Jåå, jag gick på åttan då och terminen skulle snart ta slut. lördagen den 30.5 var det avslutning, så denna klassresa var på en tisdag. Det var typ "I mitten av högis" dessa tider. Man var långtifrån tapp, och man skulle vara ännu över ett år i högis innan man slapp bort, så det var typ som i Gorbatjovs Perestrojka-sovjet typ 1987, för att göra en metaforisk liknelse.
Jag minns hur vi veckan före hade ett möte i gymnasiets biblioteksrum om vilket tåg vi skulle fara med och så. Så var rektorn där, då han var klassföreståndare för B-klassen. Han svamlade nåt om "Bullatåget" tillsammans med någon annan lärare. Det var en elev som frågade: Får man bulla där? Och en annan elev fnissade till. Rektorn sade att man fick förut, men inte mera.
Det var så, att något tåg kallades för "bullatåget" då det var dyrare mittiallt den rutten/tåget. Som plåster på såren så bjöd VR på kaffe och bulla på köpet i tåget. Ända tills man fick bara kaffe, ända tills man inte fick det mera. Men priset bestod.
Så fanns det ännu rökvagnar då. Det var en såndän Toffe, då vi väl for till hesa med tåg den morgonen, med några andra som höll i ett paket mjuk röd Marlboro i handen, och dom for dit och röka- Dom försäkrade sig först att inte våran klassföreståndare Iris Juntunen eller rektorn var i "vår" vagn.
Så kom vi till hesa. Det var en solig och fin dag. Vi for till någon butik och levde om fullt i närheten av en skjutdörr jag och några kompisar. Så for vi till MacDonalds och glufsade i oss skräpmat ganska hastigt. Så var vi i något tråkigt museum och gick omkring. Så var vi i riksdagen på besök. Dom hade någon istunto på gång just då, men vi var en kort stund bara.
Så serverades det cokis och berlinermunk i riksdagens café. Det var ju gott. Ingen tvekan om den saken. Någon tant berättade lite om riksdagen.
Så fick vi lite tid att gå för oss själva. 2 flickor, den ena av den var "högisdivan" som jag berättat om i tidigare inlägg för närapå ett år sedan, samt klassens playboy kan man väl säga, som flickorna drogs till och tyckte om. Jag skulle inte alls säga han var någon "badboy" utan mera faktiskt "playboy". Dom gick på tremanhand. Högisdivan och "playboyen" rökte röd Marlboro båda två. Alltså dom promenerade på trottoaren framför mig och några andra klasskaverin i sin egen klunga.
Så for jag till en skivbutik och köpte en dubbla-Slayer-live kassett. Det var just en bra och hård låt där, Chemical Warfare-även om jag tycker att Slayer är hemskt överskattat. Kreator, Nuclear Assault, Destruction m..fl. gjorde mycket hårdare thrash än Slayer i tiderna tycker jag.
Så var det en såndän Nappe som köpte ett Hockeyspel till sin pc (?) för 300 mark.
Vi hamnade i Fazer's musik och såg på skivor jag och några andra. Jag köpte en LP- King Diamond: "Them". som är en temaskiva som handlar om King Diamond's (fiktiva)galna mommo som bor i ett kusligt "kråkslott" vid namn Amon. "Them" är något sorts andar som håller till i Amon och som är kaveri med King Diamond's mommo. Mina pengar höll tyvärr på att ta slut, men det fanns några andra skivor jag ville ha, men jag köpte dom sedan första juni då jag var i hesa med farsan och syrran.
Fan, jag råkade bara minnas även från maj 1992 och även en solig dag, då vi från skola gjorde en utfärd till Virkby och Lojo El. Sedan fick vi ha lite fritid för oss själva där. Vi fick alla elever bulla, limppare och en fick-kalkylator och en kulspetspenna från Lojo El. Det var ju kiva. Och så mindes jag då vi fick lite tid över. Liksom man såg mittiallt en syn, som man riktigt kunde tänka sig, men det kom så plötsligt ändå, då jag inte hade sett dom tidigare, utan bara vände huvudet åt höger för att se det då jag gick förbi med några andra. Och där sitter två flickor och playboyen, alltså samma uppsättning som lite senare i hesa då, och äter glass. Klassens playboy satt på högisdivans knän, så det såg ut som om han skulle ha suttit i högisdivans famn. Där satt dom och åt lösglass. VITTU! Det såg så fånigt ut på något sätt! :D
Det var det. Det är så länge sedan så man var väl mer eller mindre bara en "halvmänniska" då man man var en 15-årig lort :D Man var ju nästan rena rama blöjbarnet typ ännu, för att nu milt överdriva. Först då man blir 16 så börjar det lite kännas att man blir äldre "på riktigt". Även om man naturligtvis är en lort som 16. Fast förritiden var det ju som jag sagt mycket liberalare och tolerantare på det sättet, att en 16-åring räknades som ganska vuxen, från 1968 och framåt iaf. Ända tills den neo-konservativa PK- vågen som är på gångs nuförtiden. Men från typ 1968 till 2001 iaf. Denna musikvideo från 1968 är ett bra exempel, på att det var tolerantare och liberalare förritiden. Alltså tolerantare på riktigt. Inte skenhelig PK-pseudotolerans. Skulle inte ha haft emot en tolerant 16-årig vildkatt om man själv sku ha varit en 16-19.
Jeppjepp. Och nu för att gå över, vidare till 1993. Måndagen den 24:de maj 1993 såg jag under kvällen på Rocky ettan från tv:n första gången. Det var en helt bra film nog. Sedan kom det en annan film på tisdagskvällen: Wisdom-Kapinallinen, som var en riktigt jävla huippubra leffa.
Jaa-a. Det kanske blir lite 1993 vid nästa inlägg. För att det var 25-år sedan tiderna jag slutade i högis. Det var ju en viktig milstolpe i livet kan man säga. Känns helt galet att det kan vara 25 år sedan redan!!!!!
Tänka sig: Nu är det 17 år sedan lördagen 8.6.2001 då vi pratade med en 16-årig "lortbitch" utanför affes, som började prata med oss, innan vi for in till affes. Vi kallade brudar i den åldern för "lortbitchar" just då jag och mina kaverin var i 23-24 års åldern. Lilla skalliga pulin var sedan uppe i affes. Det var en puli som var typ 160 lång och jättesmal i 65-årsåldern kanske med skallighetskrans. Han sade något med klagande tonfall vid bardisken typ Minä blaablaablaa!! Liksom han lät ynklig och typ gråtfärdig. Han pratade där med någon. Det var lite schack där annars, då det inte var säsong i affes om somrarna. En gobbe i 50-årsåldern sade åt mig: Todella kaunis nainen tiskillä! (hon som sålde) Eikö oo todella kaunis nainen? Jag instämde nog.
Så det var sådant schack där dengången, inte i vår generation. Men det var hyvä fiilis ändå där den kvällen nog.
Jag började minnas kraftigt maj 2001- då jag såg på Kotikatu reprisen från maj 2001, då Karins farsa kom från Pargas för att hälsa på och var heldement, och då Outis farsa blev jättearg på Outi då hennes musiker- pojkvän pratade om hallucinogena droger och cannabis i positivare ordalag.
På tal om 2001 så var det en puli som började dyka upp här i byn vårvintern 2001, vi började kalla honom för Lappalaispulin, då han hade röd yllemössa på sig. Vi flinade åt honom, då han var en så stereotypisk "old-school puliukko" med just röd yllemössa och Nokias gamla gummistövlar etc. Och så cyklade han med en gammal rotin cykel ibland, om han inte promenerade. Engång så var vi en eftermiddag inne i dendär pizzerian vid sidan om affes. Vi såg från fönstret hur lappalaispulin lunkade förbi på trottoaren. Vi hade sett honom innan vi for in och äta och fnissade till. Så såg man bara hur hans röda pipo lunkade förbi föne. Vi sade åt varandra typ: *fniss, hihihi*där for han igen!
