En Jätte nologer dröm!

Alltså jag drömde då jag gick i lågis en jättenolog dröm om jag och en flicka som jag var "ihop" med i lekis. Sådär som nu ungar kan leka att dom är. Jag drömde att jag var i lekis igen och det kom några reportrar från någon tidning för att göra ett reportage om mig och flickan, typ att "Detta lilla par visar att man även kan vara tillsammans med varandra i lekskolan" eller någo liknande nolot :P

Och i repotaget sedan var det b.l.a. en bild av flickan och jag med blommor i händerna. Sedan var det en bild på bara mig där också. Alltså fy faaaan ja var nologer då jag vakna efter den drömmen!

Nu då jag ändå e i fartn så tänker jag berätta några andra drömmar från barn och ungdomen som har ploppat upp under årens lopp, och som jag skriver upp då jag har tid och tillfälle

En annan dröm
Tidpunkt: Senhöst 1988
Att det kom ett brev hem från hälsocentralen där det stod att jag var inbjuden på en "Vaccinations-turnë" där alla barn skulle åka runt i en buss i hela västra nyland och stanna vid varje tätorts hälsocentral och få en spruta och sedan gå vidare till nästa hälsocentral och få en annan spruta. T.e.x spruta mot polio i Pojo, mot mässling påssjuka och röda hund i Tenala (ABSURT OCH SJUKT ATT VACCINERAS MOT BARNSJUKDOMAR. DET BORDE FÖRBJUDAS. OCH JAG MENAR ALLVAR.Jag säger detta fast jag riskerar att folk börjar ropa "Witch! Witch! Burn him! Burn him!" efter mig.) ville bara säga det. mot difteri i Hangö, mot något annat i Ingå etc. Morsan tyckte att det ska ju bli roligt! Men jag var skarpt emot det och fundera på att rymma.

Tidpunkt: c 82-83
Att det stod en telefonstolpe i vardagsrummet. Så var det en telefondonare uppe på toppen av stolpen. Telefonstolpen vippade fram och tillbaka. Sedan cyklade det in tävlings-cyklister från tamburen och morsan sade något.

En psykedelisk dröm. Tidpunkt: 1989
Att vi med familjen sku fara till Åbo från Karis med tåg. Så såg man från tågfönstret då tåget startade att det kom gammalmodiga "lilleput" små  blåa ånglok från Åbohållet. De for hastigt alla förbi. Typ TSUKTSUKTSUKTSUKtsuktsuktsuktsuk,TSUKTSUKTSUKTSUKtsuktsuktsuktsuk,TSUKTSUKTSUKTSUKtsuktsuktsuktsuk,TSUKTSUKTSUKTSUKtsuktsuktsuktsuk. Det var en mulen och psykedelisk lördag i oktober. (kände inte till ordet psykedelisk 1989, men i efterhand har jag tyckt att det var en höstpsykedelisk-aktig dröm.)

1981(?)
Att det började växa kullar med gräs i lekrummet, det var grottor och tunnlar i kullarna. Jag, syrran och farsan började utforska grottorna och tunnlarna en stund. Så kom morsan hem från jobbet (hon hade lördagstur) och såg jätteförvånad ut då hon såg att det vuxit gräs och tunnlar i sovrummet. Som kuriosa kan jag berätta att syrran tydligen drömde precis samma dröm och börja anklaga mig för att ljuga, då det var HON som drömt det. Men jag vet nu vad jag har drömt, och jag har drömt detta.

1987
Att jag och några kaverin var i en konstig kämppä, dit det var i köket ett glasfönster till en annan kämppäs kök. Vi satt vid ett bord, och bakom fönstret var det en fafa/mofa vid ett bord som satt och mata en krånglig liten ongi. Fafan/mofan såg besvärat på oss och fortsatte att mata ongin, och vi flinade så satan.

85-86
Att det var en stege upp till ett av fönstrena till en kaveri som vi kan kalla för Fabian. Och jag hade som vana att klättra upp och knacka på fönstret alltid då jag ville att han skulle komma ut och leka. Då jag gjorde det en kväll så kom Fabians morsa och sade: Fabian soover. Alltså inte på Kariska, men på högsvenska soover.

Engång knackade jag så hårt så det bara smällde och skakade och Fabians mofa kom och glodde i fönstret nedanför och såg häpen ut.

Som kuriosa kan jag nämna att engång i sjuan 1991 så sade jag åt en såndän Conny som jag var i strid med en dag (inte nåt långvarigt alls) att Conny soover! Så kom en Matsn ihåg i nian vad jag hade sagt i sjuan åt Conny och flinade åt det. Och engång några veckor efter han kommit ihåg det då jag hade hade hissa med min klass (9D) i C-trappans översta våning i ett av rummena i högis så hörde man Matsns röst, som gick i paralellklassen, utifrån korridoren: Mannsn soover! Som han sade åt en Mannsn, haha. Deras klass lektion började typ några minuter senare än vår i klassrummet bredvid och man hörde helt tydligt att Matsn sade så, och man förstod att han sade det åt Mannsn.

Juli-Augusti 1992
Att jag var hemma hos en kaveri- Jag var i hans rum och cyklade runt i en cirkel med en trehjuling medan tv:n var på. Det var testbild och det kom någon Leevi and the leavings aktig finsk melankolisk musik från tv:n. (testbilden då den fanns var ju kopplad till radion) Det var roligt.

1985-86
Att jag, och killen vi kan kalla för Fabian samt några andra var ute på gatan till mitt barndomshem, utanför det. Så kommer det ett gammalmodigt biplan typ från första världskriget. Det gör en vändning och Fabian säger något att: "Tänk om dom kastar någo bomber" Så sade Fabians morsa: "Dom lova nog krig i tv:n" Typ som en väderleks rapport: Och i södra Finland blir det krig i morgon!

