Ettans bil vann!

Hahaha, alltså jag minns då jag var i lekis så brukade jag se på Rally på tv hemma hos dagmamman ibland, då hennes fullvuxna son var där speciellt. Han och hans styvfarsa brukade ibland sitta framför tv:n och glo på rally och jag brukade vara med och sitta och sii på Rally. Dom mumlade om "minin", "fiiatn" och liknande bilar minns jag alltid då de kommenterade om rallybilarna. Det var 1981-83 det brukade vara så att dom satt och såg på rally ibland då jag var där.

Hos mitt såg vi aldrig på rally fast jag ville se det, och engång hösten 1985 ville jag se på rally på tv:n, det kom typ från Jyväskylä-rallyt eller något, men syrran ville se på någo skit kinesisk jumppa istället som var på andra kanalen(Det var på den tiden som de flesta bara hade två kanaler på tv, såtillvida man inte ägde satellit-tallriksantenn och kunde se på Sky Channel och andra utländska kanaler. Kanal 3 kom först några år senare. Well, i österbotten kunde man se på Sverige-tv och här i syd kunde man pejla in Estlands tv ibland faktiskt.) och vi hamnade i strid på vad vi sku sii på och farsan blev arg på oss och det blev en allmänt obehaglig stämning. Allt för att vi börja kina om vilket löjligt program vi ville se på i dumburken! Morsan hade lördagstur på jobbet den dagen, så hon var inte hemma då just. Som barn så kunde man bli skraj och få skuldkänslor då någon av föräldrarna röt till. Typ att "Va har jag nu ställt till med?!" :P Antar att man som tonåring just vill revoltera mot dylika känslor då man revolterar mot sina föräldrar i den åldern.

Men inte visste jag nå om rally då intresset inte fanns hemifrån. Så det var lite komiskt engång 1984 i lekis då jag såg på rally på tv. Jag trodde med ett barnslogik och för att jag inte visste bättre, att ju högre nummer, desto bättre och snabbare bil, så är det ju tvärtom! Men så såg man den tiden även på människor. En 12-åring var jääääättegammal som 6-7 och en 3 åring var barnslig även för en sexåring.

Så såg jag på Rally och början. Jag tyckte nästan synd om "ettans bil" då den såg så ynklig och ledsen ut i mina ögon, då det "bara" var "ettans bil". Alltså den sämsta bilen av dem alla, "Den fula bilungen" så att säga, lol.

Så startade rallyt och jag "havahtui" i något skede att "ettans bil" hade fullt fräs på. NöööööÖÖÖÖÖÖÖNNN!!! NööööööööÖÖÖÖÖÖÖnnnnn!!!!! NÖÖÖÖÖÖÖÖN-NöööööÖÖÖÖÖÖÖNNNN!!!! typ. Jag blev lite överraskad. Typ att Va? Det är ju bara ettans bil! Hur kan den?

Och den hade verkligen ett hårt fjong på och körde så helvete. NöööööÖÖÖÖÖÖÖNNN!!! NööööööööÖÖÖÖÖÖÖnnnnn!!!!! NÖÖÖÖÖÖÖÖnn-NÖÖÖÖÖÖNNNN!!!!!! NÖÖÖÖNNN NÖÖÖÖNNN!!! NÖÖÖÖÖNN!!!!!! Jag höll andan och tyckte det var jättespännande då den verkade vinna och var fascinerad och förvånad på samma gång, då jag såg att "Ettans bil" var så bra.

Och så vann den! Gobben hoppade ut ur bilen vid målet och någon ropade: HURAAAA, RUNKKANEN VOITTI!! Hehe, inte nu Runkkanen, men något typiskt finskt efternamn var det. Så fick han Champagne och sprutade på publiken också. Och jag var jättefascinerad över att det som jag trodde att var "den sämsta" bilen hade varit så otroligt bra trots allt!! Det hade en enorm positiv psykologisk verkan på en 7-åring att jag trodde att det var den sämsta bilen, som riktigt gav sitt allt-och vann! Jag tänkte att vem som helst kan vinna bara den försöker tillräckligt mycket och ger fan i att den ska vinna! Så något gått kom det ur mitt lilla missförstånd, då jag trodde att "ettans bil" var den sämsta. :-)

Jag blev ingen bil-människa sedan alls då jag växte upp. Eller inte mer bilmänniska än de flesta andra. Men då tyckte jag om rally och som 7 var jenkkibilar det absolut snyggaste och tuffaste som fanns i hela världen då tyckte jag! Och sådana såg man mycket av i Ritari Ässä. Jag var otroligt fascinerad av alla tuffa bilar jag såg i serien och frågade föräldrarna att varför det inte finns lika många tuffa bilar här? Så sade dom att det är för att det är amerikanska bilar. Men jag fick i efterhand veta att en av morsans morbröder hade en såndän tuff Chevrolet på 70-talet. Vet inte modellens namn, men det var en såndän stor och bred manlig "spännar-Chevrolet", som man ser rätt ofta i amerikanska filmer från 70-80-talet och som typ Texas Joe sjölver kör omkring å spänner med, lol!