Hehe, jag frågade farsan 1981 om en puli kan köra mopo? :D Alltmöjligt frågar nu ongar sina föräldrar. Farsan sade att jåå, om han inte är så full så kan han. Oldschool pulin och luffarpulin är ett döende släkte, även om dom finns. Nu ska det blandmissbrukas-och då blir olemuksen mycket otrevligare och mindre karismatisk än t.e.x. en harmlös och rolig luffarpulis olemus. Även om missbruk alltid är en tragedi och det ena och det andra-men det vet ju alla. Somliga luffarpulin är dock inte egentligen pulin tror jag. Det finns liksom sådana som är mer luffare av sig, och tycker om att kanske röka pipa (tobak) och dricka en flaska hedelmäviiniä eller två ute i solskenet, utan att för den sakens skull dricka dagligen. Men som är mera luffare av sig som sagt och har valt det som sin livsstil.
Som det var ett gäng luffarpulin i Ekenäs i Ramsholmen en majdag då jag var där med familjen 1986. Dom satt där och en av dem satt på en invamopo, en såndän gammalmodig 3-hjulig mopo. Och så börja dom sjunga nåt där om att solen skiner.
Man kan tänka sig att Jori, pukelryggin eller pulipoika som han kallades för å berättade att me oltiin siellä vesitornimetsässä aurinkoisena kevätpäivänä 1971 ja kuunneltiin Hawkwindiä sekä juotiin meksikolaista kaktusviiniä. Ja se pisti meidät sanoman uuuuÖÖÖÖÖÖÖuuuuuu!!! Det är ganska mimimimimi, då Dave Brock i Hawkwind ser lite ut som pulipoika! :D
Och som engång sensommaren 1988 så var jag och några kaverin ute en vacker lördags-morgon/förmiddag. Så hittade vi en tom vinflaska, och vi tog upp den ur marken av någon anledning. Just då kommer pulipoika cyklandes nerför backan. Då vi visste att han samlar på tomflaskor så gav vi den åt honom. Han stannade och sade glatt: Jos se olis ollu täynnä niin olis saanut pienet ryypyt! Och så rev han bort etiketten och satte den i sin väska och cyklade vidare.
Jag såg förresten rymdstationen ISS susa förbi på himlavalvet här just! Det var stil. En silverlysande prick som susade förbi. Jag såg på en sajt när den sku synnas här och for ut till sandgropen och se, och så kom den också förbi! Det var verkligen nice.
22.5.2001 var jag i Nosturi i hesa och såg på Destruction. Vittu de va hårder keikka! Ja måddes rikit skippa en klassresa till Aya Napa för att se på Destruction. Men det var det värt. Och jag var ju i Tallinn med en grupp från klassen i samma skola då i april 2001, så det var lite "min klassresa" istället-och i Tallinn är det mycket mera seriös kultur än i någo Aya Napa dit ungdomar far för att typ supa knarka och knulla.
Det om det. Är ännu begeistrad över att jag såg rymdstationen och har ingenting annat att komma med nu därför.
Jag genomgick en metamorfos då dessa år kan man säga. De riktiga förändringarna började år 2000, men redan år 1999 började jag ana en svag bris av förändringar som är på kommande. Om man jämför det jag som jag blev 2000 med Putins Ryssland, så var 1999 ännu Jeltsins Ryssland i mitt liv, men Putin hade blivit minister redan hösten 1999. Så det kan symbolisera de svaga förändringarnas vindar jag började uppleva sommaren/hösten 1999. Jag minns att Putin var i nyheterna ofta då redan, och han var på nåt sätt och gav ett kompromisslöst och seriöst intryck, till skillnad från Jeltsin och andra politiker i Ryssland då. Sådär typ "nu är det färdigtlekt!"
Vårterminen 1999 upplevde jag inte ännu något sådant som någon svag bris av förändringar ens. Det var som den gråbleka vardagen i Jeltsins Ryssland. Jag vaknade (och led då jag hatar att vakna tidigt om mornarna) muttrade vid matbordet och fick ner en mugg kaffe, gick till vessan och sedan klädde jag på mig och for upp till busshållplatsen medan jag väntade på bussen till Ekenäs, då jag gick i skola där då.
Samma sak i skolan. Tråkiga lektioner. Under lunchen for jag nästan alltid till Kungsen och åt en skinksemla och drack ett stort glas apeslinjuice, då skolmaten var så uäk så man sällan kunde äta där. Sedan kanske till R-kiosken på en kaffe ibland och sedan väntade man på bussen hem. Ibland var det en jättesur mörk busschaffare med mustasch i Pohjolan Liikennes buss. Han var faktiskt otrevlig av sig, även om man inte tog det personligt. Men va fan, vem tar nu ungdomar på allvar? Ok, jag var 22, men såg ut som 17.
Jag har faktiskt ovanligt mycket testosteron för att vara i den åldern jag är nu, för jag var i läkare och gjorde några blodprov hösten 2016 och det kom fram då, men intet fel i det, tvärtom! :D Det var i samband med ett symtom, som sedan visade sig vara något helt ofarligt, som jag for till läkare för säkerhets skull hösten 2016. Nåja, man känner sig knullsker och stridslysten på nåt sätt hela tiden faktiskt! :D int för att jag är sådan som strider, men liksom attityden är sådan på något sätt. Lite apinamies ugh! meininki. Sedan beror det också på att testosteronet sjunker hos män då de är gifta, och inte minst då de får barn. Det är ju en naturlig samklang och i harmoni med naturen. Testosteronet säger mig att skaff en kärring!
Som då jag var i skogen mitt på natten mellan fredag och lördag. Man hörde en massa fågelkvitter och en kattuggla som hoade. Mittiallt hörde man nåt heeelt skumt ljud, som inte lät som om det sku ha kommit från något djur. Det lät som nån skulle ha blåst på ett förvrängt fornnordiskt horn eller något. Jag lyste med ficklampan mellan träden och ropade: KOM PÅ DÅ!! Då en annan reaktion kanske skulle ha varit att vara så tyst som möjligt, hehe.
Vad det var vet jag inte, men man kan höra konstiga ljud nattetid i skogen.
Saken är den, att jag tror att jag hade absolut testosteronbrist då som 22 då man borde ha som mest testosteron. Då kände jag mig inte alls lika stridslysten som nu. Kåter var man då också, men man var som en naiv tonåring och tänkte romantiskt att man ska hitta ens själasyster som man ska dela livet med, och inte sådär rent fortplantningsaktigt/naturlig urkraft Ugh! Brudar! och ser på alla brudar mellan 18 och 50. Man var mycket mer nirsog med brudar då också än nu. Och hade en väldigt naiv och romantiserad bild av kvinnor. Satt dom upp på en pedestal. Då får man delvis skylla sig själv att man inte upplevdes som karismatisk, men generna och att jag såg så ung ut då kunde jag inte rå på. så allt är inte eget fel, det beror också på andra faktorer. Man ska inte ta åt sig eller höra på vad folk gnäller. Dom har nu sina funderingar. Men man ska naturligtvis inte ta någon skit.
På tal om att vara i skogen nattetid. Det var läste jag i ett forum en från Sverige som hade varit mitt ute på landsbygden någonstans, mitt på natten i skogen och gick med sin chäfer en sommarnatt i skogen. Mittiallt kom det en ung typ med shorts och t-shirt emot springande. Han hade sagt käckt: Hejsan! och sedan sprungit förbi. Det var ingen lokalbo. Han hade sett det med sin pannlampa och denna typen gav intryck av att vara stockholmare. Den stora och annars orädda chäfern reagerade med att bli rädd och sätta svansen mellan benen! Rätt så spooky på något sätt! :D Inte väntar man sig det mitt inne i ingenting mitt i skogen mitt på natten!
