Mera lågisminnen

Jåå ja minns då jag var en fredagseftermiddag hos en kaveri, och han hade små, små vita mintkarkkin som såg ut som piller i en sorts box. Jag fick några. Int va de nu nå speciellt, men smaka lite mint. Vi såg också på Susikoira Roi där från tv minns jag. Det var hösten 1989 då jag var på sexan.

Så frågade ja i skolan senare om domdär karkkina vi åt då vi var hos hans. Så fråga han: Vika karkkin? Så sade jag med allvarlig röst, men baktanken att vara rolig: Nå domdär små vita mintkarkkina som såg ut som LSD-piller

Så tyckte han spontant nåt i stil med: tss! eller pöh!  Så sade han sedan: "De va LSD!" Så fråga jag att varför kände ja ingen effekt av dom då? Så svarade han: För att du har så bra motståndskraft.

Detdär är komiska lågisminnen måste ja säga! Det är ju jätteroligt detta med dylika medel för en lågisongi som går på sexan.

Och indianerna i Pulttibois 1990 som kokade meskalin åt sig! Haha, det var humor som fan!! UU-HAGA HAGA HAGA, UU-HAGA HAGA HAGA!! :D

Jag köpte muuten en såndän Fleshlight åt mig i höstas. Och gudars skymning vilket trevligt föremål det är!! Det är avsedd för solosex för män alltså, en fleshlight, och det är så prima-för man får dendär ruschen och hjärnan tycks missuppfatta det som att man sku ha sex på riktigt! Liksom man håller sig igång, svettas och får dendär ruschen som riktig sex ger, men inte ens hand. Wau! Det bästa surrogatet det finns om man jämför med sex med en kvinna, måste jag säga!!

Och det är ingenting att skämmas för. Kvinnorna har ju sina dildos. Det är lite konstigt bara det, att kvinnornas sex räknas nuförtiden som något modigt, frigörande och att man är en stark modig kvinna om man har en dildo, medan om män har en fleshlight så finns det ännu fördomar om att den manliga sexualiteten är smutsig och patetisk. Men det är ju precis samma sak!! Varför skulle manlig sexualitet vara desto smutsigare än kvinnlig?

En Fleshligt. Det är fan keikkor det!! Och har någon fördomar mot folk som köper en sådan, så är det deras egen skam. Det är dom som har fördomar som i sådana fall drar skam över sig. Ingen annan.

Så hade Expressen någongång en artikel om kvinnor i 50-årsåldern som är på kryssning med män i 20-30 årsåldern, och har mycket sex och så. Artikeln var skriven typ att det var coolt, frigörande och tolerant-och moderna modiga kvinnor som vågar ta för sig, och så. Allt var så hejsan, hopsan och jättebra. Men ni kan tänka er själva vilket liv det skulle ha blivit om det skulle ha varit äldre män och yngre kvinnor. Då skulle det nog ha blivit bittert tjut och gråt och tandagnisslan. Det var många som kommenterade det efter inlägget, att det är konstigt att de inte själva märker deras hyckleri.

Och nu är det ju så att det finns av båda saker bland kvinnor. Kvinnor som tycker om betydligt äldre män och kvinnor som tycker om betydligt yngre män. Och det är inte så sällsynt med 15-20 års ålderskillnader. Oavsett åldersskillnadofobins populistiska skugga som hänger över detta land.

Morsan sade engång att jag var kinkig med maten som liten, medan syrran åt allt som sattes framför henne. Det tolkar jag nu som om det var mitt personlighetsdrag då redan. Medan syrran alltid har "ätit" och tagit åt sig vad auktoriteter sagt åt henne i hem och skola och journalister i dagstidningar, så har jag alltid varit skeptisk och gått min egen väg och haft mina egna tankar. Personlighetsdrag kan komma fram på detta sätt också det med maten då man är liten. Det lär ska vara så också enligt underökningar att yngsta syskonet i familjen(samt barn utan syskon också) är de som oftast blir "oman tien kulkijoita" Som inte har samma åsikter, bara för att det typ "hör till" eller för att man hör argument som "I vår familj har vi aldrig tänkt sådär!"

Ofta har syskon samma värderingar och åsikter, men likheten mellan mig och syrran är som natt och dag. Vi har typ totalt motsatta åsikter om allt. Men det är inte så ovanligt. Nu har man ju läst om bröder i inbördeskriget som växte upp i samma familj, men den ena blev en övertygad vit och den andra en övertygad röd. Så mycket typ skiljer sig också mina och syrrans åsikter. Hehe. Någongång sade jag åt morsan att tänk om folk tror jag har likadana åsikter som syrran, då vi är syskon? Så sade morsan typ lite irriterat: Det behöver du int bry dig om.. ALLA förstår att du har andra åsikter!!

Eller som i en film om en östtysk familj 1989. I filmen var det tvärtom än i mitt fall. Det var lillbrorsan som var systemtrogen och storsyrran som var oliktänkare. Ibland kan det väl vara så med.

Alltså jag kommer ihåg i sexan så hade vi något sorts skolgångsbiträde med i lektionerna. En tant i 50-års åldern. Hon sade alltid om hon hjälpte till mig eller någon annan såhär: Lägg undan det du inte behöver!

Jag förstod ganska hastigt att hon hade lärt sig det någonstansifrån, och mycket riktigt: Då jag blickade igenom någon pedagogisk bok för lärare i bibban så var det just förslag på vad man skulle säga åt livliga barn. Där var det just ena exemplet att man ska säga "Lägg undan det du inte behöver" Jag tänkte att där fick jag henne! Hon har bara tagit det hon säger från en bok liksom!! Hehe. Här är en teckning som jag nyligen ritat, men som jag urpsrungligen ritade i mitt mattahäfte i 6:an. Skolgångsbiträdet som säger lägg undan det du inte behöver, och någon elev som bara himlar med ögonen och tycker att hon är vrickad, som åtminstone jag tyckte hon var. Sådär att eleven är klokare än hon. Som man ofta trodde som barn då man tyckte att någon vuxen var omöjlig av sig, att man var den som var klokare :D

Varför ska Google ta bort denna blogger-funktion? För att tysta dissidenter och oliktänkare som skriver blogg, så inte "fel" åsikter ska få ha någon plattform? They know, they know! Shut it down! Shut it down! Hehe. Nåväl, jag har gett upp tanken på att förbättra världen eller något. Det finns många dissidenter online som skriver sådant mycket bättre än jag själv, så jag koncentrerar mig på roligare saker. Politik är ju egentligen långtråkigt. Fast heja gulvästarna i Frankrike måste jag säga! Hoppas tanken om gulvästarna sprids i hela Europa.

Jag har en likadan gul väst som dom i Frankrike har som jag fick då jag jobbade i Suomen Luonnonsuojeluliitto i början av 10-talet. Hmmm. Kanske man ska ta den på sig vid något tillfälle... :)

Nåväl, nog om det. Här iaf ritade jag återigen en likadan bild på skolgångsbiträdet som jag gjorde 1990. Skolgångsbiträdet står vid sidan om eleven, och eleven sitter vid sin pulpet och tycker hon är vrickad.

Jag sitter här och lyssnar på The 3rd and the Mortal, vilket var ett avantgardistiskt Doom-metal band med kärringsångare från 90-talet. Inte alltså alls något skit som kom typ på 00-talets slut till 10-talet.  Det är vackert som fan och Kari Rueslåtten som hon heter har en vacker sångröst måste jag säga! Sånhär musik görs inte mera, detta är fan originellt!! Vi lyssnade på denna skiva under fuktiga sommarnätter i början av juni 1996. Vilken jävla nostalgi då man tänker tillbaka på dessa tider och hör på denna skiva! Vemodigt som fan liksom. Det är så bra, så jag tror nästan att jag ska länka en låt på youtube.

Sedan lyssnade jag på skivan ensam en tidig morgon innan solen hade gått upp riktigt i början av juni 1998. Då var det också en kall och fuktig sommar, och början på juni var inget undantag. Jag såg upp mot den gråa skyn (solen hade inte gått upp fast det hade ljusnat redan. Klockan var kanske 4 på morgonen) Kari sjöng just: "And just like a bird..." På samma gång hon sjunger det kommer det från "mitt" håll en ensam mås flygande rätt högt uppe under de grå regnmolnen. Alltså kommer flygande "ovanför fönstret" först och dyker upp ovanför fönstret rakt, och fortsatte sitt majestetiska flaxande i rak linje. Det var stämningsfullt synkronicerande.

Hah, så ung och förväntansfull man var ännu 1998. Inget år var det andra lik då som purung. Världen och även mitt jag var så nytt då liksom. Den formen som man var i var så ny då liksom ännu. Som endast 21. Och ännu mera äventyr och ny var världen som 18-19!! Då var det FULL eufori, av att man ÄNTLIGEN blir VUXEN. Eh.. :D

Det misstaget jag gjorde, eller ett av misstagen jag gjorde i den åldern, var att jag trodde på romantik. Att hitta "den rätta"Jag borde ha insett att sådant är illusionärt, och att det bara är fortplantningsdriften som spelar roll. Man borde ha varit mera alpha/bad boy. Jag menar inte alltså att behandla brudar dåligt som någon jerk, men en bad boy med karisma. En jerk är en sådan som behandlar kvinnor dåligt, och dom får faktiskt mer brudar än good guys, men det är ingenting att sträva efter alls. Hellre då att vara lite bad med karisma, men att man är godmodig mot brudarna utan att vara för snäll. Alltdetdär borde man ha fattat som 19. Många gör det redan i den åldern, har det i ryggmärgen. Kanske det kommer hemifrån med från deras farsor som lär sina söner. Min farsa talade aldrig om sådant då jag var 19 med mig.

Dethär är ju sådant som man inte ska tala med feminister om, för då blir det cirkus. Men de flesta brudar som jag har talat med det här om, så har både förstått vad jag menat och hållit med. Och så detta med att grabbar i allmänhet är snabbare än brudar med att utveckla andra känslor än sex, dvs romantiska känslor,och att brudar hastigt skräms av det. Det är ett faktum att det är så. HAHA! Jag trodde att det var tvärtom som 19!!! :D:D:D Att brudar tycker om då killar blev kära i dom, men skräms av eller tycker det är barnsligt med normalt apha-testosteron-flirtande med så många brudar som möjligt på samma gång och elvistelyä med ripande bilar etc. *Huutonaurua!* Så är det snarare nog tvärtom. Men man lär sig med stigande ålder. Äldre brudar tycker det är barnsligt ja, men INTE brudar i 18-22 årsåldern!! Alltså just typ elvistelyä med ripande bilar osv. Det är en turnon åtminstone för brudar i den åldern.