Men inte beundrar jag alls USA för det. Det är en 300-årig ytlig kapitalistkultur, som alla i väst ska förväntas beundra, medan vi i Europa har en äkta mångtusenårig mycket djupare och riktig kultur, och inte konstgjord. Men för det har jag inte något emot vanliga amerikaner alls eller jenkkibilar för den delen. Gamla amerikanska bilar är ju tuffa. Det som jag inte förstår mig på alls, är att folk riktigt bär amerikanska flaggan på sina kläder utan att de själva är amerikaner! Men, envar till sitt. Men dom sku bara veta allt vad de som har makten där håller på med, och vad CIA håller på med...men int sku dom ju tro på det såklart. Man är ju bara en "dum konspirationsteoretiker" om man inte automatiskt tror, att makthavarna vill en väl.

Nåja. Int underligt att man tyckte att jenkkibilarna var så tuffa, då farsan hade en Lada då, lol! Så de tuffa bilarna i Ritari Ässä var en motvikt.

Jag minns nu mittiallt bara då jag 1981 drömde att jag var ute på äventyr med min dagmamma. Det gick en polis hela tiden efter oss. Så gjorde jag något jag inte minns och polisen ropade åt mig: BÖTER! Jag blev skraj och undrade varför jag skulle få böter för?

Så var jag mittiallt hemma hos dagmamman bara. Dagmamman var på knäna och skurade vessabyttan i vessan deras i drömmen, och jag for dit och talade med henne att vart ska vi fara till nästa, typ. Hon mumlade något och fortsatte att skura vessabyttan. Alltså i drömmen.

Och tänka sig! Nu är det 13 år och 5 dagar sedan som jag var på keikka i Billnäs och såg på en handfull bra och hårda band. Bla. Barbatos och Evil Angel. Det var på den tiden som det ordnades nåt seriöst här i trakten. Men det är helt förståeligt att det inte ordnas sådana saker här numera. Det är inte ett litet arbete att organisera happenings, och då det inte finns intresse riktigt här i bygden så finns det inte. Folk här vill istället höra på otaliga liknande band som spelar samma coverlåtar år ut och år in, som typ Keep on rockin in the free world och liknande låtar, som vartenda ett löjliga coverbänd ska envisas med att spela. Antar att det speglar folkets folkliga musiksmak här i byn-som är bara ytlig underhållning och inte liksom seriösare än så. Musiknördarna lider av dylika coverband dock.

De flesta på keikkan för 13 år sedan kom också någon annanstansifrån. Många från huvudstadsregionen. Det var en legendarisker fredagskväll. Jag började tala om Nuclear Assault med någon liten och fet blond jappe med mustasch och halvlångt hår i 40-årsåldern i vessakön. Eller han börja tala med mig om Nuclear Assault. Han hade sett dom i Lepakko hösten 1989 då moshpitn brakade och det blev kaos för en liten stund och Danny Lilker blev lite arg och vägrade att spela innan dom hade korjat bort resten av moshpitn.

Jag drömde sommarn 1998 att jag var på samma Nuclear Assault keikka. Och så for jag på något sätt upp på Lepakkos tak och stod och pissade uppe på taket. Det var mörkt och fuktigt i luften och höstlövena bara virvla med vinden där uppe på taket.

Det var nog en legendarisk gång då maj 2008. Och jag fick en intensiv kram av en 18-årig Black Metal-brud där inne under samma natt.

Jag ska berätta litet mera om det. Litet bara. Det var en brud där också under samma kväll som jag hade försökt påka på i affes, men fått nobben. En 22-årig brud. Hon satt där hela kvällen med en jappe och det såg rätt intimt ut. Men jag brydde mig inte desto mer om det. Ville hon inte så ville hon inte, och det respekterade jag såklart, så jag var inte svartsjuk eller något. Och jag kände ju också jappen hon var med och han var nog också chill av sig-så inte var det något agg eller något sådant. Jag bara orkade inte hälsa på henne, att hon int sku tro att jag sku vara efter henne ännu eller något.

Men det var nog så otroligt bra, och jag hade tur då tyckte jag. För jag hade talat med en ganska full men upptagen Black Metal brud på 18 då under kvällens lopp och blivit mer och mer attraherad av henne. Sedan så for hennes sällskap med pojkvän ut på förhand då de sku köra hem (till annan ort) och hon blev inne och talade med mig några minuter, och innan vi separerades så tryckte hon mig till sig och jag fick en megakram och vi var fastklistade i varandras kroppar typ och ville inte sluta, till vi gjorde det. Det kändes väldigt fint måst jag säga och nice själva kramen, men det kändes också jävla nice och "seger-aktigt" för mitt ego, att den 22-åriga brudn som hade nobbat mig tidigare satt framför oss och såg hur hela scenen utspelade sig mellan mig och den 18-åriga Black Metal-brudn. Hon såg typ att en annan brud var attraherad av mig! Jag tänkte i hemlighet för mig själv angående den 22-åriga brudn som nobbat mig tidigare såhär: Haha, tji fick du! Det finns liksom snyggare och bättre brudar, som faktiskt finner mig attraktiv, om du nobbade mig! Eller så tänkte jag då, lol! Ni förstår typ hur jag menar. Det var två goda ting: Kramen, och den 22-åriga brudn som nobbat mig tidigare och som såg att jag fick en ordentlig kram av en attraktivare brud än hon.

