Vargar, Honung, Vargar

Jo, det är en rak översättning av en låt av det bortglömda finska dark/death/doom bandet Legenda, som gjorde en skiva 1997 och en 1998. Jag fick den första skivan med posten, "Autumnal", 5.9.1997. Så fick jag den andra "Eclipse" med posten december 1999, då jag var på praktik via skolan i Karis kulturbyrå. Det var mörk december och musiken passade bra in i detta. Vidare så var december 1999 en slags vändpunkt i mitt liv. Jag blev ung vuxen "på riktigt" efter att jag varit en förvuxen tonårs-slok. År 2000-2001 hände det revolutionerande saker i mitt psyke kan man säga. Jag började förstå då att egot är en illusion, samt med storm fick jag ett politiskt uppvaknande på samma gång, fast jag alltid dock varit partipolitiskt obunden. Efter det förändrade man sig, fastän jag varit barnslig och gjort misstag i livet ända fram till cirka 2009. Inga dramatiska misstag. Man har bara "skämt ut sig" ibland, som det heter, och betett sig omoget i somliga situationer.

Jag konstaterar bara faktum, så ärligt som det går. Så jag dömer inte ut mig själv, men det är bättre att erkänna att man gjort något fel, än att envist måla in sig i ett hörn och inta igelkotts-ställning.

Låten heter ju Wolves, Honey, Wolves. Jag kom att tänka på denna låt, sedan jag läste att det rör sig varg i Ekenäs och Karistrakten, samt att jag drömde en dröm att jag var på päronas gård mitt på natten och hörde vargyl från Ekenäshållet. Det lät melankoliskt och "other-worldly" detta vargyl jag hörde i drömmen, men i ett youtube-clip lät det precis likadant, bara att man hörde det på avstånd i drömmen.

Här är texten, för jag diggar den

A peaceful walk in October's rain has come again
A drop of blood to call the hunters you are the pray

Do you remember the nights we walked these lovely fields
Where the dead roses grow and it rains blood down here
On this valley of mysterious red waterfalls
The only thing to hear is the wolves cry that shatter the still

Every night, every day
Every fullmoon we came down here
Every night, every day
Every fullmoon we lived your dream

A peaceful walk in October's rain has come to it's end
No more nightly hunts, no winds will blow
No wolves eyes glow


Lyrics: Legenda

Jepp, det om det. Nu har jag läst del.2 av Clark Olofssons memoarer, och då del 1. var fokuserad till Norrmalmtorgsdramat, så var del2 fokuserad till 1966, då han flydde i veckotal polisen genom sverige, tillsammans med en som skjöt ihjäl en polis. Det är ganska komiska detaljer även i denna del och den är mer spännande. Som den gången någongång då Clark rymde från kåken och irrade 3 dygn i skogen, och kom fram till en byggnad han trodde var en fabriksbyggnad och tänkte att det liknar ju fängelsets bakmur, så var det det! :D han hade gått runt i en ring till utgångspunkten från vart han rymde ifrån.

Och så den gången i Göteborg då han varit på rymmen länge, 1966. Då de haffat polismördarn från en lägenhet och Clark av ren tur inte var där, utan följde sedan med de nyfikna åskådarna på gatan då polisen stormade lägenheten. Minst av allt förstod de att han var en av publiken :D

Han hade många flickor då som 19 år 1966. Han var en riktig alpha redan då, då han hade en an flickorna han brukade övernatta hos var 28. Men han hade ju alltid många olika brudar på tråden på samma gång. Den vackraste var 17 då för honom 1966 förstod jag på boken jag läste. Jag tänkte bara det, att själv var man som 19 säkert en ynklig loppa om man jämför med Clarken, som var säkert som en stark ståtlig varg för brudarna som 19. Vilken kontrast :P

Som han alltid från början haft ett bra psykologiskt öga för kvinnor märker man direkt då han berättar. T.e.x. innan han haffades ute vid ett skogområde så tog han av och satt han sin egen kappa runt bruden där de satt, för att hon frös. Det måtte ha kommit riktigt från ryggmärgen på honom hur kvinnor ska tas. En annan visste inte just något om brudar som 19. :P Visst är det skillnad på folk och folk. Visst fan är de det.

Och då han nästan blir tagen i en gravgård i Göteborg, han springer allt vad han kan bort från poliserna. Och hör sedan då han springer en polis-siren från ett håll som närmar sig, sedan en annan från ett annat håll. Mittiallt hör han polis-sirener lite härifrån och därifrån som närmar sig, men han kom undan då också. Det är spännande läsning, man lever riktigt in sig till 100% hur han berättar. Han är väldigt bra på att berätta och har ett otroligt detaljminne som kommer ihåg 50-år gamla saker som typ förra veckan!

Vargar, Honung, Vargar. Hehe. Såhär lät de alltså i drömmen också, bara att de var avlägsnare.


https://www.youtube.com/watch?v=LDktlIJHWjE&spfreload=5

27.9.1996

Det var för 20 år sedan ja. Det var en fredagseftermiddag och jag hade kommit hem från min korta skoldag, och en kaveri också som studerade i Åbo var i Karis den dagen. Vi tänkte att vi skulle ta lite denna dag, så vi for till Alko och köpte lite gottigott. Gobben i kassan sade då vi skulle köpa våra flaskor: Ja sitten tahtoisin nähdä poikien henkkarit! Vi visade och det var ok med det. Jag köpte en flaska Exotic Vodka Cocktail och kaverin någon flaska, samt en flaska Baltic något. Någon sorts vodkabaserad ganska söt dricka med.

