Drömmen om Dead på ett släktfoto från mommos

Alltså  ja drömd engång att jag såg på ett släktfoto som var fotat hemifrån mommos, och dbakgrunden var ju som det brukar se ut hos gamla gummor. Små ovala tantiga tavlor, typ en skål med vita mintkarkkin i bakgrunden etc. Det var ett foto med typ 10-12 från släkten, några stod och några satt och mommo och alla andra skrattade och såg glada ut i fotot utom en som inte hörde till släkten, som var med på fotot precis som om att han sku ha hört till släkten, nämligen Per Yngve Ohlin, bättre känd under namnet "Dead" dvs Mayhems sångare från 88-91. Alla andra var fint klädda och han stod där med corpsepaint och trasiga svarta jeans etc och såg precis ut som Dead, haha.

Jag var int med på fotot, ja, om det inte var jag som symboliserade Dead i drömmen. 😂

Även jag gick som ung på myten om att han var jätteudda och tyst och mystisk. Fast det är en mycket romantiserad bild. Det var vad jag har förstått främst de som inte kände honom, som spred sådana myter. Han lär ska ha varit en rolig spexare kind of till sin natur och ingalunda jättemörk och hemlighetsfull eller något sådant trams. En konstnärssjäl och rolig spexare. Sådant intryck har jag fått då man har läst seriösa saker om honom, t.ex. då man hört hans brorsa i Sveriges radio som har berättat om honom. Jag tyckte nog också då som ung att man tyckte då man såg bilder på då han poserade att han tvärtom såg rolig ut mera än någon mörk, mystisk figur.  Fast vad kan jag säga då jag inte kände honom, men sådant intryck har jag fått.

Därför var den drömmen också jätterolig. Alltså drömmen gick bara ut på att jag såg ett sådant foto i ett foto-album hemma hos pärona. Och det var i drömmen helt naturligt att Dead var med på ett släktfoto taget i mommos vardagsrum, haha. Och ännu till i hela sin scenutstyrsel. Och sina söndriga jeans, som han hade grävt ner i skogen innan han satt dom på sig (på riktigt)

Fotot var i drömmen från 1991.

Ni kan ju fast googla på Per Yngve Ohlin och där han är målad. -så såg han ut på mommos släktfoto som bilderna på honom som kommer fram då man googlar. 😅

Och så drömde jag april 1996.. ja, hur ska man förklara? Jag drömde att jag gick jättetokigt längs med vägen med armarna  viftande liksom ööööö!! Så föll jag omkull på gatan och en kamera filmade mig, och jag såg liksom mig själv sedan där jag undrade: Va?  filmar den? Vet int hur bra ja förklarar här, men det var också en kind of rolig dröm.

Så härmade jag sedan åt några kompisar hur jag gick i drömmen med en cp-min med tungan hängades ut ur munnen sådär just att : Öööööhh!

Jag gick så några gånger av och an, ända tills en av kompisarna sade: Du påminner om Dead!

Då slog det mig, att just sådär sku man ha kunna tänka sig att Dead sku ha spexat till det också, haha. På nåt sätt bara visste jag att det sku faktiskt ha varit Dead-aktigt.

Sedan några år senare såg jag på webben ett foto av Dead där han har precis likadan min på sig som jag hade då kaverin sade att jag påminner om Dead! Liksom tungan uthängande och så, haha. Jag ska sätta en länk nere här till den bilden.

Detta är ett exempel på liksom det kollektiva universum tror jag. Man liksom drar till sig såndäna saker av folk och saker man är intresserade av på något sätt. Utan att ens medvetet försöka posera eller härma eller något. Det bara kommer.

Och så såg jag ännu senare ett filmclip på honom där dom filmar honom utanför Mayhems treenikämppä. Där spexar han något också och viborna är faktiskt lite de samma som då jag härmade hur jag gick i drömmen 1996, fast det såg betydligt mera cp ut som jag gjorde det.

Hahahahaha, tänk om någon modern "metal brud" som tycker att Ville Valo är ett bra exempel på en "metal dude" och så sku hon vara på blind dejt där hon vet att det är någon "metal dude" som ska komma på dejt. -hon väntar sig att någon Ville Valo ska komma, och så kommer Pelle Dead istället! LOL! En förnäm brud som lyssnar på mainstream metal skulle väl säga: Hyyyj! Yääk! -Det sku nog vara rätt åt henne.

Haha! Just "Uäk!" eller på finska "Yäk!" är en fras som främst brudar brukar säga. Det har jag märkt.

Hahah, jag mindes nu mittiallt bara ett barndomsminne från 1981. Det var så, att jag och dagmamman och en gemensam familjebekant skulle fara till nåt annat ställe i Karis med den gememsammas familjebekantas Lada 1200. Jag tyckte att det var en så ful bil, så jag blev förskräckt och stå på backan och börja lipa fullt då jag förstod att dom ville ha mig in och med i den. Jag ba' typ: UUÄÄÄÄÄ!!! Ja vill int komma in i dendä bilen!!!

Så sade min dagmamma, redan sittandes i bilen med de andra: Men då blir du ju ensam här då vi far! Så sade jag: Men *snyft* Håkan e ju här!(fingerat namn, dvs min dagmammas gobbe) Han stod ute på backan, och dagmamman sade: Men Håkan far nu också! Han förstod vinken och låtsades gå bort. Då först kom jag in i Ladan, för att välja mellan två alternativ, så var det trots allt bättre att komma in i bilen än att bli helt ensam där ute på backan.

Jag märkte nog sedan att "Håkan" blev kvar ute på backan och förstod att jag hade blivit dragen vid näsan, men sade ignenting. Jag var mest stolt och glad över att jag hade kommit in i bilen trots allt, och frågade nyfikna frågor om ympäristön. Då vi for förbi Selcast så frågade jag: Varför luktar de så illa här?  Så sade de vuxna att roskisbilen e där på nå uppdrag. Mycket riktigt, roskisbilen var där och hade en gul blink på taket som blinkade. Den stod ungefär utanför Selcast.

Alltså vittu ja kom att tänka på hur arg ja blev då vi hade bekanta från Grankulla (sic!) på besök 1983. Dom hade två pojkar. En av pojkarna söndrade med flit mitt legohus som jag had byggt upp!! Nåja, den pojken blev bankir som vuxen, så det kanske inte var så underligt? Hehe

Sedan var vi i Grankulla på besök hos dom sensommaren 1986. Alltså jag med familjen. Men pojken som söndrade mitt legohus då 1983 var rikit hederliger av sig nog då 1986 då vi var där hos dom. Han var med i Judo och Karate sade han. Han var typ 5 år äldre och "kova". Han visade judogrepp åt mig och förklarade att om det är någon som bråkar med mig, så ska jag först slå honom med knytnävan i ansiktet, och sedan slå honom fullt i magan genast efter, och då ska man flyga på honom då han är typ ur balans efter dessa första två slag, förklarade han.

Sedan visade han karate mot mig och sparkade i luften framför mig. Hans morsa såg det, och sade strängt: PATRIK! VA HAR JA SAGT OM DETDÄR? INGA  HÄSTSPARKAR!!

Jag minns att han hade en plansch på Axl Foley i sitt rum, alltså dendä neggen i filmen vad den nu hette. Han satt i motorhuven på en röd mercedes och såg lömsk ut och höll en pistol i ena handen.

Sedan var jag där nästa och sista gången förmodligen hos dom maj 1997 då dottern i huset blev student. Hon sade glatt Hejssan! åt mig då vi kom.