Heheh, jag kan relatera ännu denna dag till denna känsla, även om jag inte är lika egocentrisk mera och har mognat betydligt sedan dess. Men detta är en typisk ego-grej, och egot står i vägen för andlig utveckling och så... så man borde motarbeta i eget sinne liknande fjantiga ego-grejjer, eller åtminstone avslöja dom för en själv vad dom verkligen är: Ego-grejjer.

Men det är helt otroligt att det redan är 13 bloody år sedan!!! Någon som var 5 år då är nu 18!!!! Kan ni tänka er. En som då var en 5-årig lekisflicka har nu vuxit upp och är kanske en 18-årig Black Metal-brud liknande hon som jag fick kramen av för 13 år sedan! Det känns så surrealistiskt att det är så längesedan liksom.

Men på samma gång är jag glad att man har utvecklat sig och blivit betydligt hårdare och mindre naiv och mindre egocentrisk än man var då. Så att, jee, jee. Ingen sentimentalitet över dessa tider egentligen. Nej, för att bli sentimental så måste jag gå tillbaka till 90-talet...

Alltså ja kom nu bara att tänka på en musikvideo som jag såg för över 30 år sedan på TV. Och den musikvideon gick bla. ut på det sättet att sångarn låg på rygg på en soffa och sjöng, och då han inte sjöng så kom det en brud i taget över honom och hångla med honom en sekund innan den andra bruden kom över honom och hånglade med honom. Så hände typ med 30 brudar under hela musikvideon. Vore kul att se den igen, men de var skitmusa så kommer int ihåg namnet på låten. Känner någon av er till en sådan musikvideo?

Lågisminne från 1988: "Du siir ut som en ko!"

Jåå, ja minns i lågis vårterminen 1988 en solig eftermiddag då vi hade jumppa med Chester som lärare(Vanligtvis hade vi jumppa med Chili eller både Chili och Chester, men denna gång var det bara Chester av någon anledning) och spelade lite fotis på bollplan. Så var det en som jag inte outtar namnet på, som föll omkull på fotbollsplan och så kröp han på alla fyra. Jag skrattade åt honom och sade att han siir ut som en ko då han kryper sådär! Så blev han fittiger på mig och börja jaga mig på plan och tog krokben på mig bakifrån så ja föll omkull på backan, men jag stötte mig inte alls. Chester såg det och det blev cirkus.

Så satt han som tog krokben på mig på gräskullan då han int fick spela mera då han tog krokben på mig. Han satt där och lipa fullt (Det var just han som jag berättat om tidigare, som då jag engång i fyran var hos hans, så börja han lipa då hans radiostyrda bil gick sönder, LOL!)

Chester kom till honom och frågade strängt såhär: När slutar du ida? Så sade han som tog krokben med lipen i rösten: *snyft, hulk* fyyyra! med ynklig röst och tårarna rinnandes. Chester hade sagt att han ska få kvarsittning och sluta fyra. Men han sade det nu bara. Så lipa han som tog krokben på mig och skyllde på mig och lipa ännu mera och sa att han sku fara till sjundeå idag med sin morsa och farsa och nu kan han int komma med då han måste sluta fyra!! och lipade ännu mera.

Sedan minns jag lite senare så var jag med Kerstin och Chester i korridoren utanför klassrummet och dom båda tyckte det var allvarligt att han hade tagit krokben på mig, men jag förstod inte vad det var för farligt med det. Jag brydde mig inte alls om det. Jag sade också åt dom att jag tycker int att han ska få kvarsittning! Så frågade Kerstin: Tycker du att han ska få anmärkning då? Så sade jag: Njaa... Han fick anmärkning, något som inte var farligt. 3 anmärkningar på terminen sku man ha fått kvarsittning dock.

Så sade Kerstin att jag var typ ädel som inte önskade honom kvarsittning, men jag förstod nog inte vad det var för ädelt med det. Pojkar är pojkar och dedä va nu joppligt. Pojkar ska nu tåla såndänt är nu min åsikt iaf. Jag talar alltså inte om organiserad mobbning, det behöver ingen tåla. Men lite hårdhet ska man som pojke tåla. Eller tror ni att J.R Ewing skulle ha vart lika hård och tuff om han skulle ha levt i en överbeskyddad tillvaro? Hehe. Fast han var så smart så han inte behövde ta till knytnävarna. Han var mycket listigare och mer utstuderad än så. Nåja, det är ju fiktion såklart..

Sedan var det ljuvliga skolavslutning snart! På skolavslutningen sjöng sexorna i festsalen Beatles melodin Let it be, men de sjöng om att de sku fara till högis. De sjöng: Nu luffar vi, nu luffar vi, nu luffar vi till högis blablablaa!! Medan Karin spelade på flygeln. Så började den magiskt heta sommaren 1988. Mitt för-pubertet. Då minns jag att jag första gången med spänning följde med någon nyhet. Under Palmemordet var jag för lite att förstå innebörden av allvaret på rätt sätt tror jag. Det var bara att ajjahah! som i filmer, typ. Men jakten på Juha&Marita genom Sverige var spännande, då dom aldrig blev fast fören i Danmark en vecka senare. Jag minns att jag tänkte då jag såg bilder på Valjakkala i tidningen att kan han där faktiskt vara en mördare? Han såg liksom så rock'n'roll ut, liksom inte alls som man sku ha kunna tänka sig att en mördare såg ut. Men det var roligt att följa med rättegången mot Christer Pettersson 1989 också. Han var åtminstone oskyldigt anklagad. Jag tyckte att han var cool då han gjorde till sig och typ spelade teater, haha. Det tenderar man att göra om man är oskyldigt anklagad.