1989
Att Tor, en gårdskarl i lågis förut, kom och rökte pipa och sa: Jag är också tuff, sii nu röker jag pipa! (omvänd psykologi åt ongar, så de inte ska börja röka. Fast pip och cigarr rökning förvisso inte alls är lika farligt som cigarettrökning om man röker på rätt sätt och inte inhalerar-och skapar inte lika starkt beroende. Skillnad mellan nikotinmängd man får av en cigarett är 25% till endast 3% av en cigarill. Man blir sällan beroende av cigariller och mycket enklare att spontanröka sådana utan risk för beroende)

Han kom efter mig och bolmade på sin pipa. Jag sade med sarkastisk och retfull ton: ai? Va e de för märke? E de Caravelle?

1986
Att jag, morsan och några andra var ute på grannens gård. Vi åkte pulka. Det var kväll (mörkt) och vinter. Mittiallt såg jag något som en hand som vinkade till i vår bil på vår gård. Jag sade: "Jag tyckte att det var något som vinkade i bilen" Så sade morsan "Så tyckte jag med!" Det var spök/ufo-aktigt. Sedan befann  vi oss i köket mittiallt och såg alla ut genom köksfönstret, där ett ögonpar med gråa lysande ögon såg in från mörknet. Det var kusligt.

Som kuriosa kan jag nämna att jag såg en hallucination(?) senare, typ 1987. Ingen var hemma hos en kaveri verkade det som. Alla bilar var väck och ingen lampa var på i huset fast det var ljust och eftermiddag nog. Mittiallt såg jag en hallucination(?) Jag lät blicken glida över deras farstufönster. Jag såg plötsligt helt klart att något handaktigt rörde på sig i farstufönsterbrädet (kan det ha varit en råtta eller något? Dom hade inga husdjur) Och jag ropade till i rädd ton: uuuÖÖÖ!!! Och började springa fullt! Det var så oväntat och surrealistiskt kusligt att jag helt tydligt såg något mörkt handaktigt röra på sig där mittiallt. Kaverin trodde att jag skämtade och var med på det, men medgav senare att han inte sett något alls. Kaverin som bodde där blev bara arg och trodde att jag drev med honom då jag berättade vad jag sett.Weird stuff.

Man kan ju inte helt utesluta att ingen skulle ha varit hemma. Men både hans morsa, farsa samt fafa, fammo etc. var sådana, att de kom och sade till direkt om man plingade typ mer en engång på dörren. Och vi plingade, knackade och bankade på fönstren där en lång tid.. dessutom blev kaverin arg då jag sade att jag hade sett något konstigt hos hans. Skulle han ha vetat att någon drivit med mig, så skulle han inte ha kunnat hålla pokkan. Så det förefaller ytterst osannolikt att någon skulle ha varit där av dem, eller deras släktingar. Så var det en såndän Toffe som med rädd röst sade att de finns en docka som man kan vrida så den rör på sig fast den är ensam hemma. Han sade det bara för att trösta sig själv, för att det lät så kusligt det jag berättade, tänkte jag redan då.

1986
Att jag gick på Ekenäsvägen och rökte en cigarett (SIC!) en polismaja kom emot från långt håll. Jag blev nojig för att jag rökte och snuten kom, så jag knipsade bort glöden ur tobaken och satt den i fickan, (som jag hade sett att en typ gjorde i Stockholms tunnelbana i en station då tunnelbane tåget kom sommarn 1985 . Fast man inte fick röka där. )) Snutarna glodde bängt på mig då de körde förbi, och jag tänkte att kan de ha sätt något?

Nå EN dröm ännu! Jag drömde april 1997 att det kom en zigenarbrud i 18-årsåldern och ringde på dörrklockan. Hon började direkt göra närmanden och tafsa på mig och dylikt då jag öppnade dörren och skulle kort sagt ligga med mig. Jag buffade undan henne och ropade: Mitä sä teet?! Sedan var juttun den att hon skulle försöka få mig till sängs, sedan skulle hennes storbrorsa försöka pressa mig på pengar för att jag dragit över henne. Så förstod jag på något sätt att det var.

Döm om min förvåning då några veckor senare stannar det en bil full med zigenare intill mig och mina kaverin. Två medelålders zigenarkärringar framme, en i 18-årsåldern bak... Den ena som körde frågar mig att tiedätsä missä Esko asuu? Så sade jag: En. Sori. Zigenarbruden i 18-årsåldern stirrade på mig och såg ut som hon jag drömt om. DET var fuckin' scary! Och det är inte den enda "halvsann" eller sanndrömmen jag drömt. Som tonåring och fram till 20 hände det ganska ofta.

