Vita mopon alias "Gulmårra"

Första gången jag kom i kontakt med vita mopon, som t.om. var mer paha än gula mopon, var 1986. Som en metaforisk jämförelse, att om gula mopon var den ordinära polisen, så var vita mopon polisens Karhu-grupp.

Jag hade inget minne att jag skulle ha sett honom tidigare, men det kan vara att han var tillsammans med gula mopon och andra mopogäng vi ropade åt för att det var spännande att ropa och sedan springa då dom kom efter.

Nå, engång sensommaren 1986 då jag och en kaveri kom gående nerför backan i närheten till mitt så vände det två mopon in från Ekenäsvägen. Jag var osäker på om det var "friend or foe" så jag tog det säkra före det osäkra och sa åt kaverin att nu springer vi! Sekunden efter hörde man bakom sig hur ena mopon började gasa fullt som reaktion till att vi började springa. Vi tänkte att nu är det allvar!

Vi hade nätt och jämnt hunnit till mitt och utetrappan så kommer han ännu snabbare och i en ännu brantare vinkel än då gula mopon kom, emot trappan och for igen. Vi tänkte att voi vittu, vem va dedär? Om gula mopon var en Junkers Stuka-störtbombare, så var vita mopon en Kamikaze-pilot!

Sedan gjorde han så några gånger ännu då vi var ute på trappan. Kom i full fart och i sned vinkel mot trappan då vi stod där.

Engång då jag var ute med en som var  kaveri då, Toffe.  så var vi ett steg från mitt. Så var det några "mopogobbar" ute på en gård. Mittiallt kommer Vita mopons kusk "gulmårra" och kommer gåendes mot mitt och sedan följer de andra efter. Jag far till grannhuset och hotar att ringa på deras dörrklocka om dom kommer. Så sade dom att ingen är hemma. Just då kom tanten som bodde där gående på gatan. Jag sade åt gulmårra, just då han kom emot mig i dörren att där kommer hon som bor här! Så sade han: Jaha, och lugnade sig. Så sade jag åt tanten att hei noi meinaa antaa mulle turpiin! Så sade hon att ei saa tapella! Olkaa ystäviä, ystävyys kannattaa aina.  Eller något liknande. Och så gick hon in. Typ att det bara är några ungar som lite bråkar.

Så väntade dom ut mig nära en timme hela mopogänget på andra gårdens gräns. Gulmårra gjorde en stöt till invid ytterdörren där jag ännu stod och slog mig i huvudet och gav en bitchslap på kinden åt mig. Stryk kan man inte kalla det för, snarare nuddade han, men jag var ändå skiträdd att få riktig stryk, speciellt som dom var väldigt hotfulla. Kaverin bara stod där, men dom hade inge otalt med honom

Sedan sade dom att "Okei, sulla on kakskymt sekunttii aikaa painua vittuun täältä, ja ellet oo siinä aikana lähtenyt niin tulee turpiin oikein kunnolla!" Så räknade dom alla i kör då jag kom smygande därifrån: YKSI! KAKSI! KOLME! NELJÄ! VIISI! Sedan då jag hunnit till gatan så började dom räkna jättesnabbt till 20 och kom sedan springande efter, så jag sprang till dörren igen. Jag började hyperventilera av skräck där i något skede och hjärtat bankade som fan. Skulle jag ha haft ett vapen där och då skulle jag ha använt det p.g.a. ren panik. Eller åtminstone ha hotat mig loss. Jag var "trapped" och visste fan inte hur det skulle sluta.

Sedan efter ett tag sade dom igen: Okei, sulla on 20 sekuntii häipyä täältä pyöräsi kans, ellet oo häipyny ennen sitä me vedetään sua turpiin! Så var det igen samma sak i kör räknade dom: YKSI, KAKSI, KOLME... medan jag smög sakta iväg. Sedan hände samma sak på nytt, att dom hyper-räknade till 20. Så sprang jag så satan uppför en annan gård medan jag hör bakom mig: Vittu juntti pääsee karkuun!  Så vände jag mig om i dunklet. Det var en massa träd på den gården, nästan skogsaktigt. Jag vände mig om, då jag hade min cykel kvar och ville ha den. Så ser jag hur gulmårra gömmer sig bakom ett träd. Jag ropade fullt: JA SIIR DIG! JA SIIR DIG BAKOM ETT TRÄD!! Så kom han efter fullt och jag for iväg. Han fick tag i min rock, men jag tog tag i hans hand och rev mig lös på samma gång och sprang så helvete. Jag sprang utan att se bakom mig. Sprang så jag tappade min sko på en annan gård.

Sedan sade jag åt kaverin att ja tappa min sko å har min cykel dit ännu! Då han kom cyklandes. Gulmårras kaveris föräldrar hade gripit in och ropade åt mig att jag inte behöver vara rädd mera, att jag kan komma efter min cykel. Så hittade vi min sko också efter ett tag.

Det var alltså ingenting jag fick traumor av, fast det var mycket skrämmande där och då, så var det en intressant upplevelse som bara härdade.

Gulmårra hade en grym uppsyn. Stirrande stålgrå ögon och såg aggressiv ut som någon bolsjevik-kommisarie från Stalins sovjet typ. Nästa gång såg jag honom några dagar senare. Då visade han fuck. Så kom han cyklande medan han rökte tobak och sade nåt åt mig då jag var på gården. Så mumlade han nåt åt syrran också och for.

Sedan från köksfönstret vid samma tider så kom han cyklande förbi så visade jag knytnäven åt honom, och han visade knytnäven tillbaka. Så sade jag åt mommo att han där e dabboger! å peka på honom. Så sade mommo att jag tyckte han såg trevlig ut! Så sade jag: Men han röker! Så sade mommo att de ju illa för honom, men han såg trevlig ut ändå tycker jag. 

Så en fredagskväll då jag satt och läste i mitt rum som fönstret vätte mot gatan, så kom gulmårra, vände sig mot mig och viftade med armen att kom ut! Så viftade jag tillbaka med armen typ att kom du in! Så nickade han till och for.

Sedan såg man honom inte på ett litet tag. Det var en tid sedan man hade sätt honom senast, men sommarn 1988 då jag gick förbi samma gård som dom hade hotat med stryk så satt han på vita mopon och glodde på mig med sina stålgrå ögon och visade fuck. Så sade jag åt kaverin då vi fortsatte att gå: Såg du vem de va? Så sade kaverin jåå. Så ropade jag: GULMÅRRA!!! Och vi började springa så helvete. Han kom efter med mopon snart. Vi sprang till en kaveris mommos gård och han kom efter gasande med mopon. Så kom kaverins morsa ut på gården och sade att pojkar hej! Ni måste vara tysta, för Malin ska sova. Malin var kaverins lillsyrra. Gulmårra pekade och gapskrattade åt oss, typ att vi var så fega så vi sprang, och körde iväg. Han måtte ha undrat då vi kallade honom för gulmårra. Vete fan vart vi fick de ifrån. Han var den värsta mopogobben av alla, t.o.m. värre än gula mopon, så vi gav honom ett namn väl därför.

Sedan såg jag honom ännu maj 1989. En kväll då jag cyklade på Ekenäsvägen så var det någo ungdomar som hade stannat bilen framför och de stod där och pratade. Jag stannade vid busshållplatsen och tänkte om jag skulle ta en annan väg, riktigt bara för säkerhets skull. Då kom Gulmårra cyklande på andra sidan av vägen. Han visade fuck åt mig och fortsatte att cykla raskt. Han cyklade förbi ungdomarna så han kände inte dom. Jag tog en annan väg för säkerhets skull, då jag skulle cykla hem.

Sedan, efter att jag cyklat ner och tog en annan väg förbi Kila daghem och sedan till höger, så kom han mittiallt nerför Karjaan yhteiskoulus backa. Jag hann inte reagera så var han där redan framför mig. Han sade: Hej! Jag sade också Hej! och började cykla fullt åt motsatt håll med Gulmårra eftercyklandes.

