"Sjömannen" på Karis Bangård 23.7.1999

Alltså den 23.7.1999 så var jag och en kaveri hemma hos mitt, i mitt rum (Ja, jag var så omogen så jag bodde "hemma" då ännu :P) vi hade fönstret uppe då det var varmt, och var påväg till affes den kvällen. Vi delade på en flaska Exotic Vodka Cocktail, som var en jättegod vodkabaserad blandricka på 18%  och så lyssnade vi på Blasphereion, ett hårt och bra deathmetal band från Belgien. Vi lyssnade på deras enda skiva från 1991 som jag köpte på LP sommaren 1993. Lite spänning i luften var det över att vi sku ti affes. Jag hade inte varit i affes sedan november 1998 då, så det hade varit avbrott i affes-farandet.

Just cirka 1999 tycker jag att affes var typ alla unga Karisbors kontrollplats, haha. Eller så upplevde jag det som. Att folk typ ordnade i kastsystems-ordning och så och det var liksom riktig småstads/karismentalitet att andra ungdomar nog höll noggrann koll på en.  Redan ordet "Affes" hade då just en sådan skimmer över sig. Dock i mitt fall avtog det hastigt under 00-talet. Som en ballong som tömdes på luft typ. Ju äldre man blev.

Sedan ordet "Brudar" hade annan skimmer på ett sätt än det har nu. Man förstod inte då att lite slappna av och se brudar som människor som dom var och är. Man tyckte de såg ut som gudinnor och var från Venus typ :P Man ska inte sätta upp brudar på piedestal på det sättet man gjorde då. Det är löjligt helt enkelt. Nåväl, jag var den fula ankungen då också. Såg ut som 16-17 fast jag var 22 och så.. :P Det kan inte bara hjälpas, så var det bara.Och det är bättre att vara ärlig och säga som det var istället för att låtsas om något annat. Och det var varken mitt eller någon annans fel, utan det berodde på att jag hade en sådan genetisk uppsättning så jag så lortaktig ut då. Det är genetiskt att se yngre ut än vad man är. Och NU är det en stor fördel. Jag ser verkligen inte ut som en 40 årig gubbe. Överhuvudtaget INTE.

Jag mindes nu denna dag sommaren 1999 då det var precis likadant väder under måndagskvällen. Liksom mulet, typ lika varmt, men inte regnigt.

Så gick vi sedan mot affes den dagen i det avlägsna ungdomens 1999. Nere på bangården var det en såndän flottmulli, eller vad man kallar dom. Som är i milin i flottan. Han hade flottans kläder och myssa på sig. Vi lade inte först märke till honom, men då kaverin på skojs skull öppnade hissdörren i bron så började han ropa nåt att hullu jätkä kun sä kuset hissiin! Han trodde att kaverin gjorde det, fast han bara såg in. flottmullin var på den sida av bron där det gamla prydnadsloket är. Han stod på perrongen och drack något ur en flaska på samma gång, och man såg att han inte var helt nykter.

Jag sade skrattande åt kaverin att Hör, dendä sjömannen gnäller någo!  Så ropade kaverin åt honom såhär: Hördu vittus sjöman, kom hit å säg de om du had nå ti å gnälla!! Då blev han bara och stirra på oss och stirra hela tiden medan vi for till affes, ända tills han försvann ur sikte, då vi gick nerför backan nedanför vid sidan om broändan och vägen som leder till Bangatan. Alltså var det inte är någo stigar eller så men bara gräs. Då ännu så stod han ute på perrongen och bara stirrade på oss :D Men det var ändå sådär partaj-meininki. Det var inte aggressivt ropandes. Det var bara typ att broder! Vi e ute på kalja å du då! Såndär grabbaktig rento meininki.

Så satt vi  ute på terassen i affes en stund. En pulimommo som var stamkund i affes satt också där ute och rökte och drack öl och fåglarna kvittrade i trädet, och hon såg med en harmonisk blick upp i trädet typ att voj, så det är skönt och det är sommar och fåglarna kvittrar! Hon kom engång och talade med mig i affes 1996 nere i puben. Man hörde knappt var hon sa. Sedan började hon kamma mitt hår 1998 i affes och svamlade nåt och kallade mig för "Vargöga" :D

Så for vi in och sitta i puben vid bardisken på bardiskpallarna. Kaverin frågade en kaveri som jobbade i affes att va tycker du om min skjorta? Så sade kaverin att den e Groovy. Den var från 70-talet. Dessvärre så lämnade kaverin den hos en annan kaveri, och den andra kaverins morsa använde skjortan hans till att torka upp hundspyor :P Så det var synd, för det var en snygg skjorta.

