Julfesterna i lekis, lågis och högis

Alltså jag minns då vi firade jul i Dalgatans Daghems julfest en kväll innan jul 1982. Jag var i någon roll där vi sku spela trollmors elva små troll. Och var klädd som ett troll. I lekis fest/leksal. Jag hade ingen som helst rampfeber då jag var så liten då. Det var bara kul. Minns inte så mycket mera än det, och att en såndän Johan hade haft Röda Hund, men var nu igen i lekis på julfesten fast han hade lite utslag kvar.

Så minns jag julfesten 1983 i Dalgatans Daghem. Jag minns också innan. Jag och farsan for till parturi innan  och jag sade att jag vill ha någon tuff frisyr! Men jag fick en vanlig pojkfrisyr! :D Alltså jag tänkte mig typ långt hår främst. Men man far int till frissan för att få längre hår. Om man inte tror på myten att "Klipper man håret, så blir det långt" Som sådana som inte tycker om långhåriga karar brukar säga åt långhåriga karar, så att dom ska klippa sig regelbundet och aldrig få långt hår igen.

Så då jag satt med de andra barnen i lekis festsal så skrattade jag då jag tänkte på en stor tutt av plast som syrran hade haft som leksak. Jag talade med en annan Johan och skrattade högt då jag berättade om dendä tutten. Mittiallt var farsan vid dörren till salen med kameran och höttade med pekfingret. Typ att jag ska bete mig. Jag var inte i någon roll då, då jag tyckte det var äckligt med någo jävla tablåer eller julkrubbor eller sådant, som ju inte har något att göra med julen. Eller tror ni att det är ren slump att det är vintersolstånd vid juletider?? :D Julen är en hednisk fest. Jag förstår inte varför man firar jul om man är kristen.

Och i ettan så var jag TVINGAD till att vara en herdegosse i en jävla tablo!! Varför i fridens dagar ska man klä ut sig till ett främmande folks herdegosse under en julfest?  Det började redan tidigt på morgonen. Och där satt jag hur länge som helst vid en fejkbrasa med några andra som var tvingade till att klä sig som herdegossar. Då minns jag att farsan sa första gången att det inte står något om julen i bibeln, att det inte egentligen är en kristen fest. Alltså efter julfesten.  Det är ju skrattretande hur man dyrkar en död man som dog för 2000 år sedan och skändar julen därför. Det är ju hädande!

Och tvåan minns jag var vi i stora jumppasalen istället av någon anledning. Då vi hade julfest. C-klassen hade någon 5-minuters rolig julsång. 

Och 3-ans julfest.. Det är alarmerande, men minns inte så mycket från den julfestn :-( Int för tillfället iaf. Håller jag på att bli gammal?

Och fyrans julfest. Jag minns att jag inte had hört att vi, klass 4A, skulle ha nåt program att tala om. Men mittiallt steg våran klassföreståndare Kerstin upp i salen och sade nåt att: Och nu ska klass 4A sjunga en blaablaabla---blaablaablaa sång! Och jag var helt att vä? Så steg vi upp och sjöng den vid scenen. Kanske Kerstin hade undvikit att säga det åt mig för att hon visste att jag inte tycker om att sjunga pissmusik?

Femmans julfest? Ja vad om den? Minns inte för fan den heller nu för tillfället- Minns dock mycket annars av jultiderna 1988. 

Sexans julfest..det var en solig dag (Det var på dagen vi hade julfest då) och jag och en annan från klassen sprang av och an till klassrummet då vi behövde något till vår Pippi-Långstrump föreställning som vi hade glömt. Jag bjöd en ljusröd svampkarkki åt kaverin. (Jag hittade några i min ficka.) Jag "svävpomppade" från klassrummet och ut och in igen till lilla jumppasalens omklädningsrum. Jag kände mig som en ny människa typ. Det kändes fräscht att snart börja i högis. "Svävpomppade" då jag sprang i pomppande stil alltså.

Så minns jag sjuans julfest. Den var på kvällen. Det var en som bjöd på tuggis åt mig och min kaveri. Det var PK-tuggis och gott nog. Fast jag inte annars i sig tycker om tuggis. Men PK och Juicy Fruit ska det vara om de ska vara tuggis nog. Det var dom första tuggisarna man tuggade som 4. Jåå, så fanns det ett tuggis vid namn "Ruutibubbis" Det var ett starkt salmiaktuggis med någon form av salmiakpulver i dess innandöme. Det var färgat och format som en kanonkula. Under det gamla goda 80-talets senare sida. Dan började glo på oss (Moddaläraren) Så vi var nojiga då vi tuggade vårat tuggis jag och en kaveri där vi satt  i festsalen innan programmet skulle börja. Tack och lov var det inga fucking tablåer i högis, utan mera roligt program.

Haha, jag torade mig litet engång i bussen från Ekenäs till Karis vårterminen 2001. Det var en som sku bjuda ett tuggis åt mig och jag sade: Nejtack! De e så svårt att tugga! Alltså jag menade inte så, men jag menade att man får så ansträngda käkar av det. Hehe, lite fel ordval kanske. En brud som var med i bussen, och som jag var förtjust i sken upp ett ögonblick av skratt då hon hörde det, och jag förstår henne. :-D

Som litet innan jul-lovet började 1990 så blev vi fösta till festsalen för att sjunga julsånger hela skolan. Det kom några julsånger och sedan då öuverhedden visade att julsången Tipp-Tapp skulle börja, så började hela festsalen vrålskratta. Liksom då en sjua var "tapp" då i gamla goda tider i Karis högis. 

Sedan sjöng åttorna och niorna: tipptapp-tipptapp-tipetipetipp-tapp--tiip, tiip, TAPP! Det var alltid då det sista tapp kom så sjöng dom det högst.

Jag tycker det är löjligt att inte tapp-pinar traditionen är med mera. Alla pojkar genomled det förrivärlden i sjuan, och vi blev ju bara härdade! Det var ett mandomsprov, sort of.

Sedan då jag kom hem så lyssnade jag på Pink Floyd. Farsan hade varit i Leningrad på jobbresa och hade kommit hem därifrån då jag kom hem. Jag promenerade hem, då farsan inte var säker på om han sku ha hunnit hämta mig. Så satt jag på Pink Floyd och farsan frågade direkt om de e Pink Floyd? Jåå, han kände igen det, då morsan hade lånat Pink Floyd från bibban typ 10-år tidigare och lyssnade på det. Det var skivan "Wish you were here". 

Så minns jag julfesten 1991 i högis. Det var också på kvällen. Jag kom promenerandes dit. Det var en som var 18 då som stod utanför högisdörren och rökte. Jag hade stött på honom några gånger och extrovert som han var hade han börjat tala och skämtat. Han undrade att ajjahah, du kommer hit du å?? Så sade jag att jåå, va gör du själv här då? Så sade han att han ska se på då hans brorsa har någon föreställning. Han hade prätkärotsi på sig. Sedan kom han in i festsalen sist av alla. Hans långa hår hängde då han kom in med sin Stone-t shirt på sig. 

