Skolavslutningsdagens kväll i Ekenäs 28.5.1999.

Alltså jag minns då för länge sedan för 17 år sedan då jag var purung men inte vacker eller någon typisk karismatisk yngling, och såg ut som 16-17 fast jag var 22, alltså jag såg ut som en späd tonåring och inte någon tuff gruffsus som raggar allt från 18 till 40 i baren som 22,  men anyway..

Jag var bjuden till en klasskaveri som bodde i Ekenäs denna fredagskväll. Jag fick ta en kaveri med mig och gjorde detta. Vi satt där och drack lonkero och såg på film och det kom en annan också som gått i samma klass då jag studerade i Ekenäs riktigt i slutet av 90-talet efter yrkis. Jag säger inga detaljer så jag inte avslöjar för någon vem det var.

Sedan for vi till en park i Ekenäs, vad fan hette den? Nå, vi satt där och solen sken och vi drack lite till lonkero. Så kom några brudar från klassen också och satt. Hon sade nåt att kaverin har en skjorta med granna färger. Så sade han, drog lite läppä och sade att jåå, å ännu grannare blir de sen då man har 50 mikrogram acid under!(Alltså LSD) klasskaveri-brudn sade bara typ: pöh! :D

Så blev klasskaverin lite paranoid. Han for bakom en buske och pissa, precis som vi alla andra gjorde titt som tätt under kvällen. Mittiallt kommer han bakomifrån busken som ett vilddjur-  och ropar: Ja hörd nog! Ja hörd nog! Ni sa att ja e bög! Ja hörd nog!! Fast ingen av oss hade sagt något dylikt om honom eller någon annan. Vi försökte lugna ner honom och säga att ingen av oss här tror det om dig, och inte har vi sagt nåt sådant heller!

Men det gick inte hem då. Sedan tog han sin kaljakass och sade åt mig, som råkade sitta närmast hans kaljakass: Okej, ja e bög å alla hatar mig! Nu far ja!  Sedan for han, men kom tillbaka efter cirka 40 minuter och var helt "exhausted" och pratade knappt. Bara satt och rökte och drack kalja. Sedan for han igen.

Jag har så ofta berättat om skolavslutnings-dagen 1998 så jag tänkte berätta om 1999 för en gångs skull. Hehe, det kan jag berätta från 30.5.1998 att utanför Simpukka så stod en bil som höll på att tankas och brudarna som var helt obekanta glodde på mig och flinade och talade sinsemellan. Och jag trodde ju att de talade om mig i positiva ordalag, typ Mikä harvinaisen hyvännäköinen jätkä! Ton kans jos pääsis panemaan! Och jag kände mig bara smickrad då jag gick förbi bilen. HAHA, ungefär så tänkte jag-fast de antagligen skrattade åt mig för att jag såg så konstig ut :P Men sådana slutsatser drog jag då. Kunde inte veta skillnad på "fördomsfullt" gloende och erotiska blickar, så att säga. Och erotiska blickar kan man kasta fast man är upptagen, det betyder inte automatiskt att man är villig till annat. En självklarhet, men berättar ifall någon skulle tro jag inte skulle fatta det, då jag var så omogen då :P

Tänkte lite, på tal om det, på vad Clark Olofsson skrev i sin självbiografi Vad fan var det som hände? då han satt i fängelset på 70-talet och en 21-årig journalistpraktikant för någon tidning ville intervjua honom, så hon ringde till fängelset och frågade om Clark skulle gå med på en intervju. Clark svarade helt på läppä, utan att mena allvar, att jag vill ha 6000 kronor som tack för intervjun av tidningen isåfall, och så vill jag knulla dig.

Hon svarade direkt: Nja, kan någon se det isåfall? 