Vi satt ännu vid bardiskpallarna och pratade om och skrattade åt "Kalle Anka" på bangården. Det var en tidlös känsla, som att det lika gärna skulle ha kunnat vara typ 1965 i krogen, och vi skrattar åt "Kalle Anka".

Nåja, denna "Kalle Anka" skulle väl ha varit mycket ståtligare i brudarnas ögon än vi var. Så vi skrattade bäst som skrattade sist antar jag.

Sedan var det 3 fördomsfulla Svartåbrudar uppe och dansade. Kaverin frågade om en sku komma och dansa med honom, men det kom bara någo fördomsfullt svar tillbaka. Sedan var det en ny snygg brud som jag tyckte likna en Sumppu, men som inte var hon. Hon hade börjat jobba i affes och var från Kotka om jag minns rätt.

Kaverin dansade sedan med en pulimommo nere i puben i rena harmen. Sedan då vi for så var vi ute i centrum och gå en stund. Nästa morgon hade jag krapula. Jag låg sedan på soffan och såg på en Kaurismäki film, Rosso, som handlar om en italienare i Finland.

Tänka sig, att tidsglappet mellan sommaren 1999 och sommaren 2017 är samma som tidsglappet mellan sommaren 1981 och sommaren 1999!! Helt sjukt!! Och det känns inte alls lika länge sedan som mellan 1981 och 1999. Hela världen förändrades då, och jag blev från liten lort till (halv)vuxen. Nu har det hänt mycket mindre både mikrokosmiskt och makrokosmiskt sett mellan 1999 och 2017 än vad det hände mellan 1981 och 1999. Surrealistiskt.

Jag har följt med diskussionen på facebook om fenomenet runt bussis. En massa knarkare, suputer och andra urartade element som håller till där. Det har hänt några gånger att någon fylltratt betett sig aggressivt då man gått där förbi och andra saker har jag faktiskt märkt där de senaste åren. Jag tror det delvis blir så då man ska ge öppenvård åt psykpatienter nuförtiden, delvis beror det på denna civilisation i sin helhet. Men det är ju inte något nytt fenomen i sig. Redan i romerska riket existerade det liknande dekadens och degeneration.

Det känns ändå som om såndäna aggressiva rappiopulin som stör skriker och härjar mitti stan har blivit vanligare här i byn än förr. Förritiden var pulina mera typ luffare av sig. "luffarpulin" eller "Hawkwind-pulin" som jag också kallar oldschool-tagarkarlar/halvpulin för. Typ som var klädda i lippis eller röd yllepipo, gumppare, gamla loden-kappor, ylletröjor etc. samt att de cyklade och kunde eventuellt köra med en gammalmodig trehjulig Tunturi-invamopo eller också flakmopo. Samt kanske röka pipa. Sådana brukade vara fredliga av sig och lämna folk ifred, och vara avsides och ta lite, men inte mitti stan. T.e.x. mot avstjälpningen kunde de sitta i en ring vid någon äng och ta lite en solig sommardag. Som de gjorde engång sommaren 1991 då jag cyklade förbi dem.

Säger inte att dom gör bra mot sin kropp då de dricker för mycket, men de var ändå en hederlig form av (halv)pulin. och de brukade inte ta lika mycket som nutidens ohederliga rappiopulin dit kring Fokus. Dom umgås dessutom med allsköns knarkare där och har ingenting att komma med helt enkelt.

