Ungdomsserien 16 som jag såg på då jag var 16.

Alltså jag har sett på Yle den gamla ungdomsserien "16" som jag såg på första gången då den kom första gången på tv varje fredagskväll hela januari och februari 1993, samt i repris januari-februari 1996 och vilken jävla nostalgi måste jag säga!! Man reser tillbaka till början av 1993 direkt efter att ha sett alla avsnitt! Det var så stil också, att man hade riktigt nyligen fyllt 16 då, samt att klassen som man följer i serien handlar om 9D då jag själv också gick på just 9D. Så på något sätt kunde man relatera en hel del till denna serie, även om det nu inte ännu är lika mycket parbildningar och så i nian på riktigt, som det är i denna serie.

Det var så roligt att ha någon serie som man mera kunde relatera till än t.e.x. någo amerikanska skolserier eller någo. Och lärarna i serien påminde en hel del om lärarna i Karis högis också. Så det var verkligen nice. Tammi tuppen, nu fick jag ju HÖGIS-nostalgi!! :P

Nuförtiden skulle många saker aldrig gå igenom. T.ex. skulle inte de som spelar högiselever säkert få röka helt öppet och så, samt pojkarna skulle inte nuförtiden få läsa Playboy i en ungdomsserie, för det skulle vara "sexistiskt" etc--men sådant gör ju bara saken mer realistisk, än det nutida stuket. Men i dagens lättkränkta samhälle så har folk blivit så rädda för att trampa på någons tår.

Och om pengainsamlingen till klassresan och så minns man ju med. Och allt. Hur egocentrisk man var då, och hur man trodde man var så mycket förmer än någon annan, bara för att man hade prätkärotsi och lyssnade på deathmetal, och allt annat barnsligt men roligt då i högis.

Det som jag reagerar på är att jag tycker att Ami Aspelund ser så tantig ut, och ändå var hon bara i min ålder ungefär vid inspelningarna av serien!! Hon ser nog pigg och energisk och frisk ut..men liksom så oerhört tantig ändå.

Hur stor juttu det var att gå ut nian och bli stor på riktigt! Trodde man. Några dagar innan det var man på Metallica konsert i Åggelby dit halva skolan typ var. Det var den första juni 1993, och The cult och Suicidal Tendencies spelade som förband. Vilken tur det var. Det var meningen att Alice in Chains skulle komma, som ju är skit. Men ett hårt crossover/thrash band kom istället, Suicidal Tendencies. Vad dom sjunger om är tråkiga och ointressanta texter som typ vänsterskejttare brukar tycka om. Men musiken var ju bra och deras keikka var super. För mig var den bättre än huvudbandets keikka, som iofs var helt ok. Controlled by hatred/Feel like shit...Deja vu var en bra skiva av Suicidal Tendencies som jag bandade av en från nian mars 1991.

Den 29.5.1993 var jag i hesa (på en lördag) och köpte på LP nyaste skivorna av b.l.a. Darkthrone. Första gången jag hörde Darkthrone då jag kom hem. Skivan snurrade typ 10 sekunder på skivrallriken. Sedan tog jag bort den, såg på själva LP:n och tänkte förbluffat: Va e de här? Hade aldrig hört någo liknande synkkä och minimalistiskt tidigare så man blev helt konfunderad. Det var innan Black Metal var allmänt känt. Få hade hört talas om något sådant då, även inom metalkretsar.  Det var den då nyaste Darkthrone-skivan "Under a funeral moon". Mycket hastigt, på några veckor eller så, lärde jag mig att dock att digga skivan fullt och Darkthrone blev ett av mina favoritband och Under a funeral moon en av mina 5 i topp favoritskivor och i augusti 1993 köpte jag de då två andra Darkthrone-skivorna som var ute.

Jag minns nu bara ett minne från 1993 då denna serie triggade minnen igen. Den 5:te mars 1993 var en fredag. Det var ett ymnigt snöfall under hela eftermiddagen och kvällen. Typ allt var vitt då jag gick hem från skolan. Så efter att ha varit typ en halvtimme hemma efter att jag kommit från skolan, så promenerade jag till en kompis som bodde på samma gata, cirka 100 meter ifrån mitt. Han är ingen kompis mera. Alltså absolut inte ovän heller, men hos några är det så, att dom började umgås i helt andra sociala nät.. vi hälsar på varann typ i butiken, och då vi kommer emot med våra bilar på någon gata i stan så höjer vi och visar platta handen alltså moinar(det är en urgammal tradition att karar som inte var fientliga visade åt varandra att dom är vapenlösa med platt högerhand), men annars vet jag ingenting om hans liv mera.

Ganska surrealistiskt, att vara gamla kaverin, som man inte är kaveri med mera. Och har inte varit kaveri med sedan 1997. Och att man liksom har växt ifrån kompis-feelisen totalt, och man blivit en bekant, men som en vem som helst ytlig bekant...  Och ändå hade vi ofta långa, relativt djupa diskussioner om brudar, musik och alltmöjligt ända fram till 1997 och vi hade varit kaverin sedan 1986...och vi spelade t.om. i samma band och hade många träningar där vi mer eller mindre alla hade i nerverna på varandra :-) Jag tror vi hade alla 4 så olika personligheter från varandra, som vi dessutom envist höll fast vid, att det lite skura. (och rätt så annorlunda musiksmak från varandra alla 4) Men det har ingenting med denna fd. kaveri att göra i sig. Kaveri kan man vara fast man har olik personlighet.

 Men så kan det vara ibland. Redan 1998 var han typ som en  främling mittiallt. men så kan det vara då man är ung, att man växer ifrån kamratskapen. Jag skulle nog ha fortsatt att  vara kaveri, men jag upplevde då att han vände några gamla kaverin ryggen, b.l.a. mig. Så jag var inte den ända som han inte ville vara kaveri med mera. Han hittade ett helt annat gäng att vara kaveri med.

Det kan inte låtas bli att kännas konstigt dock då man tänker på det. Det har hänt att man har drömt att man ringt på hans dörr och att man varit hos hans och talat..men på ett sätt känner man sig inte välkommen av honom i drömmen, precis på ett sätt man inte gjorde i slutet av 90-talet heller. Typ att man själv också känner att man tränger sig på i drömmen då man är hos hans (i drömmen)Det kändes som att man mittiallt inte "fick" vara kaveri med honom, eller ens bekant. Man skulle inte veta vad man skulle tala med honom om man skulle vara typ på kaffe, då han är bara lika ytligt bekant mera som typ butiksgobben i Shell eller något. Fast han för länge sedan som sagt faktiskt var en kaveri som man kände mycket bättre.

Andra gamla kaverin man inte har något på det sättet att göra med mera, brukar åtminstone stanna upp och tala och fråga läget och så. Det tycker jag är mycket naturligare.