Nå men iaf. Den heta sommaren 1999 började jag på allvar lära mig Lucid Dreaming, då jag hittade en sida på nätet som handlade om det ldforall. Det var en från Holland som hade och har sidan. Jag började klardrömma oftare och oftare. Det var roligt. Det brukade börja med ett falskt uppvaknande på morgonen. Jag kollade på mina fingrar. De var 6 istället för fem. BAM! Lucid! Det var mycket roligt att lucid-drömma såpass mycket som jag gjorde sommaren 1999, då jag väl lärt mig det på allvar. Mycket roligare än de allra flesta vanliga drömmar. Vanligtvis drömmer jag bara skitkvalitetsdrömmar, som är långtråkiga och vardagliga /=
Hösten 1999 blev jag sakta men säkert extrovertare och säkrare på mig själv på något sätt. Då jag förut bara mumlat något åt "de vuxna" så kom det nu naturligare small talk och så. Som då jag lånade en nyckel av en städerska hösten 1999 så jag kunde slippa in till klassrummet då jag glömt nåt i skolan efter stägningsdags så sade jag glatt bara sedan: Jåå, tack för mig! Då jag gav nyckeln tillbaka. Det kom helt naturligt. Något som är så självklart och så, men inte tidigare. Då var jag så tonåring så jag såg "de vuxna" som andra människor typ. Men mittiallt så började jag vara vuxnare, utan att ens tänka på det eller anstränga mig för att vara det.
Sedan slutade jag att röka 4.12.1999. Jag hade tidigare på sommaren 1999 hållit upp i 13 dagar, men började röka igen på midsommarafton. Jag tänkte att det var en repsahdus. Men på midsommardagen på kvällen rökte jag 2 och tänkte att jag håller mig till nu och då. Men inte gjorde jag ju det. Jag rökte dock 1-4 om dagen bara tills jag slutade helt och hållet. Inte rökte jag mycket innan det. Maximala dosen jag rökte var en 5-6 om dagen 1996-97. Någongång kunde det dock gå en halv ask någon lördagskväll ända fram till våren 1999. Några kalja under och såpass mycket nikotin gav någon sorts eufori-rusch som räckte länge. Samma om man var i Shell på kaffe och drack 2-3 koppar kaffe och rökte 6-7 tobakar någon lördagskväll där så var man ganska speediger av sig sedan då man for hem, haha.
Som någon påstår att man njuter av tobak för att man är beroende. Det är bara delvis sant. Många spontanrökare njuter av denna drog nu och då, utan att för den sakens skull vara beroende. Rätt ska vara rätt! Officiella sanningar är en sak, och hur det fungerar i praktiken en annan, ibland iaf. Om man blir beroende får man skylla sig själv för att man har dålig karaktär. Ingen tvingar en att röka med pistolmynningen riktad mot huvudet och säger: Rök eller dö! Och sen när har cigaretterna och tändarna fått vingar och flygit till munnen medan tändarn tänt cigaretten åt en? Nej, det är bara fråga om viljestyrka. Nåja, det beror på att man har dålig karaktär som tonåring då man börjar röka. Då är det viktigare att göra det som "alla andra" gör än att tänka på någo karaktärer.
Samma sak är detta med f.d. rökare och som röker en cigarett nu och då. Inte blir dom beroende igen bara för att dom gör det automatiskt. Jag känner personligen 5 som har slutar röka för länge sedan, men kan ta en cigarett nu och då, utan för den sakens skull bli vanerökare igen. Det är ett val man tar om man vill röka dagligen igen eller inte. Beroendet kommer inte tillbaka efter en cigarett, om man varit flera år utan. Det är en myt. Dock, efter bara 13 dagars paus så har man inte ens kommit ur den värsta abstinensen och vanan, så då är det annorlunda. Jag har dock inte tänt en cigarett sedan detta datum. Inte för att jag sku bli beroende igen av det-men för att det känns helt enkelt onaturligt att inhalera gift i mina lungor, som är i så bra skick som dom är. Kanske jag någongång smakar av ren nyfikenhet och nostalgi, det vet man aldrig, men vanerökare blir jag nog aldrig mera.
Märkväl, man måste helst vara utan åtminstone några år innan risken att falla tillbaka till gammal ovana börjar minska. Ju längre tid, desto mindre chans att man faller tillbaka till gamla mönster. Eller alltid går det med viljestyrka, men så att det ska kännas naturligare att ta en cigarett mycket sällan nu och då, än att röka på heltid- om man nu vill alltså.
Det skulle, så tokigt som det än må låta, vara nostalgiskt ibland och det skulle ge sommar/höst 1994 meininki om jag skulle köpa ett paket Colt och tända på en Colt i vattentorns-skogen :D Men tanken känns på samma gång jättekonstig. Isåfall skulle jag röka en eller två på en några veckors period och sedan kasta bort asken. Man ska trots allt vara försiktig med cigaretter-om man inte har kompromisslös kuri med dom-så kan man bli beroende, även om det kommer smygande. Det gör att det kan vara lömskt- om man inte har just stenhård kuri, att man "får" röka bara då och då, och så och så mycket-och så håller man sig helt kompromisslöst till dessa regler. Kikkan är att man ska vara sträng och kompromisslös mot sig själv. Även feströkning är för mycket. Som någon läkare sade att det är en sak om man ibland röker en eller två cigaretter om man är ute och festar, typ mindre än engång i månaden. men de flesta feströkare röker betydligt mer än så-och det ökar risken för skador märkbart. Speciellt då många brukar feströka varenda veckoslut. Det är på tok för mycket och ökar riskerna att bli sjuk av det om man håller på så årtionden, men inte så mycket som daglig rökning ändå.
Inte för att göra mig till offer, men jag har börjat tänka i rena harmen att damen är svårfångad, men Coltasken i Ärrän kan bli min för en litenliten slant... :P Men det är klart att damen skulle vara ett mycket bättre alternativ. Det skulle kännas som någon sorts löjlig protest mot ödet självt eller något, att tänka på det och sedan köpa en ask Colt. Ödet belönar en inte med flickvän för att man inte röker, så lika bra kan man smaka en eller två av ren nyfikenhet och nostalgi, då man glömt hur det smakar, och sedan slänga asken. Men det skulle inte bli någon jävla ovana igen. Förresten så är det ohälsosamt i sig att leva som singel och ökar dödligheten-så då kan nog inte en eller två cigaretter över en sommar spela någon roll alls : :D
Det att så många blir beroende beror på att kulturen ännu är sådan att man förväntar sig att sådana som röker ska vara "vanerökare" samt att de flesta börjar då de är under 20. Det är ju så dum förväntning detta! Om kulturen skulle ha varit sådan, att man tar sig en cigarett nu och då-och inte missbrukar dom-så skulle det ju vara mycket bättre! Inte dricker man burkvis med öl heller dagligen-varför röker man då cigarett efter cigarett dagligen? Då är det ju klart som fan att man skapar ett beroende! En bastuöl då och då. Sådan kutym borde man även ha med cigaretter-om man nu vill röka dem. Förstår ni hur jag menar?
Varför började jag då röka övh? Som 15 började jag röka ibland-främst på veckoslut. Men jag var flera veckor utan ibland utan problem, så jag var inte beroende. Det var gott. Och fast man inte ville erkänna det för sig själv så var det coolt och tufft och ett tecken på att man inte var en sen i utvecklingen cp-nörd, som är så viktigt att inte vara om man är i högis. Det är ju otroligt dumt tänkande, men sådan var ungdomskulturen då mera än den vad jag förstått är nu.
Jag har alltid dock tyckt att tobak är gott och tyckt att röken doftar gott och gemytligt, till skillnad från många andra. Då man var lågisongi i slutet av 80-talet så var doften av cigarettrök liksom "rock'n'roll" eller något. Jättedumt tänkande, men så var det :D
Sedan rökte jag mera vårvintern 1993 och då en kaveri rökte dagligen så började jag göra det också. Typ två om dagen blev det maj 1993. Sedan mera. Dock rökte jag aldrig mer än kanske 6-7 om dagen i medeltal. Men även det var naturligtvis farligt mycket och jag hade helt klart ett både fysiskt och psykiskt beroende. Jag höll upp två veckor sommaren 1994, samt då jag var förkyld. Samt sommaren 1999 höll jag upp 13 dagar fram till midsommar- så rökte jag 1-4 om dagen fram till 4.12.1999 då jag slutade. Jag läste en artikel i fakenews-tidningen HBL, men en vettig artikel den gången, om tobakens farlighet. Jag tänkte att jag röker ännu idag och så slutar jag! Och jag rökte ett på natten till 4.12.1999 min sista cigarett. Det var en Pall Mall Medium-som jag rökte andra halvan av 1999. Ty det hade blivit min favoritcigarett. Betydligt godare än Marlboro. Nu finns inte medium kvar, men vanlig Pall Mall är lika nikotinstarkt som medium var då, så det är i princip röd Pall Mall.
