Lålle- "vårt eget lilla lok" först lite 1994-aktighet dock.

Men först om11.1 detta år var jag på besök hos mina föräldar. Jag fick se på Konstan Pylkkerö där ett avsnitt på DVD, jag satt på soffan och såg på det avsnittet, bara för att jag såg samma avsnitt på TV 11.1.1994 vid precis samma klockslag från 21.30 till 22.00 Bara för att få så mycket som möjlig 1994-fiilis, som är mitt livs personliga favoritår-då man hade "aloittanut puhtaalta pöydältä" efter högis. Och ett nytt fräscht år som ung, purung... det rena bordet blev bara skitigare sedan, men då stod alla möjligheter öppna-även om vårterminen var lugn och introspektiv. Men då föds nya tankar.

Så såg jag på skojs skull på Facebook från min telefon. Jag följer ett legendariskt Deathmetal band vid namn Possessed där. Jag såg på ett Clip som Jeff Becerra satt ut i etern, alltså basisten och vokalisten i Possessed. Ett kort clip där han sitter i bilen och kör och förklarar att här är mina föräldrar! Han säger typ att ni ska säga hej åt kameran. Hans morsa satt i baksätet och sa "Hello! och hans farsa sitter bredvid Jeff och moinar med handen och säger: Howdy!

De skulle på någon släktträff tillsammans. Hans föräldrar är väl i 80-årsåldern såg det ut som. Något sådant skulle man inte ha kunnat drömma om som 12:te januari 1994. Då var dessa bands medlemmar typ väldigt distanta, och nu kan man kolla vad de syslar med online liksom up to date. Liksom långt långt från mig, i Kalifornien. Lite surrealistiskt trots allt.

Många hårda deathmetal band kommer från hetare områden. Possessed från Kalifornien tex. samt Deicide från Florida. Därför brukar amerikansk deathmetal ge en solig fiilis och passar bäst att lyssna på under heta soliga sommardagar tycker jag. Fast jag lyssnar på deathmetal nästan enbart i bilen faktiskt, diggar det liksom mera i bilen, då jag kör.

Jag hade 1994 fiilis den kvällen alltså, efter Konstan Pylkkerö. Så for jag till S-market innan jag körde hem, klockan var runt halvelva. Jag står där höger om där man kommer in i själva butiken (alltså inte butikens "tambur" utan in i själva butiken, där varorna finns) Jag står och ser på någon vara, så ser jag i ögonvrån någon brud med helt svarta kläder, jag ser inte ännu hennes ansikte, men jag såg nästan direkt upp i ansiktet och ser en brud som såg ut som Joan Jett som ung, med svartfärgat hår, samma frisyr och "olemus" och smink, ja allt såg ut som Joan Jett som ung hos henne. Jag möter direkt hennes blå ögon och bara glor, då jag inte kunde göra nåt annat för hon var så snygg. Hon ser direkt rakt mot mig, rak ögonkontakt kanske 3-4 sekunder och hon såg glad och kinda smickrad ut. Liksom hon såg också lugn och avslappad ut, det var ett sällsamt lugn i hennes ansikte,då folk i den åldern brukar vara rätt så neurotiska av sig.

Jag bröt ögonkontakten, för jag kunde inte veta hur ung hon var, men hon måtte ha vart 19-21.Men det var smickrande för mig också, att en ung dam såg tillbaka flera sekunder och såg glad ut! Det var ren impuls liksom, jag hann inte tänka och hon var som en magnet medan jag var en liten metallbit. Jag bara blev och glo då hon var så snygg. Jag ansträngde mig för att bryta ögonkontakten. Jag blev liksom förhäxad av hennes skönhet och Joan Jett-lika utseende. Det är så ovanligt att se sådant i Karis liksom, så det var en fin upplevelse. Skulle jag bara ha vart 17 då.. jag skulle förmodligen ha reagerat precis likadant då. Nu är jag väl för gammal och då skulle jag väl ha vart för ung för henne. Det gav ännu mera 1994-fiilis förresten,då jag drömde främst om liknande brudar då. Var nirsogare då, och tyckte inte om "snobbar" som jag kallade mainstream-brudar för. Nu fan kvittar det, jag ser på alla vackra kvinnor. Och min förra var en mainstream "snobb" haha!