Så for jag och cyklade in på en gård där en kaveri, Jan, bodde med sin morsa och syrra. Han pekade och skrattade åt mig som han gjorde sommarn 1988 och for igen. Jag var där en kvart utan att våga fara därifrån. Och han lurade någonstans, för jag såg sedan från långt håll att han gav upp och cyklade iväg igen. Jag vågade dock cykla hem igen då granntanten kom och for åt samma håll då hon var ute och rastade hunden. Jag sade att det är en såndän Gulmårra som tänkte ge stryk åt mig just! Hon sade typ att nå voivoi ändå. De stora pojkana tror dom är tuffa då dom håller på med sådant.

Sedan kan det vara att jag såg en skymt av honom juni 1989 utanför Lystiland, Karis stoooora nöjespark då någongång, men jag är inte säker på saken då jag såg från håll och bakomifrån. Det var han, eller någon som liknade. Antagligen var det han. Efter det har jag inte sett till honom.

Alltså jag var i clubben i lördags. For dit ensam då jag int fick nå kaverin med mig denna gång.

Denna gång då jag var ensam där, så hände det något positivt. Lite före stängningsdags så for två helt obekanta brudar i kanske 25-årsåldern därifrån. En av dem, den främsta som kom gående där jag satt, så klappa mig på axeln några gånger riktigt rejält medan dom gick. Det var ju tolerant gjort av bruden, och riktigt nice!Alltså inte pk-pseudotolerans, utan frimodighet och tolerans på riktigt. På krogen behöver man inte alltid vara så ärlig med åldern, speciellt då jag ser mycket yngre ut. I augusti pratade jag med en 21-åring blond brud i clubben från esbo. Eller hon började prata med mig, kanske var hon tolerantare då hon inte var från Karis, och började prata med mig. Jag sade att jag är 31. Hon sade att det är nu ingen ålder, min pojkvän är 29. Nu skulle det ha gått hem också fast jag sagt att jag är 29 nog, då jag ju ser så ung ut.

Sedan var det faktiskt en blond vacker smal  brud med långt hår kanske i 25-28 årsåldern som såg på mig rätt så mycket medan hon dansade. Våra blickar möttes många gånger och hon såg glad ut. Dessvärre försvann hon sedan med någo kaverin relativt tidigt. Ska man göra en stöt mot en obekant brud så är det ingen större vits att direkt fara dit och dansa och skrika i hennes öra och på samma gång utan avsikt spotta små droppar av ölblandad saliv i hennes öra. Det är mot slutsidan isåfall det ska gå till tycker jag. Efter att man kollat upp att vibbarna är bra.

Nå, kanske jag ser henne något annat v-slut ännu. Det är konstigt detdär. Dom säger att somliga karar mognar som whisky.. när jag var under 30 fick jag inte aaals lika mycket uppmärksamhet av brudar. Och det är ingen inbillning, det var så. Åt mig verkar det som att det skulle ha farit tvärtom mot vad som brukar vara kutymen åtminstone för kvinnor. Det motsatta könet tycks känna större attraktion för mig ju äldre jag blivit.

Alltså ja e i full extas av det faktum att det kommit på nytryck Klaus Schulze-samlingar "La vie electronique" gammalt material från början till mitten av 70-talet! Det är fan äkta rymdmusik. Och INGEN är så bra på den juttun som Klaus Schulze! Han är ett musikaliskt geni,han är nutidens Wagner. Jag beställde genast från Levykauppa äx. Aah, ser framemot flera timmars njutning av gammal hederlig Kosmische musik! Det är dessutom musik som ALDRIG kan bli trendig. För ordinära mainstream människor förstår sig inte på sådan musik. Dessutom skulle censuren ta den här, den skulle aldrig gå igenom hos Karis-domarnas politbyrå :D Tror ni nu fan på allvar att någon random Karisjuntti skulle förstå sig på Klaus Schulze?! Aldrig. Det händer aldrig i världen.

Jag tänkte här på gamla novembers. Alltså november 1998, 1999 samt 2000 samma tider som nu. November 1998 hade min skola "tunnelveckor" och jag slapp på en kurs, mellan 9-13:tonde november 1998. Det var i sjukis auditorium en kurs om droger. Förstår inte varför jag for på den. Jag var sedan enda pojken där bland en massa brudar. Helt ok nog annars, men då var jag 21 och ett mähä vad gäller brudar. Fast jag inte själv förstod mig vara ett mähä. Jag var introvert och osocial i denna kurs och bara satt och var ironisk över de andra i min grupp i mina tankar. Jag var ju såklart bäst. Trodde jag.

En av flickorna i min grupp hette Julia. En sjukisbrud. Helt ok med det, men jag började ironisera i mina tankar att "Va e du för ett snurrande hjul-julia?" och liknande saker. Varför det?! Men jag var barnslig och omogen då. Sedan år 2000 har jag ju varit mitt "nya" jag. Detta var mitt gamla jag. Men somliga grund-drag och så är det samma. Ungefär som att Ryssland alltid är Ryssland, men det var o-ordning och misär då Jeltsin var president, och blev ordning och arbete då Putin blev president. Symboliskt så är det samma sak. Utan att alls i sig ta ställning till om Putin är bra eller dålig.  Så folk kan ändra sig förvånansvärt mycket,men somliga drag är oftast alltid de samma. Jag fick en starkare och bestämdare  personlighet efter, symboliskt sätt, "revolutionen", alternativt "valsegern" år 2000 :)

Det var annars snö och vinter från början av november år 1998. Gudars skymning. Det var då man var "ung" :P

Och 20-21:sta november ordnade vi en handelsmässa i gamla handelsbyggnaden i Ekenäs, mässan hette H-Julia. Det var mysigt, men mycket jobb. Sedan 25-26 november 2000 likaså. Vi var åtminstone fredagen innan och jobbade från tidig morgon till sen kväll, samt även på lördagen och söndagen. Första gången var bäst, då det var så nytt då, men andra gången var också rolig. Man fick en kollektiv känsla som att man var bara en liten gnista i hela H-Julia konceptet. Och vi uppoffrade oss totalt. Vi spikade t.e.x. upp en stor H-Julia flagga på väggen och hade problem med att få den upp, men vi kämpade med den oavbrutet en halv timme och till sist var den uppe. Känslan var ungefär som att vi skulle ha varit pionjärer i Sovjetunionen, eller Hitlerjugend eller något :D:D Det var liksom en 100% uppoffringsmentalitet som kom spontant. Läraren var också sträng och fodrade detta. Att typ "inga misstag, punkt och slut." Alla gjorde sitt bästa. Och ja. Då som 23 åring var jag ju "nya" jag, och kände mig som en ung vuxen, efter att ha känt mig som en tonåring närmast året före då jag var "gamla" jag.

Jag bar på ett får innan H-Julia 2000, då det var djurpark med får åt barnen inne i ett klassrum. Bonden visade hur jag skulle bära, och så bar jag in det. Först gjorde den lite motstånd, sedan var den helt snällt och beskedligt i min famn. Jag var rädd för att den skulle bita eller pissa på mig eller något. Tur det inte hände nåt sånt :D Dendär bonden var lite argsint av sig. Han lär ska ha muttrat "jävla ungar!" där i något skede. Om oss alltså som ordnade H-Julia. Och alltid då det kom folk någon annanstans ifrån och inte kunde svenska, så blev jag skickad att tala finska med dom, då alla visste att jag är tvåspråkig. Och det var ju bra. Fast jag kände mig inte så världsvan ännu, fast jag också var "nya" jag då.

En typ från lägre klassen, som brukade kalla mig för "Jenkins" (han gav sina egna smeknamn åt folk.Var lite originell av sig) skämtade om att vi borde ha ordnat ett såndänt Adult-lekrum med BDSM rekvisita i ett av klassrummena :D

H-Julia lärde mig vikten av kollektivt ansvar ganska effektivt tycker jag. Det var en lärdom och ett positivt minne för livet.

