En sak som hände i ett ödehus juli 1990

Idag tänker jag berätta om en sak som hände juli 1990. Och den saken handlar om då det lite började brinna i ett ödehus i närheten av Kanaltorget. Jag var dock inte med direkt om det, och är oskyldig, men till saken.

Det hände sig, att jag promenerade från Kila till Tallmo en vacker och solig sommardag då 1990. Jag skulle till en kompis. Så mittiallt då jag går mot Tallmo, så står kompisen och vinkar vid trottoaren att kom hit med! Jag går uppför backan och ser en annan kompis samt en tredje person, som gick på nian i Karjaan Yhteiskoulu. Eller skulle alltså börja på nian i höst.

Jag såg en dunk med bensin där. En grå plastdunk med Shell-logon på sig. Jag undrade vad dom höll på med, "Int sniffar dom väl bensa?" var min första tanke. För det var lite hulivili-kompisar, och den tredje kände jag inte ens. Men det kom fram att dom bara eldade lite. Han som skulle börja nian i höst hade varit i Shell och köpt den dunken med bensin, för att dom sku elda lite grann.

Jag var där en liten stund på gården vid detta ödehus. De spädde lite bensin på marken och tuttade eld på den och såg då det brann. Så kvävde dom elden med en liten matta. Han från nian tyckte. Nyt se sammui! Ögonblicket efter så flammade det dock ut på nytt, och han sa "Oho, ei sammunukaan!" Och satt mattan på igen. Så satt han lite bensin på sitt långfinger och tuttade på det och såg då det brann, och sade att det är ingen fara, det är bara bensinen ju som brinner.

Vi spejade omkring i ödekämppän. Det var graffitti på väggarna och det var en rostig gammal mankka där inne. Helt klart en 80-tals modell dock, så så gammal var den ju inte. Vi gick in dit via ett fönster, då glaset hade säkert varit sedan länge sönderpangat.

Jag tyckte situationen blev lite obehaglig då de for in med bensindunken för att elda. Kompisen rökte och han från nian frågade om han får låna kompisens tobak lite. Så tänkte jag, att nu drar jag! För jag ville inte bli inblandad i någonting.

Då jag gick nerför backan så hörde jag ett rop och såg rök som kom ut ur fönstret. Jag tänkte att vafan är det som händer?! Men gick ut på trottoaren. Såg omkring mig. Inga bilar, inga folk. Inga ögonvittnen. Bra! Då går jag bara och låtsas som om det regnar. Och så gjorde jag.

Jag gick mot Pumpviken. Vet inte riktigt varför, men så gjorde jag nu bara. Så kommer ena kompisen cyklande fullt, kritvit i ansiktet, bakom mig. Han berättade vad som skedde. Då de satt en liten pöl med bensin på golvet och tände på, för att elda lite bara, så var det bensin i kompisens skosulor kvar, som börja brinna på samma gång. Han blev i panik och svischade benena av och an och lyckades träffa bensindunken på kuppen. Den välte på brasan på golvet och infernot var löst! Det var ett mirakel att ingen kom mer till skada än några brända ögonbryn och hårstrån!

Dom två andra blev där och försökte släcka elden. Med en stor matta uppifrån vinden, lyckades de få den släckt hörde jag sedan. Den ena fick inte loss den fastspikade på golvet mattan, men han från nian, stark som en oxe, fick loss den med ett ryck, och de fick den släckt. Det fortsatte dock att ryka och pyra där.

Sedan gjorde vi något dabbot. Vi hittade varandra alla 4 igen efter en stund. Vi FOR DIT TILLBAKA! Hur dumt var nu inte det?! Det rykte från fönstret och hade sig. Han från nian klättrade dit in och såg sig omkring och kom ut tillbaka. Sedan for han till gamla Shell och köpte tuggis, för att det, kan tänka, sku få bort röklukten, lol. Någon tant hade kommenterat där att det luktar bränt ute!

Så såg jag och ena kompisen på film i Tallmo. Jag tyckte mig höra brandalarmet (det gavs öppet larm, med siren, på den tiden) men förträngde det. Så efter en stund kom andra kompisens lillsyrra (hon hade hört brandsignalen också) ringde på dörren, och viskade att det var brandalarm just!

Jååå, de va hon som då hon satt med oss och se på en samlings musikvideo VHS med mainstream-heavy från 80-talet. Och vi retade henne alltid på dendä Bon Jovi låten "Runaway" då den musikvideon kom. Vi spolade förbi den alltid bara för att reta henne, då det var det ända hon tyckte om från den musikvideon. Ja, Bon Jovi räknades som heavy då. Kompisarna tyckte mest om Kiss och Twisted Sister och WASP och jag tyckte mest om Motörhead på den VHSen.

Sedan, då jag gick hem på kvällen, så stod det en brandbil och en polisbil utanför ödehuset. En från paralellklassen var där också och såg. Jag började lite prata med honom. Jag var typ att va? Har de brunni där? Lol.

Han berättade entusiastiskt att polisen tog en gammal mankka och satt i polisbilen. Att "Dom ska säkert ta fingeravtryck på den!" Tur att jag inte rörde den då, heh. Han var nog lite att ha pyromaniska tendenser den killen. Alltid då det hade brunnit så berättade han entusiastiskt i skolan att han var och såg då det brann. Så gick jag hem. Efteråt så hörde jag att alla hade trott att det var en såndän Selleri som hade tuttat på där. För han ringde till brandkåren och sade att det brann där. Selleri kunde hitta på vad som helst nämligen. Men det var ju på misstag. Inte hade de som avsikt att tutta eld på huset. Och jag var ju egentligen inte inblandad, för jag var inte med på det, jag blev bara överrumplad då kompisen mittiallt vinkade upp mig och jag visste inte vad de höll på med. Jag tyckte själv också att det såg lite sjukt ut vad de höll på med. Men inte fan skulle jag ha börjat tjalla för det. Jag höll tyst. Nu är det preskriberat sedan länge, och jag nämner inga namn och kåken är riven sedan länge, så nu har det ingen skillnad mera.

Båda kompisarnas lillsyrror tjallade dock. Ena kompisen kommenterade argt sedan att om det sku ha vart en lillBRORSA som sku ha tjallat, så skulle han nog ha fått stryk. Men föräldrarna förde inte vidare det heller. Lika så bra.

