Med buss till hesa 7.12.1993

Jåå, alltså vi for till hesa då en gråmulen tisdag 7:nde december 1993. Med skolan. Jag var på musiklinjen i detdär genomfåniga Lärkkulla då (Skulle jag ha vetat sådant fånigt ställe det var, skulle jag inte ha farit dit efter grundskolan. Men jag ville ta ett mellanår typ, så jag trodde det kunde vara bra)

Dagen då vi sku fara ti hesa så drömde jag på morgonen att jag hörde introt till A Blaze in the Northern sky-skivan av Darkthrone, och det var natt och jag var utanför Lärkkulla då det kom brandbilar med blåljus uppför backan och till Lärkkulla. Så något om att rellalärarn i högis Laku också var där.

Sedan vaknade jag och gick till Lärkkulla. Bussen skulle starta till hesa 12.00 Det var några flickor som talade om släktforskning och att den enas släkt hade kommit till 1500-talet i sin forskning. Så sade den ena brudn att hon hade hört någon som hade kommit ända till 500-talet!! Det lät nog märkligt. Den andra bruden sade att e de nån adels-släkt då eller? Och hon tyckte att det lät jännä. Det gjorde det onekligen, om det nu var sant. Låter otroligt nog.

HAHA! Den bruden som berättade det, var ganska såndän räväkkä av sig. I skolan så åt hon inte heller då det var uäk mat, så sade hon att dom säger att man ska tänka på de stackars svältande barnen i afrika... NÅ SKICK DIT DENDÄR SATANS MATN DÅ!!! ropade hon att man borde säga åt dom som säger så.

Engång i något sammanhang ropade hon utanför Lärkkulla dörren då hon rökte åt någon som var på väg därifrån. De talade nåt innan om någon typ sinsemellan. Så ropade hon åt honom smajlande: SÄG ÅT HONOM ATT HAN E EN SKINNPITT!! heh. Men det var inte den gången vi for till hesa alltså.

Så var det en lärare som blev lite åksjuk, men inte så farligt. Hon for ut och tog några andetag frisk luft åt sig på en busshållplats i Kyrkslätt eller var det kanske Esbo.

Sedan var det utanför Mannerheim-statyn då vi for där förbi med bussen, så såg jag att det var två typer i typ samma ålder som mig spelade in ett clip till en musikvideo eller något. En hade en videokamera och filmade och den andra spelade luftgitarr bredvid Mannerheim-statyn med solbrillorna på sig. De såg ut som hip-hoppare, och man såg tydligt att det var meningen att de bara skulle bli ett clip, för det räckte typ 10-15 sekunder som han uppträdde framför kameran så slutade dom.

Så for vi till Historiska museét till att börja med då vi var i hesa. Det var en såndän Jenny som hela tiden såg ut från fönstret, och jag undrade varför hon riktigt gjorde det. Vi var alltså i museét då. Hon lutade sig mot en stol och såg ut från fönstret. Guiden sade "akta!" och föste undan henne ur den antika stolen.

Sedan minns jag ingenting annat från museumet, utom att det var tråkigt. Så gick vi lite och gå i stan. Jag gick tillsammans med en typ som jag kände från förut och som var i paralleklassen i högis och lågis. Vi for av och an in i en liten skivbudju. Jag råkade se Burzum's första och Burzum's "Aske" i cd-format, alltså separat från varandra (senare i nytryck så var det både och i en cd) Jag sade åt kaverin att där e bra skivor!! Om du vill ha nåt bra så köp dom.

Så åt vi i Restaurangskolan Perho. Det var någo sorts biffar. Jag tog 3 av dem, men ingen potatis, för den såg äcklig ut. Det var någon jävla potismömmö med ost å keikkor, å jag skulle nog ha tyckt att det var uäk, så jag tog inte potis.

Det var en som hade ålder som beställde in en whisky, och 4 brudar som hade ålder, b.l.a dom som svamlade om släktforskningen, som beställde in konjak med kaffet. Jag såg att en blond brud i personalen tydligen gick ut för att röka, för hon hade en utejacka på sig och höll i ett paket Marlboro Lights. Alltså det som nu heter Marlboro Gold.

Så for vi och gå lite i stan jag, dendär jappen som jag sade att han ska köpa bort skivorna i budjun samt en lärare började slå oss följe. Vi gick förbi en parkerad bil. Det var en elevs bil, han hade kommit till hesa med bil han. Det var en liten grå japanare, typ Toyota eller något. En sådan modell har jag inte sett på snart 20 år, så tror ej dom finns mera. Jag minns att bokstäverna på registerbrickan var UNL. Jag tänkte på Marduk skivan "Those of the Unlight" då jag såg på registerbrickan. Den skivan hade jag köpt i slutet av november 1993.

Läraren sade att han kan köpa en kassett åt någon av oss (sic!) så vi gick in Fazer's musik. Jag gissade att det skulle bli gnäll, för denna lärare var kristen. Förresten så kände jag mig obekväm i att en som man då tyckte var en gammal gobbe skulle börja köpa något kassetter åt en, som inte visste något om "ungdomsmusik". Så kaverin fick med glädje välja för mig. Jag behövde inga allmosor.

Läraren var kritisk som sagt. Då kaverin tog upp en kassett med bandet Faith no More..titeln på skivan/kassetten var "Angel Dust" Ett blått fodral med en vit stor fågel typ stork eller något, om jag minns rätt. Han sade att dehär e ganska bra! Så sade läraren att Joo, men vetdu vad Angel Dust betyder? Det står för heroin. Jag tycker inte om dethär med narkotika i musikvärlden, och det är synd och tragiskt och blaablaablaa. 

Han hade fel! Angel Dust står inte för heroin, utan för PCP, som är en deliriant som man kan bli fullständigt gälin av. Därför har den väl aldrig haft någo större genombrott heller detta ämne. Det jämförs ofta felaktigt med hallucinogener, men detta är helt annorlunda-och fullständigt farligt. Kan knappast användas medicinskt och terapeutiskt, som hallucinoger. Nu menar jag inte att jag rekommenderar att folk ska köpa olagligt och självmedicinera sig, men jag menar att man borde använda LSD och Psilocybin inom sjukvården, absolut! Mot neuroser och djupa depressioner etc.

Så såg kaverin på en Slayer kassett. Det kom direkt från läraren i skeptiskt tonläge
: "E de någo sataniskt?!"  Så såg jag på en Pink Floyd kassett. Det var den Pink floyden med dendär kossan på fodralet. "Atom heart mother" heter den. Läraren berättade att han har varit på Pink Floyd konsert i USA tror jag det var.

Så valde kaverin till slut en kassett med bandet Spin Doctors. Han hade sett dom på tv och tyckte det var bra. Jag som hade blivit fullkomlig underground-fanatiker, bara skrattade åt all mainstream som massorna lyssnade på då. Som just Spin Doctors, Faith no More, Nirvana, Therapy? och allt vad de hette då. För att inte tala om sådant som var ännu mer skit som Haddaway och keikkor. Fast nu blir man nostalgisk alltid då man är i krogen och mittiallt hör: WHAT IS LOVE? BABY DON'T HURT ME, DON'T HURT ME NO MORE! Det har blivit från dåligt till bra, då det är en så otrolig 1993-nostalgi i själva låten.

Så sade läraren åt mig efter att han hade köpt den åt kaverin: Å så om du tycker om den så kan du ju kopiera den! Shh! Sade han rakt så kassagobben i skivbutiken hörde det, för att låtsas vara rolig, kan tänka.

Så bjöd denna lärare på glass någonstans, och en cokis och keikkor åt mig och kaverin. Då han for och pissa och vi blev ensamma och sitta vid cafébordet så sade kaverin att Han e int liiite sjuker! (då han bjöd åt oss sådär.) och jag höll med. Jag tyckte också det var väldigt konstigt. Uppenbarligen försökte han köpa förtroende av oss, för att sedan kanske försöka tyrkyttää kristendomspropaganda. Han gjorde det aldrig, men jag kan tänka mig att det kan ha varit ett motiv. För det ligger alltid någon baktanke, någon agenda, i såndänt. Ingen är överdrivet snäll mot någon som inte är anhörig eller bra kompis, utan att det skulle finnas något dunkelt motiv bakom det.

Jag kände mig minst lika obekväm som kompisen. Förresten tycker jag att det var som om vi blev behandlade som och typ kände oss som små lortar då jag och kaverin satt och glufsade en stor glassportion var, medan läraren satt vid motsatta sidan om bordet och drack kaffe, som om att han sku ha varit pappa och jag och kompisen hans typ 4-12 åriga barn. Det kändes nolot och obekvämt. Då man var 16 ville man ju inte veta något om barndomen och innan pubertetet. Det var två skilda världar.

Sedan då vi gick på gatan i hesa jag läraren och kompisen så sade kompisen åt honom: Tack nu ännu engång för allt bara! Jag sade också att jåå, tacktack. Vi tänkte väl att vi sku hålla god min i elakt spel, och låtsas vara vänliga och tacksamma gentemot hans "lellittely" med oss. Lite falskt ja. Från vår sida sett. Hehe. Men vi var bara 16. Nuförtiden skulle jag nog konfrontera frontalt och direkt och fråga vad detta ska föreställa, att försök ingenting.

Så for vi till Svenska Teatern och såg på någon dålig teaterföreställning. Det var någon komedi. En gobbe förklarade om någon typ som far omkring med en pilotmössa på huvudet. Så föll en tallrik mittiallt ur kulissväggen. Det var liksom tallrikar som prydnader på väggen. Mitti en replik så föll tallriken, så de två skådisarna tystnade och såg på tallriken som föll. Den ena tog upp tallriken och de fortsatte med sina repliker. Sedan sade gobben innan dom skiljdes åt: Sätt upp dendär  tallriken! Det hörde knappast till repliken :D

Så var det en snobbkärring från skolan under pausen som satt på sin pojkväns knä (pojkvännen satt på en stol) i salen utanför själva teatersalen och rökte (man fick röka lite varsomhelst då ännu) Hon rökte LM Ultra lights. Hon rökte bara ibland, inte hela tiden. Någon hennes kompis sade att hon och pojkvännen sku komma någon annanstans å sitta. Så sade hon som rökte: Jåå, ja ska bara röökka färdigt först! Liksom på Grankulla/Helsingfors-svenska "röökka".

Sedan minns jag inte desto mera än då vi for till Karis med buss så såg jag ut ur bussfönstret mot de svarta skogarna mellan Ingå och Karis och jag tänkte på Burzum-låten "Feeble screams from forests unknown" och att det var Blackmetal-aktigt synkkä skogar typ (Kliché, men då var den sortens natur-romantik inte ännu ett kliché utan något helt nytt inom genren)

Ibland kommer bara minnena upp. Jag liksom ser framför mig dessa scener som om de sku hända typ nu, eller som att de sku ha varit igår allt detta skedde.