 Sedan var vi ute på deras balkong. Han Patrik satt på en trädgårsstol och rökte Marlboro Lights med puku och slips på sig och förklarade att han jobbar i en bank och blaablaablaa. Han var då iaf en så typisk grani-yuppie som man bara kan bli.

Sedan då dottern i huset skulle fara ut på jatkot så att säga, ut och supa med den andra nyblivna studenterna i praktiken, så var det någon gobbe som också var gäst där som ville lite skämta och sade med ironisk underton åt henne medan han smajlade: Du ska vara hemma senast klockan elva!

Innan det hade vi varit i Sjundeå och hälsat på en annan familjebekant var son blev student. Det var en snygg blond brud där som gäst. Vi satt ute i trädgården och bina surrade i blommorna, då dom hade bikupor.  Pärona och syrran talade om någon julkkis som jag inte alls vet om, någon Suomalaisuuden liiton kannattaja, någon Heikinheimo, som just hade begått självmord. Eller det gjorde dom i bilen då vi for till hesa till just granibons ylppäre-

Sedan då det blev kväll så for jag till Ekenäs med två kompisar. Vi for till Santha fe, där det var någon tråkig trubadur. Sedan såg jag på Kungsgatan någon brud som hade tejpat på sin rygg en stor papperslapp, där det stod med svart tusch: Jos tahdot pimpsaa, niin tule tänne! Vet inte om det var ett skämt eller något. Nåja, 90-talet var ju mycket tolerantare än dagens tider, så..Antingen var det ett skämt, eller så var hon ovanligt tolerant. Ännu på 90-talet kunde brudar tydligen vara mycket mera openminded på det sättet och toleranta&liberala på riktigt.

Hahahahha, nu mindes jag mittiallt bara 5.6.1993. Då var det nians skolavslutnings dag och jag var i -Ekenäs tillsammans med två kompisar. Vi hade druckit något litet, men i den åldern så ska man ju låtsas vara mycket fullare än man är, så vi vinglade lite just då vi var på väg ner mot Kungsgatan ungefär där var Tekniset är nu. Så kom polis-saaben och var på väg att vända upp mot polis-stationen som då var i ett trähus. Dom stannade till och råglodde på oss. Det var fan rätt bängt ska jag säga!

Sedan efter en halvtimme så gick vi där ungefär igen och såg upp mot polis-stationen. Vi såg en snut ute på backan där och kaverin sade ironiskt: Snutte! Mimimimimi!

Sedan for vi till Harolds, fast minns inte om det hette så då. Kompisarna fick nog stop, men jag fick inte för som sade att jag inte kan ha ålder. Men jag fick sitta där och se på då kaverina drack sitt stop och tog några huikkor också. Det var en typ med The Exploited-tygmärke fastsydd på sin rockärm som stod och speka Pokeri där. Jag hade sett honom i Karis Shell några veckor tidigare, och då had han också rocken med the Exploited märket. Ingen aning vem det var. Han kanske var typ 22.

Och så minns jag då vi var på min småkusins studentfest lördagen den 1.6.1996  Hos en såndän Kalle, som han kallas till. Eller i deras familj då han ju bodde hemma då ännu. Där söndrade Kalle på misstag sitt champagneglas, och hans farsa ade bara ööhöhöhöh, skärvor betyder lycka! TA EN TILL SUP! och gav åt honom et annat glas champagne. Kalle var bara tyst och såg lite nologer ut.

Sedan då vi kom hem till Karis från Kalles och en såndän Johannas ylppäre från hesa, så for jag ut lite senare med två kompisar och två brudar som hängde med oss en liten tid då ibland. Alltså int att vi va tillsammans, men vi hängd tillsammans av nån anledning. Och de brudarna hette Pami och Elli och var finskspråkiga. Det var liksom lokala brudar som bodde i samma stadsdel som vi.

Vi var vid Karjaan Yhteiskoulus jumppasal. Elli sade: Nyt on koulun päättäjäiset! Nyt pitäis keksiä jotain!! Så kastade hon något på slöjdsalens plåt-tak så det smällde och bamade till och jag tänkte att nu kommer typ Johtaja snart! Ingen kom dock, då det var sent på kvällen.

Så for vi till en skogsdunge och hängde där bara. Vi tänkte att vi en vacker natt ska ta dit en fackla och mankkan med. Vi gjorde det dock aldrig just på den platsen, synd nog. Nåväl, man kan ju göra det ännu någon sommarnatt dock. Det är en atmosfärisk plats må jag säga. En atmosfärisk liten place i en liten skog.

Så gick vi på gatan efter en stund igen. Ellis syrra kommer med bilen, som var en Mitsubishi och stannar och pratar med Elli via det nervävade fönstret. Eller hon växlar några ord med henne. Jag skymtade instrumentbrädan i bilen som lyste i nattmörknet.  Jag sade åt kaverin gick närmast att man känner sig int nologer liksom, men..men.. Så sade kaverin punktåpricka som jag också menade men int hittade orden: Man känner sig dabboger! Å jag höll med. Liksom att Ellis storsyrra kom dit.

Sedan gick vi alla hem om jag minns rätt.

Heh, vyerna var nog smala då så att säga. Den stadsdelen var som vår stad, och resten av Karis var som "vida världen" :P Men det känns konstigt att det är så längesen redan. Det säger bara SWISCH PUTT! Så är man inte 19 men 43. Eller nåja. Nu är det ju längesedan nog. Men ändå liksom. Man tror liksom att tiden är evig då man är 19. Eller så känns det som då iaf.

Jåå, så var det 2 flickor som vi kallade för "Malin och Skrelin" men vi var aldrig kaveri med dom men dom bodde i grannskapet. Den ena hette faktiskt Malin, men vi visste int vad hennes uppenbarliga bästis hette, så det fick bli Skrelin.

Alltså Elli va ju faktiskt snygger nu då man börjar fundera på det i efterhand.. men har inte sätt henne sedan 1997. Och nu måste hon ju vara åtminstone 40!! Helt surrealistiskt att tänka sig, då man har kvar bilden i hjärnan enbart hur hon såg ut som tonåring. Vet ingenting om henne. -Tror hon i nåt skede flyttade för att studera någonstans och blev på den banan.

Nu mindes jag mittiallt bara ett minne från våren 1989 att jag ibland såg på ett Tjeckoslovakiskt barnprogram då jag kom hem från skolan. Mest på skojs skull va. Det var nog barnsligt men jag såg på det ändå. Det var liksom riktig film och inte tecknat, och handlade om en pojke som bodde på ett barnhem, och som funderade på om han är född på riktigt (sic!) Pojken var kanske 10. Jag minns alltid den glada och barnsliga musiken i början och slutet. Refrängen som ett barn sjöng kommer jag ihåg att barnet sjöng glatt: KÅMMÅRJEE, KÅMMÅRJEE, PIMPADOMPADIMPAPIMPSAPIM! Alltså jag minns bara detdär kåmmårjee, kåmmårjee-sedan minns jag bara melodin. Det lät som att dom sku ha sjungit KÅMMÅRJEE. Betyder något på tjeckiska(eller slovakiska) nog, men det stavas nog inte så :)

Så frågade jag hösten 1989 i sexan en klasskaveri att haha, såg du någongång på detdär tjeckoslovakiska banrprogrammet där dom alltid sjöng såhär, så sjöng jag det: KÅMMÅRJEE, KÅMMÅRJEE....  Han nickade på huvudet och skrattade.

