Sportlovet 1991 och 1994

Lite mera 90-talsnostalgi. Dock var 90-talet, precis som de andra årtiondena efter kriget sådana, att utvecklingen var sådan att årtiondes början såg annorlunda ut än slutet av årtiondet. Nu har ju både 00 och 10 talet varit samma tasapaksuisuutta. Utvecklingen har mittiallt börjat gå mycket långsammare sådär rent sociologiskt sätt iaf. Med undantag för 00 talets två första år, så har allting verkat likadant som typ 2002 och framåt, med några små ändringar, men inte lika mycket som det var förr i världen.

Och det beror inte på att jag blivit äldre. Inte bara iaf, för ifjol var det en som var 18 och som sade samma sak, at tungdomskulturen var den samma nu som då han var liten ongi. Att allt är uppfunnet typ. Han sade att han avundades äldre, som inte har upplevt det som så. Då jag var jätteliten, 2-3 så var det full rockabilly våg iFinland, och tonåringar klädde sig mycket som under 50-talet. HELT andra tider blott några år senare. HELT andra tider då jag blivit 18. Så ni ser själva.. Då han var liten så var det typ år 2000, och då hade allt redan uppfunnits..

Förvisso var rockabillyvågen under slutet på 70-talet och riktigt i början av 80-talet det allra första "retrofenomenet" i ungdomskultur, men ändå.- Det kom otroligt många nya saker efter det, som INTE kommit efter 90-talet.

Nu menar jag inte att en sådan utveckling är bra, att något som varit underground blir kommersialiserat och så.. det finns underground som är menat att stanna som underground, absolut. Och bra så. Det är bara mera äkta, och oftast mycket bättre än finpolerade sound.

Men jag tror att det är helt naturligt att ideërna tar slut.. detta är vad vi kallar för postmodernism. På ett sätt var faktiskt 90-talet det sista "riktiga" årtiondet-i denna efterkrigstida tidsålder iaf.

Hanoi Rocks var väl rockabilly-kulturens diametrala motsats, haha.

Nåväl, lite 90-tals sportlov nu!

Jag minns sportlovet 1991 bl.a. Det var en solig förmiddag och jag mötte en kompis som kom cyklande emot mig då jag kom cyklande. Han undrade vart jag var på väg, så sade jag att jag ska fara och se på det nya järnvägsbygget. Han sade att han kommer med, han skulle bara föra våffeljärnet tillbaka till sin fammo. Då hans familj lånade våffelhjärnet av sin fammo ibland, då de inte något eget våffeljärn. Sedan for vi efter att han hade cyklat till sin fammo med våffeljärnet.

Han bjöd en Tupla åt mig och tog en åt sig själv med, då vi hade lämnat cyklarna och gick in mot skogen. Han sade "Du bjuder väl tillbaka någongång" jag sade att jåå.

Vi for sedan till avsjälpningsplatsen. Den var stängd. Under den tiden var den uppe några dagar i veckan bara. Man fick inte vara där, men det bara ökade ju spänningen. Jag trodde nästan att en gobbe stod och kytta på oss vid porten för ett ögonblick, då porten kanske var 50-meter ifrån, men så såg jag att det bara var ett trafikmärke. Så man var något nojig då man befann sig där.

Vi talade lite om den nya Motörhead skivan, kaverins brorsa hade skaffat den och den var enligt honom helt okej. Sedan efter diverse äventyr var jag hemma lite innan solen gick ner.

Annat som jag gjorde under sportlovet 1991 var att jag drack pärontrip och lyssnade på Deep Purple's the house of blue light skiva, som jag lånat från bibban.

Samma gång då jag var i bibban så lånade jag en bok om omstridda fenomen. Där det b.l.a. var om telepati och sanndrömmar och sånt. Jag läste en juttu om någon som drömde att hans farsa sade att "Du kan ju gå till banken" Så gick han till banken, och blev påkörd av en liten gul bil i närheten av en skola. I drömmen. Ett halvår senare så sade hans farsa likadant om banken åt honom. Han tyckte att det lät så bekant,men kunde inte placera det riktigt.

Så då han gick utanför skolan och såg skolans staket så mindes han mittiallt ihåg drömmen.. ögonblicket efter kom den lilla gula bilen körandes rakt mot honom...