Trots att jag var "nya" jag så var jag då också barnslig för min ålder och såg ut som 17. Så inte är det något jag längtar tillbaka till precis. Men nostalgisk kan man vara ibland. Skulle jag ha vetat exakt hur barnslig och lortaktig jag ännu var, skulle jag ha blivit deprimerad är jag rädd. Men å andra sidan så är det bra att alltid sträva efter den osminkade, nådlösa sanningen. Det är det som jag alltid har strävat efter, åtminstone efter jag blev "nya" jag. Jag jämför med det att då många människor flyr sanningen, så är det som hästar som flyr eldslågorna i ett brinnande prärien. Istället för att fly, så strävar jag att vända och galoppera in i elden, och låta flammorna rena mig.. Det är just "flykten undan flammorna" som orsakar neuroser hos folk.

Sedan 24/25-november 2001 var jag i affes. Jag pratade med en gammal klasskaveri som had nå traumor. Alltså från lågis och högistiden. men inte var det nå allvarligt eller personligt. Så sade jag sedan att nästan alla som e här e nu såna jävla mögeldockor, så man ska inte bry sig. Så vände han sig om mot någon brud och sade att han där sa att du e en mögeldocka!! Hon såg lite och bara flinade. Bruden var i hans sällskap, och han var på humör att strida med någon. Men han lugnade nog sig sedan då vi började prata lite mera om gamla minnen och så. Han vill inte bete sig så, och ångrar sig efteråt,  men han kan bli sån under påverkan av alkohol att han vill strida.

Det om det. Inatt drömde jag att en brud från Kotka som var i folkis 2008-2009, Saara, började hångla med mig uppe i bibban. Allt drömmer man nu också. Nåja, hon var den nästsnyggaste bruden från folkis då. Den vackraste var en Sonja.
På tal om brudar så var detta från Iltalehti angående Juices bortgångs 10-årsdag:

"Alatalo sanoo, että Leskinen ei kestänyt tyhmiä naisia. Sydän sykki kauniille ja sielukkaille leideille, joiden pää ei kumissut tyhjyyttään."

Haha, det är ju så precis jag också tänker! Med "junttiga"  brudar menar jag junttin, men dom brukar ju själva också falla typ för lätkäjunttin, stora skalliga hormonbodare med tribal-tatueringar och Suomi-skjortor och vakio själlösa BMW- lippisjannun, eller så också rent kriminellt pack etc då det kommer till karar. Men med "junttig" menar jag också extremt systemtrogna rödgröna naiva snobbar, som tror dom är otroligt mycket bättre och klokare, bara för att de är akademiska. Och som  tror sig ha monopol på den absoluta sanningen. (Konstigt att de som kallar sig för "toleranta" sedan själva har fördomar mot icke-akademiska människor? Men, känner man till deras Lysenko-logik så...)

Till skillnad från de ursprungliga junttibrudarna, som vill ha "riktiga karar" liksom stereotypisk machoaktig meininki, så brukar rödgröna föredra "mjukisar" och toffelhjältar och överdrivet snälla män, som de sedan tröttnar på efter några år och går bort ifrån, då de är för snälla. Men det förstår de inte själva.

Och nästa gång blir det om Lilla killen med glasögonen och Stora killen med glasögonen!

Detta clip skrattade folk åt i datasalen i skolan vårvintern 2000. Tyckte inte då det var så värst roligt, men nu började jag skratta åt det fullt då jag mindes det och såg på det igen :D Man tyckte då år 2000 att jappen var en "halvgammal skitis" Såg ut som någon av de dåtida "gamla" hippietyperna eller alternativt de "gamla" death/thrash- diggarna i Karis tyckte man, som då  år 2000 var cirka 30. Men nu ser man ju bara en rätt så ung kille, alltså runt 30. :P Sådär förändras sättet att se ju äldre man blir.

Gula mopon

Jag var 8 år sommaren 1985 då jag första gången stötte på "Gula mopon". Det var en gul mopo, eller snarare gulsvart, men iaf.

Jag och en kaveri gick på Karjaan Yhteiskoulus skolgård och ett steg från oss var det ett mopogäng som satt och hängde. Direkt då vi for runt hörnet så såg vi dom, och han som satt på gula mopon vifta med armen och ropade: ÄH! Ungefär att försvinn härifrån. Jag viftade med armen och ropade likadant tillbaka. Då startade han den gula mopon och kom körande hotfullt emot. Kaverin sade att han är rädd och det blev jag också lite. Så kom han emot "glidflygande" nerför backan, alltså med motorn stängd men rullandes ändå nerför. Vi for därifrån sedan utan att säga ett ord eller att se oss bakom.

Vi såg aldrig hans ansikte som körde gula mopon, då han alltid hade hjälmen på sig.

Sommaren 1985! Det var förresten samma sommar som någon annan unge med Ozzy Osbourne skjorta grimaserade åt mig oprovocerat i Åbo terminal då vi sku resa till Sverige med familjen. Vi for sedan till Sthlm, och Kolmården&Kulmården. Men det är en annan story.

Så hände det att vi lite ropade åt honom från gården då han kom körande och så. Jag vet inte varför. Det var väl spännande? Han blev arg iaf.

Så vid jultider 1985 så kommer gula mopon körande uppför backan. Barndomshemmet är intill en t-korsning, han kom uppför körande höger om huset och rakt framför våra ögon då vi stod ute på trappan och såg mot den andra gatan. Alltså jag, syrran och hennes kaverin. Gula mopons kusk hade på kyyti en hans kaveri med pipo på päronet. Han såg mot "vår" gata och skrek något då han såg oss, med sin klara barnröst som inte hunnit i målbrottet ännu. Syrrans ena kaveri sade efter att dom försvann i hörnet: Voi nej, dom kommer att komma hit! För han ropa någo.

Och mycket riktigt: cirka 1 minut senare kommer gula mopon plötsligt och vänder in i korsningen uppifrån och kör snett mot trottoaren/trappan, och denna mopos motor lät faktiskt som en blandning av ett Venom-riff och en Junkers Stuka-störtbombare från andra världskriget! Eller alternativt som en V1-missil. Liksom den lät sträng, dov och rytande. RrrrröööÖÖÖöaaaaaaAARRR!! Så hörde man bara PANG!! Då kaverin som var på kyyti kastade en stor kinare ner på backan. Förbuds och förtryckar-EU har dessvärre förbjudit stora kinare sedan länge, men förr var det roligt att köpa stora kinare vid nyårstider. Det var jättesynd, för jag sörjer ännu de röda och svarta kanonslagen. För att inte tala om Thunder kingarna. Det finns väl i nån version dessa thunder kings, men inte alls lika kraftiga som på den gamla goda tiden.

Sedan kom de körande förbi igen från andra hållet, men då låtsades bara kaverin kasta. Jag tog skydd, för jag trodde att han kasta en till.

Detta gav starkt intryck då på mig som den unge jag var. Det var psykologiskt liksom kraftigt på nåt sätt Liksom på ett positivt sätt gav det starkt intryck. Först kommer gula mopon hotfullt körande i sned vinkel mot oss med sitt arga motorljud, sedan PANG!! Man tyckte att det var tufft.

Så hota gula mopons kusk mig engång 1986 och sade att Jos se huutaminen ei lopu niin mä annan sulle turpiin niin että hampaat lentää suustasi!!  Han hade hjälmen på då också medan han satt vid sin mopo med motorn stängd. Så sade jag något att inte tror jag på honom. Så sade han: KATOTAANKS VAIKKA?! Och steg hotfullt upp ur mopositsen. Men jag var på gården så han vågade inte komma dit.

Så engång då jag var i Karjaan Yhteiskoulus skolgård och hängde ensam så kommer gula mopon plötsligt dit. Han ser mig och kommer körande uppför backan i hög fart rakt mot mig. Och jag cyklade därifrån snabbt som en oljad blixt!

Så sommaren 1986 hängde gula mopons kusks kaveri vid Karjan Yhteiskoulus gård. Jag var ute på gården med morsan. Han hängde där som en apa och balanserade på någo byggnads-ställningar som då var där och ropade något åt mig. Jag ropade: Mee pois! Så sade han bara: Okei!