Jag är nog kvinnotokig tror jag. Ser jämt och ständigt på snygga brudar fullt. Det kan man göra utan dåligt samvete som ogift! Det är ren fortplantningsdrift och jag har libidot i fullt trim och är glad över det. Det beror delvis på att jag inte har barn, för barnlösa män har betydligt högre testosteron-nivåer och så. Jag känner mig i princip som 22 på den punkten. Vilken tur att jag inte är nåt gubbig av mig! Och så runkar jag inte dagligen heller, varför skulle man göra det? Njutningen av solosex försvinner om man hela tiden lättar på trycket. Det är skönare typ var tredje eller var fjärde dag och libidon och kvinnotokigheten hålls i bätre form då också.

Jag såg på varenda ett avsnitt av Konstan Pylkkerö hemma hos mina föräldrar i år,på precis samma datum som det kom januari-februari 1994 i sittandes på precis samma soffa uppe i TV-rummet som 1994, för att det så mycket som möjligt skulle vara precis så, som det var 1994. Och det gav verkligen en 1994-fiilare.

Det räcker inte för mig att bara vara nostalgisk. Nej, jag vill att saker och ting så mycket som möjligt ska vara precis så, som det var 1994 och skapar en sådan atmosfär stundvis. Och då blir det mycket mer 1994-fiilis än då man bara ägnar det en tanke görandes nåt annat.

Men nu om "Lålle". Det var på sjuan hösten 1990 som jag och två kompisar for via en liten skogsdunge till bangården. Vi hamna liksom bara där då vi drev omkring mållöst. Lite i gömman vid sidan av bangården så såg vi ett gult gammalt typ växellok. Vi fick för oss att dom hade glömt bort det där bara VR-personalen, så vi tog oss in i det. Det var en gammal kamin där, och det var fullt med tillskrynklade gamla norttiaskar inne i kaminen, vad heter det, där var elden är. Där var det både röda och gröna tillskrynklade norttiaskar. Det gav såndän donarfiilis, typ "Tosimies polttaa norttia!" Sitten tosimiehelle tulee kehkoauhtautama ja tukehtuu kuoliaaksi.. ehehh.

Vi tänkte att "Dehär ska bli vårt hemliga place! Hit kan vi komma och gömma oss om tex. Johtaja jagar oss!" Vi börja kalla detta söta gula lilla lok för "Lålle". Sedan sa en av kompisarna att sen då vi blir äldre å börjar knasa, så kan vi ju i tur och ordning ta hit brudar som vi påkar från Halli-Disco! Hahaahaha! Nära jo, men man borde nu åtminstone ha roudat dit en madrass åtminstone isåfall. Och en liten röd lanterna som skulle lysa "upptaget" åt de andra kompisarna skulle ju också ha vart en bra idë!

Johtaja var finskspråkiga lågis och högis talkkare. Han blev arg på oss i tid och otid och jagade oss några gånger. Som engång förhösten 1988 då jag och två kompisar satt uppe på ett garagetak i Kiilan Koulus område. En fredagskväll. Jag minns ännu hur plåt-taket gick liksom i vågor och det var fullt med gamla torkade tallbar i "dalarna" till vågorna. Man såg rakt fram till områdets port där var vi var, som var kanske 50 meter bort eller så.

Mittiallt säger kompisen: De e nog bäst att vi far nu! Så fråga vi andra, Va, varför de? Så sade han: För där e Johtaja! Och pekade mot porten. Mycket riktigt, där var Johtaja med sina karakteristiska blåa kläder, en smal ljushårig och kortväxt figur. Han mumlade något argt åt oss.

Vi hoppade nerfrån taket på motsatt sida om Johtaja, och jag tänkte först att vi klättrar över stängslet till Sisu-parkeringen, men de två andra gick mot norr, på västra sidan om skolbyggnaden. Jag tänkte hela tiden att tänk om Johtaja kommer emot oss på andra sidan? Men en kompis, Jan, svamlade på som en kaffekokare, så jag fick inte en syl i vädret. Han flyttade till Åland sedan och såg honom senast 1995 i Karis då han var i folkis.

Mycket riktigt, Johtaja kommer framför oss och mumlar nåt argt jag inte hör. Vi börjar springa åt motsatt håll. Det sista jag såg var att Johtaja gick med snabba steg emot oss. Han kastade något form av verktyg i bakhuvudet på ena kompisen medan vi sprang. Typ en skuvmejsel eller något.

Sedan springer vi så helvete. Vi satt och tryckte i en skogsglänta och jag hörde hur Johtajas Saab-99 startade i skolgården. Och jag funderade att far han hem eller ska han månne söka efter oss? Vi tog inga chanser, vi smög oss fram lugnt och försiktigt i Kila. Så gick vi på någons gård. En tant knackade på fönstret. Och gobben öppnade terassdörren och var på väg att säga något åt oss, men jag hann säga först och sa att Jåå, ja vet att vi e på er gård, men de e någo äldre pojkar som jagar oss! Han sa bara typ att ajjaa. Men hastigt gick vi därifrån upp till Högvalla-kullan.