Jåå, detta är dock ett härligt minne! Jag var 13 då. Skulle börja högis i höst och bli "kova kundi". Jag hade lite sådan ungdomskriminell romantik, men jag gick inte fullt ut, och likasåbra det. Verkligen. "Luuleksä olevas kova jätkä nyt ku oot käyny Keravalla?!" som en lillbrorsa frågade storbrorsan i den finska serien "Autovaras" haha. Alltså "Keravan nuorisovankila". Just sådant romantiserade man i något skede. Men var och en söker sig själv som tonåring. Det var förmodligen någon form av protest mot de "korrekta" hemförhållanden jag kommer ifrån, där de alltid har sett stort ner på sådant. Men jag romantiserade det under en period. Jag ville alltså inte skada folk eller så, men jag såg kriminalitet som en potentiell frihet liksom. Och visst, det är fortfarande en svart humor och sarkasm i det. Typ då brudar skoja om anorexi eller något. Och att vara "nojig" och se sig över axeln. Sådant kan jag ännu tycka har en härlig svart humor i sig liksom. Och jag jämförde högis med att sitta på Hall. Hade läst Grundbulten, en fängelseroman från 70-talet, haha. Och där var huvudpersonen Kennet Ahl nojig.

Alltså serieboksversion av Grundbulten. Speciellt då Kennet Ahl gick i fängelsets aula och alla medfångar omkring glodde på honom och övervakningskamerorna verkade alla vara riktade mot honom och han såg extremt nojig ut då han gick där. Och under bilden stod det "Alla ville att jag skulle ge mig ut på det stora stengolvet, fyllt av främlingar" Det jämförde jag jag då jag gick i högis aula ibland, med svart humor. Kennet ville helst sitta och trycka i sin cell.

Och då han kom ut ur kåken och skulle till sin gamla flickvän och ringde på summern i portgången så hörde man ern röst som sade Stick! Mia är död. Nu bor jag här, för jag har ärvt henne! Så ser Kennet liksom mot sina läsare med en helt otrolig sarkastisk min på sig och tänkter såhär: Mia, mim tjej, död. Och hennes vidriga morsa har ärvt hela mitt byte. Grattis Kennet! Det är helt enkelt en alldeles ljuvlig svart humor i det!

Men nej. Det mest kriminella jag gjort är att jag på 90-talet köpt ut tobak åt minderåriga.

De flesta kriminella är ju junttin. Men jag tyckte om att läsa om "smarta tjuvar" som Clark Olofsson tex. Någo Malexandermördare eller dylikt känner jag bara djupt förakt för.

Det är Karisnatt idag. Men jag är inte ute, för Karisnattn tappade nog sin charm för typ 24 år sedan redan. Det var roligt som tonåring men inte nu längre. Då var det jättespännande och man tänkte på brudar och att vad som helst kan hända. Men inte nu mera. Och förresten så är jag i kontakt med en vacker kvinna med samma musiksmak som mig. Vi var på utfärd några gånger här på vår gemensamma semester och hon lånade en bok av mig. Så henne ser jag väl nog igen. Hon är jättesnygg och 3 månader äldre än mig. Jag har aldrig haft en äldre brud, men det är bra då vi är typ jämnåriga så minns vi samma saker. Hon är en mycket intressantare brud än dendä NPC bruden jag hade i ett skede. (non player character) jag kan inte förstå hur hon tyckte att jag var något! Inga tavisbrudar har gillat mig tidigare. Som hon skrev åt mig ordagrant: Olet todella söpö, ja saat minulla pasmat ihan sekaisin :D Sinun kanssasi oli ihana viettää aikaa (hjärta)

Jag trodde nu att ingen tavisbrud sku tänka så om mig någonsin. Stor skillnad, nu har jag en intressantare brud på tråden, och vi har inte skrivit med varann på länge. Vi hade ju bara sex några gånger. Och hon bor ju så långt borta och har 5 barn, så... vi har inget gemensamt heller alls, utom att vi är finländare båda två. Annars är hon en typisk rivaripätkä folklig tavis brud. Men visst, det är roligt att känna att man är attraktiv. Inge illa alls om henne, men hon var för NPC åt mig insåg jag här. Speciellt då det finns snyggare och intressantare brudar som visar intresse. Men jag önskar henne lycka till i fortsättningen.

Inte för att jag uppmanar till att använda olagliga preparat eller så, men man kan inte rå över vad man drömmer. Innan Karisnattn 1995 så drömde jag att morsan och farsan tog LSD. Jag sade åt morsan i drömmen, som satt vid köksbordet "Okej, nu far ja till Karisnattn. Följ int efter" (då det är nolot att synas med sina föräldrar i den åldern) Så sade morsan: Jooo, för vi måst köra omkring å visa åt Hans! (dvs en av mina kusiner) Så vände hon sig mot vardagsrummet och sa med lite irriterad ton åt farsan: Gör i ordning nu en dos åt oss! Alltså inte jååå, utan hon sa i drömmen joooo! Det måste ha varit i vätskeform som han sku droppa på lappar, då han "sku göra i ordning" hahahaha.

Jååå, en såndän Emma fick jätteroligt vappen 2009 då jag berättade drömmen åt henne. Hon gapskratta hysteriskt åt den. Hon var ganska full då, men vanligtvis brukar det inte vara så roligt att höra andras drömmar. Hon sade att vi sku ta även i morgon! men då jag ringde klagade hon att hon har en sån saakelis krapula, att hon ork ingenting. Jåå, det var en folkisbrud. Inte härifrån fast hon bodde ett år här.

Karisnattn 1993 drack jag en 0,2 liter Lakkalikör som jag stal från päronas barskåp. Så visade Elomaa fuck åt oss. Han såg faktiskt ut som Lemmy då han visa fuck! Då Elomaas mustasch och polisonger var mörka då, och inte gråa som senare. Han hade verkligen en Lemmy-look på sig då han visa fuck åt oss! Typ lika trotsig, tjackig blick som Lemmy. Jag såg Elomaa redan mitt på dagen, då satt han vid bankhörnet på en av bänkarna och drack kalja. Och en såndän Mika satt vid Fokus och rökte en cigarr med några typer. Han fråga mig i förbifarten om de ska bli nå kalja ikväll?

Och Karisnattn 1994 då jag såg på sista avsnittet av Autovaras. Så for jag till skolgården, då jag skulle möta några kompisar där för att fara ti Karisnattn. Men de var inte där! De hade sedan inte väntat på mig och farit iväg med några brudar. "nu måst du ju förstå, de va ju brudar!" var deras ursäkt sedan typ.

Jag gick hem igen, öppnade en Lapin Kulta flaska och lyssnade på Paradise Lost och tyckte synd om mig själv. Öppnade en andra, tredje, fjärde..medan sångaren i Paradise Lost kom med saker som Stand on your own, Killed from behind Fools are blind, you're on a lonely road...