Nu då det är april 2018 så är det 25-år sedan april 1993. Jag började minnas torsdagen den 22:a april 1993. På kvällen hade jag också en kväll där jag lyssnade hela kvällen stundvis på min Kreator-Pleasure to Kill LP och stundvis på Deicide's första LP, precis som jag hade haft några veckor tidigare. Bara för att de var och är så kanonbra skivor! Under dagen hade vi någon lektion där vi hade undervisning i att sköta barn :D det hörde till den sista terminen i nian allsköns AIDS-info och att sköta barn och keikkor. Vi for till lågis gruppvis (då skolsköterskan hade sitt näste där) och såg hur hon badade en spädbarns-docka och höll på. Sedan måddes ja fara till tandläkaren mitti. För jag var 13.4 och fick ny tid 22.4.1993. Dom borrade faktiskt då med. Men efter det behövde jag inte sedan gå mera på ett och ett halvt år.

Så drömde jag på lördagsmorgonen den 24:de april 1993 en konstig dröm om att jag gick utanför det som då var Market Lind och Golden Grill. Så blev det "gasalarm" alltså den allmänna farosignalen började tjuta. Jag frågade en brud från klassen att vad händer? Så antog jag att det var en gasläcka från någon tankvagn i bangården, och vi for in i Golden Grill och blev där en stund. På något sätt var det en konstig dröm. Golden Grill var ett bra ställe!! Jag var där senast då det var Karisnatt 1998. Stängde väl dörrarna rätt hastigt efter det. Det var så mysigt och 70-talsaktigt ställe måste jag säga. Det var liksom mörkt och mysigt där inne, och så ska restauranger, barer och krogar vara tycker jag. Det ska vara typ lite grott/bunker-aktigt. Gärna utan fönster. Då är det som mysigast.

Så for jag ti hesa 24.4.1993. Jag köpte Deicide's andra LP Legion, som var nästan lika bra som den första skivan. Den ÄR lika bra som den första, men lika bra på ett annorlunda sätt dock. Så köpte jag b.l.a. en LP som jag lyssnade mycket på hela 1993 igenom då jag diggade den fullt. Och den LP:n heter "The Dark War has begun" av det holländska bandet Bestial Summoning.

Så tuggade jag blått Orbit-tuggis då jag kom hem. Orbit-tuggis var gått tuggis, liksom i "brädor" i samma stil som Juicy Fruit-tuggiset. Orbit var xylitol-tuggis men det var gått ändå! Det fanns spearmint(grön) peppermint(blå) och lakrits(svart)

Jag drömde engång då också på samma gång att en kaveris farsa satt hemma hos sitt och kedjerökte Hofnar Lilliput-cigariller. Han rökte cigarill efter cigarill, och snabbt rökte han dom. Liksom tog bloss och blåste ut, tog bloss och blåste ut: mmmph, puuuh! mmmmph, puuuh! mmmph, puuuh! mmmmph, puuuh! mmmph, puuuh! mmmmph, puuuh! Så efter han hade rökt den så skrattade han till och sade: Jåå, de nog så, höhö.  Så tog han en till Hofnar Lilliput ur asken, tände den, och rökte den på samma sätt som den förra.

Jag har smakat på Hofnar Lilliput, men tycker det smakar som dendär blinkande hovnarrens skit :P

Jag minns hösten 1986 då jag efter skoldagen for till Fokus Café för att köpa en skinksemla.(Jag fick alltid pengar att köpa den då jag kom hem från skolan)  Det kom en skäggig gobbe dit som sade åt kassatanten såhär: En Hofnar! Det minns jag nu bara.

Ganska cp, men jag trodde ända till högis att det hette "cigariler" och inte "cigariller". Det var på teckatimman i åttan jag talade om "cigariler" i något sammanhang åt en från samma teckagrupp. Han skrattade och sade typ: Äääää!! Så sade han att det heter ju cigariller. Det var lite nolot, hehe.

Så ritade jag i mattahäftet en professor som rökte cigarr, en profet som rökte pipa och en luffare som rökte cigarett. Så skrev jag under dem: Professorer röker cigarr, profeter röker pipa, luffare röker cigarett. Vart man nu sedan fick allt ifrån. Nåja, Carl Jung rökte ju pipa, och han var näranog en profet. Fast jag visste inte vem det var då jag var liten-så man kan fråga sig vartifrån jag fick detta vad jag skrev och ritade på mattahäftet i trean.

Så minns jag att det fanns Tiedemanns sätkätobak förut iaf. Jag associerade det till att det betydde typ "Tiedemies" och att kloka filosofer eller något röker Tiedemanns :D Typ i lågis första klasser tänkte jag så. Jag var hos en familjebekants studentfest i hesa 3.6.2000 och han som hade blivit students farsas skäggige och bohemiska brorsa rullade sätkä och rökte Tiedemanns inne i vardagsrummet. Det var sista gången jag har sett att någon rökt Tiedemanns. Tror det bara finns i Norge nuförtiden. Hans farsa rökte förresten Hofnar Lilliput cigariller, tills han skar ner och bara feströkte. På kvällen for jag till Ekenäs sedan.

Så minns jag att det var en reklam på en ny ispinne för sommaren en bit utanför deras hem i en busshållplats var det en affisch på ett foto med en gul ispinne med röda prickar. Så stod det "Tautisen hyvä mehujää!" Man associerade denna ispinne som någon "rokko-mehujää". Barnsjukdoms-ispinne :) Sådan ispinne har jag inte sett på miljarder år. Inte sen typ då.

Då jag skrev om akademiska unga "toleranta" kvinnor i mitt förra inlägg, då YLE hade skrivit om dom, och någon politisk korrekt tråkmåns hade sagt att Finland skulle vara ett "helveteshål" utan unga "toleranta" akademiska kvinnor Så förklarade jag ju att dom vanligtvis ingalunda är toleranta på riktigt, dessa akademiska unga kvinnor, utan selektivt toleranta, liksom PK-pseudotoleranta, och inte genuint toleranta, inte toleranta på riktigt.

Det är ungefär som låt oss ta exempel att majoriteten av alla s.k. "Asatroende" i dagens läge(sådana som började dyka upp med hippievågen)  inte är det på riktigt Men sätter på sig en säckvävsdräkt och springer i skogen och blotar blommor och mjöd till gudastatyetter-och har en fullkomlig överdriven politisk korrekt världsbild och är livrädda att trampa någon på tårna- och därmed kristen världsbild och moral sedan ändå när allt kommer omkring. De bär inte ideologin med sig i vardagen,utan ställer ideologin i garderoben tillsammans med säckvävs-dräkten då de är färdiga och kommer hem från skogen på kvällen. Dessutom har t.ex. krigets gudar kastrerats och de kallar dem typ för "fredens krigare" etc, etc. Det är ett halvdekadent intresse helt enkelt, utan någon riktig andlighet.

Låt oss bara på skojs skull göra ett tanke-experiment. Låt oss tänka oss att norden inte skulle ha kristnats. Hur skulle vi då ha gått klädda idag? Antagligen inte precis som vi är klädda nu, men helt säkert inte som vi var klädda för 1000 år sedan heller! Konstigt att "Asatroende" inte kan fatta det, då de envisas med att klä sig i någo snitt som var moderna för 1000 år sedan, då de har sina fåniga blot.

Förresten"Asatro"? Det uttrycket myntades på 1800-talet i samband med nationalromantiken. Det är väl ok i sig, men den ursprungliga meningen Forn sed (forn sidr) låter seriösare och ur ett bredare perspektiv sätt mycket bättre tycker jag personligen) "Asatro" låter som att det inte skulle vara på riktigt, och låter som någon ytlig vikingaromantik bara.

Detdär som jag talade om här ovan var "hippieversionen" av "hedendom". Våran inhemska figur Ior Bock var ett typexempel på hippieaktig newage-humbugeri-skit. En annan grupp är macho-gruppen, som tycker det är "tufft" att vara viking, och ser inte skillnad på macho vikingaromantik och andlighet på riktigt.Typ Tony Halmes funderingar då i tiderna. Det är sådana som kan vara skalliga, ha bockskägg, armarna och händerna smockfulla av tatueringar, (inte för att det i sig är fel, eller att vara skallig, eller ha bockskägg-men så ser stereotypen av en "macho-viking äijä" ofta ut!)och sedan ett Tors Hammare-halsband på sig. Eller en svartvit skjorta med Tors Hammare-motiv. Ni vet nog stereotypen av en "macho-äijä" som beundrar vikingar, men har noll kunskap om åtminstone hedendomens andlighet, samt ofta också kultur.

Inte för det. Forn sed på riktigt är mycket intressant. Men det finns många och rika aspekter av det.  Jag menar inte att man behöver vara intresserad av att bygga upp något hedniskt rike nödvändigtvis, men jag menar att man kan även kan av personligt intresse och andlig upplysningsiver fördjupa sig i forn sidr.. Folk såg på den forna seden ur olika perspektiv för 1000 år sedan, för 2000, 3000 år sedan etc. som idag. En enkel bonde hade Tor som sin favoritgud(närmsta(men ändå avlägsna) motsvarigheten idag är kanske dessa  machon, hehe), medan en komplicerad sejdkona hade kanske Odin som rollmodell. Kanske rentav kallade på Loke och andra thursar? Det vet man inte, men jag tror personligen på den teorin jag någongång läste, att enskilda människor har gjort det med genom historiens lopp, fast detta inte kan bevisas. Odin är ju blodsbroder med Loke, och han rådfrågade thursar och var nyfiken på dom och ville söka och utforska den andra sidan..och gjorde resor ner till underjorden med Sleipner, som var Lokis gåva åt honom etc.  Så han är en bra rollmodell på en människa som är mystiker/ockultist/schaman. Nåväl, nog om detta intressanta diskussionsämne.

Folk får alltså göra så för mig, men jag blir ironisk och tycker det är löjligt, då de låtsas vara något som de inte är. Samma sak med dagens s.k. "anarkister" som inte alls är anarkister, utan storkapitalets nyttiga idioter, som är pk och feminister, som journalisterna och medier skriver gott om och glorifierar (det skulle vara totalt det motsatta, om dom skulle vara anarkister på riktigt, och någon fara för makthavarna på riktigt-då skulle journalisterna se ut som hysteriska ugglor som fått elschock och skriva illa om dom så pennorna bara skulle glöda.)  och som blir jättearga om någon tänker emot detta samhälle och/eller inte vill delta i det.