Nu är det 22 år sedan Karisnattn 1994 och 20 år sedan Karisnattn 1996. Karisnattn 1994 då jag såg på sista avsnittet av Autovaras hemma innan jag kom någonstans övh. och kaverina had farit iväg från skolgården då jag kom dit med några brudar, de hade farit iväg till stan då de inte orkade vänta på mig. Jag tänkte att voi nu vittu! Och öppnade den första ölen av 5 jag hade fått tag på någonstansifrån som 17 (Det var Lapin Kulta på flaska) Jag satt i mitt rum och drack öl och lyssnade på musik, b.l.a. Paradise Lost's "Shades of God" skiva från 1992. Innan Paradise Lost blev skit. De senare åren har det ju blivit bra igen. Icon från 1993 var deras sista tidiga bra skiva

Fast jag kan tänka mig att små emon och trendnissar tycker tvärtom. Att Paradise Lost var bra då det var plastiskt crap, och nu är det "konstiger ufo-musik igen!" :P

Sedan drack jag 4 rätt så hastigt i mitt rum och det for upp i huvudet bigtime då jag var så ovan då. Jag for yrer hemmifrån med den femte kaljaflaskan i nävan och Deicide-skjortan på mig. Och ett paket röd Marlboro i fickan. Trodde mig vara typ någon random cool Death Metal-dude eller något :P Så var jag bara en opopulär weirdo-ongi, som dessutom säkert såg ut som 14 och inte 17 :-D Rätt så ironiskt liksom att jag tänkte något sådant. Nå, va har det å andra sidan för skillnad. Tur att man förstår hur ironiskt det var nu som vuxen, och kan skratta åt det.

Någonstans i bakhuvudet fattade jag nog hur ytligt tänkande detta var redan då. Kände egentligen då också, och från 1993, att Black Metal var betydligt intelligentare och mer andligt än Death, som ofta sjöng om någo splattrande tarmar etc. Inte dock Deicide, Morbid Angel m.fl som hade texter om "hornpelle" och sådant. Death metal var just sådant som "coola" typer lyssnade på. Liksom Florida, Bermuda Shorts, långt tjockt hår, kunnande på alla områden, känner alla i staden, flickvän, rör sig i Helsingfors etc. Helt enkelt "onormala på ett normalt, karismatiskt sätt" typer. Så man kunde inte sedan riktigt relatera till dessa, fast man en tid 93-94 försökte spela med i sådant, att man själv också nog var sådan eller åtminstone snart skulle bli, haha. Liksom ha naturlig status som en "cool deathmetal dude"-eller dylikt, som verkligen inte betyder något alls nu, men som gjorde det som 16-17.

Höh. I april 1994 var det en typ som jag inte känner men vet som pekade på mig och gapskrattade då jag gick med läderrock och Deicide skjorta. Det var så, att man fick inte vara något. Man fick inte vara något annat än vad folk hade sett en som dittills. Det är ofta fråga om sådant bland ungdom och även äldre, i småstäder där alla känner alla. Och hur kunde nu jag gå klädd så, då jag var en weirdo och nörd och ingen "cool death metal-dude" Skamlöst!  Det var lite samma sak som den 10:onde juli 1992 då en hade köpt ut öl åt mig och 2 kaverin. Då vi kom nerför trappan till Köpmansgatan denna fredagskväll med ölen i nävorna, så gick det ett gäng brudar från min klass förbi och de glodde så satan. Typ VA? Dricker DOM öl?! Inte får ju dom int.. (för att vi inte var populära idrottskillar eller dylikt)

Jag skulle vilja säga att det bara är lite nojigt tänkande, men jag har fått otaliga gånger bekräftat att speciellt ungdomar och förlåt, men speciellt unga flickor KAN TÄNKA JUST PÅ DET SÄTTET OCH LIKNANDE SÄTT RÄTT SÅ OFTA!! Men det är inget man kan göra något åt. Man bryr sig bara mindre som äldre.

  En så enkel sak som skivfodral och inrefodral kunde man relatera enklare till Black Metal fodral än deathmetal. Liksom blodiga tarmar och grejjor, eller så bilder på nordisk dyster gran och tall skog, som man såg typ då man såg ut genom fönstret.  Och kan fortfarande. Och det kändes mycket mer liksom "kotikutoista" att lyssna på ett t.ex. grekiskt eller norskt bm-band, än att det stod på fodralet : Produced in Morrisound Studios Tampa, Florida.

Sedermera blev ju norskiskenen alla poserungars favorit och alla känner till åtminstone journalisternas version av vad som hände där engång i tiden.(vad journalister skriver ska man inte automatiskt tro på, för de vet ingenting, bara skriver egna teorier. Så de kan bara ge fan. Förutom seriösa musikjournalister. Men jag snackar om "vanliga" systemtrogen media-journalister.) Men den grekiska ug- scenen är ju fortfarande lika okänd nästan

Jag slängde dock flaskan  i braklet innan stationsbron, efter jag druckit hälften då jag promenerade till centrum, då det smakade piss då kolsyran så hastigt for vex från den då jag promenerade på samma gång.

Och 1996 drack jag lite Koskenkorva Pink Cat innan jag for till staden. Jag hade Isengard-skjortan på mig den Karisnattn. Så blev jag ihop med en brud från Pojo. Följande dag var jag hos hennes i Pojo, sedan for vi ut och åka båt med hennes kaveri och farsa :D hennes föräldrar var riktigt sakliga och trevliga nog, fast man trodde kanske dom skulle ha fått schock då dom såg mig :P

Ja 1994 var ju då också som det var en som hade fått på tockin ute på ängin och dom hade rivit bort hans skjorta också så han var med bar överkropp och ville köpa min Deicide skjorta för 100 mark, för han sade att han täcks int gå nakin omkring i stan mera. Vi satt vid en trappa på köpmansgatan till det som är blombutik åtminstone nu. Maijan kom förbi sakta och poliserna glodde. På morgonen hade jag blodsprängda ögon, av bara fyra å en halv kalja! Men jag drack dom såpass hastigt så det slog verkligen som rätt så ovan som man var. Och så rökte jag mina Marlboroer den kvällen som en skorsten också, och det gav mera krapula det med. Tur som lämnade jag den ovanan 1999.

