Lite minnen från april-maj 1994 igen.

Jag minns i slutet av april 1994 då jag for upp till Teboil för att köpa tobak. Jag köpte en hård ask röd Marlboro. Så kom det en såndän Liisa dit medan jag var där. Hon var en granne i 40-års åldern. Hon ville bjuda mig på en kaffe där i Teboils café av artighets-skäl och jag tackade ja. Det var en solig vårdag. På den tiden var det kutym i barer och cafeér, att man fick en påtår för typ 2 mark eller något. Det var ett fint system tycker jag, men folk är så snåla nuförtiden, så det sku väl inte gå igenom mera. Och i Simpukka fick man gratis påtår. Det var kanske inte så EU-influerat och snålt i Finland då ännu på 90-talet. Det var gratis påtår uppe i "Tebbe" också, alltså Teboil.

Liisa använde dock sin egen logik och tänkte att istället för att hon tar en påtår, så får jag liksom "påtåren" och kan ta en kopp kaffe gratis. Så sade Teboil-gobben, en fet gobbe med mustasch och skallighetskrans, "Ei, ei, ei, ei, ei... nyt Lissulla on kyllä omat sääntönsä.." Så efter att han och Liisa argumenterat en liten stund så sade han dock: No, olkoon tällä kertaa!

Så satt jag där och rökte och drack kaffe tillsammans med Liisa. Hon rökte blå LM och berättade om sina juttur med karar hit och dit åt mig. Teboil-gobben stod vid kassan och lyssnade, till synes roat, och sade åt Liisa: Eikö toi oo kuitenkin vähän liian nuori sulle? menandes mig, lol. Men jag förstod ju på hans tonfall, att han var en gnutta ironisk bara.

Liisa var nog rolig, det måste jag säga. En kompis som bodde i grannskapet berättade att han for till Lakeanperä, alltså närbudjun då i tiderna, och köpa en säck potis då hans morsa hade skickat upp honom dit för att köpa det. Säcken hade gått sönder och potisarna hade rullat ut på trottoaren under hemfärden. Då kom Liisa gående och frågade om han behöver hjälp? Han blev dock rädd för henne. Detta var typ 1985 eller något.

Hon bodde hos sina föräldrar hela tiden, eller iallafall i samma hus som hennes föräldrar, så inte vet jag, men kanske hon var lite sen i utvecklingen eller något, men hon såg dock helt normal ut. En liten blond kvinna. I den åldern tyckte man ju att hon var "gammal" och oattraktiv dock. Jag förstod att hon begick självmord 1998, vilket ju är synkkä. För hon var rolig.

Hon brukade sitta vid bordet till Kila Center kiosken och röka blå LM och dricka pilsner, som hon drack ur en medhavd kaffe-paffmugg från sin handväska. Det gjorde hon otaliga gånger 1992-94. Och jag såg det. Det såg rento ut. Farsan såg också engång då han var uppe i kiosken att hon satt där och drack pilsner och blåste rökringar.

Jag var på vardagarna då vid samma tider otaliga gånger i Simpukka och drack kaffe med en kompis från skolan, då det var håltimme, lunchrast eller något. Vi pratade om musik mest där. Han var 24 och hade bil så man tog sig hastigt dit alltså. Vi hade ganska mycket samma musiksmak, typ Paradise Lost och sådant talade vi om där i Simpukka. Och Black Sabbath och dylikt. Han berättade att då han var i milin så var det en som alltid lyssna på musik med hörlurar där på sin fria tid. Napalm Death var hans favoritband, sade han om han i milin som alltid hade på hörlurarna på sin lediga tid. Det minns jag nu bara att han berättade.

Dom sku fara å sii på Paradise Lost han å några till Tavastia den vårterminen (1994) men dom hade inte sluppit in då några i hans kaveriporukka inte hade ålder. Jag såg Paradise Lost 27.10.1993 då de spelade som förbänd till Sepultura, då jag hade en Darkthrone-skjorta på mig. Efter keikkan då vi hängde där kom det en såndän Mikko. Han stod helt plötsligt framför mig och fråga förvånat: Va? Har du en likadan? Å han hade en likadan Darkthrone-skjorta som mig, lol. Som 16-åring blev jag nologer och tänkte att bara han inte tror att jag härmar honom, lol. Vi pratade en halv minut till slut så såg hans Black-metal flickvän, Sanna, på mig och sade Puhu suomee!

Och de försvann sedan ganska fort. Hon (Sanna) var från Vichtis och snygg nog med sin slitna prätkärotsi, svarta jeans och långa raka svartfärgade hår och blåa ögon. Mums! Fast då tyckte ju man hon var gammal och hade helt annan respekt därdör, fast hon var typ 19-20. Men då man är 16 så är perspektiven sådana. Kan tänka mig hon är en "normal" medelålderns kvinna nu. Eller vad vet jag. Har inte sett denna Sanna sedan maj 1994. Nu förstår man ju i denna åldern, att kläder, frisyrer etc är hävdande av det illusionära egot. Men vi är bara människor trots allt, och visst så säger kläder något. Absolut. Men det är inte "coolt" i denhär åldern mera.

"Bara de inte tror att jag härmar honom!" Så nojiga tankar hade man, haha. Vi behööv int nå fler Mosh-Mikkon här i stan!! De räcker fullkomligt me en Mosh-Mikko! Lol.