Jååå, så kommer jag ihåg ett junttit finlandssvenskt barnprogram vid namn "Lilla O och Molly" Det var en kaveri från skolan jag gick hem med vårvintern 1993, då han bodde också på andra sidan av stationsbron som jag. Vi gick på bron och då det kommer emot en typ med några andra från finskspråkiga gymnasiet. Kaverin pekar på honom mittiallt och säger:  Lilla O och Molly!

Så vände han sig om medan han gick och sade med ett smajl i ansiktet åt min kaveri: No voi vitun homo, vitun urpo!! Det mindes ja nu bara mittiallt.

Och i mitt nästa inlägg så ska jag kanske b.l.a berätta litet om vappen 1997!

Här är länkarna till detta med Dead och hur jag gick med tungan uthängande ur käften då i drömmen
Alltså om man scrollar ner litet och det andra fotot som kommer
https://www.voicesfromthedarkside.de/interview/morbid/
Och det framgår inte hur jag gick i drömmen via detta clip, jag gick mycket mera cp-aktigt i drömmen, men liksom atmosfären här är den samma
https://www.youtube.com/watch?v=uSiJCX5Ly3c

Konstig flygande manick i Suomussalmi 1967

Alltså jag kom nu mittiallt bar att tänka på en juttu från Tapani Kuningas-boken "Ufoja suomen taivaalla" som jag läste första gången sommaren 1989 då jag lånade boken från bibban. Jag tror nu inte att detta var frågan om ett ufo från en annan planet, men kanske något som Sovjetunionen skickade över gränsen? Suomussalmi är ju inte långt ifrån ryska gränsen.

De börjar muuten bli ordentligt tråkigt dethär med att isolera sig!!

Nåväl, detta är vad som sägs ha hänt i Suomussalmi 1967. Mer tarkka 14.6.1967

Det var mitt på dagen en solig dag och Arvi Juntunen och hans brorsa jobbade med något ute på gården. Mittiallt hörde de ett kraftigt brus ur himlen. Som om att en tornado var på väg. Då Arvi vände sig om för att se så hade det kommit ner ett konstigt litet föremål från skyn. Det var cirka 5 meter från honom och svävade en halvmeter ovanför marken och såg ut som en upp och nervänd kastrull.

Arvi såg på föremålet en stund. Det var cirka 70-80 cent i omkrets  och höjden var cirka 30-40 cent. Färgen var brunaktig. Det var som en vinge på ena sidan av föremålet och i dess undre var det något som roterade hårt. Solen blänkte på föremålets yta.

Arvi fick för sig att ta fast föremålet "Koska se oli niin outo vekutin" Han närmade sig föremålet och var cirka 3 meter ifrån det, då det mittiallt kom ut 3 spröten från föremålets sida. Han fick en elstöts aktig känsla somhan tror att kom från sprötena. Fast dom inte rörde i honom.

Arvi backade då och i samma stund började föremålet röra på sig. Han ropade på sina ungar och fruga att de ska komma ut och se, men de hörde inte honom.  Däremot hörde grannkärringen hans rop samt hennes dotter, och de kom ut för att se och såg därmed också föremålet. Under tiden så försökte han kasta sin hatt mot föremålet, men det var en så kraftig luftström kring föremålet så hans hatt flög ett tiotal meter bort.

Föremålet flög omkring husena som en humla innan det försvann upp i skyn. Redan innan allt detta hade grannkärringens dotters 5 åriga ongi kommit och sagt att det flyger omkring något som han trodde att hade kommit från deras ugn.

Föremålet hade tydligen flygit omkring i grannskapet redan under förmiddagen, för Pyyvaaras husets barn hade kommit hastigt in och sagt att kom ut och se på helikoptern. De hade rusat ut, men manicken hade hunnit försvinna då redan. Man hade senare undersökt saken, och ingen helikopter och inget flygplan hade varit i området då just.

Alla vittnen sågs som trovärdiga. T.o.m. en journalist hade trott på det och skrivit såhär i den lokala Suomussalmi tidningen: "Arvi Juntunen ei ole mies, jonka voisi luulla näkevän näkyjä. Häntä arvellutti ryhtyä juttusille lehtimiehen kanssa, sillä- niin kuin hän sanoi- 'Ihmiset voivat nauraa minulle, että siellä on taas yksi joka on nähnyt lentävän lautasen' Arvi Juntunen kertoi, ettei hän ole ennen nähnyt lentäviä lautasia ja on pitänyt niitä 'humpuukina'. "En tiedä mitä nyt ajattelisin, sillä täytyyhän omia silmiään uskoa. Ja näkiväthän tuo veljesmies ja naapuritalon emännätkin saman esineen. Joku outo kulkija se kuitenkin oli."

Man hade sett förresten ett exakt likadant föremål i Kuusamo 6 veckor tidigare. Även 3 spröten hade noterats då. Det var då Arvo och Viljo Keränen som hade sett det då de var ute och fiskade i Vuosselijärvi. Man fick vetskap om det först två år senare, då de inte hade vågat rapportera om det tidigare, säkert för att någo junttin sku ha sagt typ att dom ska få på turpi, då de tror sig ha sett något sådant. Det skulle inte förvåna mig.

Kanske det kom från öst. Man vet inte. Det är iaf min teori, att någo höga sovjetiska militära pamppar hade något hemligt vapen i lager och tänkte att "Nu ska vi skoja med tsuhnorna!" Tsuhna är alltså ett ryskt öknamn för finnar. Det låter inte helt orimligt. Men det sku ha varit sooloilua isåfall av någon sovjetisk överste eller så, inte från officiellt håll. Manicken var med högsta sannolikhet radiostyrd isåfall, och de satt framför någon tv-skärm och skrattade åt Arvo, då manicken kanske filmade allt.

Till skillnad från de flesta andra ufo-rapporter så ger denna rapport ett konkret, fysiskt intryck, och inte som inre upplevelser. Så det får mig att tro att det kanske var fråga om ett hemligt sovjetiskt vapen.

Appropå det, så sägs ett klassiskt format "flygande tefat" ha landat på en åker i Polen någongång då vid samma tider. Några polska bönder ska ha varit ute på åkern och sett det komma, men sedan tänkt att bäst att chuppa iväg så fort som möjligt därifrån. Det var Sovjetunionens emblem på ufot, alltså hammaren och skäran och det stod CCCP på det. Så inte vet man allt vad dom har haft för sig. Många s.k. "ufon" kan ha sitt ursprung från USA och Sovjet. Alltså många historiska ufo-rapporter.

De stal förmodligen teknologi från Tyskland efter kriget. Tyskarna experimenterade bevisligen med tefatsformade flygande manicker i slutskedet av kriget. Kanske jenkkina och ryssarna vidareutvecklade den teknologin i all hemlighet? Det var ju maj 1946 som en såndän Gösta från Skåne sade sig ha stött på ett föremål i en skogsglänta en kväll, som kunde liknas vid ett ufo. Det var vakter som såg ut som människor, som du och jag, kring det och han såg också väldigt vackra kvinnor runtomkring där. En blond kvinna log så vänligt mot honom och skrattade ett pärlande skratt. Vaktmannen visade stopptecken med handen åt honom då han tänkte gå fram och prata med dem. Som en bestämd polis typ hit men inte längre. Hans första tanke var att vem i herrans namn har släpat en karusell hit? Men han såg snart att det var någon form av farkost. Och han var de första åren säker på att han hade sett något hemligt militärt. Det var först efter att rapporter om utomjordingar hade blivit allmännare han hade börjat undra vad det egentligen var som han såg.