Likadant sätt så är det mycket ironiskt att tro att majoriteten av unga, akademiska kvinnor skulle vara "toleranta". Sedan då journalister höjer dom till skyarna, och de själv elvistelee med att de är så "toleranta" så blir det bara så stupidt och skrattretande. Kanske inlägg som mitt förra inlägg och andras kritiska inlägg kan vara en trigger till att folk börjar ropa: KEJSAREN ÄR NAKEN! Eller en annan metafor. December 1989 då Rumäniens av folket impopulära ledare Ceasescu talar åt massorna  på ett torg i Bukarest. Så börjar de mittiallt tjuta och bua ut honom. Om Nicolae Ceasescu är metaforen och sinnesbilden för dessa skenheliga "toleranta" unga akademiska kvinnor, så är folkets vrede sinnesbilden av att folk börjar tröttna på deras arrogans, självgodhet och hyckleri. Härligt att se hans min då folket börjar bua åt honom. Han är en perfekt sinnesbild för den arroganta och skenheliga unga "toleranta" akademiska kvinnan, verkligen! Och lika förvånade blir dom, då alltfler börjar se igenom deras skenhelighet, tills kanske dammen brister en vacker dag som det gjorde i detta clip!

INTE allla akademiska kvinnor och blaablaa, men den delen av den som är PK-pseudotoleranta. Nåväl, här är clippet och metaforen är väldigt bra! Jag minns nog att det var tal om revolutionen i Rumänien dessa tider, men jag brydde mig inte ännu då så farligt mycket om nyheter, men jag minns att det var en stor nyhet nog.

Det var en som var i folkis 2007-2008 som var från Rumänien. Hon berättade att hon var 8 då under dessa händelser. Det kom in systemtrogna trupper till deras hus med AK-47:or och hon fick en AK-47 pipa mot tinningen och fick frågan: "ÄLSKAR DU CEASESCU?" Hon sade att hon ljög då för första gången i sitt liv och räddade sig. Hon skulle ha skjutits på fläcken enligt henne själv, om hon skulle ha svarat nekande.

Och sedan tror jag nu i efterhand absolut att även CIA hade ett finger med i spelet-nu försöker dom alltid..jag är inte så naiv så jag inte skulle fatta det-Men i HUVUDSAK tror jag nog det var en folkets revolution, som hade tröttnat på att svälta medan Ceasescu med fru levde i största lyx. men det kvittar, för nu symboliserar Ceasescu här unga akademiska "toleranta" hycklare, medan folkets vrede är de som genomskådat deras arroganta hyckleri. Men skit i det. För Ceausescu ska ju i detta clip vara sinnesbilden för en ung akademisk "tolerant" kvinna, och folkets vrede då de genomskådar deras otroliga hyckleri. (massorna som börjar bua åt honom) En verkligen genialisk metafor måste jag säga! Vems fel är det att jag är så pissed nu på dehär? Skyll på YLE som provocerar och intervjuar folk som säger att utan unga "toleranta" akademiska kvinnor skulle Finland vara ett "helveteshål" Maken till arrogans får man länge leta efter!  Återigen. Detta gäller inte alla akademiska kvinnor, men de som är fejktoleranta och arroganta och ser ner på icke-akademiska, så är Nicolae Ceasescu och symboliserar bra! Samt folk som gör uttalanden som detta om "helveteshål".

Jag har kanske själv gjort mig skyldig till lite generalisering här. Och jag förstår att inte akademiska kvinnor i sig är boven, naturligtvis inte. Men de som är fejktoleranta och hycklare förstår jag mig inte alls på, och de symboliserar nog Nicolae Ceasescu här, och folket som genomskådar honom...

Om "toleranta" akademiska kvinnor

Nu då YLE och dagstidningar har trummat återigen på den stora propagandatrumman som någon politiskt korrekt Dr. Goebbels konsanaan, och använder sig av frasen "tolerans" i propagandistiskt syfte, som dom redan gjort under typ 20 års tid. (Hittar dom verkligen inte på något annat än gammal skåpmat?) så tänkte jag att jag är tvungen att skriva om detta.  Alltså jag har skrivit om det flera gånger förut, och skulle inte orka skriva om det igen. Men då jag är medveten om att en massa främst unga människor undergivet blir hjärntvättade av dessa artiklar så kan jag ju inte låt bli att skriva något om det även här! (YLE har fått respons. Så även Nils-Erik Forsgård, som satt just "toleranta" akademiska kvinnor upp på piedestal. Skrev bland annat att utan just dem, så skulle Finland vara ett "helveteshål" vad nu sen detta är för något? Jag tycker det låter ungefär som tysk propaganda från 40-talet. Att utan det ädla tyska folket, så skulle Europa vara ett helveteshål, eller något)

"Marginaliserade" unga män (och kanske även vita heteromän överlag) tycks vara i somligas värld en sorts "untermenschen" som man ska sätta på plats och som har problem, och som inte vet deras eget bästa- medan dessa akademiska "toleranta" unga kvinnor är en sorts övermänniskor, som är visa och upplysta. Detta för osökt tankarna till tredje rikets Tyskland där tyskarna ansåg sig vara överlägsna och mycket mer ariska än skandinaver, ryssar och ukrainare etc. -bara för att de var tyskar! Tyska SS-män lär ska ofta ha haft denna arrogans, fastän de inte sällan var mörkhåriga, brunögda och kortare än norrmän, ukrainare etc. som kunde vara ofta långa, blonda och blåögda, dvs hade mera ett traditionellt, stereotypiskt nordiskt utseende än dom. Men det spelade ju ingen roll, för TYSKARNA var ju bäst, enligt den tyska nationalistiska arrogansen. De såg t.o.m. slaviska folk som undermänniskor. Tjecker, polacker, ryssar etc.  Konstig arrogans. Det var väl det som kallas för "nationalistisk chauvinism".

På samma sätt tenderar åtminstone folk inom den finlandssvenska eliten att se upp till folk, bara, enbart p.g.a. den anledningen att de är akademiska. Det är f.ö. just sådana som ger finlandssvenskheten ett dåligt rykte inom den finskspråkiga språkgruppen.

Jag har ju hundratusen gånger förklarat skillnaden mellan genuin tolerans och selektiv tolerans, eller som man också kan uttrycka det: PK-pseudotolerans. Jag medger själv att jag är intolerant mot vissa saker och tolerant mot andra. På det sättet är jag tolerant, att jag inte direkt brukar döma ut folks egenheter eller så. Om någon tror på ufon så tror han. Big deal. Om Danny och Erika är tillsammans så tycker jag det är jättebra och att Erika är en modig och tolerant modern, stark brud som vågar vara tillsammans med en så mycket äldre. Jag får dock blåa nippor i reven av människor som predikar kristendom eller kulturmarxism eller något dylikt. Samt att jag är väl rätt så  intolerant mot junttin, såväl karar som kvinnor. Märkväl, man får tycka vad man vill-men om man börjar predika är det en annan sak.

Ni förstår pointen iaf.

Jag ska ta ett exempel på vad PK-pseudotolerans är. För det första är det det, att man är tolerant mot allt det som makthavarna och journalisterna och lärarna i skolan och andra auktoriteter vill att man måste vara tolerant gentemot, men sedan får de vara hur intoleranta de vill, bara de är toleranta mot vissa PK-fenomen. Nyttiga idioter med andra ord ofta dessa PK-pseudotoleranta människor. Storfinansens nyttiga idioter.

Man får ju tycka vad man vill återigen och man ska inte vara dum mot någon oskyldig enskild person. Det är bara skenheligheten som jag inte förstår hur inte flera människor öppnar upp ögonen till! de "tolerantas" enorma skenhelighet. De toleranta tenderar oftast att vara de mest intoleranta, när allt kommer omkring. Ok, vidare till exemplet.

Jag vet inte om denna människa jag nu tänker berätta om var akademisk. Åtminstone var hon en PK-pseudotolerant människa, verkade det som. En ung helsingforsare, så kan tänka mig att hon var någon grön eller så. Gav ett sådant intryck iaf.

Det var på sidan Deittinet som hon hade en kontaktannons, då jag på skojs skull lite ögnade igenom dessa annonser våren 2005.  Det var någon 25-årig brud som var ganska egocentrisk. Skrev nåt att "Tämän neidon kanssa blaablaab la blaa!!" Det var bara "hon, hon, hon". Liksom då hon skrev och skröt om sig själv. Hon skrev b.l.a. Suvaitsemattomuus on pahimpia syntejä.

Sedan skrev hon senare i sin annons då hon skrev vilka sorts män som får kontakta henne, och vilka som inte får: Ei nörteille tai luusereille Och sedan skrev hon direkt efter det såhär: Alle 180cm pituisia miehiä ei suvaita

Med andra ord: Hon trampade i klaveret och trasslade in sig totalt i sin egen känslomässiga, ologiska smörja.

Detta var verkligen ett praktexempel på PK-pseudotolerans!! Och det förekommer hela tiden, inte minst bland akademiska unga "toleranta" kvinnor, som människor som Nils-Erik Forsgård uppenbarligen tycker om att sätta upp på piedestal.

Storyn om den pseudotoleranta pimatsun i Deittinet slutar inte ännu. Det var så, att jag skickade ett mail till henne och påpekade åt henne vilken hycklare hon var. Jag fick ett surt mail tillbaka där hon kallade mig för pilkunnussija. Och om jag tycker att världen är en bättre plats nu då jag fick tillrättavisa henne? Jag skrev bara tillbaka att Ei vois vähempää kiinnostaa poliittisesti korrekteja pintaliittäjiä. Hon skrev aldrig tillbaka sedan, men då jag senare såg på hennes kontaktannons igen, så hade hon. ändrat "ei suvaita" till "ei katsella"

Skulle det vara en engångsföreteelse, men det inträffar hela tiden liknande saker bland PK-pseudotoleranta människor. Denhär responsen fick YLE av mig per email. Här är flera exempel på motsägelsefull PK-pseudotolerans, och hur skenhelig den är:
'
"Jag läste artikeln Det har uppstått en polarisering mellan unga kvinnor och unga män, där kvinnor är segrarna och männen förlorare"(för 1 dag 8 timmar sedan)

Man skulle kunna skriva mycket och kritisera den för mycket annat med goda skäl. Jag vet att det inte är era ord, utan Nils Erik Forsgård som kommer med sina bisarra påståenden och åsikter. Sori nu. Jag vet att det är fel och man inte borde kritisera någon utgående från utseende.(allt spelar in,mest hans åsikter) Men jag googlade på honom, och han ger ett sådant intryck åt mig iaf, av att vara en typisk politiskt korrekt tråkmåns. 😃 En systemtrogen "anti-rebell" ger han intryck åt mig av att vara. Igår(90-talet) var det präster och andra kristna som talade om för alla i medier hur "farligt" det är med rollspel och Black Metal, idag är det PK-eliten som är de nya moralpredikarna och blomsterhattarna. I DDR skulle han förmodligen ha varit lojal systemet där, och inte tyckt om västliga influenser, gissar jag på.