Det stod att ungdomar festar betydligt mindre än för 20 år sedan. Det är bra i sig, men det är "kakspiippuinen juttu" detta med festande ungdomar, och komplext. Det är inte alls någon enkel fråga. Delvis så är det ju så, att det känns som tonåring, att "alla andra" festar, och bara nynnyn, cp-nördar, kristna snälla pojkar och flickor som vänder andra kinden till då de blir slagna, weirdon, sådana som är barnsliga och sena i puberteten och dylika inte festar. Typ sådana som leker med småbilar , gräver i sandlådan och åker pulka som 16.

Delvis är det ju så, att "normala" ungdomar tenderar att festa mera än "onormala" ungdomar. Ingen tvekan om den saken. MEN. För det första: Är det något som är bra? För det andra: Det finns även väldigt skarpa ungdomar på alla sätt, som inte är några nördar etc. och som inte festar. Och de är starka som står emot grupptrycket. Å andra sidan så tycker jag att många "separe" ser alkohol och tobak som en genväg till normalitet då de är i tonåren. Och så börjar de och får inte sällan problem med alkoholen kring 30 senast, medan de "normala" som festade som unga är gifta, ungar, egnahemshus,fina jobb-ja, helt vanliga svenssons-så är dessa "separe" ofta långtidsarbetslösa och ensamstående. Det har jag märkt då jag följt med hur det gått lite för somliga. Så alkohol räddar ingen, Tvärtom de som redan färdigt är i en sämre position riskerar att förstöras av den betydligt mera än någon med familj och jobb.

Det som dessa "separe" inte gör dock är att knarka. För man måste vara "normal" och ha nätverk och så om man ska få tag på dylikt. Men alkohol och tobak är enkelt för en separe att bara fara till butiken och köpa.

Paradoxalt nog, är t.om. narkotika delvis en mätare för om man är "normal" eller inte! Inte menar jag att man är normal om man knarkar och tvärtom, men "normala" har nätverk och kontakter och förtroende. Så på det sättet menar jag. Opopulära separnynnyn knarkar ju inte, utan de dricker och röker om de gör något. Jag är säker på att många föräldrar tänker i smyg att det hör lite till att "normala gossar och brudar" ska festa, och kanske också röka lite hasch nu och då. Att det bara är normalt, och dom har ett helt vanligt svenssonliv framför sig- och att dessa saker bara underlättar dom att förenas med sin framtida partner. Många donar och firmaägar-föräldrar iaf här i trakten tänker just så. Månne inte över allt annanstans med i Finland och Skandinavien iaf. Det är sådan oskriven kultur här. Inte vill de att ens egna ungar ska bli konstiga nynnyn i andra ungdomars ögon. Och dom vet att de riskerar det, om de inte festar och dricker lite öl ibland. Att det är bätte att supa eller gå på rave och ta esson under v-slut än att vara en ensam weirdo, eller "sen i pubertetet"-nynny, eller separe.

Jag fick nog tag på min alkohol själv som minderårig från någo vänsterhåll nu och då. Mina föräldrar köpte aldrig ut åt mig. Morsan var det ingen vits att ens fråga. Frågade man farsan så kom de till svar att nä för att morsan tycker inte om det :P

HAHA! Nå en dröm ännu. Jag drömde innan Karisnattn 1995 att morsan och farsan tog LSD! I drömmen sade jag åt morsan som satt vid köksbordet, då jag stod vid farstudörren: Okej, ja far ti Karisnattn. följ int efter! (då det är nolot för teinare att synas med sina föräldrar) Så sade morsan: Jooo, för vi ska köra omkring å visa åt Hans! (En av mina kusiner) Så vände hon sig om mot farsan som inte syntes men var i vardagsrummet och sade lite i stressande röst: Gör i ordning nu en dos åt oss! Typ att farsan var sådan som kunde med sånt :D Det måste ha varit flytande LSD i drömmen, då han sku "göra i ordning" en dos(droppa på en såndän lapp, antar jag). HAHAHA! Dom sku vara de sista att ta LSD, då det var därför en så rolig dröm!

Nåja. Blev så influerad av minnet av "handen" 1987, så en musikvideo av King Diamond kommer här: =)

https://www.youtube.com/watch?v=3KcWUsWBW4c

Foto på "Johtaja" Synd att det försvann

Alltså jag tappade min telefon i golvsilen för en tid sedan, då jag tvättade den och det var entinen puhelin. Jag har ju reservtelefon och simkortet klarade sig oskadd, men en massa foton jag tagit med min gamla telefon försvann, synd nog.

Mest harmade ett foto på en gårdskarl som vi kallade för Johtaja, som jag tog ett foto av med min mobilkamera, då jag extraknäckte i ett förråd för några år sedan och hittade en kasa med gamla bilder. Bilderna var tagna hösten 1999. någon hade tagit ett foto på Johtaja där han står ute på skolgården tillsammans med en annan gårdskarl, som brukade yra runt där med ibland. Haha, det såg så satans humor ut. Johtaja, alltid klätt i blått, ljushårig och kort och smal-såg ut som alltid. Han hade en kisande blick och ett M.A. Numminen aktigt flin på sig sig då han såg mot kameran. Sådär typ Mimimimimi! Och hans kaveri den andra gårdskarln som var mycket längre och bredare såg liksom "uppifrån" rakt mot kameran med sina "nappisilmät" liksom blängande, med en halvt häpen blick. Han såg nästan bäng ut, typ som att han skulle ha pratsjungit typ uuuuuUUUUUuuuuu! Som "Vita Damen" eller något annat kusligt spöke medan han såg mot kameran, haha. Inte ändå: uuuuÖÖÖÖUuuu!!! Som jag drömde att en puli som cyklade på gamla avavägen, slirade och flög i slowmotion över styret till skogs ropade sommaren -96.