Pipa och cigarr är ett bättre alternativ, då man inte inhalerar röken. Man får dock inte lika mycket nikotin alls av det, så det är i sin verkan som en helt annan drog. Snus är det säkraste kortet om man vill bruka tobak. Konstigt att THL mfl. vägrar att erkänna dessa faktum. Men faktum är faktum även om den officiella sanningen här är en annan. Det är bara så som det är, oavsett vad THL svamlar. En institution som påstår att aspartam i drickor och kvicksilver i plomber är ofarliga litar inte jag iaf på för 5 cent.
Sedan brukar dom ju säga att det är jjjjJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄäättesvårt att sluta röka!!!
Men så behöver det inte alls vara! Det är väldigt individuellt och alla kan sluta röka om man har tillräckligt med viljestyrka. Det är inte så beroendeframkallande och svårt att sluta som hälsomyndigheterna propagerar. Dom gör bara skada på dom som vill sluta röka, då de sedan tror på detta och blir rädda över hur svårt det kommer att bli. Men så behöver det inte alls vara! Jag var överraskad hur enkelt det var! Även om jag hade sommaren 1999 läst i ett forum där de prata om att sluta röka, en gav ett sådant tips som att "Sluta lyssna på alla historier om hur svårt det är att sluta röka!" Att det bara ökar ångesten då man slutar och gör att man enklare börjar igen. Och JUST PRECIS så är det!!
Man svamlar vidare om att nikotin och heroinberoende kan jämföras, men det är inte alls sant! heroin ger för det första mycket obehagliga abstinensbesvär med spyor, feber och kramper etc och är värre på alla sätt och vis. Jag förstår inte varför hälsomyndigheterna måste ljuga och vara oärliga och överdriva sådär. Alla skulle ta dom på mycket större allvar om de sku vara ärliga istället. Det äter också på deras förtroende då de håller på och överdriver sådär-och till slut tror ingen ett ord av vad dom säger mera.
Om det nu är så jjjjÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄttesvårt att sluta röka, så hur kan då så många sluta röka? Och många som jag också känner personligen? Tänk på det ni. Man ska inte automatiskt undergivet tro på officiella sanningar.
Nåväl, jag slutade iaf röka december 1999. Det var nice och dåligt på samma gång, så kändes det. Givetvis kändes det jättebra att befria sig från beroendet och lungorna började fungera bättre på 3 veckor efter rökstoppet, men det var en tomhetskänsla som varade ett helt år. Man längtade efter cigaretterna. Det avtog dock i allt snabbare takt 2001. Man blev dock argsintare av sig som person, då man inte kunde mera döva sina bekymmer och sorger i en nikotindimma-men sist och slutligen så var det nog mycket bättre att man blev lite mera extrovertare och "på" på något sätt-för det blev jag då jag slutade röka-nikotinet kunde inte längre dämpa känslorna som sagt. Men det var bara bra, för som rökare var jag Jeltsin och snällare och mjäkigare av mig, och som icke-rökare blev jag Putin, som återfick min kunnia, eller något, och blev argare och extrovertare av mig.
Jag tänkte att 2000 ska bli de stora förändringarnas år, och det blev nog förändringarnas år på sitt sätt. Första halvan av år 2000 hände ingenting precis på det sättet-bara att jag var stoltare och stoltare desto längre jag hade varit utan tobak. Jag började dock äta godis igen tack vare rökstoppet-något jag inte gjort mycket sedan jag var 13, men jag gick inte just upp något alls ännu i den åldern.
Jag såg på Xerxes på tv januari 2000. En rolig svensk serie som kom typ 1993 på tv:n här innan detta. Det hade sin gilla gång-fast livet kändes grått utan tobak- Förståeligt då man hade rökt sedan 16. Men det gick om så småningom. Jag hade ingen himo på tobak-bara de två första veckorna. Sedan kom det bara en tomhetskänsla, men den varade typ ett år-för att sedan försvinna rätt fort 2001.
Det som harmade, var att ingen i min bekantskapskrets mera ville komma till Affes. Det var typ: Int vet ja nu om de sku nappa! Och liknande. Nåja, inte kunde jag ju tvinga med dom, och jag skulle ha kunnat gå ensam till Affes, men hur roligt sku det ha varit? (Jag började göra det dock 2001, men det är en annan femma)
Efter sommaren 2000 ändrade det sig. Eller det ändrade sig redan augusti 2000. Då var det mittiallt att kommer du till affes? Ringd kaverina och frågade. Och andra kaverin som fick ålder kunde komma med till affes också mittiallt. Så på några månaders metamorfos från en icke-affes gående nörd till en affesgående ungdom, som "alla andra" ungdomar i nejden. Det betydde mycket då. Från "Nej, int ti affes, för blaablaablaa" Till "Kommer du ti affes ikväll?" Det kändes magiskt och bra då. Mittiallt var man i affes igen, som "alla andra" ungdomar. Det kändes bra, då det var typ bara kristna och cp-nördar som inte var i affes, haha.
Som lördagen den 7.10.2000 så var vi i Kanaltorgets loppis på dagen innan vi for till affes. Kaverin köpte en puku därifrån som han hade på sig i affes sedan under kvällen. Det var liksom nytt och fräscht i atmosfären. Man kände sig som en 23-åring med livet framför sig och ut och söka en potentiell livspartner åt sig ikväll. Synd bara att jag såg ut som 17 då...men det visste jag inte då, så det kändes magiskt ändå.
Jag började läsa sommaren 2000 också Carl Gustav Jung. Det kändes också vuxet att göra det, så lite egoboost med, haha.
December 2000 var också kind of mysig. Jag började minnas flashar av 2000-2001 då jag såg på Kotikatu från dessa tider på arenan. Helt sjukt att det gått så länge sedan, så dessa avsnitt nu är retro och nostalgi, då jag mindes dom som dom var färska och kom ihåg mycket. Som maj 2001 då Karins farsa kom från Pargas ti hesa i ett avsnitt, och hade blivit fullkomligt dement. Han hade rymt från Pargas. Det mindes jag som igår. Helt sjukt att det bara har sagt: Fjjuuup!!! Och så har det gått 17 år!! Då man tänker att tidsglappet mellan maj 2001 och maj 2018 är samma som tidsglappet mellan maj 2001 och MAJ 1984!!!!! Då jag var en fucking lekisongi! Det känns som en dröm, och att jag snart ska vakna.
Från sak till annat. Jag drömde inatt om en sorts "Vattkopps-bomb" Jag minns inte detaljerat, bara namnet på bomben. Ganska jännä. Man har ofta drömt om vattkoppor just. Som t.e.x. dendä drömmen jag drömde 1986 att jag var med familjen på en fin restaurang i en uteterass, och vi åt vattkoppor som var på tallriken med gaffel och kniv. Det serverades liksom vattkoppor som mat i restaurangen. Så gick jag och såg på andra saker och morsan ropade: ******(namn) kom å ät upp dina vattkoppor!
En kaveri sade att "Man kan nog få vattkoppor då man drömmer sådär!" Menande att det kan vara en varslande dröm.