Jag kallar sådana hederliga pulin för Hawkwind-pulin eller luffarpulin som sagt:D för att Hawkwinds musik ofta är sådär somrig och psykedelisk luffaraktig typ och då dom ser ut som "luffarpulin" själva i Hawkwind :D  Men dom har alltså ingenting att göra med rappiopulina som är utanför Fokus. Inte för att jag själv tänkt bli någon sådan:D Det verkar inte finnas av dom i byn för tillfället. Ett exempel på en fridfull luffar/Hawkwind-puli var "Skäggpulin". Som då han hösten 1998 köpte en liten Karpalet-flaska från Alko en mulen lördags-förmiddag. Så gick han sedan långsamt gående upp mot vattentorns-skogen. Typ ut i naturen och ta lite distant. Inte öppet som dom i Fokus.

 Här strof 138-142 ur Hávamál. Intressant är det faktum att enligt mytologin härstammar runorna från jättarna. Från det dolda, ockulta, som Oden sökte. Och som stärktes av då han blandade blod med Loke, som blev hans blodsbroder efter det. Mycket intressanta aspekter i den fornskandinaviska mytologin/religionen. Den är väldigt rik och jag tror att det alltid kan ha funnits mer än en tolkning av den, även för 1000 år sedan och mera. Det fanns enkla bönder och komplicerade sejdkonor då också, då folk alltid varit olika. Och dessa två kan ha haft olika tolkningar av åtminstone somliga saker inom samma religion.

138. Jag vet att jag hängde

i vindpinat träd

nio hela nätter,

stungen med spjut

och offrad till Oden,

själv given till mig själv

på det mäktiga träd

som ingen mänska vet

av vad rot den är vuxen.

139. Jag fick ingen mat,

ej heller mjöd,

rätt ner såg jag,

runor tog jag upp,

tog dem skrikande

och föll från trädet.

140. Nio trollkväden

tog jag från sonen

till Bölthor, Bestlas fader,

och därtill en dryck  av det dyra mjödet,  

öst ur Odröre.

141. Då började jag frodas,

fatta och förstå,

växa och trivas väl.

Ord födde ord

när jag letade ord,

verk födde verk

när jag skapade verk,

 142. Runor skall du finna

och tydda runstavar,

mycket stora stavar,

mycket starka stavar

som stortulen målade

makterna gjorde

och  gudarnas Ropt ristade.

Undermedvetet minne från Mafalda-serien?

Alltså Mafalda-serien, som handlade om ett barn vid namn Mafalda, samt hennes kompisar, brukade ju vara i västis förrivärlden dagligen. Alltså i seriesnuttar. Alltså vi snackar om då jag var i lågisåldern nu från hösten 84 och framåt. Alltså det gyllenne 80-talets andra hälft med Gorbatjov och Perestrojka, framtidstro och högkonjunktur, Dingo och thrashmetal. Och så vidare.

Jag tyckte Mafalda var rolig alltid då jag var i lågis och läste Mafalda från HBL typ 86-89.  Inte minst då hon hatade soppa, som brukade serveras hemma hos Mafaldas. Soppa var sedan igen min favoriträtt i skolan som barn. Kött eller korvsoppa och semla var min absoluta favorit, och man serverade det på fredagar om man serverade det. Favoritmaten i skolan den bästa dagen i skolan: Fredagen! Fredagen var den gyllenne skoldagen. Det var endast på fredagen roligt att vara i skolan. Ack, lågis! :D Man var så liten och oskyldig då. Sedan högis var typ den diametrala motsatsen till lågis på alla sätt och vis.

Jag köpte en Mafalda bok här nyligen. Det var speciellt två seriesnuttar som jag tyckte var roliga. Ena var då Mafalda ser i ett uppslagsverk vad ordet "Demokrati" betyder, så såg hon att det betydde att "folket styr" Så började hon gapskratta och gapskrattade ännu då hon åt lunch med hennes morsa och farsan och gapskrattade ännu på kvällen då hon låg i sängen innan hon somnade. Hehe, det var en bra snutt! Nuförtiden skulle väl tidningarna aldrig våga kritisera detta system, då de är medvetna om att humor och sarkasm är utmärkta psykologiska vapen.

Jag döpte rubriken på detta blogg inlägg till vad den  är därför att då jag läste vidare på Mafalda så kom jag till några seriesnutter som handlade om att Mafaldas kompis Mikael har blivit en ny Mikael, dvs gjort statskupp mot sitt gamla jag och störtade hans gamla personlighet. Detta är vad denne Mikael säger: Hej! Här kommer "Den nye Mikael"! Jag var så trött på mig själv så jag utsatte mig för en statskupp och störtade min gamla personlighet. Mafalda ser undrande på honom och frågar sedan: Oj, vad kommer den revolutionen att kräva för offer av OSS då?