Nåväl. Strunt i det nu. Iaf. Detta var ot. Vi skulle ju tala om 1993!  Ja och så gick jag till hans som ju var c. 100 meter från mitt 5.3.1993 i snöfallet. Jag bandade på c-kassett en ny cd som vi lyssnade på i vardagsrummet, som var hans farsas cd. Vi bandade den till kassett på samma gång.  Det var Pink Floyd artisten Roger Waters soloskiva "Amused to Death" Väldigt bra skiva tycker jag fortfarande. Sedan gick jag hem igen. Och var hos en annan kaveri då det hunnit mörkna en stund. Gick hem i snöfallet. Morsan och farsan satt i köket då jag kom och de pratade om jobbsaker. Jag satte 2 köttpiroger i mikron och tog fram en Schweppes Tonic Water flaska och drack och åt köttpirog med ketchup. Fredagsmys. Det kändes nästan lite skrämmande, men mest på ett positivt sätt, att vara så "gammal" som 16, och att hela livets äventyr snart skulle börja då man går ut nian. Trodde jag.

Man hade så stora förväntingar då man gick ut nian, och trodde sig vara så stor. Precis som rektorn sade då han berättade i sista avsnittet om klassen efter de gick ut nian shåär: "Men sommaren, den är precis så evig som en sommar bara kan vara när man är 16 år och just har slutat nionde klassen i grundskolan, och har hela livet framför sig!"

Sweet sixteen liksom. Man trodde det var en magisk gräns. På ett sätt kändes det mer magiskt att fylla 16 än att fylla 18 tycker jag. Man var så liten och naiv så man trodde man var på väg att bli vuxen riktigt på riktigt liksom. Eller snarare "ungdom" på riktigt, och inte bara en fjortis, som ingen tog på allvar. Jag minns ännu en vardagskväll i februari 1993 då jag varit hos en kaveri och var på väg att gå hem, så stannade jag i en liten skogsdunge och såg upp mot stjärnorna och tänkte typ att ...tänka sig...jag är 16 år!! Just var jag barn, nu är jag ungdom! Vart har tiden försvunnit?! Nu har jag hela vuxna framtiden framför mig!! 

Hastigt kom man ner på marken under sommarens lopp dock.

Haha, och så den gången torsdagen den 14.1.1993 då The Shining kom på tv. Det "hörde till" att alla som inte var cp-nynnyn, sena i utvecklingen mamisar, nördar eller något liknande skulle se på den filmen. Enligt högislogik. Ingen sade det rakt ut, men alla tänkte så. Jag såg på den med, för inte ville man vara sämre. Jag tycker dock den är överskattad. Mestadels en ordentligt tråkig film. Fast det är nu bara min åsikt.

Sedan var det nästa dag i skolan. Alla frågade alla Såg du på The Shining igår? Det godkändes också just och just om någon sade att man bandat den, heh.

Jag minns engång i nian då vi hade modda i c-trappan med Dan Johansson. Så kom det två brudar från åttan och knackade på dörren. Dom skulle göra någon tv-gallup och delade ut lappar hur många såg på tv och när och vilka serier. De frågade också om man följer med tv-serien "16".

Det var en rad smällkalla och snöiga men soliga dagar i början av mars 1993 minns jag. Den första mars gick jag hem från skolan med en kaveri men halvägs kom morsan och farsan som av någon anledning båda hade ledig dag och jag fick kyyti hem. Innan det tände kaverin en Camel. Morsan såg sedan att han rökte och sade att jasså, han hör till dem som vill förstöra sina lungor med tobak! Under den tiden skrattade man bara då folk sade så.

Det var roligt i nian april 1993, då folk i teckan i någon lägre klass hade typ tvingats att rita 3 kors på kullen vid påsktid, så var dom uppsatta i korridor "tunneln"mellan teckasalen och huvudaulan. En eftermiddag då jag gick hem från skolan, så hade någon satt alla teckningar upp och ner, så det var upp och nervända kors istället :D givetvis är påsken också en hednisk högtid egentligen. En vårfest med ägg och haror. Symboliserar liv och fertilitet. Den heter "Easter" på engelska efter morgonrodnadens gudinna Aurora, men också efter den germanska Ostara, som ju i princip är samma sak.  Julen har här i norden sitt ursrprungliga hedniska namn kvar, medan den i engelskan är christmas. Saken med påsken är tvärtom, där har engelskan kvar det hedniskt klingande easter, medan det hos oss heter nå fucking påsk.

Det var en som var kunnig på tecka och ritade nåt pentagram och upp och nervända kors och dylikt jättefint så frågade han teckalärarn Guru att får jag hänga upp de i aulan? Guru sade Nejnejnej! Karis högstadie ska inte få någo satanistrykte om sig!  Jag var på samma lektion och hörde det. Det var mars 1993.

På ett sätt längtade jag tillbaka till högis några år efter jag hade slutat. Typ samma psykologiska fenomen som förekommer hos somliga gamla fångar.(inte alla. de flesta är väl glada över att inte mögla i fängelse) Att de på ett sätt vill tillbaka till fängelset och dess fasta regler och strukturer då de är ute i det fria. Jag drömde t.e.x. om högis mycket sommaren 1994. Ända till slutet av augusti 1994 då jag drömde återigen att jag var i högis och var elev i högis. Jag står i aulan och det är fullt med folk. Mittiallt kommer våran gamla klassföreståndare Iris Juntunen och är arg och ropar vad jag gör här? Att jag ska inte vara här, att jag har gått ut nian för länge sedan. Efter det drömde jag inte lika ofta om det. Fast jag nu och då drömt ända fram till denna dag att jag är i högisaulan och det är fullt med elever överallt

Jag såg en gammal lärare, Kåre, för några veckor sedan i K-market. Han är bjolla och jogga lärare och han höll ordning i klassen, men var bra typ. Han känner igen att jag är en gammal elev iaf då han moinar alltid, men tror inte han minns vilken årskurs jag är eller något.

Hahaah! Jag måste bara berätta på youtube om 2 inhemska white trash-juntti brudar i 30-årsåldern som var obekanta från förut som började munhuggas med varandra på en hundgård. De hade båda två stora kamphundar typ och vad de munhöggs! Dom gnällde på varandras fel dom gjorde med hundarna och man ska inte göra si eller så. Någon av dom filmade det och satt upp det på youtube. Man hör den enas kar också där som försöker lugna ner sin brud försiktigt, och hundarna var helt lugna, och verkade bara glada. Oj vilket tjatter! Man flinar då man ser det. Som småbarn som bråkar i sandlådan typ Hur orkar brudar ibland hålla på så? Nåja. Man är kar, skulle man få ha sex med någon av dom, så skulle jag utan tvekan ha det. Men en relation med en dylik brud? Nej tack.. Det skulle nog inte vara något annat än pikapanot med en sådan brud, om man sku få.

Jag rekommenderar varmt att man ska se på 16!! på yle arenan. Kanske kan även senare generationer känna igen sig, men åtminstone min åldersgrupp kan det. Jag såg alla avsnitt både 1993 och 1996. 2003 gick den i repris på digi-tv, men då hade jag ännu inte det.