Så for vi till "mitt" eller jag bodde hemma hos föräldrarna då ännu. Morsan och farsan var på jobb och jag satt på den nya löjliga Impaled Nazarene mini-cd:n där det var några pellelåtar, covers tror jag det var åtminstone några av dem. S/M-Party hette visst en låt. Luttinen skrek SUCK ME! FUCK ME! WHIP ME! just innan jag satt lägre, då morsan kom hem från jobbet. Har knappt hört på den efter det alls, då Impaled Nazarene aldrig riktigt varit i min smak. Fast han Luttinen är en rolig figur dåhan är så bra på att provocera och reta gallfeber på b.l.a. journalister i synnerhet på 90-talet. Som han själv sade i nåt sammanhang, ett klockrent citat av honom: It's easier to get beaten up, than to get pussy

Morsan sade att ni ska akta så ingen sätter något i er dricka! För hon hade hört nyligen någo greuelhistorier just om det. Heh. Jag har aldrig lämnat ifrån mig mitt glas p.g.a den noijan. Brukar hålla i det krampaktigt in i vessan och allt då jag är ute.

Sedan kom en några år yngre typ och joinade. Vi for till Marketen i Läpp som nu är Jysk och köpa några Ice Beer, som inte finns mera heller. Så börja vi dricka öl i kvarteret. Nu tycker man det ser löjligt ut då tonårsglin går öppet med ölflaskor, men då gjorde vi det själva!

Så sålde kaverin Baltic flaskan åt kaverin som var lite yngre. Han drack den i putki och spydde efter 10 minuter, men var ändå full som en kaija hela resten av kvällen. Så var vi i en parkbänk och pratade och drack lite öl och vad vi nu drack. Sedan for vi via "Sisu-skogen" till "aseman" som nu är clubben. Vi tänkte ta en salmare var. Utom kaverin som inte hade ålder. Han bara satt med oss. En täti som jobbade där kom fram till bordet och frågade om han har ålder? Så sa han nä, så drack vi upp våra salmare och gick vidare.

Vi for sedan via Masa och köpte lite till Ice Beer. Efter kassan men ännu inne i Masa så öppnade jag och ena kaverin en flaska öl, så knäppte vi korkarna upp mot taket. Vilket jävla beteende. Nu skulle man tycka om man skulle se något dylikt att vilka jävla rappioglin! Men då trodde vi oss vara tuffa :P Man tyckte att det var coolt helt enkelt, att vi inte var några sena i utvecklingen-separe, typ. Eller söndags-skolsnynnyn. Men normala tuffa killar.

Sedan for vi till Esso då det ännu fanns och köpte en Beef Burger var, som var jättegoda. Gobben vid kassan sade lugnt och sakligt att ni får int dricka öl här inne, så ena kaverin blev utanför och vaktade våra öl medan vi väntade på våra Beef Burgers.

Så kom det några folkisbrudar förbi då vi gick på trottoaren. Den yngsta av oss sade att sii på dom! Sii på dom! De sku vara någo där! Folkisbrudarna låtsades som ingenting.

Sedan for vi till kaverin i Lövkulla och lyssnade på musik. På Shitter Limited, ett punkband minns jag att vi b.l.a. lyssnade på. Så somnade den yngsta kaverin på soffan. Kaverin frågade mig att "Ska vi kasta ut dendä lortn å fara ti affes?" Sedan hände inte mycket annat under den kvällen. Tuffa grabbar :P

Och huhu. Nu har jag varit i läkare och på ultrajudsundersökning på sjukhuset och allt, men till all lycka var det något helt ofarligt, och krävde inte ens operation eller några andra åtgärder. Jag fick veta det i förrgår att det inte var något farligt. Vilken jävla tur det! Det är så , att jag under 10 års tid haft en nästan dubbelt så stor bröstvårta än den högra, och nu i somras svällde det hela vänstra bröstet upp litet så det är något större än det andra bröstet. Ultraljudsläkaren sade att det kan göra just så, och jag hade visserligen googlat och läst om män med precis samma sak, utan att det var någon fara, men att ena bröste blir större kan vara tecken på bröstcancer. Men han sade att det samlat sig lite mer bröstkörtelvävnad bara, och det kan göra så hos män med.

Jag började nojja upp mig då jag googlade och läste överallt att man omedelbart ska gå till läkaren om ena bröstet växer till sig, då det i sällsynta fall kan vara bröstcancer. Även om det är mycket sällsynt hos män och medelåldern med män med bröstcancer är 60-70.

Så det tog två oroliga månader innan jag pallrade mig till läkaren. Jag tycker ju inte alls om det. Jag avskyr allt med läkare och sjukhus. Det var nojigt det med att vänta i väntesalen och så kom läkaren, en tant och jag berättade lite så sade hon att klä av skjortan och lägg ner dig så ska jag se. Så sade hon att det kan bero på många olika orsaker, i princip kan det ju vara cancer. Så frågade jag om hon tror det är cancer? Så sade hon Nej! Nej! Ja tror int de cancer, men de måste undersökas närmare. Direkt efter det frågade hon dock: har du bröstcancer i släkten? vilket jag inte till min kännedom har.