Men man kan bara skratta åt det nu 20+ år senare hur fårskalligt man tänkte om detta då. Framförallt är flickor människor!! Och de har också en "primitiv skugga" en neanderthalshjärna som gör att de tänder på sådant beteende jag beskrev här, och inte på någon konstig kille som kommer med en ros i handen och ber ut dom på dejt typ. Precis som att karar också har en "primitiv" neanderthalshjärna egentligen-fastän civilisationen försöker förtränga människans naturliga drifter. Men de bryter igenom likt maskrosor som bryter igenom asfalt. Det är just det vad som sker då grabbarna är stereotypa bad boys och brudarna blir tända av det.(Fast de oftast inte vill medge det) Men det är alltså en helt annan sak än att behandla brudar dåligt. Då är man en jerk och misogyn.

Det finns ingen "den rätta" Det finns bara brudar. Brudar som brudar, man ska int va så nirsoger, bara hon nu har alla indianer i kanoten någorlunda och ännu är i fertil ålder så är det bra. Så har jag varit flera år. Jag ser på allt kvinnligt mellan typ 20 och 50 hela tiden, vart jag än går. Det finns inte någon rätt. Det finns vackrare och mindre vackrare brudar, ja. Men det är en annan sak än "den rätta". Man kan väl kalla mig för kvinnotokig antar jag. Hehe. Men intet fel i det. Egentligen tycker jag inte att polygami alls är någon dålig idé förresten. Förut tyckte jag det, men inte nu mera då jag förstår att det egentligen inte finns varken romantik eller "den rätta". Att det bara är illusioner. Only fortplantningsdrift is real. Såpass tolerant är jag faktiskt, att jag inte anser det är nåt fel i det. Och det är ju jättebra att man är tolerant, ellerva?

Och det är den bästa attityden att det bara är fortplanting och brud som brud. Kärar man ner sig i någon brud så vinner man ingenting på det. I värsta fall kan bruden då bara tycka att man är creepy, om man har fäst sig vid endast en brud.

Alltså jag minns serien Uti vår Hage, som jag läser ibland ännu. Men den var roligare då det bara var snuttar i 91:an ibland som förrivärlden. Jag minns engång då Fylle-Börje och Faló hade en gatuorkester. Fylle-Börje  dansade och sjöng:  Kalinka, kalinka... Medan Faló satt och trummade på samma gång som han moshade fullt så maracassena han hade bundit fast på huvudet också skulle låta. Haha, det såg bra ut.

Och så på sista sidan i 91:an tidningen där det var reklam för vad som skulle komma i nästa nr. Så var det bara en bild på Faló som snubblar på Harley Davidsons som är parkerade så alla faller. Och så ser man i bakgrunden någon MC-kille som ser mot Faló och ser allt med ett typiskt stereotypiskt MC-kille utseende. Skägg, solbrillor etc. Han bara liksom ser alltsammans utan att reagera eller se arg eller förvånad ut. Liksom lugnet före stormen. Haha, det såg komiskt ut det med!

Detta är The 3rd and the mortal skivan. En låt från den. Notera fodralet. Det ser ut som den regniga sommaren 1996. Tidig morgon. Kyligt och regnigt tidigt en junimorgon i skogen liksom. Cd:n kom ut 1994, men köpte den just i början av juni 1996. Det ger alltså både i början av juni 1996 och i början av juni 1998 nostalgi denna skiva. Båda kalla och regniga somrar. Fast 1998 var ännu kallare och ännu regnigare, men 1996 kom inte långt efter. Båda var "dåliga" somrar.

Och nästa gång ska jag antagligen länka till en jätterolig brud med youtube-clip där hon talar eller så mera musik. Let's see..

Länken fungerade inte. Gör det det nudå?
https://www.youtube.com/watch?v=c1gTAtCurDY

Bröderna Dal och Spektralstenarna

Alltså ja kommer ihåg i lekis så kom det en jättebra och rolig norsk serie, en norsk humorserie vid just detta namn. Det var 3 vitklädda gobbar med varsin rolig hatt på sig, varvid en av dem var en propellermössa,  som reste omkring med en liten tidsmaskin till olika ställen i historien. Bl.a. forna Egypten, Vilda västern etc. etc. Samt till andra världskriget då Norge var ocuperat av tyskarna.

Vi lekte engång Bröderna Dal i lekis, i en såndän ihålig "svamp" av plast. Dit det rymdes just passligt 3 personer. "Svampen" var såklart Bröderna Dals tidsmaskin. Storleken var nästan lika också. Enligt lekistanterna var det en "svamp" fast det inte såg ut som en svamp. Till lekistanternas stora förtret så brukade vi pojkar leka att det var en pansarvagn istället. :D Vi lekte att vi var soldater i en pansarvagn, fastän lekistanterna antagligen ville att vi pojkar skulle leka att vi var rara tomtebo-barn som bodde i en svamp istället kan jag tänka mig! Men man ändrar inte på pojkars genetik sådär bara, oavsett vilka fixa idéer som råder. Inte på flickornas genetik heller självklart. Individuella skillnader finns ju såklart och har alltid funnits, helt ok med det fast t.ex. någon brud inte vill träffa sin prins, men bli astronaut istället, men jag talar i regel.

Men vi lekte iaf bröderna Dal i denna svamp jag och två andra som då fick en stund ha festsalen för oss själva. Vi hade jättekul och levde oss verkligen in i att vi var bröderna Dal som reste till det forna Egypten, efter att dom hade gjort det förra gången. Det var verkligen jätteroligt. Ända tills lekistanten Kerstin kom och sade att jag måste göra något annat nu!! WTF?! Jag hade jätteroligt, och hon kom och avbröt oss mitt i leken och sade att jag måste göra något annat!! Dom hade sådan kutym ibland att det var skifte sådär vem som fick vara var, men det var så oprofessionellt och opedagogiskt, att jag mittiallt sku göra något annat då vi lekte så roligt!!

Och så minns jag avsnittet av då tyskarna var i Norge på 40-talet och bröderna Dal reste dit med tidsmaskinen. Jag såg för 10 år sedan igen på det så minns ganska bra. Det var i ett rum i ett hus tyskarnas hemliga vapen, som de skulle förstöra. Jag visste ingenting om andra världskriget eller nazin hit eller dit då jag var i den åldern. Jag visste att Finland hade varit i krig och att äldre släktingar talade om kriget, men ingenting mera. Och jag tyckte spontant att det varit orättvist att Sovjet börjat kriga med oss, fast släktingar var mycket försiktiga med att dra in några ideologiska diskussioner i det hela. Det hade bara varit krig, that's it liksom.

Jag förstod inte att det var tyskarnas hemliga vapen eller så. Och i efterhand sätt var det humor och parodiskt lagat. En mörk mojäng med ett hakkors på sig som surrade grovt och olycksbådande: Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!  Men jag var JÄTTEfascinerad av denna mojäng som liten!! Den hade dessutom ett litet proppskåp med propparna synliga i ett ställe av mojängen, och sådant i sig var fascinerande för mig som liten. Jag tyckte att den såg jättetuff ut och hummandet tyckte jag också hördes väldigt tufft, och jag var grymt fascinerad helt enkelt.

Så lekte jag detta hemliga vapen i lekis. Att jag var det och gick omkring och surrade likadant som det. Ena lekistanten frågade om jag leker att jag är en robot. :D  Vad jag lekte politiskt inkorrekt, att jag var tyskarnas hemliga vapen under andra världskriget!! :D Lekistanten skulle väl ha blivit förfärad om hon skulle ha vetat vad jag lekte, trots att jag som sagt inte visste något om vad det var jag egentligen lekte. För mig var det bara en jättetuff apparat med ett jättetufft ljud. Estetiskt, helt enkelt. Jag var annars också väldigt fascinerad av proppskåp och alla möjliga slags maskiner som liten. Speciellt just eljuttun som surrade och så.

Sedan följande år i lekis, vårterminen 1984, så då var det ju Ritari Ässä och Kittbilen som var kuuminta hottia. T.om. jag fick se på Ritari Ässä på det villkoret att jag efter det omedelbart satte på pyjamasen, borstade tänderna och for och lägga mig.

Hehe. Jag minns då Ritari Ässä kom i repris våren/sommaren 1993, så såg jag på det. Så hade jag sagt åt kaverin att ring någongång efter Kitt. Jag menade typ en halvtimme efter Kitt eller så. Så ringde telefonen då det just slutat och slut-texten kom. Så frågade ja att varför ringd du nu ren? Så sade han: Men du sa ju att ja sku ringa efter Kitt!

Jag ägde faktiskt två Ritari Ässä skjortor som 7. En vit t-shirt samt en röd longsleeve.

Sedan någongång i bröderna Dal ännu, då dom hamnade i en riktig knipa där dom inte kunde ta sig ur, så steg det mittiallt ner ett flygande tefat som tog upp dom. Och så i ett avsnitt så kom det efter det någon sorts stråle från rymdskeppet som gjorde att fienderna fick någo clownkläder istället och blev ännu argare! Haha, det var jätteroligt!

Men till Ritari Ässä. Det blev sedan kutym att vi lagade en Kittbil av dynor i lekis. Tänk så bra fantasi barn kan ha! En Kittbil av dynor!! :D

Jag hade också en såndän Matchbox-Kittbil som jag hade med i lekis ganska ofta. Den var tuff!

Haha. Man uppmanar nuförtiden folk att "Think outside the box" och "Be yourself" men har man några åsikter som samhället inte tycker om, som t.ex. vaccinations-skepticism, så låter det typ såhär:

M..m..m...men..men.. NEJ, VÄNTA! Int på detdär sättet att tänka utanför boxen. DETDÄR är minsann INTE att tänka utanför boxen!! För, för för, föföföföföföföföffö!!! föföföföföföföfö, då föffeli-föff-föff-föö!! För, för föföföföföföföföföföföföföföfö!! Kommer de med sina "seli seli" argument till att man INTE tänker utanför boxen då (Om man tänker oppositionellt och utanför boxen på riktigt. Typ om man är kritisk mot vaccinering av barnsjukdomar eller något. Då pissar de i byxorna av panik och säger typ just : NEJ, VÄNTA!! Du får inte tänka så!! So much for thinking outside the box!! :D eller så säger de typ att "man utnyttjar det för sina egna syften" eller något detta med att tänka utanför boxen. Som om att inte alla sku göra just det!! :D Men nu hittar de sina seli-seli argument till att det att tänka utanför boxen inte gäller dem som tänker utanför boxen på riktigt.

