Ett strålande lågisminne!

Jag drömde något om denna sak och mindes det då jag vakna med full kraft. Det var på det lilla viset, att då jag var i tvåan i lågis höstterminen 1985, så spelade sexornas pojkar "luftgitarr" och playback, de spelade då nyaste Kiss bla. och liknande 80-talets kommersiella mer eller mindre "barnheavy" som just typ Kiss och Wasp. Samt flickorna sjöng pop innan. Låt mig förklara närmare.

Vi föstes in i festsalen, då det sku vara program där en eftermiddag. Det var alltid jätteskönt då det var program i festsalen, för det var en skön kontrast mot de enformiga lektionerna i klassrummet. Så man tänkte att yes! Någo program..

Det såg lovande ut. Jag hörde att sexorna sku ha konsert för oss, så man tänkte att det kommer att bli något bra. Först spelade och sjöng sexornas flickor playback Eva Dahlgren, Carola och liknande saker en stund och dansade, sjöng playback där och hade sig. Sedan hade de någon sketch där de sprang någonstans, men hade glömt sina skor! och hämtade dom, och jämförde sina skor med varandra och tyckte de var fina och så. Rikit 80's mini-chicks, så att säga.

Så sku de bli hårdrock. Och sexornas pojkar kom på scenen med fina luftgitarrer de själva hade pynjat ihop i slöjden och målat med tusch så det såg riktigt ut som 80's rock-gitarrer. En av dom var en flying-V modell minns jag. Och dom tyckte man såg ascoola ut. Jåå, det första bandet med sådana gitarrer som jag såg bilder på som liten så var Accept.

Och vilken upplevelse detta var för mig som en tvåa! De började spela och tog mycket bra åt sig rollen som heavyartister och levde liksom ut det totalt. "Trummisen" satt bakom och trummade på kasor med stolar, men man såg inte riktigt stolarna och han såg precis ut som vilken som helst trummis bakom ett trumset. Han hade något hårband runt päronet. De andra var också klädda i 80-tals rekvisita som någon leopardskinn-mönster skjorta och nitarmand som de köpt från Ekenäs höstmarknad kan jag tänka mig, lol.

Och det fanns två färggranna glödlampor uppe på scenen från förut. En röd och en lila lampa, som man använde till teater och så vanligtvis. Men nu var det någon som fungerade som ljustekniker och blinkade med dessa lampor hela "keikkan" lång, så det såg precis ut som blinkande lampor på en spelning, eller så tykte man precis då som en fascinerad tvåa. Man kunde inte då se någon skillnad iaf. Och så hade dom effekter med knallhattar. Antagligen skjöt någon med knallpistol vid sidan om själva scenen och en av "gitarristerna" gjorde en skjutrörelse med luftgitarren alltid vid knallen, och det synkkade precis! Så även det ökade showeffekten. Det var heavy! Nu kan dedär ongarna nog.

Jag drömde att både "brudarna" och "killarna" hade gjort...comeback, lol! och att de båda spelade playback på en julfest som 50 år gamla tanter och farbröder. Det var ganska rolig dröm måste jag säga. Inte minst då jag började komma ihåg detta lågisminne tack vare drömmen.

Sedan höstterminen 1986 så spelade sexornas pojkar också i festsalen playback, men då var det sämre musik tyckte man, någon form av poprock, och de var inte alls lika teatraliska och entusiastiska som förra årets sexor och utrustningen var inte heller å hurra för precis. Dessutom var det inte nå blinkandes på lamporna mera+det faktum att man var ett år äldre. Så det var inte likadant mera som då på tvåan alls. Då var man superfascinerad. Kan tänka mig att någon lärare eller gårdskarn Tor hade förbjudit dom att blinka på lamporna. Och lyder man de vuxna, så blir det också sämre playback-keikka.

Tor kom och gnällde något åt dom då de tränade på playbacken och vi var där av nån anledning. Tor frågade va de håller på med? Så svarar den ena sexan såhär: Vi övar på att spela lite rock! Vill du höra? Tor bara klagade och sade att dom kan int ha stolarna som trummor och allt vad han sade.