Det att jag skriver beror inte på att jag är upprörd eller så. Jag är så van med den sedvanliga systemtrogna PK-linjen i YLE, husis, hesari och dylikt så jag bara gäspar. En sak som jag alltid haft svårt med dock är hyckleri. Det trummas ständigt om hur "toleranta" unga akademiska kvinnor är. Men är det fråga om genuin tolerans, eller fråga om PK-pseudotolerans, dvs att man är tolerant på ett sådant sätt som gör makthavarna nöjda, och sedan kan man vara hur intolerant man vill efter det. Mot t.e.x. UFO-troende, Mot Dannys och Erikas åldersskillnad, mot politiska dissidenter, mot 40 åriga män som spelar Playstation varje kväll, mot långhåriga män, etc. etc. etc. (Det tycks ju också vara "Coolt, tufft och modernt" att kritisera män nuförtiden. Lite på samma saätt som det för ungdomar ansågs coolt tufft och modernt att ha pyramidbälte på 80-talet, eller något)

Och är akademiska kvinnor så toleranta, så de skulle kunna inleda ett förhållande med t.e.x. en roskiskusk eller varför inte arbetslös man? Inte!?, huj vilka hemska,  intoleranta nazister som inte skulle göra det!! (detdär var medveten ironi, men jag tror du förstår min point)

Detta är inte ett politiskt ställningstagande, varken för bu eller bä. Jag tänkte nu bara komma med den synpunkten, innan man höjer "tolerans" till skyarna..  Dylik smörja, likt denna artikel, ska inte stå oemotsagd.

Skenheligheten...

Tack för mitt ord, "

Jag skrev naturligtvis mitt namn och stad i ett mail. Men på en blogg tycker jag det ökar spännningen om folk i byn får gissa sig fram vem jag är, och så kanske bekanta sig med mig, om nu någon vågar, haha.

Visst, jag tror det är mycket smickrande och ger en väldig egoboost för unga(ofta(st?)egocentriska) akademiska kvinnor, då systemtrogen media talar om för dom vilka övermänniskor dom egentligen är, och hur fina och bra dom är, som är så jättetoleranta, och att dom nog är mycket bättre än donare och andra untermenschen. Arrogansen påminner faktiskt om de kristna, som inbillar sig att de har rätt och alla som inte är kristna har fel, och att kristendomen är det ända rätta.

Detta skrev jag b.l.a. åt ett mail till Forsgård, då han uppenbarligen var upprörd över att folk runtom i Europa tycker och röstar "fel" (Nu är jag ingen vän av populistpartier själv. Men inte p.g.a påtvingad politisk korrekt hjärntvätt, utan b.l.a. för att de är värdekristna och lite annat.. samt att jag inte egentligen tror på poltisiska lösningar mera, och sist men inte minst-vill jag försöka bryta mig lite loss från jordiska saker som politik etc. och hellre satsa på andlig upplysning)

"Förresten, då PK-folk brukar jankka om att "populister" etc. är dåligt utbildade unga arga vita hemska  män etc. Och att de som har hög utbildning är JÄTTEtoleranta och röstar på "rätta" partier och har "rätta" åsikter, så kan inte detta förklaras med dessa två saker:

1. De män (och kvinnor) som inte är PK eller röstar på "populister" har fått slita och arbeta hårt genom hela sitt liv, och vet att livet är hårt och ingen dans på rosor-och har därför en mer realistisk bild av det hela-lidande kan ju ge en massa insikter, medan de curlade akademiska "toleranta" som har blivit födda med 3 guldskedar i mun och alltid levt i en ljusröd trygghetsbubbla, inte förstår livets hårda realiteter lika bra alls.
2. Simpelt. I yrkis, handelsskolor etc. förekommer ingen politisk propaganda, medan det visst förekommer i gymnasier och universitet. Unga är i en känslig ålder, och många blir automatiskt indoktrinerade. (Även om undantag finns. Modiga unga som ställer läraren mot väggen och ifrågasätter och frågar känsliga frågor)

Kan inte orsaken vara så enkel, och inte därför att de blir "upplysta" i universitetet, och kanske har högre iq från förut då de orkade plugga, som du kanske gärna vill tro. "

Att akademiska kvinnor är "toleranta" trummas det som sagt ut. Jasså? Verkligen? Hur förklarar då människor som Nils-Erik Forsgård(Hur skulle man förresten förkorta detta namn? Åsa-Nisse?) det, att av egen erfarenhet har jag märkt,att det är främst icke-akademiska kvinnor då som oftare är openminded och toleranta. Och de är mycket oftare också toleranta på riktigt, och inte som PK-pseudotoleranta att de tänker ungefär att sedan då de "toleranta" får som de vill, så behövs ingen tolerans mera.

Akademiska kvinnor har oftare det, att dom är som fiskar som simmar i akvariet, och att glasväggen kommer emot. Metaforen är att de oftare tänker överdrivet kategoriskt om saker och ting. Och vad man "får" tänka och "inte får" tänka. Att det och det är icke-akademiskt, ovetenskapligt eller dylikt. Och då kan man inte tänka eller spekulera utanför akvariets glasväggar. Samma sak med t.e.x. feminismen. De flesta akademiska kvinnor kan väl inte fatta alls, hur någon inte kan vara feminist. Det är samma sak där. Där är förresten igen ett lysande exempel på de "tolerantas" skenhelighet-att de inte kan förstå hur någon inte kan kalla sig för feminist-att de inte kan förstå hur någon kan vara annorlunda och ha andra åsikter än dom. Ungefär som Hitler sade i sitt tal i Nürnberg 1934 att "Alla anständiga tyskar borde kalla sig för nationalsocialister"

Det är även större risk för det, att akademiska kvinnor oftare är bittra manshatande feminister, med munnen format som ett upp och nervänt U. Sådana brukar ju kvinnor med fixa ideér vara. T.e.x. de som gör "menskonst" och inbillar sig att de är jätterevolutionära och rebelliska-fast de i själva verket är regimens lydiga marionettdockor.

Medan icke-akademiska kvinnor oftare är fiskar som simmar ute i det fria havet, och är mera openminded och inte har dylika begränsningar. Samt att de är tolerantare på riktigt, oftare än akademiska kvinnor iaf. De kallar sig inte för feminister heller i samma utsträckning alls som akademiska kvinnor, utan förstår att sådana termer och fixa ideér inte har något i ett jämlikt samhälle att göra. De är också andligare oftare än akademiska kvinnor,som brukar vara krassa materialister, som tror att bara teorin om det mekanistiska universum är den ända sanna teorin, och att det inte kan finnas något annat.

 Detta är en målning av Camille Flammarion. Det är en bild på en mystiker som sträcker sig bortom universums gränser.. detta är en perfekt metafor för vad jag menar att icke-akademiska kvinnor oftare är än akademiska: vidsyntare, och mera openminded och nyfiknare. Och inte som fisken i akvariet-metaforen. Inte totalitära och överdrivet i fack-sättande av sig, som akademiska kvinnor ju oftare är, och som universumet symboliserar här under (facksättande och trångsynta, fast i normer som feminism) medan de icke-akademiska är vidsyntare, openminded och nyfikna. (Söker sig bortom universums gränser och lagar) -Ynkliga lamm och starka Vargar skulle kunna vara en annan bra liknelse.

Det finns alltid undantag, naturligtvis. I båda läger Kort och gott är de flesta människor fullkomligt ointressanta, oavsett om dom är akademiska eller inte. Och det finns akademiska kvinnor som är junttin och intehar mycket till allmänbildning, och det finns donarbrudar med mycket hövligt sätt och mycket rik allmänbildning. Samt att det finns jätte kivoga akademiska brudar, som är toleranta på riktigt och openminded, på samma sätt som det finns donarbrudar som är bittra, manshatande feminister och intoleranta annars också. Men jag talar om regeln här nu. Och regeln är den att unga akademiska kvinnor är PK-pseudotoleranta.

Vad är då bättre, en stereotypisk ung "tolerant" akademisk kvinna, eller en donarbrud, som är en fullkomlig WT-juntti? Ja, det är en hård nöt att knäcka. Det är lite som att välja mellan pest och kolera. Om dom ytligt sätt är vänliga, så ska man naturligtvis behandla dom också vänligt. Man ska behandla folk, som folk behandlar en själv. Men jag mena liksom relationship nu.

I övrigt har det ingen skillnad alls om bruden är akademisk eller outbildad-bara personligheten är bra, och att hon varken är en Wt-juntti eller en stereotypisk "tolerant" akademisk kvinna. Dessa två ytterligheter försöker jag undvika, om man tänker på flickvänsmaterial.

Och utbildning i sig är naturligtvis bra. Men det förekommer alltid även politisk indoktrinering i gymnasier och universitet. (En akademisk kvinna sade engång åt mig naivt, då jag påpekade att det förekommer indoktrinering i gymnasiet, att det fanns inte ett enda parti som skulle ha haft förkörsrätt i gymnasiet :D Men ni förstår pointen kan jag tänka mig, och ser ur ett holistiskt perspektiv, och inte ur ett så snävt perspektiv som den som kommenterade så. Det hade blivit så självklart och verkligt för henne, hennes världsbild, så hon inte ens uppfattade det som politisk indoktrinering))

Men i det stora hela så ser jag denhär skillnaden mellan akademiska och icke-akademiska kvinnor. Därför känns det så konstigt hur tidningarna skriver med stora rubriker om hur "toleranta" unga akademiska kvinnor är, fast dom ju i regel inte är det, utan bara  PK-pseudotoleranta, som inte är någon riktig tolerans.

Akademiska kvinnor är Åååh, så kloka och upplysta, och är så ARGA på patriarkatet och hemska vita heteromän!!!! Eller någo liknande. Ni förstår paradoxen och hyckleriet. De gnäller ofta om att man inte får tro på konspirationsteorier, och är arga på de som gör de, men själva pratar de om konspirationsteorin om "patriarkatet" som om det vore en absolut i sten inristad sanning.

Förresten, då människor som Nils-Erik Forsgård samt akademiska "toleranta" kvinnor (och även män såklart) brukar som papegojjor upprepa fraser, som att man får inte prata om "Vi och dom" och att det är en "farlig, populistisk retorik" och "enkel lösning" att göra det och blaablaablaa, så gör dom ju det själva ju!!! De talar om marginaliserade män och unga akademiska kvinnor!! De delar ju själva upp människor i vi och dom, och märker inte ens sitt eget hyckleri!! Och att det är de unga akademiska "toleranta" kvinnorna som är "övermänniskorna" medan marginaliserade unga män är "untermenschen" som inte vet själva om att de är marginaliserade.

Vad är en "marginaliserad, ung man" förresten? Räcker det med att han är arbetslös? Eller att han rentav har ett donarjobb, men lever som singel? Vad är det luddiga begreppet "marginaliserad ung man?" Räcker det med att man är en vit hetero-donarman som är barnlös singel-och med "fel" politiska åsikter, för att journalisterna och politikerna ska peka finger och säga att "han är marginaliserad! Han är marginaliserad! Uääää!!! Marginaliserad!! ( I ett cp tonläge, och att tungan typ hänger ut ur käften och ögona snurrar som pottin då dom säger det)

Varför skulle man vara tvungen att älska detta samhälle förresten?! Jag tycker det är modigt om någon säger Fuck you! åt detta samhälle, och sedan beger sig in i skogen för att leva som eremit. Så får politikerna och journalisterna och akademiska "toleranta" unga kvinnor hoppa, skrika och dansa om hur "marginaliserad" han är bäst dom vill. "Ja gör de, så slipper vi se dig!" kanske någon förnäm "tolerant" akademisk kvinna skulle säga åt mig, om hon inte skulle tycka om vad jag skriver, och om jag skulle säga att jag tänker flytta som eremit in i skogen, hehe.