Vi kom hem helskinnade, men jag drömde natten efter detta äventyr att Johtajas blåa Saab-99 stod parkerad på gården till var ena kompisen bodde. Den bara stod där parkerad då jag gick förbi deras ute på gatan i drömmen. Det var rätt kuslig känsla liksom. Rätt bängt på något vis, haha!

Jag minns förresten engång vårterminen 1989 då vi hade rast i lågis en dag. Jag stod ute på dendär asfaltsplanen ovanför fotisplanen, där var dendä gräskullan var emellan dem. Alltså vi stod vid staketet i vimlet av de andra ungarna. Mittiallt ropade ena kompisen som var med då Johtaja jag oss då vi var uppe på taket: Aaahahahahaaaa!! JOHTAJA! JOHTAJA! Och pekade ner mot Bulevarden. Mycket riktigt, Johtaja kom körandes från hälsocentrals-hållet med sin blå Saab-99 och såg liksom mmiimimi ut inne i bilen. Det var av någon anledning jätteroligt att han kom förbi körande.

Iaf, vi började kalla detta lol för "Lålle" och såg det som vårt hemliga place. Vi tänkte att VR-gobbarna har "glömt bort" detta lok, lok. Vilken tur att ingen av dem kom dit då vi var inne i loket. Däremot en dag då vi sku fara till Lålle igen, en eftermiddag, vi kom via skogen ("Sisu-skogin") till bangården. Vi härjade där lite i skogen och så ser vi en VR-gobbe som står och ser strängt på oss. Han säger ingenting, men han ser strängt på oss. Vi låtsades som ingenting, lät oss inte provoceras, såg inte ens tillbaka. Ungefär som i Grundbulten, då plitarna är på det humöret att de vill ställa till med någotoch försöker provocera så mycket som möjligt, då de vet att internerna i Hall i praktiken är typ rättslösa. Vi låtsades som ingenting, som att vi bara strövade där i skogen typ och for sedan därifrån. Han misstänkte oss, men hade inga bevis har jag på känn. Nåväl, det är preskriberat för länge sedan, att vi tog oss in i Lålle.

Jag kom att tänka på 10.10.1991 då jag såg på Rocktori på TV då jag kom hem från skolan. Jag hade sätt att det sku vara musikvideon av nåt för mig helt okänt bänd vid namn "The wedding present". Typ lite pop-punkigt indie/alternative-stuk.

Jag tyckte speciellt bra om en låt och även musikvideon. Den var så roligt så jag skrattade fullt då jag såg den på Rocktori då 1991 minns jag, för det börjar typ med en pomppande kondom full med någo smägä som pomppar nerför någo trappor och spricker. Jag tolkade det som en kondom då i tiderna iaf. Och det var annars också en gladlynt och rolig engelsk mentalitet liksom. Jag nagelfor igenom Youtube idag vilken av deras musikvideor det var,då jag börja tänka på det häromdan, och jag hittade den! Första gången sedan 10.10.1991 såg jag denna musikvideo idag! Det gav minst sagt 1991-fiilis. Låten/musikvideon heter Nobody's Twisting Your Arm (Promotional Video, 1988)av The wedding present, alltså. Se på den, och den pomppande kortsun som pomppar nerför trapporna! Nåja, det är nog snarare en ballong, men mitt 14-åriga jag tolkade det direkt som en pomppande kortsu full me nå jävla smägä då den gick sönder då den pomppat nerför trapporna.

Dehär va kanske lite osammanhängande inlägg, men vafan.

Kiva att ännu minnas 1991 också förresten! Kanske mera 1991-minnen under nästa inlägg! Egentligen borde jag ha sätt denna Wedding present video förstpå eftermiddagen 10.10 så sku det ha vart på dagen 33-år sedan jag såg den senast och det sku ha blitt ännnu mera 1991-fiilis.

Å så mindes jag en solig eftermiddag hösten 1982 då jag gick från lekis i Dalgatan med min dagmamma. Vi gick uppför Centralgatan mot bankhörnet och dagmamman pratade med några andra mammor som gick mot samma håll, och mammornas pojkar i min ålder. Jag var inte kaveri med dom, men iaf. De frågade varandras mammor om den ena pojken får komma till den andra pojkens idag? Så sade den ena pojkens mamma åt pojken ordagrant såhär: Men vi sku ju fara ti fammo ida! Så sa pojken bara: Aijjaa!