HAHAHA! Jag minns i tvåan då jag pratade med femmornas pojkar om något vårterminen 1986 då det hade blivit maj. Det var en gammal lövhög på skolgården som femmornas pojkar pomppade på då jag var där. Det var lite ovanför cykelställena. Det var alltså rast då. Så kom Tor körande med sin gamla oranga Moskvitch uppför på gatan mellan lågis och högis, ser att femmorna pomppar på lövhögen och stannar, öppnar fönstret och ropar argt såhär: POJKAR! BORT FRÅN HÖGEN!

Så kör han upp, vänder åt vänster på Nabogatan mot lågis. Just då han kör förbi oss uppe på Nabogatan så blänger han ilsket ner på oss. Det såg så roligt ut så ja börja gapskratta å femmornas pojkar kommenterade något om hela situationen.

På tal om coolhet. Ännu som 13-åring hösten 1990 så tyckte man att somliga marknadsstånd på Ekenäs höstmarknad var "coola". De var marknadsstånden med typ viftande Jack Daniels flaggor, piratflaggor, sydstatsflaggor och dylikt som man såg att viftade där vid ståndet på långt håll. Och då man var där/gick förbi det så var där bandskjortor, Palestinadukar, nitar och annan s.k. "cool" rekvisita. Man gick där förbi med djup vördnad och blyg respekt liksom. Man höll liksom andan, lol! Det var kova. Inge mer snack om den saken. Punkt. Så tyckte man. Som 14 så tänkte man inte mera fullt SÅ ytligt sedan mera.

Och så just då 1990 så såg man på marknaden "coola" lite äldre brudar på typ 16-17 med just Palestinadukar och Texashattar på sig typ och fint sminkade. Lite mera rokenroll brudar alltså. Man tänkte att sedan då man själv blir 16-17, så ska man bli ihop med just en sådan brud! man romantiserade dem på ett sätt, men människor var det ju bara! På det sättet mer praktiskt att man sku ha blivit ihop med sådana, är att dom brukar vara mer openminded av sig gällande musik, omstridda fenomen och så. Och inte lika "close-minded" och fördomsfulla och domar-aktiga som mera mainstream-brudar ofta kan vara. Det förstod man faktiskt redan som 13, fastän man romantiserade mycket. "La till" lite fixa ideér så att säga.

Bara det inte sku ha vart nå "politik" brudar! Men sådant var inte på mode 1990. Men nu är det ju helpolitiserat överallt. :P Dagens moralhattar är rödgröna, woke och cancel-folk, medan 1990-talets moralhattar var typ kyrkotanter som var osminkade och hade glasare och tråkiga och fula kyrkoflickor i min egen ålder den tiden, typ s.k. "snälla flickor". Men de rödgröna, woke och cancel är dagens tråkiga och gråbleka "snälla flickor", de tosikko-aktiga anti-rebellerna och moralpoliserna i egen hög person.

Och nu ska jag inmundiga lite 1994-nostalgi igen, då det ju är ett sorts jubileumsår, då almanackan 1994 synkkar precis med detta års almanacka gllandes datum! Estonia sjönk för 28 år sedan och jag ringde faktiskt till Fröken Ur hemma i vardagsrummet typ fyra minuter efter ett, just då Estonia sjönk. Vet bara att jag tänkte att jag ringde Fröken Ur just då det klockslaget!! och jag tänkte då också någon dag efteråt att vilket sammanträffande. Vet ej varför jag gjorde det,(ringde till Fröken Ur) men jag gjorde det nu bara. Jag kände mig lite rastlös och spänd och det blåste och regnade där ute. Hade jag någon sorts aning om något? Vet ej, men en orimlig tanke är det ju int.*)