Jååå, jag såg denne Mikko senare i Karis då jag gick till skolan. Vi talade om keikkan å han sade att vittu nu pep de lite öronen flera dar efter! Och det gjorde de. Det var ungefär där var Costa Calida är nu, på den högra trottaren sett ur Kanaltorgets håll. Det var vinter och snö. Så kom det en snutbil smygandes mittiallt körande neråt på vägen. Det var en Mercedes och var knappast härifrån. Mikko sade att snutarna glor på oss bara för att vi har långt hår! Och fällde några ironiska kommentarer om att de körde med Mersu. Dom glodde faktiskt på oss. Han sade vidare att han hade köpt någon Deathmetal-demokassett därifrån och sade att de va kova så satan.

Tillbaka till då jag brukade vara på kaffe i Simpukka med denne kompis från skolan då vårterminen 1994. Det brukade komma en brud från paralellklassen då vi gick i högis på kaffe dit på samma gång. Hon kom dit alltid med någon som tydligen var hennes pojkvän. En "fiftare" med Elvis-frisyr och bruna boots och körde med någon äldre jenkkirauta av billigare och slitnare modell såg det ut som. Helt okänd typ. Flera år äldre än hon, kanske 22-25. Kan tänka mig att han var från Lojo. Lojo har jag alltid associerat med att det finns, eller fandes på 90-talet åtminstone, rockabilly-typer som taget ur rockabilly vågen i Finland 1979 typ.

Nå iaf, denna brud från paralelklassen kallade somliga då i högis för "Paddan" antagligen för att hon var lite rundare av sig. Jag gjorde det alltså inte, för jag tyckte att hon var rätt snygg. Men vad kan man vänta sig av högis? Det är kutym i den kulturen att man hitta på öknamn åt elever och inte minst lärare. "Laku" "Guru" "Krakke" "Rusine" etc.. det som jag tycker är verkligen konstigt, är att ingen hittade vad jag vet på något passande öknamn åt slöjdläraren Stig...

Jag valde bort slöjd efter sjuan. Jag hade inget val.. Detta var och är högistider. Inte någon folkskola från 50-talet, som somliga tycks ha trott. Jag tog istället 4 timmar hussa och 2 timmar tekka då på åttan och nian. Inte för att jag var vidare intresserad av matlagning, men hussa var fritt och rento. Och det var rento att ha tekka med Guru också. Han hade alltid på Radiomafia, om han inte hade på någon LP-skiva som Pink Floyd eller något, som han engång visslade i "takt" med. Det var i sjuan. Eller han visslade samma melodi som synthen hade.

Jag minns i ettan, i början av ettan, så var det ett gäng av sexornas pojkar vid rasterna och frågade hela tiden mig om vad jag heter. Det var väl för att jag läspade som de tyckte att det var så roligt, men jag vet inte.

Så sade jag engång irriterat typ att Varför ska ni hela tiden hålla på och fråga vad jag heter? Så sade dom att dom ska skriva en uppsats om mig, och det är därför de vill veta det. Jaha. :p

Tillbaka till "Paddan".

Det var engång höstterminen 1992 som vi hade tekka och "Paddan" var i samma tekkagrupp som jag och bla en såndän Mannsn. Mannsn kastade ett gummi eller tejp rullat ihop till en boll eller något dylikt på "Paddan" som satt i bordraden framför oss, alltså dom var vända mot oss på andra sidan av rummet. Minns inte riktigt vad det var han kastade, men något liknande. Mannsn var blixtsnabb med att låtsas att teckna och såg inte mot hennes håll eller något. Han satt direkt till vänster om var jag satt. Jag såg att han knäppte iväg föremålet, och såg hur det flög till rummets andra sida, landandes på päronet till "Paddan".

Hon såg lite förvånad ut först, sedan började hon glo på mig med sina stora blå ögon med det typiska hemlighetsfulla lite glada och smickeraktiga brudsmajlet på sig. Hon trodde tydligen att det var jag som hade knäppt iväg det på hennes päron. Efter det började jag faktiskt tycka hon är snygg, då hennes stora blåa ögon fick kontakt med mina och jag såg hennes smajl.

Jepp, och så var vi ju veckan innan avslutningen faktiskt på guidad rundtur i Svartå slott en slog majdag. Jag minns att det var varmt och jag hade min Beherit-skjorta på mig, som jag hade köpt av själva Beherit-jappen då han jobba i en skivbutik i hesa då. Minns bara att guiden sade att förr så sov eliten i sittande ställning, då dom trodde att själen skulle flyga upp i taket om man ligger och sover. Det fastnade i mitt minne. Det var ganska kiva att vara där. Därför så tänker jag bjuda mina gamla föräldrar på guidad vandring till Svartå Slott nu i slutet av maj

. Det sku vara tråkigt att gå ensam. Inte för att jag i sig bryr mig om Svartå Slott eller liknande "fina" ställen. Inte för att jag tycker att dylika platsers historia är nåt speciellt intressant, men huvudskälet är för mig att få 1994-aktig atmosfär. Hoppas solen skiner den dagen sedan, för att det så mycket som möjligt ska vara precis så, som det var maj 1994! 1994 frysen i tiden och rummet. Det kommer att smälta och ge ordentlig 1994-fiilis åt mig sedan, då jag inte vart där sedan maj 1994!