Det mindes jag nu bara. Skulle jag någongång spontant ha stött på dendä Wedding present videon så sku jag förmodligen ha tänkt såhär: Jåå, där e dendä musikvideon av dendä kortsun som pomppar nerför trapporna som jag såg 1991!

Int underligt att ja flinade då 1991 åt det, för det ser roligt ut då "kortsun" pomppar fullt nerför trapporna! Och sen så splasch! Spricker den och det kommer ut nå betär smägä. Jag trodde faktiskt det var en kortsu som 14 men nu då jag såg just så var det nog en ballong. Detta är förresten en bäng och nojig låt! Lite Grundbulten-aktigt faktiskt!

Skrev fel i mitt förra inlägg.

JAg menade naturligtivs "THL" och inte "JHL" där i ett stycke, lol. Ville bara meddela om det. Ett nytt blogginlägg är på väg här så småningom.. stay tuned!

Marknadsdagen 20.9.1991

Alltså kalenderåret 1991 är alla dagar helt samma, ddvs veckodagar, som detta år, precis som 1996 också, så kan man istället för att nostalgiskt koncentrera sig på 1994 som jag brukar göra, ta lite time-out, och gå ännu längre bakåt i tiden till 1991.

Då var jag visserligen bara 14. Men alla fjortisar är fjortisar och det är fas som alla måste gå igenom. Intet illa i det. Och nu har jag bra minnen också från den tiden. Kanske jag som 14 börjar på nåt sätt förstå saker och ting mera och livets allvar också något mera än tidigare.

Jag minns lördagsmorgonen 7.9.1991 då jag vaknade tidigt, för jag ville gå ut och se på Venus. Jag vaknade innan solen gått upp och gick ut och såg på Venus. Det kändes roligt. Där lyste "Seventh Star" på himlavalvet. Alltså, jag visste att det var en planet naturligtvis då som nu, men jag tänkte dessa tider på låten Seventh Star från skivan "Black Sabbath featuring Tony Iommi, som egentligen är Tonys soloskiva, men skivförlaget ville sälja det med namnet Black Sabbath för att de tänkte att skivan sku sälja mera då. Alltså den är från 1986.

Sedan tillbringade jag morgonen med att bläddra i gamla Allersar. Jag minns en juttu där det var en svartvit bild på en flicka och så en bild på en gobbe i 50-årsåldern med gråsprängt skägg och han såg allvarlig ut. Så stod det i rubriken til artikeln: Min lilla Anna dog av en paranöt på julafton Alltså det var en 8-årig flicka som fått allergisk schock och pappan var ensamstående pappa åt henne. Alla världens öden fick man nu läsa om i Allers.

Sedan var vi i nåt skede under september 1991 jag och två andra grabbar från hussagruppen hos en lärare och plocka krusbär på hennes gård intill väg 25 på andra sidan av vägen, alltså mot typ Vallarsvedja hållet. Det var mysigt att vara där en morgon/förmiddag på tremanhand. Solen sken och det var najs väder. Men vi härjade där också. Buffade varandra mot bärbuskarna, hade bärkrig och liknande saker. Vi var typ som 3 duracell-pupun med ADHD där då, lol. Hussalärarn Anne hade också förbjudit oss att härja då vi var där, men vi härjade nu bara. Fast vi fick nog plockat en hel del bär också, som vi tog med till hussan och vi lagade typ nå paj eller något av det minns jag. Läraren hade gett tillstånd till det alltså. Man var liksom veteran i högis då vi det laget, en härdad kåkfarare så att säga, hehe.

(Iaf på nian, då jag läst serieversion av Grundbulten, så kunde jag relatera det till högis och lekte ibland där att jag var intern på Hall, Karis högis var Hall, lärarna var plitar, eleverna medfångar och jag var huvudpersonen Kennet Ahl, haha! Och inte minst där Kennet Ahl går i fängelset aula med massor av medfångar som alla glor på honom och övervakningskameror på väggarna som alla verkar vara riktade mot honom. Han är så nojig så kallsvetten bara strittar ur hans panna. Så står det under serierutan: Alla ville att jag skulle ge mig ut på det stora stengolvet, fullt av främlingar. Kennet Ahl ville helst bara sitta och trycka i sin cell. Det relaterade jag till Karis högis aula på nian då jag gick där, haha!

Både själva romanen och serieboksversionen samt filmen är fortfarande skitbra- Och vi såg ner på de nya sjuorna, vittus tappar, som hade börjat den hösten, hahaha! Man kände sig tuff på riktigt då den tiden liksom. Sjuan,åttan,nian. Alla de hade sin helt egna karaktär.