Aaahahaha, jag köpte Picket fences på DVD från England. Dvs Rooman Sheriffi som jag såg på då det kom 1994-1997. För att Scheriffens dotter var så snygg och dendä rödhåriga käringsnutn va hon nu sen hette. Jag såg säsong 1 då den kom på repris 2003 så jag tänker inte alls se på den, utan börja från då jag börja se på serien hösten 1994. Först se på 5-6 avsnitt, som redan "gått" nu i detta skede år 1994, sedan ska jag from oktober börja se på Rooman Sheriffi precis 22.25 på söndagskvällarna, just precis det samma avsnitt som kom det datumet för 28 år sedan. Av nostalgiskäl och mys, så har jag försökt att detta år ska så långt som möjligt vara precis så, som det var 1994! Och ibland har jag faktiskt lyckats riktigt bra detta år! Jag har fått en ganska genuin 1994-atmosfär stundvis, då jag gjort allt så långt som möjligt precis så, som jag gjorde även det och det datumet år 1994. Det har kommit nostalgiska ekon från 1994 så att säga. Som ett maskhål i kosmos som förenat detta nu och år 1994. Ganska psykedeliskt egentligen!

Som jag mindes en dröm som jag drömde i början av oktober 1994. Jag drömde nåt om den gamla cykelreparatörens ljusblå farmar-amazon, som verkligen är en psykedelisk bil! Så var jag i något ställe där jag hoppade i skumgummi-madrasser från höjd inomhus. Det var jätteroligt i drömmen! Den drömmen fick mig att minnas år 1981 då jag och farsan stod på gatan och väntade på just den Volvon en mulen höstlördag 1981. För vi sku fara upp till vattentornet och se på teleskopet där med cylelreparatören. Så kom han och vi for upp till vattentornet med den Volvon! Det mindes jag efter drömmen jag drömde då 1994. Jag såg bara då 1981 hur Volvon kom körandes emot oss i fjärran minns jag, då vi väntade på den. Två psykedeliska paikkor: Karis vattentorn och inne i cykelreparatörens psykedeliska farmar-amazon!

Jag ska i moron bla. igen se på Suomen Virallinen lista Top40 klockan 19:05 på det avsnittet som kom 29.9.1994 på samma klockslag. Det har jag gjort hela detta år igenom. Sett på Listan-avsnitt på precis samma datum och klockslag som år 1994! Vilken tur att Ylen arkisto har alla lista avsnitt. Åtminstone alla från 1994 är bra att dom har! Så jag ska se på fula Remu och snygga Nina i moron igen på TV!!

*) Jag såg senare nu här att själva skeppet sjönk senare, men själva händelserna började märkas av strax vid ett tiden, och eskalerade kraftigt just då jag ringde till Fröken Ur. Det hade jag glömt halvt, att det gick den vägen. Iaf så tänkte jag 1994 att konstigt att jag just då kände mig på nåt sätt energiskt orolig och ringde till Fröken Ur av någon anledning jag inte minns. Jag tänkte kanske att natten var så stormig och ödslig då pärona sov och jag var ensam vaken, att jag ville höra någon röst-fast en bandad sådan? Iaf så kanske var det något sorts varsel/känsla över det som höll på att ske ute i havet? Strax efter 1 började vatten strömma in på bildäck.

Roskis-kaataja! 1986.

Alltså jag minns sommaren 1986. Jag var ute i Karjaan yhteiskoulus gård, "finska högis" i folkmun. Jag tänkte att jag ska hitta på nåt kul, så jag rullade ner en stor fyrkantig bred roskis med hjul nerför dendä lilla backan nedanför slöjdsalen. Kompisen såg bara på, men flinade. Han våga aldrig själv göra någo, men var typ alltid då jag kom på nåt bus: Jåå, gör de! Jåå, gör de! Så stod han och såg på och flina, medan jag faktiskt gjorde något konkret och inte bara talade.