Och 17.5.1990 var jag på klassresa i Särkäniemi. Har skrivit om det flera gånger tidigare, så jag berättar nåt kort. Jag mindes att jag tänkte fara och åka på KANTTI X KANTTI bilbanan, men tyckte det var så barnsligt så jag inte heller gjorde det. Och så spydde en flicka från klassen i bussen på väg till Tampere. Hon var längst bakom, och jag såg att Kerstin viskade något i Chesters öra. Som om att inte alla visste vad som skedde :P
Så åt hon såndäna ljusbruna skum-karkkisvampar i Tampere. Det var en som sade: Å så äter man karkki sen fast man spydd! Hon sade bara: Jaa-a? Typ att va e de me de?
Haha. Detdär påminde mig om dendär drömmen där jag drömde om en stad som nästan var som Karis, bara några detaljer skiljde sig. Som att staden hette typ Taris istället, och att det var två stationsbroar istället för en. I den staden var det ett lågis som nästan var som Karis lågis, bara några detaljer skiljde sig. I den skolan var det en lärare som nästan var som Chester. Bara några detaljer i utseendet skiljde sig, och att han kallades typ Leshter istället för Chester, och sådär fortsatte det i alla saker.
Jåå, Chili å Chester samt Kerstin var med i Tampere som lärare, samt två föräldrar.
Jag fick med posten Leevi and the Leavings "Rakkauden Planeetta" som LP idag. Köpte den som cd sommaren 1995 då jag började digga Leevi. Leevi är liksom finsk-folklig musik. Liksom om den finska vardagen med höghusområden, grönlummiga gång och cykelbanor med detdär blåvita gång och cykelmärket i banans början, Kaurismäkiaktiga krogar etc. skulle vara musik, så är Leevi and the Leavings den musiken! Samma har Juice Leskinen, även om det är mera rockigt och 70-talsaktigt med lonkero, öl i 70-tals stop och rökiga krogar.
Haha, humorn är i skicket, som Leevi and the Leavings (Gösta Sundqvist) sjunger i en låt "Meidän mutsi on levoton strutsi" Precis som Juice också hade bra humor. Som Juice sjunger t.e.x. i Mummon Sekomehu-låten "Mummo hiipi ympäri viinimarjanpuskia" etc. Det är liksom riktit typisk Juice-humor. :D
Int alls något atmosfäriskt eller bra är Raptori i sig, men det var jätteroligt på höstterminen i sjuan 1990, då Raptori sjöng bisarra saker i låten "Oi Beibi" :P
Googla på fodralet till Rakkauden Planeetta-skivan som kom sommaren 1995!! Det är jätte finsk-atmosfäriskt kan man säga. Och nu har jag det på LP! För det kom ut bara på cd då jag köpte skivan sommaren 1995. Kanske jappen som står uppe i trädet röker Colt? :P Det rökte jag faktiskt mest av 1995. Alltså Colt. Men även 1994.
Helena, vitun Helena! Som det sjungs i denna skiva. Det fastnar på något vis just det! :D Nu tänker jag faktiskt lyssna på den skivan!
HAHA! Jag minns vårterminen 1991 så var det en som använde en slipmaskin i slöjden i högis, på Stigustagus lektion. Den lät liksom transaktigt, som gammal elektronisk musik från 70-talet alá "Cyborg" av Klaus Schulze, eller något, då man slipade med den. Liksom: Hmmmmmmmmmmmmmmm, mmmmmmmmmm, Hmrrrrrrrrr....töööööööööt...tuuuuuuuut.....surrrrrrrrr....hmmmmmmm!!! Helt enkelt som rymdmusik från 70-talet, lika liksom trans-inducerande! Det mindes jag nu bara mittiallt och satt det också som delvis rubrik.
Jag köpte faktiskt Cyborg på LP häromdagen för 40€ andra trycket. Jag hade köpt den på cd hösten 2000 beställde jag den ända från Holland, samt 2006 köpte jag samma cd men annat tryck. Nu har jag den på LP också, och det är ju bäst.
Haha, denhär låten borde alla som läser min blogg och får fördomar om mig lyssna på! :D
Fan ändå,jag har inte på länge drömt om att jag varit i exotiska länder, eller något liknande roligt. Jag har drömt om att jag har varit i Ryssland, Iran, Nordkorea, Cuba och t..om. i USA flera gånger. Jag drömde att jag var i någon rysk stad och jag hade gått vilse och jag frågade några som talade engelska med rysk accent om något. Så såg jag alla medlemmarna i bandet ACCEPT som satt i en krog i Ryssland och såg ut som på 80-talet. Kanske jag associerade Accept till Ryssland, då dom har en skiva vid namn "Russian Roulette". Men drömmar kan vara verkligen svårtolkade metaforer. T.om. ännu mera svårtolkade än myter. Vad symboliserade att jag var i Ryssland och såg Accept-porukkan i en krog där? Jag drömde den drömmen hösten 1999.
Inte heller Lucid dreaming har förekommit på länge. Senast jag på allvar klardrömde var i november.
Jag har också ofta drömt Sverige-drömmar. Men dom igen är sedan helt annorlunda. Jag har drömt dom också länge. Som drömmen jag drömde som 14 att jag var i en liten svensk stad och att där var en JÄTTESNÄLL skinhead, som var jättegygglig och snäll av sig och som direkt blev kompis med mig. Engång i drömmen var det kväll och jag går i en lummig gång och cykelväg i den lilla staden, och den jättesnälla skinheaden kommer emot gående och ser glad ut och hälsade direkt. Haha, drömmen var bra på det sättet, då de dessa tider stod alltid i media om typ "jättedumma"skinheads, så drömde jag sådär jag :D
Så drömde jag vid samma tider att jag hade flyttat till Sverige, till någon kuststad minns jag att det var. En medelstor sådan. Jag gick vid kajjen där och det cyklade hela tiden efter mig en typisk "svensk tjej" med ljust långt hår, som jag på något sätt hade börjat känna. Hon var typ i samma ålder som jag i drömmen.
Jag drömde rätt ofta att jag var i Nordkorea på 00-talet. Jag har t.om. drömt om att jag har varit på månen!
Jåå, ja drömde engång att jag såg ut från fönstret hemma i mitt barndomshem. Man såg ända till Bäljars i drömmen. Jag såg att Chili var där i Bäljars, och moinade åt mig medan han satte sig i en Datsun 100A.
Ajfan jag har idébrist för en gångs skull om vad jag ska skriva om!
Jag kan iaf berätta en sak, och den saken handlar om en blå Saab-96:a, alltså en såndän"semla" som dom också har kallats för(ser förresten fula och gobbiga ut dessa Saabar) Det var en blå sådan Saab som dom ibland körde ut posten med ibland här i byn. Jag såg den första gången 1983 och så såg jag den igen sommarn 1988 och kände igen den från -83. Dom hämtade posten då hem till oss. Jag fick för mig att jag sku fota den, så jag sprang efter och fotade den sedan augusti 1988. Sedan for jag till Bäljars och fota den då den stod parkerad där, för jag hade bongat den då jag var ute och cykla där om mornarna.
Jag berättade åt en kaveri som sedan flyttade till Åland att jag har fotat en blå Saab, "postsaaben". Han flyttade till Åland 1991 med sin morsa och syrra och hade inte kontakt med honom efter det. Bortsett att jag såg då han kom in i Evalds kioskin sommaren 1993 då jag var där med några kaverin och spelade lite flipper. Han kom in med någon, såg mig och sade: Morjens! men ingenting annat. Vi skrattade med kaverina då han hade typ en millimeters snagg-frisyr och skämtade med att andras hår växer utåt, men hans hår växer inåt! Det såg löjligt ut nog.
Jag hörde sedan hösten 1994 att han hade talat skit om mig då han hade varit i karis över sommaren 1993. Han hade tyckt om mig att "Om man fotar någon post-Saab så har man nog int allt hemma!" och liknande saker. Jag ryckte dock bara på axlarna åt det och tyckte han var patetisk som hänger upp sig på något dylikt och tycker det är "konstigt" och börjar sedan tala skit om det. Jag tyckte instinktivt det var lite fjolligt, minst sagt, och bara skrattade åt det då jag hörde det.