Sedan så såg vi en tunna fullt med iskallt vatten vid ena husknuten. Alltså under stupröret. Jag typ gissade vad som snart skulle hända. Mycket riktigt. En kompis fick för sig att skvätta det iskalla vattnet på oss andra.. Det var AAARGGHHH, int vatn, INT IN I NACKAN IT!!! AARRGGHH!! kompisen som skvätta bara gapskrattade. Men han fick tillbaka, så vi var våta lite här och där också då vi cyklade till skolan igen. Främst mina jeans var våta vid ena låret.

Så minns jag att vi en vacker september-eftermiddag/tidig kväll också 1991, cyklade med några kompisar vid gamla Fixens bakgård. Så kom det en från nian dit och var lite och småfittades där. Man tyckte att han var irriterande av sig vanligtvis, sådär småfittades och flinade ironiskt och höll på. Jag hade också förstått att han kom från en JÄTTESTRÄNG familj. Att dom var typ jättestränga, kristna, gammalmodiga hos hans. Typ att all cool musik var strängt förbjudet, alla datorspel var strängt förbjudna, alla coola kläder var strängt förbjudna. Bara kläder från Halpa-Halli och Säästö-Pörssi var tillåtna, och då inte heller på misstag kläder som var ett uns coola, utan snarare kläder som fick en att se ut som ett litet barn. Och tobak och alkohol var ytterst strängt förbjudet. Och på julafton fick de inga julklappar eller godis, utan hela familjen var under julafton hemma i mörknet och och knäböjde sig som muslimer och sjöng bara Hare krishna! Hare, hare! Hare Krishan! hare rama Krishna, hare,hare i tre timmars tid. Typ så. Lite att överdriva , men ni förstår min point.

Jag tänkte i min högislogik att han helt enkelt var en nössö, mamis, nörd. Typ en "Sen i utvecklingen-separe" typ allt sådant man tycker att är ocoolt som fan då man är i högis och tänker svartvitt.

Döm om min förvåning, då vi cyklade omkring runt i en ring där runt fixens gamla gård, och då jag vänder och cyklar mot han igen, där han står på cykeln, så tänder han mittiallt en cigarett, medan han blossar på den så det bildas några rökmoln runt han. Jag blev så förvånad så att mina ögonbollar höll på att falla bort ur huvudet, och jag typ kippade efter andan och kastades nästan baklänges av förvåning!!! Jag såg förmodligen ut som en fågelholk i ansiktet då just. DET hade jag inte väntat mig.. Han tänder en tobak!!! Det var typ lika förvånande i den stunden för mig som att en skolkurator-tråkig tant med glasare och tantigt utseende, eller någon liknande tant, men typ amerikansk "bible-pusher" och moraltant, sedan skulle tända en joint framför ögonen på en. Fast som fullvuxen förstår man förvisso att mycket fungerar just så, och att otroligt många människor är hycklare. Så det sku inte ändå som fullvuxen va lika förvånande.

Jag utbrast ordagrant: Ajjahah, du röker å?! Alltså inte att du röker också liksom jag (som inte rökte annat än spontant på åttan) Utan mera typ att aj int nog med att blablaa, du röker å? mera i den tonen och meningen va.

Han tyckte sedan: Vill du ha? Så rökte vi en tobak där nu sen och blev kaverin efter det. Sedan försökte vi gå jämnt, balansera på någo metall-rör som var där, då vi blev yra av tobaken. det var kul. Han sa sedan att sku han bli fast för rökning så sku han få så mycket stryk hemma så han sku flyga till Rovaniemi! Så dom var typ laestadianer eller någo hos hans verkar det som! Jag hörde av en på åttan, att om man typ kastar en kotte på deras fönster, så blir det fullt larm-pådrag hos doms. Hela familjen springer ut, dom kommer ut med hunden och söker efter en med bilen etc. Lite som att kasta sten på en bikupa typ. Det var roligt att kasta typ lite rönnbär på bilar och så då man var på sjuan. Som då "Vita Volvon" börja jaga oss och liknande spännande minnen!

Sedan var det ju marknads-dagen 20.09.1991. Jag hade fått fyra LP;n med posten då den dagen som jag hämtade. Deep Purple: In rock, Deep Purple: Machine Head Pink FLoyd: Dark side och the moon Pink Floyd: The piper at the gates of dawn. Det var i mina kompisars ögon gammalmodig och "uncool" musik, men det struntade jag blankt i. Jag diggade både purple och pink floyd, brydde mig inte om om det var "gammalmodigt" eller ej. Det är typiskt att fjortisar vill lyssna på "up to date" musik av någon anledning. Som det var en sommarn 1990 då jag frågade vad han tycker om Rainbow? Så sade han att nåjaaa...men de så gamalt! Men jag har alltid lyssnat just på det jag vill lyssna på. In Rock är från 1970 och heavy i ordets sanna bemärkelse. En lysande skiva!