Fan det skulle vara kul att få trycka på en resume-knapp och börja om från 1994 och göra saker och ting annorlunda!

Och snart är det Walpurgis, alltså det är kiva att det ska komma att bli stil väder, utom ur en synvinkel sett.. vappaftonen 1994 regnade det fullt. På det sättet sku det vara bra om det sku regna, så att det så långt som möjligt skulle vara precis så, som det var vappen 1994. Vi gick ute i regnet och sedan hade det lite avtagit så var vi ute och skjöt med luftgevär på kompisens gård. Vi hade inte tagit någo nämnvärt. Jag hade tagit en öl och lite lakkalikör då. Men visst finns det bra minnen från flera andra vappar. Tex. då vi vaåen 1998 härjade så perkele vid en liten gräsplätt i nousuhumalan i Lövkulla höghusen. Typ rullade på backan och levde om då vappen 1998, som det var soligt och fint. Och hela tiden då vi härjade där i ungdomlig iver, så stod det en skäggig gobbe i ett av fönstrena och flina åt oss så satan. Det är ju ett roligt minne! Men 1994 är bara bäst, samt även 1993. Då det var så i början och man hade så stora förväntingar och det hade inte hunnit skita sig etc. Men det har jag skrivit om förut. Iaf, 1994 var bäst!

Efter skolavslutningen 1994

Veckan efter avslutningen var en ganska grå vecka. Skolavslutningen var på en lördag, 28.5. Jag var alltså ett år på musiklinjen i Lärkkulla, och kan säga att jag inte trivdes så bra, då atmosfären var den, att det bara är det tekniska och polerade i musiken som spelar roll, inte feelisen i musiken i sig, något jag aldrig har förstått mig på. Det finns 3 olika sätt att lyssna på musik. Det första är som de flesta gör, s.k. "allätare" som bara lyssnar på kommersiell musik utan att desto vidare tänka på tekniska saker eller hur skickligt någon spelar rent tekniskt sätt. s.k. "allätare" brukar förresten se helt oförstående ut om man spelar någo underground-musik för dom.

Det andra sättet är att man kan uppskatta visst om någon spelar bra eller tajt, men det är inte hela grejen alls, utan atmosfären i musiken är huvudaken, oavsett hur bra eller dåligt någon spelar. Som jag själv brukar säga: Jag lyssnar hellre på Sex Pistols, än Yngwie Malmsteens tekniska gitarr-runk. Visst spelar han bra tekniskt, men det ska låta bra i öronen också. Förstår ni hur jag menar?

Om man bara koncentrerar sig på det tekniska så blir det så... sterilt. Som många säger att jåå vittu ja diggar det och det bandet, för att trummisen/gitarristen spelar så bra!! Det är väl inte det som ska vara huvudsaken, utan feelisen och helheten.

Dessutom är soundet mera levande om det inte är så polerat och överproducerat. Personligen föredrar jag ett gammalmodigare och lite "necrogare" sound. Musiken är mera levande om man inte putsar bort alla små misstag i studion. Som det var ett skivbolag som förut brukade få till stånd ett överpolerat sound på skivorna de gav ut.. jag och en kompis sade om det skivbolaget att det är som att dess skivor "skulle ha producerats i Lärkkulla" ty där hade de flesta den attityden att det ska vara så polerat sound som bara möjligt.

Det tredje sättet är som sagt att feelisen är huvudsaken, inte hur bra rent tekniskt någon spelar eller hur fint producerad en skiva är.

Vidare så var det nog lite kristen atmosfär där. Man acceptera alla, ingen försökte omvända en eller något. Men somliga sjöng bordsbön fast det var frivilligt, men det var löjligt och motbjudande att höra det. Det var mest folk i ungdomsledarlinjen som var kristna där dock. Så var det en "hippie-kristen" som rökte och doka så fan, men som ändå var kristen.

Hahahaha, för då jag hade min Beherit-skjorta på engång i matsalen där så var där någon präst på besök. Han såg ner på min skjorta, upp mot mitt ansikte, ner igen och upp och ner och hans fejs började se jätte-fanatiskt ut och han fick nå spastiska ryck verkade det som. Herre du milde!! I jösse namn!! BLACKMETAL! OOo kära gud, frälsa oss från detta ONSKANS redskap!! Hahaha. Då var det sådan attityd tom hos "vanliga" människor, ännu 1994. Då var Black Metal den absolut fördjudnaste frukten vad kommer till musik. tom. "normala" metalheads kunde frukta det, utan att överdriva.

Nå Yngwie Malmsteen har EN bra låt och den låte är Forever One. Jag såg den på suomen virallinen lista top-40 första gången maj 1994. Alltså såg och hörde som musikvideo.