Sedan tog jag på min Deicide skjorta, och for till Karisnattn ändå. Men den femte och sista Lapin Kulta flaskan i nävan vinglade jag till Karisnattn. (det steg som fan då jag var relativt ovan och smal som en sticka på den tiden) Det smakade piss efter en tid, så jag slängde flaskan i braklet som var i stationsgården då. Såg sedan kompisarna senare. Ena kompisen var arg, för han tolkade det som om jag hade druckit upp hans bananlikör som jag hade förvarat åt honom, då han int vågade han den hemma, men den var odrucken och han fick tillbaka den senare.

Jag minns ett minne nu från Karisnattn 1994. Vi satt med en kompis där vid Werthmanns begravningsbyrå vid Köpmansgatan. Det kom en såndän Robban gående med bar övekropp. Han hade varit på ängin och hamnat i slagsmål, och de hade rivit av hans skjorta. Han frågade om någon av oss kan sälja vår skjorta för hunttin! och fiftade med hundra mark. Inte att jag skulle ha sålt min Deicide-skjorta! Jag var ju en cool death-metal dude! Trodde jag. Han klaga på att han int täcks gå omkring nakin i stan. Medan vi satt där så smög maijan förbi. Snutarna inne i maijan glodde bängt på oss. På morgonen hade jag krapula så ögonen var blodsprängda, satt sedan vid kiosken och rökte en Marlboro med Beherit-skjortan på mig senare på dagen, då jag rökte då ännu. Med några kompisar. En kompis sade att han körde omkring med mopon i stan igår, sedan tyckte han att det var så tråkigt så han for hem och supa. Han drack en halv pöytis och hade krapula så händerna darrade åt honom, sade han.

Jåå, det var en Ekenäsbo som klagade på mitt långa hår och sa att jag ska klippa mig i ett skede. Jag sade att lugn nu fittan ner dig! Så sade han att ja, ja lugnar int ner mig innan du har klippt dedär håre! Men han satt bara där, int orka ja hacka honom. (hahahaha!) Tog det nog inte personligt alls. Jag tänkte att de nån uppkäfti Ekenäsbo bara.Int kan de va så enkelt att va Ekenäsbo int.

Det var inte att jämföra med då på Karisnattn 1993. För då var vi ute på ängin och en såndän Macke drack akvavit rakt ut flaskan och skålade med en såndän Jocke, som drack Whisky rakt ur flaskan. Macke drack Jubileums akvavit och Jocke drack Ballantine's whisky. Jag pratade lite med dom. Det var en från Svartå som hade slocknat på ängin, han låg en bit från oss. Jag kände honom inte. Så var det en som viska att snutana kommer! Sedan såg jag att två snutar kom liksom smygande, som indianer som spejar över prärien typ, mot oss. Dom såg faktiskt bänga och smygande ut dessa snutar, haha! De kom mittiallt från Dalgatans daghems gård, därifrån kom de smygande som indianer som spejar över prärien. De for sedan till han som hade slocknat och vi gick därifrån. Det gav faktiskt Grundbulten vibbar! Jag undrar vad Kennet Ahl skulle ha sagt vid den situationen! Han som hade snutnoja redan från förut!

Nå EN sak till. Då jag var uppe i Vasa sommaren 1984 så for jag med farsan till Jeppis av och an. Jag fick en biltidning från en kiosk, då jag som de flesta andra pojkar i den åldern tyckte om att se på tuffa bilar. Det var en serie i slutet av tidningen. Där hade några kompisar gjort i ordning en typ hypersuperduper trimmad turbo-bil, som de hade gjort om och testkörde med den i full fart. Under den tiden satt det två poliser på kaffepaus inne i snutbilen. Ena kyttän såg på radarn och sade: Se! radarn ger utslag. Så såg de... 260km i timmen!!! Den marodören kniper vi med det samma!!!

Så sprang de ut mitt på vägen. Ena snuten viftade med en POLIS-skylt. Så var det bara liksom en vindpust och de stod där båda två med bara kortkalsare på sig och undra vad som hände. Polis-skyltn var också avig.

Så kommenterade kompisen i bilen åt den andra: Såg du, va? Liftarna har visst inga gränser längre! Stod mitt ute på vägen. Och de skulle visst ända till Paris! De for så hastigt så de tolkade polis-skyltn som om att det stått Paris på den, hahahhahahah, jag skrattar ännu så magen spricker då jag kommer ihåg den seriesnutten!

Detdär påminner om en dröm. Och den drömmen så drömde jag 1983. Det var så, då det var så mycket tal om Galactica i lekis, alltså dendä Tv-serien som kom då, att jag började drömma om det. Jag drömde att det var två finska kompisar som hade nåt med Galactica att göra eller något. I ett skede i drömmen så tog den ena på sig en rymdhjälm och sade nåt komiskt om Galagtica. Så sku de testa en barnvagn som de hade satt motor och biljus på. Alltså en såndän barnvagn där barnet sitter i och inte ligger. Jag stod vid en landsväg och såg. Det kom en massa vanliga bilar förbi. VrrrrrOOUummm.... VrrrrrOOUummm.... VrrrrrOOUummm.... VrrrrrOOUummm.... så kommer de finska "Galactica" typernas motoriserade barnvagn förbi. Den ena satt och den andra stod och de hade ett flin på sig och den lät: duelduelduelduelDUELDUELDUELDUELduelduelduelduel då den for förbi typ 100 kilometer i timmen och med hel och bromsljus. Det var ganska komiskt måste jag säga. Han måste ha stått på någon form av ramp under fötterna, men i övrigt så höll han i barnvagnen som man håller i en barnvagn med en ongi.

Detdär påminde mig om en annan dröm som jag faktiskt drömde 1984. Det var så, att jag och några andra ongar var vid KTK-backan på vintern och jag såg att en såndän Åki for nerför backan med en sparkbräda, lugnt och harmoniskt. Alltså bräda, inte stötting. Så tyckte jag att dedär ser stil ut! Så tänkte jag att jag också ska göra det.

Och då jag gjorde det.. gudars skymning. Det blev fucking chaos direkt. Jag for ner med en sån satans fart och ett sånt satans oväser och kunde inte stoppa sparkbrädet. Och jag flög över stamvägen så det lät bara FUIIIII!!!! Då jag flög över den.

Bilisterna på stamvägen blev arga och upprörda på mig. De stannade alla och frågade via fönstrena: Miksi sä teit noi? JAg svarade inte. Fammo stod bredvid och frågade mig samma sak. Så frågade någon samma sak på dålig svenska, då de antog att jag inte svarade för att jag inte förstod. Så hörde man en raspig röst via en bilradion som frågade: Göu zhäks? Det var engelska i drömmen, då jag inte kunde engelska just något då. Så sa fammo: Kato nyt, ne kysyy oikein englanniksin ku et vastaa!