Jag minns 1992 så kom dom från "16" till vår skola. Några av dom. Det var alltså innnan serien hade börjat snurra på tv:n. Dom gjorde reklam för serien på det sättet. Alla nior beordrades att gå till festsalen då. Och vi satte oss ner på stolarna, medan dom förklarade litet, och visade lite clip av serien på en filmduk. Den ena såg ynklig ut och hade glasögon, och kliade på sitt öga och höll upp glasögonen då, och hade en konstig min då han gjorde det. Man hörde att någon viskade något, och vi började fnissa åt det. Den andra var då en snygg brud, en av dem som spela de snyggaste brudarna i klassen. En med mörk brunt hår. Hon var också i festsalen och jag såg på henne, för jag tyckte hon var snygg. Hon hade ett såndänt svart nätaktigt plagg på sig, som somliga brudar hade på sig den tiden. Hon hette Silva Lillrank.  Detta var november 1992. Jag tänkte att jag ska nog sedan börja se på 16. Och det gjorde jag. Jag missade inte ett enda avsnitt. Det kom på fredagskvällar och repris på söndagar.

Julen är här! Kom nu ihåg att julen är och förblir en hednisk solfest, och har ingenting med Jesu födsel eller kristendomen i övrigt att göra heller. Denna hedniska sedvänja att fira jul (samt andra årliga högtider men isynnerhet jul.) var så djupt rotad i folket, att kyrkan inte kunde stoppa den, fast dom försökte. Då hittade dom istället på att att julafton ju är Jesus födelsedag! Och julen fick firas men under tunn kristen fernissa låg de djupa hedniska rötterna. Och gör fortfarande.  Ingen vet när de kristnas idol föddes, men det var troligast att det var under hösten. Medan vintersolståndet är en realistisk sak. Några dagar efter det firar man ljusets återkomst. Många sejdkonor och trollmän etc. kan utnyttja vintersolståndet, (precis som också t.e.x. sommarsolståndet) och den mörkaste perioden för ockult arbete, men detta är en sak i sig. Inte något som gemene man har sysslat med, och inte något som man kan kalla för folkligt direkt. folket i stort har firat julen för ljusets återkomst. Men jag nämnde det nu bara, då jag råkar ha läst ganska mycket om julen från många olika källor. Jag tycker om julen.. jag är nog en typisk julmänniska. Far alltid till pärona och firar jul, och sedan på kvällen hem och se på film och ut på juldagen antagligen.

Man blir ibland så frustrerad då man hör folk som säger typ "Vi firar julen för att det är jesus födelsedag" som inte alls stämmer. Lika bra kan man då säga att vi firar julen för att det är Stalins födelsedag! Eller Homppaflöttäs födelsedag. Ooooh, helige Homppaflötta! Du som föddes på julafton!

Minns för 10 år sedan var det någon som sågade sönder julgranen i torget i Karis. Jag tänkte faktiskt direkt att om det var någon kristen som gjorde det. Alltså en sådan kristen som insett att julen är en hednisk högtid (sådana finns också) och sedan följt många kristnas exempel och förstört allt som har med folklighet/hedendom att göra. Men jag vet inte vem det var, och om det var bara allmän skadegörelse eller p.g.a. förvrängd idealism. Och för all del, det kan lika gärna ha varit en muslim med samma syfte, eller så någon allmän fyllhund/skadegörande ongi. Eller så lika gärna någon  kulturmarxist som tycker julen är sexistisk och alltför folklig. Den personen såg isåfall säkert julgranen som en sexistisk fallos-symbol som symboliserar patriarkatet eller något. Om det inte var prästen i byn som gjorde det såklart.

Men för allt i världen, SE på denna serie!! Tror även man skulle tycka om den fast man inte minns den eller var för liten då. Här är länken.
http://arenan.yle.fi/1-3855257

Tuomas/I Pyongyang 2011 (dröm)

Då jag var i 3:an höstterminen 1986 så var det en "kovis" som gick på fyran i Karjaan Yhteiskoulu, hörde jag senare, men visste int det då då jag började se honom. Han hade en röd BMX-cykel, som ju var en "tuff" cykel. Den låg alltid utanför Fokus på eftermiddagarna. Typ att han då redan förstod att bygga upp en image åt sig.

Så var han med sin BMX-fillare uppe på en parkbänk utanför Taxistationen. Någon kastade rönnbär på honom, och han kastade tillbaka. Solen sken och det var ett fint tidigt höst-väder. Så hoppade han med BMX fillaren nerför bänken. Jag tänkte att vautsi! Hur vågar han?

Så såg jag honom att han kom cyklande med dendär Selleri, som jag tidigare berättat om, och de rökte båda två. Tuomas hade sin spaddu i käften då han kom cyklande och Selleri kastade den utanför Fokus då han ännu cyklade. Då blev man att hur vågar han riktigt?

Så då det blev vinter så cyklade han inte bara utan mössa, som tuffisar, och de ovanligt tidigt utvecklade i lågis, och de stora flickorna och pojkarna gjorde på 80-talet (förutom cp-nynnyna och "sena i utvecklingen" mamisarna :P) Han cyklade också utan rock!! Och då jag kom hem minns jag att jag såg på termometern och den visade -7. En veritabel tuffis, tänkte man.

Och han måste ha varit karismatisk på riktigt trots sin ringa ålder. Trots åldern så måste han ha varit "true" och gett intrycket av "the real thing" och ingen fake och posör, som bara tror sig vara något, för han hade en flickvän som gick på åttan!!! Och hon var åtminstone 20cm längre än han!! Int för någo annars, men brudar brukar föredra karar som åtminstone är längre än dom själva!! Men karisman är det viktigaste för en man. Då blir allt annat oväsentligt, om man har tillräckligt med utstrålning och karisma. Är man mindre karismatisk är ett stort utseende viktigare som kar. Men... han var ju bara rena lilla barnet. Mycket konstigt tycker jag fortfarande denna dag. Att en brud som går på åttan är ihop med en pojke som går på fyran. Han måste ha haft en naturlig medfödd karisma.

Jag såg själv att de cyklade tillsammans i stan några gånger, och syrrans kaveri visste att berätta att han heter Tuomas, och han är ihop med hennes klasskaveri.

En gång drömde jag 1987 att jag var i Karis bangård och ett tåg var på väg till hesa, och i en av vagnsfönstrena satt Tuomas tillsammans med en stor chäfer. Tuomas visade fuck åt mig från tågfönstret i drömmen, medan tåget sakta började rulla mot hesa.