Sedan då vi stod och såg om vi sku hitta nåt jännä från skräpet som var levällään runtomkring roskisen då den öppnat sig då jag rullade ner den, så kom det två flickor från finsk-språkiga lågis. Den ena kände vem jag var, då vi båda var Kilabor. Hon frågade mig, Säkö, *mitt namn* oot kaatanu sen roskiksen nurin? Eller nåt liknande. Hon som frågade det var en såndän Mirella.

Och jag sade: eeee...nn.. en oo... och börja flina. Hon direkt ba: Joo, joo, miks sä naurat sit? Så vidhöll jag att jag var oskyldig. Så börja hon skratta och sade att kyl mä tiiän et sä kaadoit sen nurin! Och börja också flina.

Så var ja uppe i kiosken lite senare. Någo schack va där och sade att hyvähyvä, roskiskaataja! Och börja flina. Jag var typ WTF? Mirella har gått omkring och sagt att de e ja som vält roskisn!

Så då jag var på backan hemma med kompisen, så kom det en "mopogobbe" (dvs en kille i 15-16 årsålden med mopo) Han kom flinandes och körande då han hade potthjälm så jag kunde se hans min. Då var jag typ att Gaaahhh!!! Jag sprang nojigt och gömde mig bakom björken på vår gård. Han hade flinande frågat min kaveri, om det var jag som vält omkull roskisen på skolgården! Då var jag redan nojig på allvar där jag gömde mig bakom björken. Typ hela byn visste att jag hade vält omkull en ynka roskis. Va fan, de va ju bara en bit fucking glasfiber! Big deal.

Då var inte ännu Johtaja som talkkare där i skolan. Det var bra, för annars skulle jag ha vart nojig att dom skulle ha tjallat till Johtaja, och då skulle det ha blivit cirkus. Av alla talkkare så var Johtaja typ SWAT-team, Karhu-ryhmän typ, haha! Då JOHTAJA kom, ja, då var det slutlekt! Call Johtaja!

Jåå, så minns jag då jag och farsan var i gamla Shell med någon gobbe farsan kände. Den gobben bjöd farsan på kaffe och så såg jag en då den tiden pyramidformad Trip-burk på borde då vi kom. Så sade han åt mig: Här får "Nattugglan" JAFFA! Om han vill ha. Han bjöd mig på Trip, men kallade det för "Jaffa" haha!

Så såg vi miggar som flög förbi i luften från fönstret. Farsan och gobben kommenterade nåt om dom. Så kom det två typer i 18-20 årsålden dit ti gamla Shell och in på kaffe. Den ena med en grön ford Taunus och den andra med en gul folkkare. Jag tänkte att jag ska bli som dom sedan då jag blir 18!! Det var hösten 1985 det hände.

Jåå, jag minns alltid studentdimissionen 1983. Man trodde nog som liten att de var lite galna då de klädde ut sig och sprutade vatten dessa penkkis-vandaler, lol! Jag minns då jag gick med dagmamman och hennes ongi på Bulevarden då hon hämtat oss från lekis (Dalgatans Daghem) Det kom en ljusblå folkkare emot som var full av penkkis-folk och de började tuta fullt åt oss. TYYT TYYYT!! TYYTTYYTTYYYYYTYYYYTYYYYYYYT!!! Och de var målade i ansiktet och såg crazyga ut och flinade fullt.

Heh! Jag drömde i lågis att Motörhead sku spela i Karis. Och hela dagen innan körde Lemmy&co omkring i en ljusblå folkkare med ett svart spader-ess målat på båda framdörrarna omkring i Karis.

Å så drömde jag engång att min morbror körde med sin Volvo Duett ute på landsvägen. Så sade det bara PANG! Mittiallt. En hård skräll. Jag satt i framsätet. Så då jag såg mot vänster, duetten hade stannat, så var en del av golvet och framdörren till förarsätet borta. Min morbror satt mitt ute på landsvägen och såg lite förvirrad med arg ute med ratten i handen, mitt ute på landsvägen. Det såg roligt ut, haha!