Men det medger de ju inte att det är så) Men det vet vi ju redan. Kom nu mittiallt bara att tänka på det av någon anledning.

Det tappar ju liksom sitt hela begrepp och trovärdighet dylika ordspråk om man sedan inte ändå tänker så på riktigt, utan tänker att det som t.ex. Voltaire sade: Jag hatar dina åsikter, men är beredd att gå i döden för din rätt att uttrycka dem inte sedan mittiallt gäller politiskt inkorrekta åsikter, som just t.ex. om vaccin. Att dom minsann bara utnyttjar det vad Voltaire sa för sina egna dunkla syften.

Och Voltaire skulle vända sig i graven om han skulle höra detta seli-seli argument. Det var nu inte så Voltaire menade det som liksom. Det är främst så att det är tvärtom.

Men ordspråket i sig är starkt och potent, fastän någon skulle försöka förklara bort vad Voltaire egentligen menade. HAHAH! Vilket jävla hyckleri! :D Att det vad han sade enbart skulle handla om  de som har de "rätta" åsikterna :D

Detta är också ett exempel om något som är på riktigt (Voltaire själv) och som är poseri (t.ex. någon "Social Justice warriors"uppfattning om citatet.)

Man kommer att tänka på Loketrätan i den poetiska Eddan, där Loke skymfar gudarna i Asgård och talar rakt om obehagliga sanningar med en nådlös ärlighet och ironi. Liksom bra metafor till folk som sitter på sina höga hästar med näsan i vädret och är "toleranta" och "tänker utanför boxen"-men bara så länge det är systemtroget, mainstream och PK. Och så blir de jättestötta om man skrattar åt dom  och påpekar deras hyckleri för dom. Loke i sig kan också bland annat fungera som en metafor för en människa som säger rakt och nådlöst ut sanningen, istället för att smyga och sopa under mattan och låtsas som det regnar, som folk ofta gör.

Google  ska tydligen sluta med sin blogger här. Men inte ger jag väl upp. Jag ska försöka hitta nåt annat ställe att blogga på och meddelar i tid här. Men det är i april först.  Så hav förtröstan.

Hehe. Jag tänker på brudar i min ålder som är sinkkun för att de är så nirsoga. Det för osökt tankarna till den gamla tyska barnboken "DrummelPetter" eller "Pelle Snusk" som den också översatts till. Där finns det vulgära exempel på vad som kan hända åt olydiga barn. Som det var ett barn. Som det var ett barn som såg så friskt och välnärt ut, och varje dag lydigt åt sin soppa. Men en dag krånglade han och hoppade, dansade och skrek: Jag ingen soppa äta vill, nej ingen soppa åt mig! Så var det bilder då han krånglade och krånglade och blev smalare och smalare för varje dag, och på den femte dagen var han död.

Man kan tänka sig en ung och vacker brud i 20-års åldern. Så blond, smal och vacker. Och bra åtgång hos karana. En dag började hon krångla och ropa och dansa; Jag ingen karl hava vill! Nej, ingen man för mig!

Så fortsätter hon att dansa och ropa sitt mantra. Hon blir 40, 50, 60 och äldre och äldre och rynkigare och rynkigare. Ännu som 100 är hon på ålderdsomshemmet och ropar och dansar: Jag ingen karl hava vill! Nej, ingen man för mig! Så hennes promenadkäpp svingar i luften och löständerna flyger ut käften, jättegammal, vithårig och rynkig. :D

Såhär skulle dikten gå:

Den unga Hilda var så vacker och smal och ljus och smärt
Hennes liv var bra, ty jämnt karar hon kom åt, och gick på dejt utan gnäll och gråt

Men så en dag hon skrek såhär: Karar fårskallar äro, jag går aldrig mer under en kar ner, jag går aldrig på dejt mer. Jag ingen karl hava vill, nej ingen man för mig!

Och följande årtionde, som ni kan se-har Hilda åldrat ack och ve!
Men åter skriker hon såhär: Jag ingen karl hava vill, nej ingen man för mig!

Efter 30 år, titta blott, var Hilda grå och skynklig som ett äppelskrutt
Och ändå skriker hon såhär: Jag ingen karl hava vill, nej ingen man för mig!

Efter 40 år var hon minsann som ett såll, men ändå skriker hon såhär: Jag ingen karl hava vill, nej ingen man för mig!

Efter 50 år, vilken nöd! Efter 60 år hon var död

Hehe. Hoppas ingen nu känner sig kränkt. Jag kunde inte bara låta bli! Man ska int vara så tosikko och blomsterhatt så man tar illa upp av detta. Detta var på humor menat, och överdrivet på flit. Då det var menat som en liten ironi åt kvinnor som är ikisinkkun.

Jåå så minns jag fredagen 9.2.1990, då det var total månförmörkelse. Det var stil. Jag lyssnade på Alice Cooper's Poison kassett samma kväll och var ute med en kompis och såg på månförmörkelsen. Vilket var en total månförmörkelse. Nuförtiden kallar ju Iltaltehti och dylika tidningar helt vanliga fulla månförmörkelser för typ SuperDuperHyper-Verikuunpimennys!!!! Fast det är en helt vanlig total månförmörkelse.

Det var en vecka efter att min klass, 6A, hade ställt till med minidisco i lågis festsal. Det är också ett kul minne. Då var man så en liten oskyldig lort. Tänka sig så man ändrar sig så hastigt i dessa unga år. Då var det lite förbjudet och rebelliskt att i smyg äta karkki i skolan. Då man kom till högis så var det ju som typ bästa Perestrojkan eller typ Alexander Dubcecks Pragvår 1968, då man fick äta karkki i skolan!! Men annars var ju lågis barnvänligare än högis, som ju var fängelseaktigt och brutalare, med hierarkisystem och lärarna som plitar osv. Jag lekte faktiskt ibland i högis att jag var fånge i ett fängelse! :D Såndän tyst roll-lek endast för mig själv liksom.

Men jag var nog väldigt stolt över att jag snart skulle få börja i högis då vårterminen 1990. Jag såg framemot att få börja högis med spänning! Lågis kändes gammalmodigt och förlegat. Som vuxen är det svårt att sätta sig in i hur spännande och bra det känns för ett barn som går på sexan, att snart få börja i högis.

Jag fick ingen nostalgi tillbaka till lågis alls då jag var "stor" och var i högis, men i vuxen ålder är det nostalgiskt att tänka på både lågis och högis, fast det var helt annorlunda tidsepoker i livet. Man kunde vara glad för så lite i lågis. Fredagseftermiddag, klassföreståndaren Kerstin på bra humör och talar med oss ungar om allt möjligt. Nyaste EOS fick man ibland på fredagar, som man satt i skolväskan och hem och läsa. Eller först vanligtvis till morsans jobb då jag var i 3:an och 4:an (Hos dagmamma i ettan och tvåan, samt gick ensam hem i femman och sexan) Och där satt man i sitt rum och typ läste Eos och lyssnade på Tarot eller någon annan bra musik med sin mankka. Visst blev man då redan förtjust i flickor fast man inte var könsmogen! Kanske tänkte man på någon flicka från klassen också.. Och kanske åt något gott efter maten. Hyggliga föräldrar som försörjde mig, och inga ansvar behövde man ta själv. Mycket värre skulle det ju ha kunnat vara. Och alla ongar får inte den lyxen som små.

Tänka sig att man VILLE bli vuxen så snabbt som möjligt!! :D Eller egentligen ville jag inte bli helt vuxen, men "tuff" tonåring och högispojke. Det var det som var min stora dröm i lågis, och som jag såg framemot. Inte att vara fullvuxen faktiskt. Men man såg dom som nästan vuxna i lågis.

Efter att jag gick ut högis fick jag faktiskt högisnostalgi. Drömde flera gånger under 1994 att jag var i nian igen, och i högis. Den drömmen slutade sedan klassföreståndaren Iris Juntunen kom ut ur lärarrummet till aulan och ropade åt mig i drömmen att jag har gått ut nian för länge sedan!! Och hon var arg på mig för att jag var i högis. Efter det slutade drömmarna om att jag gick i högis igen. Stark högisnostalgi hade jag dock fram till 1996. Det var typ samma effekt i mikrokosmiskt perspektiv, som då ryssarna längtade tillbaka till Sovjetunionen under 90-talet.

Jåå så minns jag den partiella solförmörkelsen 11.8.1999 här bara nu mittiallt. Den var typ 90% solförmörkelsen, så det blev lite kvällsfiilis fast det var mitt på dagen. Det var mulet då, men regnade inte. Det var kul. Jag minns att jag stod ute och märkte att det faktiskt blev lite dunklare mittiallt. Det var roligt. Vid samma tider ägnade jag mig mycket åt lucid dreaming, samt spelade ett spel vid namn Theme Hospital. Jag mindes att det sedan stod i västis om att det blev lite kvällsfiilis eller något liknande under förmörkelsen.

Jag var på en hemsida som levde då. En svensk organisation vid namn Dragon Rouge hade en hemsida då med ett forum där folk skrev löpande. Den var kul att följa med. Där var det någon som skrev att han trodde att, då solförmörkelsen var total i Rumänien, att en gammal rumänsk myt om att månen slukas av en drake hade att göra med denna solförmörkelse. Fast det var nog väldigt långsökt spekulation.

Så minns jag torsdagen den 18.2.1999-torsdagen innan sportlovet. Jag hade natten innan drömt att det var 70-tal och jag såg 3 bilar som stod parkerade: Möukk(Fiat 600) Önyyk (Mini Morris) och Tipparellu. Alltså möukk och önyyk var smeknamnen jag hade på dessa bilar då jag var 4-5 81-82.

På morgonen tänkte jag fara med buss till Ekenäs och skolan. Men en f.d. klasskaveri kom med sin röda bemare och jag fick kyyti av honom just som bussen vände till Ekenäsvägen från Kilabackan.