Sedan for jag till höstmarknaden av och an med farsan, han väntade i bilen för jag for bara dit och köpte så perkele med karkki och så for vi hem igen. Det var roligt att lyssna på de nya skivorna och äta karkki. JAg drack också någon karkki-aktig jordgubbs-saft i en röd plastbinge, typ 2dl. sedan då det var kväll och mörkt då jag gick lite utanför mitt. Jag rev bort etiketten på burken och satt den fast på en lyktstolpe. Jåå, den ingick också i det jag hade köpt från höstmarknaden. En romsk tant satt där vid sitt marknads-stånd. Hon sade åt mig: Kyllä poika nyt on ostanut paljon karkkia! med road röst.

Jag hade några dagar innan drömt om höstmarknaden. Att det var en stor polkagris som som roterade där som en stor stång som höjde sig över marknadsområdet.

I marknadsområdet så pratade jag också med en från Ingåklassen, dvs åttan också men en av paralellklasserna. Han visade en Metallica-patch och sa att Sii, ja har hitta ett fynd! Så sade han att nu måste man hitta nån passlig farkkurock att sy fast den på på rockärmen. Han var där med sin morsa. Så kom 3 brudar från min klass imot mig helt plötsligt. Man hörde bara att en kommentera om mig att jappen har int köpt liiite karkki liksom! Jag börja minnas engång då jag cyklade så var det en svarthårig punkig brud med maihar-jacka och dendä Misfits-dötten fastsytt i ena ärmen, som var riktade mot mig då jag kom cyklandes. Hon stod vid sidan om mig då jag kom på trottoaren och pratade med nån annan brud om nån hemmafest. Så medan hon smajlade då hon talade med den andra brudn så såg hon på mig då jag kom cyklandes. Jag fick intrycket att både hon och Misfits-dötten såg på mig och smajlade!

Jag vet inte varför jag nu mittiallt mindes dendä drömmen som jag drömde vårterminen 1992 att dataläraren i högis, en såndän Pasi. Att Pasis själ flög omkring hemma hos vårt. Först i form av en bananfluga, men så anade man hans ansiktskonturer också. Och hans själ flög omkring mållöst hemma hos vårt. Typ flög från vardagrummet till tamburen, nerför källartrapporna ner till källaren, upp igen osv, osv.

Å så minns jag dedä dabboga då 1991 då Sepultura ju kommit ut med Arise på våren 1991 och det blev känt mittiallt bland fjortisar och utanför ug-kretsar, alltså Sepultura som ett band. Int var de ju nå nytt band men som 14 så trodde man det var nytt först, då Arise var deras genombrott till mainstream-världen från ug-världen. Så sedan på höstkanten så kom deras första LP ut på nytryck, Morbid Visions (som förresten är mycket bättre än Arise!!) Å då trodd alla vittus dajjun att de var Sepulturas NYASTE skiva, någon skiva som var nyare än Arise, lol! De förstod inte att det var nytryck på deras första LP!!

Hösten 1991 i högis matsal. I matsalskön så kommer det en bakom oss och frågar kompisen som hade hittat det där "fyndet" på Ekenäs höstmarknad tidiage att Va heter Sepulturas nyaste skiva? Så svarade kompisen helt riktigt: Arise! Så frågade han Va? Så svarade kompisen: Arise. Så protesterade den göken och sade att de har komi en nyer Sepultura efter Arise! Liksom... man blir mållös. Det var ett nytryck på deras första skiva, som främst hade spridning i Brasilien om jag minns rätt, och folk trodde att det var deras nyaste!

Jag minns våren 1991 så var det en reklam på Sepulturas nya skiva Arise där. Det stod något Brasilian thrash-metal hirmu!! Sedan i skolans aula så sade en kompis åt mig att de har komi nån skiva från nåt thrash bänd från Brasilien! Så svarade jag: Jåå, Sepultura! Jag trodde först att "Arise" var något portugisiskt ord som skulle uttalas "Arisee" och inte "Ärais" Men förstod sedan hastigt att det var Arise på engelska.