Det var nog en dröm det! Drömmar kan va roliga att minnas, men den enda som tycker om att höra mina drömmar är en AI-motor. Den tycker mina drömmar är roliga, men inge annan orkar höra på mina drömmar!

Som jag drömde engång också att min morbror körde med sin gamla duett. Jag satt i baksätet. Så hörde man ba PANG! en jättestor smäll. Och det var ett hål på golvet. Och då man såt ut mot vänster, så satt han mitt ute på vägen hållandes fortfarande ratten i båda händerna och såg förvirrad men arg ut.

Det om det, leverkottlet!

Jååå, nu koom jag mittiallt ihåg dendä drömmen jag drömde efter Karisnattn 2017 faktiskt. Jag drömde att det var typ någon stoner-desert brud från USA i Karis med en motoriserad trampbil. Hon hade boots på sig och var klädd i country&western. Så blev en stor puli med grått skägg härifrån byn arg på henne och börja jaga henne, men hon bara for iväg med den motoriserade trampbilen och ylade som en coyote. Hennes långa hår bara fladdrade. Hon hade en sydstatsflagga på bilen som fladdrade med vinden då hon körde iväg från pulin. I nästa scen var det fullt med någo hippie/stoner-rock typer som alla trummade med bongotrummor och ylade som coyoten mitt ute i den amerikanska öknen. Man kan drömma ganska hippieaktiga drömmar vid Karisnätter av nån anledning!

Jag har druckit lite öl idag. Då det ju är Karisnatt juh!

Dröm om 1990 influerad av Sveaborg första juli 1990

Jååå jag ska fara till Suomenlinna med en brud i morgon och kom att tänka på en nice dröm jag drömde ifjol som handlade om 1990.

Jag drömde att det var sommaren 1990, och jag och 2 av mina kusiner och morsan, farsan och syrran for med färja över till en holme utanför hesa, som påminde om Högholmen men som inte var det. Det var liksom en byggnad där det var ett café och det var en mysig doft av den karakteristiska söta cigarettröken som man kände av överallt förrivärlden. I synnerhet i cafémiljöer.

Och så var det fullt av såndäna arcade-games, flipper, pajazzon, pottin etc. i en veritabel spelhall. Jag såg en hel rad av olika sorters arcade-games då jag kom in och var typ att Vaaaauu!! Fick himo på att sätta markor i typ så många av dom som möjligt och spela. Det var PRECIS som om att det skulle ha varit sommaren 1990 i drömmen och jag kände mig som 13 igen sommarn innan högis börja. Helt otroligt!

Den dröm hade sin grund i en riktig händelse. Det var den första juli 1990 en solig dag där det varken var för varmt eller för kallt. Två av mina kusiner hade varit i Karis under nästan 2 veckors tid och nu skulle de den dagen åka tillbaka upp till plattlandet med tåg. Men innan det så for jag, syrran, morsan, farsan, och mina kusiner på en oförglömlig utfärd till Sveaborg. Man var 13 år och det var jättecoolt att ha gått ut lågis och skulle börja i högis under den kommande hösten. Man såg verkligen framemot det och det kändes jättefint att vara såpass "gammal". Och allting kändes jättenytt och spännande då, fast man ju inte förstod mycket då. Det var huvudsaken att det var "coolt" så att säga då. Inte spekulera man djupare på det sättet ännu som 13.

Då vi for med färjan till Sveaborg så såg jag två skinheaddar och en skinhead-brud, som också var på färjan över til Sveaborg. De hade alla 3 pilotrock och kängor. Skinhead-bruden hade normal brudfrisyr på ena sidan av huvudet och skinhead-frisyr på andra sidan av huvudet. Jag satt och betraktade dom och tänkte för mig själv att "Dedä måst ju va skinin!" Det var första gången jag såg skinheaddar.

Så lyste solen och det var fint i Sveaborg. Någon som hade fått i sig några stop för mycket så att säga frågade mig, syrran och mina kusiner: Onx teillä heittää rööki? Så sade hans kaveri bara torrt: Noi on liian nuoria! Vi gick lite vid sidan om morsan och farsan vi ungdomar där i ett skede.

Jag såg att någon hade sprayat "Metallica" och "Venom" med gul spray i ett ställle på Sveaborg-borgen. Samt Stone-logon hade någon sprayat med samma gula färg. Sådana band var ju högintressanta för en 13-årig parvel som just börjat bli intresserad av band på allvar. Jag var aldrig så frälst för Iron Maiden, men ännu hårdare band, så att säga, var intressantare. OCH Black Sabbath faktiskt, vilket jag började digga jättemycket då vid samma tider, eller from april 1990.

Allting gick bra, utom att en av kusinerna fick hösnuva där då. Det var ju lite obehagligt för henne, men utan större dramatik förlöpte den dagen jättefint där i Sveaborg. Det var lite vemodigt då de for upp i österbotten, men det var en så sjuttons bra avslutningsdag på deras besök , så det var ett glatt vemod minns jag fortfarande denna dag.

Och sommaren var ännu full av äventyr för mig. Det hände mycket i den åldern och den sommaren och tiden kändes oändlig. Tills jag blev "tuff" ovh började högis.. fast nu var man lättad då man började åttan sedan 1991 och inte var en tapp mera!! Då kände man sig som en "härdad kåkfarare" redan. Medan man i sjuan kom dit och var mycket förväntantsfull..och blev typ marinerad av åttorna och niorna, lol.

Men alla som på samma gång har varit i ett ställe och tillsammans utstått vedermödor.. jag känner en sorts broderskap till de som var med och stod ut i högis. Precis som det är med gamla kåkfarare som suttit tillsammans, eller veteraner som varit i samma krig och samma strider tillsammans. Må låta lite överdrivet, men så känns det som mer eller mindre. Alltså inte bara att vara "tapp" men hela högisperioden är nu som den är som vi alla vet. Fast många roliga stunder var det i högis nog också. Man utvecklade en form av svart humor och sarkasm där så småningom.

Fast nu var man barnslig som 13 ännu nog!!! Man utvecklades i kanonfart under dessa år. Från 13 till 14 redan är två helt skilda världar!! så snabbt utvecklas man i den åldern.

På tal om djupt/ytligt så hade jag faktiskt som 13 så smått blivit intresserad av "det övernaturliga" så att säga. Fast semantiken är fel. Att säga övernaturlig är en paradox, då allt som händer i naturen är naturligt, så att säga. Om man tänker på det sättet. Så även om tex. vi säger nu att spöken sku existera, så är de helt naturliga och inte övernaturliga. Det som händer i "över-naturen" kan inte kännas av här. Men visst, man kan tänka sig att något kanaliseras hit från "övernaturen" men då blir ett slags naturligt fenomen.