Hon hittade inga knölar i bröst och armhålor och då jag haft det så länge så tyckte dock läkaren att det förefaller nog orimligt att det skulle vara något elakartat, då jag haft det så länge tror hon nog att det skulle ha gett andra symtom isåfall. Hon trodde att det är fråga om en cysta, men det var inte ens det.

Jag fick dock remiss till mammografi och ultraljud. Ytterligare 2 veckors okunskap var det. Det var en sjuksköterska i 30-årsåldern på mammografin. Hon sade att inte tycker hon att de ser speciellt konstigt ut. Att hon skulle knappast märka det om jag skulle gå på simstranden om hon inte skulle veta att ena bröstet är lite större, påstod hon. Men hon sade att hon förstår att man som kar kan börja oroa sig för om det syns.

Så var det ultraljudet. Först pratar jag med en annan sköterska. Sedan kommer han in och ser på ultraljudet. Jag frågade att hur ser det ut. Så sade han att jåå, dehär e int någo farligt. Dehär e bara blaablaablaa.. så du behöver int tro att de e någo farligt. Så diskuterade vi litet. Jag frågade om de går att operera bort. Han sade att Ja, om de blir större kan man ju göra det, men nu just ser jag ingen som helst anledning till att du skulle få någon remiss till operation.

Vilken jävla adrenalinkick man fick sedan efter att spänningen släppte. Jag blev så upphetsad så jag for på skithuse ännu innan jag gick därifrån! Innan det pratade jag kort men högt i adrenalinberusning med sjuksköterskan och sade att jåå, ja e 39 men känner mig 10 år yngre, och ser säkert 10 år yngre ut å! Och flinade högt.

Jag tänkte samma dag innan jag for till sjukhuset som Japans Kejsare då han höll kapitulationstalet i radion inför det japanska folket efter bomberna i Hiroshima och Nagasaki. Att Japan måste nu acceptera det oacceptabla och uthärda det outhärdliga Jag tänkte för mig själv att Jag måste nu acceptera det oacceptabla och uthärda det outhärdliga. För så fruktansvärt är det för mig att fara till sjukhus.

WITTU. Jag talade förra inlägget om den jättebra Venom-videon "Live 90'"jag fick med posten 15.11-1991. Samma hösttermin faktiskt som jag minns att det var Jojo-boom och det var cokis, sprite och fanta jojon. Samt att en Jojo-brud från Cuba kom och uppträdde i festsalen. Vilka minnen! Då var man mitt inne i högis. Högis var typ samhället då. Man levde i en högisbubbla och trodde man var något, så var man bara en högisongi! Detta är iaf 1991 nostalgi för hela slanten! Den jättebra tv serien Storstad. Den diggade jag fullt. Nu ska jag läsa del 2 av Clark Oloffssons bokvolym Vaffan var det som hände, som kom med posten idag. Nice! Här iaf storstad. Dendä Micke var en okarismatisk halvseparaktig nynny och Koma var en karismatisk Alfa. Då dom talar om en fest med den ena bruden här, så syftar dom på en fest som urartade hos henne, då hennes föräldrar var i Åland och hon hade hemmafest och det kom objudna gäster som vandaliserade och till slut kom polisen, vill jag minnas att det var. Och hennes farsa var kemmalärare i högis som var otrogen med en lärarinna så dendä flickan blev ledsen av det och b.l.a. tände en tobak på hennes lektion, med en tändsticksask där det var Finland-motiv vill jag faktiskt minnas.
https://www.youtube.com/watch?v=gLvP3Tj8nIE

20.9.1991

Det var en solig fredagseftermiddag denna dag och jag fick 4 LP:n med posten: Deep Purple-Machine Head, Pink Floyd-The piper at the gates of dawn, Pink Floyd- Dark side of the moon, Deep Purple-In Rock. Jag diggar fortfarande In Rock och Piper at the gates of dawn fullt, medan Dark side of the moon är mera musik för mainstream-massorna, som jag aldrig diggat lika mycket. Machine Head är nog bra, men den var ingenting jämfört med Purples In Rock skiva från 1970, som är en av historiens allra första egentliga heavy-skivor. Hård som fan va.

Jag hade bara hört en låt från denna skiva förut, Speed King, då jag köpte en Purple samling på Kassett från Jerry's musik april 1991 och digga den låten fullt då. Samt att det var en cover på just Speed King på den då nyaste Venom-skivan Temples of Ice, som jag beställde sommaren 1991 på kassett. Dessa tider räknades Venom som ett gammalmodigt pelle-band, som hade spelat ut sin roll. Men jag diggade denna skiva fullt 1991. Och det passade bara mig bra att det räknades som gammalmodigt! Alla gånger lyssnar jag på Venom framom Napalm Death eller Sepultura's då nyaste Arise, som var i högt rop då. Dessutom hade Venom roligare texter än någo samhälle och pollution-texter, som är tråkiga och ointressanta.

Jag var den ända ur kamratkretsen som diggade Venom och kände ingen annan som diggade Venom. Sepultura och company, ja det talade alla om 1991. Men inte Venom. 

Uhaa. Nostalgi. 

Nå iaf. Jag lyssnade på Pink Floyd, sedan for jag till höstmarknaden med farsan. Och kom hem med 3 stora plastpåsar med godis. Jag gick med godispåsorna på marknadsområdet och 3 flickor från klassen kom förbi kommenterandes om att jappen köpt lite karkki. Dom kostade 30mk per påsa, så man fick lite godis för 90mk och det blev en kybä över också. 