Alltså det är ju PRECIS så som jag tänkte om mig själv år 2000!! Jag tänkte metaforiskt sätt att jag gjorde en statskupp mot mitt gamla jag och ersatte det med en fräschare personlighet! Och som denne Mikael också säger "Rom byggdes inte på en dag" så tänkte jag att mitt nya jag är under ständig utveckling och uppbyggnad. Var det ett undermedvetet minne från barndomen då då jag tänkte mig att jag gjorde en statskupp mot mitt gamla jag, eller var det något som kommit självständigt? Kanske både och. Skulle jag inte vara lagd på ett visst sätt så kanske det aldrig skulle ha blivit ett undermedvetet minne, som ploppade upp-fast jag inte kunde minnas denna seriesnutt. Det ligger nära till hands att tro.

Så i en annan seriestrip i samma tema: Mafalda frågar Mikael såhär: Hej! Hur går det för dig att vara "Den nye Mikael?" Så säger Mikael såhär: Kärvt! Vissa element håller fast vid den gamla ordningen: 

Så säger han: "Antingen går du och handlar som vanligt eller också blir det ingen TV".. och så frågar han om Mafalda följer med till affären.

Typ som att borgerliga element höll fast vid den gamla ordningen i 20-talets sovjet eller nåt liknande.Jag upplevde också att vissa element höll fast vid den gamla ordningen efter att jag hade gjort "statskupp" mot min gamla personlighet år 2000: Många associerade mig bara till den jag varit tidigare,  t.e.x. att jag var rätt tystlåten med främmande människor t.e.x. och såg inte mitt nya jag. Eller så upplevde jag det som då.

Men jag menade inte att byta personlighet helt och hållet eller något sådant. Jag menade att hålla kvar mina karaktärsdrag och så nog sådär annars, men fräscha upp och modernisera och ta åt mig nya saker också. Som t.e.x. att den ryska folksjälen är alltid den samma oavsett om det är under Tsar Nikolaj, Sovjetunionen, Jeltsin eller Putin. Eller att Tyskland alltid har sin typiska prägel oavsett om det är under Kejsaren, Weimar-republiken, Hitler, Erich Honecker eller Helmut Kohl. Förstår ni hur jag menar?

Det om undermedvetna minnen är intressant. Eugen Semitjov, en författare, berättade i en bok om hur han då den första rapporten om regelrätta "Flygande Tefat" kom från en amerikansk pilot, Kenneth Arnold, 1947. (Piloten hade kallat dom för "Flying Saucers" för han tyckte att det han sade sig ha sett påminde konkret om sådana) Vad jag har förstått så befarade man först att det var ett nytt sovjetiskt hemligt vapen, men hypotesen om att det var några som var mycket längre bortifrån sattes mycket snart igång.

Eugen Semitjov började då 1947 fundera att han stött på tefatsformen i rymdfarkoster någonstans tidigare, han kunde inte bara minnas var. Flera år senare gjorde han efterforskningar och fann science fiction tidningen Blixt Gordon, som kom till Sverige 1934 under namnet Karl Blixt. Semitjov far fascinerad av serien som 11-åring då, Där strider Blixt Gordon mot rymdskepp i en främmande planet, och dessa skepp kallas för "Gyroskopfartyg" och de är regelrätta flygande tefat till formen!

Jag citerar Eugen Semitjov ur hans bok "De otroliga tefaten"

"Det var alltså inte Arnold som "uppfann" tefaten! Vad han än såg-eller tyckte sig se, eller påstod sig ha sett-kan han möjligen ha haft bilden från Blixt Gordon-serien kvar i minnet liksom jag?"

Kan jag då om Kenneth Arnold ha haft en undermedveten bild av ett flygande tefat kvar från sin barndom och Blixt Gordon-tidningarna, och därför beskrev det vad han nu sedan såg som flygande tefat-på ett likadant sätt ha haft kvar en undermedveten bild av Mafalda-seriesnutten som jag måste ha läst någongång på 80-talets andra hälft, då jag metaforiskt tänkte att jag ska göra en maktkupp mot mig själv år 2000?