Nåväl, veckan efter avslutningen var rätt grå och regnig. Jag var på kaffe i Golden Grill med en kompis. Han hade köpt cigariller till avslutningen och hans morsa hade sätt dom och var linte så glad. Lite senare så hade kompisen haft grön nortti, som fanns att få då ännu. mao "Djungelnoro". då det var liksom grönt och utan filter. INTE menthol var det alltså. Kompisens morsa hittade en grön nortti i vardagsrummet. Hon hade satt den gröna norttin på telefonbordet hemma och sade att den ska vara där ändå tills det kommer fram vems cigarett det är. Den hade stått framme på telefonbordet i tamburen under flera veckors tid, haha. Fast jag förstår. Det är pedagogik och uppfostran av tonåringar. Kompisen sade åt morsan sin att den har säkert fallit ur rockfickan från någon kompis då dom satt på soffan och såg på film. Kompisens morsa hade hittat den gröna norttin från soffan.

Sedan kom en annan f.d. klasskaveri från lågis dit. Vi rökte och drack kaffe och kände oss vana.Och jag med min prätkärotsi och Beherit-skjorta som jag hade på. Lol. Vi pratade om Kreator och Vader (ett polskt deathmetal-band) Så kom det en snygg blond brud i samma ålder som oss dit och satte sig vid ett bord med en kompis. Sedan började han svamla någo om AC/DC och det var tröttsamt, då jag aldrig diggat AC/DC. Folklig mass-musik var det då som nu.

Golden Grill var nog en mysig paikka. Det var liksom mörkt, rökit och 70-talsaktigt där.

Så for vi till min faster i Kyrkslätt 4.6. Det var regnigt då också. Jag och min kusin satt och såg på Uno Turhapuro på TV. Fastern sade: Pojkarna får sii på dendär underbara Turhapuro, ironiskt. Då vi kom hem så satt jag på vardagsrumslampan och den for sönder. Jag satt på en annan lampa, men den for också sönder. Weird. Så spelade jag Winter Games med min gamla Commodore-64 under kvällen.

En kompis fafa rökte grön nortti, för jag minns då jag var där hösten 1988 och sålde jultidningar hos hans fammo och fafa så såg jag en ask grön nortti i farstun. Det var hans fafas, för hans fammo rökte blå Belmont. Jag berättade det för kompisen mitt minne för några år sedan, och han kunde bekräfta det-hans fafa rökte grön nortti i holk.

En annan kompis försökte engång kasta en tomat på kompisen vars fafa rökte grön nortti. Det var utanför hans fafa och fammo. Fafan kommer ut och ryter: Vaförsla? KASTAR DU MAT??!? KASTAR DU MAT?!?! HAR DU FEL I HYVU POJK?! MAN KASTAR INT MAT!!!

Hans fammo mindes då jag var äldre at jag hade vart och sålt jultidningar åt henne 1988. Hon sade. Du va nu sååå golliger då du kom som liten engång å fråga om jag vill köpa jultidningar! Och jag kände mig nologer bara då hon sade på det sättet.

Hans fafa körde med en grön Pappa Tunturi med ett såndänt visir med grönt på bottnet liksom. Är jag förresten den ända som tycker att ordet "Fafa" låter roligt?

Sedan nästa vecka var det soligare väder. JAg och en kompis brukade fara till fågeltornet dagligen. Vi såg en örn där

Alltså jag måste nu bara berätta detta så länge jag minns, men vi går tillbaka till maj 1994. En mulen men inte regnig vardagskväll. Jag lyssnade på Mercyful Fates då nyaste skiva då en kompis kom. Vi for ut och hänga. Vi befann oss på gatan vid sidan om vattentornet där den kurvar sig liksom. Vi stod och prata med nå schack. Så kommer det en dabb från nian cyklandes från gång och cykelvägen i närheten, med någo andra typer. Dom stannar och pratar med oss en stund, gänget med han från nian. Han har väldigt roligt åt något och ropar fullt flera gånger: MILKY WAAAY, MACROWAAY! och gestikulerar fullt med armarna och händerna och skrattar fullt å förklarar nåt ivrigt och skrattande, med många "vittu" ord i meningarna. Sedan for dom. Jag förstod inte vad det var detta med milky way, macroway, men roligt hade han. Han brukade vara lite "bullrig" av sig, som stora och feta ibland kan vara.

Jag hamnade i munstrid med honom engång sommaren 1997. Sedan hade han sagt att vittu ja e nu dabboger. Att han hoppas han nångång for orsak att hacka mig. Men det var nu ingen långarghet. 1998 så var han helt hygglig. Bjöd på tobak och kalja åt mig på en fest å vi skratta bara åt att vi had hamna i strid med varandra. K5 aalja är gottelgott, men tobak tappade jag smaken för 1999 och slutade. Fast någongång nu och då så har jag tänkt att det skulle vara 1994-aktigt att tända en röd Marlboro och få smak och atmosfär av 1994. Men det är ju inte "coolt" på något sätt mera. Då japparna i Kreator rökte på någon bild och japparna i Nuclear Assault rökte i Headbangers ball på MTV så tyckte man ju som 15 på något sätt, att tobak "hörde till" sådan musik, hahahaha! 15-års logik.

Paradoxalt på ett sätt, men allt har blivit så cleant och reent gällande sådant nuförtiden. Nuförtiden sku det direkt vara någon gammal moraltant från THL och se sur ut och förklara hur man ger fel signaler åt ungdomar. Delvis kan jag hålla med, men delvis tänker jag mind your own business, fast det är fråga om lättpåverkade unga. Inte kul då allt ska vara så korrekt nuförtiden.