Jag läste då samma dag en teori om att då det i urtida målningar är folk som verkar vara i rymddräkter inte fråga om besökare från rymden, utan det kollektikva undermedvetna som nu gjort att det yttrar sig i liknande rymddräkter nuförtiden, så tyckte jag att det lät som en bra teori. Farsan bara tyckte det var någo svammel, men forskarna har faktiskt på senare tid funnit det troligt att det faktiskt finns genetiskt minne. Minnen i ens DNA från släktbandet. Jag har personligen känt så ända sedan barn någongång liksom Pustar från medeltiden eller hur man ska förklara, så för mig kom det inte som någon överraskning, även om det är subjektiva och personliga känslor..men detta kan ju vara en förklaring. Jag går inte mera in på det här. Men jag säger att det kommit t.e.x. i drömmar jag drömt som liten. 

Jaa-a. 25 år sedan. Det är lång tid i en människas personliga liv. Jag tyckte då redan om att vara i skog och mark, t.om då vi från skolan jogga i en stig intill gamla spånbanan några kast ifrån den. Den gick i en ring och man kom som en planet och såg samma saker då man farit ett varv. Jag minns att vi joggade 6-7 varv jag med en grupp andra pojkar. De andra bara flåsade och tänkte typ på sport, medan jag såg på en röd flugsvamp vid sidan av stigen varje gång vi joggade förbi den. Det var en mulen dag oktober 1991. Alltså jag stannade inte och såg på den, men såg på den då vi lunkade förbi.

På tal om gammal musik och så. Jag fick julafton 1990 till julklapp Purple's nyaste Slaves and Master's samt Led Zeppelins första på kassett. Jag berättade det i skolan sedan januari 1991. En glasögonorm bara gapade åt det och var nära att brista ut i gapskratt när som helst, medan en annan skrattade och sade att purple e bara skit, zeppelin med! Och vilken cirkus det blev på klassresan till Ekenäs maj 1991 då jag köpte King Diamond's då nyaste "The Eye" på kassett från en musikaffär som inte finns mera. Huoh! =/  Mitt musikintresse började från 0 på det sättet att jag hade inga i släkten introducerade sådan musik för mig eller äldre kaverin som gjorde det, som många andra. Men undantag för grannflickan som jag fick låna WASP av till min stora förtjusning 1984. Jag bara diggade liksom helt annan musik än barnmusik om det kom något på tv:n eller radion man råkade höra 80-82. Jag tyckte att det var riktig musik och barnmusik är skit-även om jag inte kan minnas vad för band det var. Farsan ironiserade någongång 1981 hur ungdomsmusik låter nuförtiden och alla skratta och jag med, men jag diggade sådant, även om jag inte sade det då. 

Nåja. Det ända bandet jag har fått i arv är Pink Floyd, då morsan diggade det något och jag minns hur hon lånade pink Floyd skivor från bibban samma tider. 

Det var höstterminen 1990 jag stod i C-trappan väntandes på att slippa in i hussasalen då vi sku ha hussa. Jag hade hunnit först. En från åttan kommer förbi och mumlar något. Jag trodde han sade "moi" så jag sade moi tillbaka. Han stirrade på mig och sade Nej Vittu! Nej Satan! NEEEEEEJJ!!! HAHA. högisungars traumor!  tydligen sade han inte "Moi" utan mumlade nåt annat.

Jag var i clubben i lördags. En okänd typ i samma ålder kanske kom och frågade etsä muista mua! Mä muista ainaki sut! Sä fanitit aina stonea silloin aikoja sitten! Så sade jag tottakai fanitin, STÅNE,STÅNE! Men han måste ha förväxlat mig med han som många andra som inte känner mig har förväxlat mig med, och han "fanitti stonea" minns jag 1990. Fast jag inte tycker vi nämnvärt liknar varandra. Konstigt, men lite lustigt :) Och jag ser mycket yngre ut, och han som folk tror jag är är 2 år äldre, fast vanligtvis tror folk jag är högst 30! Lite paradoxalt kan tyckas.  Han ser förvisso också yngre ut, men ändå.

HAHA på tal om barnmusik så hade jag en "Mina Vänner" bok i lågis. En av mina kusiner skrev att hennes favoritband var "Saukki ja Pikkuoravat" Det hade jag jätteroligt åt och jag retade en klasskaveri som också tyckte att barnmusik var barnsligt, att hans favoritband nog är Saukki ja Pikkuoravat. Han blev jättearg och höll nästan på att strypa mig :D Det var i tvåan 1986.

Neh vetni vad. Nu har jag ingen inspiration att skriva så mycket. Man har varit så jävla nostalgisk alltför länge.. kanske bättre att leva i nuet. JA det är det ju fan. Man vill inte bli cynisk , men lite blir man med åldern. Nu tror jag att jag ska göra något annat än att skriva för denna dag. HEj och hå! Här kommer Venom. Jättebra! Konstigt att ingen annan diggade det då 1991, för det är faktiskt mycket mera atmosfär i detta än någo Napalm Death med sina tråkiga miljöförstöring etc texter. nog för att det är viktigt att inte förstöra miljön, men det är tråkigt ämne i musik 

https://www.youtube.com/watch?v=FX-AjBPuKOc

Denna musik video Venom Live '90 kom med posten till mig fredagen den15:tonde november 1991. Det är jättebra meininki här med! Schacki goes nuts då kvällens sista låt Witching hour börjar.Witching hour är nog en av de bästa Venom låtarna. Och speciellt på skiva då gitarren låter typ som en motorsåg. Vilket ös!