Det om Tuomas. Minns faktiskt inte så mycket mera om honom alls, så nu tänker jag berätta om en incident som hände vintern under vårterminen 1989. Det var kväll till en vardag och jag och mina "sissi" kaverin var ute i stadsdelen. Sissi för den sakens skull att vi smög omkring på andras gårdar och hade dylikt visserligen ganska harmlöst fuffens för oss. Hehe. Jag mindes i sexan vårterminen 1990 i jumppan så hade vi en övning i stora jumppasalen att vi sku åla oss fram på golvet. Jumppalärarn Chili sade att dehä öva vi i milin å! Så vråla jag medan jag ålade mig fram så skratta Chili och sade att du e nu sissin själv du! Lågisminnen :D

Nåja iaf. Vi var i Karjaan Yhteiskoulus skridskobana vid staketet som vätte mot Kilavägen. Någon jappe i kanske min ålder nu kommer gående med en pipo långt dragen över örona. Jag sade: Moi kundi, ootsä joulupukki? Han såg inte ens på oss, lät sig inte provoceras..ända tills kaverin ropade argt: SAATANA! Då stannade han och vände sig om och glodde på oss. Och gick upp mot Kilavägen, så vände han till skolan vid grinden ovanför och kom gåendes mot oss. Så sprang vi över skridskobanan till andra sidan av skolgården. Han kom ännu gående målmedvetet mot oss. Kaverin fick nåt ryck och ropade tjallande åt gobben: SE OLI TOI PUNAHUPPUNEN POIKA JOKA HUUSI! och pekade på min andra kaveri.

Så for vi in till mitt. Vi kröp in via ytterdörren ifall han skulle se. Så var vi ute igen efter en halv timme. Vi stod mitt i en korsning och pratade och skrattade. Mittiallt kom samma gobbe nerför backan rakt mot oss. Vi hade så roligt då vi pratade så vi inte märkte honom innan han var typ 10 meter ifrån. Vi sprang såklart. Som tur var så gick han bara. Han sku nog ha tagit oss i nackan om han skulle ha fått fast oss har jag på känn.

Så då vi äntligen for hem så var våra föräldrar arga då vi varit ute till lite över 22 på en vardagskväll. Jag minns då ena kaverins morsa stod vid balkongen då vi kom så sade kaverin lite nervöst, då vi varit ute så länge: Ja kommer hem nu! Så sade hans morsa med arg röst sarkastiskt: Nej, du ska inte alls komma hem. Du ska vara ute precis hela natten!

På tal om dabbar som jagade oss så var det en såndän Kristian som välte mig i en snödriva våren 1986. Han var på sjuan. Jag drömde sommaren 1986 att han rytmiskt dansande kom emot mig i syfte att ge stryk, medan han sjöng någon rytmisk/hypnotisk sång, som lät som en blandning av typ swahili och indianspråk. Och han dansade som en medicinman-indian typ. :P Sedan hann han fram utanför mitt. Då dansade han, men sjöng inte mera. Så stängde jag ytterdörren och vaknade på samma gång.

För 5 år sedan morgonen till självständighetsdagen drömde jag en sällsynt färggrann och levande dröm om att jag var i Nordkorea, i Pyongyang. Allt var jättefint och rent, ordningsamt och prydligt där. Och solen sken och det var hett. Jag kunde känna solen som brände i mitt skinn. Inte på ett obehagligt sätt, men som en het sommardag i Finland.

Det var något speciellt i luften och det kom i en bred allé emot buddhistmunkar gående i led. Dom hade allihopa de oranga kläderna som buddhistmunkar brukar ha. Den främste av buddhistmunkarna hade något verktyg med sig. Någon sorts stav som har med buddhism att göra. Han började mitti allt att prata med mig (på koreanska) En tolk bredvid mig översatte till engelska vad han sade åt mig. Jag minns att jag fick översatt b.l.a. frasen There's anger in your heart. Buddhistmunken menade att jag ska bli mer benägen att förlåta oförrätter jag råkat ut för, att det är bättre för varje part.

Det var fortfarande jätte rent och fint överallt i Pyongyang. Fina blommor planterade och så. Några Nordkoreaner satt vid sidan om mig och grät. Det var mera p.g.a. av ngt sorts vemod och över det vackra där och då förstod jag.

Sedan vaknade jag och drömde följande gång att jag var på semester i Bukarest tillsammans med Sonja. vi kysste varandra i ett gammalt slitet hotell. Ett vattenrör i taket läckte som fan medan vi hånglade på en soffa i hotellets reception.  Sedan lite före jag vaknade så kom jag ihåg ett barndomsminne om att jag var med pärona&syrran i Hotell Reisen i Sthlm sommaren 1987 och vi var rädda att få ett rum utan utsikt i första våningen, då dom dammsugade där.men vi fick sedan ett bra hotellrum med utsikt.

På tal om det. Om Sonja i Kauko Röyhkäs roman som till allt påminner om den Sonja jag vet. Både utseende, och hur jag/Lapinpoika reagerade på "våra" Sonjor. Och både Kauko Röyhkäs fiktiva Sonja som den Sonja jag vet är båda ljusa, smala och har suuret siniset silmät, som Röyhkä ordagrant skrev i romanen. Vilket roligt sammanträffande ju! Man fick lite flashback till 08-09 nu faktiskt då man läste romanen. There's something about Sonja.

 Och det att jag diggat kortfilmen med samma namn sedan 2001 jättemycket, men där heter bruden inte Sonja, utan "Kati". Engång presenterar hon sig faktiskt i filmen. Jag hamna att se den igen för att minnas-men i romanen är det Sonja hit och Sonja dit mycket djupare och mer ingående än i kortfilmen-kortfilmen tar slut  ganska i början av boken, sedan händer det mycket mera i romanen än i filmen. Vilket roligt sammanträffande att hon heter Sonja i romanen! Och ser likadan ut också! Det är den vackraste brud jag sett någonsin faktiskt. Det finns dock en nästan lika vacker ljus i Karis också, som jag började märka runt 2013, men jag känner inte henne och ser henne sällan nuförtiden. Så finns den mystiska brunettbrudn som är mer rockhenkinen. Hon harockså en stil jag gillar, men annorlunda än Sonjas stil. Hon är mera än tuffisbrud, men sådana brudar har jag också alltid funnit sexiga och de brukar också vara extremt vackra, dock på ett lite annat sätt. Kärringar, kärringar--det är mångfald i er! Ni är verkligen inte likadana, och bra det =)

Kauko Röyhkäs nuvarande brud har lite samma drag såg jag. Och det är ju också tolerant att han tagit en 17 år yngre åt sig, då det råder fortfarande endel intolerans gällande åldersskillnader-speciellt om kvinnan är yngre än mannen. Hallåååå! Vi lever faktiskt 2016!! Inte ska man lida av åldersskillnadofobi.

Det är förresten skit att det blivit trendigt att bära pilotrock. Jag köpte en olivgrön pilotrock 2007 och har haft den på stundvis fram till i våras. Jag köpte den för att jag tyckte dom var snygga på 90-talet då de var förvisso trendiga då med, men jag köpte aldrig en sådan då. Delvis köpte jag en också för att det är ett provokativt klädesplagg, som kan väcka känslor. Och det är roligt att reta snälla och lydiga politiskt korrekta systemtrogna "anti-rebelliska" bajsnödiga kukkahattu tosikkon.