Den gamla moraltanten med krulligt hår och glasögon skulle dock säga typ åt ungdomarna, helt opsykologiskt utan någon kunskap om ungdomars tankevärld, att: Istället för en cigarett och en öl så ska man ta en morot och ett glas mjölk! Det är mycket tuffare och godare!! Det enda som skulle hjälpa mot rökande och supande ungdomar är en total samhällskollaps. Ett återtrillstånd till barbari.

Som det stod i skolkuratorns rum i en affisch "Det är tufft att inte röka". Det är varken tufft att röka eller att inte röka. Det har ingenting alls med tuffhet att göra. Men det blir så tokigt då vuxna försöker förklara nåt åt ungdomar. Det är ungefär som om man skulle säga åt ett 5-årigt barn som tycker om choklad: Choklad? UÄK! drick fiskleverolja istället, det är JÄTTEGOTT! Det är så gott så du börjar HOPPA av det!

Och så dendär affischen i lågis var kuratorns rum var. Det var en bild på en hund och så stod det "Man behöver inte röka för att vara tuff"

Hahahaha, i rellan i lågis engång så sku man komma ihåg någon psalm eller något och skriva den på papper och ge till BRITA som vi hade i rella i lågis efter Gunnel och Dicken. Jag skrev ba något typ ironiskt: välsigna jesu son, välsigna jesu son, gud är gud och jesus är gud, välsigna jesus son, välsigna jesus son den heeeeeeeliga. Hon hade skrivit under min skrift: Vad är detta? Det var på sexan som det skedde. Jag tyckte att det var långtråkigt och enerverande med rella och jesus, jesus, jesuli jesus. För mig var det typ så som det var detta med rella och kristendom, därför skrev jag så.

Farsan sade då jag var liten och vi såg vattenloppor, alltså sådana som kan gå på vatten, att det är Jesus och pekade på en vattenloppa som skuttade omkring i en vatopöl. Jåå-å. de e Jesus, för han kan gå på vatten! lol.

Antagligen så är det en metafor för någon egenskap eller nåt dylikt. Men det har ju inte kyrkan någonsin förstått. Dom har tolkat det som om att Jesus bokstavligen gick på vatten, och att han helt bokstavligen förvandlade vatten till vin-fast det antagligen är metaforer för något annat. Tex att han fick folk med sig. Vad enskilda människor är har inte jag något att göra med dock. Folk får vara kristna bäst dom vill. Det är kyrkan som institution och maktinstrument jag är mest kritisk till. Så länge kristna inte börjar bränna folk på bål igen... fast nuförtiden är det väl främst "Trust the science, bruh!" typerna som vill bränna ovaccinerade på bål.

Ateism och "trust the science" tycks vara dagens "religion". Folk var förut kristna utan att tänka själva, och nu är folk ateister utan att tänka själva. De flesta går bara med strömmen utan att tänka desto vidare. Jag har dock tänkt på dessa saker.

Det är fortfarande så att många kalla ovaccinerade för "hörhön" och tycks på fullt allvar tro att ovaccinerade får rubler av Putin, lol. Hur kan man bli så kollrig. Journalisternas hjärntvätt har fungerat bra på vakio duktiga småborgare, iallafall om man läser trådar på Vauva.fi. Dom frågade ordagrant att mistä saat sponsorointia propagandallesi? Idästä? Ruplat sataa sinulle ny! Och liknande, bara för att det var någon som sade att han tycker man ska vara kritisk till covidvaccinationerna. Och det har ju journalisterna såklart tutat i dom, att det är så. Snacka om konspirationsteori

. Dom har politiserat hela debatten och har sådant tunnelseende, att den vaccinerade är emot Putin, och den ovaccinerade är för Putin. Och så kräver dom ännu till att man ska TRO på det! Vanligt sunt bondförnuft borde ju få alarmklockorna att ringa. Man kan manipulera folk att tänka och göra vad man vill-den som har makten kan göra just det. Fö. så var vaccinationspropagandan lika manisk och fanatisk som i väst i Ryssland då det begav sig. Typ som gamla propaganda-affischer från Sovjet med ståtligt folk som med allvar i sinnet och med stålartad blick ser mot framtiden och sedan skulle det stå typ. VÅR KAMP ÄR DIN KAMP. VACCINERA DIG!! OCh att det skulle ge intrycket av att man är duktig medborgare, som gör sin PLIKT för samhället då man vccinerar sig! Lol. Fattar int folk hur barnsligt och löjesväckande sådant egentligen är?! Och det mest ironiska är det, att många som skäller på ovaccinerade ser sig som "toleranta" lol. De skulle säkert hoppa med huvudet före nerför Karis vattentorn, om journalisterna skulle säga att man tillhör den goda sidan om man gör det, och det som inte gör det tillhör den onda sidan.

Nåväl, allt som dom är rädda för så kallar dom ju för "hörhöilyä". För att dom innerst inne är helt förskräckta över att denna värld skulle kunna vara annorlunda än dom tror etc. Det tycks vara den nya sortens fanatism och blind tro. Dom vill leva i trygga jehovas vittnen-aktiga bubbla och tankevärld. Då kristna säger: Du är en falsk profet! och radikalfeministen säger: Jag tänker inte lyssna på en vit straight heteroman! Så säger den moderna s.k. "skeptikern" Du är ovaccinerad! Du får rubler av Putin! Fixa ideér kommer och går. Söndra och härska. Hur skulle det vara om alla skulle acceptera personliga val? Oavsett om man valde att vaccinera sig eller inte.Men det är väl en alltför hård nöt att knäcka för de "toleranta".