Det var en från Ekenäs som jag pratade med för 3 år sedan som diggade Venom fullt på 80-talet till sina föräldrars fasan. Hon sade att hon gärna skulle hänga en Venomflagga upp på väggen hon köpte från marknaden 1985, och hade hittat igen, men det går inte nu då hon har barn och allt, sade hon :D
https://www.youtube.com/watch?v=0zi5S4ZyMjM

2.9.1994 samt en dröm om Kelly-Hopkinsville fallet. :D:D

Vi tar drömmen först. Kelly-Hopkinsville fallet är namnet på en påstådd incident med något sorts humanoida varelser som antastade en familj i den lilla staden Hopkinsville i Kentucky, USA som jag läste om första gången 1987 från en UFO-bok avsedd för barn i bibban. Historien är rätt så komisk på något sätt fast den är kuslig. Även ordet "Hopkinsville" låter roligt tycker jag. Som någon hoppande Ville eller nåt :D

Jag tar den påstådda incidenten kort. Dom bodde på en bondgård och hade besök av en manlig bekant. Den manliga bekanta for under kvällen till brunnen ute efter vatten. Då såg han något ljussken som kom från luften och som såg ut att landa i närheten. Ingen i familjen trodde på honom då han kom in och sade vad han sett.

Cirka en timme senare började familjens två hundar skälla och morra och hoppa upp mot fönstrena, för att i nästa ögonblick gnyende gömma sig under bordet med svansen mellan benen. Husets "isäntä" samt mannen som var på besök beslutade sig för att gå ut och se vad det var som skrämde hundarna. Isäntä hade ett gevär, och gästen en pistol med sig då de gick ut på gården.

Mittiallt så ser de något silvrigt som kommer mot dem. De urskiljer snart en humanoid skepnad som är en halvmeter lång, lyser i silvrigt (inte i grönt, som det påstås ofta) och som kom gåendes mot dem med armarna höjda, och klor till händer, samt glödande ögon och stora öron. De skjöt mot honom båda två, han lyste till och föll omkull på backan denna vad han nu var (eller hon?) Det lät som man skjuter mot ett plåtämbare då de träffade honom, men han bara skuttade oskadd till skogs.

Sedan gick de in. Efter en stund så glor en av dessa varelser in genom fönstret. De avlossade skott rakt genom fönstret och sprang ut och se om de träffade varelsen. Just då de var i färd med att gå ut så var en av varelserna uppe på farstutaket, sträckte ner sin hand och drog en av gobbarna i håret. Han backade in, medan den andra gobben hastigt sprang ut, vände om och skjöt honom. Men han bara svävade oskadd ner och skuttade till skog han med. I samma stund så ser de en till av dessa varelser som satt uppe på ett träd. Han skjöt mot honom också, varvid han också svävade ner och trippade till skogs.

Dessa varelser lyste alltid till då man skjöt mot dem, eller riktade en ficklamps-stråle mot dem.

De antastade familjen nästan fyra timmar. Närmade sig huset hela tiden, och de skjöt från fönstret samt riktade ficklampor mot dom för att hålla dom borta.

Till slut fick familjen nog. De packade sig i två bilar och körde till Hopkinsvilles polisstation och berättade vad de varit med om. Scheriffen trodde först att de skämtade, men märkte snart att de alla var helnyktra och "synbart uppskrämda av någon eller något" Så de kom 20 poliser från olika andra distrikt också för att se vad som pågick. En av polispatrullerna (dem som kom först?) rapporterade att de sett något meteoraktigt sken komma från bondgården och de hade flugit över patrullen. Då hade de hört ett ljud som från ett stenras. ar det varelserna som for bort då polisen kom? En logisk tanke i all denna ologiskhet :D

Polisen märkte inget annat än skjuthål i fönstrena samt en självlysande fläck på ett ställe som en av humanoiderna sade sig ha landat (vilket lär ska dock ha varit såndän självlysande mosa)  förutom den ena patrullen, som rapporterade ljusskenet som kom från bondgården och flög ovanför deras bil.

Polisen stack efter två timmar. Äntligen kunde de få lite lugn och ro och nattsömn! Men klockan 3:30 var varelserna tillbaka! En av varelserna var med hela sitt ansikte pressat mot fönstret och glodde in på en sovande kvinna, som vaknade. Hon tjöt till och en kort stund efter var isäntä där med sitt gevär och skjöt rakt genom fönstret igen. Klockan 5 på morgonen såg de sista gången av "dom" kika in genom ett fönster.

Denna story är både kuslig och riktigt komisk på samma gång måste jag säga! Vad är nu allt detta? Är det bara en rolig story som dessa bönder hittade på? Men många bekräftade att dom var rejält uppskärrade och sålde sin ranch kort efter. Dom hade ingenting att vinna på att berätta något dylikt. Tvärtom, ekonomiska förluster var det ju bara med alla dessa kulor och söndriga fönster. Dessutom hade grannarna rapporterat om konstiga ljus i himlen och skottlossning från ranchen. De hade knappt hört talas om UFOn innan detta heller. Denna påstådda incident ska ha inträffat 1955.