Så kom gula mopon och två av hans kaverin från skolgården från ett hål i häcken och gick neråt. Gula mopon i mitten sittandes på sin mopo med motorn stängd och med benen tog sig fram, medan de två andra gick vid varsin sida. Ungefär som Måns, Bill och Bull.

Så engång hösten 1986 kom gula mopon körande i sned vinkel då jag var hos en kaveri som bodde på samma gata ett steg ifrån. Han kom och sutade på trottoaren, och kaverin blev arg då han såg det sedan. På 80-talet var det ju modernt att suta och ripa med mopo på folks trottoarer. Och detdär påminde mig om en sak till med gula mopon involverad. Det var en fredagskväll hösten 1985 och det kom fullt med mopon utanför. Gula mopon kom också. Han sutade övre grannens trottoar till typ en potatisåker med mopon. Dom hoilade, skrattade och hade sig. Morsan kom också och öppnade ytterdörren och såg på dom. Sedan for dom nog.

Och så engång 1986 så cyklade jag hem från en kaveri. Det hade hunnit börja skymma och jag genade genom Karjaan Yhteiskoulus skolgård och tänkte att bara inte gula mopon kommer! Jag fick mittiallt fiilis att tänk om gula mopon är i närheten? Så såg jag mittiallt att nera vid ett stort träd var det något gäng. Jag såg gula mopon som stod mot mitt håll och ögonblicket efter tänder han sin lykta, dock utan att starta mopon.

Denna syn var så kuslig på nåt sätt så jag cyklade fullt hem. Då det hunnit mörkna litet och jag var trött och hungrig annars också.

Jag började drömma mardrömmar om det sedan. Dessa drömmar började alltid med att jag såg in i gula mopons lykta,  var där på samma ställe igen och ser in i lyktan då den tänds. Sedan minns jag knappt vad som hände, men scenen ändrade sig och han och hans kaverin kommer efter mig fullt. Jag vaknade alltid sedan.

Jag tyckte inte om dedär drömmarna. De var obehagliga, påfrestande. Jag beslöt att försöka spjärna emot och vakna om de kom igen.

Det dröjde ända fram till maj 2008 innan samma sak hände på nytt. En natt, just när jag gled in i sömnen, började jag urskilja gula mopons fyrkantiga framlykta. Egendomligt nog kom jag ihåg min föresats att försöka vakna. Yrvaken satte jag mig upp på sängen och for till kylskåpet efter lite vichy. Sedan drömde jag helt lugnt då jag somnade igen.

Jag minns inte så mycket annat från gula mopon, då detta faktiskt var 30 år sedan. Minns dock mittiallt här en barnbok jag läste som liten. Det var "Hui Kauhistus" av Mauri Kunnas. Det var flera saker där som det var bilder av. Flera små sagor. En saga handla om ett levande skelett som höll till i någo ruiner nattetid och skrämde folk. Så kom en hund gående dit helt lugnt och lojt. Skelettet halvstår bakom en ruinmur och flinar och säger typ att johan tuo rakki uskaltaa tulla tänne!! Haha, syytä itseäsi. Nyt saat nähdä jotain sellaista, minkä tulet muistamaan iankaikkisesti!

Så tog hunden ena av skelettets smalben och fot och for iväg med det lojt och sade att totta. Tämän tulen muistamaan iankaikkisesti. Ihania luita! (då hundar ju tycker om ben) Medan skelettet stampade på stället med ett ben och viftade med armarna och såg jättearg och frustrerad ut. Haha, det var humor!

Så minns jag nu mittiallt bara perioden januari-februari 1994. Då köpte jag Winston-cigaretter från gamla Shell. Jag brukade göra det ofta. Rekommenderar absolut ingen att röka cigaretter, och jag slutade med vansinnet 4.12.1999. Jag rökte sex och ett halvt år mer eller mindre regelbundet. Skulle det inte vara så farligt skulle det dock vara ett rätt så harmlöst nöje. Men det är det inte. Men Winston-cigaretter har nog inte sålts i Finland på länge. Redan då var dom sällsynta.  Minns bara att de var goda nog, hade bra drag och en stark men ändå mild aromatisk tobakssmak. Påminde lite om Colt till draget och att cigaretten var stark men mild på samma gång. Inte någo gröna eller blåa dumheter, utan för karar, LOL. Detdär var på skämt. Men det var i samma klass som typ Camel och Lucky Strike&co.  En egen kraftfull tobakssmak. Inga moderna parfymdoppade cigaretter.

Efter skolan januari-feb 1994 brukade jag antingen spela Green Beret på min Commodore 64, eller så lyssna på musik som Darkthrone eller Immortal eller något. Så for jag ut och röka en Winston innan morsan kom hem från jobbet, samt huttrade i min åh, så tuffa prätkärotsi- det brukade jag göra en halvtimme innan, för det var nolot om föräldrarna såg att man rökte. :P Farsan kom i regel senare. Jag brukade ofta ta kaffekokarn till mitt rum och koka kaffe så fort jag kom hem, för jag gillade den mysiga doften av nybryggt kaffe i rummet.

Minns inte varför jag började tänka på det. Men det blev som en trip tillbaka till dessa tider då jag tänkte på det. Det var någon tanke nog som triggade denna tanke, men vilken vet jag inte. Då efter grundskolan kände jag mig rätt så förvirrad och ensam. På samma gång var det en tid att gå in i sig själv. Så när allt kommer omkring, var det inte en så negativ period alls, fast man då tyckte det.  Hela 1994 var en sådan period egentligen. Hösten 1995 började det sedan hända saker med fart. Önskar dock jag kunde ha skaffat mig några brevvänner under den perioden. Jag tänkte skriva åt någon jämnårig flicka som diggade deathmetal från Jyväskylä, och skrev men lät brevet vara 3 veckor i skrivborslådan. Så läste jag det och tänkte nej fan så barnsligt! Sådär kan ja int skriva! Ja skämmer ut mig ju om jag skickar det. Så for jag ut med brevet och tändarn sade *klick* och där brann det brevet upp. Det var mars 1994. Och ja, det var barnsligt och omoget skrivet. Det var en jävla tur att jag själv fattade det och brände upp brevet innan jag skickade det. Vem vet? Hon kanske skulle ha haft roligt åt det ännu denna dag?

Nåväl, jag ägnade mig lite åt ringa tapetrading isynnerhet sommaren 1994 och så, samt lite senare då jag började köpa olika ug-fanzines i massor. Så helt utan kontakt var jag inte. Regelrätta brevvänner hade jag dock inte, vilket var lite synd. Innan internet slog igenom så var ju vanliga brev the shit. Samt fanzines. Det var de som skapade nätverk och så. Man kände sig ännu mer isolerad utan internet. På samma gång tänkte man inte på det då man inte hade bekantat sig med internet 1994. Men så var det bara. Världen kändes mer på något sätt.. mystisk, då allt inte var tillgängligt efter några musklick.(min då ringa ålder bidrog ju också till det) Dock är internet än väldigt bra sak som överväger nackdelarna. Inte minst för den sakens skull, att regimtrogen media har inte längre monopol över folk.

På tal om "mopogobbar" som vi kalla dom för i lågis. Så var den en fredagskväll mars 1989 som jag var på väg till kiosken hemifrån och köpa godis. Ett mopogäng står vid en korsning, och jag tänker att dom gör väl ingenting? Så då jag passerar mopogänget så säger en av dem: "Vittu toi on tyhmä!" Så sade han sekunden eftter "Mä ajan sun päälle!" och startar sin mopo, men också att inte motorn startas, utan bara fram och baklyktan. Han hade en Honda Monkey. Sekunden senare skriker dock en annan från mopogänget åt honom att Ei, sä et aja mitään päälle!! Och tog mig i försvar, typ att man ska inte skrämma småungana. Han som skulle köra på mig blev nologer och sade ynkligt typ: mi-mitä?!