Han gick till viken några stenkast därifrån för att badda fötterna i viken för att vara säker på att han inte drömmer. Sedan, just när han sku gå tillbaka och kolla igen, så lyfte föremålet och försvann lika snabbt som en solkatt i skyn. Han var säker på att han hade sett ett hemligt vapen. Men, som han tänkte, hade Hitler haft ett sådant vapen i sin arsenal, så skulle han aldrig ha förlorat kriget.

Kan det ha varit ryssar trots allt, som vidareutvecklade ett vapen som de hade funnit i Peenemünde-basen? Kanske han missuppfattade eller överdrev att det flög lika fort som en solkatt? Kanske de hamnade att landa i en skogsglänta i skåne p.g.a. något trubbel med farkosten som de hamna att reparera? För Gösta fick intrycket att det var några gobbar som påtade med något på farkosten. Och ryska brudar brukar ju var väldigt vackra. De ska alla ha varit klädda i någon sorts uniform. Och såg som sagt ut som vanliga europeiska människor. Och ryska kvinnor kan verka flirtiga av sig, fast de inte nödvändigtvis behöver vara det. Det är välkänt.

Det är hursomhelst väldigt spännade saker det är fråga om! Oavsett vad man föredrar att tro om det. Oavsett om Gösta kanske skojade eller inte.

Detta låter mycket mer jordnära och realistiskare än Antonio Villas Boas berättelse, han sade sig ha haft sex med en sexhungrig blond rymdkvinna då han blev kapad in i ett ufo som landade på åkern då han plöjjade åkern på natten på sin bondgård i Brasilien. Det var så hett på dagarna så han plöja åkern på nätterna. Han hade tagit en paus och såg upp mot stjärnorna då ufot ska ha kommit som en röd stjärna som hastigt närmade sig från himlen. Han måtte ha sett upp mot stjärnorna och somnat och drömt en skön dröm om en blond, tolerant rymdkvinna, som var så tolerant så hon ville ha sex med honom.

HAHAHAHAH!!! Detta är en idé, men brudar som ser sig som toleranta borde ha en t-shirt på sig i clubben där det står "Try me. Jag är tolerant!" Så att karana vem vilka brudar dom kan påka på. Så får intoleranta brudar vara ifred för raggningsförsök.
.
En sång: VI ÄRO TOLERANTINGAR ALLTIFRÅN RASEBORG, VI ÄRO TOLERANTINGAR ALLTIFRÅN RASEBORG. VI KAN VI KAN FARA HEM FRÅN KROGEN MED KARA-AR, VI KAN VI KAN BLI KÄRA I ÄLDRE KARAR. 

OCH VI KAN UMMAGUMMA UMMAGUMMA UMMAGUMMA, OCH VI KAN UMMAGUMMA, UMMAGUMMA I DIN SÄNG TILLSAMMANS MED DIG

Don't blame me. Jag är en kar med mina behov och önsketänkande är aldrig fel!Dessutom är jag uttråkad och får leidun, som plattlänningarna säger, av att bara sitta hemma. Jag vill fara ut och se på brudar! Men man måste undvika folk som om de sku vara spetälska nuförtiden. Ty jag vill inte få covid-19. Det sku vara orättvist.

Haha, jag fick just en vision. Då kören vid första maj brukar vara vid de gamla stadshus trapporna bakom statyn som föreställer den nakiga kärringen här i byn och dom brukar sjunga såhär: SJUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA DAG! Så skulle det istället vara ett gäng med fatson som sjunger såhär: SJUNG OM LÄNKKORVENS LYCKLIGA DAG! 

Och sedan då det är jul, så istället för att dansa runt julgranen så skulle fatsona dansa kring en länkkorv istället och sjunga DANSA KRING LÄNKKORVEN, DANSA KRING LÄNKKORVEN, SÄTTA LITE SENAP PÅ



Vet int vart ja får alltifrån nu. Ja e slöööööer.

Jåå, ja kommer ihåg en dröm från höstterminen 1993. Det var en okomlicerad men rolig och komisk dröm på nåt sätt. Jag drömde att jag var inne i någon okänd market, då det kommer två övervintrande skäggig och långhåriga hippien från slutet av 60-talet/början på 70-talet förbi. De var alltså för mig som 16 då typ halvgamla. Typ just 43, som jag är nu. De hade alltså varit hippien från första början.

Den ena hippien sade då de gick förbi mig bara "Hamppa!" Så såg jag mot sidan och de gick bortåt med ryggarna vända mot mig. Deras hippiekläder och långa hår bara fladdrade då de gick. Det var bara det i den drömmen, men det var komiskt för det.

Jag minns 1.4.1994. Det var långfredag då och jag vaknade tidigt på morgonen för en gångs skull. Det var mulet där ute. Pärona sov och jag satt redan före 8 och drack morgonkaffe vid köksbordet medan jag lyssna på Radiomafia. Det kom ett program som kom varje morgon nästan som man fick ringa in och i detta avsnitt skulle man tala om ägg. Juontajan påpekade "Ja nyt siis puhukaa pelkästään pääsiäismunista, eikä muista munista" Man förstod typ att han menade att man inte ska ringa in och tala om "mannens hjärna" som på finska kallas för muna. Hehe.

Sedan hade jag Deicide-skjortan under en öppen flanellskjorta och hade prätkärotsin på mig och jag  gick ut och promenera i kvarteret. Det var en lugn och skön morgon och jag såg inga andra. Jag tände en röd Marlboro, då jag ju rökte då, och gick längs trottoaren och trodde jag var någon cool death-metallare eller något, haha. Det behövs så litet som 17 för att vara något. -Tror man i den extremt egocentriska åldern. Jag rökte för att det var gott, men också för att det hade någon coolhetsfaktor. Trodde jag. Men då var tobaksrökning mycket populärare bland ungdomarna och det var helt naturligt för en 17 åring att röka då ännu. Åldersgränsen för tobaksköp var 16 då. Och även fast man inte var 16 så fick underåriga mycket enklare ut tobak från kiosker än de får nuförtiden.

Men det var rento och mysigt på samma gång. Liksom filosofiskt att gå en ledig morgon och tända en Marlboro, som hjälpte effektivt mot tonårs deppighet och existentiell ångest typ. Man tände en röd Marlboro och drömde sig till en fin framtid liksom. Nikotinets goda effekt är ju att det stimulerar och får liksom igång tankeverksamheten och en sorts varm känsla. Om det inte skulle finnas goda effekter, så skulle ju inte folk använda nikotinprodukter öht.

Men det var bara en aspekt. En annan aspekt var ju att rökningen hade en viss coolhetsfaktor i den åldern. Onekligen var det ju så. Eller så trodde man i vilka fall som helst. Men jag var inte den enda tonåringen minsann som har trott det.