Så minns jag då en blond flicka från nian skulle härma en tupp och stod med ett ben och ropade KUKKELIKUU!! KUKKELI *fnitter som hon inte kan hålla sig för*KUU!!  Minns dock inte några mer detaljer, eller varför hon föreställde en tupp. Det var dock i samband med en sketch.

Jåå, det var en helt bra och snygg brud nog fast jag inte kände henne. Hon lär ska ha flyttat till Norge sedan.

Så minns jag då samma nior hade någon sketch om att pojken sku köra en bil. Alltså övningsköra. Pojken talade nåt om att han vet en begagnad Wartburg som han skulle kunna köpa. Hans farsa protesterade dock och sade att Wartburg är ingen bil!

Så då de körde och kom till en korsning, så frågade pojkens farsa som körde om det kommer någon bil från höger? (De var bakom en triangel) Så sade pojken; Nää! Så blev det kollision då det kom en bil. Så frågade farsan att varför sa du att de int kom nån bil, så sade pojken: Men du sa ju att int Wartburg e nån bil! :-D

Så blev det ju paus där i något skede. Den långhåriga typen med Stone-skjorta och prätkärotsi talade med mig där och sade att dehä e en snobbskola etc. Alltså Karis svenska högstadium. Han sade att han var på åttan för 3 år sedan, så frågade jag förvånat att aj du har gått här? Så sade han Jåå. Jag trodde att han var på Karjaan Yhteiskoulu, då han brukade tala finska med mig innan han såg mig på julfesten då 1991.

Han hade varit ute på en kaljaflaska som han hade dragit bakom muuntajan innan han kom in igen. Han kommenterade det och flinade lite. Han luktade lite öl. Så undrade mina kaverin vem det var. Så sade jag att de nu bara en som ja talar med ibland. Så var det en klasskaveri som sade på skämt att han e säkert min hasch-handlare.

Så såg han Kåre och tyckte med ironiskt tonläge: Morjens KÅÅRE!

Jag minns maj 1992 då vi had musa med Tove. Det var i början av lektionen vi satt i musasalen en solig och varm dag i maj och Tove hade inte ännu kommit till klassen. Så kommer han som jag talade med i julfesten. Han hade en öppen flanellskjorta och någon death eller thrash-metal bandskjorta under såg det ut som. Jag kunde inte urskilja bandnamnet på den röda logon. Antagligen någon deathmetal-skjorta. Han begärade en tobak av sin lillbrorsa som var med i samma musagrupp som jag. Han fick en röd Marlboro från ett mjukt paket. Så satte han sig med den otända tobaken i käften vid en pall och satt på förstärkaren och kopplade en elgitarr dit. Han sade: Dehä e Ramones! och började spela Blitzkrieg Bop.

Så kom Tove och nappade bort tobaken ur hans käft och drog bort piuhan från förstärkaren och sade UUUUUt! Nu far du ut härifrån!!! Vittu, du luktar brännvin!! Hon sade faktiskt så. Vi skrattade över att en lärare sade v-ordet.

Han var helt lugn bara och sade joojoo, ja far! Och tog tobaken ur katedern och gick.

Vi tyckte det var coolt typ som såg det. En 18-åring som kommer helt rento på visit till högis sådär bara. Vi talade med det med en kaveri 2006. Vi skrattade att vi tyckte det var så coolt som 15-åringar. Vi konstaterade att man inte insåg att det var teater och elvistelyä då som 15.

Sedan då jag kom hem så lyssnade jag på Pink Floyd, då jag tänkte att det måste vara precis som efter förra årets julfest.

Jåå, så minns jag den svenska serien Storstad från dessa tider, samt dedä SAS-planet som störtade på en åker i Sverige där mirakulöst nog alla överlevde. Storstad var fanimig en bra serie! Mycket bättre än Rederiet.

Julfesten 1992 var på förmiddagen och man kände sig äldre då man gick på NIAN! och snart skulle gå ut ur högis! Och livet skulle börja på riktigt! Trodde jag.

Skulle man bara första att saker som man då tyckte är "coolt" och "tufft" nog kan vara kultur och roligt och så, för all del. Men det är inte något "coolt" eller "tufft" i det. Sådant har mest med ego-problematik att göra. Och som tonåring är man liksom fullt EGO. Man fattade då inte ens att brudar sminkar sig för en orsak, att göra sig vackrare än dom är. Man tänkte bara att det nu bara är en kärringjuttu, heh.

Den dagen började med att vi åt julgröt nere i biblioteket. Alltså högis bibliotek. Med levande ljus och allt vid bordet. Det var ganska mysigt nog.

Sedan var det någon sketch som paralellklassen hade. Med Vargen och rödluvan. Ganska banal sketch nog. Jägaren i pjäsen hade militärkläder och en revolver, och det stod med vit vitgul tejp lagat "Born to Kill" på hans rygg. På det sättet ganska banalt, att man riktigt kan tänka sig att jägaren i Vargen och rödluvan ser ut så i en pjäs som högisglin framför.

Haha, det var ganska bängt då samma person i nian hade sytt svenska polisens logo i sin bröstficka på rocken. Liksom 3 kronor och så stod det kort och gott: POLIS. Ganska mmimimimi! En ännu bängare sak var då jag drömde att en svensk polis-Volvo som dom såg ut 1993 kom förbi uppe i luften som en Cessna förbi mitt barndomshem. Det lät som ett litet propellerplan, men det var en svensk snutbil som flög uppe i luften. Den hade två stora "saftblandare" på taket som dom hade den tiden. Det drömde jag senhösten 1993. Den kom från Sveriges håll. Det är typ någon bäng syn som någon kan få som rymt från Hall eller Kumla och varit på rymmen och irrat i skogen 3 dagar utan sömn eller något. Då snutnojan slår till. :D

Jåå, jag talade faktiskt med en i drömmen som hamnade i fängelset långt, långt senare på 10-talet innan Polis-Volvon kom flygande förbi ovanför.

Heh. Jag kommer ihåg att det var en som skämtade nåt om "Konstapel Stånd" i nian. Jag säger inte vilken lärare han kallade så för :-D Det är i samma humorklass som "Hubba Bubba ja Tohtori Esinahka" i nian, som en såndan Svenkka kallade några typer för i yrkis, som alltid hängde tillsammans.

Så sjöng sjuornas kör I'm dreaming of a white christmas och sedan på svenska:  Jag drömmer om en juuu-uul.. För vit jul finns inte i svensk översättning, då man förväntar sig att julen är vit i Norden..

Jåå, ja lyssna på Pink Floyd nog också då jag kom hem då. Men inte på Wish you were here, utan Animals, som var (och är) ännu bättre.

Det var det. Nästa jul var redan 1993 och då var jag inte i högis mera ju.

Jååå, jag minns att det kom på tv:n våren 1990 ett musikprogram vid namn "Playback" Dom spelade alla möjliga musikvideon som teinare ringde in och önskade sig. Sedan var det någo band på besök i studion ibland. Jag minns b.l.a att ett sånt band som "Fine young cannibals" var på plats, fast det inte var min grej.