Skeptiker har sagt att det var fråga om ugglor. *fniss* Och meteorer. Meteorer låter logiskt om man tänker på ljusskenen, det var ju perseid-meteorer då som det brukar vara i augusti. Men ugglor har väl inte armar och ben? F.ö. är inte ugglor självlysande och immuna mot kulor från skjutvapen. Det har också varit teorier om apor som rymt någonstansifrån, men inte heller apor är självlysande eller immuna mot kulor från skjutvapen.

Om det nu är sant, så var det inte fråga om besökare från rymden. Rymdresor är otroliga projekt. De skulle nog inte landa på en enslig bondgård och skrämma några bönder då, utan på taket till vita huset typ. Kan det vara något sorts skämtare från en annan dimension isåfall? Jag bara spekulerar här. Eller helt jordiska skämtare, om USA har topphemlig teknik. Ett topphemligt psykologiskt experiment? Jag vet varken bu eller bä och låter läsaren avgöra sanningshalten i historien.

Iaf så blev historien allmänt känd snart. Några män fick böter några månader senare, då de i närheten av stället för den påstådda händelsen hade virat in sig i aluminiumfolie och skuttat omkring och skrämt bilister på en landsväg. De hade haft mycket roligt då bilarna körde iväg med "spiken i botten" men mindre roligt då polispatrullen kom och haffade dem. Det läste jag redan på 80-talet från Eugen Semitjov's bok "De otroliga tefaten". Han hade alltid en port på glänt för möjligheten för att det låg något i somliga UFO-fall, men för det mesta var han ganska ironisk och sunt skeptiskt. Ingen vulgärskeptiker, men sunt skeptisk. Som det var ett påstått UFO-fall i Frankrike att någon gobbe i en landsväg såg en ljuskälla och två små och en stor varelse som gick över landsvägen nattetid. Så skrev han att Ufologer har förklarat fallet som att det var en UFO-besättning från två olika världar. Han skrev sedan:
Är inte detta en enklare förklaring: En man hade stannat sin bil och låtit två barn gå ut för att kissa.


Men nu om 2.9.1994 atter engang.

Då for vi, alltså jag och två skolkaverin till Hesa och köpa lite skivor vi startade lite efter 12 med kaverins ljusgröna Ford. Från fucking lärkkulla jag drischade i två år efter grundskolan. Kaverin körde 150-160 på motorvägen utan bälte. Sedan då vi kom till hesa så var det sådan trafik och köer så han blev nervös och tände på en röd Pall Mall, fast han inte rökte i bilen annars. Han öppnade sitt fönster helt och hållet.

Så for vi till någon mysko skivbutik jag aldrig varit i förr eller senare. Var det en filial til Fazer's musik kanske? Det var både instrument och skivor man fick köpa därifrån. En kille spelade en elbas fullt där. Testspelade. Han satt och spelade. Så tappade han basen då han skulle sätta den på plats igen, eller den föll på golvet, och man såg hans panikaktighet då han blixtsnabbt tog tag i den och satt upp den på ställningen igen.

Jag såg en reklamplansch av den nyaste Bolt Thrower skivan där. Kaverin köpte Cannibal Corpse "The Bleeding" på kassett. Alltså han som körde. Den andra kaverin var främst intresserad av dansbands-musik. Just typ i dina guldbruna öööögon har jag förälskat mig iiii!!!!

Så såg jag Burzums nyaste cd "Hvis lyset tar oss" Men jag tänkte att den hinner jag nog köpa senare. Jag såg dock på den, tog upp den och såg på bakfodralet. Jag såg stugorna målade av Theodor Kittelsen, som jag inte visste att var konstnären då, och sista låten kom i mitt minne "Tomhet" som är en lugn ambient-låt.

Så köpte jag från någon annan butik en Morbid/Mayhem-split bootleg på LP. Så for vi till Carrol's på lite junkfood. Sedan såg jag i någon butik Venom's första på cd. Jag hade den redan på LP som jag köpte begagnad från Black&White 27.11.1993, då jag även köpte b.la. Marduk's Those of the unlight på LP. Fast Marduk köpte jag från Oskun Divari. Länge efteråt har jag fått höra att Beherit's frontfigur jobbade där. Jag köpte en Beherit skjorta av honom därifrån april 1993. :D Fast jag visste inte då ännu att det var Beheritgobben sjölver.

Nu måste jag bara berätta då jag såg Mika Luttinen från Impaled Nazarene maj 2001. Jag diggar inte Impaled Nazarene, men Luttinen är ju en rolig personlighet. Jag såg honom utanför Nosturi maj 2001 alltså då jag stod utanför, då jag skulle se på Destruction, som spelade förband åt skit Dimmu Borgir, som jag inte såg på.

Iaf. Han kom mittiallt och ropade fullt: HEEEEEI, KAIKKI NAISET HUOMIO! PILLUA DIMMU BORGIRIN RUMPALILLE!! KUKA ANTAA PILLUA DIMMU BORGIRIN RUMPALILLE? Så tog han någon random hevarbrud i armen och frågade: Annatko sä pillua Dimmu Borgirin rumpalille? Så sade hon typ hehe, eeen mä tiiä, ee...  Så vände sig Luttinen om och gick, och någon typ tyckte att Hej Luttinen! Blaablaablaa något.  Kaverin sade då han kom och ropade att han ser bekant ut.. de e. Så sa ja jåå, de e Luttinen!