"Trodde mig vara en cool death-metallare eller något" Något sådant lekte jag och trodde jag just då då jag gick den morgonen med prätkärotsin och Deicide-skjortan etc. på mig längs med trottoaren i grannskapet och rökte minns jag. Voi lapsikullat! 😂

Sedan drömde jag om den perfekta flickvännen som 17. Någon sådan finns ju inte alls och kan inte finnas för ingen människa är perfekt och vi är alla människor, och flickor är inga gudinnor från Venus som man nästan tänkte sig då- de är illaluktande människor med sina traumor precis som karar också. Men sådana romantiska tankar hade jag då om någo "själars gemenskap" och någon som jag ödesbemättat ska träffa och att vi ska bli tillsammans.  Usch, man blir spyfärdig snart då man tänker på sådana tankar en naiv 17 åring kan ha om romantik. 😓

Men, visa mig den 17 åring, som inte på något sätt är barnslig. Det är helt naturligt i den åldern.Man föds inte fullvuxen och blir inte fullvuxen ens på 20 år. Utom officiellt såklart. Därför är det ju så starka förälskningskänslor i den åldern också. Då man blir äldre och cynisk och gått igenom livets skärseld så är man så förtuffad så man aldrig mer förmår att känna några liknande starka känslor som då man är tonåring.

Men på sätt och vis var man som friast just kring 17. Man var inte myndig ännu och man var inte vuxen, men heller ingen lort på det sättet. Man var gammal nog att börja tänka själv och dra egna slutsatser och att söka ens egen identitet. Däremot så drar man inga paraleller alls till hur man själv är gentemot släkt och föräldrar. Man känner sig som en helt unik individ och tänker inte på att generna formar en stor del den man är. Allt det hör till som 17 typ och det är i sig en fin känsla ändå, fast det brukar ingå deppighet och existentiell ångest i den åldern. Well, iaf åt de som tänker mera en normungdomar kanske. Som söker och vill ha svar. Och något beskriver ju det ens personlighet ofta vilken stil som attraherar som ung, i den ålden.

Det är ju så också, att jag hade min bästa vän med mig ändå-mig själv. Så kände jag det då, och vad jag har förstått så är det inte så jättevanligt att tänka så. Nåja, jag är introvert om man ska gå efter Carl Jungs modell om att folk antingen är extroverta eller introverta. Jag är rentav Jungian kan man säga, för jag är en stark anhängare av hans teorier.

Nåja. Jag och syrran har så olika tankevärld så ibland kan man undra om det hände nåt misstag på bb, haha.

Sedan hade man drömmar om framtiden. Vuxenvärlden var ännu som ett oskrivet blad, och det kändes som om att allt var möjligt då ännu.

På tal om 17 Nu då det är tal om att ett symtom på Covid-19 kan vara att man tappar sitt smaksinne. Mindes nu bara en konstig gång riktigt i slutet av augusti 1994. Jag hade ätit färska örfilar med morgonkaffet hemma innan jag had fari till skolan den dagen. Mommo var hos oss och hade bakat dom. Sedan efter första lektionen så for vi till Simpukka på kaffe jag och några skolkaverin med den äldre kaverins bil. Och jag fick en så satans skitun i bilen, och då vi kom till Simpukka så for jag raka vägen till vessan och det kom en jävla plörö där ja satt på skithuset.

Så då jag kom därifrån så kändes det mycket lättare, men jag hade börjat svettas som en gris då jag mittiallt fick en sådan skitun. Jag tänkte att magen kanske tycker bättre om att ja tar en Cokis istället för en kaffe nu! Så tog jag en cokis istället. I liten 0.33 flaska, som ju var kutym på den tiden, innan marknadsmännen hade fått som de velat och bytt ut de gamla små limpparflaskorna mot halvliters flaskor istället.

Jag förklarade situationen för kompisarna och sade att jag tror att det beror på att jag åt färsk bulla med morgonkaffet hemma. De började flina lite men kommenterade inte desto mera. Men jag märkte att cokisen jag drack kändes helt smaklös! Det var som om jag skulle ha druckit bubblande vatten bara. Vet int om det berodde på att jag fick skitun, men smaksinnet tycktes försvinna där. Dock väldigt tillfälligt, men ändå. Det kan uppstå konstiga reaktioner om kroppen på något sätt är belastad antar jag.

Hahahahah, nu minns jag en rolig sak! Det var på det lilla sättet, att Juha Valjakkala rymde lite grann från fängelset i april 1994. Jag och morsan satt och såg på tv-nytt en kväll då de visade några filmclipp av "Juhis" då de berättade nåt om antingen rymningen eller fast-tagandet av honom, minns inte så noga. Han hade iaf ett korsörhänge på sig i ena örat dinglande i clippet, som var kutym åtminstone i slutet av 80-talet hos folk fast man inte var kristen heller. Det stod mera för rock'n'roll än kristendom då på den tiden, ett sådant örhänge. Det var bara en allmän prydnad typ då den tiden. Och 80-talet levde ju i viss mån vidare i kläder och så ända fram till typ 1995.

Så gick jag med några kompisar i regnet vappen 1994 i samma kvarter och med läderrocken och Deicide-skjortan och ännu till ett uppochnervänt korshalsband. Jag hade riktigt till vappens ära smyckat till mig lite mera än vanligt, haha. Sedan for vi till ena kompisen och skjöt bland annat med hans luftgevär. Det var kul.

Anyway, det var en gobbe som kom förbi gående och glodde så satan på mig då vi gick. Så sade jag det sedan åt morsan någon dag senare. Så sade morsan, menandes mitt upp och nervända korshalsband lite uppgivet  "Kanske han glodde på dig för att Juha Valjakkala ju å had ett upp å nervänt kors i nyheterna då för några dar sen!"

Jag sade att nånej, han hade ju ett vanligt kors han! Men morsan had tolkat det som uppochnervänt och trodde på det oavsett vad jag försökte säga. Haha, allt minns man nu sen!

Här sitter man nu som 43 i isolering och minns tillbaka. Inte fan blev det som man hade väntat sig precis. Det känns helt sjukt att det är så länge sedan. Tidsglappet mellan 1994 och 2020 är samma som tidsglappet mellan 1994 och 1968. Smaka på det liksom. Jag är en gammal äijä i en modern 17-årings ögon, absolut. Men å andra sidan så är en 17 åring i mina ögon också en lort, så...

Och att en 17 åring sku gå klädd i flanellskjorta, prätkärotsi och Deicide-skjorta nuförtiden är väl för dom lika gammalmodigt och maskeradkläd-aktigt som om att någon skulle ha gått omkring i hippiekläder och hårband 1994..

Visst, sådana fanns även 1994. Men de var då mycket äldre i regel. Undantag fanns, som Killen med glasögonens lillsyrra som var typ 17 och gick omkring klädd i hippiekläder och skitlångt hår. Hon gick omkring i samma kvarter och såg drömsk ut. Kanske det sku ha vart VI TVÅ! Hahahahah. Killen med glasögonen sku for sure inte ha tyckt om det om jag skulle ha börjat flirtat med hans  lillsyrra.

Från 1994 och tidigare så minns jag en gobbe i byn som alltid var klädd i flera lager av kläder och en huva över päronet. Oavsett om det var högsommar och värmebölja, så var han klädd så då han kom cyklande. Det ryktades om att han hade strålningsfobi, och att han hade gjort om sitt hem till en labyrint med många väggar liksom och ett rum som han var i i skydd av dessa väggar, men jag vet inte.

Det var ett original nog.Ett annat original var en argsint gammal gobbe som kallades för His Master. Han hade dängt till någon med sin promenadkäpp. Honom såg jag ofta andra delen av 1993 komma cyklande minns jag.Han hade promenadkäppen med då han cyklade också. Lät den vila över cykelkroppen då han cyklade.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg ett färskare datum. Det vill säga 4.5.2002. Jag var med farsan vid Promenadstigen invid Läppträsket och sade då vi gick förbi en lund att dehär e en hednisk plats! -och farsan skojade bara bort det och knäböjde sig och sade nåt Humbabumba! Jag uppskattade inte hans "humor" men sade ingenting. Man kan inte förklara något hur man menar åt en person om inte personen är på samma våglängd så att säga, utan på en helt annan våglängd.