Tillbaka till 1994. I början av juni. Vi var som sagt i fågeltornet ofta och engång såg vi en örn där då dessa tider. Engång hade vi med radio och åt chips och drack cokis och lyssnade på Metalliliitto uppe i fågeltornet. Det var riktigt nice.

Det om det. Nu börjar energin ta slut för den har karn..efter 4 öl och en brödkebab.. jag tror jag går och lägger mig för denna gång! Ps.

Jag kom ju ihåg, att jag alltid förut brukade drömma roliga drömmar under början av juni. Juni 1994 drömde jag att jag var i högis igen och vi var i jumppasalen och hade jumppa med Åija. Vi hade uppvärmnings-springning i början av jumppan som vi brukade ha på riktigt. Och då jag hade löpt ett varv och vände mig mot Åija, där han stod i mitten omedelbart vid sidan av väggen i mitten av jumppasalen, så stod han där med armarna i kors och såg ut som en sfinx, vilket han brukade göra på riktigt då vi hade uppvärmnings-springning. Det såg så roligt ut så jag snubblade i drömmen och fick näsblod i drömmen, fast det inte alls tog ont. Åija kom och frågade hur det gick.

Juttun var den, att det brukade se så roligt ut då han stod där med armarna i kors seendes ut som en sfinx då vi sprang i ring runt jumppasalen, så även på riktigt så var det att jag började flina alltid då jag sprang och vände mig mot Åija och såg honom stå så. Det var typ att man fnissandes sprang förbi Åija. Jag hade hunnit glömma det deå sommaren 1994 att det såg roligt ut, men drömmen påminde mig om det igen!

Åija var rohkaiseva nog. Engång då jag va fitti över att inte kunna kasta spjut bra nog, så sade han att alla kan! Gör bara ditt bästa, du kan, jag vet!! Så kastade jag spjutet överraskande bra för mig efter det. Det var i sportplan, då vi hade jumppa där september 1992. Vis samma tider var där en arg geting som antastade oss. Den flög omkring där och börja nästan jaga en Toni. Jag sade sedan att vart for dendär getingen nu då? Så var det en som sade åt mig: Int e de en geting, de ett bi! Toni hörde det och ropade åt han som sade det: BI? BI?! BIN HAR DU NU I REVEN!! han som hade sagt det bara smajla så ögonen kisade sig. Sådär mimimimi. M.A.Numminen look.

Det var sikamageeta då 10.10.1992 då vi var i Ishallen och såg på Pantera och Megadeth. Vilken upplevelse för en 15 åring! Fast jag inte annars diggar Pantera alls att jag sku lyssna på den, så var det nog så tiukkaa settii i ishallen så det var helt otroligt! Vilket jävla ös, vilken jävla energi. Och strobona blinka med jämna mellanrum och porukkan såg ut att mosha i slow-motion tack vare det. Har hört att många som sett Pantera flera gånger, drog en extra tiukka keikka då 10.10 och det märktes nog. Och då Pantera slutat så ropade sångarn ännu med en rento röst Smooooke hash! Man var ju begeistrad som en 15-åring, lol. Förbandet stal nog showen den gången, även fast Megadeth spela en jävla bra keikka också. Fast har alltid föredragit hårdare thrash som Kreator och Nuclear Assault framför band som Megadeth och Testament och dylika

Jag tyckte i sjuan hösten 1990, då vi hade friluftsdag och var i sportplan och jag satt i läktarn med en kompis, att det var en från gymnasiet som såg ut som Alice Cooper, då han hade nästan svart(naturlig färg då) hår, helt blåa ögon och såg ut som Alice Cooper annars också, liksom samma uttryck i ansiktet. Han var kanske 10 meter ifrån oss och satt ensam där. Jag viskade åt kompisen att tycker int du också att han där siir ut som Alice Cooper?

Så sade kaverin högt att Aj, han där?!?! Han där, se han ut som... och pekade på honom. Så viska jag nolot att va nu tyst ren.. För det sku ha vart skitnolot om han från gymnasie skulle ha hört att jag tyckte han såg ut som Alice Cooper.. kompisen fortsatte att peka på honom... och ropa nåt att han där då? Han däär då? Så till slut så såg han som såg ut som Alice Cooper mot vårt håll. Jag kallsvettades typ men bara skaka på huvudet åt honom instinktivt. Han som såg ut som Alice Cooper gjorde samma sak och hade ett ansiktsuttryck att de inte lätt då de e svårt för honom! Alltså min kaveri. Haha, jag räddades ur en nolog situation. Han som såg ut som Alice Cooper förstod inte att jag hade sagt något, utan trodde tydligen bara att kompisen min fick någo stärv. Puh!