Dimmu Borgirs trummis ska ha varit känd då för att gärna dra över bändäre, vad jag tycker mig ha hört.

Men nu tillbaka till 2.9.1994

Sedan for förbi Dekadenz. En klädbutik som fanns då. Kaverin sade att han varit där och jappen vid disken tog bara en huikka av en ölflaska då han stod där. Jag var aldrig i Dekadenz själv, även om jag prenumererade på deras broschyr Fuck News. Kaverin beställde något därifrån-. Alltså en annan kaveri än dom jag var i hesa med. Han beställde 1996 därifrån b.la.. en Gestapo-läderjacka. Han fick sina maihare tror jag att det var, men det stod bara i ankomstavit "Gestapo takki tulee ehkä joskus"

Nu som vuxen är det bara jååjåå, folk spänner och leker tuffa. Men som tonåring VAR det tufft.

Sedan for vi förbi en annan klädbutik som hade andra kläder. Kaverin tänkte köpa en tröja men lät det vara.  En annan bekant som varit i Dekandenz sade att personalen tog fram två shotglas och kossuflaskan på disken, och börja dra kossushottar där då han var där. Detta var 90-tal hörni lortar! :D Det var typ att man var tuff om man handlade från dekadenz, men cp-nynnyn och de som var sena i puberteten och barnsliga, var rädda :D

Så for vi till Spinefarm. Det var dendä Bad Religion's crossbuster logo på dörren som var uppe. Jag köpte Pestilence, samt Fenriz projekt Isengard därifrån. Och så köpte jag något nolot som jag inte vill berätta. Första Cradle of Filth skivan på LP därifrån också. Jag märkte då redan att det var mer kommersiellt betonat, men jag måste erkänna att jag till viss del diggade de romantiska texterna i den första skivan då. Men inte sedan då jag märkte hur tokigt och skit cof är. 14-15 åriga flickors "blackmetal" band. som lagar blackmetal så polerat och kommersiellt så även "normala" kan tycka det är bra. givetvis är det ingen riktig blackmetal, långtifrån. Jag diggade då framförallt denna textbit av cof

That night they came and took her away from me
I lost the woman I loved and I learned how to curse
And to spit in the face of their  "God"

We will ride again
In the midnight skies


Jag drömde mig bort till medeltiden där jag var kär i en svarthårig häxa,med stora vackra blåa ögon,
 som de kristna mördade då. Denna textsnutt är bra, ingen tvekan om det. Men cof är skit för det. Fjortisbrudarnas "black" band. Inte vet jag hur det är nuförtiden, men 1996-till 2000 något var det så iaf. HAHA, som ett bra deathmetal band från Polen Hell-Born har en textsnutt som lyder: Spit on the "holy" cross.  Typ att siationsteckena är ironiska.. Att det är muka "heligt" samt i andra fallet att Jehova är en sådan ond skit tyrann, så man inte ens kan kalla det för en gud. Därför "god" i sitationstecken.

Nåja. Så såg jag en Burzum skjorta i Spinefarm och tänkte nästan köpa den, men gjorde inte det. Så for vi därifrån och snart var vi i en nojig hiss till parkeringsplatsen. En ung kvinna kom med en barnvagn och for in i hissen då vi kom ut därifrån. Så såg vi en paku som var målat med western-motiv. Så körde vi till Pickala Esso och tog en paus där, samt att kaverin väntade på sin morsa där Alltså dansbands-diggarn. Vi satt i cafet och jag tände på en Colt och jag sade att jag efter Lärkkulla kanske far till folkis grundskollinje för att höja mina betyg, vilket jag ju gjorde men först 1996. Då var tobak gott. Tanken att tända en cigarett nuförtiden får mig nästan att börja må illa.

Innan det minns jag att jag såg på mina nyinköpta skivor och ena kaverin var arg, för bandet fattades på Cannibal Corpse kassetten han hade köpt. Han sade att han brukar kolla alltid skivorna innan han köper, och nu då han inte gjorde det, så fattas bandet! Jag bläddrade igenom Isengard skivan och det var svartvita foton på b.l.a en skogsrand där taget från en åker. Det kändes naturnära och man kunde relatera till skogen mellan Karis och hesa då vi susade på landsvägen.

Så var det två fjortisflickor som satt på trappan till Pickala Esso då vi kom ut. Den ena hade en såndän grön jacka som thrash och deathmetal typer brukade ha i början av 90-talet och punkaktiga typer senare, med officiella ord en maihar-jacka. Jag såg mars 1993 en söndag en brud med en sån jacka och Testament märke på ärmen som gick och rökte utanför R-kiosken då jag väntade i bilen på farsan som såg i bokhandels-fönstret. Men det är en sak i sig. Det var alltså i Ekenäs.

Så sade de åt dansbands-kaverin att hei tuu tänne vähän! Så sade han att eeen mä tuu! just då kom hans morsa med bilen efter honom då han bodde i Kyrkslätt. De pratade då med varandra bara. Satt där och hängde. Då vi for till Karis med kaverin så såg jag lite åt sidan från sätet på dom. Ena av brudarna började grimasera åt mig. Visa tänderna där åt mig och såg otrevlig ut, så jag vände blicken bort direkt. Nu är de väl normala morsor båda två kan jag tänka mig. Kanske de skulle se mig som mycket attraktivare i dagens läge. tänk för att somliga karar mognar som whisky, och jag är en av de som var fula som yngre men mognat som whisky, lälläslää!

