Halli-Disco. 1993.

Halli-Disco var discot i bollhallen som jag första gången hörde om våren-90 att det fanns. Där de "stora" var. Det var menat åt alla mellan 13-24 tror jag det var. Givetvis var där ingen alkoholförsäljning. Dock söp ungarna friskt alltid utanför plejset. Eller mot bangården och skogen samt i stan. Vi var andra gången jag var på hallidisco med kaverina vid skogsdungen ovanför Knäppen. Någon Hangöbo tänkte börja mucka. Det var fullt med ungdomar uppe där och inmundiga tobak och alkohol. So much för hälsopropagandan i högis liksom.

Hösten-90 började somliga i min årskurs fara till Hallidisco, som var varannan lördagskväll. Men det var ett fåtal. Jag var i Hallidisco endast två gånger då det pågick, och det var 2 gånger år 1993, 28.8 samt 11.9-1993. Båda gångerna bottnade jag med kossu blandat med sprite. Kossun had en kaveri stjälit från sin mommos gobbe. Alltså styvmofa. Han hade ett helt spritförråd bakom en skjutspegel, så det märktes inte att enstaka flaskor försvann då och då...

Konstigt nog blev jag inte så jättefull av det, Det var inte tal heller om nåt veckosluts-supas då, utan liksom nu och då. Första gången var sådär. Jag var trygg iaf på det sättet att familjen var bortrest så jag kunde gå hem utan att någon märkte nåt första gången.. andra gången var det lite "hmmmm... du har druckit... hmmmm BIG hmmmmm....." Fast int var jag så full då jag kom hem, men det märktes tydligen =)

Andra gången så bottnade jag och några kompisar bakom Bio Pallas. Jag tänkte hamna i strid med en som gick på nian. Han sade att vittu du får på käften snart! Eller någo. Jag var arg som en uppretad geting och svarade tillbaka att kom på då! int e ja rädder för dig ja int!! Haha. Vet inte varför vi blev så arga på varandra. Vi har alltid kommit bra överens efter det. Han var rätt så stor, så kanske man skulle ha fått på tälli i värsta fall. Fast jag nog skulle ha slagit tillbaka. Hehehe...ljuva ungdomsminnen.

Andra gången efter hallidisco var slut så var jag med några bekanta och gick. Den ena bekanta rökte en brun Barclay (Det som nu är Kent, så vitt jag förstått) Så blev han nojig, då han trodde att han såg sina föräldrars bil och kastade tobaken på backan. Sedan gick jag hem och såg på Pet Cemetary och drack lite Pepsi. Föräldrarna var vakna och liksom: HMMMMMMMM!!!!! man borde int alls dricka i den åldern, typ.

Sedan lyssnade jag på Darkthrone's första skiva Soulside Journey. För det var nice kontrast till skitmusan i hallidisco. PSYKEDELISK Deathmetal var den första Darkthrone skivan. "Unreal, psychedelic journey. Ride the Darkside, search the soulside.."

Liksom fundera nu IT's MY LIFE! samt WHAT IS LOVE, BABY DON'T HURT ME, DON't HURT ME NO MORE. Då var det pain in the ass att höra låtar som den.. Nu är dom nostalgiska :P 1993 bigtime liksom. Då var man sweet 16. Det har ändrats lite sen dess. Fast man ju nästan är ett barn som 16, men då var det frustrerande tonår, och ingen fucking barndom. men det är bara nice, helt ärligt, att va tonåring. Det är en skärseld inför vuxenlivet. Gör en bara mer härdad om man tar det på rätt sätt. Precis som mässling borde vara barndomens skärseld, om folk skulle fatta hur naturlig och nödvändig mässlingen är, instead för att vaccinera bort den.

Studier har visat att mässlingen är bra för kropp och själ, om man behandlar den på rätt sätt, men ork int bli någon Steineskole-Jesus här nu och predika om det desto mer, hehehe. Denna diskussion brukar väcka mycket starka känslor, men jag tycker mig ha märkt att de som förespråkar vaccinering av barnsjukdomar brukar bli mycket upprörda om någon vågar tänka annorlunda. Inte tvärtom. I regel alltså. Kommer med alla världens invektiv och så. Well, på 40-talet skrattade läkarna så de typ rullade på golvet av skratt då det fanns de som varnade om tobakens faror, så.. Jag personligen varnade folk för svininfluensa-vaccinet innan man visste att det kunde orsaka narkolepsi, och läkarna sa att det var typ lika bra som gröt...