Jag minns sommaren 1991, det var kort innan han flyttade, så had han kuppat 500 mark av sin mommo och hade beställt något Nintendo-spel som han ville att jag skulle fara till posten efter, då han själv var så nojig så han inte vågade. Jag ville inte heller, för jag tänkte att tänk om dom känner till att jag inte är han. Så rev han bara sönder ankomst-avit och sade att vi ska köpa karkki då istället! Så köpte han karkki och cokis åt oss båda två.
Sedan for jag senare samma dag till evalds med honom, då han köpte en tallrik med franskisar och korv samt en bägare cokis. Så just då han var i färd med att börja äta, så kom det en vit paketbil och stannade på vägen bredvid evalds. Och det var hans morsa med sin kar. Dom sku handla något i evalds'. Kaverin viskade: Låtsas som att det är du som äter och dricker! Och föste portionen med cokisen åt mig. Och jag åt med god aptit. Åt en stor del innan dom for därifrån. Han blev nojig och tänkte om dom undrade vart han hade fått pengar ifrån. Heh.
Heh. Sommaren 1990 så var han och en annan uppe i hans mommos vind och försökte ta vapen därifrån som hans då redan döda mofa hade tagit med sig hem från kriget olovligt. De blev fast direkt och det blev lite häly. Dom skulle ha gått ut i skogen för att skjuta lite på skojs skull om dom inte skulle ha blivit fast, sade dom.
Så var jag där av och an en kort tid efter, då kaverin for in till sin mommo och jag väntade utanför. Hon såg lite oroligt på mig men sade ingenting. Mommon alltså. Sedan berättade kaverin att hon hade frågat honom där inne: Onko tuokin sellainen paha poika?För det är givetvis så i alla familjer kan jag tänka mig, att det är kaverina som lurat deras små oskyldiga barn. Dom skulle bara veta att deras egna ungar pissar på väggarna och svär åt pensionärer. Hehe. "Paha Poika"... :D
Det var samma kaveri som jag blev kaveri med sensommaren 1988. Så då jag kom till kaverin en solig lördagsförmiddag tidig höst 1988 och jag väntade på honom vid trappan, så spottade han inne i tamburen mittiallt. På golvet. Så sade han: Sori mamma, ja räkä inne på misstag! (Han var uppenbarligen tankspridd) Så ropa hans morsa från köket utan att jag såg henne, men jag hörde hennes kråkaktiga röst ropa: DE VAR NOG SISTA GÅNGEN DU RÄKÄR INNE!!! HÖR DU DE!?!! Så såg kaverin på mig och börja flina, och inte kunde jag då heller alls hålla mig för flin. Jag blev typ: Pfffhhkknn...¨
Nu had man bra fantasi då som barn. Man inbillade sig att skumma gobbar med mustasch skuggade oss. Som då vi var och gå jag och han just och en annan kaveri. Så såg vi en skum gobbe med mustasch som satt och glodde på oss i en röd Ford. Tyckte vi. Och börja springa så satan. Nästa gång en kväll mars 1989 så hängde vi i Kiilan koulus skolgård och lekte tuffa högispojkar förmodligen. Så var det en gobbe i en annan röd Ford som satt i bilen, och såg stundvis på oss också, sådär helt spontant. Så inbillade vi oss att han hade en radar i bilen för att se var vi är, och att han skuggade oss. Jag visade fuck åt honom och så sprang vi så satan därifrån. Trodde vi verkligen det på allvar, eller ville vi bara ha spänning och innehåll i livet? Jag tror nästan att vi ville tro att vi var så viktiga så skumma gobbar med mustasch skuggade oss ::D Tror man sådant på allvar i vuxen ålder är man redan paranoid. Såtillvida man inte är någon julkkis eller viktig människa eller ägnar sig åt något skumt eller viss politisk aktivitet. Då kan man ju få allt från creepy stalkers till SUPO efter sig på allvar.
Sedan hade man ju sett på fåniga serier på tv som just var menat för typ 10-12 åringar främst. Just att ett gäng med barn spionerar på någo brottslingar och löser upp brott och får brottslingarna efter sig, tills polisen tar barnen på allvar till slut och griper brottslingarna. HAAHAHAAAHAHAAA!!! Som om att någo barnrumpor skulle kunna göra det på riktigt! :D Och ungarna som inte vet bättre tror sedan i sin barnslighet att sådant faktiskt skulle kunna vara möjligt på riktigt, fast det är ren fantasi, och de vuxna som gör dylika serier säkert flinar i skägget ironiskt åt det dom också. "Guldregn" är ett typexempel på en sådan serie. En dansk serie som kom sommaren/hösten 1988 om någo gibor som hade rånat en postbank och ett barn hittar en massa sedlar i en kakburk och gömmer dem i barnkammaren och hennes kompisar vet om det och är med och spionerar typ på brottslingarna och polisen tror dom inte och de får rånarna efter sig etc. etc. Att jag diggade serien då den kom! En liknande serie från antingen Australien eller Nya Zeeland, minns inte riktigt, kom hösten 1989. Den handlade om ett cykel-gäng som var jätteskickliga och gjorde så tjuvarna blev fast. Denna gång hade tjuvarna tagit någo gröna värdefulla diamanter. I slutet kom cykelgänget och cyklade runt rånargobbarna och tog diamanterna från dom och kastade dom åt varandra medan de cyklade med sina bmx-cyklar och rånarna var så klumpiga så dom typ föll hela tiden då de försökte fånga ungarna och diamanterna, och till slut kom polisen och tog dom. Cykelgänget bestod av ett gäng pojkar i typ 10-12 årsåldern... :D:D LOL, eller snarare ROFL!
Så ironiskt och löjligt så man nästan pissar ner sig av skratt blir det sedan då ungar i lågisåldern faktiskt tar det på allvar och börjar drömma om att själv leka detektiver och sedan få fast någo tjuvar! :D Nåja, ungar är ungar :D
En av flickorna i serien Guldregn hette Nanna. Det är också namnet på Balders hustru i nordisk mytologi, men också namnet på en sumerisk gud. Jag har för mig att han var mångud i det forna Sumer, om jag inte missminner mig.
Heh. Nu kom jag ihåg ett minne. Jag och kaverina såg sommaren 1995 främst en ful ongi som brukade cykla omkring i grannskapet. Han hade sånadär special-glasögon med vatten mellan linserna, då han såg dåligt och så. Vi började kalla honom för "Vatupassarn". För att vi associerade honom med dendär glas/vattendelen i ett vatupass. Vi blandade bara bort namnet, för detta verktyg heter vatupass/vattenpass och inte vatupassare, men det visste vi inte då, så det blev att vi började kalla honom för vatupassarn.
Vi typ skrattade åt honom bara då vi tyckte att han var en ful liten ongi. Hehe. Man sku ju inte borda vara elak och skrämmas i onödan och så, men jag minns att kaverin berättade att dom började jaga honom på låtsas sommaren 1996 i en gång och cykelväg. De kom efter med monkey och kevare och låtsades att de jagade honom. Så cyklade han åt sidan och föll direkt efter han stannat omkull på marken och såg helt hysterisk ut, medan monkeyna och kevarn körde (antagligen skrattande) förbi honom-roade över att han blev så skrämd.
Nåväl, detta är ju inte roligt på det sättet och var knappast roligt för honom, men pojkar är nu pojkar kan man väl säga. Det är roligt för tonårs-spolingar att på lek skrämma småungar. Så har det alltid antagligen fungerat. Nu blev jag också skraj då "mopogobbar" jagade mig då jag var liten på 80-talet, och dom fick ju jätteroligt :D
Och så den gången sommaren 1990. Då var jag iofs 13 men ändå. Jag gick en sommarkväll nerför backan i Karjaan Yhteiskoulus område. Så kom det en liten japansk helt svartmålad typisk "amisauto" uppkörande emot mig jättelångsamt. Alla i bilen, 4-5 grabbar i typ 18 årsåldern, jäbbade och visade fuck åt mig då de körde förbi mig.