Jag berättade det åt en kaveri under sportlovet vad jag läst. Han såg helt rädd ut och sade att nå nää-i! dedär kan int stämma!!! Han sade så bara för att trösta sig själv, och han hoppades att det skulle vara ett påhitt, för att det lät så kusligt, så det helt enkelt inte KAN vara sant, enligt hans önsketänkande. Haha, man märkte på hans tonläge och ansiktsutryck att det var just så! :D

Så var jag i Lojo Anttila som fanns då och handla med morsan och farsan. En klasskaveri var där med sin morsa, farsa och brorsa. Jag talade lite med honom. Vi var vid LP-hyllorna. Hans morsa sade "Kato!" och tog upp en Uriah Heep skiva. Hon diggade det och klasskaverin diggade Uriah Heep med.

Jag köpte Kreator's nyaste LP Coma of Souls, och så köpte jag Death Angel. Act 3 skivan. Lite thrashmetal tog jag med mig hem från Anttila den gången.  Måste faktiskt lyssna på skivorna här i någo skede, ganska otroligt att man ägt dom också i 25-år. DÅ Var sådan musik väldigt ny, jämfört med idag iaf. Det hände otroligt mycket saker på musikfronten ända fram till 1992-1993. Uriah Heep var helt ok, men man tyckte att det var "gammalt" intet illa alls i gammalt liksom, som många trendpellen tycker, men det är inte samma sak nu liksom om man skulle kalla nåt 90-tals band för "gammalt".

Sportlovet 1994. Fredagseftermiddagen innan lovet hade jag efter skolan varit uppe i kiosken och köpt typ 10-choklapötkön såndän Yankie-choklad, som jag tyckte var jättegod.  Jag tog kaffekokaren till mitt rum och kokade lite kaffe. Jag kokade ibland i mitt rum, då jag gillade den hemtrevliga kaffedoften i rummet. Jag drack kaffe och åt Yankie-choklad till, och lyssnade på Rotting Christ. Solen sken där ute, och det var skönt att vara ensam hemma så man kunde ha Rotting Christ LP:n på utan hörlurar med mycket volym.

Då var Rotting Christ ett mycket bra ug- blackmetal band från Grekland. Sedermera blev det lite kommersiellare och mera nåt löjliga gothic element. Inte väl de senare skivorna, men någonstans tappade de greppet då under slutet på 90-talet.

Sedan på onsdagen under sportlovet, dvs den 23.2.1994 så promenerade jag till en kaveri som bodde i Lövkulla. En annan kaveri skulle komma dit med. Solen sken hela dagen då med. En som jag var förtjust i sedan högis kom gående emot på Landsbron, men hon bara såg neråt och hälsade inte och ingenting. Man borde då redan ha insett att dendär är ingenting man ska ödsla energi på. Och jag kind of förstod det också, men sedan under sommaren så tänkte jag att man ska tänka positivt och man ska försöka bli ihop med henne! HAH! Nåväl, alla har väl gått igenom sådant under tonåren kan jag tro, hehe.

Jag hade läst någonstans i husis eller något, att man ska tänka positivt! Så tänkte jag att jag skulle tänka positivt och bli ihop med henne! Eller något. Väldigt banalt och naivt kan man tänka som tonåring nog. Men nu förstod man ju egentligen att det inte är så enkelt, men man tänkte att man skulle testa ett sådant sätt för att se om det funkar eller inte.

Sedan då jag kom så satte kaverina i köket och lyssnade på Black Sabbath. Så lekte vi att vi skjöt med sinko på kyrkan, som syntes från vardagsrumsfönstret på andra sidan av ån. Vi formade alltså våra armar&händer som att vi skulle ha skjutit sinko och siktade mot kyrkan och lekte att vi avfyrade sinkon. Liksom BOOOMM!!! :-) Vi talade om olika sorters skador som skulle ha uppkommit på kyrkan, beroende på vilken form av ammuksia man skulle ha använt.                      

Sedan gick vi ut och gå.  och samtalade och pratade i Lövkulla Sedan drack vi kaffe och åt Domino-kex i köket. Kaverins morsa kom hem från jobbet och sade att jaha, ni har hittat något? syftandes till att vi satt i köket och åt med kaffet.