Men nej. Artikeln jag länkade till visar bara vilken otrolig arrogans som det förekommer inom den "finlandssvenska eliten" som kopierar alla fixa PK ideér rakt från Sverige. Det är ju svart på vitt tecken på deras arrogans och förakt mot "vanligt" folk!! Och så undrar dom varför förtroendet för gammelmedia minskar!! MV-lehti kan provocera, javisst, men YLE provocerar nog minst lika mycket. Så de är inga oskyldiga små lamm de heller, verkligen inte. Tvärtom är det mycket farligare att YLE provocerar, som är systemtroget och har makten på sin sida. Det skulle inte förvåna mig om YLE skulle försvara det, om det blir sådana tider att makthavarna här i landet sätter in militär och pansarvagnar mot oppositionens demonstrationer.

Jag kom att tänka på detta med akademiska kvinnor, universitet och feminism. Jag läste för nära ett år sedan en artikel om två unga kvinnor som inte var feminister och som studerade i Helsingors Universitet. De ville vara anonyma och berättade om vilken mobbning och utfrysning de upplevde i universitet, bara för att de inte var feminister. Och att det är flera kvinnor som säger sig vara feminister, fast de inte är, så de inte ska bli utsatta för utfrysning. Återigen ett exempel på detta hyckleri. Där ser man sedan hur de s.k. "toleranta" tänker och bär sig åt.

Någon i historien sade: Framtidens fascister kommer att kalla sig för Anti-fascister. Det är samma logik. De som säger sig vara toleranta är oftast otroligt intoleranta människor. Och säger sig vara toleranta, bara för att det anses "coolt, tufft och modent" att vara "tolerant" Alltså nu snackar jag inte om genuin tolerans, utan om PK-pseudotolerans.

En metafor för hur intoleranta feminister plågade dessa icke-feministiska kvinnorna på universitet(som antagligen var genuint toleranta-då de vågade gå emot mainstream-strömmen och inte kalla sig för feminister, utan valde sin egna väg) kan vara Pragvåren 1968, Alexander Dubceck, Breznjevdoktrinen, och sist men inte minst den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien-och återgång till gråblek ortodox innan Gorbatjov Sovjet- socialism efter experimentet med socialism med mänskligt ansikte"

Det vill säga att liknelsen är den, att de icke-feministiska kvinnorna i universitetet (Som är Warszawapakten i denna liknelse. Alltså universitetet är Warszawapakten) berättar att de vill gå en egen väg, friare väg, men ämnar ändå inte att gå ut ur Warszawapakten (Liknelsen är Pragvåren i Tjeckoslovakien 1968 och den reformvänlige Alexander Dubceck i maktens roder.-som ville ha ett mycket friare socialistiskt samhälle=de brudarna som valt en egen väg, och inte vill vara som "alla andra" och kalla sig för feminister)

De andra brudarna sätter press på brudarna, och utmynnar i utfrysning och direkt mobbning (De mobbande och utfrysande feministiska kvinnorna i universitetet kan då jämföras med den brutala sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien augusti1968. EN sak tepsi inte på dessa brudar jag talade om, dom ingick ingen "normalisering" och blev feminister, som Tjeckoslovakien ingick en "normalisering" efter invasionen och blev under Gustav Husak återigen en gråblek ortodox socialiststat, där typ allt var grått och förbjudet. Så på det sättet slutade det bättre i detta fall. Men icke-feminister kan mycket väl pressas till "normalisering" i universitet och bli feminister mot sin vilja. Det har nog hänt redan åtskilliga gånger kan jag tänka mig.

Man skulle tycka att inte ett jävla ord skulle vara så skitviktigt att man måste kalla sig för!! Dessutom är vanlig jämlikhet helt annan sak än de otaliga andra funderingarna feminism har. Det är flockmentalitet. Ingenting nytt under solen. Under 1600-talet skulle man vara kristen-och den som inte var det.... idag är det samma sak med feminism. Det är fråga om precis samma flockmentalitet.

Sådär direkt sett ur Prag augusti 1968 då invasionen var ett faktum, så symboliserar de sovjetiska pansarvagnarna och infanteriet de feministiska brudarna på ett universitet som kommer för att trycka ner brudarnas fria vilja, och ska tvinga dom att bli feminister, medan de buande Pragborna då symboliserar de modiga kvinnorna på universitetet som går sin egen väg och inte är feminister. Det är lika djupt orättvist, bara på en mycket mindre nivå på universitetet såklart. Jag tror nästan att jag ska sätta ett clip av det här under. Jag tänker på feministerna som angriper icke-feministbrudarna på universitetet då jag ser dethär clippet, för det är det de symboliserar så lysande bra! Somliga feminister går ju också an som pansarvagnar, haha.

Det var ett jättebra clip från den tjeckoslovakiska invasionen, där en upprörd tjeckisk reporter beskrev med uppskakande och adrenalin/testosteronfyllt tonläge i rösten om vad som hände hela tiden och man hörde bara de bullrande flygplanen, såg pansarvagnarna och de tjutande ambulanserna som hämtade sårade efter skottlossning från det sovjetiska infanteriet. Det var jättebra men det försvann från yotube, men detta clip är också kort, bra och koncist.


Det finns även många brudar säkert i universitetet som inte är feminister i sitt hjärta, men som gör allt för att ändra på sig för att inte bli utfryst av "alla andra" och pressar sig själva att bli feminister, mot deras hjärtas röster. Detta kan sedan igen jämföras med då Jaruzelski införde undantagtillstånd i Polen 13.12-1981 och kväste det fria fackförbundet Solidaritet. Det var en lite liknande situation som Pragvåren i Polen 80-81, men Sovjet bara hotade med ockupation, om inte Polen själv gör något åt saken. Det var därför som general Jaruzelski införde undantagstillstånd och förbjöd Solidaritet och förde Polen återigen till en gråblek ortodox sovjetaktig-socialism 13.12.1981. Skillnaden var att nu var det den polska militären som kväste upproret, ingen utländsk militär. Det var Polen själv som beslutade att göra detta (dock med med insinueringar på att Sovjetunionen skulle ingripa-om inte Polen själv gjorde något åt situationen. Därför såg sig Jaruzelski tvungen att införa undantagstillstånd och bli lojalt sovjetiska värderingar igen.

Metaforen är att det är bruden själv som är Solidaritet först (icke-feminist) sedan inför hon undantagstillstånd i sitt psyke och personlighet, och tvingar sig själv att bli feminist (Jaruzelski som tar makten) förstår ni likheten och symboliken?

Det är faktiskt på det lilla sättet, att jag jag sett en liknande metamorfos från nära håll. Då jag hade att göra med folkisbrudar 2009 så var det en av dem som var både någon vikingadiggare och feminist på samma gång. Sällsynt kombination, men iaf. Hon talade vitt och brett om feminism och berättade greuelhistorier om hur "alla" skrattar åt kvinno-band (vilket verkligen inte stämmer. Men vill man göra sig till martyr så..) och så menade hon att det inte finns någon biologisk skillnad mellan könen, att allt är miljö. Ni vet, all dendär smörjan som samhället försöker hjärntvätta godtrogna unga personer till att tro på, och som lyckas med vissa. bl.a. hon.

Hon ville ge intryck av att vara en "stark kvinna" märkte man på alla sätt och vis, och hon berättade vitt och brett om kvinnor hon tyckte var sådana. Engång sade hon bokstavligt att tolerans är en av de viktigaste sakerna som Finland har, eller något liknande. Jag höll mig lugn och sade just ingenting om det. Jag tänkte att hon är så ung och förstår inte så bra ännu om saker och ting-så hon blev int sur för att jag skulle ha sagt emot (inte för att jag höll med heller!:D) sade nog sakligt vad jag tyckte ibland. Men nu vet jag, att man ska bara flina skitit rakt upp i ansiktet i stället-för annars börjar dom jävlas på ett eller annat sätt-förr eller senare-om man inte visar rakt ut sitt förakt för dylika fixa ideér. De får tvärtom mera vatten på kvarn om man inte bara skrattar åt dom och typ skakar på huvudet. Så man ska skratta skitit, varje gång någon naiv hjärntvättad individ säger dumheter som att "kön är bara en social konstruktion".

Sedan blev hon mittiallt jättekonstig och slutade upp med att vara kaveri med mig och en annan man. Helt sådär från luften. Den andra mannen sade också åt mig att "Först var hon riktigt kaveri, men sedan hände det något! Hon var sur och vägrade tala hela tiden, och bara grymtade något lågt och osammanhängande om man försökte prata med henne. Man märkte helt tydligt att hon mittiallt ändrade sig, och inte ville umgås med varken mig eller min kaveri.

Jag frågade som sagt i mitt mail åt henne sommaren 2009 varför hon blev så konstig mot mig och kaverin. Så erkände hon b.l.a. att hon tänkte på "mitä ne muut tytöt ajattelisivat, etten olisi pahoittanut heidän mieliään..." Liksom att hon tänkte vad de andra flickorna tänkte om henne, då hon var kaveri med mig och en annan man. Så den "starka, toleranta feministiska hjältinnan" slutade upp med att vara kaveri med oss, och började istället bete sig kallt och otrevligt-för att hon var så rädd för vad de andra flickorna skulle tycka om henne! Pretty pathetic, inte sant? Hon hade verkligen inga bra vänner där i folkis. Dåligt och suspekt sällskap, som fittades med folk till höger och vänster, och var sådana jävla uppblåsta divor och pissisar så huh ändå!

Visserligen skrev hon också "Pahoittelen jos itse olen käyttäytynyt huonosti"

Alltså jag bryr mig inte om sura brudar eller karar för den delen annars. Folk kan ha stigit upp med fel fot, ha pms eller bekymmer och så. Det är en sak, och det har jag förståelse för. Man kan ibland säga saker som man ångrar och så.  Men att börja bete sig sådär hela tiden, för att man är så pisiliirut rädd över vad "alla andra" ska tycka om henne-det är ju oerhört patetiskt helt enkelt!