En gång var det 1972-retro i Playback några spår. Då blev programmet mittiallt svartvitt. Alltså Playback blev mittiallt svartvitt fast det var i färg, för nostalgins skull-för juontajan sade det att nu slår vi över till svartvita tider.(Och så sade han på skämt att tittarna inte kommer att få ersättning för att sändningen är svartvit) Och så var det några inhemska musik-föreställningar från 1972. Främst något iskelmä dock och så. Svartvitt. Jag såg att bandnamnet "Cumulus" stod i ett skede i en affish i en video från 1972 och tyckte att det lät som ett 70-talsaktigt namn på ett band.

1990 tyckte man ju att 1972 var jjjjjjjJJJJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTElänge sedan!! Man var ju inte ens född då. Nu är 18 år sedan 2001, som inte är så JÄTTE länge sedan ändå! Fast tidsglappet mellan 1972 och 1990 ändrade sig allt otroligt mycket snabbare än tidsglappet mellan 2001 och 2019. Med undantag för tekniska mojänger kanske, men det räknas inte. Ändå var tidsglappet mellan 1972 och 1990 kulturellt, politiskt, musikiskt, et etc, mycket mycket större än tidsglappet mellan 2001 och 2019. Andan var helt annan i Finland 1972 än 1990 och vice versa. Finland var ett konservativt Kekkoslovakien 1972 och kriget var också historiskt sätt ganska nära i tiden och gav sin egen allvarsamhet. Även om en ny tid började komma 1968 och framåt. Den nya tiden vi fortfarande lever i, som inte är så ny mera.

Det påminde mig om ett band som har kallats för "Sveriges Black Sabbath" (Även om det inte annars påminde mycket om Black Sabbath, utom att det var tungt och bluesigt) Dom lagade en skiva 1970 vid namn "En ny tid är här". Bandet hette November.

Jåå, det kom alla möjliga musikvideon i detta "Playback" program, som tycks vara ganska bortglömt nuförtiden. Folk minns Rockstop, Hittimittari och Levyraati men inte Playback av någon anledning.

Och så spelades det b.l.a låtar jag minns och musikvideon. b.l.a detdär norska bandet med låten "Johnny Johnny, come home" Fine young cannibals-cover skulle jag säga. Och Troll's Jimmy dean, eller vad den nu sen hette. Alltså det var en bra låt. En väldigt fräsch låt på nåt sätt. Man blir på bra humör av den låten! 

Jåå, jag minns att det kom ett magasinprogram för ungdomar vid namn "Luukut Auki" under fredagskvällarna 1989. Det var ett ungdomsprogram. Det var stundvis liksom ett magasinprogram där det var några juontajan och fullt med ungdomar i publikem och stundvis visade dom någon minidokkare. En gång mars 1989 visade dom ett reportage av en 14-årig flicka som körde motocross. Det var en blond flicka och det var tal om att det var få flickor som körde motocross i Finland. Dom frågade att "Ootsä törmänny kivoihin poikiin alalla? Så började hon bara fnittra och vände sig om med huvvet bakvänt mot kameran och fnittrade. Och de andra i studion började också skratta.

Så var den ena juontajan och sade att hon blir snål då ungdomarna äter godis och hon har ingenting! Så var det en ungdom som bjöd en Bis-Bis laku åt henne och hon tackade så mycket för den. Att den satt faktiskt bra, typ.

Jåå, Bis-Bis laku är gott. Och även Suku-Laku.

Så minns jag att det även fanns ett program vid samma tider vid namn "Piuhat Kiinni" men det såg jag aldrig på. Så fanns det också "Kellarikaarti" som kom på söndagskvällar. Men det såg jag aldrig heller på...men KASMASIINI var ju legendariskt, som var ett ungdoms-magasinprogram som kom på söndagskvällar. Glad musik: Pim-pim-pim-POM-PO-POM-POM,  Pim-pim-pim-POM-PO-POM-POM, Pim-pim-pim-pomppodomppompompooommm!!! ppiiuuuuuuu, så en barnkör som ropade: KASMASIINI!! Så började och slutade alltid Kasmasiini.

Så ringde en flicka till Playback och önskade "Poison" musikvideon av Alice Cooper våren 1990. Juontajan, som var en lite knubbig kille med halvlångt hår, frågade henne. Ootsä sitten hevikimma? så sade den 14-åriga brudn (som man tyckte var äldre och respektabel som 13) No...ehkä niinkin voi sanoa! *fnitter* Så kom Alice Cooper låten Poison som musikvideo efter det.

Hahahah! Jag minns i Postbankens ungdomstidning VOX var det en insändarpalsta dit ungdomar skrev. Främst fjortisar då. Det var en flicka som var hevare som "rakastan pitkätukkaisia hevaripoikia yli kaiken" men sedan skrev hon att även dom tycks bara villa ha yuppie-brudar som flickvänner.

Det var tider det! Då ungdomskulturen delades in sådär. Det är nu gone. Men som sociologi-intresserad tycker jag det är intressant. Och tänka sig! Ännu 1980 var det bara typ rockabillyn, punkare och hippien(varvid hippien var gammalmodiga och skrattretande, som "alla" avskydde) som ungdomarna delade in varandra i, om det var fråga om subkultur. Det hände megamycket längs med 80-talet. Jag är lycklig över att ha fått vara barn just på 80-talet.

Alice Cooper. Just låtar som "Poison" och "Hell is living without you" är slutet på 80-tals "discoheavy" i högsta person, ju! Samt ett annat exempel är UDO med låten "In the Darkness" som är ett praktexempel av slutet på 80-tals "discoheavy" Jag hatar Kiss låten I was made for loving you babe, you was made for loving me. Det är bara slutet av 70-tals idiotisk discomusik. Även CUTTING CREW är fan mycket bättre med sin legendariska låt. Oohh,, I just died in your arms tonight.... Det är fan en ROMANTISK låt, som jag har känslor och nostalgi för. Lågisminnen..

På tal om Sverige. Jag var ju I Stockholm och dallade på på en hederliger mini-semester i början av oktober i år. Jag diggar Stockholm. Framförallt Gamla stan. Jag satt på ett Café och drack en apelsinjuice bredvid ett fönster. Det kom folk förbi nu och då. Jag märker att någon kommer förbi gående och ser instinktivt mot personen. Så var det en dam-aktig brud i 30-årsåldern. Smal, långt hasselbrunt hår och stora blå ögon och någon fin kappa och elegant handväska med sig som kommer förbi. En elegant Stockholmsdam, helt enkelt. Mycket kvinnlig till sitt sätt.

Och hon ser på mig i flera sekunders tid. Rak ögonkontakt liksom. Hon ser helt neutral ut, men ser på mig hela tiden. Jag vände blicken bort på samma gång hon gjorde det. Sedan just då hon försvann bakom knuten så såg jag lite igen, och hon gjorde det också. Typ en sekund ögonkontakt ännu innan hon försvann bakom knuten. Wau! Att eleganta Stockholmsdamer kan se något hos en. Det var riktigt roligt. Det är riktigt trevligt med brudar som vågar visa intresse. Man blev ju lite smickrad. Tummen upp för sådana brudar! Dom kan ju förhäxa en på det sättet ju!