Så ett Dallas minne. Det var i kiosken 1989 och det kom en pappa med ett barn upp till kiosken då jag var där. Pappan var lite finare klädd och pratade lite mer belevat med sonen. Man sku faktiskt i efterhand kunna tänka sig en scen med Bobby och Christopher, det var något liknande där såhär i efterhand sätt. Sedan då han for så direkt då kioskdörren stängdes så frågade den ena kiosktanten av den andra kiosktanten såhär: Va va dedär för en Dallas-hjälte?

Jååå, ja å morsan å syrran kom med tåg från Vasa en solig dag i ganska början av juni 1992 då vi hade varit där uppe hos mommo. Vi "mellanlandade" i hesa järnvägsstation och medan vi väntade på tåget till Karis så köpte vi lösglass ur en glasskiosk och åt glass alla 3 där på perrongen, sittandes i en bänk. Det satt en tant i 60-årsåldern kanske som såg ut som ent "kukkahattu-täti" på riktigt. Alltså att hon hade en sådan hatt och eleganta kläder, som om hon sku ha varit någon fin societetsdam från 20-30 talet eller något.

Så kom det en puli och slog sig ner bredvid den "fina damen" Pulin såg ut som Frankenstein-monstret själv och han hade blod på sina trasiga byxor och var helt i schicki. Han sade då vi åt glass: Ihmiset! Ihmiset jotka syövät! Så viskade den "fina damen" åt oss att siellä sisällä on poliisi! Menkää hakemaan!! Men morsan tyckte att onödigt att vi blandar in polisen nu i något, eller något liknande.

Så hörde pulin då jag och morsan och syrran talade svenska. För han började låtsas tala något fint språk med högmodig ton, som lät som en bladning av italienska och franska och gestikulerade med händerna, typ att han ska han också prata någt fint utländskt språk. Eller så var han ironisk, jag vet faktiskt inte vad.

Så for vi och sitta till tåget då vi hade ätit färdigt våra glassar. Tåget stod där och jag kunde just och just sii pulin från tågfönstret där i vagnen om man lite sträckte på sig. Morsan och syrran talade om nåt helt annat och jag satt och såg på dendär pulin som fortfarande satt i samma bänk som den fina damen. Den fina damen satt som en staty där uttryckslöst och sa ingenting och pulin sträckte sig mot henne och rörde henne vid armen och babblade något tydligen. Jag såg på situationen så länge jag kunde, för tåget rullade iväg kort därpå och snart försvann både pulin och den fina damen ur sikte. Då vi kom hem så lyssnade jag på King Diamond. På hans "Abigail" LP. King Diamond tyckte jag var hederliger som fan, då han inte bara var en showman och egentligen en pengastinn kapitalist utan tror på paranormala fenomen på riktigt. "Jag tror på mörkrets okända krafter. Inte på Satan och helvetet" som han sade i en Okej-intervju för länge sedan. Creds för det. Ateister och materialister som sjunger om ockultism etc är fake. Då kan dom istället sjunga om att ragga brudar och köra snabba bilar eller något annat.

Det om det. Jag tänker inte ta vaccinet. För man vet inte vad det kan ha för långtida biverkningar alls. Jag är skiträdd för det, jag sku aldrig våga ta det. Vi vet ju vad som hände med svininfluensa-vaccinet med och INGEn vet vad för långtida effekter detta vaccin kan ha. Men jag förstår dem som tar det och det är helt ok. Det är upp till var och en. Men jag hoppas och önskar att inte journalisterna ska komma med någon folk-uppviglingskampanj, att överösa de som inte tar vaccinet med invektiv och att man är "ansvarslös" och allt va de kan tänkas hitta på. Och en stor del av folket börjar se de som inte tar vaccinet som någo sorts andra klass människor, som Persona non grata.

Lev och låt andra leva. Visa nu att ni är toleranta då! Men nej, det argumentet kan dom också seli-selittää bort. Då de "toleranta" får som dom vill sså behövs ingen tolerans mera. Genuin tolerans är mycket sällsyntare än selektiv tolerans.

Dessutom vet man inte riktigt.. många vaccinerade har fått corona och hamnat på sjukhus och vart lika sjuka som ovaccinerade. Så... man vaccinerar sig och får ändå corona. Det är två ont då istället för ett. Men jag är extremt försiktig dock. Och blir jag sjuk så är det världens makthavare som är skyldiga, som inte tillräckligt snabbt gjorde nåt för att stoppa pandemin och trodde inte på luftburen smitta osv. Fast jag hela tiden hade en stark känsla att det var luftburet. THL sade också i januari 2020 att "Viruset är inte luftburet". Jag tyckte då att det lät väldigt mystiskt och irrationellt. Jag tänkte att hur 17 kan dom liksom veta det?! Som det var någon som skrev att även vakiobrudn i 20 årsåldern som jobbar i K-Markets kassa någonstans i landet vet mer om hälsa och sjukdomar än THL. Det är farligt att förlita sig alltför mycket på auktoriteter.