Då jag kom hem åt jag Haribo karkki drack cokis och lyssnade på Isengard. Det var trevligt. Precis som jag gör nu också för att jubilera för att det är prick 22 år sedan och fredag då som nu.

Nu har jag skrivit, skrivit och skrivit flera timmar. Dock gjort lite annat med. Ätit, bytt skivor och så. Men nu vill jag fara och sova. I morgon blir det Pink Floyd the Wall för hela slantn i tryckis! Bra med lite kultur i nordens Paris för en gångs skull. Det var inte igår.

HAHA! 3.9.1996 drömde jag att någon lurade mig till kyrkan så var det gudstjänst där. Jag protesterade högljutt, och prästen kom springande mot mig och försökte stjäla någo skivor jag bar. Jag ryckte undan och skrek åt honom att lämna mina skivor ifred!

Så var jag mittiallt tillsammans med en blond flicka. Vi åkade i en bil och någon kurd körde. Vi for via Billnäs till Pojo, i drömmen fanns där en brant backa till Pojovägen som kallades i folkmun för "Självmordskröken" för att den var så farlig. Kurden körde full fart där ut till stora vägen. En kleinbus tänkte nästan krocka med oss bakifrån där. Man såg bara Volkswagen-logon på dens motorhuv helt tydligt, som avlägsnade sig då vi körde så fort.

Nu kom jag att tänka på en gammalgammalgammal gumma som bodde på samma gata som mitt barndomshem. Hon bodde i ett "kråkslott" och det var hus nr. 13 på gatan sådär lämpligt. Hon var ökänd för att vara väldigt argsint. Man fick kalla kårar som liten bara av att gå förbi huset. Ibland stod och argt och stirrade ut. Och hon såg jättearg ut. Hon tyckte inte om barn.

Engång då vi stod utanför hennes lite vid sidan om så kom hon ut i glasfarstun och vinkade åt oss. Trodde vi. Vi vinkade tillbaka. Det var 1984. Så öppnade hon fönstret och ropade med en stämma som lät som en gobbe: Dehär e ingen diskussionsplats. Försvinn eller jag ringer till polisen! Ganska konstigt att en liten gammal krokig käring lät som en gobbe.

Så lär hon inte ens ska ha ägt någon telefon :D

En till gammal kärring på samma gata som hotade att ringa polisen hösten 1987 var en fet gammal käring som kallades för potokällartanten. Då kaverin var arg och gjorde en kaströrelse från sin gård mot hennes, bara för att rikta den någonstans, så kom hon ut och skrek som en dåre. Ei saa heittää kiviä. Vielä yks kivi niin minä soitan poliisilaitokselle!! Vi var helt att va? E hon tokig?

Kaverins farsa förklarade att de en gammal ensam tant, ni ska int bry er. Jag drömde engång att jag gjorde inbrott i hennes potiskällare som liten. Så kom hon plötsligt och öppnade dörren till rummet och frågade argt/förvånat: Mitä, mitä, mitä mitä sä täällä teet?!?  :D Jag stal engång en rå potatis hemifrån som barn och kastade den på hennes backa. Vilka jävla funderingar man kan ha som barn.

Men nu tillbaka till den ännu äldre, ännu argare gumman.

Engång då jag och morsan for förbi där så gick hon med en huva på huvudet så som gummor hade förut haltigt och krokigt in till ett uteförråd medan man i fönstret såg siluetten av hennes chäfer som ylade mot månen. Det var månsken då. Minns dock inte om det var fullmåne.

Det var en liten skogsdunge vid sidan av hennes hus. Folk brukade ibland plocka blåbär där. Hon lär ska rytit till åt några barn engång som var där och plockade blåbär: Vågar ni plocka blåbär i min skog?! Fast det nog var och är stadens skogsdunge.

Engång drömde jag långt efter att hon dött bort hösten 2005 att hon stirrade på mig med gullysande ögon. Det var kusligt.

Det var några bekanta som gick omkring och ringde på folks dörrklockor 1989. Såntdänt bus, ringer på och springer iväg. De ringde på Sylvis dörrklocka (hon hette Sylvi) och hon öppnade typ i samma stund som dom ringde, och SPRANG efter dom!! Fast hon var jättegammal, liten och krokig.

Jag drömde engång mars 2000 en lucid dröm om att jag for dit, och i övre våningen. Där satt Sylvi på en stol med en trådtelefon i handen och klagade med ojjande röst och kisande ögon såhär: uuhuuuhuuuhuuuhuuu!!!  Så var det så kusligt så jag sprang ner, men tänkte vänta nu, jag drömmer ju bara! Så sprang jag upp igen, och då var det Sylvi i 20-årsåldern som satt där och var tyst och såg harmoniskt på mig med blå ögon. Så vaknade jag.

Deet om det. Nåväl.- här lite Isengard och ett annat mycket bra band. Lyssna på båda och hör likheten utan att vara någon direkt ripoff:
https://www.youtube.com/watch?v=Z3mdRHVjgZ4

https://www.youtube.com/watch?v=uUE8Cb2_UAs



Detta är båda mörk höstig ödemarks-vandrings-fiili