Ibland, som denna gång, är det som att brudar medvetet vill göra sig så vackra som möjligt på nåt sätt. Jag bara kände det intuitivt att hon försökte se så vacker ut som möjligt då hon såg mig i ögonen.

Jååååå, så minns ja dendä drömmen där jag hade flyttat till Sverige. Jag drömde det i början av 90-talet. Jag hade flyttat till en svensk stad och det cyklade långsamt efter mig en typisk "svensk tjej" i samma ålder som mig med askblont hår och blåa ögon. Jag gick längs med någon väg i en kuststad i Sverige.

Så minns jag dendä drömmen ja drömde 1991 om att jag hade flyttat till någon svensk småstad, och där var en JÄTTESNÄLL skinhead, som jag blev polare med direkt då han var så hygglig. I drömmen engång så kom han emot på gatan och moinade redan på lång väg då han såg mig och såg vänlig ut. Då man hade läst typ att skinheads är dumma i tidningen, så svängde mitt undermedvetna om det på det sättet! :-D Som då jag också drömde 1981 att julgobben slog mig. Och jag sade Int fål väl julgåbben tlå? så härmade ham mig ironiskt och upprepade vad jag sade med ironiskt tonläge. Hehe.

Jag förstod nog julafton 1981 att julgobben är fejk. Att det måste ju bara vara så! Och då rösten är helt som en familjebekants.. Jag granskade honom noga från topp till tå och märkte att det var bluff då jag såg bandet till julgobbsmasken. Ett år tidigare hade jag blivit så blyg för julgobben så jag sprang och gömma mig. Inte för att jag blev rädd, men för att jag blev blyg. Det minns jag.

Jag tänkte faktiskt som 14-15 att det sku vara stil om pärona sku få för sig att flytta till Hangö!! För jag önskade ibland att man sku få börja om just i Hangö.

Jag minns nu bara mittiallt då jag var i Vasa hos mommo då jag var 6. Jag drömde på moronnatten att jag var i skären utanför Vasa och gick omkring på bryggan där och solen sken. Så vaknade jag. Jag väckte mommo, som var lite vresig och sade att du ska väl "kisa"va? Gå å kisa!! Så for jag och pissa. Vet ej varför jag mindes det nu. Jag mindes det nu bara.

Jag mindes nu på samma väva att det lät som om att min kusins morsa skulle sommaren 1982 ha sagt såhär: ÖÖ-öö! Och sedan öppnade hon karkkipappret till en Omar-karkki och åt upp den.

Så sade jag åt min kusin såhär: Din mamma säger såhär: ÖÖ-öö! Så hörde jag faktiskt att hon sade!

Så lekte min kusin polisbil sommarn 1982 och sprang omkring och ropa: Tuu-taa! Tuu-taa! Tuu-taa! Tuu-taa! Och så krockade ham med mig. Så sade han att polisbilen är sönder då den krocka! Och skrek Tuh! ta! Tuh! ta! Tuh! ta! Tuh! ta! Jag såg liksom i fantasin framför mig en Polis-Saabs framparti.

Detta är Troll. Samma musikvideo såg jag på Playback vårvintern 1990. Nu var mainstream-musiken bättre förrivärlden!!
https://www.youtube.com/watch?v=SFd85c8VZ88

Ett upptåg från sommaren 1990.

Jåå, jag minns då en kaveri kuppa en 500- hundralapp av sin mommos gobbe sommaren 1990 i början av augusti. Han gav 100 mk åt mig och 100 mk åt en sin annan kaveri. Så for vi till Simpukka. De andra två ödslade upp pengarna till godis och spel. Vad gjorde Nattugglan? Jo, Nattugglan sparade på "sin" 100-lapp han fick, och gick istället följande dag till Jerry's musik och köpte 2 lp:n för denna 100-lapp han fick. Dessa lp:n var "Difficult to Cure" av Rainbow samt Ready and willing av Whitesnake. Och dom skivorna har jag kvar ännu. Det lönade sig att köpa något bättre för denna hundryl än att slösa bort det till godis och spel!

Hehe. Man borde inte ha tagit emot stulna pengar, för all del inte. Men man var 13 och då man nu fick en 100-lapp så... och jag köpte ju faktiskt något nyttigt för dem, då jag köpte två skivor som jag ännu har kvar.

Jag minns att jag fick ett barndomsminne då sommarn 1990 då jag var ett lite större barn som 13 efter att jag hade köpt dendä Rainbowen, så hette tredje låten på skivan "Magic" eller heter ju ännu också. Skivan var från 1981. Jag fick ett minne från hösten 1981 då sommarn 1990 efter att jag hade köpt skivan alltså och lyssnade på låten "Magic".  Jag mindes att det var en mulen höstdag, rimligtvis under ett veckoslut och jag var ute på gården med pärona medan de räfsade löv. Jag minns något om en kaffepanna på gården och att min halsduk var knuten vid ett brakel av äppelträdskvistar. Jag lekte att det var något farligt djur eller något och gick omkring halsduken i vida cirklar och lekte fullt medan pärona räfsade löv. Det mindes jag nu bara nu att jag mindes sommaren 1990 efter jag hade köpt denna Rainbow-lp. Vet inte vad det var som orsakade det barndomsinnet då, men jag tyckte själva låten hade atmosfär av den gången år 1981. Kanske för att skivan var från 1981 så associerade man den till det minnet?

Så kopsade en från paralellklassen Rainbow's "Down to earth" från 1979 hösten 1990 sedan åt mig. Den var bättre. Iaf låten "Eyes of the world" är bra som fan.

Jag upplevde 1990 som så, att just var man barn och nu är man tonåring!!! Man upplevde att det på nåt vis gick så hastigt från 4 till 13 på nåt sätt.

Förresten, på tal om 1981. Jag har fått bra intryck av Hangö redan 1981. Det var stil meininki sommarn 1981. För då var jag där med morsan och farsan och syrran och mommo och några sjömän sprang över gatan i en jävla fart, utan att se sig varken till höger eller vänster innan. Jag var att va? Hur kunde dom springa över gatan utan att först se från båda hållen att det inte kom någon bil?

Vi var vid havs-stranden och badade då bland annat. Och jag såg en röd lanterna vid ett hustak minns jag, som var släckt, då det var en varm och solig dag.

Så minns jag sommaren 1986 då vi var med familjen i Hangö. Vi köpte lite gläbä och så, och någon spelade Abba från en bilstereo. Från "The Visitors" skivan. Jag kände igen den, för mommo köpte den kassetten åt mig höstn 1984. Det var dock bättre då fammo köpte Judas Priest åt mig sommaren 1987.

Det var en solig och somrig meininki. Som Hangö ju är. Finland söder. Och Abba-låten "The Visitors" är också somrig.