Det om det. Nu ska ja igen sii på Dallas! Snart har jag sett på hela säsong 10 och har 4 säsonger kvar.

Jag ska förresten berätta en sak. Och den saken är den, att jag var i Alko 2.12.2020 och köpte lite vin till weekenden. Jag hade medvetet valt en tid där de var få kunder och jag hade en kakkosmaski på mig. Men kassatanten nös just innan jag for till kassan, trots att hon också hade mask. Jag blev till mig-och jag vaknade några dagar senare och kände mig tjock i halsen och blev nojig. Några dagar senare bröt det över till snuva innan jag blev frisk. Ingen feber eller något och jag kände mig helt pigg, bara att jag hade lite förkylningskänsla hela tiden, men allt klingade av på några dagar. Jag tror dock inte att det var corona, men helt vanligt rhino-förkylningsvirus, som då också var i gång. Jag vet många som var vanligt förkylda dessa tider och som hade tom feber som lät coronatesta sig och det visade negativt och de var vanligt förkylda några dagar.

Jag vågade inte gå och testa mig dock-jag höll tummarna och blev frisk på några dagar. Well, jag var nog inte ens sjuk-hade bara slem i halsen, samt att det kliade i öronen som det brukar göra åt mig då jag är förkyld och det sved i bihålorna lite innan det gick över till snuva. Det var knappast corona-men där ser man så lätt man kan få virus-smitta i butiken trots mask och handtvätt med både sprit och tvål. Min teori är att då kassatanten i alko nös till, så uppstod det ett virusmoln som jag gick rakt igenom. Tur att det int var Corona dock. Eller knappast var det det. Fan ändå! man borde faktiskt ha en gasnaamare på sig då man går till butiken! Eller ännu bättre: En utrustning med syrgastuber som skyddar helt mot kemikalisk och biologisk krigsföring! Men jag beställer till rampen maten åt mig-har inte varit inne i en Market och handlat på över fem månader nu. Och så tänker jag fortsätta så länge den förbaskade coronan håller på. Och gissa så jävla nojig jag varit efter tandläkarbesök! Fyfan, vi lever i en pestdimma som aldrig tycks skingras!

Och det är makthavarnas fel, som inte gjorde något för att förhindra pandemin. Skulle jag vara världens kung och fått bestämma, så skulle det aldrig ha blivit någon pandemi ö.h.t. Jag sku också göra många andra rättvisa beslut, bl.a. tillåta försäljning av snus i Finland och liknande saker. Det är ett ologiskt och intolerant beslut att int få sälja snus i finland eller EU, utom Sverige och delvis Danmark. Och så sku jag ge jättemycket pengar som plåster åt såren till de som slavjobbat i Te-byråns trams-gratis jobb, som int har några donarens rättigheter och som man inte får lön av. Dom om några har gjort sig förtjänt av 5-stjärnig konjak och Havanna-cigarrer och gratis lägenheter. De är de bortglömda arbetshjältarna och hjältinnorna, som riktigt jobbar GRATIS! Skulle jag vara miljonär, så skulle jag ge kontanter i smyg åt dom tusentals euro och Havanna-cigarrer och 5-stjärnig konjak som tröst.

Jag har inte vågat berätta det tidigare, då jag hela tiden tänkt att tänk om de va corona och det kommer igen! Det sku ha känts så dabbigt bara att få corona då man förstått hur farligt det är och hur jag har försökt undvika det till varje pris!

Men jag har ända sedan barnsben varit nojig för att få gift i mig. Och väldigt tveksamt tagit emot karameller etc. av snälla gamla tanter som plockat karameller från handväskan då de tyckt att jag var en golliger ongi som liten, så de ville riktigt ge karkki åt mig etc. Därför sku jag aldrig våga prova tex. knark eller ta en klunk från någon annans spritflaska eller så. Så det är bra att vara nojig nog ibland också. inte annars, men giftnojja har jag alltid haft. Ironiskt nog känner jag igen mig i Stalin och Ceausescu på det sättet, då jag läst att även dom hade gift och bakterie/virus-skräck. :P jag kan relatera till hur dom kände sig på det sättet iaf. Och jag var även skeptisk mot vacciner ändå sedan riktigt liten, fast jag bara och enbart hade hört argument FÖR vaccinationer, men jag kände på mig att det aldrig kan vara så riskfritt som alla vuxna påstod. Så man kan inte ens skylla på att jag sku ha blivit påverkad av någon angående dessa tankar. Och jag kände mig typ kemikaliskt våldtagen efter trippelvaccinet 1984. Den känslan for lika hastigt som den kom, men ändå.. jag kände mig mycket svag och ynklig mittiallt..liksom besegrad. Det var en väldigt obehaglig känsla+att jag fick feber efter sockerbiten, dvs polio-vaccinet 1985 i form av en sockerbit som man åt.

Och det att både en stor del av folket och journalister skäller på folk som inte vaccinerar sig, får nog mig att resa ragg. Om man är så manisk så man håller på som dom, så gör mig bara ännu mer misstänksam.. Så för mig fungerar deras taktik helt enkelt kontraproduktivt. Som jag skrev en ironisk saga om Pluppe-Örjan för 11 år sedan, som ALLTID gjorde som myndigheterna sa, och ALLTID var lydig och lojal och ALDRIG lyssnade på alternativa fakta och lojalt med staten avskydde allt som staten sade att man ska avsky-gick och tog svinfluensa vaccinet snällt och lydigt etc. Sagan hette "Pluppe-Örjan fick narkolepsi" och staten glömde bort Pluppe-Örjan och Pluppe-Örjan, som alltid varit så lojal myndigheterna, blev helt bortglömd i sin narkolepsi.