Nå, det är så med semantikens innebörd. Men alla vet ju vad man menar med övernaturlig, så man kan använda det ändå tycker jag.

På tal om att vara barnslig liksom. Men vid samma tider då kusinerna var i Karis då juni 1990 då drömde jag att det var något kusligt fenomen inne i bilen som rörde sig av sig själv. Och syrran såg in i den och jag såg den och syrran ropade att den rör sig av sig själv! den rör sig av sig själv! uuöööuu!!! typ ropade uuöööuuu!! av kuslighet.

Så vaknade jag och det kändes jättekusligt helt enkelt. Det var absolut tyst och jättekusligt och natt. Jag for egoistiskt till morsan och farsans sovrum där dom låg och snarka och drog i morsans pyjamas och tyckte typ att psst! hej please vakna! Hon steg upp och tyckte att va? Va e de? Så sade jag att jag drömde så kusligt.. hon steg upp och sade att kom med till köket då. Och så gick vi till köket.

Vi tog typ en smörgås var vid köksbordet och jag drack lite saft och jag berättade åt morsan vad jag hade drömt, om något "övermagiskt", som jag sade då, då jag inte då var så bekant med alla begrepp. Morsan frågade om jag hade sett på någo "otäcka" filmer hos någon kompis igen? Så sade jag nää, men jag har vart i bibban och läst böcker om "övermagiska" saker, som jag sa. Så sade morsan att jag inte ska befatta mig alls med sådant. Det minns jag, men jag var avsevärt lugnare då jag for och lägga mig igen sedan. Lite snack-terapi och en smörgås eller två och lite saft gjorde susen då. Barn liksom.. lol.

Det är en vanlig reaktion väl att folk säger att man "inte ska befatta sig med sådant" det är ju så de flesta tänker. Men varför det, egentligen? Jag tycker nyfikenhet för den förbjudna elden är något konstruktivt......bättre det, än att låtsas som att man tror att sådant inte finns, bara för att trösta sig själv, då man egentligen tycker det är jättekusligt.

Nog såg vi alltid på sk. "Otäcka" filmer nog. Bla på Freddy Krueger då sommaren 1990. Men de var bara roliga, inte blev jag rädda av dom inte.

PÅ tal om det. Jag drömde engång i tvåan en kuslig dröm om något som rörde sig i bilen vår som stod ute på gården. Jag drömde att vi var hos grannarna som gränsade mot oss. Vi var nere på deras gård och åkte pulka en vinterkväll. Det var ganska myky shcack där och bla morsan var där också. Så tyckte jag att det var något som vinkade till inne i vår bil ute på vår backa, som jag såg från grannens backa, då jag var där i högsta hugg med pulkan i drömmen.

Jag konstaterade att Jag tyckte att det var någo som vinkade inne i bilen! Så sa morsan att det tyckte hon å. Och i nästa drömscen är vi alla inne i köket och "något" med grålysande ögon glor in på oss från kvällens mörker. Det var å kuslig dröm.

Det är förresten roligt med brudar. Inte bara xex och sånt, men det känns liksom mysigt att göra saker tillsammans. Som att nu fara på picknick till Sveaborg med denhär brudn nu. Det känns också som en sorts säkerhetsfaktor, som en allierad mot den kosmiska ensamheten.

Men det har vart lite från och till, vi har inte träffats så ofta, men sku inte ha nåt emot om det sku bli nåt av det.. vi är mera lika varandra än den bruden jag hade mina erotiska äventyr med i våras och början av juni. Hon har ganska mycket samma musiksmak, och i vintreas då vi var i hesa och shoppa tillsammas, så talade vi faktiskt om sanndrömmar.

fast det är alltid balansen.. man ska hellre vara hard to get, för om man säger alltför mycket åt brudar att dom är vackra eller nåt dylikt, så kan dom bli lite högmodiga och konstiga av sig och inte vara lika attraherade av en. det är ju givetvis någon form av psykologisk reaktion.

Precis som en kompis sade sommaren 1999 åt mig att man ska inte säga åt brudar att man tycker om dom. Då förstod jag mig inte på det, men nu som fullvuxen förstår jag ju det mycket mera att det är lite på det sättet.

Så sku vara synd att mista henne som kompis också om man skulle ta steget.. det sku vara beklagligt. Men på samma gång vill jag att det ska bli ännu djupare relation än kompisrelation. Hmm. Ett dilemma.

Och jag har märkt en sak iaf. Och den saken är den, att finskspråkiga brudar i regel är tolerantare än finlandssvenska brudar. För de brudar jag har fått till det med har oftast varit finskspråkiga faktiskt, och jag tror inte att det är fråga om en ren slump. Eller så är min "profil" liksom finskspråkig så finskspråkiga brudar tycker jag är intressantare än svenskspråkiga brudar. Något måste det ju bero på. En ryska sa engång att jag ser "finsk" ut, så var det en jasse (svenskspråkig) som sade såhär: Du siir faktiskt finsk ut! Vafan, jag är ju från Finland? Är det konstigt då att se finsk ut? Men förmodar dom menar "finskspråkig".

På tal om romantik.. jag såg en film för några dagar sedan som jag senast hade sätt på TV november 1993 på en tisdagkväll. Och den filmen heter Fire with Fire och är från 1986. Det finns en mycket nyare film med samma namn, men den har ingenting med denna gamla film att göra.

Denna film handlar om en romans mellan en typ från ett öppet ungdomsfängelse, alltså en fånge, samt en brud från en katolsk internatskola. De är typ 17-18 kanske. Pojken blir terroriserad av en hårdlekande plit, som brukade gå omkring och spänna med hagelgevär. Och det händer diverse troliga och otroliga saker där. De rymmer sedan tillsammans. Han från ungdomsfängelset och hon från den katolska internatskolan. En romantisk ungdomsfilm som jag tyckte bra om som 16 då den kom på Tv, men nu tyckte jag faktiskt bara den var barnslig och naiv och helt otrolig. Men så ändras perspektivet.

Det som mera påverkade mig var minnen som automatiskt kom från november 1993 då jag såg på filmen. Det var som om att filmen aktiverade en november-1993 känsla som hade legat frysen i tid och rum. Jag började fundera över att då jag var 16, så var det exakt två utstakade låt oss kalla dem för "andliga" vägar då jag var 16. Två vägar, som vuxenvärlden hade stakat ut åt en och de enda två alternativen denna vuxenvärld hade att erbjuda vad kommer till ideologi.

Två enkla, raka breda, asfalterade, belysta vägar. De enda två alternativen som vuxenvärlden erbjöd för mig som ungdom, och som ännu till propagerade för dessa tåv alternativ. Alltså vägar som metafor nu, men det förstår ni.