Tillbaka till 1994 bara för att det är mer nostalgiskt än 2002. Jag drömde en dröm april 1994. Att mommo var hos vårt och hon var arg och drog mig längs golvet ut på backan från vårt, haha. Och jag hade min Beherit skjorta på mig som jag hade köpt andra april 1994. Med texten "Drawing down the Moon" bakom. Den drömmen mindes jag nu mittiallt bara.

Jepp, det om det. För ikväll. Nu ska jag ha mer privat 1994-nostalgi och lyssna på någo skivor ja köpte då.

En dröm från sommaren 1987. Samt 6.4.1995&6.4.2002

Jåå, jag drömde engång sommaren 1987 att jag var ute på landet var det var väderkvarnar överallt. Så kom det en bil på en väg som körde jättesnabbt. Min fammo var med mig och sade såhär: Kato kuinka rohkeasti tuo auto ajaa!

Så körde den ut på en åker och blev där och ryka. Så kom det en "exploderingslåga" från bilen som tände en av väderkvarnana som börja brinna. Det drömde jag då jag var hos fammo.

Jag drömde också engång 1984 då jag var hos fammo också att ett litet stackmoln fastnade i en trädkrona då det svävade förbi uppe i luften, haha.

För 25 år sedan torsdagen 6.4.1995 så gick jag till postkontoret efter en Samael-skjorta som jag hade beställt. Det var en longsleeve-skjorta. En så kallad "svetari". Jag stannade och talade med en kaveri innan jag gick över stationsbron. Det kom en brud åkande förbi i en bil som jag var förtjust i. Jag tänkte att jag måste försöka få henne ut på dejt. På leffan eller något.

Samael-skjortan var förresten jävla snygg. Har inte haft den dock på jättelänge. Jag använde den så mycket så den slets sönder så småningom. Det var "Rebellion" ep:ns motiv på skjortan.

Lördagen 6.5.1995 så var jag sedan kanske 20-tiden på kvällen ute med en kaveri. Vi går förbi en rekka som är parkerad ute på gatan. Kaverin sade att han som äger den sköter inte om sin rekka! Sii nu så skitiger den e! Så var han där ute på backan å hörde allt. Han såg ganska arg ut.

Så for vi opp ti kiskan. Alltså Kila Center, som då fanns ännu. Den kiosken slutade att finnas till i början av februari 1998. Jag fick en Brejk-chokladbatong av kaverin som tack för något. Minns faktiskt inte för vad. Men Brejk är ju gott så jag tackade och tog emot.

Det kom en gammal klasskaveri, en såndän Johanna, upp till kiosken med sin pojkvän då vi var där.

Det kom några snubbar som ja inte kände förbicyklande mot Bäljars-hållet. De kanske var i 35-årsåldern. Kaverin sade sakta om den ena då de cyklat förbi: Han där e homo! å pekade på den ena av dom.

Så tyckte jag att hon jag var förtjust i kom förbi i en bil var hon satt i baksätet och hennes bästis i framsätet och nån jappe körde. Jag tyckte precis det var hon. Jag såg att jappen släppte av dem vid korsningen av Kilavägen och Ekenäsvägen, varvid de började gå upp mot centrum. Jag tänkte att faan! Nu måste ja göra någo! Nu har ja min chans!!

Kaverin for hem och jag for hem men kom ut igen efter typ en minut och gick med ivriga steg mot centrum. Jag tänkte att jag måste hitta henne och fråga henne på kaffe eller något. För jag antog att hon och hennes bästis hängde omkring i Karis centrum. Det var på den tiden då ungdomarna ännu hängde omkring i stan lite synligare.

Adrenalinet bara flödade i mig då jag med raska steg gick mot stan. Jag var på "brud-erövrar" humör. Jag rekognoserade läget lite mot Brokiskan ,"Nakkimuijan", för att se om där var nå schack då jag kom mot stan (Unga brukade hänga där utanför på den tiden) Och DÅ. Jag såg att hon och hennes bästis gick uppför gatan bort från Brokiskan. Jag såg inte deras ansikten, jag såg dom från sidan. Dom gick alltså sakta upp längs med Nils Grabbegatan.

Jag å min sida gjorde en sådan manöver, att istället för att springa ifatt dem-Det skulle ha gett ett dåligt intryck, så gick jag med raska steg gående längs Köpmansgatan i syfte att göra en kringgående rörelse mot mitt mål. Jag vände sedan snart in på Elin Kurcksgatan och gick förbi gamla apteksbyggnaden och förberedde mig på att påka på brudn och blev ivrigare och ivrigare och jag var bara jätteivrig och mindre nervös. Jag kände mig som en veritabel sissi som var på väg mot ett överraskningsanfall.

Så då jag vände in på Nils Grabbegatan så kom dom emotgående, men det var INTE hon jag var kär i och hennes bästis!! Min hjärna hade bara gett en sådan bild. Det liknande dom bakifrån men var inte alls dom, utan nå helt okända brudar. Jag tänkte bara typ Ojdå! Haha. Inte harmade det eller något. Jag tänkte att ja, jag har iaf försökt idag. Och man ska ju kämpa för att få något. Det kommer inga stekta sparvar flygande i mun, om man inte själv bemödar sig för att göra sitt bästa! Den som inte kämpar, ska heller inte gnälla.

Sedan for jag hem och lyssnade på Ulver. På deras första skiva Bergtatt. Då hade bara den kommit ut som deras första longplay. Sedan kom en annan kompis till mitt och vi for ut och gå i skog och mark hela natten. Vi hörde konstiga nattfåglars läten ute i skogen och det var kul. Det var en stjärnklar natt och vi såg en rätt kraftig meteor också.

Jåå, lördagen 6.4.2002 så var en solig dag. Jag hade drömt om att jag var ute i en ocean på nåt stort fartyg och såg upp mot en klarblå himmel och såg några stjärnor mitt på dagen också.  Så vaknade jag. Jag gick senare till stan och åt en brödkebab inne i en pizzeria. Det var en solig och vårig dag. Så for jag till Masa, alltså K-Market och köpte lite lonkku och karkki till lördagens ära. Det var en kille i kanske 30-årsåldern före i kö tillsammans med en blond brud på kanske 20. Dom köpte kondomer,  Sultan Sensitive. De var extra tunna. Det finns väl bara vanliga blåvita Sultan nuförtiden. Karn flinade till lite sådär typ: Hihihii, köpa kortsun! Mimimimimimi!


Nu var det fan helt andra tider om man jämför 6.4.1995 och 6.4.2002. Jag var så sjuttons purung och naiv 1995. En lort helt enkelt. Visst var jag ung och naiv som 2002 också. Men inte lika mycket då dock. Det är stor skillnad mellan 18 och 25 må ni tro.