Jåå, man fick Pepsi från bollhallens dricka-automat. Man fick andra limppare nog också, men alla tog Pepsi därifrån vill jag minnas. Det var på den tiden då Pepsi ännu var gott. Man var där från jumppan ibland från typ 4:an i lågis till 9:an i högis. Ibland var vi inne i själva bollhallen också. Och så då det var Halli-Disco, så var jag i bollhallen, två gånger allt som allt som Sweet 16. Borde ha hitta någon Joan Jett som ungdom-liknande brud därifrån då jag var på Halli-disco, eller så tänkte jag naivt då, haha! Var påverkad av ungdomshörnor i dagstidningar och bankens ungdomstidning VOX. Romantik är inte så enkelt och okomplicerat minsann. Fan Joan Jett såg bra ut som ung!

I en musikvideo av Alice Cooper från 1994 är det med ett clip på dendär bron som vinglar åt höger och vänster medan en bil befinner sig på bron. Jag trodde först att det berodde på att det stormade, men läste sedan att den bron hade något fel. Jag hade sett clippet senast 1984 och såg det igen 1994 på suomen virallinen lista top-40 då den musikvideon kom. Jag såg den igen ifjol.

Och i nästa inlägg ska jag berätta bla. om då vi besökte SVARTÅ SLOTT under maj 1994.

Gökur kombinerad med en liten bikupa för honung till husbehov

Alltså jag fick nu bara en idé. Och den idén är en sådan, att man sku ha en kombinerad liten bikupa och gökur. Så skulle man nu och då alltid kunna utvinna en burk honung ur gökuret/bikupan. Skulle det vara en idé för någon att ta upp?

Den skulle vara i köket, och så fort man behöver lite honung till att baka, laga mjöd, sätta i teet eller något, så, vips!, tar man fram lite honung ur den kombinerade gökuret/bikupan. Man sku kunna ordna det på det sättet, att det är en tunnel ut i väggen som leder ut, och andra ändan leder till bikupans/gökurets baksida. Så att bina kan flyga av och an ut och samla nektar såklart.

Man borde ta itu med de rena praktiska sakerna. Ett problem är att bina riskerar att bli stressade om de hör och känner ljud och vibrationer från köket. Man borde se till att bina inte kan komma in i köket, för då är risken betydlig att de förr eller senare sticks, om de känner sig störda och hotade i närheten av kupan. Men det kanske man skulle kunna ordna på något sätt? En idé är att ha såpass snälla bin så de inte sticks så lätt då man tar honung ur bikupan/gökuret. Kanske att det skulle räcka med några rökpuffar så skulle de hålla sig lugna? Kanske man skulle ta patent på en sådan uppfinning?

Det om det. Nu lite om 1994 igen.

13.6.1994 på en måndag drömde jag att jag gick på Ekenäsvägen en solig dag. Det var en parad mitt på Ekenäsvägen och en snygg och sexigt klädd "paradbrud" gick längst fram och ledde paraden. Hon hade en kort kjol, svarta läderstövlar som nästan gick upp till knäna och var annars klädd i ljusblått. Hon hade en såndän paradstång och viftade med den upp och ner med takten.

Så vände jag in på Klockarsgatan. En klasskaveris morsa satt inne i en bil åt vänster. Hon flinade då jag såg mot hennes håll. Så kom jag hem och öppnade kylskåpsdörren. Det var en spaghettiportion inne i kylskåpet. Så på samma gång tänkte jag att bandet "Bestial Summoning" är på något sätt "Havohej" bandets "kusin" eller något. Och så något om proppskåpet hemma drömde jag om också vid samma veva.

Jag minns, att jag 14.6.1994 var ute och gå och gick på Centralgatan mot Kanaltorgs-hållet. Jag gick förbi brankis motsatta sida. Alltså på samma sida där bla. hembageriet befinner sig nu men inte då. En som jag var förtjust i från högis, men hade försökt göra allt för att förtränga det och glömma henne under över ett års tid, för att jag resonerade logiskt och förnuftigt helt enkelt intill denna tidspunkt då, för att jag förstod att jag aldrig sku bli ihop med just henne, kommmer förbi på motsatta sida och går mot stan med en annan brud från högis, paralellklassen till min f.d. högisklass.

Och då.. jag vet inte vartifrån jag får det, men jag får en fix idé i mitt hyvu att "vi kommer ännu att bli ihop!" Och att även till synes andra omöjliga saker har hänt, och att jag ska kämpa för att till slut bli ihop med henne.

Jag tror nog jag vet varför jag började tänka så. En idé hade redan lite tidigare mognat i mitt huvud.. jag tänkte att om jag tänker på henne ännu efter ett år efter nians avslutning, ja då kan jag kanske börja planera för hur jag ska försöka bli ihop med henne, trots allt. Det var kanske någon vecka tidigare jag tänkte så, men även då tänkte jag att "helst inte!" Och att "hoppas jag glömmer henne innan dess" Men 14.6. gjorde jag det ödesdigra beslutet att jag ska försöka bli ihop med henne, till följd att en massa energi gick till spillo och jag till syvende och sist bara skämde ut mig. Men det kom ett år och två år senare dock. Jag skulle ännu ha kunnat stoppa proscessen fram till april 1995. Även om min fixa idé blev starkare och starkare vartefter tiden gick. Jag började till slut själv på allvar tro att vi skulle bli ihop. Såpass lyckades jag psyka mig själv till att tro det. Men det var inte alls starkt då under de första få månaderna..sedan blev det starkare och starkare hösten 1994. Så starkt att jag började tro på att vi är menade att va tillsammans etc.