Lönar det sig att vara som Pluppe-Örjan?

Visst, jag är inte alls kritisk mot alla vaccinationer. Smittkoppor var ett gissel som vi blev av med tack vara vaccinationer. Men det är flera gråa nyanser i det hela. Det är inte antingen eller. Och det är ytterst stor skillnad mellan smittkoppor och tex mässlingen, som ända till 60-talet räknandes som en rätt harmlös barnsjukdom. Visserligen den hårdaste barnsjukdomen-och som potentiellt kunde vara farlig, men ändå.. man talade förresten bara om "koppor" förrivärlden och inte smittkoppor. Och man trodde att vattkoppor var en mild variant av "kopporna". Man talade om brännkoppor på 1800-talet menandes vattkoppor, som man som sagt trodde att var samma "koppor" som smittkoppor. Det berodde vidare på vilken stam av koppviruset man fick hur sjuk man blev. Variola Major hade 10-30% dödlighet, medan den mildare stammen av kopporna, Variola Minor hade 1% dödlighet. Man trodde vidare på 1700-talet att röd färg på något sätt motade bort kopporna från en redan koppdrabbad, så man associerade kopporna med rött. Kopporna var faktiskt en barnsjukdom förrivärlden. En av barnsjukdomarna.

Och det borde inte fungera på det sättet, att man vaccinerar barnet mot barnsjukdomarna och sedan gladeligen genast efter far till MacDonalds för att mata barnet med cokis och hamburgare. Det är liksom anti-holistiskt och osunt... Inte underligt, att en Romersk soldat orkade marschera 50 kilometer om dagen utan problem, medan få nutida människor kan göra det....

Vi lever på sätt och vis i ett high-tech romersk rike.. och även de gamla romarna trodde att deras dåvarande civilisation skulle räcka för evigt... och att de levde i det bästa av alla system.. och de trodde sig vara moderna och såg sig som moderna och såg på den gamla egyptiska och sumeriska civilisationen som något som var urgammalt för jättelänge sedan, precis som vi ser på det romerska riket!

Drömde att jag var i Stockholm

Alltså efter vappen drömde jag ganska detaljerat en dröm. Och den drömmen började på det sättet, att jag går förbi folkisinternatet här i Karis. Dedä gröna byggnaderna. Så hör jag att 4-5 både kvinnor å karar ropar åt mig något fullt på italienska. Jag kan inte italienska, men känner direkt igen språket så fort någon öppnar käften och börjar prata italienska. Jag vände mig om och såg bakom mig, då duckade gänget av italienarna och försökte gömma sig. De var på andra våningen i ett av internathusen som de ropade åt mig från ett öppet fönster. Så då jag gick på stigen bakom internatet så såg jag ett par som stred och kärringen kastade gobben fullt i viken och de skrek och levde om.

Så var jag mittiallt på någon okänd paikka. En ryska som har jobbat i K-Market var där också. Så var det en bekant som vi kallar bara för "M" här som svamlade nåt om att han ska doka på onsdagen. Jag sade att det blir nog lördagen för min del isåfall! Så sade "M" med sarkasm i rösten: För att mamma inte tillåter dig att doka på en vardag?

Så sade jag att det är nu int fråga om någo sådant, och jag själv väljer när och om jag ska ta lite.

Så var jag mittiallt i huvudjärnvägsstationen i Stockholm och jag stod på någon perrong i folkvimlet. Jag tyckte mig se en jappe som flyttade till Sverige 1994 redan härifrån. "M" sade också att han tycker att det är han! Vi går framåt i folkvimlet och jag ropar hans namn. (Han har aldrig varit någon kompis till mig dock, men vi gick i samma lågis&högis och så, så..) Han stannar upp och jag räcker ut min hand och vi skakar hand och jag frågar om han känner igen mig? Han sade sig göra detta. Han börjar babbla nåt om att man ska kalla honom för "hen" nuförtiden och att "hen" är osäker på sin könsidentitet och vet inte mera om han är kar eller kvinna eller något annat, LOL!

Så slog det mig mittiallt att jag är i Stockholm och mitt i ett folkvimmel under Coronatider. Jag blev mittiallt extremt nojig för att få smitta. Jag gick målmedvetet bort från perrongen och folkvimlet och försökte hålla andan bäst jag kunde under den tiden jag gick bort.

Så var det någon sorts tullcheck vid ett ställe, men jag fortsatte rakt upp för några trappor och jag såg att en SJ-arbetare gick framför mig. Jag gick ut på någon gata och tog ett skutt fullt ut på någon gata i Sthlm från stationsbyggnaden. SJ-arbetaren, som nu också stod på gatan, frågade mig förvånat: Varför gjorde du sådär? Han hade sin SJ-uniform på sig.