Sedan gick jag hem.  Då jag gick nerför Lövkullabackan så kom hon som jag var förtjusts i storbrorsa, uppför backan och förbi med bilen och blängde på mig typ som en indian som spejar över prärien medan jag gick på trottoaren. Det såg rätt så  bängt ut, haha.

Så kom nästan direkt efter den f.d. klasskaverin i högis som jag var förtjusts i brorsas bil, en annan f.d. klasskaveri, men som var klasskaveri i lågis, förbi. Hon satt i en bil och mojnade åt mig.

Väl hemma var det just ännu.Ajjoo, jag for via stan och köpte choklad innan jag var hemma minns jag nu. Nyaste 91:an hade kommit med posten till mig. Det första avsnittet i tidningen handlade om att dom hade manöver i skogen och det var helt crazy-kaotiskt. Generalen hade skitun och var i utedasset stup i ett och ropade: FURIIIIR! Ny Rulle! hela tiden, och det hände det ena och det andra tokiga.

Sedan under natten så spelade jag ett Commodore-64 spel vid namn Gryzor. Det var bra, men en hysterisk stressande musik i spelet, så man måddes ha på låg volym. Också då det var natt såklart.

Det hade sin charm att man inte kände till något internet då ännu. Man var mer isolerad på ett sätt, och kom på saker och ting mera själv. Fick sedan bekräftelse att andra tänkt precis likadant liksom då man börja surfa på nätet. Fast internet är i det stora hela en mycket positiv sak, just att bilda nätverk och komma i kontakt med likatänkande är mycket enklare nuförtiden. Fast det hade sin charm att inte komma lika enkelt i kontakt med likatänkande innan internet. Mycket positivt dock, från sak till tredje, att internet har alternativmedia som ett starkt alternativ till systemtrogen media, som förut har haft total monopol, något den ej har mera. Det är bra.

Men på något sätt var det mer mystiskt, och som att "skogen skulle ha varit djupare och mörkare" innan internets tid :-)

Jepp. Från sak till tredje. Det är nog på det sättet, att man inte ska låna ut skivor till sådana som inte egentligen är musikfantaster, utan "allätare" som bara lyssnar på allt som kommer från radion typ och laddar ner bara de intressantaste mp3 låtarna. Undantag finns dock som alltid, men de är få.

Jag är mycket restriktiv med att låna ut skivor. Jag lånar nästan bara till musikfantaster. BRA skivor lånar jag inte alls ut åt "allätare" då jag vet hur det oftast är...

Exempel nr1
Då Dimmu Borgir med Cradle of SHIT hade blivit de första kommersiella "black"metal banden 1997, så köpte jag faktiskt Dimmus då nyaste. Bara skit. Därför vågade jag låna ut den 1998 till en icke-musikfantast. Resultatet: Det dröjde flera månader innan jag fick skivan tillbaka, och den var full med skrapor.

Exempel nr.2: Så lånade jag 2014 en samlings cd vid namn "The north will rise again" med finsk southern-boogie musik typ Lynyrd Skynyrd och gammal ZZ-Top stil. Inte riktigt min smak. Därför lånade jag ut den åt en typ som jag skjutsade och han såg cd:n i min bil och frågade "får jag låna den?" en icke musikfantast, och "allätare".  Resultatet: Han tappade den, och jag fick en kybä och några öl istället! Öhh.  Så därför är det sista jag gör att jag lånar något bra åt en icke musikfantast.

Jepp, det om det. Denna låt snurrade på då jag kom in i köket då, från Black Sabbath's Paranoid skiva från 1970.

År 2000

Man tyckte ju att det nya milleniumet var något spännande och banbrytande, och på sätt och vis var det det för mig. Från att ha varit en jag, jag, jag människa (som de flesta unga är) så fann jag att det fanns något bortom det illusoriska egot med. Att allting är kollektivt och bundet together. Det stämmer inte åtminstone innerst inne, att "Varje man och varje kvinna är en stjärna" Ytligt sätt stämmer det väl, men inte på ett djupare plan.Det var ett fräscht uppvaknande i den verkligheten. Nu menar jag inte att man automatiskt ska gå med massorna eller så och blaablaablaa, men det förstår ni nog att jag inte menar. Både de som följer massorna, och de som går en svårare stig bortom mainstream vägen är sammanbundna. Allt i detta universum är.

Jag vaknade också till samhälleligt. Inte realpolitiskt, men nog metapolitiskt.