Det var verkligen synd att den bilden skulle gå förlorad! Nåja, shit happens.


För 17 år sedan den 20:nde juli 1999 så var jag med en kaveri i Billnäs Kraftverkscafe då det ännu fanns. Vi brukade sitta ute på terassen i solskenet en stund nu och då där sommaren 1999. Det brukade alltid jobba en mörkhårig helt obekant brud där. Då vi kom kanske för tredje gången under denna sommar dit i juni så var det jag och två kaverin som kom i kaverins bil. Så var hon i terassen och tömde askkoppar, tog bort tomma koppar och plaststop och sådant. Så glodde hon låångt då vi vände in med bilen. Kaverin sade träffsäkert med en suckande/uppgiven ton i rösten: Nu tror väl dendä brudn att vi kommer hit bara för hennes skull! fast vi inte hade haft något sådant i tankarna. Vi hade inte ens kommenterat hennes utseende sinsemellan, och inte annars heller noterat henne på något sätt eller talat om henne.

För min del kan jag säga att man blir mindre utseende kranttug med åldern, så nu skulle jag säkert ha noterat henne mer än då. Då dög bara de snyggaste brudarna för mig. Men hej, man är utseendefixerad vid 22. Int för det, jag föredrar nog yngre brudar :P men det är naturlig biologi för en karl att göra det, och har inte nödvändigtvis med utseende att göra. Inte för att jag dömer ut kvinnor som vill ha yngre karar. Morsans kaveris dotter är 50 och har en pojkvän på 31 och det är helt ok för mig, men naturligare är det ju nog andra vägen, fast inte lika acceptabelt i dagens uppochnervända samhälle, som att en kvinna har en yngre man. Kvinna med yngre man är mera accepterat, men vem bryr sig om det. Den andra vägen är biologiskt naturligare.

Det enda som det är moraliskt arveluttavaa är om en man (eller kvinna) överger sin fru för en yngre. eller att en kvinna överger sin man för yngre man. Men om man är singel så är detta helt ok. Som jag läste någonstans, så tycks naturen ha gjort det så, att t.e.x. 23 och 23 är lika naturligt som 23 och 40, om mannen är den äldre parten. Och inte är sådana skillnader jätte ovanliga. De förekommer nog lite här och var. Ochjag ser också mycket yngre ut och är inte alls gubbig på något sätt, så det skulle jag förtjäna. Och det är ju bra att man är tolerant! Vi lever ju faktiskt år 2016!! Hallååååå!!! Inte kan man börja gnälla om någo åldersskillnader så länge båda är vuxna.

Just 23 är en sådan ålder där en kvinna är fullvuxen på riktigt och sluppit ifrån de värsta barnsligheterna, så 23-27 skulle vara en idealålder för en flickvän tycker jag. Och jag kan garantera, att mycket fler brudar i den åldern ser på mig med åtrå i blicken NU än dom gjorde då jag var jämnåriga med dom!! Jag tycks höra till de män som mognar och blir stiligare med tiden. En annan grupp är stiliga som unga och förgubbas hastigt och har knappast någon chans på brudar i den åldern som 40, men jag är inte sådan iaf. Jag var fula ankungen som ung jag. Då jag var 23 såg jag ut som 17. Nu tycker brudar jag är sexigare än då, oavsett om de så är 20 eller 40. En rysk brud sade engång att karar mognar som Whisky. Hehe.

Men tillbaka till 20.7.1999. Just som vi var påväg från Kraftverks-cafeet den dagen och just innan vi skulle sätta oss i bilen så hörde man på andra sidan ån en bil som tvärbromsade så däcken tjöt en lång väg, sedan: PANG! Vi sade att det lät som en krock. Vi far å sii!

Så hade en kille på kanske 25-27 krockat med en bil som var på väg ut från en gård. det var en äldre gobbe som körde och verkadde helt oskadd och pratade med sin fru där ute på gården. Den andra bilen hade träffat bakändan på bilen. Killen som krockade blödde näsblod, men lät det bara blöda utan att försöka stoppa det och sade åt mig och kaverin då vi kom å sii: Vittu. Mun vika! 

Så kom ambulansen dit med blinkarna på. Killen som krockat tog fram ett paket röd L&M och tände på en tobak medan han stod och pratade med ambulanspersonalen.

20.7.2001 kom det en supercell med ett ordentligt åskväder från Finska Viken. Jag stod och såg på fronten då den närmade sig och det såg imponerande ut. Sedan blixtra det så helvete. Byleistr var lös kan man symboliskt säga om det åskvädret.

Jag lyssnar på några gamla c-kassetter nu just. Nu just på en från 20.6.1997 alltså midsommarafton 1997. Vi hade mankkan på och bandade in vårt prat då jag och två kaverin, och det är ganska nolot. Juttuna är ju som någo 12-13 åriga ongar! Tror jag stryker över och censurerar åtminstone det bandet...

Tur man inte är lika barnslig mera! Inte är det hävt då man lyssnar på denna kassett, ska jag tala om för er. Någon borde ha sagt att sluta med dedär eller ni får på tockin alla 3! Så är det på andra sidan från mars 1998, och det är också barnsligt nog. Man kan inte relatera till sig själv då man hör detta, man har mognat så mycket sedan dess. Det låter som en helt annan person som pratar på bandet än jag. Och det är ju nog på 90-talet jag lyssnade på denna kassett senast. Den har legat i garderoben och jag hittade den och andra kassetter då jag städade i garderoben häromdagen. Jag har kanske undermedvetet undvikit dessa kassetter...