Alltså jag förstår att vem som helst inte kan fråga sådär så rakt. För kvinnor är sexuellt sätt mycket känsligare än män, och det kan lätt bli BIG nono att fråga något sådant så rakt. Det är STOR creepvarning på sådant om någon randomkar skulle fråga så. Men Clark var och är ju en typisk kändis och alpha, och redan de gamla romarna sade Quod licet Jovi, non licet bovi  Alltså "Det som Jupiter får göra, får inte oxen göra" och det syftar just till att olika människor får göra olika saker. Vad någon med viss stämpel på sig gör så räknas som konstigt direkt, för vad som skulle vara vant och coolt om någon typisk "hurja kunde", som alla ser upp till, om han skulle göra samma sak. Det är liksom skillnad om den konstiga Pär dansar på bordena i affes, eller om den coola och karismatiske  Johan gör det. (fiktiva namn) Det är den aviga mänskliga psykologin, serni. Nåja. Det där syns mest som ungdom, men även vuxna tänker i samma banor, om än int kanske lika svartvitt som under 25-åringar.

Man kan säga angående detta, att Clark får nog fråga så. Det är så det fungerar. Det är bara att acceptera det att man är friare att tänja på sådana gränser, om man är en karismatisk kändis eller dylikt.

Dessutom var det ju tolerantare på riktigt på 70-talet också. Det var såndär Free löööv mentalitet då. Nu är det ju så att kulturmarxisterna, somliga feminister och PK-eliten överlag har börjat se sex som lika skamligt som under de viktorianska eran som man  dolde hela stolsbenen med duken, för att de inte skulle påminna om nakna kvinnoben. Så man ska ta det i beaktande också, att det var mera riktig tolerans på 70-talet. Det känns på något sätt fräscht att läsa om någon som säger så rakt på sak nu i denna tidsålder, då man snart inte ens får se på snygga brudar mera.

Men, kulturmarxism är som kristendom; en protest mot naturen. Det är därför som varken kristna eller kulturmarxister tycker om män som ser på snygga brudar. Snart blir det väl förbjudet som vit heteroman att dejta kvinnor! För man är en heeeemsk mansgris om man dejtar kvinnor. Iaf om man läser somliga feministers åsikter på forum och så. Det finns de också som tänker sunt som kallar sig feminister, och är trevliga vanliga människor som kallar sig feminister,  utan tvekan, men varför kan man inte bara tala om jämlikhet och acceptera det faktum att man och kvinna är annorlunda? Det tillsammans med en enorm bitterhet, som många feminister bär, och alla möjliga nonsens- teorier som skulle få Trofim Lysenko att bli grön av avund, tillsammans med en fanatism som skulle få både Hitler och Stalin att blekna, gör att det inte alls känns som ett trevligt ämne.

Hehe, det kom att tänka mig på en serie om Fantomen jag läste som liten. Det var så, att två tjuvar stal Fantomens häst, och Guran ropade efter dom: Det är Fantomens häst! Så sade tjuven: Fantomens häst. Vadå Fantomens häst? Nå, då tar vi den bara! Jag säger likadant då jag ser en ska vi säga 20-årig snygg brud och ser på henne. Och prästen och feministen står bredvid och säger åt mig: Du får inte se på henne! Så svarar jag: Du får inte se på henne. Vadå du får inte se på henne? Nå, då gör jag det bara!  (Och mycket mera skulle jag definitivt göra med henne om hon skulle ge mig lov)

Nå, präster måste ju ha traumor då det insinueras i bibeln att man ska riva kuken av sig, om man blir frestad till köttsliga lustar...

Det är en sak , att det ytterst sällan uppskattas om man frågar rakt på sak dylika saker åt kvinnor. Det ska man inte göra. Man och kvinna tänker annorlunda även gällandes det, för att naturen och biologin har gjort det så. Som någon kar skrev att det skulle vara enklare att bara fråga rakt på sak, och inte gå via kringelikrok-vägar som att kommer du hem till mitt och se på Walt Disney film och äta popcorn, men att det inte går.- för att man och kvinna är olika, och kvinna tolkar sådant som creepy. Även om mannen skulle tycka det är en logisk fråga.

Delvis är det ett biologiskt faktum, delvis beror det på kristendomens kvinnoförakt,och delvis på den moderna fortsättningen av kristendomen, nämligen kulturmarxismen.