Så efter de hade kört nästan ända upp så stannade de, vände och bilen kom fullt körande nerför backan. Och jag sprang så satan, och dom fick säkert roligt :P
Detdär påminner mig om en gång en fredagskväll mars 1989. Har nog berättat om den gången tidigare här i bloggen, men jag berättar det nu bara igen. Det var så att jag var på väg uppgående till kiosken. Så ser jag ett mopogäng vid korsningen som sitter där och hänger och jag tänker att hoppas de inte e nå dabbar! Så då jag går förbi så hör jag bara hur en av dem ropar: Vittu toi on tyhmä! (menandes mig) Så sade han: Mä ajan sun päälle! Och halvstartade sin Suzuki Pv så att den röda baklyktan började lysa. Så ropade någon annan ifrån gänget: Et sä aja mitään päälle!! argt åt honom. Han var på min sida som ropade det tydligen. Så märkte man hur han som sku köra på blev typ nologer och pep fram; Mi-mitä?!
Nåja. Maj 1989 hade han tydligen hittat en allierad kompis åt sig, för engång, en solig dag maj 1989 då jag gick hem från skolan och gick förbi Karjaan Yhteiskoulu på Ekenäsvägen så kom han körande med sin pv långsamt sida vid sida med mig. Så frågade han sin kompis som satt på kyyti Ajanks mä päälle vai enkö aja? Så sade hans kaveri: Aja, aja! Så blev jag skraj och ropade: Uuuööööööuuu!!! Och sprang över på andra sidan Ekenäsvägen, medan man hörde bara från de båda: Hahahahahahahahaha!! De gapskrattade båda två. Nåja, jag förstår att de fick roligt då ongin (jag) blev skraj. Hehe.
Sedan var det en från sexan i min skola som hade sett det från en bil och frågade mig i skolan nästa dag att om ja höll på att bli påkörder av en pv igår? Frågade han retsamt.
Ett till minne från samma tider var att engång i lågis då det var rast. En mulen eftermiddag. Vi tyckte att rasten bara räckte och räckte ovanligt länge. Till slut så kom en lärare ut på dendä lilla balkongen utanför lärar-rummet och klingade med en gammalmodig hand-skolklocka, som dom hade som souvenir eller vad man ska säga i lärar-rummet. Jag hade sett den flera gånger då jag av någon anledning hade varit i lärarrummet.
Haha, det var humor. Man hörde från balkongen bara: KLING!! KLING DING!! KLINGELIDINGKLINGG!! medan läraren klingade med den antika hand-skolklockan. Det gick en våg av skratt genom hela skolgården, och alla förstod att gå in. Den ordinära skolklockan hade gått sönder.
Så minns jag en flask-söndrar orgie i lågis hösten 1985. Jag var inte med och söndrade inte en enda flaska, men jag såg på från sidan och tyckte det var jätteroligt, och ännu roligare då en lärare kom och var jättearg och skällde ut dom som gjorde det. Jag stod i hörnet då och var typ: Pffff!! Kunde knappt hålla mig för flin. :D
Först var det en från ettan som hittade en halvliters cokisflaska med söndrig hals. Han kastade ner den i en brunn som då fanns mellan jumppasalen och matsalen(det var ett öppet område och regntak där då innan dom byggde vidare 1990) Så var det någon annan från ettan som sade med ivrigt, närapå entusiastiskt tonläge åt han som kastade flaskan: Voi vittu *****!! (efternamnet på han som gjorde det censurerat)
Så var det en från tvåan, från b-klassen, som sparkade en tom Lapin Kulta-flaska mot väggen så den for sönder. Sedan kom det en lärare. Hon var arg. Och jag tyckte det var jättekul och festligt alltsammans måste jag erkänna, hehe.
I femman var det engång ett slagsmål på samma område mellan mat och jumppasalen. Det blev rätt så hårt och seriöst. Så kom det en lärare och drog dom bort från varandra och ropade att nu ska du be honom om förlåtelse. Han som sku enligt läraren be om ursäkt ropade bara: "Homopiss!" åt honom, då han var så arg som man bara kan bli, märkte man. Hehe, det kunde gå vilt till i lågis också ibland.
Som då jag och en annan alltid tävlade om vem som sku vara först i ledet in i ettan. Det var bara ettorna vid min tid som måddes stå i led i lilla dörren och vänta på lov av en lärare att få gå in. Och som jag och en annan bråkade om vem som skulle vara till först :D Engång hamnade vi i öppet slagsmål och en lärare, "Tipu", kom och drog bort oss från varandra och frågade argt vad det är vi bråkar om? Så sade vi båda två: Om vem som ska vara ti först i kön!
Så sade Tipu att om ni bråkar om en sådan sak så ska ni båda två vara till sist! Så släppte han "kaverin" jag bråkade med att gå tidigare ändå efter att hon sade några ord specifikt åt honom. Och Jag försökte rusa in, men Tipu tog tag i mig så jag inte slapp någonstans och så skrek hon: Nej ******, Du sku ju vara ti siiiiiist!!!! Så sade hon något åt mig med argt innan jag fick fara in.
Men årena gick i lågis. Det som verkade som en evighet då man väl var där, var bara en parentes i livet. Det var en viss "Pysähtyneisyyden aika" i lågis. Lågis kan jämföras med Breznjevtidens stagnation i Sovjet och på det sättet, på sätt och vis, trygghet att allt är som det alltid varit och ingenting förändras, medan högis-Ja det var Gorbatjov och Perestrojka och Glasnost-medan de närmsta åren efter högis kunde i mitt liv jämföras med det andliga vaakum som uppstod i Ryssland efter Sovjet under Jeltsintiden. Att man typ börjar om från 0 och allt som varit fallit liksom. Förstår ni hur jag menar? Putineran i mitt liv råkar sig faktiskt så att även den började år 2000, precis som i Ryssland på riktigt! (Jag jämför mitt liv metaforiskt med Ryssland här)
Vad var lekis i mitt liv? Tsarens Ryssland? Hehe, näe. Min jämförelse börjar f.ro.m. lågis.
Alltså dethär under är en bra musikvideo som jag faktiskt ser första gången nu, fastän jag känt till låten sedan december 1990 åtminstone! En musikvideo av låten "Welcome to the Machine" av Pink Floyd. Jåå, denhär musikvideon påminner mig om ett konsolspel uppe i kiosken 1986-87. Minns inte vad det hette, bara att det spelet försvann och Section-Z kom i stället redan hösten 1987. Nåväl, det spelet jag ska berätta om var att man var en robot på någon planet, och skulle skjuta en massa småtroll som pomppande och skuttande runt småkratrar kom närmare och närmare. Man sku skjuta dom innan dom hade hunnit fram till en. De lät: djaingdjoingdjoingdjangdjoingdjongdjoingdjangdjongdjongdjingdjang! Då de pompade mot en. Sedan blev det natt på planeten i nästa bana, och det var svårare.
Så i sista banan så var det bara en stor krater i mitten och det var en kuslig, mörk "smygande" creepy musik, medan det långsamt kom upp något ur kratern. Det visade sig sedan att detta "något" var ett jätte-argt stort troll med stora huggtänder. Man skulle skjuta sönder dens huggtänder. Klarade man inte av det i tid så hördes det bara PÅDÅM, PÅDÅM! Då det hastigt pomppade emot en med några jättekliv och sedan åt den upp roboten man var. Denna musikvideo påminner lite kanske i musiken och även intrycket och långsamheten som det jättearga trollet kom upp ur kratern! Fast det inte är precis samma sak, så är det typ det närmaste jag sett det komma! Jag satt det till att börja där! Bra låt förresten! Wish you were here och Animals är de bästa PF skivorna. De är mest "drömska" och psykedeliska på ett sätt. Med psykedeli menar jag inte nu färg-grannhet utan psykiskt tillstånd.