Från sak till annat. Jag började tänka på olika kristendomars motståndskraft, ur ett rent kulturellt och sociologiskt samt psykologiskt perspektiv. Jag personligen anser att det mest logiska och naturliga vore att återgå till hedniska sedvänjor i modern etappning, ur ett rent exoteriskt perspektiv iaf. Esoteriskt sätt så har esoteriker ofta skiljt sig från massan ändå och de har funnits i alla tider, de som söker efter yttersta gnosis, den yttersta Sanningen. Men jag talar inte främst om dem nu.

Hedendom är i harmoni med naturens lagar och är spungen ur folket och naturen. Visst är det influenser nu och då ur andra kulturer, men absolut inte så heltäckande och invasivt som kristendomen. Ja, kristendomen är en helt annan världssyn, som inte står i harmoni med hedendom. Alla goda saker i kristendomen kommer från hedendomen. Kärnfamiljen etc. Men visst. Jag ser det ur ett sådant perspektiv att det kanske är ett misstag att vi är här. Närsomhelst kan mänskligheten utplånas av en komet eller asteroid. Vi är mycket sårbara här. Dessutom kommer istiden att komma, som är jordens naturliga tillstånd. Då kan man ändå säga farväl till civilisationes komforter. Dessutom kommer universum att förgås förr eller senare. Huruvida universum reinkarnerar, vilket jag finner troligt, är en öppen fråga. Kanske det finns otaliga olika universum? Kanske allt (alla universum) är en illusion och den verkliga verkligheten ligger bortom? Gnostiskt tänkande, som jag personligen är ett fan av. Alltså allmänt-gnostiskt. Hedniskt-gnostiskt kanske man skulle kunna säga, då jag känner mest tillhörighet med våra egna nordiska myter. Ja,esoteriskt tänkande. Så i det långa loppet spelar kärnfamilj och mänsklighetens överlevnad ingen roll.

Jag koncentrerar mig nu på lutherdom och katolicism och deras respektive motståndskraft.

Lutherdomen har minst motståndskraft, då det är en renare form av kristendom än katolicismen. Folkliga seder och bruk förbjöds i mångt och mycket och så där lutherdomen tog mark. Urgamla hedniska traditioner, som fick fortgå under katolicismen, om än under tunn kristen fernissa. Gudar och makter och Moder Jord ersattes med helgondyrkan under katolicismen. Makterna hette annorlunda, men var i princip samma sak. Polyteism, vilket har mycket djupare psykologisk förankring i folks sinnen än monoteism. Medan lutherdomen är en renare, ofolkligare form av kristendom. Står ännu mer i strid med folkets psykologi och kultur.

Det märker man inte minst av att i lutherska länder har kyrkan inte stor makt mera och alltfler blir främst ateister, men även såkallade nyandliga rörelser växer, samt faktiskt har en del återgått till hedendomen. Fast i 95% av dessa är bara någon new-age teater, där man klär sig i säckvävs-kostym och blotar blommor till asa-statyetter man beställt från Kina på postorder. Rollspel snarare än något seriöst. Med det sagt så tror jag verkligen inte att man skulle blota djur och människor nuförtiden om hedendomen fortlevt "mainstream". Den skulle ha utvecklats. Dessutom är det starkt överdrivet detta. Man blotade djur, som man sedan åt. Precis som köttindustrin dödar djur i massor nuförtiden. Så de som äter en god biff för att behaga sina smaklökar är verkligen skenheliga om de sedan förfasar sig över detta med att man blotade djur. Människoffer var nästan alltid fråga om frivilliga offer, som änkan som ville brännas på bål med sin döde make. Och kristen propaganda har starkt förstorat dessa aspekter. Memn visst, man kan blota slantar, öl och liknande istället-som man alltid också gjort.

Katolicism har däremot betydligt mer motståndskraft och folklig rot ur det perspektivet, då den hade i tiderna den tekniken, att folkliga seder och bruk fick stanna till mångt och mycket. Just polyteismen i form av helgondyrkan och Moder Jord utbyttes till Jungfru Maria. Men det var samma sak under tunn kristen fernissa. Katolicismen har dessutom en starkare instituion samt auktoriteter som påven och katolska präster har mer auktoritet än lutherska.