Nå, man kan omöjligtvis tillfredsställa alla kvinnor. Somliga kvinnor tycker det är kränkande om man tycker de är vackra och blir arga på en därför, andra kvinnor blir arga om man inte ser på dom, och vill ha uppmärksamhet. Det bästa är att bara följa biologin, se på snygga brudar utan att bry sig om annat. Som man alltid har gjort :) Det finns alltid någon som inte tycker om en ändå.

Men det är som att isynnerhet radikalfeminister ofta vill både äta upp kakan, ha den kvar och ge bort den på samma gång, stundvis ska de dansa nakna omkring för att protestera, för att i nästa ögonblick klä sig i burkha eller något! Inge huvud eller fötter någonstans.

Jag tror jag måste göra som Clark Olofsson och dricka Bacardicola ute på balkongen någon het sommarafton. Har inte tänkt på rom och Cola, men nu då jag läste Vad fan var det som hände så tänkte jag att det kan man ju prova på. Nog för att jag druckit det i affes någongång på 90-talet. Det skrev han att han drack ofta på 70-talet.

Så ska jag gå på dejt med en ljus dam snart. Det var en tid sedan senast. Nice att det har lett till dejt iaf.

Jag hörde i lördags om en barndomsvän jag inte har sett sedan sensommaren 1995, att han lär ska vara suput nuförtiden. Fast inte så konstigt, för han hade nog någo trauman. Okej, folk kan ju ändra sig till det bättre, absolut. Men här har det tydligen inte skett så. Han hota mig med morakniv engång vårvintern 1989 då vi var i strid och jag kom in på "hans" gård. Jag gick därifrån då instinktivt, men tänkte för mig själv så jävla feg han e som måst ha kniv. Och det var inte första gången. En gång tidigare tog han och hota med kökskniven då jag och kaverin vars sida på han var mera då, hamnade i ett plötsligt slagsmål.

Ok, jag flög på honom till först december 1988, för han var så retig vid det laget. Jag spöade honom så han började lipa.  Men man börjar int fan vifta med någo knivar för det

Jag blev kaveri med honom sensommarn 1988. Det var nu en kille som bodde i grannskapet och han var jättekiva först tyckte man. Han var två år yngre, men det störde inte mig då. Sedan märkte man mera och mera konstiga saker. Han skulle vara exakt en kopia av mig liksom. Ända från utseende till all smak. Sedan sade han hösten 1988 att det är bäst att vi inte gör så mycket bus nu då det snart är jul, för julgobben har nog skickat sina tomtar för att spionera att barnen är snälla.

Jag bara började skratta och sade att nejnej, dedär e int på riktigt! Så svarade han upprört: Tror du int?!? Jag som redan julen 1981 granskade julgobben mycket noga och såg till slut bandet han hade från masken. Men jag sade det inte, för jag tänkte typ att jag spelar med och låter mamma och pappa tro att jag tror det är riktigt.

Sedan så skulle han vara typ en kopia av stundvis mig, stundvis någon annan kaveri. Ok, att kaverin vill likna varandra på något sätt i barndom och ung ålder är ok, och att man medvetet och undermedvetet börjar i viss mån ofta påminna om folk man ser upp till är en sak,  men detta med kompisen blev så överdrivet. Han skulle vara en kopia av den kaveri han mest såg upp till då, och det verkade lite neurotiskt minst sagt.

Som ett exempel. Sommaren -89 då han cyklade med mig, och jag hade jeans och jeansrock på mig, så sku han också ha precis likadana kläder. Sedan då tredje kaverin kom så var han bara klädd i shorts och länkkare. Så sade han : Ja faar bara hem å byyter ti shooorts

Så kom han cyklandes efter en liten stund med bara shorts och länkkare. Så kom hans morsa uppkörande för backan, för de sku fara någonstans. Hon vevade ner fönstret och sade att du måste komma hem nu, för vi ska fara riktigt just. Så fick kaverin tårar i ögonen och sade: Men ja vill it! Ja vill it! Och hade riktigt samma gester och mimik som kaverin har och som han brukade göra. Härmade honom till punkt och pricka. Att man som ongi lipar är en sak, men att härma till punkt och pricka sådär tycker jag antyder till något neurotiskt.