Januari 2000 såg jag på Xerxes reprisen på tv:n och hela året studerade jag i Tammikukkusaari. Jag tyckte fan att Ekenäs var Finlands Sverige, haha. Precis som en rikssvensk stad i Finland. Det var bara så "Sverige" i Ekenäs. Ungdomarna var precis som någo ungdomar från någon svensk ungdomsfilm eller något. Dom sade inte ens "pesa" då man kastar någon med snö i ansiktet, utan "snödöpa" sade dom. Typ att någon pojke sa åt en brud: Nu snödöper ja dig! Och bruden fnittrade och sade neej, neej, iiiih!! som man såg att högisungarna gjorde typ.

Åt mig och andra Karisbor sade man ibland "Karisbo, hästsko!" Hitta nu på något bättre, Ekenäsbor! :-D

Under sportlovet 2000 så köpte jag Tangerine Dream's Transsiberia, som är ett soundtrack till den transsiberiska järnvägen. Jag fick också under sportlovet besök av en kompis som hade någon från litauen med. Hans morsa ringde åt honom och gnällde medan vi drack kaffe och han avbröt samtalet och stängde av telefonen och sade på engelska att han orkar inte höra på henne.

Jag köpte även på skojs skull mitt livs första och förmodligen sista rockabilly skiva, singeln Distortion Bop, med bandet 69Hard. Det är faktiskt ganska hårt. Ingen ordinär 50's rockabilly, men som att rockabilly skulle ha uppfunnits på 80-talet eller något. The knockout song är fullt ös, och hela singeln med. Men annars tycker jag att ordinär rockabilly som typ Teddy&the Tigers är bara meningslöst. Allt låter likadant, kompet  är ett glatt: BombombombomBOMBOMBOMB, BombombombomBOMBOMBOMB BombombombomBOMBOMBOM medan dom sjunger: Jeejeejee! Rockrockrock! babebabebabe! Det tycker jag f.ö. också om Hurriganes, vad kommer till vad dom sjunger om typ :D

Sedan drömde jag att en såndän Jocke från min gamla högisklass och några andra skulle ordna rockabilly keikka i sjukis auditorium. De rouda in någo basfioler och greijor dit i drömmen.

Jag lyssnade mycket på Tangerine Dream under vårterminen 2000, främst på Zeit-skivan.

April 2000 spelade jag ett pc-spel vid namn Outlaws stup i ett. Man var en typ i vilda västern som skulle skjuta sig fram i diverse olika platser i vilda västern.

Haha, lite ot nu men jag kom mittiallt nu bara att tänka på det. Engång 1992 såg jag då roskisbilen kom och det var två roskiskuskar. Han som satt bredvid föraren såg allvarsam ut och hade mustasch och rökte en tobak. Jag tänkte då redan att han leker säkert att han är i en Kaurismäki-film :-D Inte är det helt omöjligt att han medvetet eller undermedvetet tagit influenser från en Kaurismäki-film från 1986, som handlar om en roskiskusk som är singel och blir förtjust i en brud som jobbar som kassörska i en Market. Och han såg likadan ut. Mustasch och allvarsamt melankoliskt utseende, och han rökte också.

Det är en sorts bittersweet romantik i att dom alltid röker i Kaurismäki-filmer. Men helt onödigt i det verkliga livet att röka. t.om. Aki Kaurismäki himself lär ska ha slutat röka, och börjat vejpa istället. Alltså elcigarett, som tveklöst är ett mycket bättre alternativ än traditionella cigaretter. Alla tobaksvaror är bättre och mindre farliga än cigaretter, vare sig det sedan är pipa, cigarr, snus eller elcigarett, som ju inte är en tobaksvara, utan nikotinvara bara. Jag har dock inget behov av att testa elcigarett. Man borde dock tillåta snus och elcigaretter helt och hållet i Finland, det skulle spara en massa människoliv, då folk skulle skippa cigaretterna oftare. Inte för att det heller är hälsosamt, men ett mindre ont är det absolut. THL lever i någon sorts fantasivärld, då dom inte inser det. Så är det ju order från EU med såklart. Men de borde inte vara så konservativa. Nu är det konstigt, att den mest skadliga tobaksprodukten gladeligen säljs,men mindre riskfyllda alternativ är förbjudna, förutom cigarr och pipa, men då ska man inte inhalera det. Enligt statistiken så lever piprökare t.om. 2 månader längre än ickerökare! Men det kan bero på faktorer som att piprökare ofta är jovialiska och filosofiska lugna människor.