Sedan under maj månad 1989 kom han dock med en kaveri körande då jag kom hem gående från skolan en vacker och solig dag. Han kom körande intill med sin monkey med en kaveri på kyyti och frågar kaverin: Ajanko päälle vai enkö aja? Så sade kaverin: Aja, aja Jag ropade uuöööö!!! Och sprang till andra sidan Ekenäsvägen, och de två skrattade fullt båda två.- man hörde bara: HAHAHAHAHAHAHA!!! Då jag sprang.
Nåja. Det om det. Nästa gång tror jag att jag ska berätta om Vita mopon, eller "gulmårra" som vi också kallade honom för :P

Hahahahahahahaha!!! Jag mindes nu bara mittiallt i åttan nov-december 1991 då alla åttor och nior var i fest/jumppasalen i högis och såg på någon löjlig propagandavideo vid namn " Tio små moppepojkar" Angående trafikvett. Helt ok annars, men varför är propagandan så svartvit alltid då det är fråga om att visa nåt eller predika nåt för ungdomar? Jag mindes nu den mittiallt bara, det var en svartvit film om 10 moppepojkar och var och en gjorde nåt fel och hamna i en olycka med sin mopo. En av dem såg på några brudar såpass länge så han tappade kontrollen. Och det var liksom en musikvideo.

Så den 16.11.1990 bakade vi pepparkakor i stora hussasalen i högis. Vi hade alltid hussa andra halvan av fredagen på 7:an. Rellalärarn Laku kom in i hussasalen och hussalärarn Anne sa att jaha, här kommer de snåla människor in då de känner doften av pepparkaka! 23.11.1990 lagade vi julgodis i hussan. Tidigt ute liksom.

Högis var nog fängelseaktigt på samma gång. Men man har bra minnen därifrån med. Isynnerhet från nian. Sjuan var inte rolig, då man var yngst där då och man var "tapp". Men annars har ju också sociologer sagt att hierarkin och så fungerar som i ett fängelse i högis.. nog om det. Nu ska jag sova snart.

Haha. På tal om högis ännu så minns jag dendär drömmen då datalärarn Pasis själ flög omkring hemma hos vårt. Den flög liksom rastlöst omkring i huset. Ner till källarn, upp igen, upp till vinden etc.

Så berättade jag drömmen åt en Kurre i åttan i aulan på rasten då vi satt i aulan. Han kunde inte hålla sig för flin och fnissade och fick typ nå spastiska ryck, och sade paradoxalt nog: Va e de *fniss!* för roligt med det?

I sjuan och åttan for jag alltid genom huvuddörren hem då skoldagen tog slut, men hela nian for jag istället via  den smalare gången mot teckasalen och ut genom den andra dörren.Skulle jag ha gått uppför trapporna vid andra dörren skulle jag ha kommit till gymnasiet. Men via den dörren for jag alltid hem då. Det var coolt att gå den vägen tyckte jag av någon anledning. Otaliga gånger från januari till maj 1993 gjorde jag det med prätkärotsin på mig och kände mig jävla tuff, nästan utvald. Haha. Så litet kan spela så stor roll i den åldern. I den åldern är högis som samhället, då det är jätteviktigt att arbeta så man inte blir kvar där-och man inte har några andra samhälleliga plikter i den åldern, som att betala räkningar etc. Det är hemmet, kompisarna och "stora samhället", som är högis i den åldern. Nu är det ju bara ungar. Men då var det som en koloni eller som ett läger eller något. Några intressanta flickor, som en Janina från åttan som var från Ingå, då jag själv var på nian och så.

Kom nu mittiallt bara ihåg också en annan sak. I sjuan så talade jag med en Matte i högisaulan då det var innerast. Jag talade sådär humoristiskt om en arg Saab, för den lät så en Saab 96:a, alltså en "semla" då den mittiallt kom runt hörnet engång 1989 då jag och kompisarna var ute. Mittiallt var det några brudar från nian som hörde vad jag sade och en av brudarna frågade mig: Hur kan en Saab vara arg? Sedan sade hon: Jåå, arga folkkare har jag nog sitt! :D

Nåja. Nästa gång alltså om Vita Mopon.

Selleri

På det glada 80-talet så började jag veta om en jappe som var några år åldre än mig. Han var 3-4 år äldre än mig. Jag hörde om honom första gången sensommarn 1986 av en såndän Toffe som jag då var kaveri med. Han sade att denne Selleri är farlig och kan göra vad som helst. Engång då vi hängde i Bussis så kom han med en kaveri och Toffe visade honom. Han gick i en stil som skulla ha kunnat tolkas som hårdlekande.
Han begärde engång karkki av mig då jag köpte, men det var så lite så de inte räckte åt dom, fast han gick efter mig och kaverin och tiggde

Han rökte som en borstbindare. En kaveri berättade att någongång i lågisåldern så retade de Selleri då han hade träskor på sig och drog tobak så satan. Så sprang han efter dom med träskorna på så han snubblade omkull och började skrika Saatana! Perkele!

Engång i pulkbackan då jag var där med farsan i början av 1987, alltså i sandgropen, så var Selleri och hans kaveri där också. Selleri var jättenyfiken och då farsan for och parkerade bilen bättre så frågade han av mig: Vart for din pappa? (Selleri var alltså helt tvåspråkig, men gick i finskspråkig skola) Så då jag släppte ner pulkan för backan på skojs skull så frågade han direkt: Varför gjorde du sådär?

Så tillbaka till hösten 1986. Han och hans kaveri skulle köpa tobak. Kaverin, som var fet och hade långt ljust hår, sade att ostetaan punaista norttia! Så sade Selleri: Ei, mä en polta norttia!  Så svamlade han nåt om Belmont. Ändå såg jag att han en morgon då jag gick till skolan att han öppnade en ask röd nortti. Jag ser ännu framför mig det, hur han kommer sakta gåendes vid Fokus med en röd yllemyssa på huvudet och öppnar en ask röd nortti. Det var vårterminen 1987. Det var innan han blev arg på mig.

Så engång utanför bibban så börjar han mittiallt grimasera åt mig då han sitter och röker utanför bussis/bibban. Jag visade tänderna tillbaka och så kommer han upp till bibban och kommer hotfullt gående mot mig och frågar: Varför ska du vara så fitti?! Så sade han att vänta bara! Det var ganska i början av 1987. Så fick han nästan fast mig engång efter skolan. Jag sprang uppför bibbatrapporna med Selleri efter mig, och jag snubblade och då rev han loss min stövel och tog den och sprang ner till bibbadörrn med den tills hans kaveri grep in och kastade den tillbaka åt mig. Selleri sade: EI! Heitetään se Pumppulahteen! alltså stöveln. Lyckligtvis var hans kaveri vettigare och jag fick tillbaka den, han kastade upp den åt mig medan Selleri försökte hindra honom från att göra det.

Sedan mordhotade han mig faktiskt i Fokus Café ett tag då jag var där för att köpa skinksemla. Han visade knytnäven åt mig och sade Sssaaatan, ja dödar dig!!

Men han var själv jätterädd för att få stryk av andra som var större än honom. Farsan såg engång att han stod utanför dörren till polisstationen och öppnade dörren dit och hotade att gå in så fort en tonårs-gorilla som då var arg på honom, närmade sig honom ilsket. För folk var jättearga på honom, då han härjade och höll på fullt, och sedan ännu till tjallade! Angav sina vänner.

Det sades i stan också att han gick i närheten av någo gamla tanter då han promenerade i stan, då han nåt tag var så rädd att få stryk.

Han ska engång ha varit vid vårt lågis med en pilbåge och pilar med sig. Han frågade en bekant att när den och den slutar för dagen, för han ska skjuta dom.

Sedan var han även maj 1987 i vår skola. En morgon ser jag honom på skolgården. I klassrummet innan lektionen börjar säger jag åt Toffe att Selleri e här i vår skola! Så sade Toffe skeptiskt med ironisk röst: Jåå, säkert! Så sade ja att sii själv! Och pekade ut genom fönstret. Han var just påväg att gå från skolgården, men Toffe såg honom och sade med förvåning i rösten: Voi vittu!

Sedan talade han i skolgården, stod vid staketet och pratade. Så såg han mig och pekade mot mig och sade Toi saa vielä turpiin! Jag ryggade tillbaka och sade typ_uuuööö!! Så sade han: Vaikka heti! och visade med pekfingret en "kom hit" rörelse.