Han talade stup i ett inne i bemarn då vi körde till Ekenäs. Eller då han körde och jag åkade. Det var ett fint solskensväder, men kallt. Någon brud körde om oss i ett skede och vi undrade varför nu hon had så bråttom. Vi talade om ditta och dattan och om brudar och om ett bra band som vi båda hade hört på Radiomafias program Metalliliitto på onsdagskvällen. Ett svenskt band vid namn Terra Firma, som jag köpte cd:n av april 1999 och som jag ännu diggar fullt. Det är lite gammal Black Sabbath-aktigt men ändå med egen stil. Det är "70-talsaktigt" utan att vara direkt 70-tal så att säga, Enorm 90-talsnostalgi alltid då man lyssnar på Terra Firma!

Det är så bra så jag tror nästan att jag ska länka till information om bandet: https://www.metal-archives.com/bands/Terra_Firma/1186

Och alltid då jag hörde låten Spiral Guru, så tänkte jag på tekkalärarn i högis! Och engång april 1999 då jag drömde om en smurfn och om en bil som lät: Ninn!Ninn!Ninn!Ninn!Ninn!Ninn!! och som jag vaknade, så var det morgontidnings-posteljonen som var utanför med en Wartburg! Men jag drömde nåt om Terra Firma också under samma natt.

Så på fredagen 19.2.1999 var jag utanför handelsbyggnaden. Han stod också där, fast han studerade till tradenom, en skola högre ett stenkast ifrån, men han frågade om ja vill ha kyyti hem? Så sade jag jo tack! Så åka ja hem med honom på fredagseftermiddagen. Då sken solen också och vi talade om brudar och han talade om Aftonbladet Chatt och sade att det kan vara en bra kanal till att träffa nya människor!

Och han fortsatte tala om att jag kan fast bekanta mig med brudar som tycker om Black Metal via det! Att det finns av alla sorter i Aftonbladet Chatt! Och han höjde det typ till skyarna. Testade det sedan, men hade inte tålamod att fortsätta med det.

Jåå, ja läste häromkvällen om ett UFO-fall som sägs ha inträffat i Vilhelmina 1967. Det var så, att det var en familj som från deras ödsliga gård såg någo konstiga Ufo-aktiga klumpar som svävade i skyn mitt på natten, som sedan paina iväg i full fart. efter var det typ 30 minuter, men lite senare kom det mindre föremålet tillbaka, men for igen.

Jag läste om fallet redan som lågisongi på 80-talet, men råkade av en slump läsa det igen nu.

Jag är den siste att tro att det handlar om utomjordiska besökare. 95% av fallen kan förklaras med något känt och naturligt eller rentav inbillning och mytomani. Men det finns en liten hård kärna som inte kan förklaras med allt detta. Jag tror det kan vara fråga om en slags kollektiv inre upplevelse, eller att man alla kollektivt missuppfattar något spontant av vetenskapen okänt naturfenomen som ett flygande tefat. Det sista jag iaf tror är att de är konkreta fysiska saker. Eller i mycket få UFO-fall kan det ha varit fråga om något topphemligt militärt experiment. Och då har det ju varit fysiskt och konkret.

Det som jag tycker är konstigt, är att det just är UFOn som framkallar en sådan typ folklig vrede om folk säger sig ha varit med om en sådan upplevelse. Nävorna ungefär börjar vifta och folk blir jättearga och tycker att det är gälit flum. Alltså man får och ska ha ett visst skeptiskt lynne till dylika fenomen och vad folk säger sig ha sett för UFOn -men jag har aldrig förstått mig på att folk blir arga av att någon säger sig ha sett ett UFO? Kan det ha att göra med en undermedveten rädsla? Att de egentligen är pisiliirut jätterädda för ufon, och sku de själv se något okänt ljus på himlen de inte kan förklara, så skulle de kanske bli så rädda så de skulle pissa i byxorna av skräck?

Och förresten, då de nu blir så arga och upprörda över att folk säger sig ha sett Ufon-ändå hör de själva oftast till en organisation som tror på jungfrufödsel!!! (kyrkan)

Men man borde seriöst forska i detta anser jag. Liksom försöka greppa tag i fenomenet. Kanske det sku få sin förklaring.

Och jag tror inte att de i Vilhelmina hittade på heller. Det var en hel familj och de var inte sensationslystna, utan  berättade det för en bekant, som berättade saken vidare och tidningarna nappade på det sedan.. en av flickorna i familjen blev mobbad och kallades för "Rymd-Åsa" sedan i skolan efter att tidningarna hade skrivit om händelsen. Väldigt civiliserat beteende det också då, huh? Farsan i familjen försökte ringa polisen under händelsen, men hans händer darrade så så det inte gick. Senare sade barnen i familjen att "Det som var det värsta var att pappa blev så rädd". Just typ att karn i huset blir rädd, då är det väl obehagligare för de som redan är uppskrämda och rädda kan jag tänka mig att det var. De såg dessa "föremål" från fönstret. En mörk molnbank? Men moln far inte upp och ner och rör sig i samma område typ en halvtimme och sedan mittiallt painar iväg som ett sträck. Pojken i huset for t.om. ut på backan för att se, och han tyckte sig höra ett visslande ljud då "det" for iväg.

Pojken ville ta älgstudsarn och skjuta mot "föremålen", men de andra hindrade honom från att göra det. De visste ju inte vad "det" var och vad konsekvenserna kunde bli.

Fast det är klart. Jag har alltid tyckt om att läsa och se på program om ufon med ett öppet sinne, men ser man vissa riktiga UFO-troende så skakar man på huvudet åt dom. Man blir inte arg men bara skakar på huvudet och tänker att nej hoh-ho! Men det är fråga om personer som berättar saker som att de blivit gravida med ufogobbar och liknande, som om att det vore en absolut konkret sanning-och avfärdar varje tanke på att det är fråga om inre upplevelser med en grimas. Eller annars bara är flummiga helt enkelt.

Som det var någon kvinna som berättade om att då hon låg i sjukhusets förlossningsavdelning så var det en uggla som satt på en gren utanför fönstret och tittade på henne. Det tolkade hon som om det var ett tecken från Ufona, och att det hade något samband med hennes ofödda barn :D

Och så då kamerateamet kom och intervjuade någon UFO-troende kvinna som bodde i en vanlig höghuslägenhet någonstans i Finland, så öppnade hon dörren och sade Pöö! med en alien-mask på sig och tog av den och börja fnittra och ha sig. Sedan filmade dom då hon bad någo Kristuksen ja kosmoksen nimeen och bad om att få kontakt med humanoiderna också.

Det allt kom på tv på 90-talet och det var så flummigt så jag tänkte att hjälp! Vafan?! Att man absolut inte ville bli associerad med sådana människor, bara för att man tycker det med ufon kan vara spännande. Men det är ju skillnad som natt och dag om man är absolut övertygad och ser sig som en "kontaktperson" än om man säger sig ha sett något-som man inte vet vad det är -men som gav ett konstigt intryck-som just familjen i Vilhelmina. Ett fall som är i gränslandet mellan det och "troende"-men som ändå är  intressant som berättelse är fallet med Betty och Barney Hill och deras "Pannkaks-Ufo" som de säger sig ha blivit förföljda av på en nattlig landsväg etc.. Barney trodde inte på Ufon och tyckte det var pjåsk, men kunde ändå inte förklara vad han hade varit med om-medan Betty var närmast ufo-troende sedan flera år tillbaka.

Men på något vis känns dessa fall som icke-konkreta hologram, eller vad man ska säga. Är det något eller någon som skämtar med folk? Vad det än är för fenomen, så tycks det kulturella filtret göra att det ser ut som "flygande tefat" och "aliens". Under 1800-talet såg man igen en massa "spök-zeppelinare" på himlen. Och ännu tidigare var det något annat. Samma fenomen kanske, men folk tolkade det som något annat.

Så utomjording-hypotesen är skrattretande. Man reser inte ljusår för att bete sig spökaktigt och skrämma folk nattetid på någon avlägsen gård. Dessutom är det mycket osäkert om det går för levande varelser att resa genom åtminstone den fysiska rymden, p.g.a dess stora farlighet, strålning etc. Ett enda dammkorn som kommer emot mot ett "flygande tefat" som bara reser kanske 10% av ljusets hastighet och det flygande tefatet pulvriseras. Dessutom kan det komma knippen av hög strålning när som helst någonstansifrån rymden, som betyder att besättningen i det flygande tefatet grillas på nolltid. Så utomjordingar är nog out of question. UFO-fenomenet har nog någon annan förklaring. Men jag förstår att folk skrattar åt det, då man automatiskt tänker på utomjordingar från en annan planet i universum, då någon randomtyp hör talas om UFOn.

Men det är sant att folk kan se saker också som kan förklaras enkelt, men för riktigt "ufo-troende" så kan det bli allt annat. Någon procent är dock "hårda" fall, som det i Vilhelmina 1967, och som inte kan förklaras så enkelt. Men t.ex. ett påstått UFO-fall i Frankrike, där en man hade sett en ljuskälla vid en väg på kvällen-och en lång varelse som gick över vägen, samt två korta varelser som också gick över vägen på avstånd. En Eugen Semitjov skrev ganska ironiskt såhär: "UFO-troende har velat se detta som en blandad ufo-besättning från två olika världar. Är inte detta en enklare förklaring: En man har stannat sin bil och låtit två barn gå ut för att kissa."

Förresten, att tänka "outside the box" Nu är väl denna blogg det mer eller mindre, i synnerhet om man jämför med någo långtråkiga finlandssvenska "mammabloggar", inte sant? :)

Jåå, så minns ja fredagen innan sportlovet 1994. Det var en solig eftermiddag och jag kokade kaffe och lyssnade på Rotting Christ då jag kom hem från skolan och åt såndän Yankie choklad med kaffet. Det var gott, namm, namm! Därför köpte jag också Yankie-choklad 5 pötkön, så att jag kan koka kaffe i moron och äta Yankie-choklad(med kaffet) och lyssna på Rotting Christ och få fiilis som om att det är precis så som det var innan sportlovet 1994. Det är roligt med nostalgi ibland.

I övrigt så är det 20 års jubileum sedan år 1999 nu. Så på ett sätt så tycker jag det ska vara lite 1999-aktigt detta år, fastän man inte kan vrida klockan tillbaka och jag inte vill vara lika omogen som då. Men som att en liknande mentalitet ska gå som en röd tråd genom 1999 i mitt personliga liv.

Det om det för denna gång. Jag säger bara det: Ah, Gyllenne 1999!
 Det kommer förmodligen att bli mer 1999 nostalgi under hela detta 2019!