Det påminner mig om ett Beverly Hills avsnitt som jag smygsåg alltid på under 90-talet :P Där var det en ny kompis till Kelly Taylor, som färgade håret ljust och lagade frisyr som Kelly och likadana kläder, och hon hade enorma problem. Hon försökte begå självmord tillsammans med Kelly, som hon hade bundit och tagit till bilen, men Kelly övermannande henne och drog bort pistolen då Kelly låtsade hålla med och sade att vi ska dö tillsammans men jag vill inte vara bunden då! Så vill jag minnas att det var.

Nåväl, nog om honom nu kanske, att han inte läser detta och hastigt känner igen sig :P Men synd om det stämmer att han blivit suput. Men det kan bli så med ongar som inte har något intressen, varken sport eller musik eller något.. och inte läsning eller ingenting.. tycker jag mig ha märkt.

Nåja. Hans morsa var väl lite sådär. Som 1991 då jag kom till hans. Så satt hon i köket och rökte och drack likör med sina kompisar (hon var yksinhuoltaja) Så sade hon då jag gick förbi köket med sin kråkaktiga röst: Hej, *****! (mitt namn) Så frågade hon, då jag stannat upp och såg mot hennes håll: Vill du ha tiss? Jag sade då jag blev så förbluffad bara: Nåjaa..... 

Hennes kaverin såg också och höll sig för munnen då de fnissade där i sin likör och cigarettberusning. Inte är det så hävt att fråga en 14 årig ongi om han vill ha tiss. Så..  farsan hans visste jag inte alls vem han var, för han bytte alltid samtalsämne då jag frågade om hans farsa något.

Sedan sade han engång att: De va förut en bro över Läppträske, men de föll så många gåbbar i däär så som hamna att ta boort den! 

Jag kan tillägga att jag aldrig såg någon bok där hemma hos dem.

Hehe. Nåväl. Nu skulle vi ju sluta att tala om honom juh!

Höh. Då jag cyklade förbi pumpis igår så satt det 3 flickor i 14-årsåldern i gungorna och hade en boll med sig av nåt slag. Det var pricktyst då jag cyklade förbi, så hörde jag en av dem säga: Tuu pelaan meidän kaa! i typ skämtsam röst. Hehe, nej flickor, ni är bara barn.  Skulle ni ha helst varit över 18 så why not?  Nåja, i den där åldern så är det väl lite roligt att säga så åt någon vuxen och göra till sig litet.

Nu lyssnar jag på Sorhin. Nu just råkade låten Skogsgriftens Rike komma på, nu då jag skriver detta. _Här lite mimimimi låt, haaha!
https://www.youtube.com/watch?v=A39mkt2xHIs

Klassresan till Särkänniemi 17.5.1990

Jåå, alltså i sexan så for vi till Särkänniemi på klassresa detta datum. Det var ju mycket spännande för en 13-åring måste jag säga, och det vidgade vyer och man såg andra människor i samma ålder, och inte bara Karisbor. Tidigare hade man sett andra, förutom Karisbor, i samma ålder främst i ungdomsprogram samt i Postbankens ungdomstidning, Vox, som hade en hörna dit ungdomar fårn hela Finland skrev brev och åsikter. Samt även Suosikki i viss mån. Eller läst deras åsikter och så. En form av kontakt det med.

Jag minns då jag vaknade denna morgon så sade morsan att Idag är den stora dagen inne! menandes klassresan. Jag tyckte det lät barnsligt och nolot. Men det var utan tvekan en stor dag för mig måste jag säga med facit i hand.

Det var mulet och lite regnaktigt då jag gick till skolan. Bussen stod redan och väntade vid Bulevarden utanför lågis. Alltså bussen som skulle ta oss till Tampere. Så åkade vi iväg. Vi såg på en film vid namn WILLOW i bussens tv först. Sedan pausade vi vid någon kiosk-cafe kombination. Det var en klasskaveri som köpte en såndän skär Fazer chokladstång, som jag inte har sett att skulle finnas på länge. Jag köpte ingenting.