Såpå eftermiddagen var han där igen. Då var hela klassrummet i fönstrena och glodde åt honom. En Macke frågade flinande att vem vågar öppna fönstergluggen och ropa "pöllöpää" åt honom? Och vi började flina. Läraren Kerstin sade med halvt ironiskt tonläge: Nu ska han väl ge någon på turpi! Sedan for vi ut hela klassen vid slutet av dagen. Selleri stod och hängde vid porten. Kerstin sade att försvinn härifrån! Du har ingenting här att göra! Så sade han: Men ja väntar på en kaveri! Så stod han där och kastade mittiallt penni-slantar mot oss. Han sade att ta bara, ja har ändå så mycket pengar så ja int behöver allt. Han kastade bl.a. 20-penni slantar. Så sade han åt mig att om ja siir dig nångång efter skolan så får du nog på turpi! Han hade ett kors-örhänge, vilket under 80-talet inte alls behövde betyda att man är kristen, men iaf. En kaveri sade ironiskt att: E han gudli? menade kristen såklart, men småungar talar inte perfekt.

Så kom någon lort typ från tvåan som han var kaveri med :D Han var då kaveri både med jämnåriga och lågislortar. Han gick själv på sjuan. Alltså 1987.  Så berättade ena klasskaverin att i Stenåker kallas han för Sello. Jag tänkte på instrumentet Cello då, men såg framför mig hur någon småbarns-mamma såg ut från köksfönstret i ett av Stenåkers höghusen.. Att hon såg mot gården och Selleri stod och hängde vid gungorna. Så sade småbarnsmamman: Siellä on se Sello taas! Han brukade hänga och drischa överallt. Kunde dyka upp lite här och var, men vanligtvis var han runt Fokus.

Så engång i bibban (Jag brukade fara dit efter skolan), det var typ en vecka innan skolavslutning och sommarlov. Så var Selleri där med en hans kaveri. Selleri sade åt mig med helt lugn röst att Vi kommer till skolan å hackar dig i moron! Sedan for de till butiken, för de kom upp med en banan (som Selleri kanske hade stulit? Vem vet) Hans kaveri fick en bit, så högg Selleri i resten. Dom satt på ungdomsavdelningen och fnissade ljudligt som flickor.

En klasskaveri sade att man ska tycka synd om honom, för hans föräldrar e varje dag i krogen å dricker öl. Så sade hon också engång att Selleri var bra, för han visste vem det var som hade försökt stjäla hennes brorsas mopo, så han tog kontakt med föräldrarna och de gick till polisstationen tillsammans. Polisen ska ha sagt då dom kom in med Selleri efter: Jaha, mitä Selleri nyt on tehnyt?

Förvisso är det ok att meddela som vittne om man vet något naturligtvis, om man så vill. Men detta luktade nog tjalleri lång väg. T.om. jag som ickekriminell förstår att tjalla är något bland det lägsta och mest ärolösa man kan syssla med.

Så såg jag honom från bibbafönstret då han cyklade med någo lågislortar maj 1987. Det var varmt så fönstret var uppe. Han sjöng/skrek Ritari Ässä-melodin medan dom cyklade "töttödö-döö Töttödödöö-töttötötötötööö-tödö! Så talade dom om någo typer. Så ropade Selleri: Siellä on yks niistä! Så cyklade dom så satan. Man hörde då Selleri ropade: Äkkiä! Det var väl någon som skulle få på turpi igen?

Så såg jag honom då det var Trucker's festival här i Karis sommarn 1987. Han såg mig och börja glo, men vågade inte göra något då farsan var med. Vi stod utanför en London-buss, en tvättäkta Londonbuss, som vi skulle göra en rundtur i stan i. Alla for naturligtvis upp till högsta våningen. Så stod han lutad mot ena framfönstret som stod öppet och spottade ut stora spottloskor. Så då vi for förbi gamla sågspånsbanan. En bil hade stannat där och en tant med glasögon gick mot skogen.  Så frågade han någo ungar som han satt och kaverade med, att ska ja ropa nåt åt dendär kärringen? Alla ongar var: Jååå!!! Så ropade han med hög röst: Heeei, pissahätä!! Kärringen vände sig förvånat om och såg en tvättäkta Londonbuss, så hon såg jätteförvånad ut. Det måtte ha kommit helt oväntat åt henne :D

Så jagade han mig ännu vårterminen 1988. Det var en vintereftermiddag/kväll i  januari jag släpade farsan med då jag ville lyssna på Scorpions i bibban, då jag inte ville vara ensam där, då jag var rädd för just Selleri. Eller inte ensam, men inte någon vuxen man känner med. Farsan satt sig ner och läste något han bara, och jag satt på soffan i bibban och lyssnade på Scorpions med hörlurar. Så mittiallt slår någon mig i magan med knytnävan. Jag kommer upp och ser en arg Selleri framför mig. Farsan kommer dock gåendes hastigt emot honom och han frågar va han håller på med? Selleri sade ynkligt "mut kun se ärsyttää minua!" och började halvspringa bort då farsan gick hastigt gående efter honom. Så sade farsan åt honom just då Selleri sprang ut ur bibban: Toi oli sitten viimeinen kerta! Efter det jagade han mig inte eller något, och under våren engång i bibban då jag var i ungdomsavdelningen kände jag att någon smög mot mig bakifrån. Så var det Selleri som ropade BU! Så blev jag skraj, men han sade bara "Nää, int gör ja någo!" Sedan börja han bara moina på mig.

Han och hans 2 kaverin var typ Karis ända punkare 1990-1991, några år innan nypunk-boomen. De hade riktigt irokeser och allt. De var knappast några pk-punkare, utan rena nihilistpunkare skulle jag säga. Liksom typiska finska "musta ei ikinä tuu mitään vitun duunarii" hc-punkare, riktigt i Riistetyt-stil.

Sommaren1990 hade han och de två andra punkarna samt några brudar de kaverade med ett tält i Tallmo. Det var där vid Tallmon dom hade satt upp ett tält, och alla visste att det var "Selleri's tält". Jag visste om det, för jag var mycket i Tallmo sommarn 1990 hos två kaverin, Jan och Tomppi. Vi hängde i Tallmo engång då Selleri kom och for upp mot själva Tallmon. Jan frågade honom att huserar ni där i tältet? så mumlade han något bara och smajlade. Alltså Selleri. Han hade då redan irokes och var punkare.

Sedan var jag, Jan och Tomppi på lite hysshumör en kväll juli 1990. Vi kom cyklande över Landsbron. Någon rodde ute i ån och mätade. Jan ropade nåt att hej där du som ror!! Så sade Tomppi sedan åt Jan: Dedär borde du int ha ropa, för de va Selleri! Jag såg int att de va han heller då vi cyklade såhastigt förbi och han var inte så jättenära heller.

Så var det en Jyrki som var och kuppade tobak från Selleris tält. Selleri&co hade flera oöppnade limpor tobak i tältet. Det var säkert från något inbrott i kiosk eller butik. Sedan sålde denne Jyrki tobak billigare än i butiker åt ungarna :D Fast Jyrki var bra typ. Han var bra typ och fittades inte med folk i onödan. Han var ingen mulkku helt enkelt, utan öppade sedan först käften då någon fittades med honom, och då lär han ska ha kunnat bli rasande, fast jag aldrig såg det själv.  Det var inte fråga om samma Jyrki som jag har berättat tidigare om här i bloggen. Det fanns en Jyrki som bodde i Bäljars också. Det var han som då jag cyklade i Bäljars en kväll  under tidig höst 1990 stod ute på en balkong och mumlade nåt åt mig. Så sade jag mitä. Så mumlade han igen nåt jag inte hörde. Så stannade jag, lämnade cykeln, gick mot balkongen som var på tredje våningen och frågade: Mitä? Så såg han ner på mig och sade: Haista vittu! Så sade jag bara Joo, kylläkyllä! Så flinade han till och gick in från balkongen.