Så minns jag då vi var och såg på hiidenkirnu sommaren 1989. Det var då som farsan sade att hans faster fick mässling då hon var 17 och blev skallig. Och hon skämdes som fan över det, men håret växte ju ut igen. Man kan faktiskt bli skallig av mässling, då viruset är så kraftigt. Den sista ryska tsarens döttrar blev också skalliga, då det fick mässling som tonåringar.  Det är ingen orsak till att försöka utrota ett virus dock. Jag vet inte varför det kom på tal då, men det kom nu bara på tal. Syrran och några kusiner var med i bilen också.

På nåt sätt känner jag mig bara hemma i Hangö! Har ingen släkt eller något därifrån, men jag känner mig hemma där. Så är det bara. Folk är mera som mig där än i Karis på nåt sätt. Det är liksom Eeeeyy!! HANGÖ!!

Så minns jag juni 2000. Vi var i Santa fe i ääääääääkenes jag och några kompisar. Det var en galen Hangöbo där som härjade på. Han hamnade i ett vänskapligt slagsmål med min kompis. De låg på golvet och brotades med varandra som ongar i sandlådan. Men det var "kieli poskella" ett vänskapligt Ey! BRODER. slagsmål. Ingen riktig misshandel eller något sådant. Det var grabbaktigt "hurjastelua" bara.

Så sade Hangöbon åt mig: E du KÄRING, då du har långt hår?!? Så sade jag: Nå VITTU, du har ju långt hår själver ju!! Så sade han: Nå jååjåå! Han hade långt hår. Han var rolig.

Så blev några kärringar fittiga på honom och började rycka och riva i honom, då han försökte kila i vessakön.

Så va han typ: YaaAAAAAYY!!! ROCK'n'ROLL!!!! Och börja mosha där och ha sig.

Jåå, vi var ett antal gånger ute i Ekenäs nattliv just juni 2000. Det är fan ungdomsminnen det! från då man var ung och fager och 23. Det känns ju lite vemodigt för fan. Inte är det nuförtiden samma sak att fara ut som då. Då man var ung och naiv och man upplevde att ödet kanske skickar överraskningar åt en. Ung och naiv och ivrig var man då. Inte gammal och cynifierad. NÅVÄL. Jag är mycket ståtligare och starkare nu än då, och har betydligt mer karisma och sociala färdigheter nu. Jag tycks turligt nog höra til de män som åldras som whisky.

Hehe. Det var en som berättade lite skrönor som inte stämde åt mig sommaren 1997 som inte kan stämma. Åtminstone några saker. Det skulle ha varit en blackmetal-brud som bodde i Hangö. Helt realistiskt det i Hangö. Mycket mer realistiskt än i Karis eller Ekenäs. Men att hennes farsa sku ha spelat i Dissection..det är LOL! INGEN i Dissection, varken ex-medlemmar eller dåvarande medlemmar skulle ha varit såpass gamla så de skulle ha haft en 19-årig dotter 1997!! :-D Jon Nödtveidt allena var ju förfan 22 då! Så en black metal brud på 19 skulle ha kunnat vara Jon Nödtveidts flickvän kanske, men INTE att någon av Dissection skulle ha haft en dotter på 19 1997. LOL!

Men jo, Hangö är stil. Bättre än Karis. Det är intressantare människor i regel i Hangö än i Karis. Det är så inpyrt i Karis. Ekenäs är dock värst och sämst.

Det om det. Det är snart jul. Så jag önskar er en god Jul!

Nå int riktigt ännu! Jag minns december 1992 en kväll dagen före julafton. Det fanns en närbutik då i Kila. Jag och två kompisar stod där utanför och hängde. Så kommer det en som vi vet är polis, men var civil då, och dom höll just på att stänga butiken och dörren gick just i lås. Han sade "Ja måst nog slippa in bara!" Så kom dom och öppna. Så såg vi att han for raka vägen till ölhyllan och köpte en korg öl! Vi skrattade lite åt det.

Sedan blev det så i skrönan senare att han bankade fullt på butiksdörren och ropade: ÖPPNA! JA SKA HA ÖL!

Hehe, riktigt så var det inte. Men som dom säger i Ekenäs: "Fiser någon i början av Kungsgatan, så heter det nere vid torget att han sket på sig." Ryktet får eget liv så att säga.

Visselpips-ongin 1989

Jag minns någongång vår/sommartider 1989 så hörde man en lördag någon ongi som visslade på en visselpipa typ 2 timmar i kör. Han ropade något ivrigt och så visslade han: Triiiiiiit!! Ropade något ivrigt och visslade igen med sin visselpipa. Sådär höll det på länge. Det var typ från 100 meters avstånd, så man hörde inte vad han ropade, bara att han ropade något ivrigt mellan visslingarna med visselpipan. Och att han skrek på finska. Man hörde det till vår gård, och farsan sade också att det börjar gå lite på nerverna då det hela tiden håller på. Ongin måste ha lekt något roligt och ha tyckt att en visselpipa är spännande att vissla med. Jag hade faktiskt jag också några visselpipor som allmänna leksaker som liten. Jag äger nu också en engelsk scout-visselpipa som jag köpte på skojs skull februari 2005.

Haha, barn! :D Man kan riktigt liksom tänka sig hur förtjust en typ 6 åring kan bli i en visselpipa, och leker något med den i timtal. Jag var ju ett litet större barn då som 12 så jag tyckte det var en barnslig ongi också då jag hörde det.

Detdär var nu bara ett minne jag mindes mittiallt.

Jag råkade minnas Snöskulptur-tävlingen i Pumpviken 1984 då det var några bilder på Facebook från den häromdagen. Vi var där med lekis. Jag gick ju i gruppen "Blåsipporna" i Dalgatans Daghem-som lekiset hette på den tiden. Det var januari-februari 1984.

Varför ska grupperna i lekis och lekisarna också ha så barnsliga namn? "Blåsipporna"? Kom igen för fan! :-D

Vi var där med en mulen dag från lekis. En mulen vinterdag. Man var väldigt imponerad och fascinerad av främst ett gammaldags lok av snö. Vidare var det b.la. en autentisk äldre kuplafolkkare också som snöskulptur. En av skulpturerna skulle vinna sedan senare då folk hade röstat.

Jag ville vara stor och tuff så jag klättrade inte upp i snöloket och hade kul som de andra ungarna. För jag tyckte det var "barnsligt" och ville vara en stor högispojke. Fast egentligen skulle jag också ha velat klättra i snöskulpturerna.

Jag minns att en såndän Timo samt några andra stod uppe i loket, vid förarsätet och pratade, medan jag stod framför dom och vägrade komma upp, då det var barnsligt. Jag minns ännu Timos min däruppe som om att det sku ha varit igår. Jag ser det liksom framför mig som om det var igår.

Tänk var tiden gick. I högis tyckte man att det var jjjjäääättelänge sedan man var i lekis. Nu är 6-8 år inte just någon tid att snacka om precis.