Så var det en flicka som spydde bakom i bussen. Man hörde ett gällt skrik och förstod att någon spytt, då det var tal om åksjuka. Så viskade klassföreståndaren Kerstin något i en annan lärares öra, som var med, och den läraren var Chester.

Sedan kom det på någon Mötley Crue dokumentär/musikvideo-film på videon/tv-rutan. Sedan var vi framme ganska snart. Då spelade Metallica's Master of Puppets på bussens kasettspelare. Sedan har jag ett minne av att vi gick uppför dendär långa trätrappan på ett egnahemsområde i Tampere, innan vi med bussen for till absolut centrum och till något köpcenter.

Sedan dallade vi omkring 1 timme i köpcentret. Någon sa att ska vi ta ett varv i en klätterställning? Som var inne i köpcentret. En Johan sade att de ju kanske för lite mindre än oss. Sedan såg jag en siren monterad på ett tak i närheten då vi for ut. Jag stod och såg på den och tänkte att nu sku den allmänna larmsignalen börja tjuta! Siren's Yell!! Som ett ug-thrashband från Sverige hette, som spelade in en demo 1988. Mycket unga killar, Jon Nödtveidt som var en av medlemmarna var bara 13 då, han som ju senare grundade Dissection. Fast då kände jag inte till något Siren's Yell. Men jag tänkte på flyglarm, gasalarm och kärnkraftverk som exploderar och signalen som tjuter där då jag stod och såg på sirenen.

Så åt hon som spydde såndäna vitljusbruna skumsvampar utanför bussen(löskarkki). Han Johan sade åt henne: Så äter man karkki sen fast man spydde! hon som hade spytt svarade bara: Jaa-a! Ungefär i ton att Än sen då?

Sedan for vi med bussen och äta någonstans. Jag satt b.l.a. med en Mannsn och äta då vi for till en restaurang vid stranden och äta allihopa. Mannsn tog kotikalja, jag tog vatten och de andra tog mjölk som matdricka.

Sedan var vi påväg att stiga upp i förväg från vårt bord, men Kerstin satt och glodde på oss i ett bord höger om oss och sade att ni väntar tills vi alla ätit färdigt! Så vi satt en liten stund ännu.

Sedan for vi mot Särkänniemi. Vi for turvis några grupper upp i Näsineula först. Sedan, medan vi väntade på vår tur att slippa upp, så såg jag en glasskiosk och en Valiojäätelö-pingvin av plast på vardera kant av kiosktaket. Den som enligt min barnflicka sade "Åj, åjj, så gott!" Då jag frågade av henne 1980 att va säger dendä? Och pekade på Valioglass-paketet, på en likadan pingvin. Fast det sade hon bara för att få mig att äta av glassen.

Jag och en annan skrattade åt dom, och en annan lärare som var med, Chili, flinade till och undrade vad det är som är så roligt med dom? Det påminner mig om den drömmen jag drömde vårterminen 1992 i åttan att Dataläraren Pasis själ flög omkring inne hos vårt. Jag berättade drömmen åt en såndän Kurre i skolans aula då vi satt där på rasten. Han fick nå spastiska ryck då han försökte hålla tillbaka flinet och sade ..fniss, fniss, vad, hihi, vad var det för roligt med deeeet?!?

Så for vi sedan in till Särkänniemi. Vi for först till delfinariet och gick omkring inne i någo gångar med akvarier. Jag såg en typ med Twisted Sister ryggmärke och tänkte typ att äää, vem lyssnar på Twisted Sister fortfarande?! Man hade fått så nog av att were not gonna take it hade spelat överallt några år tidigare.

Sedan såg jag en med tuppkam-frisyr och litet Motörhead ryggmärke med några spaderess- då ännu fanns det sådana som var punkare som lyssnade på Motörhead-sedan 00-talet har ju spännare och gruffsusar kuppat Motörhead, och gjort det till sitt eget band att digga.