Nu har jag fått lite bra musik igen. Semilanceata köpte jag b.la. 5 skivor av, som är någon sorts drone/ambient, låter verkligen mörkt och skogsaktigt och bra. Inte melodiskt, utan mera transaktigt är denna drone/ambient. Och inte mainstream, vilket är superbra under detta trendiga tidevarv.

Nu är klockan 4:16 och jag har haft på Semilanceata i hörlurarna hela natten. Stil.

HÄR! Jag hittade ett band som påminner om det ljuvligt 96-97 vinternostalgiska bandet Vemod, som jag talat om här i min blogg. Måste direkt beställa denna cd: Hör så ljuvligt, och så fint skivfodral! Inte lika bra som Vemod dock men nästan. Indianhövding Trötta Rumpan har talat, UGH! Som en kaveri skämtsamt ibland kallar mig då jag ibland har ryck att ja int orkar komma ut och göra någo utan bara sitter hemma på mitt trötta arsle.
https://www.youtube.com/watch?v=cCCUV0Mg2xk

Vision av jag och en Folkisbrud år 1997 medan jag lyssnade på Vemod.

Alltså jag lyssnade på Vemod i mörkret just här. Det är ju just Venter på Stormene-skivan, alltså den skivan som är från 2012 men väcker nostalgi och vemod till år 96-97 av någon anledning. Det ger samma fiilisar som då. Nog för att 1996 och 1997 var annorlunda år för mig personligen, men det väcker liksom känsla av av stjärnklara vinterkvällar 96-97 sådär i största allmänhet hos mig. Då man var purung. (dock så barnslig så man inte fatta själv hur barnslig man var)

Jag lyssnade med slutna ögon på låten Ikledd evighetens kappe och fick en vision typ att jag var utanför folkis internatet, alltså de gröna träbyggnaderna, en smällkall vinterkväll med tindrande stjärnor. Jag och en folkisbrud tog en liten promenad vid pumppis-stranden och gick sedan upp mot internatet igen. Hon var min flickvän i denna vision. Folkisbruden var riktig och gick i folkis faktiskt 1997, en Hangöbrud. Dock var jag aldrig ihop med henne eller hade något strul eller något sådant på riktigt. Men en sådan vision fick jag bara här just.

Verkligen astral musik måste jag säga. Dark ethereal metal kallar dom sin musik för. Och det är inte något mainstream, som hormonstinnade pubertets-snorvalpar som springer på Tuska tycker om, typ: Ää, ja e tuff! Jag kan höra på Vemod! utan det är så monotont så de skrämmer effektivt bort mainstream ungar. Men Jag diggar fullt icke-mainstream musik.
¨
Och nu till lite annat. Angående det som är yttersta mainstream idagens läge, nämligen feminism.

Man och kvinna är jämlikar, men de är även annorlunda. Kön är inte "bara en social konstruktion" som många feminister vill göra gällande. Det är just sådana flummiga saker som feminister säger+att de ofta är bittra och anklagar män som grupp, som gör att man inte kan ta feminister på allvar. Många som kallar sig feminister är trevliga och hyggliga människor, men inte de heller brukar reagera något vidare på osakligheter som feminister spyr ur sig, som denna Sara Larsson nu hade skrivit att Jag hatar män. Hatar, hatar, hatar. Och så säger de att man inte ska dra alla över en kam själva! Och så tror de sig vara TOLERANTA?!

Sedan då de ännu till är spydigt sarkastiska och säger att de flesta män påstår sig aaaaaldrig kunna behandla kvinnor dåligt. Är det inte en självklarhet? Varför blir de sarkastiska då? Underförstått är det ju så, att de ser alla män som potentiella våldtäktsmän. Varför skulle man vilja ha något att göra med så bittra människor? Tänk er att någon på samma sätt skulle säga nu efter dåden i Nizza. Att han skulle vara sarkastisk och säga att folk säger att de flesta muslimer skulle minsann aaaaaaldrig göra sig skyldiga till terrordåd. Då skulle dessa ologiska feminister nog säga Ää, du e rasist! och folk som sakligt kritiserar feminism blir i deras ögon "vita kränkta män" (är det vita män som har hederskultur och sådana saker mest, huh? Ologik igen). Därför är kvinnor som inte kallar sig feminister i deras ögon "i patriakatets koppel" och liknande svammel för att ogiltigförklara folk som tänker annorlunda än de.

Jag kan förstå nog att man som kvinna måste vara försiktigare vad gäller män än tvärtom, det är förståeligt dock. Men måste man vara så bitter och hatfylld?

Och så undrar de varför de flesta människor inte tar dem på allvar!? Hur dum får man bli.

Ok, Zara Larsson är väldigt ung och indoktrinerad av propaganda, så det är inte hennes fel. Hon och hennes likar är bara schackpjäser i gamet. Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra. Det är deras fel som hjärntvättat unga oskyldiga människor med sin propaganda.

Och så den totalitära tonen i feminismen. Just påstående som "alla borde vara feminister" för att i nästa stund säga "vi gillar olika". Det är ju helförvirrat och motsägelsefullt! Och då de sedan säger saker som att "jag tror inte att de som inte kallar sig feminister nödvändigtvis menar något illa, men okunskapen är stor" De anklagar då de som inte kallar sig feminister för att inte veta saker, trots att det kommer ofta påståenden som Jag hatar män. Hatar, hatar, hatar. Man har ju öron och ögon, och de kallar det för okunskap. Okej då.