Löjligt och nolot att erkänna sådana saker, men så var det. Jag minns att jag redan följande dag 15.6 spelade Commodore-spel i mitt rum ensam hemma en solig dag, men rullgardinen nerdragen.. jag spelade ett spel vid namn "Combat School" där man var typ i milin och gjorde en massa fysiska övningar och skjöt mot måltavlor i det spelet etc. jag låtsades metaforiskt att det var gobbar som tränade inför gerillakrig i skogen. Att det kunde vara en analogi till min kamp till att försöka bli ihop med henne. Det var det första fröet, den första stigen till fel väg. Även fast det inte skulle ha någon verkan på ett tag, men utan detta första frö skulle det kanske ha kunnat se lite annorlunda ut. Innan detta datum var det helt cleant så att säga. Ett rent urtillstånd i mitt liv. Detta var första fläcken..men den hade inte hunnit växa sit stor alls, så jag skulle mycket lätt ha kunnat putsa bort den ännu fram till hösten 1994 åtminstone, bara viljan skulle ha funnits att spjärna emot, att inte gå på denna fixa idé. Så i princip var det urtillstånd fram till sommarens slut skulle jag säga, fram till tidig september åtminstone. Mao ett "nyckelhål" till mitt livs dörr, och upp till mig att vrida nyckeln rätt, så att säga.

Betydligt svårare blev det våren 1995 dock. Då var viss skada redan skedd. Efter detta skulle det under 90-talet enbart ha varit möjligt att göra en statskupp mot sitt gamla jag, för att ett nytt jag skulle ha fått framträde. Med andra ord, att göra en Chile 1973 kupp mot sig själv och med hård hand och kompromisslöst och disciplinärt slå ner de barnsliga elementen i mitt psyke, och att "man up". Metaforiskt sätt, givetvis. Metaforiskt kan det jämföras med statskuppen i Chile och bombningen av presidentpalatset är att mitt nya jag skulle ha slått ner mitt gamla jag med dess barnsliga element, lathet och denna fixa idé om dendä brudn. Ett maktskifte. Like this:

Men ännu då 1994 skulle det ha kunnat gå bra med en fredlig lösning, utan maktskifte. Jag skulle bara ha spjärnat emot denna fixa idén och sedan ha skärpt mig i studier och så,och annars också så småningo ha "man up". Men mitt gamla jag hade gått så fel väg, så jag borde ha störtat min gamla personlighet, som Pinochet störtade Salvador Allende i Chile. Åtminstone efter sommaren 1995 skulle en "statskupp" mot mig själv ha varit den ända lösningen. Det höll på att gå i en sådan katastrofal inriktning då med en fixering vid denna brud samt ignorerande och lathet att på allvar studera. Jag var i yrkis from hösten 1995 men jag bara "var" där och var inte intresserad att lära mig. Snarare bara vitutti det att jag måddes vakna så tidigt om mornarna och kom sent nästan dagligen och så.

Hehe, på tal om gerillakrig som metafor över min kamp att bli ihop me dendä brudn.. så det var inte lite så ivrig jag blev efter jag hade sett filmen "Red Dawn" på TV en fredagskväll i slutet av oktober 1994. Det handlar om att Sovjet, Cuba och Nicaragua erövrar delar av USA och ett gäng ungdomar flyr upp till bergen för att ställa till med gerillakrig och skapa en motståndsrörelse. Det var en jättebra film tyckte jag, och jag började direkt tänka analogiskt/metaforiskt om filmen som att gerillarörelsen är min kamp mot omständigheterna (erövrarmakten) för att bli ihop med dendä brudn. LOL.

Men tillbaka till juni 1994. Då var det inte alls så ingående, och jag trodde knappast på det heller då ännu, att jag sku bli ihop med henne. Inte seriöst. Jag borde ha tänkt logiskt OCH lyssnat till mn intuition då och spjärnat emot den frestande fixa idén.

Sedan köpte jag på postorder en Death-metal musikvideo dessa tider "Death is just the beginning" och det var en ganska hårder musikvideo av olika deathmetal band. Det ända bandet som inte var Deathmetal men som var med ändå var St.Vitus med sin Black Sabbath influerade doom. Det såg lite surrealistiskt ut. Först en massa deathmetal band, sedan mittiallt ett band som såg ut att komma direkt från 70-talet, sedan lite deathmetal till. Men allt var bra. Fast St Vitus är bra band, och 70-tals aktighet alltid är groovy och stil, så kändes det lite malplacerat att det var med i den videosamlingen.

Sedan gavs det för sista gången vad jag kan minnas öppet larm för brandkåren en solig eftermiddag. Sirenen började mittiallt tjuta brandalarm. Nuförtiden används den ju inte för brandalarm men förut var det så. Så hörde jag sirener och en brandbil kom förbi på Ekenäsvägen. Men de kopplade bort sirenen och sade något i brandbilens högtalare istället. Jag hörde inte vad de sade. Det var lite konstigt. Det stod sedan i västis, att det var en traktor som hade börjat brinna i Bäljars.

Sedan lyssnade jag på en ända låt från en samling hela tiden om och om för att den var så bra. Låten var "My ancient gods behind them all" av bandet "Perdition Hearse"

Det om det. Och i nästa inlägg ska jag kanske berätta om början av sommarlovet 1994!