Typ:
Äääää, dumma, dumma, dumma du som har pilotrock!!! äääääääää!!!!! alla med pilotrock ska bara döööööö!!!! Så hoppar, dansar och skriker dom, och rullar på trottoaren av frustration. Jag har med egna öron engång hört att en s.k. "tolerant" har sagt att somliga borde "dööööööö" så det kanske inte är helt långsökt. Har även på nätet läst om sådana som fått stryk av folk som kallar sig "toleranta", bara för att dom har haft på sig en pilotrock. Men. Det är "det goda hatet" och då får man hata utan att t.e.x. moralpredikande journalister skriver om det. Som ett gammalt exempel som jag kom att tänka på, då det var en i hesa som var påväg på maskerad år 2000. Han fick stryk i steissin, för att han var utklädd till skini, och "godhetens apostlar" trodde han var skini på riktigt-och hackade honom.

Åtminstone var den ett provokativt klädesplagg. Nu då den blivit trendig så tycker ju inte bää bää lammena mera att det är ett provokativt klädesplagg. Därför är det inte roligt att ha den heller, och så kan ju folk tro att jag också är en trendpelle. Så tyvärr kan jag inte ha pilotrock på mig mera. Sedan först då den är out of date igen, som den var flera flera år efter 90-talet.

Solosex. förresten ja. Jag har varit utan solosex nu två veckor, och ska sanningen fram så blir man stormkåt vid minsta tanke om sex. Men å andra sidan så märker jag samma sak som många andra män som håller upp med solosex, att brudarna mittiallt verkar bli intresserade av en på ett helt annat sätt. Och jag har märkt att jag blir ögonknullad av randombrudar oftare då jag håller upp. Och vilken känsla det är sedan! Det är mycket bättre känsla än om man skulle hålla på och tömma sig dagligen. Brudar märker det undermedvetet att man har mera energi och lust och libido på ett icke-creepy sätt alltså, men ett naturligt balanserat sätt. Något sådant måste det ju vara fråga om. Ty mer energi får man om man inte tömmer sig på energi.

Dessutom så är sex med en kvinna mycket hälsosammare än att som man ägna sig åt solosex, för det lär ska trigga helt andra saker i hjärnan riktig sex, än solosex, där samma områden triggas i hjärnan då man ägnar sig åt solosex som de områden som triggas i hjärnan åt de som tar heroin och kokain! Det är svårt, men det går att bli kvitt sitt solosex beroende, och det lönar sig. Man ska ha sex med kvinnor, eller inte sex alls. Inte med sig själv, ingenting. Så tänker jag. Och då får man mycket mer libido och energi, och har samma fiilis igen som då man var 13 och såg på Anttilas-kataloger i damunderkläde-sidorna. Liksom samma nya och fräscha fiilis som det var då får man flashback av.

Jag är stormkåt nu, men det brukar lätta efter en tid. Den första tiden har man mest himo, precis som med t.e.x. nikotin, kokain, alkohol eller opiatberoende. Dessutom är det bra att härda sig. Folk förstår inte nuförtiden att det som inte dödar, stärker.

Det har ända sedan 60-talet lärts ut att man ska ha solosex så k*ken blöder, men en viss återgång till det gamla skulle nog vara sunt. Inte att det är synd och skam, men att man helt enkelt dödar lusten att ragga riktiga kvinnor om man ägnar sig åt solosex.  Och att man blir härdad och inte behöver ge utlopp för alla sina lustar och begär direkt. Samma sak som med öl. Man behöver inte dricka varje dag, utan lämna dendär sixpacken till veckoslutet. På samma gång skulle man kunna lämna dendär solosex-stunden till enbart söndagar. Så är man bäst i trim och kåtast på lördagarna då man ska ut och ragga ;-)

Nåväl, här är Oophoi. Denna musik tyckte jag mig höra också i drömmen då jag såg då marschen med buddistmunkarna kom emot mig i den breda allén i Pyongyang i drömmen jag berättade om. Det är sån musik igen som karisdomarnas politbyrå skulle censurera direkt med snyrpiga miner :P för att skämta lite, haha. Jättebra musik. Detta är sådan musik som kräver koncentration, och ingen bakgrundsmusik.. musik för inre resor är rentav detta.

Lilla killen med glasögonen och stora killen med glasögonen

Det var så, att det var en kille som var några år äldre än mig som bodde i samma stadsdel, dock nästan en kilometer från mitt. Han var i finskspråkig skola, och då jag själv har gått i svensk grundskola så kände jag inte honom från skolan.

Jag är inte 100% säker, men jag tror att jag såg honom första gången redan 1981 då jag var ute och cyklade med min trehjuling tillsammans med farsan i Karjaan Yhteiskoulus gård. Det kom någon kille några år äldre än mig med sina päron och cyklade med stödhjul på gården. Jag sade: Moi! Då jag var glad över att se andra ungar och kanske få kompisar. Han sade moi också och frågade att oot säkin ulkona pyöräilemässä? Så sade jag joo. Om det nu var han, så hade han glasögon redan då.

Så kröp han under en roskisgrind och nästan fastnade där. Han tog bort sina glasögon med ena handen och klämde sig därifrån.

Sedan såg jag med 100% säkerhet killen med glasögonen första gången som jag minns våren 1988 uppe i den dåvarande kiosken. Jag trodde det var någon annan, men hörde på rösten att det inte var en bekant sedan, och så.

Han var kaveri med en dabb som skrek åt oss och vi skrek tillbaka. Vi ropade något åt dom några gånger. Så en dag våren 1988 kom han och hans kaveri bärande på varsin skateboard då jag och kaverin var i Karjaan Yhteiskoulus skolgård en lördag. Dom kom fram till oss och började säga  att Ootex te vähän crazy-apinoita? Taidatte tosiaan olla jotain vitun apinoita häh??

Så varnade dom oss att vi inte ska ropa nåt mera åt dom. Killen med glasögonen sade typ nåt i stil med.. Syyttäkää siinä tapauksessa itseänne jos nenät aukee jonain päivänä! Eller något liknande. Något med nenät aukee. Med det menade han näsblod helt klart.

Dom menade att dom benådar oss denhär gången. Men om dom hör något rop från oss mera vankas det stryk. Så gick dom vidare uppåt efter denna skarpa varning. Jag sade åt kaverin att huh! Nu klarade vi oss. Int ropar vi nåt åt dom mera!

Så ropar kaverin mittiallt, helt plötsligt och helt oväntat, som ur gubben i lådan eller något: PÄSSIPÄÄT!  Jag sade åt kaverin att vafan gör du?!?!?  Kaverin svarade "Va gjord ja?"

Killen med glasögonen och hans kaveri reagerade ju med detsamma. Dom stannade till och man hörde från den ena: Kuulitsä Pete? Killen med glasögonen hette så. Så kom dom hotfullt gående ner mot oss först långsamt. Sedan började vi springa. Jag såg engång bakom mig, och så sprang dom med efter oss. Sedan for vi på min gård, och dom ropade och kastade småsten mot oss och hotade med stryk innan vi for in

Jag ville inte ha nåt otalt med honom, men det blev ju så. Han var också kaveri med en äldre kaveri, . Jag var engång i Kila lekis ensam med cykeln av någon anledning samma tider. Så kom den äldre kaverin och killen med glasögonen gående. Jag stannade till och blev helt stel just då jag skulle komma ut från porten. Killen med glasögonen sa ingenting, men såg jättearg ut och visade fuck. Sedan vände han sig om ännu engång och såg arg ut och visade fuck igen.