I lekis dessa tider vårterminen 1984 hade jag allt som allt 4 kassetter. 3 var kopierade från 3 av bibbans lp-skivor som jag lånade. Och de var "Kustrock" en samling med finlandssvensk rock från 1982,  Victor Hurmio och Fetknopparna, som var en humor-musiker från Evitsskog, samt........ehh.... michael jackson "Thriller".......  samt mitt livs första kassett jag fick till julklapp julafton 1983. En Kiss-samling. Kiss är ju som bekant barnheavy, och som många andra småbarn, var jag fascinerad av Kiss då dessa tider. Det blev barnheavy redan 1979-1980 har jag läst, för då började ungar komma med sina föräldrar för att se på Kiss till deras konserter. Alltså förpubertala ungar. Under 06-09 så var ju Lordi precis likadan barnheavy åt småungar i Finland.

Fast jag aldrig diggat Kiss sedan dess, utom några få låtar som går att lyssna på. Men annars är jag verkligen inget fan av Kiss och har inte varit det sedan typ tvåan i lågis. Heh. Jag borde ha hört på något BRA istället i lekis. Jag visste att det fanns riktigt bra musik då 1983-84. Jag hade inte bara aldrig hört det själv, men jag bara liksom visste. Det var faktiskt en liten besvikelse att Kiss inte var så bra musik som jag hade väntat mig då julen 1983. Jag hade trott att musiken skulle ha varit ännu tyngre och vildare. Nåja, Kustrock LP:n diggade jag faktiskt fullt.

Man fick som sagt rösta vilken skulptur som skulle vinna. Jag var i lekis då jag hörde av de andra ungarna, att kuplan hade vunnit. Det var ett jävla marr minns jag i lekis då. Typ såhär:

Nej VITTU ändå!! Dendär kuplan vann.. Å den va ju sönder också å allt...voj nu satan också man blir arger!!! 

Int va den mer sönder än att snön var lite naggad på kanten av den. Jag hade inte något emot att kuplan vann och förstod det på ett sätt då den såg så autentisk ut och var typ lika stor som en kupla, även om jag själv tyckte att loket var den finaste skulpturen.

Ongar tar nu allt på så blodigt allvar, haha.

Och 1985 ordnades det också snöskulptur-tävling vid Pumpviken. Då var där bl.a. en stor och fin igloo. Vid samma tider for jag med pärona och syrran till Lågis ett veckoslut (Var det samma kanske) efter den s.k. "Sockerbiten" Alltså en sockerbit med poliovaccin. Då man massvaccinerade befolkningen då några hade drabbats av polio i Uleåborg. Jaa-a. Dendär jävla sockerbiten.
Jag minns att jag inte ville svälja den direkt. Så morsan och farsan stod vid sidan om mig och båda två uppmanade mig att svälja den, tills jag inte orkade lyssna på deras gnäll mera och svalde den bara. Lydnaden straffade sig mot kvällen då jag fick feber.

Har dock hört om folk som fick betydligt värre men av den. Suck. Vad mera kan man säga än att "Mot enfalden kämpar självaste gudarna förgäves". Jag ger upp. Jag orkar inte säga mera nåt åt folk som är så vaccinationstroende så de övergett allt kritiskt tänkande och blint litar på auktoriteter. Jag orkar helt enkelt inte mera vara dadda åt folk. Jag bara önskar att man inte ska diskriminera oliktänkare. Man borde respektera deras åsikter. Kallar man dom för invektiv och vill tysta och straffa folk som är skeptiska.. -dom som gör det kan lika gärna flytta till Nordkorea. Hejdå.

Jag minns förresten då några från B-klassen hösten 1989 var i bibban och lyssna på Victor Hurmio med hörlurar (Man kunde lyssna på bibbans skivor i bibban den tiden) Jag såg det. Så ropade en av dem mitt namn fullt och pekade på mig. Så tyckte den andra att man får int skrika i bibban. Så flina jag och han som hade ropat mitt namn flinade också.

Så ropade han att TÄNK OM DE LÖSS I HÖRLURANA!!! (dvs att man skulle få lus-smitta via hörlurarna)

Sedan lugnade han ner sig. Typ en halvtimme senare brast de båda två ut i vrålskratt mittiallt då de satt på soffan i bibban med hörlurarna på sig. Vaktmästaren i bibban, en såndän Liisa, blev arg och drog bort hörlurspiuhona och ropade åt dom: Yt härifrån. GENAST! Som var hennes kutymrop åt ongarna. Hon sade "Yt" då hon kunde svenska så dåligt.

Dom hade börjat gapskratta så, berättade dom senare, då Victor Hurmio sjöng i en låt såhär: I en stia, där det lukta fis

Jåå, ja kommer ihåg höstn 1992 så var jag nere i Varuboden och såg på skivor (dom sålde då LP, cd skivor och kassetter där den tiden. Främst mainstream) Så plockade jag på skojs skull upp och såg på Kiss då nyaste LP vid namn "Revenge". Jag såg på bakfodralet där dom stod klädda i svart läder och svarta läderkappor och boots samt rakare långt hår. Pudelfrisyrerna var gone. Och såg tuffa ut hela Kiss-schacke. Jag tänkte typ såhär: Så dom ser ut såhär nuförtiden? Borta var 80-talets Kiss med sina leopardskinn-motiv och trasiga kläder samt neonfärgade trasor och allmänna 80s aktighet med pudelfrisyrer etc. Och borta var ju såklart också ansiktsmålningarna och imagen dom hade haft innan 1983. Detta var en tredje image av Kiss. Jag tyckte faktiskt att det såg ut som om dom uppdaterat sig till 90-talet då jag såg det, minns jag. Det såg lite fräschare ut. Deras ansiktsmålningar fick mig att börja må illa då jag blev mera än 7 och 1992 så var allt som hade att göra med 80-talsimage helt enkelt gammalmodigt. Även jag tänkte att 80-tal? LOL! då back in '92. Det skulle räcka till 1996 innan jag började se nostalgi och retro i 80-talet. Innan det var det bara gammalmodigt och skrattretande.

Sedan började ju dom med de fula ansiktsmålningarna igen, men det är en annan historia.

Jåå, jag köpte två kassetter därifrån det året. En The Doors-samling juli 1992 samt Megadeth-Countdown to Extinction 12.10.1992 två dagar efter Megadeth-keikkan i hesa där Pantera spela som förband och var en upplevelse för livet då det var mitt livs första keikka jag var på.

Jag blev intresserad av The Doors då jag såg ett Rockstop-avsnitt på tv:n med juontajan Heli Nevakare, som handlade om The Doors 3.7-1992.

Hehe. I ettan och tvåan var det Kiss och Wasp som gällde. Det var det tuffaste man kände till. Isynnerhet WASP var jättetufft minns jag. Jag lånade Wasp-debutskivan av grannflickan hösten 1984 och bandade den till kassett. Det var nog faktiskt tufft tyckte man då.

Sedan minns jag en vinter-fredagskväll vårterminen 1985 då vi var typ en kilometer bort hemifrån hos visit hos en såndän Gösta. Jag var med Göstas söner uppe i pojkrummet och lyssnade på Kiss och Wasp medan vi åt chips och drack limppare medan de vuxna var nere och pratade i vardagsrummet. Det var mysigt och jag tyckte att det var tufft att vi lyssnade på Kiss och Wasp :) Vi lyssna på första Waspen, samt Animalize av Kiss. Jag minns att en av dom frågade mig: "E de tufft?". Och jag sade jåå.