På något vis ser det konstigt ut då unga människor röker pipa dock. Man har svårt att föreställa sig en 19-årig brud som röker pipa :-D

THL tycker bara att allt är samma sak, vilket är lite synd, då det är disinformation som skördar människoliv. Jag har dock hört om läkare som har sagt åt sina patienter att om dom inte vill sluta röka helt och hållet, så ska dom istället röka cigariller ibland och inte fortsätta med cigaretter.

Kaurismäki lyckas liksom göra betydelsefulla personer av helt vanliga finska donare och vardagshjältar i sina filmer. Det är en del av charmen i hans filmer. Dock skämmer han först ut sig roskiskusken med bruden, men får sedan lite skinn på näsan och dom blir ihop och far på semester till Tallinn tillsammans i slutet. Hehe.- Jag föredrar en mera rakt på sak med självförtroendet på topp stil då jag raggar nuförtiden. Som med den jättevackra bruden i Pojo Shell i höstas. Synd fick man nobben, men det får alla någongång. Men åtminstone försökte jag, och då kan man inte klandra mig för det! Om man inte försöker, kan man heller inte vinna.

Nåja, detta var sidospår. Tja, år 2000 var ganska långtråkigt annars, men jag fick en revolution i sinnet då jag insåg att det finns något annat än egot.

Sommaren 2000 drömde jag att det var någon sorts maskin som var sammanbunden med en såndän antenn, typ tallriksantenn. Jag minns faktiskt int e... ja, parabolantenn heter det. Och det kom en kraftig signal från yttre rymden. Det tydde på liv från andra civilisationer. Och det var innan november 2000 då jag blev  intresserad av Ancient Astronauts-teorin, då jag läste en pamflett vid namn Irminsul. Teorin var att människan inte egentligen skapades på jorden, men avancerade människor från en annan planet sände robotar till jorden för att skapa en människocivilisation här med. Det är en intressant spekulation, men det kan man ju varken säga bu eller bä om. Evolutionen förnekade den inte, men att de var robotar från yttre rymden som for fram och tillbaka i miljarder år, och evolutionen av människan skulle ha gått till så.

Författaren sade att det bara är fråga om spekulationer, ingenting annat. Han baserade det på vissa indicier i historien som skulle kunna tolkas så, samt något han kallade för "djup intuition".

Sedan blaa, jag minns att jag var rätt mycket i affes på lördagar hösten 2000. En låt som etsade sig fast i minnet var Bon Jovis hit I'ts my life. Den fastnade på ett irriterande sätt i hjärnan, och alltid då jag hör den i radion eller så nuförtiden också så är det som att en neonskylt skulle blinka rött: År 2000, år 2000, år 2000. hehe.

Och vid juletider 2000 spelade jag Red Alert, ett jättebra krigs strategispel. Mycket annat skulle jag kunna berätta om år 2000 men orkar inte nu. Detta var vad någon skrev om ålderskkillnader i förhållanden:

Onpa outoa tuo ikäerojen kyttääminen.
Kaikki on ok, kun molemmat osapuolet ovat täysi-ikäisiä.
Tai tuo on ok muualla, paitsi tässä kyttäyksen tyyssijassa, Suomessa.


Och det tycker faktiskt jag med. Mind your own business. Det är patetiskt att hänga sig fast vid att det råkar skilja sig 10-15 år mellan eller så. Man blir inte kär i en siffra, så att säga.

Nu ska jag lyssna på en ny skiva. Detta är trancedentalt på sitt sätt. Långa låtar, och enformiga, och det är det som är bra, för det är transedentalt. Rentav schamanistiskt. Inte lyssnar jag bara på enformiga låtar, men i många fall är det bra.. Det är ingen musik man sätter på på en fest då man drar kalja, men ensam hemma med lamporna släckta är det huippu! Det är kall musik på ett sätt, och en väldigt bra skiva är det. Bandet är VEMOD från Norge och skivfodralet är ett rent konstverk. Uppe i observatoriet i Karis skulle det vara stil att ha på låten Å stige blant stjerner från denna skiva, en stjärnklar natt!