En mycket bra Terra Firma video här förresten! Jag känner mig fan som denna Groundman i musikvideon ska ja säga!!
https://www.youtube.com/watch?v=NZ_tSHc1gNc

Drömde om brud från Ekenäs som kallas till "Vingu".

Alltså ja drömde en bra dröm för lite över en vecka sedan! Det var så, att jag var med min gamla Handels-klass "Hagu98" och sku ha någon lektion ute i det fria. Lektionen skulle snart börja. Den gamla enkaläraren (som faktiskt var tantig bigtime. Grått krulligt kort hår och glasögon)  satt vid sidan om mig. Jag hälsade åt henne och hon hälsade.

Så kom det en bisvärm mittiallt. En brud som också var gammal elev i Hagu98  som satt mittemot mig sade att "Såndärna är farliga!" Så sade jag att Dom borde inte vara farliga när dom svärmar! Dom kan släppa sig fittiga om man är alltför nära deras kupor, men annars borde de int va nån fara!

Så avbröts lektionen och sedan gick jag i närheten av Ramsholmen och ropade in i en gård, där en brud låg på en filt på gräsmattan med bikini och solade sig: Ursäkta, men de e en bisvärm i närheten! Man ska passa sig om man vet att man e allergisk!

Vi började prata smått där, och hon sade som jag att de borde int va nån fara, för dom e int arga då dom svärmar. Jag satt där och talade med henne mittiallt om dittan och dattan. Och blev attraherad av henne. Eller det var fråga om ögonblicklig ömsesidig attraktion.

Hon talade rikssvenska, hade flyttat till Ekenäs från Sverige, var ungefär 29-30 år, samt presenterade sig som "Vingu". Men det kom fram att hon var upptagen för tillfället.

Så sade jag "Om du int sku va upptagen, sku ja fråga dig ut på kaffe!" Så sade hon: De e inte långtifrån! med det menade hon att det går dåligt med hennes kar. Så kramades vi mittiallt där och hon kysste mig på mun, och den kyssen gick över till en tungkyss. Vi höll på där och hånglades en tid. Så pratade vi om att "Mötas på Facebook". Så såg jag att hon var en stor katt mittiallt några sekunder innan jag vaknade.

Det var en rolig dröm måste jag säga! Måste hålla ögonen uppe för brudar från Ekenäs som är från Sverige ursprungligen och som är 29-30. Får hoppas denna dröm var ett varsel, och inte bara önsketänkande!

Jag mindes nu mittiallt bara den smällkalla kvällen till 30.1.1999. Då jag hörde på Bat&Ryyd med en kaveri hemma hos mitt. Kaverin berättade att han såg ett då redan pensionerat par tillsammans med någon jämnårig bekant som gick uppför stationstrapporna, och det paret var Stig och Brita. Stig var slöjdlärare i högis, medan Brita var B-klassens klassföreståndare från 3:an till 6:an i lågis. Vi hade Brita periodvis i jumppa i lågis, men också i hissa och rella.

Han berättade att det lät såhär då dom gick uppför trapporna och Brita talade med någon deras bekanta kärring. Typ: Pjoo, PJOO, Pjoo, Pjoo, Pjoo Pjoo!,  Pjoo, PJOO, Pjoo, Pjoo, Pjoo!Joo, joojooojoojoo! Å att vänta på båten i terminalen.. Pjoo, PJOO, Pjoo, Pjoo, Pjoo Pjoo!- Pjoo, PJOO, Pjoo, Pjoo, Pjoo Pjoo!

Det lät ungefär så enligt kaverin då de talade. De hade varit på kryssning tydligen och talade om detaljer i den. Det lät så roligt så jag gapskrattade och stampade med benet engång på golvet, så Bat&Ryyd-skivan hoppade till på skivtallriken. Det lät verkligen komiskt måste jag säga! Och man hade färdigt också roligt då man lyssnade på Bat&Ryyd.

Och så då en låt som heter Alkon Juhlapullo jahti där det börjar med att dom nynnar dendä Batman melodin, men säger Ryydman efter Batman. Såhär: Dädädädädädädädä Dädädädädädädädä BATMAN! Ryydman!  Dädädädädädädädä Dädädädädädädädä BATMAN! Ryydman!  Dädädädädädädädä Dädädädädädädädä BATMAN! Ryydman!  Dädädädädädädädä Dädädädädädädädä BATMAN! Ja Ryydman! 

Och så då Batman och Ryydman var i discot för att ragga brudar. Dom sjöng alltså om det. Så sjöng dom i den låten b.l.a "On nurkassa naapurin Elli, sekä Irma ja Esteri." Jag sjöng alltid med men sjöng istället: On nurkassa naapurin Heli, sekä Irma ja Esteri.

Sen sjöng dom b.l.a. Ryydana, ryydana, rydyrydyryydana!

Vi talade om Bat&Ryyd engång i köket mars 1999 hos kaverin då han bodde "hemma" ännu, så hörde hans morsa det och sade nåt att ni e nu rikit Batman å Ryydman ni! Det var lite överraskande, men det lät roligt, haha!

Jåå, ja lyssnade på Bat&Ryyd även september 1995 men då en senare Bat&Ryyd. Låtarna "Lentävä Puliukko" var bra och "Euroopan retkellä" och "Tule tyttö uimaan"-som är en typisk amisdisco-låt, vilket passade bra, då jag var i yrkis då :D Euroopan Retkellä är melodin Miljoona Ruusa, men istället för miljoona miljoona miljoona ruusua så sjungs det: Euroopan retkellä väärällä hetkellä!

Jag tänker ännu på detdär som barn då jag hörde en svensk version av låten, varför dom inte sjöng: Miljoner, miljoner, miljoner ro-o-sor! Det skulle låta löjligt förstår jag nu som vuxen.

En av tokiga saker man trodde då man var liten, eller då jag var liten, var att jag trodde att det var Pelle Miljoona som sjönt Miljoona ruusua :D En annan tokig sak jag trodde som liten var att då jag såg trafikmärkena som signalera ett campingområde, alltså det lilla fyrkantiga märket med ett tält, så trodde jag att det betydde att det bodde indianer där. De vuxna fick jätteroligt då jag frågade: Bor de int indianer där? Då jag såg en sådan skylt engång. Det var då jag var 4.

Så engång sommaren 1983 då jag var i Ähtäri med min morbror hans fru och kusiner och syrran, så gick jag med gumppare i diket. Så sade min morbror att jag inte ska göra det, för det kan komma krokodiler! Så sade jag: Det finns int krokodiler i Finland! Så sade han: Men dom kan ha odla dit!

Och sedan augusti 1992 några veckor innan skolan började så hörde en helt annan kaveri också på den första Bat&Ryyd skivan som vi sedan lyssnade på januari 1999 hos mitt med en annan kaveri. Haha, mindes Ryydrap eller vad låten hette där dom rappade: Batman! Ryydman! Batman! Ryydman! Batman! Ryydman! Batman! Ryydman! Batman! Ryydman! Snabbare och snabbare. :D

Alltså ja mindes nu mittiallt bara sommaren 1985 då jag var ute på gatan med en kompis. Mittiallt kommer det en svart sportbil, som en ung kille körde, och vände in på gatan. Jag tyckte det såg ut som en kittbil, så ja ropade för full hals: KITT! då den körde förbi. Så tvärstannade den.

Jappen vevade ner fönsterrutan och frågade: Va satan skriker du?  Så for han igen. Kaverin frågade mig: Ska vi ringa ti polisen? :D

Jåå, det var en ryska som hade en hit med den låten om miljoner rosor i Sovjet på 70-talet. Fast det visste jag inte som barn.  Alina Pugatsova eller vad hon hette.

Jåå, Matti Nykänen dog här nyligen. Jag minns 1982 då jag och syrran var i lekrummet och vi kastade upp dockor mot taket och ropade Nyt Matti Nykänen hyppää Näääääin pitkälle!!!  Det var roligt. Jag minns hur farsan sade typ ett år senare hur Matti Nykänen har supit och härjat. Man trodde att int kan väl han supa och härja!!? Då man såg honom som någon sorts hjälte. Naivt barn-tänkande! :D

Så såg jag Matti Nykänen i Truckers Festival i Karis 1992. Han stod på en lava och sjöng b.l.a. "Jesta s sentään mitkä rinnat!" Medan en snygg blond brud dansade sexigt kring honom. Men folk typ skrattade åt honom bara vill ja minnas, och någon från publiken skrek någo oförskämt åt honom också.

Jag såg Matti Nykänen i Hyvät, Pahat ja Rumat programmet vårterminen 1995. Han var nog lite patetisk måste jag säga i det programmet, fast jag vet att man inte ska baktala de döda. Det var då han härjade, sedan var han mycket ångerfull och ynklig-men han lärde sig inte av sina misstag utan härjade igen. Slog kärringar och höll på. Hur idiotiskt är inte sedan det?! Om man inte lär sig av sina misstag tyder det nog på någon slags form av dumhet eller undermedveten självdestruktivitet. Sori, man ska inte baktala de döda, men...

Dom brukade intervjua ibland riktigt intressanta människor där i det programmet. Men oftast var det bara narcissistiska och egocentriska pellen de intervjuade. Liksom att huvudsaken var "Jag, jag, jag!!"

Engång vårterminen 1996 ringde de till slottet i Sverige, då de ville tala med kungen. Någon från slottspersonalen svarade i telefonen och han skrattade bara till då juontajan sade att han vill tala med kungen. Så frågade juontajan ordagrant såhär: Sover kungen nu? Det var riktigt humor måste jag säga! Som med alla ok program så slutade dom ju också med Hyvät, pahat ja rumat.

Det var ju Runebergsdag här nyligen. Jag mindes i lekis 1983 då vi fick Runebergstårta på Runebergsdagen. Då var det gott, fast jag inte riktigt tyckt om Runebergstårta under hela mitt vuxna liv. Sedan skulle vi leka olika lekar i lekis festsal. Lekistanten frågade vad vi barn vill leka. Så var den en som sade. Ja vill leka Runebergstårta! Så skrattade lekistanten och frågade: Hur leker man de? Så var det ett annat barn som sade: Man sätter sylt å glasyr på huvu!