Då vi engång åkade med hans Duett så börja han mittiallt skratta fullt och sade att tänk om bilen skulle ha ben istället för hjul! Han skulle vinka åt folk medan bilen kom framspringades med benen och ropa Duetto, duetto! sade han.

Så då det var i Motörheads "Sacrifice" cd från 1995 en tävling som skivförlaget ordnade. Man sku gissa vad som var Lemmys favoritwhisky. Som första pris kunde man få en Opel Corsa med Motörhead märke på motorhuven. Det stod "Das Motörmobil" på reklamen. Som tröstpris så kunde man vinna Motörhead-kondomer.

Så drömde kompisen 1996 att vi var i Borgbacken. Lemmy stod på någon läktare med whiskyflaskan och Marlboron i nävan. Han pekade med den lediga handen på dendä Opel Corsan och sade: Das Motörmobil! Das Motörmobil! Das Motörmobil!

Så sade vi att där e Lemmy! Hihihi, vi far å gömmer oss! Så for vi å gömma oss bakom en buska. Så märkte Lemmy oss och kom emot buskan pekande mot oss och sade i jåå, jåå, jag ser er nog! tonläge, liksom halvsjungande; I can SEE you! I can SEE you! Så just då Lemmy kom så vaknade kompisen som drömde detta.

Detta är humor. Såhär bra humor görs tyvärr inte mera. 1990 var Finland fan världklass i humor! Å sku dehär ha kommit under Chaplins och Harold Lloyds tid så sku han ha blivit lika berömd tror jag. Dom ironiserar och parodiserar nåt typisk knep&knåp och pysselprogram för barn. Ironi och sarkasm är härlig! Lyssna på barnmusiken i bakgrunden. Man kan riktigt tänka sig att det är typ två pysseltanter i ett barnprogram och sådan musik!

31.08.1994-I Stenåker ett varv.

Alltså det var jättenostalgiskt i går, för då gick jag i Stenåker och såg samma vy som jag senast såg 31.8.1994, då jag och en kompis cyklade omkring där då vi trodde att en bekant hade flyttat dit. Jag har kört förbi Stenari hur många gånger som helst,men inte vart inne i själva området på 28 år. Innan 1994 så var jag där 1980 senast i samma område, då jag satt i cp-flaket på min barnflicka Sonjas fillare och vi bruka cykla dit och hälsa på hennes syster som bodde där. Det minns jag också och minns att jag 1994 då jag cyklade där hade 1980-nostalgi. Jag kallar barnsits i cykeln för cp-flak, då det ser lite sepot ut. Och jag var en jättefuler litn ongi som 3 1980, så det måste ha sett separ-aktigt ut då vi kom cyklande jag sittandes i cp-flaket, haha.

31.8.1994 cyklade vi långsamt fram och sedan tillbaka vid sidan om hyreshusena där. Jag hade en nästan full Colt-ask i bröstfickan till min öppna flanellskjorta, medan vi långsamt cyklade fram där. Jag hade Beherit-skjortan under flanellskjortan. Jag lekte cool, men var en 17-årig wannabe. En gobbe stod vid en balkong och glodde på oss medan vi cyklade förbi, både första och andra gången.

Så mindes jag igår att jag tänkte på Autovaras-serien 31.8.1994 då vi var där, för det såg lite ut som höghusen i en stadsdel i Tampere var serien Autovaras utspelar sig, och jag tänkte på huvudpersonens flickvän Tuija. Det börja ja minnas då jag gick där igår. Det var en jättebra serie som hade gjort starkt intryck på mig då, då den kom i repris på TV juli 1994, då jag följde med den. Det gav en finsk-folkhemskänsla liksom att cykla omkring vid dessa höghus. Dessa miljöer ser lika ut överallt i Finland. Liksom vita/ljusa höghus, grönlummighet, parkering med bilar, blåvita gång och cykel-trafikmärken etc. Oavsett om de sku vara i Karis, Tampere, Uleåborg, Kajana, Lappeenranta eller Imatra eller Kiuruvesi eller Åbo eller Suomussalmi.