Feminismen har blivit som kristendomen förut. Att alla anständiga människor måste kalla sig feminister, och att de tagit monopol på jämlikhetsvärderingar. Det är förbluffande att många inte märker det. Jag som aldrig varit mainstream ser ju det tydligt att feminismen är just totalt mainstream, och att göra som "alla andra" isynnerhet på universiteten är det en sådan anda. Feminism är den diametrala motsatsen till att gå sin egen väg.

Och så då nästan alla politiker åtminstone i Sverige påstår sig vara feminister. Det för osökt tankarna till USA, där alla politiker i sin tur säger sig vara kristna, fast dom egentligen inte heller skulle vara det.

Det är en förbluffande bra artikel på YLE (av alla!!) om 2 kvinnor i 30-årsåldern som är i universitetsmiljö och som inte vågar träda fram med namn, då de är rädda för att inte få jobb och råka ut för förföljelse och påhopp av feminister för att de inte kallar sig feminister. Denna artikel ger en bra bild av feminismens totalitära väsen, och annars också den våta kvävande kulturmarxistiska filten, som vill hindra människor från att tänka fritt.

Jag tycker att kvinnor som inte kallar sig feminister oftare är oman tien kulkijoita och har inte denna attityd som en akvariefisk i ett akvarie, typ att väggen kommer emot, såhär kan man inte tänka, och såhär måste man tänka, som feminister brukar ha. Dessutom är de oftast inte lika bittra och anklagande av sig. De är i regel mycket sexigare än kvinnor som kallar sig feminister. Ändå står de för sina rättigheter, ofta mycket mer än feminister, men på ett sunt sätt.

Vad jag vill säga är att det är i dagens läge starkare och mer självständigt för en kvinna att inte kalla sig för feminist, än att gå med i någon mainstream-rörelse och vara som "alla andra". De är oftast också akademiska och pseudo-elitistiska. De är inte feminister för att de är mer belästa, utan för att de blivit hjärntvättade i den kulturmarxistiska akademiska miljön.

Visst. Det har varit mycket förtryck mot kvinnor i forn tid även i väst, och kvinnor blir illa behandlade av somliga individer. Det råder inget som helst tvivel. Men feminism tenderar att flippa ut totalt och bara förvärra fördomar mot kvinnor.

Skulle kunna skriva mera, men jag avslutar här. Några länkar. En länk till den förbluffande fina artikeln av YLE och en annan ett bra exempel på hur hjärntvättade och indoktrinerade feminister kan vara, så de börjar skrika och tjuta om någon vågar ha en annan åsikt än vad de själva har. Läs och tänk.
http://yle.fi/aihe/artikkeli/2016/04/07/naiset-jotka-vihaavat-feministeja

Och här exemplet på hur indoktrinerade och motståndare till den fria tanken somliga är

https://www.youtube.com/watch?v=BY1H1rZL53I

6.7.1996

Men först en rolig dröm så länge jag minns den. Jag kom mitt i allt ihåg att jag drömde då jag var 6 år att jag var i hesa på gatan och stod utanför en kiosk. Alltså en såndän gammalmodig kiosk som en liten träbyggnad med fönsterlucka, och inte någon innekiosk typ R-kiosk. Så var det godis och sådant vid fönsterluckan som det ju brukar vara framme i sådana kiosker.

Så började mittiallt tuggisarna hoppa ut ur kiosken av sig själv! Det såg jätteroligt och crazy ut och jag skrattade i drömmen, ända till syrran buffade hårdhänt på mitt huvud där jag låg och sade att upp! Vi blir sena snart. Gissa om jag blev arg på henne då? :-D

Jaa-a. 20 års jubileum över att det är 20 år sedan det magiska året 1996.. 1994 var ett bra år, för då var man "väijytyksessä" och planera, ett vägskälsår, och man förstod att något skulle ske men det var lugnet före stormen. 1996 var ett år som det mittiallt hände saker. Denna trend hade förvisso börjat hösten 1995 redan, och varade till första delen av 1997. -Dock kan man dela in även hela denna period i separata delar- men nu 1996, om vad jag gjorde dessa samma tider för 20 år sedan.

2:ndra juli drömde jag att jag var i farsans kontor mitt på natten och såg på någon film via en filmduk. Det var mörkt som i bion. Mittiallt så kommer det fullt med rök, och då röken lättar så står "Hammarmannen" där, en figur ur Pink Floyd-The wall filmen, som har en symbol med två hammare som korsar varandra så det blir ett kryss. Han visar samma gest även med sina armar i filmen som finns, på riktigt... Det ska parodisera någon sorts Hitler/Mussolini-figur. Alltså "på riktigt" i filmen. Men jag drömde alltså om denna filmfigur.

Så såg jag att han mittiallt var i någon backstage-aktig plats, och han såg nervös och manisk ut och öppna några skåp med en nyckel. Så mindes jag inte mera. Man ska tolka denna film väldigt metaforiskt och liknelseaktigt, något som pågår i huvudpersonens psyke.

Sedan så lyssnade jag på Wongraven lördagen den 6:te juli. Främst på låten "Tiden er en stenlagt grav". Som är medeltids-atmosfär-ambient, helt genuint! Gav total medeltidsfiilis. Innan jag for till Serendi där två kompisar var. Det regnade då jag gick dit och vid köpmansgatan stod en svenskregistrerad bil och några typer pratade med varandra rikssvenska medan dom såg in i ett skyltfönster.

Så var vi i Serendi. Det var som ett medeltida värdshus, typ från 1300-talet tyckte jag då, då jag hade hört på Wongraven innan jag kom dit, och det var ett regnigt medeltidsväder. Sedan for vi till Socis, alltså till krogsidan, som inte hette Norris då. Tror den hette Kaphorn då fortfarande.  Sedan försökte vi fara in till Socis, alltså övrevåningen. Jag skymtade en yrkislärare där inne. Det var nåt inträde dit också och kaverin frågade en tant i 60-årsåldern som stod utanför att slipper man månne gratis in om man har ett hurja stånd? Hon börja bara skratta och kommentera något, och hennes kaverin skrattade med.