Och till sist ett lekis-skämt. Man tyckte det var roligt då en såndän Tobias sade i Dalgatans daghem då jag med var där 82-84. Det var så, att en såndän Patrik hade börjat i lekis höstterminen 1983. Så flyttade han med sin familj till Jakobsstad 1984 sedan. Så var det en Tobias i lekis som sade efter han hade flyttat: Patrik och hans mamma och pappa bor i en kopp, då de e Jakobsstad! Jag sade typ Haha, jåå! Så kom lekistanten och sade att stadens namn inte har nåt med någo koppar att göra, att det kommer från Jakob, som är ett namn.
Jåå, jag minns bra vappen för 20 år sedan. Det var en varm och solig vapp. Vi sku fara till Lövkulla höghusena till en lägenhet och ta lite under kvällen. På dagen var vi i Alko och jag köpte en 0.2 Finlandia samt en Exotic Vodka Cocktail flaska. Sedan for vi till butiken och köpa Sprite som blandis och jag köpte 3 gula Woodpecker-ciderflaskor. Alltså små, som då var kutym. Woodpecker-cider är tillsammans med Kopparbergs en bra cider, så därför säljer dom väl inte woodpecker i Finland och har inte sålt det sedan typ 2000 åtminstone. Medan dom gladeligen tillverkar uäkä cidersorter årtionde ut och årtionde in, men det är väl så som det ska vara.
En kaveri talade med en såndän Åki på gatan medan jag väntade i bilen då han for till bankomaten. Han var ute och gå med sin flickvän.
Jag åt spaghetti innan vi for och festa, för någon hade sagt att så ska man göra innan man festar. Så började vi uppe i Lövkulla. Vi var ute på balkongen på tredje våningen och började ta lite smått. Jag såg att en blond kvinna gick ute med sin hund nedanför. Hon kastade en fimp från en cigarett hon hade rökt på marken och stampade på den. Jag hade med mig ett paket knack-korv, ifall jag skulle bli hungrig, och åt dom upp sedan.
Sedan for vi ut lite då vi blev lite fullare och ivrigare. Vi var på en gräsplätt utanför ett av Lövkullas höghus och levde om. Min Vodka Coktail-flaska rullade nerför en liten backa, och kaverin typ rullade efter den och vi levde om ganska crazyt där. Och under hela den tiden så stod det en skäggig gobbe med glasögon i ett av fönstrena och flina åt oss så satan. :D
Sedan då det blev mörkt så drog vi till skogs och lekte Vietnam-krig. Det var riktigt rolig sissi-meininki. Typ: Go, go, go!! Vi levde oss in i det totalt liksom. Vi pratade bara engelska och låtsades säga i radiotelefonen att vi behöver napalm-grillning i den och den sektorn. Det var riktigt roligt..ska man kalla det för "rollspel". :D Inte för att jag försvarar USA eller deras krig till höger och vänster omkring i världen.
Sedan fick vi för oss att bli piggare och äta kaffe. Alltså vi åt en matsked kaffe per man, då vi inte orkade koka kaffe heller. Sedan så satt vi på Deicide's första skiva på full volym någon gång då det blivit mörkt. Jag hade druckit en 0,2:a Finlandia blandat med apelsinsaft samt lite Exotic Vodka Cocktail och en cider. Ändock blev jag rätt så full. Ingenting jag är stolt över alltså. Sedan efter att jag hade gått hem så sökte det sig uppåt. Först Kom det bara spaghetti upp. Sedan drack jag en kopp med vatten, och det sökte sig upp direkt. Sedan satt jag på radion och försökte somna. De talade om krapula i radion och att de hade frågat studenter om olika grader av krapula. Mittiallt vred det till i magan och jag sprang i diskhon och spy, det kom liksom galla blandat med kaffe då bara upp mera. :p
Sedan efter jag hade sovit och vaknat på morgonen så mådde jag hur bra som helst. Vi åkade omkring i byn med kaverins Skoda sedan, stannade i Evalds på en kaffe och en kaveri som hade sagt: Ja har int alls nå krapula! Ja mår hur bra som helst! sade efter björneborgarn han åt att han börjar må "gurka" :D Vanligtvis mår man ju bättre då man får något i sig efter man festat.
Men...det är 20 år sedan, därför är det lite nostalgiskt :D Alltså vafan??! 20 år sedan. Ändå känner jag mig helt ärligt som 27 nu, och inte 41. Jag är inte medelålders varken till stil eller utseende, så det känns konstigt att man är i denhär åldern mittiallt?
Vappen 2018 var jag i Kasberget med en kompis och vi drack (alkoholfri) mjöd och spelade på min trolltrumma. Jag invigde den på Valborgsmässoafton kan man säga. Det var magiskt måste jag säga. Kan varken säga mer eller mindre än "Natural High" är det att trumma på en trolltrumma. Fastän jag inte ännu upplevt någo ego-upplösningar etc. Och så tystnaden efter man har trummat. Det är som att skogens mörker skulle liksom sluka en och man skulle bli ett med det.
Sedan lyssnade vi på Deicide i min bils cd-spelare då vi körde hemåt på natten. Det var ganska svårt att komma ner från berget nattetid! Det var länge sedan jag har sportat med att vara ute i skogen mitt på natten, men jag fick absolut ett starkt sug att göra om det! Och trolltrumman tar jag med nästa gång igen! Fast skutan bär till Etterkila nästa gång tror jag. Det är en fantastiskt känsla då nattens trygga mörker omger en i skogen. Jag hade glömt bort hur fantastisk känsla det egentligen är!
Jag minns oktober 2001 så var jag och en annan kompis på väg till Kasberget en mulen lördag. Då lyssnade vi på Klaus Schulze's Irrlicht i bilstereron innan. Det passade bra på det. Men nattetid var det annan fiilis, även om vi kom dit då det ännu var ljust nu 2018.
Det var så bra meininki, så jag tror nästan att jag ska ladda upp några bilder från Vappen 2018 :) Jag orkar inte skriva så mycket annat nu, då jag skrev så ivrigt då på de två förra inläggen. Man blev lite exhausted av det :D Jävla YLE med sin fåniga propaganda, så man måste skriva försvarstal!!
Nåväl, här är lite bilder. Detta är roligare saker :) Det är väldigt atmosfäriskt och vackert uppe i Kasberget, för att inte tala om dess forngravar.
Min ryggsäck och trolltrumma i sin virkade kass
Vi gjorde upp eld och grillade korv och brände upp min gamla psalmbok från lågis(som alla ongar fick från skolan) jag hittade i källaren hos pärona då jag var och hälsade på kattn. Morsan gömde den från mig då jag var 19 då jag hotade att bränna upp den redan då. Nåväl. Vilken tur att jag hittade den av en ren slump nu, så kunde jag bränna upp den nu istället! Där brann Jahves ynkliga skrifter! :D
Burn, bitch, burn!
Fullmånen steg sedan. Valborgsmässoafton och fullmåne. Mer trollskt än så kan det inte bli :) Man anar nästan Svartalverna bakom trädena...
Nu ska jag fortsätta att se på Kotikatu i YLE-arenan. Det är jaksona från 2000-2001 igång nu. Vilken nostalgi! Och Mirja och Outi är så snygga brudar så det är stil att se på dom nu också 17 år senare måste jag säga.
Här får man en bild av hur en trolltrumma låter. Fast det är mycket bättre med en riktig. Man känner liksom vibrationerna i hela kroppen om man själv trummar. Man får bra valuta för 175 ege om man köper en trolltrumma, som jag gjorde!
Och det är bullshit att endast samer skulle ha använt sig av trolltrumman. Man har nog använt den runt hela Norden, och den har inte bara använts av samer. Så det är helt ok samt "kulturellt korrekt" att trumma trolltrumma, fastän man inte är same, om någon nu undrade :) De samiska mönstrena i samiska trummor är samiska, ja. Men inte trolltrumman i sig. Detta var bara invigningen av trolltrumman, jag är ingen proffs ännu, men allt har sin tid :)
VARNING! Denna blogg kan göra dig självtänkande!!!
Och en viktig sak; Jag är på intet sätt ”anonym” eller ”gömmer mig”, den som frågar vem jag är får svar. Inte mer med det.
Heter Smittkoppan på Helgon. Den som vill får skicka hälsningar även där.