Haha, nu minns jag från vårterminen 1988 att det kom något barnprogram från tv:n en förkväll under en vardag. Jag var uppe i tv-rummet och såg på introt och bandade in musiken från tv:n också. Alltså introt. Det var glad barnmusik. Jag bandade alltså med en mankka och tomkassett musiken. Så just då musiken slutade så råkade jag välta min tallrik med min matportion nerför trapporna. Man hör bara då tallriken studsar nerför trapporna för att sedan krossas: Pang! Pong! Pong! Pong! Klang! KRASCH!! då det kom med i bandningen. Sedan hör man ögonblicket efter min röst som sade såhär:  Åj, åj, åj! Sii va som händ! Mammaaaa!!! Sii, helt på misstag!

Morsan blev lite arg nog men mest uppgiven. Jag fick ärtsoppa med rågbröd sedan istället. Alltmöjligt minns man nu sen från barndomen också!

Jååå, ja bruka se på Hittimittari under dessa tider. 86-88. Det kom all möjlig bra musa i Hittimittari tycker jag. Det var Mikko Alatalo som var juontaja med sina konstiga blå glasare.

Tänka sig, att det är 27 år sedan 8.4.1993 torsdagskvällen innan påsk! Jag hade gnällt att vi ska laga tacos hemma. Vi hade första gången köpt tacoskal och morsan tillredde sallad å keikkor ti tacona. Jag stod ute i blåsten med kompisarna och hade min prätkärotsi på mig å lekte vaaner. Jag hade händerna i fickorna och min hållning var som en typisk tonårings med händerna i fickorna och hängande av sig. Morsan öppnade dörren och sade att jag ska dra upp dragkedjan då de så kall blåst. Ja mumlade bara nåt. Sedan for vi till Bäljars av och an, för jag for till Bells Burger och köpte ut tobak och några som inte hade ålder, blå Pall Mall. (Åldersgränsen för tobaksköp var då 16 då det var mycket liberalare då på den tiden. Allt typ var liberalare och tolerantare 1993 än det blev sedan mot 00-talet.)

Jåå, då hade jag 1993 just köpt Deicides första lp och Kreators "Pleasure to Kill" då ja hade varit i hesa å köpt skivor 3.4.1993. Jag köpte också Black Sabbath featuring Tony Iommi, Judas Priset och en Venom mini-LP "Tear your soul apart". Fina tider var det!

Tisdagen 13.4. var jag i tandläkaren. Sedan då jag for hem så köpte jag Peach&Passion-Frisco. Alltså då jag kom hem från skolan. Det var gott nog. Jag såg sedan på Pikku Kakkonen bara på skojs skull för att se hur det hade ändrat sig sedan jag var liten. Nu hade det ändrat sig en hel del nog.

Här lite jättebra humor igen som motmedusin mot Stan Saanilas jätteusla program som jag såg en skymt av på misstag idag. Men detta är ROLIGT och HUMOR. Inte nåt meningslöst som man inte skrattar åt som Stan Saanilas s.k. "skämt".
Detta är på samma gång vårvinter 1994-nostalgi då det kom från tv:n då en lördagseftermiddag! Och jag såg det.

https://www.youtube.com/watch?v=Nalu6hPjwHE

"Sumerian Summer"

Jag drömde alltså om att jag hörde en låt i drömmen, som lät precis som en bra låt från något grekiskt Black Metal-band från 90-talet. Låten hette "Sumerian Summer" Vilket skulle vara ett perfekt namn för en Blackmetal-låt av ett grekiskt BM-band från mitten på 90-talet tycker jag personligen. Dels för att Sumeriska myter och myter från andra liknande utslocknade civilisationer förekommer ofta i lyrik i gammal grekisk bm, dels för att jag associerar grekisk bm till sommarnätter. Just heta, tropiska sommarnätter där Pan spelar på sin flöjt och där man har vinfester till Dionysos typ. KHAOS.

Jag hörde melodin i drömmen och det var just en mystisk, ockult atmosfär i den låten, som grekiska bm band från 90-talet är experter på. Jag kommer ihåg melodislingan ännu, och skulle jag ha en synth eller något, så skulle jag försöka spela den melodin som jag minns från drömmen. Jag äger bara en munharpa och en trolltrumma dock. Trolltrumman är ett bra verktyg för andra ändamål-men den ger bara ett trummande. Och munharpan går i dur, så det skulle vara svårt att få samma sound liksom.

Men fan vad arg jag blev. Just då jag lyssnade på låten "Sumerian summer" i min hjärna i drömmen, så blev jag avbruten av radion jag hade lämnat på lågt innan jag somnade-då jag lyssnade på den innan jag somnade. Det var morgon och jag vaknade mittiallt av att det kom glatt från radion:
One, two, three o'clock, four o'clock rock!
Five, six, seven o'clock, eight o'clock rock.!
Nine, ten, eleven o'clock, twelve o'clock rock!
We're gonna rock around the clock tonight!

Put your glad rags on and join me, hon'
We'll have some fun when the clock strikes one
We're gonna rock around the clock tonight
We're gonna rock, rock, rock, 'til broad daylight
We're gonna rock, gonna rock, around the clock tonight!

Alltså dendä Bill Haley's låt "Rock around the clock" från 1956.

Ja blev int liksom liiiiite fitti! Haha. Jag hörde just en BRA låt i min hjärna, som mitt undermedvetna själv hade komponerat, så blev jag väckt av detta!

Engång förut har det vad jag kan minnas hänt något liknande, och det var då jag februari 2003 hörde Darkthrone låten "Under a funeral moon" i min hjärna. Det var visserligen inte en låt jag själv komponerat men jag hörde den klart och tydligt i min hjärna då jag drömde den låten. Mittiallt vaknar jag dock till av radion jag hade haft på då jag somnade av Hassisen Kone's låt "Levottomat Jalat". Det är en helt ok låt annars, men det harmade faktiskt också lite. Nåväl, det skulle bara ha varit att sätta Darkthrone Lp:n att snurra dock. Jag köpte min första Darkthrone skiva just "Under a funeral moon" som då var splitterny 29.5.1993. Då var jag ju en 16-årig lort som trodde mig vara stor! Haha..

På tal om lågisminnen, då jag berättade ett lågisminne några inlägg sedan. Jag minns då jag tuggade tuggis, då en Faggan bjöd tuggis åt mig i fyran vårterminen 1988 då vi hade jumppa i sågspånsbanan (gamla) då vi sku skida. Det var en som tjallade åt Chester att jag tuggade tuggis. Så sade Chester bara helt lugnt: Sätt de i fickan! Så sade han sedan: Så hamnade vi att göra i milin då vi snusade ute på manöver. Vi hamna å säta snuse i fickan!

I lågis var det ju förbjudet att äta karkki eller tugga tuggis. Om det inte var någon speciell dag som vi fick göra det.

Jag minns då vi sku skrinna i jumppan i lågis. Jag tyckte inte om att skrinna, så jag brukade inte ha nå fucking skridskor med mig till jumppan. Vi som inte hade skridskor med oss till jumppan så hamnade istället att gå till Billnäs och tillbaka. Och i femman så var det ju JÄTTELÅNGT att gå. Tyckte man.

Engång så protesterade jag i femman. Vi var ute i Sahara isrink då Chili hade gett mig och några andra som var utan skridskor order att gå till Billnäs och tillbaka. Jag sade åt Chili: Men de e orättvist! Å ja e förkyld! Å de int nå roligt att gå ti Billnäs... Chili blev bara rödare och rödare av ilska i ansiktet medan jag försökte förklara. Han glodde mordiskt ner på mig och sade: Gå! Gå! Gå! GÅ! GÅ!! GÅ!!! 