Jag fortsätter med att citera ur Semitjov's bok

"Han bör ha varit 17-18 år när avsnittet med gyroskopskeppen publicerades i amerikanska tidningar. Han har knappast kunnat undgå att se det-serien var enormt populär och spridd över hela USA. Det är mycket möjligt att Kenneth Arnold tagit intryck av Raymonds tecknade fantasier. Att det var en undermedveten minnesbild som han fjorton år senare omsatte i en märklig rapport.

Men var fick den berömde tecknaren sina gyroskopskepp ifrån? Var det en produkt av hans fantasi, som alla hans övriga sällsamma framtidsvisioner? Kanske, kanske inte. Faktum är att inte ens 30-talets tecknade tefat var något nytt"

Semitjov går vidare och berättar om att det fanns en ovanlig novell att läsa i tidningen Grand Magazine år 1912. Den hette Alan Moraines sällsamma fall och berättade om en pilot som blev jagad av  farkoster som såg ut som runda skivor, och blev tagen ombord av humanoider. En novell långt innan sin tid. Och 35-år innan Kenneth Arnolds rapport om "Flygande tefat"!!

Från sak till tredje så kom jag att tänka på våren 1988 då jag var med några kaverin i en park och lekte med bilar. Alltså såndäna Matchbox-bilar. Så var det en såndän Mika som jag lite kände från finskspråkiga lågis och han lyckades riva loss framluckan på en orange Corvette som var min. Jag blev lite arg på honom och sa något frustrerande. Han gick hem ett slag (han bodde i närheten) Och kom tillbaka med en hel låda med Masters of the Universe-dockor. Jag fick ta vilken jag ville för att han hade lyckats sabba min Corvette. Åh, att mina ögon lyste av att se på hans samling! Jag valde Spikor, och han var förlåten.

Master's of the Universe dockorna var faktiskt dockor för pojkar på 80-talet!! Man skämdes inte alls för att leka med dom, för dom var faktiskt tuffa! Inga flickor åtminstone i vår skola lekte med dessa dockor. Haha, jag kan tänka mig riktigt någo feminister. Dom är glada och nöjda för att pojkar i ett daghem ska börja leka med dockor, och dom väntar på leveransen av dockorna. Så är det istället för vanliga dockor tuffa och coola Masters of the universe dockor, som pojkarna leker med med nöje! Och feministerna hoppar jämfota och river sig i håret av frustration! :D

Jou. Jag mindes just en dröm jag drömde maj 2016 om åskväder och en jättesnygg brud och vi var nere i bangården och pratade tillsammans och trivdes med varandra medan blixtarna bara ljungade och åskan knallade. Oj, så romaaantiskt :p Nu ska ja lyssna på some black fucking metal!

HAHA! PRESS STOP! Jag minns i lågis så berättade jag om ett påstått brasilianskt UFO-fall jag läst om i Semitjov's bok något om att "Natten till den 11:te augusti flög två rödglödande klot över Mafras hydda. Samma natt hade Mafra och hans son sett meterslånga varelser smyga omkring utanför."  Vet inte varför jag berättade liksom rakt från boken att två rödglödande klot flög över Mafras hydda. Ville väl vara rolig av mig eller något. Så höll en Johan på länge efteråt åt mig: Två rödglödande klot flög över Mafaldas hydda! :D

Konstiga ljusfenomen

Hehe, ja tänker lite berätta om ett kontroversiellt ämne. Om ljussken man sett på himlen. Nu ska ingen tro att jag är någon  vidare UFO-fantast av mig eller så, och jag tror inte alls att sådant är av utomjordiskt urpsrung, det är den minst sannolika hypotesen av de få fall som inte kan förklaras på ett naturligt sätt.(de allra flesta fall kan förklaras naturligt, antingen som reella naturfenomen, teknik, psykologiska fenomen etc) Men det är ändå intressant då man lite fördjupar sig i vad folk säger sig ha sätt och så, och de diffusa ljusfenomen man själv också sätt.