Sedan var det en Robban som hade köpt en stor bit toffe som han förvarade i fickan då vi satt oss ner för att se på delfinerna. Det var helt ok. Efter föreställningen hade Robbans toffe smultit i fickan och han tyckte den var äcklig. Han gav den åt mig, som åt upp den med stor aptit.

Så såg jag en i min ålder då 13) som hade jättelångt hår. En kille alltså.

Så for vi och spela till spelhallen. Jag spelade något bilspel. Chili kom och stod bakom då jag satt och styrde med en ratt och sade att du ska hållas på vägen å!

Jag var inte i så mycket karuseller och så, för jag var rädd att börja må skit bara, men jag tänkte fara på en bilbana med antika bilar vid namn Kantti X kantti, men for inte sedan då vi tyckte att det var mest för småungar.

Så såg jag en "farkkurocks-hevare" med Stone-skjorta. Han var kanske 17. Stor då för mig.

Så gick nu tiden där. Till slut var det dags att åka hem men via mcDonalds. Då vi for så kom Mannsn och en annan lite efter så vi vänta på dom. En  hade köpt Pizza och kom gående in i bussen med Pizzalådan med sig. Chester ssade att han vill å ha pizza! Så sade han: Du får dofta.

Så sade Kerstin åt buschaffarn då Mannsn och den andra kom att låtsas starta så dom blir rädda å tror att vi ska lämna dom! Så startade han och körde några meter, och dom fick verkligen eld i reven!

Så for vi till maccen men jag åt igenting. Sedan sade en Robban utanför sedan då vi hade ätit och gick till bussen: Aaahh, ja e gravid!

I bussen på väg hem såg vi något bandat potpurri musik bandat från tv. bl,a Magnus Uggla med musikvideon Jag mår illa. Samt att de intervjua Ozzy som kallades för "Hevirokin isoisä" på tv:n enligt texten på finska. Samt att Anthrax spela. Chester sade åt mig: Dedär e Metallica! Så var det ju Anthrax. Han var väldigt ung då, så han var bevandrad någorlunda i "ungdomsmusik" Han hade varit i milin några år tidigare.

Så körde en motorcykelpolis framför oss ett varv. Sedan stannade vi vid en rastplats och Kerstin sade ironiskt: Pisipaus!

Så var vi också ganska snart hemma. Nästa dag for jag till Jerry's musik och köpa Black Sabbath's första på kasett, för pengarna som blev kvar från klassresan. Jag hade april samma år lånat Sabbath Bloody Sabbath från bibban och tyckte den var jättebra, och blev så förvånad så jag höll på att ramla över ända då jag såg årtalet på skivan: 1973. Jag tänkte att hur kunde dom laga nå så hårt för SÅ länge sedan!! :DJag visste inte mycket om musik då.

Den första var också bra. Jag diggade bra den med. Jag tänkte att 1980 är jäääättelänge sedan. Och 1970 då den första kom ut, var ju för en evighet sedan tyckte jag då.

Sedan några dagar innan skolavslutningen for vi med hela klassen till Golden Grill och äta glassportioner för pengarna som blivit kvar efter klassresan, alltså från klassens gemensamma kassa. Det var ju götteligött. Men jag lämnade bort vispgrädden, för jag har aldrig förstått pointen i att sätta vispgrädde på glass. Jag sade att jag vill ha utan grädde. Och fick utan grädde. Jag tog en Banana Split.

Det om det. Egentligen är det synd att inte karar har mens, för det skulle man kunna utnyttja som en schamanistisk upplevelse har jag på känn. Eller så vet jag inte vad jag talar om.

Alltså helt lösryckt ur sammanhanget, men jag gick ju den vägen, att jag först bekantade mig med King Diamond, 1990, sedan Mercyful Fate. Och då comeback skivorna 1994. Dom var helt ok. Men då jag köpte så sent som sommaren 1997 Mercyful Fate's första skiva Melissa från 1983, så var det något så bra, något så otroligt bra att man fick hönshud av det! Det bästa som Mr. Diamond någonsin gjort. Jag köpte andra skivan från 1984 samt mini-lpN "Nuns have no fun" (nej, nunnor har inte något roligt, de är inte toleranta på riktit, men ger inte heller sken från sig att vara pseudotoleranta, så de är inte iaf några hycklare på det sättet.:D) från var det 1982 och det var också bättre än det som Diamond senare gjort. Men Melissa är helt i sin egen klass.