Så sade Min lite äldre kaveri åt killen med glasögonen att jag inte ropade, att det var den andra. Äldre kaverin, Killen med glasögonen och några andra äldre typer kom maj 1988 och knackade på min dörr som kaverin bara, men vi var påväg bort då. Sedan började Killen med glasögonen också bråka med denne äldre kaverin, och han var inte kaveri med dom mera.

Sedan så var vi igen i skolgården alltså Karjaan yhteiskoulus gård då han kom med några brudar. Kaverin som ropade försökte gömma sig bakom ett träd och Killen med glasögonen muttrade något argt. Så for killen med glasögonen och någo andra brudar neråt, och en brud, som var en riktig "80's-chick" med blonderad pudelfrisyr, ordentligt med smink och en ljusblå farkkurock samt stentvättade jeans, och gick uppåt. Så sade jag åt kaverin något att blaablaa blaablaa killen med glasögonen! Så vände sig bruden mot mig och minen var nära ett gapskratt. Hon tyckte att "killen med glasögonen" lät roligt, uppenbarligen.

Så började killen med glasögonen ropa åt mig. Senare sommaren 1988 så for jag till Kila lekis gård en kväll ensam. Vi brukade hänga där med kaverina av nån anledning. Så var killen med glasögonen med sin kaveri uppe och satt på ett tak till en rutschbana. Jag tänkte att jag far dit ändå, för jag ville inte visa mig rädd, och tänkte att dom var kanske vänligt sinnade trots allt.

Så kom dom och pratade och hängde efter mig. Så kommentera dom då vi gick igenom ett ställe med konstiga smala träd "Kunnon apinaplace!"

Så blev dom hotfullare, tog gräs ur backan och frågade "Syötsä ruohoo?" Så tog dom tag i mig och killen med glasögonen for efter mera gräs som dom sade att jag skulle äta. Så rev ja mig loss och sprang å dom ropa älä vittu mee karkuun! Jag såg killen med glasögonens kaveris mommo, som råkade komma förbi på gatan och sade åt henne. Hon sade att pojat, älkä tapelko! Så for ja därifrån.

Sedan jagade dom mig engång också fullt och jag sprang till lekiset med dom efter. Jag for och gömde mig i braklet på andra sidan av lekisområdet, medan jag kunde se hur dom sökte efter mig över hela lekisområdet och ropade "vänligt" Jätkäää! Och så kommentera dom sinsemellan "mihin se jätkä häipyi?" men dom såg mig aldrig. Puh! Innan jag sprang till lekiset, så sprang jag så snabbt så jag tappade balansen och rullade nerför Borgkila-gräsbackan. Dom kom cyklande på Ekenäsvägen, och såg då jag sprang in på lekisområdet, men medan jag hoppade över staketet på ett ställe, så hamnade dom att fara portvägen, då de hade cyklarna. Så därför fick jag möjlighet att hinna gömma mig. Dom trodde jag var på området tydligen någonstans, så trodde de sedan att jag hade sprungit upp till skogdungen, för de for ditåt, alltså bortåt från mig, medan jag sakta och försiktigt kröp åt motsatt håll och sedan lämnade området.

Sedan engång hösten 1988 jagade dom oss och vi sprang till Kiilan koulu alla utom kaverins lillsyrra som var med, och som försökte men inte kunde ta sig över staketet. Hon började gråta. Då blev killen med glasögonen lite till sig och dom stannade upp och sade: Aijaa, se oli tyttö! me luultiin että se oli poika. Hon kanske såg lite pojkaktig ut, fast hon hade halvlångt ljust hår, och sedan då hon umgicks med oss pojkar också så.

Sedan skaffade killen med glasögonen också en likadan gul mopo som gula mopon några år tidigare. Vi sade att killen med glasögonen är nog den nya gula mopon! En gång våren 1989 så cyklade jag i Karjaan yhteiskoulus skolgård en lördag. Solen bländade mig då jag såg någon rörelse framför mig. Så kommer killen med glasögonen med sin mopo och två andra kommer tjutande och cyklande i full fart rakt mot mig. Jag cyklade så satan nerför backan-gjorde säkert nytt personligt fartrekord- och man hör bara bakom sig: nöööÖÖÖÖöönn!! nööööÖÖÖnnnn!! NööööÖÖÖÖNnn!! då killen med glasögonen kom efter med mopon på gatan nedanför skolgården.

Så for jag på den äldre kaverins gård dit dom inte vågade komma. Kaverins morsa öppnade dörren och sade att kaverin e borta idag, men du kan komma i moron. Så sade jag att jag inte egentligen tänkte på det, men att dom jagade mig domdär. Så sade hon att no voivoivoivovoi! Kom in!

Så satt jag i vardagsrummet med dom och hon sade att Pete också började bråka med min kaveri. Och kaverins farsa hade sprungit efter och skakat om killen med glasögonen, som ju hette Pete. Då hade killen med glasögonens farsa blivit arg och kommit till deras och skrikit. Så hade dom försökt säga att hans pojke nog varit ganska omöjlig med vår pojke, men killen med glasögonens farsa ville inte höra det, utan var bara på sins sons sida, vilket iofs är helt naturligt.

Så frågade hon : Vill du ha ett kex? Men jag tackade nej. Så sade kaverins farsa att han tror att han ska följa med mig hem så han inte dyker upp och bråkar med dig igen! De var och är familjebekanta också, så det var därför med.

Så var en s.k. "Rambokniv" på modet bland ungarna i slutet av 80-talet. Den var i själva verket helt ovass, men hade ett etui med kompass, tändstickor och sådant. Såg ut som den kniven Rambo hade dock. Jag var också och köpa en sådan åt mig, och kaverin. Så bar vi båda två Rambokniven i vår knivslida fastknuten till bältet. En lördagsmorgon sensommaren 1989 så gick vi med våra ramboknivar i knivslidan. Killen med glasögonen satt på sin mopo och rökte ett stycke ifrån, lite i gömman från blickar i Karjaan Yhteiskoulus gård. Vi gick förbi honom och jag sade åt kaverin att vi visar att vi har Ramboknivar nu så vågar han int komma på! Så visa vi båda två våra Ramboknivar åt honom. Eller vi stannade upp och sträckte bara ut knivslidorna med kniven i med handen sådär att kato! Han glodde och verkade ha roligt åt det medan han satt på mopon och rökte.

Så hade man inte så mycket att göra med honom på det sättet 1990-1992. Januari 1993 fick han dock körkort och sin farsas gamla bil. Han och hans kaveri brukade i början av 1993 köra omkring på kvällarna och blända folk med en stark ficklampa på skojs skull hörde jag av en Sami. En gång i slutet av januari 1993 kom dom och lyste med ficklampan från baksätet där jag och några kaverin gick på Kilavägen. dom hade öppet fönster och ropade något kusipää!!!