Kiss är kommersiellt och så.. men några låtar är bra.Into the fire. (Hette den så?`) låten minns jag att vi lyssnade på då där uppe i vinden vårterminen 1985. Samt att jag minns "I wanna be somebody" av WASP att vi lyssnade på den åtminstone.

Haha, på tal om Kiss så finns det i Revenge skivan en låt som heter "God gave rock'n'roll to you"  Jag kan riktigt tänka mig att någo präster som är emot heavy i allmänhet.. Så säger någon kristen Kiss-diggare.. b..b...but...but...God gave rock'n'roll to you! Och ser det som ett alibi att han kan lyssna på Kiss utan att brinna i helvetet som straff. :D Precis som kristna ungdomar säkert lyssnade på Lordi låten "The Devil is a loser" I början av 00-talet med gott samvete. Och visade typ som alibi för andra kristna att man kan nog lyssna på Lordi, för "han e på vår sida!" :D

Det om det för ikväll.

Snubben som inte fick igång sin mopo senhösten 1985 (Igen)

Jag tänkte att jag sku berätta så detaljerat jag minns om den gången under senhöst höstterminen 1985, då det var en "mopogobbe" som inte fick igång sin mopo och som jag och en kaveri retade lite grann för det.

Det var på det lilla viset, att det var en vardags-sen eftermiddag/kväll och jag stod vid fönstret hos min dagmamma och såg mot vårt hus (Jag och dagmamman bodde på samma gata) för att se när pärona skulle komma hem, för jag hade långtråkigt och ville hem.

Då ser jag nere på gatan i mörknet någon skepnad..skepnaden verkar att sitta på en mopo, och han verkar ha något problem. Jag funderar en stund var det är fråga om, så kom morsan och farsan hem och jag fick gå hem. Typ 2 minuter efter det kommer en kaveri till mitt, en såndän Janne.

Skepnaden ute på gatan är ännu där och sparkar sig fram i snigelfart mitt på gatan. Han hade kanske hunnit en hundra meter. Han sparkar sig fram till fots, sittande på mopon, försöker ibland sparka igång sin mopo, och stundvis påtar han på motorn med sina händer sittandes på mopon. Därför går det så långsamt. Han försöker uppenbarligen hela tiden få igång motorn, utan att få igång den. Det var en blå Raisu.

Jag och Janne får för oss att lite cykla omkring honom och lite reta honom. Han muttrar något åt oss med hjälmen på. (Vi hör inte så bra vad han säger med hjälmen på sig) Han säger bl.a. "Painukaa helvettiin" Man hör bara brr.. brrr.. då han försöker sparka igång sin mopo, medan vi cyklar runt honom där han står med sin mopo.

Till slut tröttnar vi lite på det och far utanför mitt. Janne for ner på gården, men jag blev ännu vid trottoaren och såg mot mopogobben i fjärran, som nu var kanske 200-300 meter bort från oss. Han hade ännu problem med att få igång den, och så plötsligt fick han igång den! Man hörde bara: vvvvRRRRROOÖÖUMMM!!!! vvvRRRÖÖuumm, vrrröum, vrröum, vrröum, vrröum, vröum, vröum! Och jag tänkte såhär: "Nå nu fick han igång den!"

Sedan mittiallt, istället för att fortsätta köra rakt fram, så vänder han och kommer mot mig! Jag ser bara mopolyktan som närmar sig och hör hur motorn närmar sig. Han kommer målmedvetet rakt mot mig . Man hör bara: Nööööönn!!!! Nööööönnn!!!! Nööööönnn!!! !Nööööönnn!!! och ser då mopolyktan närmar sig, då han kommer körande.

Jag skrattar och  ropar åt Janne, som är längre ner på gården och inte varse om situationen såhär: UuuuAAAhahahahahahahaaaahh!!! HAN KOMMER HIT!! Då märkte Janne det också. Vi sprang skrattande till ytterdörren, för det var ju spännande och kul. "Mopogobben" (dvs en tonårig kille) kom och stod vid trottoaren och ropade något argt åt oss. Man hörde bara en grov och arg röst som ropade nåt: Raa RAA RAA RAA RAA RAA RAA!!!!!!!  Men man hörde inte alls vad han ropade, då motorn var på och han hade hjälmen på päronet, som ytterligare dämpade det han ropade. Jag och Janne stod vid ytterdörren till mitt och fnittrade.

Sedan körde han nerför en gata och fick lite problem med mopon igen. En såndän Sune, som var byggmästare, hade också kommit till oss för att remppa köket och han såg ut från köksfönstret då jag och Janne såg ner mot gatan som mopogobben körde nerför.

Sedan kom han uppåt igen och kom körande förbi på gatan igen. Vi stod i farstun då och glodde och Janne visade tungan åt honom via fönstret, fast det såg mopogobben knappast.

Sedan berättade jag om juttun några dagar senare åt en annan kaveri. Just efter att jag hade berättat det, så hör man någo mopoljud och två mopon vänder in på gatan, varvid den ena mopogobben är just han med den blåa Raisun. Han kommer emot körande och ropar något grovt åt mig. Innan det hinner jag säga åt kaverin "Där kommer han!" Då man talar om trollen, som det heter.

Sedan en liten tid senare så kommer han långsamt förbi med Raisun medan en annan cyklar långsamt vid sidan om honom. Han talar något lugnt med han som cyklar, och ger en snabb halvskitig blick åt mig då dom far förbi yttertrappan var jag står. Sedan minns jag inte att jag sku ha sett honom mera.

Jag berättade sedan i skolan hela incidenten skrattande åt några från sexan och dom lyssnade på roat. Sedan en dag senare kommer det i skolgården fram till mig 3-4 andra sexor tillsammans med dom jag berättade det åt och den ena av dem sade: Hej berätta om dendär mopojuttun igen! Och jag berättade och dom lyssnade.

Jåå, så mindes jag nu mittiallt bara då jag var i Sverige sommarn 1985 med pärona och syrran. Vi var i Sthlm och i Kolmården och Kulmården sedan. (Vi for dit med buss) Kulmården är menat för barnen. Medan Kolmården ju är en djurpark. Jag hade köpt en promenadkäpp med godis från båten. Alltså en genomskinlig "gammaldags promenadkäpp" i plast, bara att den var kortare än en riktig promenadkäpp. Det var fullt med godis inne i den plastkäppen.

Det var en guide med i bussen från Finland. Hon sade: "mielestäni kaikilla lapsilla on tollainen keppi mukanaan kun ne tulee laivalta!" Så var det säkert, för jag köpte den också för att det var liksom en jännä promenadkäpp med godis.

Så var det någon fuler ongi som jäbbade åt mig i bussen på väg till Kolmården. Jag jäbbade tillbaka. Så pausade vi, och jag ville ha sockerdricka, så föräldrarna köpte en flaska Spendrups sockerdricka åt mig. Den var god. Jag brukar alltid dricka sockerdricka då jag är i Sverige, för det är jättegott och man får inte det från Finland. Nåja, vi i Finland har lonkero istället, som är jättegott.