Xerxes och synkronicitet

Hehe. Jag såg ju på den gamla svenska dramaserien Xerxes häromveckan, som handlar om en yngling vid namn Xerxes som är snart 19 och oskuld. Han och hans kompisar försöker ragga brudar fullt, så fattar han tycke för en Nina som fattar tycke för Xerxes med..

Nå, det händer ett och annat i serien. Så är Nina i Xerxes och hans kamrats gemensamma lya. En annan kompis är också på besök. Han förstår att gå, men Xerxes säger, nej vänta gå inte! För att han är så nervös av att vara ensam med denna Nina. Det blir nervösare då hon börjar halvt klä av sig och komma med sexuella inviter. Hon var tydligen erfarnare än Xerxes.

Så är Xerxes jättenervös över det, men det händer ingenting speciellt annat den gången.

Så sku Xerxes köra upp i bilskolan men var så nervös över att klara det, då han tänkte på oskulden, och sku villa ha det kirrat innan uppkörningen samma dag. Så Xerxes kompis säger att låt mig ta hand om dethär! Så far det till Ninas jobb på en lunchrestaurang och så talar kompisen, underförstått, att hon ska ha sex med Xerxes innan ett visst klockslag samma dag. Så blev hon jättearg och sade ni är fan inte kloka! Och skriker att SKULLE JAG KNULLA FÖR ATT HAN SKA KLARA SIN UPPKÖRNING?! Eller nåt liknande, minns inte exakt. Så skrek hon att ni är fan dumma i huvve båda två! Försvinn! Jag vill inte se er!!!

Lite komik där minst sagt, hehe.

Nå det händer lite ett och annat, och så i sista avsnittet så är Xerxes och hans kompis i deras gemensamma lya igen, då det ringer på dörren. Man hör Ninas röst och kompisens röst i hallen, och så går kompisen helt oväntat bort, och Nina kommer in. Xerxes ser bara ner mot gatan från fönstret. Nina säger: Jag är fortfarande skitförbannad! Xerxes säger skamset medan han fortsätter att se ut och ner mot gatan: Ja, jag förstår det

Så börjar hon igen komma med inviter då hon sitter på en stol. Xerxes börjar gå nervöst omkring, tar upp en stereoanläggning och går runt i en ring nervöst och vet inte vad han ska göra. Nina ser på och börjar smajla åt Xerxes nervositet. Så ser Xerxes jättearg och frustrerad ut och går omkring ännu mera. Till sist tar han bort en tavla från väggen, och slänger ner den i golvet så glaset går i tusen bitar, och direkt efter det går han fram till Nina, och så är det censurerat, man ser bara att bådas kläder och till sist underkläder faller ner på golvet. Och så tog den scenen slut.

Det var ganska humor måste jag säga!

Så innan, under uppkörningen så frågar han bilskollärarn han ska köra upp med: Har du någonsin blivit utsatt för en kvinnas förakt? Så skrattade bilskollärarn till och sade: Ja, de kan du ge dig fan på att jag har blivit!

På något vis visade denna serie på ett komiskt och smått överdrivet sätt hur man och kvinna tänker olika.

Detta som jag nu ska berätta var ju inte alls ett sådant scenario, men då jag var i Umeå i somras i en godis och tobaksaffär för att köpa snu.. nej, givetvis GODIS åt några kompisar hemma i Finland, så var jag där första dagen. En snygg brud stod vid kassan, men hon såg sur ut. Typ att hon är förberedd på en massa flirtande karar där i kassan.. första dagen var hon lite kall och surmulen av sig, sedan då jag kom andra dagen och sade glatt åt henne: HEJ IGEN! Så sken hon upp som en sol och började le. Blev uppenbarligen glad att jag den galne finnen kom igen.. och så köpte jag lite mera sn, alltså godis åt några kompisar. Och denna dag var hon mycket gladare. Kanske det var enkel psykologi för att jag kände igen henne sedan igår, vet ej. Men det var som att snön mittiallt smalt andra dagen då jag kom in i butiken.

Nu får sig Väyrynen igen i medierna. Man skrattar åt honom och ogiltigförklarar honom, men jag tycker han absolut är en av de bättre "rumsrena" politikerna. Som någon skrev i ett forum om att han inte böjer sig för bankirerm, new world order etc. Han skrev: Väyrynen ei ole Bilderberg-petturi, och det håller jag med om. Han har hederlighet i sig helt klart. Dessutom vill han föra Finland ut ur EU och Euron vilket är bra.