Sami berättade en lördagskväll i början av februari  1993 att de hade bländat någon gammal gobbe som cyklade ...niin että äijä alko huutaan ja räyhään ja heilutti nyrkillä perään  Sedan sade han att dom nu också kan vara på lur någonstans. Han stod utanför mitt c 2 timmar denne Sami den lördagskvällen och pratade med mig och två kaverin. Vi prata om den nya drickan Salmiakkikossu som då had kommit på marknaden som flaska från Alko. Innan dess har den ju funnits som snaps i krogar ännu längre tid. Sami sade att "Kyl kai faija ostaa sitä jossain vaihees".  På den tiden var det ju "tufft" att veta saker om alkoholhaltiga drycker. Helst skulle man ha smakat på så många alkoholhaltiga drycker som möjligt. Ju mera man hade smakat och kände till om öl och sprit, och ju oftare man hade varit full-desto tuffare var man. Ju mindre man kände till något om alkohol och så-ja då var man en cp-nynny och "sen i utvecklingen"-mamis. Högislogik :D:D:D

Hemma åt jag sedan kex då jag kom in minns jag. Efter att gänget farit. Pärona såg på tv. Syrran hade flyttat 1992. Så jag bodde med pärona och katten.

Sedan 1993 har jag inte sett Killen med glasögonen vad jag kan minnas. Däremot såg jag hans snygga och jämnåriga (med mig) syrra rätt så ofta 1994. Hon gick omkring med skitlångt vågit ljusbrunt vacker hår klädd i 60/70-talsaktiga hippiekläder och såg ut att gå i sina egna tankar ofta. Var en stereotypisk finsk "hippityttö".Hon gick åtminstone ofta omkring i samma stadsdel jag bodde i, strök längs gatorna och såg något drömsk ut. Hon verkade vara annorlunda än sin brorsa till sättet. Intet konstigt med det. Jag och syrran är också helt annorlunda varandra.

Killen med glasögonens syrra var faktiskt snygg nog. Engång augusti 1994 så var jag med en kaveri utanför mitt. Det var då en tjock häck som gjorde att man inte direkt såg vem som kom gående på gatan, innan den gick förbi själva trappan. Jag hade skurit en stor bit fransbröd åt mig inne i köket innan vi for ut och hade munnen full med fransbröd medan jag förklarade något åt kaverin på samma gång. Jag hade min Deicide-skjorta på mig och kände mig vaaner. Kaverin hörde fel då jag förklarade något, minns faktiskt inte vad. Minns bara att jag med munnen full av fransktbröd och skivan i handen ännu sade: Nej. SEX! Och just då kom killen med glasögonens syrra gående. Efter jag sade SEX! och ögonblicket efter såg jag mot henne. Att det skulle råka sig. Hon såg dock bara road ut, smajlade lite upp faktiskt.

Efter det har jag inte sett någondera. Så de flyttade någonstans härifrån sedan.

Jag såg killen med glasögonen åtminstone maj 1993 då dom var med hans bil vid Bell's Burger, hängde utanför där med bilen. De var alltså alla tre och satt utanför bilen.  En hans kaveri rökte en Marlboro och drack mjölk rakt ur en literstölk. Jag kom dit för att köpa en kebab med mig hem. Bell's Burger hette det som nu är Silver's. Dom tyckte att mitä jätkä?! Då ja kom. Sådär med sarkastisk röst. Så då jag kom ut igen med kebaben och jag sku fara iväg så tog min cykel lite på killen med glasögonens bils kofångare. Så sade han: Älä kolhi! Se voi tulla kalliiks.

Sedan då jag cyklade på Ekenäsvägen efter en stund, så märker jag bakom hur killen med glasögonens bil smyger riktigt bakom mig. Så öppnar dom fönstret och ropar något och killen med glasögonens kaveri hotar att kasta mjölkburken på mig. Jag ropar: Voi Vittu!! Så kastar han förbi, troligen med avsikt, och ropade: Perkele! En osunu. 

Och så var det att jag skulle berätta om STORA killen med glasögonen. Om honom är det inte så mycket att berätta, förutom att han såg ut som lilla killen med glasögonen, bara att han var mycket längre samt smalare än lilla killen med glasögonen, och hade också glasögon-samt att han kände lilla killen med glasögonen. Jag undrar om dom var släkt med varandra, men jag vet inte.

Iaf minns jag att första gången jag såg stora killen med glasögonen så var det då han satt i baksätet på en bil som vände in i Karjaan Yhteiskoulu sommaren 1988. Han visade fuck åt mig. Sedan, typ en halvtimme senare, så råkade jag cykla på samma gata som tidigare då jag såg honom i baksätet på bilen. Då kom han gående från skolgården med någo andra typer. Så då han såg mig, så  ropade han (på svenska) Hej! Du där. FUCK YOU! Och visade fuck åt mig igen.

Så var det utanför Puttes kioskin då jag stod utanför vid luckan och skulle köpa en hamburgare, farsan väntandes i bilen. Det var typ riktigt samma tider sommaren 1988. Så var både lilla killen med glasögonen och stora killen med glasögonen framför mig vid kioskluckan. Stora killen med glasögonen köpt en stor Cokis. Sedan fick han den, så sade han: Ja sitten punainen nortti. Kiosktanten tog norttiasken ur tobakshyllan nog men såg på stora killen med glasögonen och frågade: Onx sul jotain paperii? (man pratade om "papper" åtminstone förritiden då man menade henkkare. Vad jag förstår så ökade "henkkare" ordet i popularitet först typ 1995.Men jag kan ju ha fel)

Stora killen med glasögonen började rota i sina fickor och sträckte på sig lite och sade..ööhh, ei taida olla. Så satt kiosktanten tillbaka norttiasken i hyllan och sade: Mä en usko että oot 16!  (16 var åldersgränsen för köp av tobak ända till 1.3.1995, då den höjdes till 18) Så sade stora killen med glasögonen muttrande något att ..no vitut siitä sitten!  Lilla killen med glasögonen bara skrattade litet.

Det var någon som hade försökt köpa tobak i en närbutik här i byn som int finns mera. Jag hörde bara på 80-talet att han inte hade haft ålder, så butikstanten nekade honom till att köpa tobak. Så hade han sagt "haista paska!" åt butikstanten. Morsan och mommo sade typ att jåå, dom kan vara så elaka domdär tonåringarna!!

1988 var ett bra år. Jag minns sensommaren 1988 att det satt ett gäng typer i kanske 17-årsåldern på ett lågt regntak vid Karjaan Yhteiskoulus jumppasal. Dom satt där uppe och spelade kort en kväll. Jag och en kaveri började reta dom. Vi skrek ngt åt dom retfullt medan de satt där och spelade kort med varandra. Så ropade en av dom åt min kaveri ordagrant såhär: Mä tunnen sun faijas, mä sanon sille! så ropade kaverin tillbaka: Et sä voi tuntee, kun se asuu ruotsissa!