Vi såg elifanter i Kolmården som gick helt fritt där med en som skötte om elifanterna. Och tigrarna blev helt vilda då det blev kväll. Dom morrade åt oss och hade sig. Sedan körde vi med buss och leijonen vandrade utanför. Det var så, att ett stråk kunde man köra med bil/buss och det var vilda djur utanför.

Sedan åt jag ispinne där. En röd ispinne vid namn "Finger" eller något dylikt, som var format som en hand med ett pekande finger.

Så åkade vi med något sorts blå mojänger ovanför Kolmården. Typ någo gamla skidliftar eller nåt typ. Typ utsiktskorgar eller hur jag ska förklara. Det var det roligaste i Kolmården.

Sedan, då vi for till Stockholm igen, så drack jag Apotekarnes sockerdricka. Den var nog också god, men Spendrups sockerdricka var kanske lite bättre. Det stod på baketiketten något typ att alla tycker att Apotekarnes sockerdricka är SÅ GOD! typ.

I Stockholm, då vi väntade på bussen, så var det två från Finland där som satt på busshållplatsen. Den ena rökte en cigarett och gav den halvrökta cigaretten åt en annan och sade "Polta tää!" Så sade den andra: Nojoo! Och började röka den. Jag tänkte att tänk om de e knark? Som nu ongar brukar tänka :D

Sedan var vi i en skivaffär och jag fick välja en kassett åt mig. Jag valde Ozzy Osbourne "Bark at the moon" Jag var jätteivrig för jag tänkte att jag hittade tuff musik nu!

Vi bodde faktiskt i Hotel Reisen i gamla stan då vi var i Sthlm, för där brukade vi bo då vi var i Sthlm då jag var liten lort. Sedan bodde vi faktiskt också hos en morsans kaveri sommaren 1982.  Det var ganska bängt att vara i Sthlm första gången som 5 årig lort vill jag minnas! Tunnelbanan var jättespännande tyckte man då.

Jåå, så minns jag då jag var på sommarteater vid Raseborgs ruiner sommaren 1989. Vi for i något skede till Slottsknektens Stuga under pausen. Det kom några andra också som inte var på teater. Eller dom gick framför oss upp till Slottknektens Stuga. Den ena had militär-camouflage byxor och var barfota och den tredje var en farkkurocks-bohem, typ. Det var en tredje med också. En sade åt sin kompis såhär i njutbart läge, typ att slurp: Man får ÖÖÖL däråppe! Varvid den andra vände sig om mot han och sade i ivrigt tonläge: Ja vet de!

Så kommer jag ihåg från Uncan då jag var barn. Jag minns att jag tyckte att de som gick i Uncan var stora och tuffa högis-elever. Jag minnsvårterminen 1987 då jag väntade på att morsan skulle ha möte en fredagskväll så var jag nedanför bibbatrapporna inne då bibban had stängt då jag och farsan väntade på att morsan skulle bli färdrig med mötet. Jag granskade 3 typer utanför uncan från fönstret. Uncan var ju då på det ända bra stället, i Fokus-huset. De öppnade en liters flaska gul Jaffa och drack alla 3 från paffmuggar Jaffa. Och jag tänkte att bra att de kan dricka Jaffa också att de inte bara dricker öl! (indoktrinerad av skolans anti-alkohol propaganda, mmuahaha!)

Det var en liten svartklädd brud med som hade jätteblont hår, i typ punkfrisyr och hon hade en röd Honda Monkey som hon satt på. Hon satt liksom bakåt på sätet, att hon såg mot polisstations-dörren, medan monkeyn var framåt mot posthuset. Hon kände uppenbarligen killarna som drack Jaffa och talade med dom lite. Det var alltså vintertid.

Sedan for killarna någonstans och hon blev kvar sittandes på monkeyn. Hon hade med en mankka som hon lyssnade på musik med högt. Sedan verkade hon bli rädd och stängde mankkan mittiallt. Förklaringen var att det kom en skäggig skrikande polis från polisstationen och gnällde på att hon hade på musik så högt. Han röt till ännu efter det hon hade stängt och gick tillbaka in till polisstationen.

Jåå, den bruden bodde i närheten av mitt. Jag minns en sensommarkväll så var hon och hennes kaveri utan tobak. Det var augusti 1987. Dom stod vid korsningen mellan Klockarsgatan och Ekenäsvägen och så kom det en kille med en blå monkey. De stoppade monkeyn och så frågade bruden med en kall "kova mimmi" röst och tonläge: Onx sul tupakka?!

Så kom det en gobbe i 60-70 årsåldern förbi cyklande. Då var hennes tonläge och röst helt annat. Det lät snällt och rart och ursäktande då, då hon frågade gobben: Anteeks nyt, mutta onko sulla tupakkaa?
Gobben cyklade bara vidare, till synes helt oberört. Han sade ingenting.

Jag var faktiskt i Uncan en 5-6 gånger då det var i Villa Haga.Några år hade dom sommarcafé där också, men jag tyckte det var långtråkigt i Uncan personligen. Jag var där 93-94 en 5-6 gånger kanske allt som allt. Det bästa minnet är från mars 1994 en lördag då jag och en annan var i Uncans tv-rum och såg på Kummeli.

Jag minns att jag hade roligt vårterminen 1985 i tvåan då jag berättade alla möjliga juttun åt sexornas pojkar då jag var i tvåan, och dom tyckte det också uppenbarligen, då dom flockades kring mig och lyssnade ibland ute på skolgården.

Kerstin tog engång då tag i mig då jag kom in från rasten och frågade mig: Bråkar sexornas pojkar med dig? Så sade jag: Nää! Och Kerstin frågade: Ni bara pratar? Och jag sade att jåå.

Jag mindes gula mopon jullovet 1985 som då den kom körande i sned vinkel mot trappan och han i kyyti kastade en stor kinare på backan då de körde förbi. Då gula mopons motor lät som en blandning av en Junkers Stuka-störtbombare från andra världskriget och ett Venom riff! Liksom "maskulint" grovt och aggressiv lät motorn då den kommer körande i sned vinkel mot oss. Liksom  i attackerande stil: VrrrAAaaaaouuuu!!! och sen PANG! Kinaren. Man tyckte på samma gång att det var jättetufft då och var fascinerad.

Då gula mopon först far körande uppför gatan förbi oss (mig och syrran med kaverin.) Så ropade nåt han som satt på kyyti. Syrrans kaveri sade: Voi nej, dom kommer att komma tillbaka, för han ropade något! Och mycket riktigt. Typ en minut senare kommer gula mopon plötsligt vändande in på gatan (det var nära en korsning)  och mot oss i sned vinkel så det gav nu då man tänker på det senare ett intryck av en Junkers Stuka. Inte minst då han på kyyti kastade kinaren på backan också! Alltså sånthänt intryck typ: Bara sirenen fattades, då Stuka planen hade sirener då de störtdök, för att öka den psykologiska effekten på motståndaren. Alltså sånthänt intryck gav gula mopon då december 1985:

https://www.youtube.com/watch?v=2o7dkC8XWJ4