Skärseld? Sådana termer jag använder. Och så är jag inte ens KATOLIK. Inte kristen överhuvudtaget. Agnostiker är jag om man ska definiera mig. hehe. hangthepopehangthepopehangthepopehangthepope, hang him with a fucking rope! För att citera Nuclear Assault.

Men hallidisco ja. Int fan var det nå att hänga i julgran precis. Det hårdaste som spelades där var Flight of Icarus av Maiden.

Det var skit att man inte hade åldern inne hösten 1989 då Nuclear Assault spelade i Lepakko. (int för att jag kände till Nuclear Assault då. 1990 hörde jag om det och 1992 köpte jag min första "Nuke" skiva och blev fast direkt) Det var en legendarisk keikka. Moshpiten brakade och folk hamnade under den, och Nuclear Assault vägrade att spela en enda låt innan tilanne oli hallinassa. Nåväl, det ordnade sig och de som hamnade under extra lavan som var menad som moshpit klarade sig med småskråmor.

Jag drömde sommarn -98 om att jag var på ifrågavarande keikka. Sedan for jag upp på taket i Lepakko och strövade (sic!) Höstlöven bara virvlade i vinden längs med taket.

Lepakko e historia. Bara fula fyrkanter där nowadays. Fick åtminstone 20 bra år då de va keikkautrymme.

På tal om gamla minnen så köpte jag en skiva av Whitesnake sommaren-90 från Jerry's musik. Det var deras Lovehunter-skiva. Var och en kan googla fodralet om den så önskar. Aika kesyä skulle jag säga om detta fodral. Anyway, jag lånade den sedan åt en kompis som gick på sexan hösten-90. Sedan då jag fick den tillbaka så sade han med sin gälla och pipiga röst typ att Morsan fick hepulit då hon såg skivfodralet sedan frågade han mig att "varför har du rikit sådana skivor?!" insinuera typ på att det inte var bra eller någo. Jag sade att du ville ju själv låna den ju! Men int gick det hem. Lite bart skinn har väl ingen DÖTT av precis. höh.

David Coverdale är ju ALPHA.

Sedan insinuerades det på att jag var satansdyrkare från 1993-1996 bara för att jag var klädd i svart och lyssnade på Blackmetal. Fuck that. NO GODS, NO MASTERS har alltid varit min synpunkt på det. Fast man njöt ju lite av uppmärksamheten och att man kallades för Lucifer***** då. haha. Men det är otroligt vad folk kunde tro om en. Eller så int. Ungdomar är melodramatiska och ser det de VILL se. Nu är jag ännu också klädd i svart quite often. Inge fel i det.

Men jag såg väl ut som STEREOTYPEN då. Blek och anorektiskt smal och klädd i svart&långt hår. Nowadays skulle man bara se en sådan som en random EMO.

Jag såg på tredje avsnitt av en gammal serie vid namn Ruusun Aika som jag har på Dvd. Såg denna serie 92-93. Verkligen nostalgiskt! Tror jag ger denna lilla snutt till bloggläsarnas nöje. Illi, grabben i huset, trodde att han skulle få en träff med sin styvsyrras vackra kompis, men ett litet missförstånd hade skett... Ja minns detta avsnitt, det kom november -92. Det är kind of warmhearted på nåt sätt. Realistiskt scenario och realistiska reaktioner. Illi har på sig just "En såndän grön tygjacka som thrashdiggare brukade ha i början av 90-talet och som punksinnade har nuförtidn" Alltså typ maihinnousutakki. Illi var juh huvudpersonen i SUSIKOIRA ROI med. En serie som fick mig att tycka om hundar.

MOre BEER. NOW! Beware. BEERZERK.. ThrashingfuckingbeerholocaaaaAAAAAAusst


http://www.youtube.com/watch?v=P7GaUeEBlmg

En incident Karisnattn-94.