Dom mumlade sedan samma schack som vi retade då dom satt utanför skolan och rökte en eftermiddag då jag cyklade förbi att "tulee turpiin vielä.." hörde ja ett lågt mummel. Men inte var det någon fara sedan mera. Dom var inte likadana aggressiva typer som t.ex. Gulmårra eller så. Engång i bibban så såg dom på mig. Och dom visade någo grimaser och fnissade till. Dom var lite mera "alternative" typer. lite rockhenkisiä och så.

Varför i helvete fittades vi med oskyldiga sådär för? Svaret var spänningen. Det var roligt då större och äldre blev arga och man fick springa. Det var äventyr!

Så var det en ganska grabbig flicka som umgicks med några dabbar. Dom var alla jämnåriga med mig, men dom var från finskspråkiga skolan-så därför kände man inte dom på samma sätt. Men det var också grannskapets ungar. Hon såg helt ut som en flicka-och var flickig till utseendet-men hon var till stilen ltie pojkig av sig och hade pojkar som kaverin. Minns januari-februari 1989 så låtsades som att dom tog knark, bara för att vi sku se. "pojkflickan" ropade: HUUMEET!! HUUMEET NOPEESTI TAI MÄ KUOLEN!!!  så låtsades dom att dela ut tabun och sätta dom i mun ::D Jag och mina kaverin ropade något åt dom från "min" gård. Pojkflickan hittade en morakniv i braklet. Sedan ropade hon: JA NYT NINJAHEITTO!! Och så kastade hon morakniven på "min" gård ett steg från mig och mina kaverin.

Sedan tog vi morakniven. Hon ropade några gånger heittäkää takas hei! mä näin sen ensin! Men vi gjorde inte det. Hon gav upp ganska hastigt och for någonstans med sina pojkkaverin.

På tal om att vi retade lite äldre "mopogobbar"(dvs högislortar) så var det faktiskt redan tidig höst 1986 som det kom en lördag en kille gående som vi hade ropat åt. Han var typ 14-15. Han rökte och kom och förklarade utanför gården åt mig helt lugnt något att Et viitis hei huuta, sä pilaat itelles vaan sitten ku aina pitää pelätä. Så förklarade han något att: Tääl meijän jengis on sellaisii jätkiä jotka voivat ihan hyvin vetää sua turpaan jos niin päättävät. Mä en tahdo sitä, tuskin säkään. Så frågade han helt vardagliga ting av mig sedan. Han frågade: Millä luokalla sä oot? Ekalla? Så svarade jag: Ei, kun kolmannella. Han sade typ aijjaa om det.

Så frågade kaverin , som inte pratade finska, av honom, som i sin tur inte pratade svenska: röker du tobak?  Han vände sig om och såg på kaverin och nickade, just då han tog ett bloss.. Så tog han kaverins cykel, satt den längst upp på toppen av häcken och sade: Nyt et ylety pyörääs! och gick därifrån. Lite för att småjäklas. Så fick vi inte den därifrån i första taget. Så kom syrran och hennes kaveri och försökte få ner den, men de fick inte. Så försökte kaverin igen och dom sade att du kan inte, du e så liten! Men han fick ner den sedan trots allt.

Hösten 1986 minns jag att det var några familjebekanta på besök hos oss en fredagskväll. En av sönerna började gnälla om att han vill ha "tigerkarkki" Alltså Pantteri-karkkin, men den tiden var allt stängt 22-tiden.- Så dom sade imorgon sen! Han krånglade att han vill ha tigerkarkki! Dom sade att bäst vi far hem nu, att pojkarna verkar blir trötta, eller nåt liknande. Jag minns bara att jag tyckte ordet "tigerkarkki" lät lite lustigt.

Det om det. Och nästa inlägg ska handla om en 80-tals "kovis" vid namn Tuomas, som jag såg mycket 1986-87.

Nu ska jag fortsätta läsa boken "LAPINPOIKA" En roman av Kauko Röyhkä. Kortfilmen som kom 2001 var jättebra, och boken som har kommit ut alldeles nyligen är också okei. Däremot bryr jag mig inte nåt vidare om Röyhkäs musik, förutom låtarna "Kultainen Aasi" och "Pohjoisen taivaan alla" samt egentligen då jag tänker efter det mesta från hans skiva "Jumalan Lahja" från 1993.

Detta är Kultainen Aasi musikvideon. Jag giss inte sno den till min blogg med hänsyn för copyright etc. men den som vill får se den på youtube. Jag såg den på tv augusti 1993 efter att låten Kultainen Aasi snurrat på hela dagarna i Radiomafia sommarn 1993. Så låten var känd sedan tidigare, men detta är videon alltså. Till skillnad från mycken annan finsk musik som går i moll, så har Röyhkäs musik alltid varit glad och gått i dur.

Hans (Lapinpoikas) gamla morbror i kortfilmen och boken som han bor med säger hela tiden att han måste fara och bekanta sig med några hippiebrudar som är på besök i det ödsliga lappland (året är 1973) så jämför morbrorn med att ragga brudar är samma sak som krig. "Kun se oikea tulee kohalle, niin silloin on mentävä eikä meinata! Se on silloin salamasottaa.Blitzkrieg! Muista Rommel!" (han beundrade Rommel och sade ofta i ton att ge inte upp! Så sade han Muista Rommel!)

Sedan had dom farit till hesa tillbaka hippiebrudarna. Simppa hette Lapinpoika och han blev kär i en av hippiebrudarna vid namn Sonja. Den vackraste av hippiebrudarna.(Samma namn som en av de vackraste brudarna jag någonsin sett! Små roliga sammanträffanden brukar ploppa upp i bland från böcker etc. Men allt i universum är sammanlänkat, så.. utseendet matchar med: Ljus, smal..)Läste först i romanen att hon hette Sonja. I filmen pratade man inte om deras namn. Så dör hans morbror och han far till hesa för att studera. Efter några om och men så möter han Sonja i staden. Men när hon ser honom så bara klamrar hon sig fast i hennes wannabe-rockstar pojkvän som säger åt Simppa :Mikä vitun juntti sä sitten oot? Painu vittuun siitä!

Så sprang han till havet, tog någon random roddbåt som läckte.. och bara satt där och sjönk i vattnet utan att bry sig eller att ämna ta upp sig. Han var där typ en minut under vattnet, och man tänkte då man såg filmen att jaha, så slutade det. Han dränkte sig! Mittiallt dyker han dock upp i ytan igen med ett stort plask helt oväntat och säger sedan: Muista Rommel! och simmar och går målmedvetet mot stranden igen och kortfilmen slutar snart efter det med att han går med sin kaveri och de ska ut och festa och kaverin säger typ att sun on kuitenki ensin laitettava kuivat kledjut niskaan! 

Har knappt hunnit läsa hälften av romanen ännu, men det händer ju mera i den och den är också rolig. Filmen är kult tycker jag, och romanen är också bra.
https://www.youtube.com/watch?v=ICjMGDILU_s