Ingen offermentalitet från min sida, inte alls. Hehe. När allt kommer omkring, så var det ju hon som skämde ut sig inför mig, genom att bära sig åt som en undergiven pisiliiru. Undergiven pisiliiru, för att hon var så rädd för vad "alla andra" skulle tycka om henne. Inte för att hon var kvinna. Även en kar kan mycket väl bete sig som en undergiven pisiliiru. Och det var en liten jävla pissnisse som gjorde det också där samma år. En jävla skenhelig stackare som skröt med att ha varit i kina och sett efter mänskliga rättigheter whatever. En till pseudotolerant stackare med andra ord. Inte annars, men även han fick för sig att börja fittas med mig rätt och slätt. Varför kan man bara undra. Men som sagt, jag gör mig inte till offer här, jag bara spekulerar att sade jag några för dom otäcka sanningar, likt Loke som skapade Kaos i Asgård? Eller varför demonstrerade dom så uppenbart att jag inte var önskvärd? Mene ja tiedä. Medveten elakhet är verkligen inte min stil. Men nu säger jag tillbaka om någon fittas. Jag ger slag för slag, hån för hån. Jag behandlar exakt människor som de behandlar mig. Utom om någon kvinna slår mig så slår jag naturligtvis inte tillbaka. Men det är common sense. Jag har tungan och pennan som mina främsta svärd. Jag behöver mycket sällan använda mina knytnävor.

Alltså om man tänker på henne, så är metaforen att hon är Polen under solidaritet först (då hon var vänlig och kaveri) sedan blev hon hotad/insinuerad av de andra flickorna, att de tänker frysa ut henne, om hon inte omedelbart slutar upp att vara kaveri med mig(och den andre mannen)  De andra flickorna var då Sovjet som hotade/insinuerade med ockupation, om inte den polska militären själv gör grovjobbet och kväser Solidaritet.  Då hon blev kall och ovänlig och inte var kaveri mera, och det hände helt plötsligt-så var det att hon blev Jaruzelski som införde undatagstillstånd 13.12.1981. och hon förklarar att hon inte mera kan vara kaveri och hennes psyke är i undantagstillstånd och hon genomgår en metamorfos från vän till ovän. Detta symboliserar Jaruzelski i direktsänd polsk tv där han proklamerar undantagstillståndet. Detta kan alltså också vara en metafor för en flicka som blivit hotad av andra flickor i universitet till att bli feminist-och hon tvingar sig själv att bli feminist-därav undantagstillståndet som proklameras.. förstår ni liknelsen? Här kommer iaf Jaruzelski som förklarar att Polen är nu i undantagstillsånd, i polsk tv kvällen til 13.12.1981. Haha, jag ser liksom hon som betedde sig som en undergiven pisiliiru i Jaruzelski! :D

Och undantagstillståndet betydde alltså att militären och milisen (den intoleranta sidan hos bruden) kväste folket med pansarvagnar, tårgas, batongslag och vattenkanoner(folket som den toleranta sidan av bruden. Alltså på riktigt toleranta. Inte PK-pseudotolerans)



Mera clip från icke-feministens metmorfos till feminist/folkisbrudens metamorfos från vän till ovän (militären den feministiska/ovän-sidan och folket hennes samvete som säger emot) Sori nu alla som kallar er för feminister. Jag menar och vill inte något personligt. Men jag är så fucking kypsä med hyckleriet etc... Och varför måste man vara som "alla andra" alltid? Och gå efter varje modegrej? Förfan, jämlikhet är självklart, men feminism är inte jämlikhet.  Jag har personlig erfarenhet av detta.


Ett exempel ännu: Det var i iltis tror jag eller någon tidning så var det någon akademisk kvinna som kallade sig för anarkist, och artikeln glorifierade henne och kallade henne för "häikäilemätön anarkisti!" och liknande saker. Med andra ord en typisk låtsasrevolutionär. Storkapitalets och politikernas lydiga marionettdocka, fast hon inbillar sig vara någon rebell-fast hon är det rakt motsatta. Hur i fridens namn kan folk, vuxna människor, vara så naiva-och inte se igenom detta?!

Man såg på hennes naiva blick och smajl på något sätt, att hon faktiskt tror att hon är någon anarkist på riktigt, och att hon tror sig vara revolutionär på riktigt-så är hon bara en förvuxen låtsasrevolutionär unge från medelklassen! Om det skulle vara på riktigt, så skulle för de första medierna inte glorifiera och hjälteförklara henne så som de gjorde-om de alls skulle skriva så skulle de bara skriva illa om henne, om hon skulle vara anarkist/revolutionär på riktigt Jag kan inte fatta hur folk kan vara så dumma så de inte förstår det!

Sedan då jag såg på hennes twitter så var hon faktiskt bara en regimtrogen marionettdocka. En typisk förvuxen låtsasrevolutionär, som inbillar sig vara revolutionär på riktigt.

Sedan såg jag på hennes Twitter. Någon brud hade skrivit åt henne om varför hon inte var feminist, och perusteli det långt och mycket sakligt och ödmjukt. Vad skrev den såkallade "anarkisten" tillbaka? Jo, hon skrev bara såhär: LOL you, jos et ole feministi Liksom där är detdär tvångstänkande igen. Det är ju förfan bara ett ord!! Man såg vem som kunde argumentera bra, och vem som bara kom med ett halvt invektiv då hon var av annan åsikt ("anarkisten")

Va fan har folk för fel? I övrigt är det också mycket skenheligt jävla hyckleri, då anarkister säger sig stå för folks frihet att vara den individ man önskar vara. Men det gäller tydligen inte för icke-feminister. Samt alla andra som anarkister tycker att är "konstiga" på ett eller annat sätt. Vilken jävla skenhelig tidsålder vi lever i!!!! Och många människor sover och märker inte ens det!!

Jag blev nu provocerad till att skriva detta inlägg då jag läste YLES mögliga och propagandistiska artiklar, där de försöker framställa unga akademiska kvinnor som övermänniskor, och "marginaliserade" unga män som untermenschen. Det var något som triggade igång mig.. och jag fan var bara tvungen att skriva detta, för att smörja ska inte stå oemotsagt.

Och just då jag märkt den diametrala motsatsen, att det nog är icke-akademiska kvinnor som i allmänhet är mycket tolerantare än akademiska kvinnor, som oftast bara är PK-pseudotoleranta och inte toleranta på riktigt Tvärtom tenderar de som sagt att vara intoleranta mycket oftare än icke-akademiska kvinnor. Så det var därför jag blev så provocerad och triggad, så jag kände mig tvungen att skriva detta inlägg. Jag har alltid beundrat kvinnor som inte automatiskt går med på varje mainstream grej, och som inte är feminister. Samt annars också inte bryr sig så mycket om vad "alla andra" tycker om dom etc. Jag har alltid beundrat kvinnor som mainstream-kvinnor kanske varit avundsjuka på, för att dom inte vågar gå egen väg. Lite oman tien kulkija är sexigt hos kvinnor. Alltså en som är oman tien kulkija på riktigt

Alltså det är så på det viset, att i allmänhet så är kvinnor mera kollektiva av sig, och karar i allmänhet lite oftare oman tien kulkijoita. Det är därför som kvinnor i allmänhet är räddare och ängsligare för vad "alla andra" ska tycka om dom, och det är därför de oftare är mainstream och tänker som normen väntar sig att man ska tänka. Sett ur det perspektivet förstår jag att många kvinnor kallar sig för feminister, samt kan handla på detta sätt som dendär folkisbruden gjorde för 9 år sedan, för att nu nämna ett exempel. Karar har inte i allmänhet lika starkt dessa saker som kvinnor har. Det är biologiska skillnader det beror på.

Det är synd, att ofta kan det vara så, att kvinnor tycker att någon kvinna som är modig på riktigt och kör sitt eget race på riktigt så börjar de tala skit om den kvinnan och tycker hon är "konstig". Jag tycker mig ha märkt det av vad jag har hört och själv betraktat, så har jag bildat mig den uppfattningen. Men det beror väl på det också såklart.

Karar har också sina egenheter, absolut. Inget kön är mer värt. Jag menar ingenting sådant, utan jag konstaterar bara sakligt faktum.

Undantag finns ju inom båda grupper, naturligtvis. Jag tycker personligen att brudar som kör mera sitt eget race är mycket sexigare än någo mainstream-brudar. Hon är som en Varghona bland mainstream-bää-bää lamm.

Nej, nu ska jag ut och mata Fenrisulven eller något...

Den enda gången jag har skidat mini-skidor... (Januari 1991)

Försöker skriva nåt mer rento nu då jag har känt mig som Fenrisulven den sista tiden! Ilskiger och fittiger and ready to explode! Men skit i det. Det är bra att det är en viss dynamik i livet trots allt.

Mini-skidor var ju trendiga 1990-92 iaf. Det fanns gula miniskidor, och röda. Kanske någon annan färg å, men minns int.

Jag minns nu mittiallt bara då jag sku testa kaverins miniskidor en mulen lördag januari 1991. Jag satt dom på mig nyfiket. Sedan skidade jag nedför Klockarsgatan fullt. Jag tänkte inte på att bromsa riktigt, så jag bara for ner mot korsningen i full fart. Jag var på väg fullt ner mot korsningen alltså. Så kom det en gammal Fiat där nere i korsningen och jag blev fullt i panik och flög på reven och gled framåt ännu flera meter, så Fiaten stannade typ en meter ifrån mig.

Det var ett par i typ 70-årsåldern. Dom kom båda ut. Gobben sade just ingenting, men kärringen började joma något typ Käläkäläkäläkälä, pojkar som skidar mitt på vägen! Jag sade just ingenting, kände mig bara en aning nologer.

Aahahahahahaha! Nu då jag skrev om Barney och Betty Hill's "Pannkaks-UFO" så minns jag då jag läste Eugen Semitjovs bok "De otroliga tefaten" flera gånger alltså. Det var iaf en juttu om då det i USA var det såkallade "Kelly-Hopkinsville" fallet på 50-talet, då en farmarfamilj och deras kompis någonstans i den amerikanska landsbygden sade sig en natt ha blivit antastade av silverlysande humanoider, som klättra upp på deras tak, på trädet och överallt, glodde in genom deras fönster och skumppade och hoppade omkring ute på deras gård, så de skjöt med pistol och hagelgevär efter dom fullt(låter sekot, jag vet... men jag dömer inte ut folk som säger sig ha sett något okänt, som b.l.a. s.k. "suvakkin" sedan brukar göra när allt kommer omkring) Enligt någon kan det ha varit fråga om ett slags ugglor, men iaf. Jag tror inte på den storyn alls btw, för det låter som något som dom har hittat på.. De enda spåren var skottsalvorna och söndriga fönster. Kanske var det något manligt testosteronanfall, och sedan fick de för sig att skylla på UFO-gobbar, vad vet jag.

Men iaf. Det stod ändå i media om det sedan. Om "silverlysande humanoider" Och två gibor fick för sig att skämta lite, och virade in sig i aluminiumfolie så det skulle lysa om dom då bilstrålkastare träffade dom.. dom for ut på en landsväg och skrämde upp bilister nattetid ett stycke utanför samma kommun där den påstådda händelsen skulle ha ägt rum. Dom skuttade och pomppade omkring på landsvägen och fick mycket roligt då flera bilister körde iväg med "spiken i bottnet" men mindre roligt sedan då polisen kom. Dom fick böter.