Hahaa! Nu då jag in my mind lite har gått igenom dett gyllenne(?) 90-talet så mindes jag mittiallt en detalj från Karisnattn-94 Det var ju så, att jag först satt hemma och såg på sista avsnittet av Autovaras-serien (aah, inhemska serier var mycket bättre förut. Utländska med. Life on Mars är förvisso en nyare bra utländsk serie) sedan då jag for till platsen vart jag sku möta kaverina så had dom farit, då de for till stan med nå brudar som gick förbi.

Så jag satt ju hemma i mitt rum och lyssnade b.la. på Paradise Lost's Shades of god skiva från -92 (alltså inte skräpet som det sedan blev. Den sista bra Paradise Losten) och drack Lapin Kulta, sedan for jag ut med en Lapin Kulta flaska i nävan, som jag dock kastade iväg halvfull i braklet i närheten av stationsbron, då den had blivit pissljummiger och utslagen från kolsyra, då jag gick med den.

Sedan bara gick jag på måfå i stan och det dröjde inte alls länge innan jag såg kaverina. Jag bara typ gick rakt mot dom. Nerför trapporna, Köpmansgatan till hälften typ. Nerför Centralgatan en bit, men så fick jag av någon anledning för mig att gå in på Betel Gården och vidare till Tex-Forum byggnaden bakom Betel. Och vem kommer inte där emot i Tex Forum hörnet om inte kaverina det var meningen jag skulle gå ut med? :D

Jag ropar, glatt förvisso, Vart fittan har ni vari?!?! Liten å dabboger 17-åring. 4 å en halv öl kolade ganska bra, ja drack dem förvisso hastigt. Nåja, det klarnade upp sig sedan, och kvällen var riktigt rolig. Men till saken jag mindes nu mittiallt: Det var så, att jag hade en Deicide Skjorta på mig under Karisnattn-94,(Deras 2 första är HUIPPUexempel på "modern" Florida-death. Efter det ha de ba varit skit.) alltså en sånhär:



Bara att min "Deicide-medaljong" i skjortan var och är lila. Jag satt på trappan i Köpmansgatan med en kaveri, då en som är ett år yngre än oss kommer gående med bar överkropp. Han hade tänkt hamna i slagsmål, men dom drog bara bort hans t-skjorta och for iväg med den. Han förklara där det. Mittiallt frågar jappen om han får köpa min Deicide skjorta. Så sa ja att nej vittu heller, eller nå i den stilen.

Sedan sade han att vittu du får HONTTIN för dendä skjortan! och viftade med en hundralapp. Jag vägrade ännu. Sedan sade han att han täcks int gå omkring nakiger i stan. Maijan körde förbi oss, men inte haffade de honom då han ba va halvnakiger. JAG skulle sedan ha fått lov att gå omkring (halv)nakiger i stan om jag skulle ha sålt min fina Deicide Skjorta!! Vad tänkte han på? :D Varför skulle jag då ha vilja "gå omkring nakiger" i stan?! De kallt prkl!! Fast det förvisso var en het sommarnatt i slutet av juli. Stjärnklar dessutom minns jag.

Det känns typ som förra Karisnattn då ja tänker på det. Ett tidlöst happening Karisnätterna och sama känsla i luften under varje Karisnatt då man är ute. Just var man 17 nu är man trettifuckingfem! Det känns konstigt, surrealistiskt. Fast då man är ungdom så tror man att tiden är oändlig, men ändå. Jag antar att man inte ska bli alltför vemodig av svunna tider. Fast lite vemodighet kan man nog unna sig, men leva i nuet. Fuck framtiden, en dag i taget bara. Man ska inte vara SÅ långsiktig alltid.