Så minns jag Runebergsdagen 5.2.1991 då vi var i högis festsal och såg på något program som niorna hade. Där var det faktiskt några som var utklädda till Runebergstårtor och dansade på scenen. 7.2.1991 några dagar senare, så visade en brud från klassen fuck åt mig utanför Market Lind. Jag gick förbi med en kaveri och kommenterade nåt ganska tyst (men så hon hörde?) att det är barnsligt att hon går med sin morsa till butiken! (som om det sku va nåt barnsligt med det på riktigt, men högislogiken smittade av sig till mig med)

Så såg jag bakom engång medan vi gick, och då visade hon fuck åt mig! Hon måtte ha hört...

Innan det var det en solig skoldag. Alltså 7.2.1991 på dagen innan kvällen då dendä klasskaverin visa fuck åt mig. Hon visa alltså fuck åt mig på kvällen samma dag. Jag satt i aulan efter jumppan med några klasskaverin. Hussaläraren Anne gick förbi och sade: Hejhej! Så stannade hon och sade att i moron ska ni äta mycket under lunchen, för vi ska baka bulla i hussan!

Vi hade alltså hussa hela fredagseftermiddagen. Man hade tur på sjuan som fick avsluta veckan med hussa, som var ett lepot och roligt ämne.

Så berätta en kaveri att han läste i husis att det var en yngling som saboterade bilar med en "skoplastare" och han hade gjort samma misstag som jag, läst det som något man plastar skor med, och inte en skop-lastare :D Men vem fan talar om "skoplastare"? Det är ju en jävla traktor. En gul "donartraktor" till skillnad från "bondetraktorer".

Jag har engång åkat traktor. En bondetraktor då. Det var roligt och humor att göra det!

Så var det en hihhuli i bibbans läs-sal samma kväll som gav någon "gud"-flyer åt mig. Det var en före detta knarkare som hade blivit hihhuli istället.

Från Runebergsdagen 1992 minns jag inte mycket annat än att jag väntade på sportlovet och kom ihåg en dröm från 1982 om någon Scharlakansfeber-aktig sjukdom, som gjorde att två röda lampor blinkade i ett rum. Ingen logik, men drömmar är ofta sådana.

Så Runebergsdagen fredagen 5.2.1993 hade jag fyllt 16 ÅR! Och var i NIAN i högis, och detta var sista terminen i högis, innan livet skulle börja på allvar och jag skulle bli "stor". Trodde jag.

Men det var en euforisk fiilis då just måste jag säga! Ibland är det behagligt att leva i en illusion om något. Men livet själv har nog krossat alla illusioner åt en nuförtiden och man är mest cynisk och skeptisk.. men man kan minnas ungdomens illusioner med nostalgi dock!

Det var en solig dag och vi åttor och nior som skulle ha dans efter lunchen i festsalen var många av oss fint klädda. Jag såg på vackra Janina från Ingå som var på åttan minns jag. Har faktiskt inte sett henne sedan 1996! Och då på en fest i Borgkila lördagen 16.3.1996. Innan dess såg jag henne att hon kom ut från Fokus caféet i början av november 1994. Men hon var snygg nog.

Så var det program där. Bl.a. spelade några lite rockabilly meininki, samt en som sjöng så roligt så alla började skratta. Det var riktigt kul!

Då vi sedan slutade tidigare än vanligt så gick jag hem. Det kom en skur med "mjuka" hagel men sedan skeen solen igen. Det var skurmoln på himlen som snarare såg ut som sommar än vintermoln, men det kom en skur bara så sken solen igen vill jag minnas. Då jag kom hem så tog jag en brun Downtown ask med typ 5-6 tobakar i och for till en liten skogsdunge och röka, då jag rökte lite grann under den tiden. Jag tänkte att jag är 16 ÅR!!! Och får helt lagligt röka. Även det betydde mycket.. och kände mig euforisk och stor då jag stod där med prätkärotsin på mig och den rykande cigaretten i handen. Jag var en tuff tonåring. Trodde jag.

Då var det ännu riktigt kutym att 15-16 åringar blossade på friskt. Och den officiella tobaksköps-åldern var 16 fram till 1.3.1995. Riktigt bra det. För 16-åringar tolkar det hastigt så att Jeee!! Nu är jag 16 och stor och får RÖKA helt lagligt!! Och då på mina dar då det begav sig var tobak ännu en stor symbol för vuxenliv och "Anti-Barndom, Anti-Barnslighet, Anti-Nördhet" Höll man i en rykande cigarett så var det allena ett sorts alibi över att man inte var sen i utvecklingen eller nörd eller något. =/

Som då jag var bakom Fixens gamla hus en vardagskväll i början av september 1991. Det var förkväll, och solen lyste. Så kom den en från nian med någo shack och stod där med cykeln och småfittades litet som han brukade göra. Man trodde dock att han var en nörd och kom från en jättesträng och typ kristen familj. Döm om min förvåning då han mittiallt tände en cigarett framför mina ögon!! Jag hade cyklat i en cirkel runt parkeringsplatsen, och just då jag vänder mig om och cyklar mot honom ser jag att han tänder en tobak!! Jag blev så förvånad så mina ögon höll på att ploppa ut ur huvudet!! Att HAN, som är en nörd, RÖKER?!

Jag utbrast: Ajjahah, du röker å?! Så sade han till nästa "Vill du ha?" Så drog vi nu en tobak där båda två och blev kaverin efter det. Och vi blev båda yra och började balansera uppe på ett staket för att sii hur yra vi var efter tobaken! :D Jag rökte väldigt spontant i åttan, i nian på vårterminen började jag röka regelbundnare och lämnade ovanan sedan 1999.

Men nikotin är som alkohol. Man blir inte beroende om man inte riktigt försöker! Så det är en myt att nikotin i sig är jjjjJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTEberoendeframkallande. Det är bara då folk är så dumma så de börjar röka dagligen som de blir beroende!! Skulle cigarettkulturen vara som med alkoholkulturen att man ibland röker, så skulle de inte vara så. Det finns ingen som med pistolmynningen pressad mot tinningen tvingar någon att dagligen röka. Det är helt ens eget val. Och vanligtvis börjar man röka på daglig basis, för att man är ung och dum och inte förstår bättre.

Inte dricker man heller 10-20 öl om dagen om man inte är alkoholist. Så varför i fridens dagar röker man då 10-20 cigaretter om dagen?! Tänk om man jämnt och ständigt skulle springa ut på "ölpaus" från jobbet/skolan mitt på dagen. Fara ut och dra i sig en burk starköl under pausen/rasten :D Det är typ samma sak med tobakspauser. Vi är bara så vana vid att dom är ok, så vi tänker oss inte på det sättet.

Fan, man kan använda kokain också ibland utan att bli beroende, och cirka 90% av alla som använder kokain gör just så! Samma sak kunde det vara med cigarettrökning också, om det inte skulle vara kulturellt bundet detta med att röka dagligen. Nu har jag aldrig själv provat kokain och uppmanar ingen att göra det. Just saying.

Heh. Engång sade jag på skämt åt en ganska okänd typ i clubben att Jaa, kanske lite koks under å man sku ha bättre flyt me brudarna här, haha!  Jag skämtade med andra ord. Menade inte att jag ville ha koks på riktigt eller något. Kanske med något ironisk underton, då man vet att kokainister samlar brudar åt sig som en magnet på krogar och så. Han trodde ja menade allvar och frågade: Har du? Kan du skaffa?! LOL!

En liten tid senare men ändå februari 1993 innan sportlovet så minns jag att jag en vardagskväll stannade upp i samma skogsdunge då jag var på väg hem från en kaveri. Jag såg upp mot stjärnorna och tänkte att jag är 16 ÅR!!! Och det kändes jätte-surrealistiskt liksom att ha vuxenlivet framför sig. Faan vad jag kände mig stor!! :D

Då jag kom hem åt jag såndäna Djungelvrål-karkkin.

Hahahahaha!! Jag minns en novemberkväll 1991 då jag och två kaverin stod med cyklarna vid samma skogsdunge och det var stjärnklart och samtalet gled in på ufon. Kaverin fick brått hem mittiallt. Jag och andra kaverin misstänkte sedan att han blev rädd för ufon!! :D

Jag trodde faktiskt på allvar att jag ska få min första flickvän nu som 16!! :D Det var liksom sådan Sweet Sixteen fiilis så man knappt kan beskriva fiilisen man hade med ord.

5.2.1994 var lördag och jag lyssnade på min Venom-Possessed LP och såg ut mot fönstret och tänkte att jåå, nu är det ett år sen det var bal i högis! Och blev nostalgisk. Jag lyssnade faktiskt på den i lördags igen efter en paus på 25 år!! Senast jag lyssnade på den var just 5.2.1994. Det bara har blivit så att jag inte har lyssnat på den sedan dess. Den var och är rätt dålig skiva också tycker jag. Boring och dålig om man jämför med Venoms tidigare och senare alster. Jag lyssnade på den för att få 1994 nostalgi, och fick det!

5.2.1997 drömde jag att en klumpig folkisbrud rasade omkull vid dörren invid folkis.

5.2.2000 började en såndän Peltonen och hans kaveri mucka gräl med mig och en kaveri på Köpmansgatan (Det var lördag) men allting jämnade ut sig sedan. R.I.P. förresten, för han är död sedan länge. Han var full och nojig och viftade med nävorna, men skärpte sig sedan då han märkte att vi inte backade och började tala vett med honom. Han blev arg då vi talade svenska och gnällde att "Hurrit aina vittuilee mulle!!" Och att vi skulle ännu få "turpiin" i något skede. Hotade där och hade sig, så man borde egentligen ha slått honom först! :D Men jag är mycket starkare nu än jag var på den tiden som helt otränad..

Det var någon som ropade i bakgrunden åt honom: Vittu, mä soitan kytille! Så han hade antagligen hotat innan med att någon ska få stryk eller något.

Han bad mig om ursäkt i affes sedan i ett senare skede nog, och sade att han hade haft fel i huvu som kom och gnälla. Så nu had han hederliga drag också nog. Det var 2002. Men han märkte att väldigt få var på hans sida sedan. Som pricken på i:et kom det några som hade gått i hans klass i högis till mig i affes och allierade sig med mig hösten 2000. Den ena berättade att Peltonen försökte stjäla hans Playstation då han hade kommit till typen för att spela, men dom hade märkt det, och hans farsa "Antoi sille selkäsaunan ja heitti ulos"

Så var det också hösten 2000 då jag var i affes. Det var Halloween-lördagen. Någon helt obekant naama kom och slumrade nåt ja inte hörde och förstod. Det var i närheten av dansgolvet, så musiken var på så högt så man hörde väldigt dåligt av vad folk talade. Men han talade med mig och slumrade något om "Peltonen" hit och "Peltonen" dit. Jag trodde först att det var någon Peltonens kaveri som kom och uhoili något där åt mig, och sade skarpt att Peltonen meinas käydä kimppuun! Ja mä en ollu tehny sille yhtään mitään!!