Och sedan var Semitjov ganska rolig då han berättade om en påstådd humanoidobservation i Frankrike, där någon såg på en nattlig landsväg en ljuskälla och en lång humanoid och två korta humanoider gå över landsvägen på långt håll. Han skrev att Ufologer har förklarat detta med att det var en blandad UFO-besättning från två olika världar. Är inte detta en enklare förklaring: En man har stannat sin bil och låtit två barn gå ut för att kissa.

Han skrev om fallet Hill: Man återkommer till samma slutpunkt som i andra ouppklarade UFO-fall-det kan inte definitivt förnekas att den påstådda händelsen skulla kunna ha inträffat. Men det förefaller ytterst osannolikt. Semitjov trodde personligen att dom hade sett något, som gjorde dem uppskärrade, men efter det är det fantasin som frodades, och att de kanske somnade på en rastplats. Något sällsamt upplevde makarna Hill. Det tror jag absolut. Men knappast var det fråga om aliens.

Det bör tilläggas, att en fysisk stor farkost skulle ha lämnat spår-men det fanns inga spår. Dom pekade nämligen ut platsen där Ufot skulle ha stått. Betty Hill hade också mycket stor fantasi och var mycket intresserad av ufon redan innan den påstådda händelsen. Så vad kan man nu sen säga. Dra era egna slutsatser. Men det är fascinerande ändå. Om psyket spelat dem ett spratt kan man bara säga att människopsyket är konstigt.

Int för det, jag är ingen ateist med mekanistisk världsbild. Man kan inte förklara allt med psykets spratt. Det tror jag inte alls. Tvärtom.

HAHA! Kelly-Hopkinsville får mig att tänka på en sak jag drömde om som 4. Och den saken hette "Hopsgaduil" uttalas med Å, alltså Håpsgaduil. Just dedär "Hopkinsville" låter Hopsgaduil-aktigt.

Jag drömde att jag var inlåst i mitt rum och slapp inte ut, eller i mitt och syrrans gemensamma lekrum. Mittiallt hörde jag något som lät argt och ilsket såhär: HOPSGADUIL! HOPSGADUIL!HOPSGADUIL! HOPSGADUIL! HOPSGADUIL! HOPSGADUIL! HOPSGADUIL! HOPSGADUIL! HOPSGADUIL! HOPSGADUIL! HOPSGADUIL!HOPSGADUIL! Och så då jag såg mot en trappuppgång som inte fanns där på riktigt, så kommer det liksom en blåröd mojäng nerför trappan, som "Hopsgaduil" ljudet kommer ifrån. Det var liksom ett hjul.

Jag är rädd och vill ut ur rummet. Det var en mardröm då, men senare i barndomen så flina jag så helvete bara åt den drömmen.

Jag drömde en annan gång om Hopsgaduil vid samma tider. Jag och syrran var i rummet, så kom det en frän lukt som av ozon/elektricitet. Och det kom från Hopsgaduil, för jag såg i ögonvrån hur Hopsgaduil rullade förbi, denna gång helt ljudlöst.

En liknande dröm som återkom flera gånger samma tider var drömmen om Hondodo. Uttalas inte med å sen. Det var ett sorts rör som kom ner från vindstrapporna och sade småargt och hotfullt: Hondodo! Hondodo!Hondodo! Hondodo!Hondodo! Hondodo!Hondodo! Hondodo!Hondodo! Hondodo! Men det sade det inte lika argt och skrikande attackerande som Hopsgaduil. Flera gånger återkom samma dröm. Jag drömde något annat som jag sällan mindes först, men det slutade alltid med att hondodo kom nerfrån vindstrapporna.

Engång drömde jag att det var natt och jag gick ensam ute vid stationsbron. Då jag kom hem så kom Hondodo nerför vindstrapporna som vanligt. Sista gången jag drömde om Hondodo så kom mommo och syrran gående nerför trapporna efter Hondodo.

Min barnflicka som skötte om mig som liten sade: Hondodo har ätit tvål och spruckit! Då jag svamlade om hondodo även åt henne :D För jag var räddd för Hondodo på riktigt, då det var en kuslig dröm. Jag ritade Hopsgaduil i snön då jag var i lekis, Dalgatans Daghem, som det hette officiellt då. Jag skrattade och frågade en flicka om hon kan gissa vad det är? Så sade hon direkt: Hopsgaduil! Jag hade svamlat om Hopsgaduil också i lekis, åt de andra ungarna.

Jag tänker alltid på en mycket vacker brud från Pojo som jag frågade på kaffe hösten 2015 då jag hör denna låten "Hei hei hei" av Korroosio av någon anledning. Brunt hår, blå ögon och vacker som en gudinna. Helt finskspråkig, så det inverkar också-att denna finskspråkiga låt får mig att tänka på henne. Det är en mycket bra, rentav helt genialisk låt från 1980.

Jag säger inte var hon jobbar, för vill inte outta henne. Men jag var på kaffe och Jaffa där några gånger sommaren 2015, och jag tyckte att hon alltid log och sneglade på mig från disken då jag var där. Det behöver iofs inte betyda något, eller så glodde hon och log hon kanske därför att hon tyckte jag var så konstig och ful, vad vet jag. Rätt så ung, högst 25, så hon kan ha varit lite osäker också.

Men så otroligt vacker. Kanske jag borde åka dit på kaffe igen trots allt något tag här?

Jag bara hamnade att fråga henne på kaffe hösten 2015. Hon glodde mig rakt i ögonen där hon stod vid kassan direkt då jag kom in. Efter jag druckit kaffet frågade jag henne på kaffe. Hon såg osäker ut och tvekade och sade "Ehkä jätetään väliin" Det var andra kunder där också, som hörde och såg hela scenen, så kanske därför? Jag vet inte.

Jag sade glatt att hyvä että kysyin kuitenkin! Sitten tiedän. Då jag satt mig i bilen så såg jag via fönstret att hon såg rakt på mig där inne, med munnen halv uppe. Liksom rörd på något sätt märkte man på vibona. Efter det har jag inte velat gå dit på kaffe, för att inte få creepstämpel, fast jag mer än gärna skulle vilja se denna sköna dam. Jag är ingen jävla creep för fan, jag tycker bara hon är så otroligt, ovanligt vacker. Absolut ingen random brud.

Måste slå ett slag för Deicide, för deras första skivor är så satans bra och hederliga! Alltså vittu de va så satans hårt å bra då jag lyssnade på deras debut och deras andra skiva häromdagen! Lika bra som då man var i högis ännu.

3.4.1993 köpte jag Deicide:s debut LP från 1990  samt Kreator's "Pleasure to Kill" LP  från 1986 då jag var i hesa och köpa skivor denna lördag, å dom var så otroligt satans hårda å arga skivor så man flög upp i taket då man hörde dom första gången! Jag minns då jag hörde Pleasure to Kill första gången, så blev jag riktigt konfunderad. Att jag tänkte liksom att "Hur kan de?!" Hur kan det vara så bra? En regnig onsdagskväll, det var 07.4 så satt jag i mitt rum och lyssnade turvis på Deicide-debuten och turvis på Kreator's Pleasure to Kill hela kvällen, för de var och är så satans hårda skivor! Hade diggat fullt Kreator's Coma of Souls från 1990 sedan februari 1991 då jag köpte LP:n från Anttila, men Pleasure to Kill var t.o.m. ännu bättre!

8.4.1993 lagade vi tacos hemma och det var första gången jag åt sådana och det var jättegott. Det var min idé att köpa tacoingredienser och laga tacos. Det var torsdagen innan Ostara 1993. Det blåste kallt den kvällen, ostara var vacker och solig. Jag tycker man borde säga Ostara istället för påsk, som är det ursprungliga hedniska namnet på denna vårfest. Påsk är det inte. Ni ser ju själva att "påsken" växlar beroende på när det är fullmåne, en tradition som knappast har något med kristendomen att göra. För kristna är skeptiska och nojiga mot allt som har med saker som "fullmåne" att göra och så.

Andra LP:n jag köpte denna dag var Judas Priest: Sad wings of Destiny, Judas Priest: Stained Class, Black Sabbath featuring Tony Iommi: Seventh Star, Black Sabbath: Born Again. Samt en Venom Mini-LP faktiskt vid namn : Tear your Soul apart. Och så köpte jag också Mass-Appeal Madness, en mini-LP av Napalm Death. "Napadöd" som man sade i Karis i tiderna. Int för att jag aldrig diggat "napadöd" eller grindcore övh. Har väl lyssnat på denna Napalm Death skiva 3-4 gånger på 25 år. Samma med en annan ND skiva jag köpte januari 1993. Nu har det länge redan varit att det är främst någo skejttare och vänsterfolk som lyssnar på Napalm Death, medan det förrivärlden var mera deathmetal-fanin. Sån bild har jag fått. Men man lyssnar såklart på vad man vill.

Tror nästan jag f.r.om. nu ska berätta om skivorna jag köpte detta år (1993) för då började jag regelbundet köpa många skivor det året. Hade köpt förut skivor och kassetter f.r.om. 1986 från Jerry's musik i Karis, Lojo Anttila, samt på postorder och gamla thrashskivor etc. från antikvariat och loppis etc. men nu blev det mera och regelbundnare, då jag började åka in till hesa typ en lördag i månaden och köpa skivor. Därifrån fick man underground- skivor som man int fick från Karis eller Lojo Anttila. Det kändes spännande och "kult-aktigt" att köpa dylika skivor då som 16 då omgivningen i skolan etc. bara känner till mainstream. Och innan internets tid ännu till. Nå Deicide kände skidina till nog och så. Det var kontroversiell och lite kommersiellare deathmetal från jenkkina(Florida) ännu till... men det var jättebra för det. Men jag menar skivor som jag började köpa fr.om. 24.4.1993.  Det bör tilläggas att jag var den enda av kaverina som faktiskt köpte och faktiskt diggade Deicide på allvar. De andra var typ "Deicide.. höhöhö! de nog hårt de!"-efter att dom hade sett det på Headbanger's Ball i MTV. Å dom tyckte de va stil, då sångarn/basisten Glen Benton hade bränt ett upp och nervänt kors i pannan åt sig.

HAHA! Minns en dokkare som kom sommaren 1992 som handlade om att några hihhulin i USA och England tyckte att Deathmetal var farligt och rock övh och dom brände skivor på något kristet möte. Det var både kristna fundamentalister, motsvarigheten till dagens feminister/moraltanter/blomsterhattar/rödgröna tosikkon med istappen i reven  ("Washingtonin ämmät" etc.) Jag såg på denna dokkare en mulen förkväll juli 1992 och var helt till mig då de kristna hihhulina brände skivor. Jag fick lust att springa&simma till jenkkina å hacka dom typ!

Men även andra kom till tals som talade vettigare och var emot censur och så. Och det var hederligt så satan, för Deicide spelade också på denna dokkare. Dom textade till finska vad vokalisten sjöng då de uppträdde.  Och så intervjuade dom vokalisten/basisten i Deicide, Glen Benton, med några frågor, och han stod på sig till 100% Deicide debut skivan samt deras andra skiva Legion är nog de bästa Deathmetal-skivorna jag vet om!