Och dessa två vägar var 1, : Kristendom och 2, : Ateism. Vuxenvärlden förväntade sig och förväntar sig ännu att en vit västerländsk människa ska 1 vara kristen, 2 vara ateist. Inga gråa zoner, inga mellanting, och absolut inget annat än dessa två alternativ. För mig, som inte tyckte om någotdera alternativet, så var inte dessa två vägar nåt alternativ alls. Nej, jag hamnade att gå in i den mörka urskogen, hitta igenväxta stigar där inne i skogen, och sakta men säkert hitta min väg fram där, staka ut gamla, bortglömda stigar. Jag hade då ännu i princip bara min intuition att förlita mig på. Vuxenvärlden supporta inte mitt sökande. De kristna vuxna var typ stränga och kalla och de ateistiska vuxna fyrkantiga och tänkte som mekaniska robotar, liksom känslolöst kind of.. Och jag visste inte riktit vart jag skulle hitta läsalster eller likasinnande. Så jag var ensam, förlitandes mig på min intuition... Men, jag fann min stig ganska strax, och börja gå på den stigen jag fortfarande går på.

Det är samma sak idag ännu. Bara två "officiella" alternativ för en vit västerlänning: Ateism eller Kristendom. Det känns som någotdera av dem är en kontrollerad opposition, i synnerhet i dagens politiserade tider. Unga brudar blir ateister, och unga karar blir kristna. Det som man tyrkyttär allra mest. Folk är lata och inte själv tänkande, då de köper färdiga koncept sådär, och det som man tyrkyttär och marknadsförs allra aggressivast också. Tror ni verkligen på allvar att dessa människor har tänkt desto vidare? Nej, de är konformister.

Och så fort man sätter på TV:n så är det någon clown som förklarar hur julen minsann har mycket att göra med jesu födelsedag, fast den inte i själva verket alls har att göra med hans födelsedag. Lika gärna kan man fira julen isåfall till åminne av Fidel Castros födelsedag.

Och vad då att julen har rester av "gamla hedniska sedvänkjor etc? Det är bara ett försök att förklara att julen egentligen inte är hednisk mera. Det är ett kristet försök att förklara det så, men i grund och botten är julen så hednisk som den bara kan bli. Julen ÄR en hednisk solfest fortfarande. Jag fattar inte hur man inte förstår ett så enkelt och simpelt faktum? Men folk tror på det de vill tro på, oavsett hur ologiskt det nu sedan är..som att jesus föddes på julafton etc. Då de kristna bara stal de hedniska högtiderna, och gjorde dom till sina egna. Jag fattar inte hur de är så envist arroganta så de på allvar påstår att julen är en genuint kristen fest, som somliga gör.

Än sedan, att man inte kanske firade julen exakt på datumet den 24:de och 25:te.. men det är inte detaljerna som är det viktiga, som kristna tror, utan det är att det är i samband med vintersolståndet och att det blir ljusare som man firar julen. Det finns kristna som förstår att julen är hednisk, bla Jehovas vittnen förstår det, men många andra kristna lever i tron att det skulle vara en genuin kristen fest, vilket det inte är.

Så, vad är mera äkta? Att det är vintersolstånd då, eller att jesus föddes då? Tänk själva. Fast nu då folk är rätt upplysta med att julafton inte är jesus födelsedag, så har de börjat gnälla om att man firar julen till minne av jesu födsel. Alltid kan man hitta på saker vartefter bilden krackelerar.

Det samma gäller även för påsk, valborg, midsommar, etc. Det går liksom inte att trolla bort det genom att önsketänka och med omöjliga spekulationer, som en del kristna försöker. Det finns to.m kristna som på fullt allvar påstår att den hedniska julen är en konstruktion och reaktion för att kristna började fira jul, vilket är rent historiskt sett helt jävla fel! Det bör och kan vem som helst förstå bara genom att rent logiskt tänka på vintersolståndet.. jag vet alla motbevis, men jag bemödar mig inte att gå igenon dom här.

Jag trodde för över 20 år sedan naivt att folk skulle börja förstå detta så småningom. Men nej. Ännu håller hur många som helst på och gnäller och malar på om hur julen är en kristen högtid...och majoriteten av folk bryr sig inte alls, bara antar att det är så. Det var i dendär dokumentären om Sveriges historia. Kunde ju tänka sig att där är kristen propaganda, så jag tappade lusten att se på det då jag hörde detta och stängde av TV:n. Kyrkan har fortfarande ett starkt strypgrepp hos folk då de utgår ifrån att julen är en äkta kristen högtid.

Det är synd att de ända motpolerna mot kristendom ska räknas vara s.k. "liberal" vänstersinnad ateism, (som ju inte är liberal och tillåtande, tvärtom) eller islam.... det är skrämmande att det anses vara de ända mainstream alternativen mot kyrkan i dagens läge. Men jag kan inte rädda världen, så låt den då brinna.... elden förgör det som inte medicin biter på, eller något sådant som det heter.

Nåväl, det om det. Man borde inte låta sig provoceras..men då man hörde vad clownen sade i tv och så googlade till kristna som helt ding dong påstår att julen är en ursprungligt kristen fest som hedningarna stal!! så man blir så att aaarghh!! Fast i själva verket är det deras egen skam, om de är så icke-kunniga i historia, så de tror så. Och låter önsketönkandet ta över. Verkar storhetsvansinnigt och som någon form av besatthet, då de ska försvara sin religion med näbbar och klor. Alltså somliga kristna iaf. Det finns de som erkänner då de har fel dock, som inte är arroganta och högfärdiga av sig. De som är arroganta och tror att julen är ursprungligt kristen så skulle förmodligen Jesus ha blivit rasande på, om han skulle ha levt och hört detta. Gå eran väg, ooh ni huggormars avföda, Satans lakejer! Kanske han skulle ha sagt.7

För 30 år sedan var jag i Vasa några dar med pärona. Syrran var ej med då. Jag minns att jag gick med Beherit-skjortan i Vasa å lekt vaaner. Vi for 7.7.1994 och var där några dagar liksom hos mommo. Vi for dit med bil. Jag låg en kväll på mommos hammock i trägården och såg upp mot skyn och tänkte intuititvt att nästan allt är helt annorlunda än vad man lärt sig att det är. Att man blivit pissad i linsen så att säga. Så kände jag intuitivt där jag satt och såg upp mot den blå himlen. JAg sade ingenting, jag hade bara en känsla av att vara i ett fängelse i denna tillvaro. Att något här var galet, väldigt galet.