Så dagen efter Karisnatten 1990 så somnade Selleri och hans punkarkaverin i bibban, så en av bibbatanterna måddes komma och väcka dom. Jag och några kaverin flinade lite åt dom, för dom låg på sofforna och bokstavligen snarkade.

Sedan hörde jag våren 1991 att Selleri hade varit jättearg över att någon hade tagit hans tobak från tältet 1990. Att han skulle hacka så satan den om han skulle veta vem det var.

Selleri och hans kaveri hamnade sedan att betala böter för att tältet stått utan lov var det stod i några månader, och för att dom hade skräpat ner där. Jag går förbi där tältet stod nästan varenda kväll, då jag tar min kvällspromenad.

Så såg jag Selleri och hans två punkarkaverin ofta sommaren 1991 i stan. Två av dem hade ljus irokes, och den tredje typ Sid Vicious-frisyr. Och skulle lika gärna ha kunnat vara finska hc-punkare från typ 1982. Liksom läderrock med nitar och text etc.  Han med Sid Vicious frisyr gick jättevinglande hemåt och spydde tillika han gick ganska tidigt hem på Karisnattn 1991.

 Det var en olycka i en järnvägsövergång i Karis juni 1991. Jag var där och se med då brandkåren gjorde "saneringsarbete" där eller vad man ska kalla det. En av Selleris punkarkaverin, han med irokes, kom med cykel och stannade och se lite. Två poliser stod bredvid och jag tänkte vilken kontrast-polisen och punkaren.. att de båda säkert misstrodde varandra mycket, men ignorerade varandra där och då.

Så då jag cyklade i Ekenäsvägen som kom Selleri emot med den andra punkarkaverin. Selleri cyklade långsamt och hans punkarkaveri gick. Selleri sträckte mittiallt ut sitt ben då jag kom cyklande för att typ hindra mig. Så sade jag bara Moi! Så såg han att det var jag och tog in sitt ben igen och sade: Morjens!

Sedan var han länge någon annanstans. Jag tänkte inte ens på honom förrän vid klassträffen juli 2000 där jag mötte vår gamla lågisklass från 3:an till 6;an. Den var hemsk! För man märkte att hos somliga så växer kroppen men hjärnan krymper.. Nå iaf, det blev tal om Selleri där, för det var en f.d. klasskaveri som hade en kiosk då, och han hade gjort inbrott i hennes kiosk. Alltså Selleri och hans kaverin, och det hade hänt typ någon vecka innan klassträffen. Så tänkte jag att Jasså, Selleri är alltså still around?

Så såg jag honom då jag var utanför Fokus hösten 2000. Dom verkade fulla eller påverkade av nåt annat han och hans kaverin, en av kaverina var skallig. De beställde taxiskjuts någonstans. Det var alltså mitt på dagen en vardag. De hoilade och ropade högljutt.

Så såg jag faktiskt Selleri med de två punkarkaverina. Jag hade inte sett dom 3 tillsammans på 10 år. Jag såg att dom satt vid samma bord i Serendi juni 2001. Dom var inte så punk mera. Den ena hade en toppa, samt sätkäpapper, filter och sätkämaskin på bordet och dom rullade sätkän där åt varandra medan de drack öl. Jag minns att en av dem sade i nåt skede: Mä meen kuselle! Och for upp och mot vessan.

Sedan såg jag honom igen sommaren 2005. Då brukade han gå ensam i stan och han haltade alltid. Jag hörde sedan att han hade tjallat, och att den undre världens hämnd var rå och brutal.-dom hade hackat hans ben till skit med bobollsträn så han hade varit i rullstol typ ett halvår och haltat typ ett år efter.

Så såg jag honom sista gången utanför Silfver's kioskin Karisnattn  2006, då den ännu var i Centrum av Karis. Han köpte en hamburgare, och gick därifrån och såg lugn ut. Bara typ en vecka senare hängde han sig i butkan. 32-år gammal.  En tragisk historia, fast nu hade han väl sina roliga stunder.. och han plågades nog av något, men på något vis verkade det som att han ville vara schysst, men att han misslyckades med det helt enkelt.

Jag och några kaverin spelade hos mitt GTA-Vice City april 2007. Kaverin spelade gobben i spelet och stal en Vespa och började köra, med polisen springande efter i spelet. Kaverin skrattade fullt och sade att dehär e rikit Selleri-meininki! Och man skulle faktiskt ha kunnat tänka sig Selleri i en liknande scen. kör iväg med en stulen Vespa med en springande polis efter sig :D Det skulle ha varit riktigt Selleri det.

Ajjoo, det glömde jag att berätta att hösten 1987 blev han relegerad någon tid från sin skola, då han hade kastat en öppnad fil i ansiktet på rektorn i skolans matsal. Han satt vid parkbänken intill lågis och drischade då vi var ute på fotbollsplan då vi hade utejumppa och spelade Fyra mål. Han såg mig och visade fuck. En Toni sade att sii int på honom, låss int alls att han e där! Ändå hade hans morsa säkert sagt att man ska göra om man ser honom :D för int tänker lortar annars sådär långsiktigt eller talar så invecklat och fint.

Det om det. Jag vet inte,  men kanske jag nästa gång skriver om andra typer från min barndom. Kanske jag skrivet varsitt blogg om varsina typer.t.e.x om "Lilla killen med glasögonen och stora killen med glasögonen," om "gula mopon", om "vita mopon", eller "Gulmårra" som vi också kallade honom för.

Sedan minns jag en gammal gobbe som bodde i Katarinahemmet. Honom brukade jag se mycket åtminstone hösten-vintern 1993. Det var en gobbe i 80-85- årsåldern som cyklade alltid fast det var vinter och halt. Han hade en promenadkäppmed sig då han cyklade, höll den mot styrstången. Han hade tjocka svarta glasögonbågar på sina glasögon och såg sträng ut. Man kallade honom för "His Master". Han hade också slagit till någon med sin promenadkäpp då han blev arg hörde jag av en kaveri.

På tal om 1993: Alltså dehär e perkeles bra! Det är precis som om att de sku ha kommit ut hösten 1993!! Både musikaliskt och fodralmässigt. Så mörkt och mystiskt liksom..som från forna tider då bm var okänt för de allra flesta, och något nytt och farligt och skrämmande, och inga snorjärsar som kunde digga det, då de inte spelade i MTV, och annars inte heller skulle ha diggat, utan fruktat. Något som Napalm Death/MTV lortar FRUKTADE, precis som andra normala mainstream-ungdomar.. Något som samhället fruktade.. Det är från i år, men låter typ som något som skulle ha gets ut av Deathlike Silence Productions 1993. Ah, lite dramatiserar jag, men men.. :-) Länken kommer längst ner, då jag ville skriva lite till här så.

Så, hur ska vi tolka Trumps seger? Ärligt talat tror jag inte det har någon som helst skillnad vem som blir president. Möjligtvis blir det mer avspänt med Ryssland nu, vilket ju är en bra sak. Men annars så är nog Trump en typisk politiker, som inte håller löften. Dessutom är alla USAs presidenter mer eller mindre nickedockor åt vissa maktmänniskor. Åt de som styr bakom gallerierna.

Visst, Trump har uttalat sig korkat och sagt fåniga saker om kvinnor och så. Det tycker inte jag heller om, men jag tycker det är ett bra tecken i tiden. Nämligen att folk inte automatiskt litar på mainstream-media. För hela mainstream-media har ju bara skrivit illa om Trump hela tiden och att man INTE ska rösta på honom!! De har trumma det om och om igen likt en Asperger-unge som lärt sig att trumma och trummar samma sak månad ut och månad in så alla blir helt utleda på det. Det att folket röstade på Trump visar att folk har börjat tröttna på att man måste tänka på samma sätt som journalisterna gör.. de vill fatta egna beslut och tänka själva, och inte automatiskt lita på vad mainstream-media skriver. Och det är en positiv sak tycker jag onekligen. Media kallas ju för tredje statsmakten av en orsak. Det påverkar folk och deras tankar.