Så började jag tala med honom. Jag försökte tala med en så finsk accent som möjligt. Alltså inte finlandssvensk sk. "muminsvenska" som man säger i Sverige, utan som om jag hade finska som modersmål och lärt mig tala svenska som vuxen. Av någon anledning tyckte jag det var kul att tala med en sådan accent med dendä Sj-gobben.

SJ-gobben sade att jag borde fara till Tensta. Ingen aning varför, har inga band till Tensta, vet knappt något om förorten, lol!

Så gick vi förbi Globen på avstånd och vi kommenterade nåt om den. Så gick vi förbi något sorts svart monument med liksom klockor och vi kommenterade också nåt om det. Så vaknade jag och pustade ut och tänkte att de va bara en dröm! Att ja har int varit i Stockholms centralstation i ett folkvimmel och riskerat smitta! Och var lättad.

Jag somnade så småningom igen och drömde en helt annan form av dröm. Jag drömde att det var ett ytterst kraftigt åskväder på gångs och det var nära. Jag är i något hus i Kila och alla fönster är uppe i huset medan åskan rullar på där ute. Innan detta drömde jag att el-ledningarna varslade på nåt sätt om åskväder, då det luktade ozon och gnistrade lite kring dom.

Ray Krebbs från Dallas-serien var också i huset. Han talade riktig perfekt kariska och började mumla om att det brinner säkert någonstans i närheten nu, att blixten måste ha slått ner några gånger. Han hade rikit Texashatten på sig och såg precis ut som han ser ut i Dallas-bara att han talade kariska.

Konstigt. Men senast jag såg på Dallas 1998-1999 då repriserna kom varje vardag på tv:n (förutom då jag var i skolan, så det blev inte mycket sett annat än ett fåtal avsnitt efter vårterminen 1998) så drömde jag också om just Ray Krebbs och att han var min morbror, lol! Det drömde jag våren 1999. Alltså, varför inte drömma om tex. Cliff Barnes eller J.R. själv? Varför just om Ray? :D

På tal om Dallas och åskväder så minns jag vårterminen 1990 då jag började se på Dallas kontinuerligt. Sent in i säsongerna alltså. Då kom det nya avsnitt ännu fram till slutet av 1991. Dallas kom då på tisdag eller var det onsdagskvällen lite tidigare av någon anledning den terminen, då det tidigare och senare kom på fredagskvällar rätt sent. Jag brukade se på Dallas i mitt rum från min lilla tv och samtidigt äta fransk vetebatong och dricka appelsinsaft. Det var mysigt. Så minns jag ett avsnitt som jag såg på senast då för 31 år sedan där det åskade utanför Southfork-ranchen. Det var kväll och nattsvart och blixtarna bara ljungade. J.R. satt inne i vardagsrummet med Miss Ellie, Bobby och sådana som bodde i det stora huset. Mittiallt kommer Jr:s son John Ross och Bobbys som Cristopher rusandes nerför trapporna och in i vardagsrummet. Och John Ross ropar Daddy! Daddy! Och så sade John Ross att det är tornadovarning, för dom hade sett på tv eller hört på radio eller något. Minns inte riktigt. JR sade att det är ganska långt borta eller något. Det kom inte någon tornado vad jag kan minnas, men jag tyckte det var spännande.

Det är ett tag tills jag kommer till det avsnittet. Jag ser ju pås alla säsonger i ett kör nu och är i den nionde säsongen, vilket är Pams "drömsäsong" då hon bara drömt att Bobby dött kommer det fram sedan i slutet av säsongen.

Så minns jag vagt någon "Tommy" med prätkärotsi och halvlångt hår och skägg som var en "paha poika" från 1990. Han hade bla smugglat kokain och sådana saker. Minns inte dock hur han var inblandad i familjen Ewing.

Alltså det är faktiskt mysigt på något sätt då alltid innan det kommer en inomhus-scen kvällstid i Ewings vardagsrum så ser man det stora huset några sekunder utanför sett och hör syrsor, innan följande clip är att dom sitter där i vardagsrummet och groggar med Whiskey och konverserar. Man får intrycket att detta hus är mysigt och kiva. Och att det är mysigt att sitta där inne i vardagsrummet medan kvällen är mörk där ute. Så även då dom sitter inne i salen och äter ser väldigt mysigt ut. Vare sig dom äter morgonmål eller middag. Jag har drömt om detdär vardagsrummet i Southfork några gånger något vagt.

Jåååå, maj 1990 såg jag också på skojs skull på en finlandssvensk dokumentär vid namn "3 tanter i en trädgård" som handlade om 3 tanter som delade hus och trädgård i något egnahemshusområde i hesa tror jag det var. De var alla 3 pensionärer och änkkor. En av dem rökte tobak och frågade reportern om det får vara en tobak? Så sade reportern att nejtack, jag har inte rökt på 10 år. Så sade tanten att det kanske inte är så många 77-åriga tanter som röker! Men att något nöjje måste man få ha som gammal änka, eller något liknande hon sade.

Inatt drömde jag förresten bara vad jag kan minnas att Juha Sipilä stod i mommos gama farstu. Han bara stod där och såg ut som en häpen uggla då han hade sina glasare på sig och jag jäbbade och visade fuck åt honom.