Speciellt då man inte bundit sig heller så känner man sig fortfarande som en ungdom, inte att man så småningom närmar sig 40, fast det är ett ordentligt tag dit ännu. Flera år som man borde ha roligt och leva en dag i taget. Förresten är jag 28 åtminstone fram till typ 45. =)

Hehe, sedan minns jag b.la. att jag talade med en äldre kaveri som var på väg till affes. Jag tog en huikka av hans pöytisflaska. Ett tiotal meter därifrån så växlade jag några ord me en gamal klasskaveri som kommenterade om min Deicide skjorta nåt. Jag kommenterade hans Bad Religion skjorta. Det var en skjorta med den välkända Crossbustern, i typ samma storlek som "medaljen" på min Deicide-skjorta. Hehe, samma jappe had sedan ropat om nå blackmetal-band med corpsepaint runt ögonen, då han had sett nå skivfodral i Spinefarm Records i hesa: DOM E JU MEJKADE! DOM E JU MEJKADE!!
E DOM HOMON?!?!?! Hörde jag av en att han had sagt :D Det var hösten-94. Det känns nära så satan, då man kristallklart minns dylika detaljer. Vad fan var det som hände då man sitter här och är 35?

Anyway, hösten -94 öppnar sig nu då jag tänker på dessa saker. Har tidigare tänkt på saker från det ännu mer magiska 80-talet då man var helt skidi, men nu har jag en period jag har börjat fundera på 90-talet igen. Fast nostalgisk har jag alltid varit. Så tidigt som 1990 hade jag 70-tals nostalgi som jag ännu ibland har. Alltså till det 70-tal jag inte levde(åtminstone inte i min nuvarande form för att bli riktigt FILOSOFISK). 1970-1975 typ. Denna nostalgi började då jag börja digga Black Sabbath april 1990. Och den bästa Black Sabbath-skivan som var den första jag hörde från 70-talets produktion var från 1973. Det slog mig sedan med en enorm nostalgi. 70-talet blev distant och mystiskt i mitt sinne.

Jag hörde förvisso Black Sabbath första gången 1985, men då var det Heaven&Hell skivan ja låna från bibban. Från 1980 med Dio som sångare. Helt ok skiva, riktigt bra annars, men inte gammal hederlig Sabbath med Ozzy. DET är groovy 70-tal! Fast jag upplevde den som så synkkä så jag ville inte lyssna på den som barn fast jag diggade den. 1990 började jag våga lyssna på den igen :D

Hehe, jag minns så lycklig man var som barn då man köpte&fick någon kasett el. rentav LP. Som vårterminen -87 då farsan hade varit på resa och lovat att köpa någon kasett åt mig. Då han kom så gav han först en kasett. Det var en bild av en vit flygel på en grön äng. Jag var typ att mitä tää on?! besviket. Så sade han att han skoja bara och gav Quiet Riot's "Metal health" kasett åt mig istället. Då blev jag JÄTTEglad. Sådär barnsligt ivrigt glad som barn brukar bli ibland :D Kasetten med flygeln var klassisk musik han hade köpt åt sig själv. Då diggade jag Quiet Riot, men idag låter den skivan ganska så hemsk i mina öron :D 80's pudelrock bigtime liksom.

Det bästa var nog då min fammo köpte Judas Priest åt mig sommarn-87. :D Eller jag fick välja skiva och hon betalade Jag tog "Sin after Sin" LP:n. Inte alla fammon som köper Judas Priest åt sina barnbarn =) Därför är man väl som man är sen också, hahahaha! Hon digga juh Ritari Ässä och Maggyver också. De va keikkor.

DEN skivan är däremot bra fortfarande.

Ajdå. Vi sku ju tala om 90-talet juh! Då man talar om trollen så kommer Movetron i radion. 90-talet borde nog delas in i olika avsnitt. Typ högistiderna 90-93 samt 94-96, 97-99. Mera om det i nästa inlägg. Kanske. Om jag är på det moodet att jag är nostalgisk.

Nu då det är 20 år sedan som Manitbois kom på lördagskvällar, alltså höstterminen -92 så länkar jag till en sketch som avslutning. James potkukelkka alias Apuvagobben. Han var ju redan 1990 i Pulttibois men gjorde comeback i Manitbois. Aake Kalliala, alltså dendä gobben med lång pipo som alltid kom och rädda honom, kan inte hålla sig för flin här :)

http://www.youtube.com/watch?v=eS0It2tyujQ