Sedan förstod jag hastigt att han är på min sida, och ingalunda var Peltonens kaveri. Så jag frågade ordagrant: Ootsä mun puolella vai?  Så sade han: Oon! Så då var det ju ok. Vi skakade hand där och han berättade att han inte tyckte om honom. Jag tyckte det var bra att få en till allierad jag bara!

Minnen, minnen. :D Nu är dessa minnen ren nostalgi. Betyder ingenting annat och har ingen som helt verkan i mitt liv. Bara nostalgi. Det är helt andra tider nu än då. Och hastigt krossade "Vuxenhetens Hammare" många illusioner efter 2001. Ens eget ego var inte alls lika viktigt mera vartefter man växte upp. Att bli 25 tycks vara en milstolpe. Eller runtomkring då. Plusminus då, men vid dessa tider. Det märker jag så bra nu i efterhand. En sorts gränslinje mellan ungdom och vuxen "på riktigt" går då.

Jag drömde engång att jag åka med sparkbräde nerför "KTK-backan" i Kila. Det var vårterminen 1984 i lekis som jag drömde det. Först såg jag då en såndän Åki körde nerför backan med samma sparkbräda lugnt och harmoniskt. Så tänkte jag att detdär siir roligt ut! Jag vill å försöka!

Så då jag gjorde det, så skenade sparkbrädet i full fart nerför backan och jag kunde inte bromsa eller något. Jag skenade ner mot Stamvägen. Och så hoppade jag över stamvägen som typ... Matti Nykänen. :D Man hörde bara: Piiiuuuu!!!!! då ja hoppade över vägen.

 Så stannade jag vid vägkanten, och alla bilar som var där stannade också, då dom var arga och upprörda på mig och öppnade fönstrena och frågade på finska: Miksi sä teit noin? Jag sade ingenting. Min fammo stod bredvid och frågade mig likadant. Så var det någon som frågade på hackig svenska: Varför gjorde du sådär? Då de kanske antog att jag inte pratade finska, då jag inte svarade på deras fråga. Så knastrade det till i en radiotelefon inne i en bil, och någon frågade mig via radiotelefonen: Göu Zhäks? (I drömmen var det engelska :D Kunde inte just engelska som 7, så..men denna fråga betydde i drömmen "Varför gjorde du sådär?)

Så sade min fammo: Kato ny, ne kysyy oikein englanniksikin, kun et vastaa! Dvs att de trodde jag var utlänning då jag bara stod tyst och inte svarade på varken finska eller svenska.

Nåväl, här kommer lite Bat&Ryyd. Får alltid i slutet av januari och februari 1999 nostalgi av denna låt, då vi lyssna då på den första skivan där denna låt är ifrån!

https://www.youtube.com/watch?v=Ns6BWAcL_aU

Lågisminne-en från högis som lekte separe i Saharas omklädningskopp

Jåå en mulen vinterdag vårterminen 1987 eller 1988 så sku vi fara till Sahara och skrinna på jumppatimman. Så vi ongar gick stenkastet från lågis till Sahara. Någon högisklass hade också jumppa där och dom kom dit ungefär på samma gång också. Just då jag sku fara in till klädkoppin så fick en från högis någo ryck och börja lulla som en separe där då han gick in till klädkoppin. Talade typ beibispråk någo UUÄÄÄÄ!!! ÖÖÖBLÖÖBÖÖÖ!! Och hans tunga hängde ut käften.

Min första spontana tanke var att han gjorde så demonstrativt, då han hamnade att vara i samma koppi med små lågisongar som mig och de andra lågisongarna. Vi hade jumppa hela A och B klassen tillsammans, alla pojkar alltså. Jag trodde alltså att han ville lite jävlas och vara ironisk mot oss ongar, att vi var typ någo beibisar, och därför gjorde som han gjorde.

Så fortsatte han inne i koppin. Det var två långa bänkrader mot varsin vägg, så lågisongarna och högisongarna satt mittemot varandra i omklädningskoppin och böt till skridskor. Och han som hade nå ryck höll på likadant en stund, kanske fem minuter. Viftade med både händer och fötter och gjorde sepoga miner och ropa nåt på beibispråk hela tiden typ: Auuuuglööö!! !gäää!gäää!gäää!! bliootliaaab ööö!!!gliiblidaa!! GÖÖÖÖ!!!

Och vad vi lågisongar skrattade! Vi satt och gapskrattade ljudligt åt hans show, så vi fick typ tårar i ögonen!

Det bara eskalerade hans "cp-ryck". Han ropade med tungan hängande ut ur käften och dräglet rinnande typ GÄÄ, GÄÄ GLÖÖ! GÄÄ, GÄÄ BLÖÖ! Och dunkade sedan sitt huvud mot väggen bakom pang! pang! pang! Och vi lågispojkar bokstavligen vrålskrattade högt och ljudligt, tills han mittiallt ropade: TYST! Eller så tar ja Karate på er! Haah!! Och steg upp och stå och började göra sparkrörelser i luften.

Alla andra lågisongar blev skraja och vågade inte ens skratta tyst mera, utan såg allvarliga ut, utom jag och en såndän Petter, som fortsatte att flina (dock tyst) för vi kunde helt enkelt inte låta bli.

Så var det en annan från högis som sade såhär: E de verkligen sådär roligt? Så börja dom förklara någo rövarhistorier om att de slår slint i huvu åt honom ibland och han har någo medfött ryck som gör att han gör så, och att han inte kan rå över det. Nu kunde dom skoja med ongarna dessa äldre ongar nog! :D

Så var det då jag var på ettan en från högis med glasögon och halvlångt hår som satt på en bänk i lågis vid rasten. Vad han gjorde där vet jag inte, men han satt där nu bara. Han sade åt oss ongar bl.a.: Jåå, ja e farfar åt er! Då ongana tala med honom. Så sade han sedan: Nejnej hörni smurfar! Han var ganska rolig också tyckte man då.

Det var inte lika roligt då en såndän Selleri hälsade på i lågis, då han hade hotat att ja sku få på turpi av honom, men jag lyckades undvika honom rätt så bra nog. Förutom bl.a engång i 3:an då Selleri jagade mig uppför bibbatrapporna och jag tappade min stövel i springandet, så tänkte han fara iväg med den, men hans kaveri hindrade honom och tog den från honom och kastade upp stöveln tillbaka åt mig. Selleri var emot att jag skulle få min stövel tillbaka och sade åt sin kaveri: EI! Heitetään se pumppulahteen! Det var liksom så stereotypisk Selleris tankevärld det, att han sku ha kastat min stövel i Pumpviken! :D Han var liksom gränslös.

Han sade engång ordagrant åt mig då han stod och hängde utanför lågis då vi spelade fotis på bollplan under en jumppalektion: Om ja siir dig nångång efter skolan så får du nog på turpi! Han själv var på finskspråkiga högis. Myki sku man kunna skriva om gamel Selleri, och det har jag också gjort. Vilka barndomsminnen alltså!

Sedan var det en till "farlig" typ som gick i finskspråkiga lågis som hette Tuomas. Skulle kunna skriva myki om honom också, men orkar inte nu.

Haha. I lågis jumppasals omklädnings rum för pojkarna, alltså "stora jumppasalen" och inte festsalen, då vi också brukade ha jumppa och som var en mycket mysigare sal än "stora jumppasalen" Nedanför stora jumppasalen så var det ett gammalt, fuktigt och typ mögligt dunkelt duschrum mellan pojkarnas och flickornas omklädningsrum. Ingen använde sig av duschrummet någonsin. Det ryktades vilt om att det fanns fotsvamp i rummet. Nåja, det är just i dylika dunkla duschrum som fotsvamp frodas i.

Engång vårterminen 1987 då vi pojkar kom till omklädningsrummet då vi sku ha jumppa så satte vi ner oss och innan vi börja klä om oss, så var det någon som kommentera att dörren till duschrummet var på glänt. Så var det någon som sa: Stäng dörren så de int kommer ut fotsvamp! Och en såndän Clasu steg upp och stängde dörren, men innan han stängde den, så kyttade han till duschrummet typ att dit inne finns farlig fotsvamp!

Jag minns att jag redan då i detta ögonblick tänkte att om någon vuxen skulle ha hört detdär att stäng dörren så de int kommer ut fotsvamp, så skulle han ha skrattat och tänkt typ "barn!"

Någon sade att det var någon jappe från högis, från sjuan, som hade gått igenom duschrummet barfota minns jag.

Jåå så minns ja då jag hade hantta vårterminen 1987 i lågis. Det var på det sättet, att i 3:an så sku både pojkarna och flickorna ha både slöjd och hantta. Vi drog riktigt i början av 3:an lott om vem som sku ha hantta under höstterminen och vem som sku ha slöjd under höstterminen. Sedan blev det ombytta roller under vårterminen. Så det var både pojkar och flickor i både slöjden och hanttan. Jag fick slöjd under höstterminen. Så vi slöjdade där med Chili i slöjdsalen.

Sedan under vårterminen hade jag hantta i hanttasalen. Det var exotiskt, för jag hade inte tänkt på att det fanns en hanttasal i skolan. Liksom psykedeliskt då man var i ett rum som man aldrig hade varit i förut i skolbyggnaden.

Man fick turas om att ta med musik till hanttasalens mankka. Jag tog engång med två kassetter: "Somewhere in Time" av Iron Maiden och "Metal Health" av Quiet Riot. Så fick vi ta med karkki dit också någon gång. Annars var det ju en intolerant typ stalinistisk kontroll av godisätande i lågis. Det var STRÄNGT FÖRBJUDET att äta karkki i lågis. Om det inte var nån specialgång, som läraren hade gett oss lov.

Så engång var det första april och vi hade hanttalektion med våran lärare Kerstin, som sedan blev rektor efter jag slutat i lågis någongång. Hon sade att Karmel (dvs en godisbutik i byn då) har nåt specialervjudande av löskarkki. Att man får 10 löskarkkin gratis, sedan är dom lite billigare annars också. Hon sade att vi får fara gruppvis till Karmel, och skickade iväg typ 5 ongar.