Så minns jag i Slöjdsalen våren 1991 då jag på skämt frågade en såndän Toni att hur månne en kinesisk satellit låter? Så sade han att kanske: Ching!ChingChing!Ching!ChingChing!Ching!ChingChing!Ching!ChingChing!Ching!ChingChing! Så skrattade jag och så var det några som tyckt åt Toni typ att börjar du nu du också?! Då de hade tröttnat på min humor eller något. :P Så sade jag nåt dabbot klyschigt att vetdu hur en finsk satellit låter? Så sade jag: Kossuuperkele!Kossuuperkele!Kossuuperkele!Kossuuperkele!Kossuuperkele!

Jag trivdes inte att ha slöjd. Det berodde på läraren och jag valde bort ämnet efter sjuan. Har inte varit i slöjdsalen sedan vårterminen 1991 faktiskt. Alla andra utrymmen från högis så har man minnen från hela högistiden, utom Slöjdsalen, som bara förblev ett minne från 1990-1991 då man var en tapp. Fast nu var det mycket spännande och fascinerande att börja högis då i tiderna och man kände sig stor och hurja. Men så trodde man på allvar att man var stor på riktigt i nian, haha! Att på sjuan så trodde man bara, men nu är man gammal på riktigt, då man tom. ska gå ut HÖGIS snart! I den illusionen levde man, att man var på väg att bli vuxen och det var en jättestor sak på riktigt att gå ut högis. Det var ju behagligt att leva i den illusionen. Vuxenvärlden är skit-tråkigt och egot, som är så viktigt som tonåring, är ju bara illusionärt. Egentligen ett gift och hinder i andlig utveckling, som jag läste någonstansifrån ungefär. Att bemästra egot är svårt men inte omöjligt. Ett första steg är att inte vara så egocentrisk, inte vara så jag-centrerad. Men dagens samhälle är väldigt jag-centrerat. Både kristendomen är en jag-centrerad religion, samt även den moderna vetenskaps-kulturen är väldigt jag-centrerad. Hell, modern vetenskap ser ju människan bara som ett isolerat väsen utan någon kontakt med något annat än kemikalier i hjärnan! De är även mycket skeptiska mot helt banala vardagliga ESP-fenomen som telepati. Int undra på att folk mår dåligt med dylik egocentrism.

Moderna populär-vetenskapsjournalister skriver att vilken otroligt tur och lycka att just JAG föddes, och att generna gjorde så att jag blev just JAG! Och de tror att alla människor är så super-genuina och super-unika isolerade väsen. Ingen del av nåt större, men isolerade väsen och alla tankar är bara kemikalier i hjärnan. Egocentrism och JAG! JAG! JAG!-tänkade In absurdum. Den mänskliga kroppen är ju en köttkapsel som vi är fångade i.

Men kristendomen är inte bättre den heller. Den kristna religionen tror att då en person föds, så föds personens själ tillika och att egot är intakt för att antingen fara till himmelen eller helvetet efter döden. Buddhistmunkar, då de kom i kontakt med kristna första gången blev förvånade över hurdan egocentrisk och barnslig bild kristna har att egot överlever döden. Buddhisterna förstod att det inte gör det, men att döden bara är slutet på det tillfälliga egot(som ju bara ändå är illusionärt) men att själen sugs tillbaka till kosmos kretslopp och reinkarnerar-om man inte uppnår andlig upplysning och uppgår i Nirvana/Moksha/Kaos Något som är mycket svårt och som kräver antagligen flera reinkarnationer där man arbetar med samma sak-andlig befrielse. Skulle jag tro iaf.

Och att själen skulle födas med egot som kristna säger! Tillåt mig att le. Något av mig har funnits i tusentals år i mina förfäder. Samt grundenergin, den andliga gnistan, eller vad man vill kalla det inte försvinner bara för att döden endast är slutet på det tillfälliga egot vi befinner oss i. Den har funnits där för evigt och kommer att finnas för evigt. Återfödseln bringar dock svaga minnen om saker och ting som engång var. Komplicerat och vad folk tror och tänker om det är var och ens privatsak, men såhär tror jag. Det är kinda tabu att tro på något sådant i dagens materialistiska tidsålder, där man förklarar allt ur ett mekaniskt-rationellt samt psykologiskt perspektiv, men det skiter jag blankt i om det är tabu eller inte. Får någon fördomar, så är det dens egen förlust, inte min. Som Ozzy sjunger i Black Sabbath-låten "A National Acrobat" från 1973: Don't believe the life you have will be the only one You have to let your body sleep to let your soul live on

Det är en så bra låt, så jag tror nästan att jag ska länka den här under! Jag lånade Sabbath Bloody Sabbath-skivan från bibban 21.4.1990 och blev frälst av den direkt då den var så jättebra. Då som 13-årig parvel tyckte jag att 1973 var jättelänge sedan och var förvånad över att man gjorde så bra musik då redan. 13-årslogik :)

Jag brukade lyssna på skivan medan jag satt och åt Mars-glasspötkö, som då var en nyhet. Mars-choklan hade funnits innan, men mars-glasspötkön var en nyhet och jättegod, alltid då jag kom hem från skolan i slutet av april och i maj 1990. Då redan diggade jag den lika mycket som nu. Det är faktiskt den bästa Black Sabbath skivan jag vet. Min favorit Black Sabbath-skiv! Hållin till godo! Det låter också ljuvligt 70-talsaktigt detta! Cigarettrök och bellbottoms och brun inredning inomhus liksom.