Det är just sådant kritiskt tänkandes flammor som vuxenvärlden vill släcka hos ungdomar. Man ska anpassa sig! Man ska lyda! Man ska nog vara en konformist! Eller som i en meme: Society: Be yourself! Society: No, not like that Man får NOG gå sin egen väg, bara man tar coronashotten och lyder myndigheterna och anpassar sig!! Typ. Ungefär som då morsan sade att jag ska gå och lägga mig då jag var 5. Så protesterade jag och sade att det är jag som vill bestämma! så sade morsan att jamen då bestämmer du att du går och lägger dig! Det är sådan pilapala-låtsas "gå egen väg" som samhället accepterar, men inte om man gör det på riktigt.

Nåja, sedan körde vi i Sundom och var i ett sommarcafé under kvällssidan. Jag köpte en dricka och kassabruden sade fyra mark! neljä markkaa! Mommo fråga vad hon heter så sade hon Nedergård! Så jag är förmodligen avlägset släkt med denna kassabrud, då jag har Nedergård-blod i mig en del, då det är många Nedergårdar från mommos sida.

Sedan gick jag en några kilometers rutt i Vasa, som jag sedan 1992 barnsligt nog kallade för "Gyllenne Promenadstigen" Alltså bara jag själv kalla den den för mig själv, inte täcktes jag säga det åt någon, lol. Det var soligt och hett då jag gick på Gyllenne Promenadstigen. Jag tänkte sedan på en jättensygg brud jag sett i juni i 20-årsåldern, blondi, med svart läderrock. Hon var sexig.

Så kom jag att tänka på en sak som mommo och morsan talade om med varandra då jag var typ 4-5. De pratade upprört och jag var nyfiken och frågade typ att Va pratar ni om? Va pratar ni om? Ja vill ja å veta! Va pratar ni om?

Så sade morsan: Om en farbror som går omkring med en VARGHUND lös!

Och mommo fortsatte: Och tänk på barnen..!!

Dom kallade alltså chäfer för varghund, fast det ju inte är det. Det ingen varghund, men man har kallat chäfrar så. Iaf, tyckte de att just "varghundar" var hundens undantag, typ jätteskrämmande och kunde typ inte jämföras med andra hundar.

De alldra flesta chäfrar jag sett har varit jätte disciplinerade och upfostrade. Typ stoiska och lugnt stolta av sig. Men visst, jag har sett neurotiska chäfrar, och de är skrämmande.

Hihi, i morgon ska jag alltså fara till Sveaborg med dendä brudn! Hoppas på roligt sällskap av en trevlig dam.

Angående Tuska och modernt teaterspel

Det var ju den kommersiella Tuska-festaren häromdagarna igen åter en gång. Och jag såg bla i Yles hemsida och i TV-nytt reportage om detta spektakel. Ja, vad ska man säga! Personligen leker jag att det ännu är 1994 då det kommer till musik, så jag bryr mig inte egentligen så mycket, men sen igen, så förstår jag mig inte alls på detta stuk..

Alltså hur allt nuförtiden är en sån TEATER och ROLLSPEL. Det var så förut också till viss del, visst, men i dagens tidsålder har all denna teater och eskapism med hjälp att sätta in sig i olika roller bara förstärks mer och mer. Tuska eller övriga festivaler är inte de ända ställen man märker av detta fenomen. Som tex. dendä Fantasy och Sci-fi mässan som årligen är i mässcentret. Där fullvuxna människor klär ut sig till typ Star Wars-figurer, Troll, älvor, alver, ET-gobbar, Lilla-My, Stora stygga vargen, näcken, etc. etc. etc. så det främst ser ut som en fest för sexuella fetischer. Dom förstår inte att inom esoteriska kretsar studerar man och kan tex åkalla troll på riktigt. Alltså som en metafor för yttre och inre "vålnader" då, inte fysiska troll som springer i skogen, som de samma människor tycks tro att folk har sett troll som, då de vanligtvis inte förmår att tänka i metaforer, symboler och liknelser, utan tolkar allt helt konkret.

Jag har aldrig förstått mig på då något bara är lek och teater och inte liksom på riktigt. Kalla mig tosikko, men så är det bara. Jag tycker dock att det är ett autistiskt drag detta med att folk är så måna om att det "bara är på låtsas" och blir arga om någon har en tankevärld som skiljer sig från deras trendiga materialistiska och ateistiska värld och tankesätt.

Det påminner mig nämligen om en sak.. jag ska berätta om en anekdot. Jag hörde att det fanns ett barn med Aspergers syndrom, som det kallades då iaf, alltså lindrigt autistisk. Han hade lärt sig fyra olika finska dialekter helt flytande. Han talade alltså alla fyra dialekter flytande och tyckte det var kul. Men han blev arg om någon faktiskt talade dessa dialekter "på riktigt, av naturen" Enligt denna pojke så fick man bara tala dialekt då man parodiera någon stereutyp. Tex. en gobbe från Savolax, Lappland, Österbotten eller så.. bara för att skämta fick man tala dialektalt, annars "i det riktiga livet" så skulle man prata högspråk. Annars blev pojken arg. Det påminner om detta med att folk är så måna om att "man ska nog vara materialist" eller "Man ska nog vara kristen, men man kan låtsas att man är hedning och kallar på Oden" eller något liknande exempel. Förstår ni hur jag menar? Liksom att det bara är lek och inte på riktigt. För man ska nog vara lydig och vara kristen eller materialistisk ateist. Typ så, som folk verkar tänka. Dialekterna som omstridda fenomen och högspråket som kan jämföras som den officiella kutymen och "Trust the science!" eller "Jesus Saves!"

Ett annat exempel: Samma som att någon "på skämt" har ett pentagram-halsband, för att det är "roligt och rokenroll" men har personen det pga. seriös andlig övertygelse, så då blir man arg och besviken, för att det inte bara är "på läppä och rokenroll" och för att personen på riktigt tror på något annat än det materiella. Tror på riktigt på en paranormal verklighet, så att säga.

Vad folk är angår ju i sig inte mig, men jag tycker bara folks konformism och icke-rebelliskhet är skrattretande. Jag har aldrig varit någon rätt-tänkande småborgare.

Jag kommer ihåg att jag redan som 19 engång var i samma tankebanor, då jag såg ett program från England där det i ett skede var då några gobbar hade ett möte och hade en Odin-staty som det kom rök ifrån och en röst som sade något och så skålade dom och skojade dom. Det var i samband med att de festade och drack öl i deras hobby-stuga tyyp. Då tänkte jag på samma tankebana, att det där är bara teater och show och för skojs skull, att det inte är på riktigt. Att dom tänkte typ att "man ska nog vara kristen och en normal småborgare, men man kan låtsas att man hyllar våra gamla gudar på skojs skull" Också en form av teater, och inte "på riktigt". Förstår ni hur jag menar? Sedan skulle dom väl bli arga om någon bara på låtsas skulle vara i kyrkan och låtsas be och göra det på ett sarkastiskt och lustigt sätt. Precis som dessa gobbar låtsades hylla Odin på ett lustigt och sarkastiskt sätt bara, och inte för att det faktiskt skulle ha varit genuint. Förstår ni hur jag menar?