Sedan såg jag en lysmask då jag gick hem i en skogsglänta. Jag tänkte att vem i hela världen har satt en liten lampa upp i en buske? Den måste vara batteridriven! Så var det en lysmask! :D Men de ser kumma ut då det är grönlysande prick, ungefär som datorlampans ljus.

Nästa vecka fick jag några skivor med posten, b.l.a. denna som jag tagit från
http://www.metal-archives.com/albums/Gehenna/First_Spell/12771

Detta är helt ok "nattmusik" medeltempo med spökig atmosfär. Haha, jag tänkte då jag såg på tacklistan att en av medlemmarna i bandet tackade: Anne(my witch), och sedan i slutet av sin egen tacklista i fodralet: I dedicate this album to my witch. Jag tänkte att det måste vara lite nolot sedan någongång då han läser sin tacklista vad han skrivit. hehe. Men nåja, han var väl också en 18-19 vid tidpunkten han skrivit det så..

Fan, jag ska och se på Black Sabbath i morgon och jag tycker inte om att trängas bland folk. Jag tycker inte om folk, att trängas där med okända kroppar, råka ut för folks noijjor, traumor och lukter, som det brukar vara just i krogar och festivaler och keikkor. Jag är redan nervös för det. Fy fan :P Men helt ok ska det bli att se Black Sabbath dock.

Såndänt får mig att tänka på att en människa inte är fri egentligen. Vi är ju fängelseceller av kött, vår tunga lekamen bär vi med oss vart vi en går.  En kaveri sade angående samma sak, att han far på keikkor, men behandlar folk som luft. Han ser på bandet, men bryr sig inte om något mingel.

Och sedan "måste" man ha någon bandskjorta då man är på konsert. Varför skulle det vara så? Vad är det för id'e att vara klädd som alla andra på platsen, oavsett fast man skulle ha en skjorta av ett band som ingen annan heller skulle veta? Det är ändå samma stil. Jag kan ha bandskjorta nu och då, men personligen känner jag mig bekvämare med en sådan i en miljö där man är unik med en sådan, än i en miljö där alla andra också ska ha bandskjorta.

Och år 1999 minns jag att jag 6.7. satt vid en av borden&bänkarna vid "nakkimuijan" här i stan, som då ännu fanns. Jag satt där ensam då och hade köpt franskisar. Sedan blev jag och se på folk. Det var en varm och solig dag. Det for b.l.a. en bil förbi där en tant i 60-årsåldern med glasögon satt i framsätet på passagerarsidan och rökte en cigarett. Sedan kom de en helt okänd naama gåendes som hade långt råttbrunt hår bakåtkammat, eller hans lippis som han hade felväg gjorde så håret inte lojui och blåste i vinden, utan det var bakåt i ryggen. Han hade S.O.D. skjorta på sig. Han gick bara förbi. Han var kanske 18-20.

Fan jag har bara drömt tråkiga drömmar nu den senaste tiden. Alltså långtråkiga drömmar. "Skitkvalitet-drömmar" som jag kallat sådana sedan 1995. Inatt drömde jag att det gick någon typ med Hurriganes skjorta nerför Klockarsgatan. Minns ingenting annat än det. Vad är det för mening med sådana tråkiga vardags/skitkvalitet-drömmar? Ingen surrealism, ingen psykedeli i sådant alls. Inga insikter, ingenting.

I morgon(idag) Black Sabbath. Återkommer väl
11:09
Nu är jag hemma, och trots att jag sovit bara 2 å en halv timme så är jag pigg, för det var jävla bra keikka. Kan varken säga mer eller mindre. Ozzy är nog för Black Sabbath som salt är för mat eller smink är för brudar. Utan Ozzy är det inte riktigt Black Sabbath anser jag, fast otaliga diggar mera Dio-eran, men jag har alltid brunnit främst för 70-tals Ozzy eran. Han har röst som passar hand i handske med musiken samt att han onekligen har karisma och utstrålning på ett sätt som de andra gubbarna i bandet inte alls har.

Uh. Jag har blivit mökkihöperö, och var riktigt ovan med folkmassorna i Helsingfors. Nojig och ovan, Paranoid!! ! hehe. Så jag började ju pimpla i mig vin och whisky på diverse restauranger, eller snarare pubar, innan vi kom in på området. Inte var jag full men salongsberusad. Behövde inte sedan dricka mera då Black Sabbath började spela. Alkohol är en utomordentligt dålig och farlig sak att använda som medicin, och det har jag inte som vana att göra, men onekligen drack jag lite för att få bort min socialfobi som man fått då man suttit hemma i månader. Och jag är speciellt ovan vid storstadsliv. Nå, nu hör det ju lite till att ta lite då man ser på nåt band också iofs. Men jag tänkte att jag ska ta högst två öl, det blev lite mera än det nog.

Nåväl.  Detta är från 1974. Det var lika hård meininki igår! Detta är på California Jam, på samma festival som då Deep Purple spela då Ritchie Blackmore varit på dåligt humör hela dagen och till sist slog han sönder en av sina gitarrer mot en filmkamera. Folk trodde det hörde till showen, men Ritchie Blackmore var arg på riktigt, och gjorde det spontant i ilska. Han var då känd för att vara en surpuppa, något man inte kan kalla Ozzy.
https://www.youtube.com/watch?v=U39EiI-NR4I