Jag såg med farsan en vardagskväll vintern 1987 något som "hängde" i himlen mot söder via bilen. Vi körde i centrum av Karis och såg det båda två. Farsan trodde att det var en satellit som var på väg att falla. Jag har ännu en visuell minnesbild av "det". Vad det nu än var. Det var rödglödgande och var format som en ruter från en kortpacka. Det var lika stort kanske som en helikopter på några hundra meters höjd. Det såg ut att hänga något, typ någo kablar eller liknande nerifrån "ruterns" ända. Det såg jännä ut måste jag säga, vad det än var. Jag förstod nog alltså att det var något annat än utomjordingar, fastän jag var liten då.

Heh. Jag mindes att jag blev lite intresserad av Ufon då jag läste i någon Hemmets Veckotidning hos min dagmamma en artikel om ett påstått UFO-fall i Sverige. Det var hösten 1985. Det är väl en viss procent främst grabbar som blir intresserade av Ufon mer eller mindre i lågisåldern, och jag var en av dem måste jag erkänna. Fast det är ju inget att skämmas över, fast folk associerar ufon med flum. Därför heter väl det att man är "ufo" om man är konstig. Fast enligt en kaveri kommer det att man kallar folk man tycker är konstiga för Ufon från 60-70 talets vänster-rörelse, och då vänstermänniskor ju brukar vara totalskeptiker mot allt som inte går att att bevisa, samt i likhet med kristna, brukar avsky allt som har med omstridda fenomen att göra, så började de sarkastiskt kalla de som de hade fördomar mot och tyckte var "konstiga" för ufon.

Sedan var jag tidigare, hösten 1986 en vardagskväll, då det var stjärnklart ute i skolgården med syrran och hennes kaveri samt syrrans kaveris lillsyrra, som gick på 4:an. Jag såg upp mot stjärnhimlen och såg en röd prick flyga lite för att sedan försvinna. Antagligen var det en satellit. Jag sade åt syrrans kaveris lillsyrra att jag såg något konstigt just! Så efter typ 5 minuter dök det en liknande röd flygande prick uppe norrut mot Karlavagnen. Jag sade att där e de igen! (fast jag tror det var en annan) Hon såg den då jag pekade åt det hållet. Hon såg på den och sade med ett flickaktigt tonfall som att hon skulle ha tyckt det var kusligt och en aning överraskande att hon såg det: HuUUuij!

Hehe. Barndomsminnen. Knappast var det något konstigt, men man har bra inbillning nog som barn

Hehe, jag drömde för typ 10 år sedan att jag cyklade på natten och såg ett ljussken ovanför ett vitt "kråkslott" på samma gata som pärona bor på. Där en gammal sur kärring bodde ensam med sin stora chäferhund på 90-talet ännu. Jag cyklade fullt och en kaveris lillsyrra kom också cyklande från hållet jag cyklade från. Jag frågade henne att såg du dedär ljusskene? Hon sade: Jåå! Jag frågade om hon vet var det var. Hon sade: Nää!

Hehe, detdär påminner mig om en annan gammal grannkärring till pärona, den s.k. "Potokällartanten". Hon bodde några hus ifrån päronas och mitt barndomshem. Hon som blev jättearg på mig och min kaveri höstlovet 1987, då hon trodde att kaverin kastade sten på hennes fönster, fast han verkligen inte gjorde det. Juttun var den, att vi var ute på gården och kaverins farsa förbjöd oss att göra något, och kaverin gjorde i ren frustration en kaströrelse med armen, mot potokällartantens hus (vi var på kaverins gård, potokällartanten bodde på motsatt sida ovanför kaverins föräldrars tomt/hus. Hon var änka)

Så kom hon ut efter en minut och ropade hysteriskt om att man inte får kasta sten. Jag minns denna mening som att det skulle ha hänt i går. Hon tjöt bokstavligen såhär: VIELÄ YKS KIVI NIIN MINÄ SOITAN POLIISILAITOKSELLE!! Kaverins farsa förklarade sedan åt oss att det är en gammal ensam tant, och att vi inte ska bry oss att hon skrek.