Det är bara lustigt hur allting ändrat sig. Nuförtiden attackerar inga blomsterhattar, feminister och kristna musik i första hand. Förr var dom mycket ivriga på att göra det. Visst är dom väl emot mycken musik ännu, men journalisterna bryr sig inte mera om att skriva om detta. Det verkar som att journalisterna lite har vänt sig bort från kristna, men har tagit feministerna åt sig istället som sina gullegrisar (och de flesta journalister är väl feminister)

På ett vis var det mycket bättre att ordinära människor hade blivit hjärntvättade till att tro att somlig musik var "farlig" och så. Det var på de gamla goda tiderna.

Så mindes jag då de filmade från England också, i en kyrka som hade liknande linje, och det var en ynklig kristen nörd pojke på kanske 13 som var bakom ett trumset och trummade då de spelade någon gospel musik i kyrkan. Jag tänkte då att det måste kännas förnedrande att vara han bland en massa kristna blomsterhatts-tanter i kyrkan :D Det har ändrat sig på det sättet, att nu är alltmera blomsterhatts-tanter "social justice warriors"-rabiata och hysteriska manshatande feminister och annars också PK-poliser,-men ser helt annorlunda ut än kristna blomsterhattstanter. Skillnaden mellan förr och nu, är att nu är det blomsterhattar och moralpoliser på ungdomsradiokanaler som X3M, som t.e.x. censurerar bikinibrudar,medan förrivärlden var det typ i kyrkan och marthaklubben endast.

Om programmet då dom intevjuade Glen Benton så minns jag att dom frågade att tror du verkligen på det du sjunger om? Så svarade han: "Of course!"

Jag skrev sedan kort efter jag köpte debuten april 1993 "Deicide" på enkkaboken min i skolan på nian då ännu alltså. En från klassen frågade om jag diggar Deicide så sade jag Nåjoo! De e ju bra så satan!  Han sade att han borde höra det lite mera.

Man var nog sådan lort då som Sweet 16. Men man trodde sig vara mycket äldre och visare av sig än man var. Det var bara "Jag, jag, jag" Egot var allt och högstadiet var liksom "ute i samhället". De "vuxnas värld" ute i det riktiga samhället brydde man sig inte om. Och man förstod sig inte alls på flickorna. Men man tyckte inte dom var konstiga, utan att det hörde till att "flickor är flickor". Men man köpte ju bra musik iaf.

Heh. Så minns jag hissaboken i riktigt i slutet av nian. Man måddes ge den åt lärarn sedan då den sku gå i arv åt nästa årets nior. Hon checkade allas böcker att dom var i ok skick. Sedan checkade hon min och jag hade med tjocka blyerts-bokstäver skrivit "Black Metal" på en sida. Hon såg lite på det och sade bara: Dedär sku du kunna gumma ut! Hon visste knappast vad det var för något.

Så skrev jag i hussabokens början på sjuan "Elomaa på sida 54" alltså en typ från Karis. Sedan hade jag ritat en liten ansiktsbild på Elomaa just på s. 54. Det var en kärring från klassen som började fnittra så sjutton då hon såg det.

Jag måste berätta lite mera nu är under vårens lopp just om våren 1993, då det är 25-årsjubileum sedan jag var sista terminen och gick ut högis. Tänka sig, att det är så länge sedan redan! Nå, det känns nog också länge sedan, men att man skulle sitta här och minnas och plocka fram sin gamla Deicide LP 25 år senare och lyssna på den.. det känns ändå konstigt att det är så länge sedan. På ett sätt kändes det som igår.

Alltså man var ju bara en lort, men det hade sin charm då man trodde man var så mycket annat och var så mycket större och mognare än vad en 16 åring i själva verket ju är. Men det är typiskt för lortar i den åldern.

Köpte en Marantz5005 cd-spelare här i veckan, och jag måste sälja vidare den, för den har ett så skit sound som något bara går att ha. Köpte en gammal hederliger Cambridge Audio Topaz 10 begagnad istället, för bara hunttin-och det ljuva brittiska soundet hörde jag direkt igen...tror jag bara ska köpa Cambridge spelare efter detta.. Marantz är inte för mig eller för det sound jag tycker om.. så om någon är intresserad så hör av er! Men antagligen för jag den till en butik i hesa som köper upp gamla cd-spelare etc. Många tycker om Marantz-soundet, men jag avskyr det, märkte jag nu. Låter fan som att cd-skivorna skulle ha blivit kastrerade då man spelar dom på Marantzn, så usch blää. Ju snabbare jag blir av med Marantzn, desto bättre. Jag går visserligen på förlust, då den kostade 329€ men det struntar jag blankt i, jag vill bara bli av med den

Den är mera kanske för Jazz och klassisk musik denna Marantz 5005-spelare. Och sådant lyssnar jag inte alls på nästan, åtminstone inte jazz. Marantzn lämpar sig inte för cd:n med "rå" produktion, eller ambient, och sådant just lyssnar jag mycket på. Och det ska jag få höra efter att jag köpte den!! Nåja, kantapään kautta..

Min förra cd-spelare gick nämligen sönder efter 4 års aktiv tjänst. Bara 4 år, but shit happens.

Nu snackade jag om sådant som bara musiknördar förstår sig på. De som lyssnar på mainstream-musik och är "allätare" brukar inte ha någon skillnad från vilken källa musiken kommer ifrån-vanligtvis från datorn tar det och lyssnar de på allt-utan att förstå fysiska skivors värde. Vi finsmakare av musik kräver lite mer än så.

Här en bild av då jag hade "1994-kväll" fjolårets juni en kväll. Jag försökte få 1994-atmosfär åt mig. Därför lyssnade jag bara på musik som jag hade köpt ända tills juni 1994 i mitt liv, och jag hade tagit upp min gamla hederliga Pleasure to Kill skiva ur hyllan och lyssnade på den, samt köpt Lappe på flaska. Smoothie-flaskan bredvid borde jag ha hivat åt helvete innan jag tog bilden. Detta är bakfordralet på Pleasure to Kill.  Bra bild nu då denna skiva kom på tal här! Pestilence var ett holländskt dm-band och den är rätt ok skivan som är under Pleasure to Kill-skivan.  Hela skivan är så satans bra, men Death is your saviour, Pleasure to Kill, Riot of Violence, samt Under the Guillotine är de bästa låtarna, så magiskt bra, fast alla låtar är bra! Det är just riktigt genomtypiska 80's death/thrash-aktiga namn på låtarna. Precis som typ Slayer's "Chemical Warfare" är ett typexempel på ett namn på en typisk 80's death/thrash-låt-. Fast Slayer har jag aldrig tyckt så mycket om. Det är överskattat.

HAHA! Som jag drömde engång juni 1992 att jag tänkte såhär för mig själv: CHEMICAL! Så kom en Anna från paralellklassen i högis och skrek i mitt öra: WARFARE! Liksom att hon tankeläste typ att jag tänkte Chemical och fortsatte genom att skrika i mitt öra "WARFARE" :D

Ett skämt nu som avslutning. Kreatorin laulaja-kitaristi Mille Petrozza oli naisen kanssa intiimisti. Hän kysyi naiselta: Mille tuntuu? Nainen vastasi: Mille tuntuu!

Hur skulle man ha blivit månne om man skulle ha blivit född som flicka men med samma personlighet? Skulle man ha lyssnat på samma musik etc? Man sku kanske ha varit kåt på Mille och Glen Benton och varit total bändäre?! haha! Brudar som diggar sånhär musik har även den dimensionen med alltid har jag märkt. Såndäna tankar kan ibland vara intressanta att tänka. Men mera 1993-aktig atmosfär säkert nästa gång med!

HAHA! Här är programmet jag såg 1992 på youtube en av delarna på youtube, som just råkar börja där den 12-13 åriga kristna pojken spelar trummor bland de kristna blomsterhattarna. Det är bara ytlig skillnad mellan dåtidens kristna blomsterhattar och nutidens PK-feminist blomsterhattar, annars är de likadana.


Jag gillar i början på hela dokkaren, så börjar det med något jättedåligt, där de kristna predikar och bränner skivor, för att sedan slå över till Deicide på keikka typ 90/91, och det är så satans hårt och bra!!! Det är en snygg rödhårig brud i publiken också som jag inte direkt kom ihåg. Jag såg på hela dokkaren av nostalgiskäl nämligen häromdagen, och mindes mycket. Skrattade b.la. åt den kristna lilla pojken bakom trummorna och så. Då jag tänkte att när ska han dyka upp? Så jag kom ihåg helt rätt mycket.

Ungefär medicin mot kristen musik: DEICIDE! Och du har bra fiilis igen! Int för det, man gapskrattar också åt de kristna blomsterhattarna med sin fåniga gospel-musik och klapp på händerna som ser så skrattretande löjligt ut här i denna dokkare! :D

Nu kan man bara konstatera, att tiderna var helt olika förut, då MUSIK skapade sådan kontrovers! Den enda musiken som nu kan skapa kontrovers är politiskt inkorrekt musik, men detta minns man nog tillbaka med nostalgi! Jag hade nog hört och läst något om Deicide innan detta, men jag tänkte efter denna dokkare att jag måste bekanta mig med Deicide i något skede, absolut! Det räckte dock fram till 3.4.1993 innan jag köpte debuten. Nu var det lite halvt mainstream som dåtidens kids älskade att prata om-men det var bra mainstream ändå. Lite sög det senare hösten 1993 då man utvecklades i sina tankar och jag hade köpt en del mera helt ug.skivor då, och då Deicide var från jenkkina och lite kändare-men musiken var och är ändå jättebra. Men bara de två första skivorna+demosamlingen. Sedan tappade Deicide sin glöd redan år 1995 med deras då nyaste.

Men Deicide diggade man fullt ändå, fast det kändes lite nynnyt och så då det var känt och från U.S.A. Men annars var det nog inte nynnyt precis. Tvärtom. Men man kunde mera relatera till europeiska, och då framförallt nordiska band-än till ett amerikanskt band på något sätt. Och även medlemmarna av band kunde man relatera till mera till desto närmare dom var. Man relaterade mer till snö och granskog, än till Floridas sol, Bermuda-shorts och palmer liksom. Vad jag nu försöker förklara här mina personliga tankar i ord :D Men man relaterade även mer till grekiska band än amerikanska också. De var så underground och bra att säga, att man lyssnade på ett band från Grekland hellre än att dom sku vara från det uttjatade jenkkina. Förstår ni hur jag menar?

Det var några kaverin som var i hesa och köpte den och frågade av försäljarn hurdan respons den har fått? Så sade han "On ollut vähän puhetta siitä että se olis huono, mutta on se myynyt ihan mukavasti" Sedan sade han: "Jos kysytte henkilökohtaista mielipidettäni, niin musta se on sitä ihan samaa örinää" Den skivförsäljarn diggade inte deathmetal, så.