Man försöker därför förlöjliga honom i YLE:s propaganda, det är ju självklart.

Nu på dagen för 23 år sedan var det skolbal(skrev detta inlägg igår). Då var det också en fredag. Vi fick efter maten gå till festsalen och sedan gå hem lite tidigare då dagen var slut.. Ack ja, det var länge sedan och jag trodde jag var så cool som 16 då jag hade prätkärotsi .hehe. Och bara coola människor har ju prätkärotsi =)

Jag minns en Janina från åttan, som var från Ingå, som jag nog var lite förtjust i. Hon var snyggt klädd på balen. Har inte sett henne sedan 16.3.1996 på en fest i Borgkila. Mer om den festen senare i något inlägg. Så nära som möjligt det datumet för 20 år sedan. Sedan var det snöskurar med solsken denna dag. Alltså skolbalen 1993 var det snöskurar med solsken varvat. Och jag kände mig gammal och stolt över att snart gå ut nian! hehe.

Ajjoo, så var det en såndän Tobias som sjöng nåt jätteroligt i nasal röst på balen så alla började skratta. Han uppträdde där alltså. Men annars var det bara skitmusik som uppträdde.

Nåväl. Ska berätta om ett synkronicitetsfenomen, som good old Carl Jung kallade mystiska sammanträffanden för.  Det var så, att en lördagskväll maj 2008 så såg jag igenom några gamla Soundin från 1983 som jag köpt från nåt loppis på 90-talet, som jag inte sett igenom sedan 2000-2001. Jag hade planerat att fara till affes senare. Jag såg en juttu av Black Sabbath efter att de spelat live i Helsingfors då. Jag fann den bortglömda juttun intressant och fördjupade mig i den och tänkte på att de va säkert stil då de spelade i Finland 1983.

Senare for jag till affes, och jag började prata med en musikmänniska som är närmare 60 nu och som länge varit med. Det var första gången jag började prata mera med honom. Vi talade om musik där, och han började i något sammanhang prata om Black Sabbath. Han sade att han sett dem live då de spelade i hesa 1983 och berättade detaljer om den keikkan, som det även stod i Soundi om, som jag hade läst samma kväll för en stund sedan. Alltså vad är oddsen för att det skulle vara en slump? Då det flera gånger har hänt liknande sammanträffanden. Och det var inte jag som började prata om Black Sabbath in the first place.

Ett annat synkronicitetsfenomen var då jag var så liten så jag inte minns det eller var med, men jag har fått det berättat. Syrran var ute på gården med grannflickorna, och just då talade de om sin släkt. Så började de berätta om sina morbröder, och syrran sade att min morbror heter så och så, och där kommer han ju! Så vände han in med sin blåa Volvo.

Skulle han bo i närheten eller komma ofta på besök, men han bodde och bor i Vasa och var på ett möte i Ekenäs, och han beslutade att överraskande komma på en snabbvisit till oss utan att meddela på förhand, och han är verkligen inte ofta här. En gång på 5 år eller något. Synkronicitet igen. Vi får tacka Jung för att han kom på ett bra namn åt dessa mystiska sammanträffanden, som förefaller som att universum vill skapa logik eller något..

Det känns kanske creepy eller skrämmande för de med en såkallad materiell-logisk analytisk bild av universum, men inte för mig-då jag tror att universum är mer komplicerat än vad vi kan drömma om, eller förstå med våra sinnen. Det är i mitt tycke naivt att tro sig förstå så stora saker med blott sina sinnen, som de som kallar sig för ateister ofta tror sig förstå... För mig är det naturligt helt enkelt. Jag ser människan på ett holistiskt sätt, som en del i något annat än blott ett avskilt och autonomt väsen.

Nu är klockan 1000 och jag ska resa till mitt undermedvetna, dvs sova. Här ännu ett kort clip om synkronicitet för den som är intresserad. Jag lovar, detta är mycket intressantare än Freuds CREEPY sexfixeringar. Jung och Freud är som natt och dag i skillnad. Freud är som att stiga in i ett gammalt skitigt utedass, Jung är som att hitta en lönndörr i detta utedass, som leder ner till en stor och vacker sal med en massa hemligheter..