Jag drömde engång att jag gjorde inbrott i hennes källare då jag var typ 12. Det var fullt med potisar där. Så öppnade hon överraskande dörren till källaren och sade argt: Mitä, mitä, mitä, mitä sä täällä teet?!?! Och jag kände mig rädd för konsekvenserna över att bli tagen på bar gärning och nologer så satan i drömmen :D:D

Nå iaf. Jag hörde för typ 28 år sedan att hon hade ringt åt grannen någon dag då och var uppskärrad, för att hon hade sett från fönstret att "något rött" hade susat förbi på gatan mitt på natten. Vad det var vet jag inte. Kanske baklyktan på en Honda Monkey :D men vad vet jag. Hon var lite nervös av sig, no hard feelings, men sådant ökar inte riktigt tilltron om man säger sig ha sett något konstigt.

Konstigt dock på nåt sätt att det är just om Ufon som folk i regel blir tokiga av att höra, och typ nävorna börjar vifta i luften av ilska. Den bilden har man fått då man läst i forum och så. Att tala om ufon tycks reta upp folk helt sanslöst. Folk är konstiga helt enkelt.

Jag drömde engång som 20 sommaren 1997 att det kom en kärring i 35-årsåldern med Kossubotn, vetni såndäna cp-aktiga tjocklinsade glasögon man brukade ha på 70-talet. Kossubotn heter dom på kariska iaf. och kort jättetunt stripigt flotit hår. Hon frågade mig: Vill du att vi ska vara tillsammans?  Jag och en kaveri skrattade gått åt den drömmen då, och han påminde mig om den då han ringde häromdagen och vi pratade lite om gamla minnen, och jag fick mig ett gott skratt :) Vi talade lite om brudar och han sade att jåå, evalds e okej att gå till ibland. kanske de kommer nån me kossubotn och äckligt kort skitit hår och frågar dig  att vill du att vi ska vara tillsammans?

Humor behövs nog alltid.

Jag tänker nu just på sommaren 2000 av någon anledning. Det kanske beror på att jag lyssnar på Spiritual Beggars Ad Astra-skiva som jag köpte då och hörde på ganska mycket då, men diggade den inte riktigt. Nu lyssnar jag på den igen på en paus på typ 16 år och tycker faktiskt riktigt bra om den. Den är bätte än jag mindes.

Jag köpte lördagen 8.7-2000 två Kopparbergs cider i burk. Det var rediga halvlitersburkar då. En päron, och en jordgubb som var ren jordgubb den tiden. Sedermera har dom ju gjort den sämre då de envisas med att blanda lime i den. Kopparbergs är en av de få cidrana som går att dricka. Woodpecker gick också att dricka, men det har man inte fått i Finland sedan typ 1999.  Annars brukar det ju vara så, att det som är JÄTTEGOTT drar dom bort från försäljningen, och det som är uäk säljs gladeligen år ut och år in. Inom b.l.a. glass-sorter är det ofta så.

Sedan köpte jag en sixpack Karhu från Simpukka lite senare. Så kom en kaveri till mitt. Det var bestämt att vi skulle dricka litet den kvällen nämligen. Han hade öl med sig. Han tyckte att jag ska berätta vad jag drömt om för att få liv på kvällen. Så jag tog fram min drömbok och läste vad jag drömt från den. Sedan minns jag inte så mycket mera av vad vi gjorde eller talade om, men det var helt stil kväll.

Under den tiden köpte jag s.k. Stoner rock en del. bla just Spiritual Beggars, Orange Goblin och Hangnail. Hangnail och Orange Goblin är nu bara skit, men Spiritual Beggars har sina bra sidor. Åtminstone Ad Astra-skivan.

Blev med ens vuxnare år 2000 på något sätt. Fast i själva verket såg jag nog ut som 17 då också :P

Men man var ändå så purung då ännu så allt liksom stod framför en. Man orkade bli fascinerad på ett helt annat sätt då och så.

Så drömde jag juli 2000 att det kom ut en ny sorts Jaffa på marknaden där etiketten var rödgul och föreställde en soluppgång. Nej, inte Aurinko Jaffa, utan någon annars sort. Aurinko Jaffa var nu bara skit om man jämför med den traditionella gula Jaffan.  Så drömde jag också juli 2000 att jag var i nåt kontroll-rum och det kom signaler från rymden via en manick. Det hördes som hjärtslag typ. Det var ganska stil dröm.