Och i Finland kallar ma ju journalister för "Vallan vahtikoirat". Ursprungligen menade det att de ska "skälla" på makthavarna..menmen... nuförtiden är det snarare så, att de vaktar och skäller mot alla som kritiserar våra makthavare, och inte minst deras agenda, samt Nato och EU vänlighet. En f.d. journalist i Yle berättade engång för mig att man skulle antagligen få sparken nuförtiden om man skulle vara journalist och motståndare till EU.. I något som närmast påminner om frikyrklig iver är det många systemtrogna som spottar och fräser åt de som inte tänker som dom. Utan att märka det själva, tenderar de att vara väldigt intoleranta gentemot folk som inte tänker som dom.

Nåväl, vi ska inte tala politik mera haha. Ibland kan jag dock inte låta bli. Såg förresten dendär jävla vackra bruden i stan idag igen efter en liten paus. Jag kom körande och jag sneglade lite åt höghuset till vart hon bor, så stod hon där och såg rakt på mig. Hehe. Nu har hon märkt för länge sedan att man har sett ganska länge på henne nog.. det är roligt med flirt. Hon är mystisk och ovanligt vacker. Romantiskt pladder, men skulle ha lust att ta ut henne i den vintriga skogen mitt på natten.. skulle vi hångla till vargarnas yl eller något.. hehe. Nåväl. Nu är det nog läggdags för mig tror jag innan det slintar här med detta inlägg..
https://www.youtube.com/watch?v=7LC3BiWrFYY

90-talsnostalgi: Listan1994.

Alltså jag såg på yle arkivet ett avsnitt av Suomen virallinen lista-programmet och detta avsnitt var från torsdagen den 22:a september 1994. Jag ville se just det avsnittet, då jag mindes mittiallt att någongång september 1994 i listan så hade en av juontajana, Sami Aaltonen, på sig en Beherit skjorta, en likadan som jag också hade köpt våren 1994, och det var humor helt enkelt. Han hade Beherit-skjorta på sig, och någon sorts öppen knappskjorta, som inte dock ser ut som en flanellskjorta, utan som den skulle vara jord av ormskinn eller något (?)

Jag fick 90-talsnostalgi då jag såg detta clip. Till skillnad från Jyrki, som man typ fick huvudvärk av att se, då kameran for maniskt omkring i alla möjliga vinklar som om att kameramannen skulle ha haft ADHD och överdos av Ritalin på samma gång, så var listan mycket roligare att följa med. Trots att det var i mitt tycke skitmusik i typ 90% av låtarna som spelades där, så var det alltid roligt att följa med vad "gemene man" lyssnade på i Finland, och det kom alltid något bra ändå nästan varje gång.

Dessutom var juontajana så bra och rento av sig. Nina var seriös och rento och Remu var ju alltid så rolig, samt denne Sami, som också var rento och "soft" av sig. Sami var typ ett typexempel på en accepterad/normal/karismatisk typ, som nog får ha långt hår. Men han var bra juontaja nog. Vad jag förstått blev just han senare en av huvudarrangörerna i finska Big Brother och Idols, vilket är lite konstigt.. då han var så rento och "indie" av sig, så anordnar man sedan något som är hypertrendigt och hypermainstream och hyperaccepterat.

Men det var en nice tidsresa till det glada 90-talet. Nuförtiden skulle detta koncept inte gå. Inte detta politiskt neutrala koncept, då alla måste ta så mycket ställning hit eller dit nuförtiden. Speciellt inom mediavärlden måste allt vara så bajsnödigt politiskt korrekt nuförtiden, där man MÅSTE ta ställning.. typ att börja fladdra omkring med regnbågsflaggor, eller något annat löjligt och bajsnödigt "anti-rebelliskt" politiskt korrekt. Vad folk tänker om sådant annars bryr jag mig inte om, men jag tycker inte om propagandan, att man muka MÅSTE tänka på ett visst sätt för att vara en anständig människa. Kristendom eller kulturmarxism. Båda två har denna våta kvävande filt, som hindrar tanken från att sväva fri.

Jag mindes så efter programmet, så hade jag min likadana Beherit-skjorta på mig, samt en öppen svart med vita ränder Marimekkos-knappskjorta som jag gick fladdrande öppen med i Ekenäsvägen och Beheritskjortan under Marimekko-skjortan. Det var någon dag innan Estonia-katastofen men några dagar efter detta Lista-avsnitt då Sami had Beherit-skjorta på sig. Jag gick på trottoaren då kaverin cykla långsamt. En bil kom emot och en brud i kanske samma ålder som mig ungefär såg på mig från baksätet. Det var någon helt obekant, antagligen hade hon gått i Karjaan Yhteiskoulu och inte i Karis Svenska Högstadium, eller så var det en utböling.  Sedan for vi hem till kaverin och spelade Stunt car racer på Amiga 500. Bad Religion var alltid på hos kaverin dessa tider, då han tyckte det var så bra så han måddes alltid höra på det hemma.

Iallafall, jag tänkte då att kanske hon också såg listan då Sami hade Beherit-skjorta och såg att jag hade en likadan skjorta och därför glodde.

Några andra musikprogram som kom ännu tidigare än listan var Playback som slutade 1990, samt Rockstop med juontajan Heli Nevakare, som var en riktig typisk "suomalainen rockmimmi" som slutade att komma 1992.

3.7.1992 såg jag på Rockstop då det var The Doors-spesial. Det var då jag börja digga The Doors, för två veckor senare köpte jag en The Doors-samlingskassett från Varuboden här i Karis. Det var Jerry's musik, Varuboden och Simpukka som hade musik att köpa. Från Jerry's kunde man hitta annat än mainstream också. Jag köpte b.l.a. Nasty Savage från Jerry's december 1990. Ett thrashband.

Sedan åt jag karkki och drack te. Jag hade huvudvärk tidigare under kvällen, men tog en aspirin och sov några timmar och huvudvärken var borta då jag vaknade för att se på Rockstop.

Angående Jyrki. Jag tyckte inte om huvudprogrammet, men Jyrki Spotlight som kom en eller några(?) gånger om vardagskvällarna åtminstone 1997 minns jag så såg jag på ibland. Det kom vad jag kan minnas på tisdagskvällar efter ett program om det övernaturliga, där juontajan berättade om påstådda paranormala händelser som hade inträffat åt folk. Om allt från sanndrömmar till förbannelser. Det var ett spännande program.

Jag ser nästan inte alls på tv nuförtiden. Sedan typ 2000 har jag sett litet på tv. Just då man började genomskåda att det ligger politik etc. bakom allt detta.

Heh. På tal om det, då dagens politiker och journalister inte vill att folk ska läsa alternativmedia, utan hålla sig till systemtrogen gammelmedia, så påminner det om då den östtyska regimen inte ville att folk skulle se på västtysk tv. Det var tillåtet att se på vässtysk tv i DDR, då de insåg att det är omöjligt att kontrollera det, men regimen och Stasi såg inte med blida ögon på det. Precis som att regimen och Supo här i Finland inte heller ser med blida ögon på att folk läser alternativmedia i Finland.

Sedan hade de ett tv-program i östtysk tv vid namn Der Schwarze kanal, där det motpropagerades mot den västyska propagandan, precis som då journalister i Finland skäller t.e.x. på MV-tidningen. Det är samma sak, kan jämföras riktigt bra. Jag har sagt det förut, att just DDR påminner om den mentalitet som håller på att växa fram i Finland och andra västländer altmer.


Nåväl. Nog om politik. Här är Lista-avsnittet från 22.9.1994 i sin helhet. Man ser riktigt bra både Remu och Sami och Nina de första 5 minutren och får en bild av dom hur dom var. HAHA! Jag minns en finsk komedi från 1994 där Remu spelade en roll som en försäljare i en prätkäbutik. Han sade åt några som skulle köpa HD:n åt sig typ "Ette te mitään harrikoita hallitse! Mitä jos möisin pojille monkeyt?" Minns inte riktigt exakt, för jag såg filmen mars 2004, men det var liksom för att retas lite :D Remu skulle passa bra att köra monkey tycker jag :D
http://areena.yle.fi/1-3091135