Så då 31.8.1994 så cyklade vi därifrån sedan snart. Det kom en bil förbi och en snygg brud satt som passagerar i framsätet. Jag nämnde åt kompisen att såg du, de va en snygg brud där! Men han såg inte henne.

Anamma vilken nostalgi det gav att fara dit och se igen! Det var precis som om att en liten bit av 1994 frysit fast i tiden och rummet där, och aktiverade sig då jag kom dit!! Verkligen en obeskrivbar känsla!! Då var man så ung ännu, så framtiden var som ett oskrivet blad och man upplevde att alla dörrar stod öppna och vad som helst kunde hända i framtiden liksom. Man hade ännu inte facitet i sin hand och man var 17 och i en tonårings värld. Man förstod inte så cynisk, urtråkande och kämpig vuxenvärlden är. Då var förväntingarna inför framtiden som störst liksom på ett sätt.

Sedan for vi till hesa och köpa skivor med några kompisar 2.9.1994 och jag köpte bla Isengard från Spinefarm budjun i Fredan som fanns i tiderna. Mer om det i ett inlägg för 3 år sedan vid namn 2.9.1994-På skivuppköp i hesa. En ny detalj kan jag berätta om som jag mindes nu om 2.9.1994. Det var det, att kompisen sade då vi körde dit ti hesa att det borde vara obligatoriskt med ett mellanår efter grundskolan, där man bara tar det piano. Och bortsett från 2 fjortisbrudar utanför Pickala Esso vars den ena började grimasera åt mig då jag såg mot henne, så var alla andra på bra humör den dagen. I alla skivbudjun och så. En kompis berätade att personalen i en skivbutik pekade och flinade åt honom år 1994. Då var jag inte med, men jag minns att han berättade det. Typ att dom höll handen för munnen då de fnittrade åt honom, berättade han.

Vid samma tider så var jag under en gångbro i Kila och under stamvägen, som leder till en kulla vid namn Etterkila. Han satt på sin trimmade Honda Monkey och jag på farsans cykel som jag hade lånat. Vi rökte och pratade. Mittiallt stannar en bil vid Ekenäsvägen. Kaverin blir nojig och tänker om det är snutarna. Så var det snutarna. Dom stannade bara någon bil, men kaverin blev nervös och ville köra därifrån, och vi gjorde det. Fast det bästa sku ha vart att vi sku ha vart tysta som möss under bron. Nåväl, snutarna märkte knappt kompisen. Då redan hade jag läst Grundbulten och tyckte det var kul med begrepp som att ha "snutnoja" och att vara "nojig" haha. Det var och är en svart humor i det.

Så mindes jag då jag och några andra kompisar, dabbot nog, hade riktigt kokous om hur dabboger en annan kaveri var. Vi satt nere på gården i hammock och trädgårds-stolar och höll kokous om hans dabboghet då han inte var där. Visst, han var lite irriterande, men han hade ahdhd. Det var sensommaren 1991 en solig lördag. Skolorna hade börjat. Jag påpekade om honom, då jag fick min tur att tala på mötet att: Å så då han alltid hittar på anra ord om färdiga ord. Stenåker blir tex "Stensnojkker" Det mindes jag nu ba.

Så kom det en liten vit prick långsamt förbi högt uppe i skyn. Från norr till syd typ. Det var med största sannolikhet en väderleks-ballong.

Har inte haft tid att skriva på länge, då jag kämpar reven av mig på jobbet. Jobb, jobb, jobbelijobb. Bland bla argsinta donar tantta-daaror i 60års ålden. Man är working class hero, fast jag är utbildad till annat. Men ska försöka skriva nu å då lite. Håll er på linjerna bara.

Som loppukevennys ett skämt: Vetni varför man inte ska vara i djungeln mellan klockan 16 och 17? Jåå, för då hoppar elifanterna fallskärm! Vetni varför krokodilerna är platta? För att de vart i djungeln mellan klockan 16 och 17!!