Stämningen är typ 2-sekunder innan det bryter loss. Som sekunder innan en väldigt hårt åskstorm bryter loss, man känner liksom att det drar ihop sig till det yttersta, och ser hur svarta moln tornar upp sig. Som sekunder innan den rasande Fenrisulvens kedja brister totalt och han går till anfall. Hur ska jag förklara.. verkligen en sådan atmosfär. Och speciellt då sommarn 1997 då jag inte hade hört den innan.. det finns mycket snabbare och aggressivare musik, men liksom stämningen är helt genuin, just som sagt 2-sekunder innan Fenris bryter sig loss, eller 2 sekunder innan en mycket hård åskstorm bryter ut. Liksom väldigt mörk och hotfull atmosfär.

Det är ju subjektivt, andra kanske upplever denna skiva annorlunda, men jag upplever den iaf så. Och vad få vet är att King Diamond var influerad av det första egentliga finska heavybandet Sarcofagus då han grundade Mercfyl Fate!! Det om något är något. Sarcofagus lagade två skivor som kom ut 1980 Cycle of Life, och Envoy of Death. Samt att de lagade en tredje skiva men då vid namn Moottorilinnut, och den var inte alls lika mörk som isynnerhet Envoy of Death är.

Och Sarcofagus hade egen stil. Originalitet. Bara vagt påminner det om gammal Judas Priest och lite Uriah Heep. Mercyful Fate's musik är helt annorlunda, men image och lyrikmässigt tog King intryck, samt den mörka atmosfären, även om musiken är annorlunda.

Jag drömde något om Melissa-skivan i början av juli 1997.. sedan vaknade jag utan att komma ihåg. Men jag måste ha drömt något bra om det. Haha, på tal om åska, så jag minns maj 1984 då det hade varit en jättefin och solig dag både då jag var i lekis och då jag sedan kom hem. Jag stod ute på trädgården och tänkte att inte ett enda moln på himlen va? Så såg jag att något tornat upp sig i öst, men tänkte inte desto närmare på det.

Sedan blev det mittiallt mulet och det kom mörka moln farande, och det blev en väldigt tryckande och spänd känsla mittiallt. Jag gick mot hemmadörren uppför backan och tänkte att det är som att det sku börja åska! Så hörde man bara ett ganska avlägset åskmuller mittiallt. Typ Brurummbullerr Jag såg upp mot molnen och tänkte ungefär att Jåå, sii nu! Va var det jag sa? Sedan började det åska och det kom nära.

Nåväl. Autovaras-serien är uppe på youtube igen! En inhemsk serie från 1991 som spelades in 1990 och som jag såg på reprisen 15:tonde 22:andra samt 29:onde juli 1994. Sista gången innan jag for ut och se på Karisnatten, då kompisarna hade farit iväg innan mig då de inte orkade vänta på att jag skulle se på Autovaras, och jag satt i mitt rum och drack några Lapin Kulta och lyssnade på Paradise Lost. till sist for jag till stan med en Lapin Kulta i näven, som jag dock slängde i braklet lite innan stationsbron, då det smakade utslaget piss då jag hade promenerat med den.

Om ni inte orkar se hela så orkar ni inte, men jag rekommenderar den verkligen!! Det om det idag. Här är länken till Autovaras. Den spelades in i Tampere förresten, och i början syns Särkänniemi då han springer undan snutarna! Jag minns dendä "Cokis" karusellen som lär ska ha varit ganska paha.
https://www.youtube.com/watch?v=jkJF9v-faZ8

Hah, ganska ironisk scen vid 1:27 till slutet av del2. Bruden springer efter Bad Boy Jesse the Autovaras, då han eskorteras till fängelset med majan! :-D Det 'är nog egentligen en ganska naiv ungdomsserie men på ett annat sätt är det väldigt trovärdiga scener och så. Det är mycket bättre än dagens serier.