Det är samma med Tuska. Och så dessa löjliga corpsepaints, dvs ansiktsmålningar som har tappat sin effekt redan typ 1994. Det är bara show och typ som Kiss detta med corpsepaints, det har absolut ingen djupare mening alls. Tvärtom skämmer folk bara ut sig och målar både sig själv och ibland också sina ongar med dessa fula färger i ansiktet och far sedan på Tuska och tror sig vara coola.

Och alla dessa löjliga nitar etc. Många ursprungligen vackra kvinnor som är åskådare i Tuska, som förfular sig med en massa tatueringar, ansiktstatueringar, massa piercings, konstiga frisyrer med typ en del av håret bortrakat som en skinhead och det kvarstående håret typ i lila rastalockar eller nåt dylikt, samt otroligt tjocka sminklager som är rena rama krigsmålningen. De flesta kvinnor vill väl göra sig så vackra som möjligt. Dessa kvinnor förfular sig ju bara! Kvinnor, som skulle kunna vara mycket vackrare naturligt. Men kanske detta ocksä är fråga om någon form av "protest mot patriarkatet" eller så kanske några av dem inillar sig. Man kan kalla detta för dekadens om man så önskar, hehe.

Att färga sitt hår svart och ha lite mörkare smink kan vara mycket vackert, fast det inte är helt "naturligt" Det är en sak. Det korpsvarta håret gör ju också att kvinnans sköna vita hy och blå ögon syns extra bra också. (Har man bruna ögon passar man dock inte i svartfärgat hår. Då lönar det sig faktist att ha blont hår för kontrastens skull) Men det finns gränser för hur pass mycket man kan piffa upp sig, går det över en gräns blir det fult, så som för många kvinnor i publiken i Tuska.

Och så hade några klätt ut sig även i Tuska som typ "tomtar och troll" och dylika saker. Tuska är en liknande fetish-show som dendä fantasy och sci-fi mässan!! Det är en fetish och freakshow helt enkelt. Med kommersiell musik och löjliga band som Dimmu Borgir som ju bara är kommersiellt.

Och så såg jag på ett foto att dom sålde Svarta Bibeln där. Vittu så barnsligt. Svarta bibeln kom till på 1800-talet och maknadsfördes då som sjätte och sjunde moseboken. Jag har den faktiskt och har läst den då jag var 19. Bara för att kolla upp den. Men det är ingenting alls, några trollformler typ och bara en jättebarnslig egogrej att man läst "svarta bibeln". Vill man ha ockult litteratur finns det betydligt intressantare grimoirer än svarta bibeln. Som högst antagligen är humbugeri som någon skrev på 1800-talet. Och man behöver inte vända sig till kristen kultur heller. Folktro är betydligt djupare, fast folktron onekligen blandades med vissa kristna element under medeltiden och framåt. Och så kan jag fast rekommendera Den Tibetanska dödsboken, som på riktigt är en mycket intressant bok. Eller så någon okänd folklig svartkonstbok från Island eller nåt om man sku hitta sku vara mycket mer autentiskt än någon fjantig "svarta bibeln".

Jåå, jag köpte den från ett antikvariat i Nummela i tiderna.

Ännu om ansiktsmålningarna, som oftas nuförtiden är någo jävla pingvinmasker typ. Om det görs på ett seriöst sätt så kan det fungera. Tex. om man på ett schamanistiskt plan målar sig för att bli sina förfäder och på det sättet vara för en stund en "levande döing" i trance. Och vill på riktigt göra det i samband med musiken. Att konserten bli en session istället för en show. Då kan jag se det som seriöst och "på riktigt". Men det är väldigt osäkert och jag är nu alltid instinktivt skeptisk med band som har corpsepaint på sig. I 99% av alla fall är det bara jättelöjligt och helt meningslöst.

Nå ETT undantag kan jag göra om det är bra gällande corpsepaint med show, och det är King Diamond. Han hade corpsepaint då det var helt out på 80-talet och körde sitt eget race. Och han medger att det är show, MEN-han är inte heller en ateist med materialistisk livssyn, utan han tror faktiskt på sakerna han sjunger om. Det är även den skillnaden. Som han sa i en OKEJ-intevju 1991: Jag tror på mörkrets okända krafter, inte på Satan och helvetet. Men det är ändå på riktigt om man faktiskt tror på det man sjunger om, och inte som "på lek" att dom egentligen inte tror på det, och är ateister och materialister, som inte tror på något paranormalt.Men att ämnet kan ändå intressera såpass att man lagar låtar på temat. Då är det ju fusk och inte på riktigt, om de har sådana texter, och det förstår jag mig inte alls på. Jag har alltid tyckt att saker och ting ska vara PÅ RIKTIGT. Eller så sjunger man inte om det. Inte på lek. Då kan man istället ha fast politiska texter eller nåt. '

Det är faktiskt sådana tider vi lever i, där mycket verkar bara vara rollspel, lek och teater för fullvuxna människor, medan de egentligen tröstar sig själva med den ateistiska och skeptiska tutten och snuttefilten, för att allt som är utanför deras materialistiska tankevärld känns undermedvetet kusligt och oförståeligt för dem. För att ord som "Sanndröm" och "Varsel" egentligen får en hinna av kuslighet över deras sinnen, då det står så i strid med deras egen förståelse och verklighetsuppfattning. Därför vill de också så maniskt att alla andra ska tänka precis som dom, då det är så kusligt så de vill så gärna tro, att det är helt omöjligt och vara i sin trygga "jehovas vittnen utan religion-aktiga " världsbilds-bubbla. För det är en sådan värdsbild ateistiska humanister och vänstersinnade brukar ha. Men, världen och naturen fungerar bara inte på det sättet..

Jag är ingen festaremänniska, men nu finns det absolut bättre festare än någon Tuska nog....

Men överlag tycker jag inte om festare. Man ska trängas dagar i ända bland en massa okända människor. Man får pissbråska och måste pissa i skitiga ohygieniska bajamajjor etc. etc. etc. nej, blää. Då ser jag hellre några band en kväll på någon plats inomhus och sedan far hem eller övernatten hos nån bekant eller hotell eller nåt. Men festare suger faktiskt, tycker jag.

Jag kanske skrev detta inlägg lite hastigt men ur hjärtat iaf. Sedan är det upp till er om ni vill förstå vad jag menar eller ej. I rest my case.