Det var så fantastiskt på något sätt att fara till affes hösten 2000 med sitt vuxnare och öppnare jag.(fast jag såg ut som 17 och var okarismatisk och omogen, men det förstod jag inte då) Hela världen kändes öppen. Man förstod inte att allt skulle gå till stagnationsläge från och med början av 2002. Likasåbra, för med facit i hand skulle det bli hemskt. Heh, inte för att jag diggar den men låten It's my life av Bon Jovi associerar jag kraftigt till hösten 2000 och ungdom då jag var 23 och hörde den typ varje lördagskväll då jag var i affes då i tiderna.

Dock tog jag folk på alltför stort allvar den tiden. Nu är dom bara typ insekter i mina ögon om jag är på krog och så iaf :D Man får mer skinn på näsan då man blir äldre. Och jag har fått mer skinn på näsan desto äldre jag blivit skulle jag våga påstå. Med det menar jag inte att jag är otrevlig eller så, snarare att jag skrattar inombords åt de flesta människor och deras funderingar och flockbeteende.

En annan sak som är flockbeteende är det att då media uppviglar och agiterar och piskar upp riktigt hatstämning mot s.k. Antivaccare, och då folket går på denna folkuppviglan, så pratar de till människans primitivaste instinkter. Många blir som tokiga och besatta av tidningarnas propaganda, och börjar hata s.k. antivaccare som om det är fråga om rena häxjakten. Ja, det är precis samma primitiva instinkt som media har piskat upp, som under inkvisitionens år i Europa.

En dikt av en Heinrich Heine, men som jag lite ändrat på:

Först hämtade de antivaccarna och jag protesterade inte, för jag var inte antivaccare
Sedan hämtade de EU-motståndarna och jag protesterade inte, för jag var inte EU-motståndare
Sedan hämtade de populisterna och jag protesterade inte, för jag var inte populist
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar att protestera

Jag är EU-motståndare btw men ingen värdekonservativ populist i stil med Sannflinländarna och Sverigedemokraterna etc. I själva verket försöker jag hålla mig borta från realpolitik helt och hållet.

Sen när har mässling blivit en sjukdom som folk typ jämför med digerdöden? En trivial barnsjukdom, som oftast är relativt oskyldig om man behandlar den på rätt sätt. Ännu under 70-talet fick nästan alla barn mässling och det hörde till saken, och som ökar barnets allmänna motståndskraft. Jag tror också att det är mentalt bra för ett barn att få mässling, då barnet lär sig att livet inte automatiskt är en dans på rosor och blir härdat av det. Jag skulle faktiskt ha föredragit att ha haft mässling som barn, men jag är dessvärre vaccinerad mot det.

Åtminstone mot barnsjukdomar, HPV vaccin samt influensavaccin tycker jag är fullkomligt onödiga. Och snart ska det börja vaccineras mot vattkoppor också. Alla blir ju tack vare det en bunt med veklingar som duker under för minsta lilla förkylning! Är inte helt emot vaccin, men åtminstone vaccin mot barnsjukdomar, influensa och HPV borde förbjudas.

Vattkoppor räknades förut som en trivial barnsjukdom. Inom 10-20 år har väl många blivit hjärntvättade till att tro att det är farlig FARSOT som man MÅSTE vaccinera sig emot. Och de som är skeptiska så HATAR, HATAR, HATAR de!! *De hoppar och dansar omkring och river sig i håret av frustration över "antivaccarna"*

Precis som det fick med mässling btw.

Alltså de flesta har inte satt sig in i något argument varken hit eller dit eller undersöker vidare, de litar bara helt blint på vad makthavarna säger. Säger de att mässling är JÄTTEFARLIGT, som man MÅSTE vaccinera sig emot, så är det en orubblig sanning, enligt dom.

Men som sagt. Orka med dessa alla insekter som kallas för människor *GÄÄSP* Jag har dragit mig lite undan "folklighet" skulle jag säga. Och nu orkar jag inte skriva mera idag iaf. Nu ska jag

Här en dansk dokumentär, "De vaccinerade piger" om HPV-vaccinets skade-effekter på många flickor. se och begrunda. Tror inte att Yle vågar någonsin visa detta på finsk tv.
https://www.youtube.com/watch?v=GO2i-r39hok