Chili å Chester. Det är fan lågisminnen det! :-)

Jåå ja kommer ihåg då vi hade nån timma i skolan i fyran å Chester vikariera den timman. Ja tror att det var modda vi hade då. Vi sku läsa i en bok och så skulle vi se på en bild av ett snölandskap i en typ bondgård, alltså foto i boken, och vi skulle skriva vad man kunde leka med där. Jag såg en vattenpump som man pumppar upp vatten med ur en vattenbrunn, som brukade vara ganska vanliga vid gårdar förut. Jag skrev "Pumppa" att det kan man göra för att leka ute på gården. Chester skrattade och fråga "pumppa?" Så sade jag att Jaa! Och pekade på vatupumppen. Så förklarade Chester att dom menade att man kan åka pulka i pulkbackan som syntes på fotot. Jag skulle ha tyckt att det sku ha vart roligt att pumppa vatten från vatupumppen dock.

Jag köpte en ny cd-spelare häromdan, fick den hemkörd med posten. Det är en Rega Apollo och jag är väldigt nöjd med den.

Jag har en Cambridge Topaz10 och en Maranz-spelare från förut.  Marazn har de fele att soundet annars är bra, varmt och analogt, och låter mera som en LP-spelare än cd-spelare. Men felet med den är, att den har rutten diskant. Sedan har jag en Cambridge Topaz 10. Den har ett bra brittiskt sound annars. Det är stake i soundet. Men den cd-spelarn har igen det felet, att den inte spelar cd:n där låtarna är menade att smälta ihop inte gör det. Den sätter en sekunds tysta glapp mellan sådana låtar, och det är väldigt irriterande. Tänk nu om man lyssnar på Klaus Schulze och det ska va en lång helhet och låtarna ska gå ihop, så säter den fåniga cd-spelaren tomma, tysta glapp mellan låtar som är meningen att ska smälta samman! Och jag har många sådana cd:n. Bara ett intro blir ju förstört då rätt enkelt-då intron oftast brukar gå ihop med den första egentliga låten i skivan.

Men nu köpte jag en Rega Apollo och den är jag verkligen jättenöjd med! Brittiskt sound har den och det är som att en orkester skulle spela live i rummet! Den har ett så fint sound. 799€ kostade den men smakar det så kostar det!

Jååå, ja va med farsan i Nummela 22.6.1998 på en liten sommarutfärd. Det regnade hela vägen till Nummela från Karis då vi for dit. Och det regnade från Nummela till Karis. Sommaren 1998 var ju en kall regnsommar. Sommaren 1997 hade varit en megahet solsommar och sommaren 1999 var ju också en solig stereotyp San Fransisco-hippie sommar. Men sommaren 1998 var alltså helt annorlunda. Den kallaste och regnigaste sommaren jag minns från livet. Helt mysig på sitt sätt förvisso. Nå sommarn 1987 var ju också liknande. Men då tänkte man inte på väder och vind på det sättet. Då var man bara lycklig över att ha sommarlov. Sommaren 1988 var ju också en megasolig och het sommar

Sommaren 1998 var sommaren innan ja började handels. Jag var förväntansfull, för jag tänkte att man sku kanske träffa någon brud där.

 Vi sku fara ti en divare som fanns där i Nummela då ännu. Jag hade varit där med farsan senast hösten 1984. Jag köpte en bok därifrån som jag hade lånat från bibban sommaren 1992: "Tiedon Rajamailla" Sedan for vi på en hamburgare ett litet stycke från Lojo. Det var ett gatukök där vid landsvägen. Det var en snygg ljus brud som var i hamburgarkioskin och lagade burgarna åt oss.

Fan. Int har ja väl Covid-19? Hostade till. Men vid närmare eftertanke berodde det på att jag nyss ätit en påsa jordnötter och det fastnar alltid små smulor lite i halsen av det. Ingen större fara väl. Och förstår inte vartifrån ja skulle ha fått smitta, så effektivt som jag undviker sociala kontakter. Och det är faktiskt riktigt SKÖNT att göra det!

Jag minns hösten 1984 så kom det reklam för Taffel Chips på tv:n. Det var Country-aktigt motiv och dendä låtn Hiaala-hiiala-hoo! Sjöngs på finska, fast låt-texten hade gjorts till att passa till Chips-reklamen, typ: Blabaablaa, blaablaa Taffel Chipsiä-HIIALA-HIIALA-HOO!

Jag mindes den låten då jag såg på "Hale&Pace på Youtube. En jättebra brittisk sketchserie som kom på tv:n här åtminstone vårterminen 1995, för då såg jag på det. Med en massa politiskt inkorrekta skämt som jag är säker på att folk skulle bli jätte-kränkta av nuförtiden. Nu visar man bara jättedåliga "skämtprogram" som dendä Stan Saanila-programmet på finlandssvensk tv, som inte alls är någo roligt. Jag har inte skrattat en enda gång åt deras överdrivet snälla "humor" där dom är livrädda för att trampa någon på tårna. Det är inte alls någo roligt. Men finlandssvenskar har ju alltid varit dåliga på sketchprogram och humor. Då är deras finskspråkiga bröder mycket bättre. Just som Pulttibois och Viemäri-tv som faktiskt var jättebra. Finsk humor är världens bästa humor, om man räknar bort finlandssvensk humor, som nog hör till världens sämsta.

Tänk nu, om Apuva-gobben skulle ha uppfunnits på 20-talet så sku det nog ha blivit en lika berömd figur som Chaplin och Harold Lloyd-för han är en så jättebra humorfigur, och sketcherna är så roliga och geniala, så att i dessa tider skulle det nog ha slagit igenom på likadant sätt som Chaplin och Harold Lloyd. Det är tusen triljader gånger bättre än Stan Saanilas program, som ingen kan tycka om och skratta åt på riktigt, utan bara låtsas att det är roligt för att det är kyltyrellt. Alltså folk låtsas att skratta, fast dom inte egentligen tycker det är humor. För ingen kan som sagt tycka att hans program kan va nå roligt. Så sku man ju iaf tycka. Tänk på dagens ungdom som tror att det är humor, och så om de sku se Pulttibois eller Viemäri-Tv så sku de skratta ihjäl sig!! De sku int ha trott att någo så roligt som det kan finnas till.

Här är Apuvagobben. Han skriker inte Apuva för engångs skull och det är löjligt att han ska till "joulukirkko" men annars är det jätteroligt! Minns nog då denna sketch kom på tv december 1990. Pulttibois kom alltid på fredagskvällar. Sedan kom Manitbois, som började 1992, komma på lördagskvällar. Det är också ett Pulttibois-intro före där man ser alla sketchfigurer som var i det programmet. Detta är vad HUMOR ska vara på riktigt!
https://www.youtube.com/watch?v=GVvL8i9KusI

Här är från Pulttibois då de parodiserar något typiskt "lasten askartelu-ohjelma" och de parodiserar någo "askartelu-tanter" HAHA! Det är nästan autentiskt ju!! Och så barnmusiken i bakgrunden som pricken på iet! Skulle jag ha vart 4 så skulle jag ha trott att det är ett riktigt lasten askarteluprogram!
https://www.youtube.com/watch?v=UR69v2hmB9E&list=PLxauVId6DEaY9Jah3Us345LY3XriAs5XE

Och här är från Hale&Pace "The drug song" HAHAHAHA! Nu då folk är i karantän så kan man se på dylika humorsnuttar då man har tid!

https://www.youtube.com/watch?v=PyQfnPEPpRk