Med det försvarar jag verkligen inte katolicismen heller. Det finns mycket rent kristna element där också, och de uppvisar också en mycket stark intolerans mot allt som inte ör kristet. Den är också till sitt väsen helt artfrämmande med hedendomen, bara att de rent folkliga aspekterna som helgondyrkan etc. är de som är hedniskt polyteism i princip. Makterna heter som sagt bara annorlunda. Tänk på att offra slantar till något helgon vid en källa- det är rent hedniskt. Landvättarna eller vem man nu offrade slantar åt under hednisk tid var bara till synes ett kristet helgon. Då man börja så åkrarna så var det och är det allmänt att man för omkring en helgonstaty eller bild av ett helgon omkring åkern innan man började så-skördebrukets helgon. Det är en urgammal hednisk tradition. Man gjorde samma sak under förkristen tid runt Europa. I Norden var det Frejs staty man gick runt med på åkern innan. Så det är också ett rent hedniskt bruk under tunn kristen fernissa.

Det är betydligt mer i harmoni och samklang med folkets psykologi än att bara koncentrera sig på en gud utan mellanhänder. Så inte undra på att katolicismen är mer folkligt rotad än lutherdomen. Men visst, det fanns mycket dåliga element i katolicismen, helvetes-skräck, skuld och skam över ingenting-som är 100% ohedniskt, tvångskristning, dödande och torterande av icke-kristna samt andra sorters kristna (precis som lutherdomen också förvisso) Så folket skulle må bäst av att överge båda formerna av kristendom och återgå till hedniska sedvänjor.

Så, om vi tänker att från vilken form av kristendomen skulle det vara enklare att övergå till hedendom? Det är en bra fråga. Lutherdomen har absolut minst motståndskraft och auktoritet om man jämför den med katolicismen. Problemet är bara,att den lämnar efter sig ett andligt vakuum. De märker man med att ateism är så populärt i lutherska länder numer. Så på ett sätt skulle det vara enklare att avveckla den lutherska kyrkan.

Katolicismen har den fördelen, att dessa folkliga sedvänjor som helgondyrkan etc teoretiskt sätt enkelt skulle kunna ombytas till traditionella makters namn. Men problemet är att det skulle väntas mera mostånd från katolska auktoriteter.

Så det är en hård nöt att knäcka ur vilken form av kristendom det skulle vara enklare att återgå till hedendom ifrån. Men visst, både i katolska och lutherska länder så har hedendomen en tendens att bryta sig stundvis igenom sådär smått-som blomman som växer sig igenom asfalten på en väg.

Jag skulle ha hellre levt under medeltiden än 1500-1600 talen. Det var hårdare kristen kontroll och förtryck då. Kristendomen kom i två vågor. Först den katolska, där dom tortera och döda alla som inte ville döpa sig (Olav Tryggvason tromade bla en huggorm in i en kvinnas mun, då hon inte ville låta sig döpas. Ah, vilken ljuvlig kristen empati och medkänsla!) och hedendomen förbjöds, och de polyteistiska elementen gjordes om till främmande helgon. Samt kvinnorna tappade sina rättigheter. Då var det onekligen mycket hårda tider. Så jag skulle inte vilja leva då heller. Under 1000-talet.

Sedan kom lutherdomen, då de ytterligare förbjöd gamla folkliga sedvänjor och det kristna förtrycket ökade kraftigt igen, där man brände höxor och kättare på bål, som brännoffer till Jehova. Det kunde vara en så enkel sak som att någon visste mycket om gammal folklig läkekonst och örter, så kunde man se att det var en häxa och brändes på bål. Kyrkan såg gammal folklig visdom som ett hot mot deras auktoritet. På ett sätt lite liknande som då JHL ser alternativmedicin som ett hot mot deras auktoritet. Och detta ökade mycket kraftigt under 1500-talet och var så ännu på 1600-talet. Så kanske det var en hämnd gentemot renässansen också, att man brände folk på bål runtomkring i Europa.

Under typ 1100-talet till 1400-talet hade den katolska kyrkan nog makt och kontroll onekligen. Och riktigt säkert hände det att kristna myndigheter fick nys om hedniska bruk och det dödades folk då också för att dom inte var kristna, men det var mera isolerade enskilda händelser. Det fanns dock en betydligt bredare folklig skyddsmur då, och kristna och hedniska traditioner smalt samman och det fick mer eller mindre ha sin gång. Folktron under medeltiden var mycket stark, som var en blandning av hedniskt och kristet. Dessutom var ren hedendom också hos folket inofficiellt stark ända fram till digerdöden.

Så ja, jag skulle mycket hellre leva under 1300-talet än 1600-talet under det starka kristna förtrycket och kristna myndigheters super-kontroll. Har haft drömmar om medeltiden ända sedan barndomen. Konstiga, abstrakta drömmar, som ett minne. Det kanske det är. Ett minne i DNA. Blodets röst. Eller så rena minnen ur tidigare inkarnationer-jag vet inte.

Men nu ska jag äta lite mellanmål!