Sedan erkände hon att det är ett aprilskämt. Hon hade ringt till Karmel-tanten och sagt, och dom hade kommit överens om detta aprilskämt.

Så engång då våren fortskridit så hörde jag något konstigt ljud som ingen annan hörde. Kerstin sade att "Det kan vara en fläkt". Jag såg in i en skrubb i hanttasalen och försökte lokalisera ljudet och tänkte mig att det är en fläkt någonstans i skolans innandöme. Men jag vet vad det var senare. Ljudet kom utifrån, och det var ett såndänt plåtigt knackade som hörs då hackspettarna hackar i gatlyktorna som revirsignal

Så minns jag engång då vi var hos några familjebekanta en första maj mitt på dagen alltså. En solig första man 1989. Vi satt ute först. En gobbe tog fram en Kent-ask och bjöd åt farsan men han tackade nej, så sade värden i huset: Nå ja kan ta en!

Kent var ju då med vitt filter och en vit ask. Kent doftade plommonkräm då man snusade på tobakana i asken minns jag från 1993.

Så berättade pojkarna i familjen att det är ett "spökhus" här bredvid. Det var ett ödehus, som en puli hade bott i en lokal av huset innan han nyligen hade kastat väven. Det var alltså bara pulin som bodde där i ena lokalen på första våningen innan han kastade väven. Man kunde gå in via källaren, så kom man upp till lokalen via ett hål i golvet. Vi gjorde det. Och undersökte lite köket. Det var en halvfull whiskyflaska kvar i ett skåp i köket minns jag.

Så berättade jag det i skolan sedan åt två typer från paralellklassen som jag egentligen inte var kaveri med, men av någon anledning så tänkte vi att vi ska alla 3 fara till "spökhuset" någon dag efter skolan. Så väntade jag en dag då jag hade slutat 14 och B-klassen där dom var i som jag skulle fara till "spökhuset" med skulle sluta 15, i korridoren. Jag satt på trappan utanför B-klassen och väntade. Tiden gick faktiskt rätt så hastigt där medan jag satt och väntade, fast jag inte gjorde något annat där, som att läsa eller någo.

Så slutade dom till slut. Ena jappen hade satt fast en Ghostbusters-pin på sin college. Han sade: Ja satt ett Ghostbusters märke på skjortan, då vi ska fara ti spökhuset! Han hade ingen rock på sig. Det var rätt varmt fast det var mulet. Det var ju trots allt maj.

Så for vi in dit ti huset. Jag såg Whiskyflaskan igen och vi flinade lite åt den, men ingen tog den. Så hitta vi en spargris med slantar, som den ena av sällskapet tog och satte i sin skolväska (inte ja alltså)

Så hitta vi choklad där. Liksom chokladpraliner i en öppnad ask. Som var typ halvfull med chokladpraliner. Ena av dem tyckte: Chokla! Mmmmm!!! Sedan just då han var på väg att hugga i en chokladpralin, han hann knappt sätta den i mun innan jag sade: Tänk om dom e förgiftade? Han blev som förstenad, och hade pralinen mellan handen och tänderna, och sedan kastade han bort den och kasta hela chokladasken mot väggen så pralinerna bara flög. Nojiga jag var ilonpilaaja, hehe.

Sedan såg vi i postlådan som var full med reklam. B.la. ett tvättmedelsprov som alla hushåll tydligen hade fått kort innan, för jag minns att vi fick samma tvättmedelsprov hem också.

Sedan sade den ena av dem då vi hade "gjort" spökhuset såhär: Nu far vi ti mitt. Å dit får du int koma!
Jag blev inte överraskad, då de ju inte egentligen var några kaverin.

Så då vi kom ut på gatan så var det två systrar, den ena gick på fyran, och den andra på sexan, som gick framför oss, men åt samma håll som vi. Vi tänkte att vi ska dölja våra ansikten med våra skolväskor, så vi inte blir igenkända då vi kom från gården till "spökhuset". Dom såg bakom sig och ropade direkt: Nu känner vi igen er!! Just de, man siir nog vem ni e!! Fan ändå. Dom antog direkt att vi hade varit inne i spökhuset och haft nåt fuffens för oss, och att vi därför försökte dölja våra ansikten. Där bet vi i gräset!

Jag spelade den tiden mycket Airborne Ranger på min Commodore, som var ett av de bättre C-64 spelena.

 Så minns jag mittiallt bara en lördagskväll mars 1994. Det var mörkt och klockan var cirka 20:30 och ja var på väg upp till kiosken som då ännu fanns och köpa lite godis. Det kommer någon typ som var lite äldre cyklandes bakom mig med en mommocykel utan lyse. Så saktar han farten och cyklade långsamt vid sidan om mig och frågade: Ootsä menoss affeen? Jag sade: En. Oon vasta 17.   Så mumlade han något om viinaa och fortsatte att cykla. Jåå, det var och är en kumma loner. Jag har aldrig sett att han sku ha någo kaverin. Men envar till sitt. Har faktiskt inte sett honom nu på några år. Engång så satte han och talade med en annan loner, en creepy revelus och naistenahdistelija från byn, som också försökte bli kaveri med mig (Sic!) men jag sprang då jag märkte vad det var fråga om för en fan.

Så minns jag dendä gången sommaren 1994 då jag for ner till stan på en kvällspromenad. Vid Kilabackan kommer det en puli gående från stationsområdet. Han stannar till och frågar mig: Hei, onx nyt aamu vai ilta? Så sade jag: Nyt on kyllä ilta! Så bara hälsade han med handen i luften sådär: kiitti! och fortsatte att uppför Kilabackan. Det sku faktiskt ha kunnat vara tidig morgon med egentligen, för solen lyste lågt. Och knappast tänkte han på var solen lyser om mornarna heller. Han hade tappat tidsbegreppet. Hade han druckit något konstigt vin innehållande mexikansk Peyote-kaktus eller vad? :D

Så var det en kaveri jag inte hade varit kaveri med på ett tag men blev igen kaveri med juni 1990. Han hade en egen telefonbok. Alltså en sådan gammalmodig som man skrev med penna med folks namn och telefonnummer. Jag såg i den där var typ (tel-nr är inte äkta):

Morsans jobb: 40959893

Mommo: 30004500

Fammo: 3948559

Jag(Mitt namn): 934855959

Puli: 44959596

Han hade alltså ett telefonnummer till en puli som han ibland brukade ringa till. Han frågade: Ska vi ringa ti honom? Så sade jag: Okej!

Så ringde han ti pulin. Han satt på högtalarn i telefonen så jag också hörde honom: Han svarade: Hallå! Så sade kaverin: Hej, dehär e Kalle Racerbil! Det var en bra puli, för han tyckte bara om då folk ringde åt honom och börja snacka där något en liten stund jag inte minns desto mer, men han lät lugn och glad.

Haha, engång då jag var 5 och det var något fel på linjen då grannen ringde och hade nåt asia åt farsan så lät det i linjen liksom osammanhängande: Tuut-tuut-tuuuut!!-tut-.tut-tuuuut!! Tuut-tuut-tuuuut!!-tut-.tut-tuuuut!!Tuut-tuut-tuuuut!!-tut-.tut-tuuuut!! Så trodde jag att det var en puli som ringde hem till oss från sitt, och att linjen därför lät så irrationell och konstig. :D

Jåå så kommer jag ihåg engång vårterminen 1989 en mörk kväll då jag var med några kaverin ute och göra fanstyg en vardagskväll. Vi slog och sparkade på några tidningsroskisar alla 3. Så kom det en gammal kärring gående förbi, stannade upp och frågade såhär: Mitä noi roskikset ovat teille tehneet?

Så sade hon att hon har ringt ti polisen och att hon står och väntar på polisen nu. Men det var ju såklart bullshit. Hon sade det bara för att vi sku sluta och painaa iväg därifrån. Haha, det lät roligt vad hon sade om roskisarna! Som om att roskisarna hade gjort något åt oss, och vi därför var arga och baknade på dom! :D

Så var vi vid samma tider på någons gård en kväll. Vi såg in i ett källarfönster, där någon mommo hängde upp byken eller något. Hon hade ryggen vänd mot oss. Jag knackade på fönstret och ropade: Heei, kellarimummo!  Man såg hur hon vände sig och jag hann se en glimt av hennes glasögon, vars linser reflekterade lampan i källarrummet och att hon hade en jätteförvånad min på sig. Vi sprang fnittrande iväg.

Okej. Dehär borde jag kanske censurera. Lättkränkta personer kan sluta att läsa NU! Bra, då så.. säg inte att jag inte varnat er.

Det var så att i vårterminen 1991 så talade jag med några andra i finalektionen. Vi talade om musik, och samtalet gled in på Sex Pistols. Så skämtade ena av dem: De har komi ut en ny Sex Pistols-skiva!! Den heter Fuckers. Så sade jag Nå nää-i, inte spelar dom mera (dom gjorde sedan en liten misslyckad comeback under 90-talets nypunkvåg)

Så fråga ja på skojs skull bara att nå hur siir fodralet ut då? Så efter några ögonblick som han verkade fundera på vad han ska hitta på så sade han: Fodralet är en bild på en kuk! så skrattade jag åt sade att censuren sku nu ta ett sånt fodral. Så sade han. Nää, nää! Fodrale e en bild på en kuk som dinglar där!  

HAHA! Man sku bra kunna tänka sig någon vulgär kassettdemo på Sex Pistols från 1976, som skulle ha ett sådant namn och ett sådant fodral! :D

Nu hade vi roligt också på lektionerna ibland! :D

Här har vi en snuskig låt av Nuclear Assault. Men rolig och jättebra! Och nej, det är inte någon homomeininki det är fråga om! :D Från Hammersmith odeon 1989. Vittu de sku ha varit stil att se då dom spelade i Lepakko höstn 1989,men jag kände inte till hela bandet då ännu. Och var förresten en liten lågislort, och lågislortar skulle inte ha sträckt i Lepakko.  Först 1990 började jag känna till Nuclear Assault. Låten är tillägnad Vince Neil i "Mötikät" som de "stora" som gick i finskspråkiga högis kallade Mötley Crüe för 1987 minns jag. Man hörde nu och då och läste i Suosikki vid brev-väns annonser att dom kallade MC för "Mötikät".
https://www.youtube.com/watch?v=p694_5cNUEg