I Truckers Festival 1993.

Alltså jag börja nu mittiallt bara att minnas då det var Truckers Festival här i byn lördagen och söndagen 4-5.7.1993..

Det var helt kul. Solen sken då vi var dit mot järnvägen jag och mina kompisar och såg på en stuntman som hoppade från en hyppyri med sin bil över var det 3 skrotbilar. Något sådant stunt var det där och det var roligt att se se på det. Sedan släppte dom ner med lyftkran en skrotbil från 10 meters höjd typ och sade att såhär är det då man krockar då man kör 60 kilometer i timmen! Det var allstå en gobbe som talade i högtalare där och intervjua dendä stuntmannen och så.

Så stod jag och några kompisar där och hängde och lekte vana. Mittiallt kommer det en f.d. skolkaveri från lågis och högis i samma ålder som jag och kommer emot gående och ser fuler ut. Han bruka bråka och vara besvärlig av sig. Väldigt stor, men kunde inte alls strida och mycket klumpig. Det var liksom mest bara fläsk va.

Jag hade fått (köpa för lägre pris) en fribiljett till Truckers. Hej kom igen, jag fick köpa den för 30mak medan inträdet var 50mk. Nåja, hellre det. Men det skulle ha varit sakligast att jag fått fribiljetten gratis. Nåväl..

Så kommer dendär f.d. skolkkaverin från lågis och högis och ser fuler och moloken ut. Rakt gående emot mig. Vi började snacka där. Det var paus i programmet och det satt fullt med folk vid sidan om oss på en sorts läktare och pratade. Vi stod där ett steg från läktaren och pratade. Han hade kommit in på pummi, han hade i smyg kommit med sin kevare från ett helt annat håll dit. Liksom norr om Sisu-området. Jag sade att jag fått en fribiljett. Han frågade: Får ja sii på den?

Jag sade typ att sure! Och visade den åt honom. Han tog den, såg på den lite. Och satte den i fickan och sade att tackar, nu e den min! Jag flinade lite först, trodde att han skämta. Och sade: Hej, ge tibaka den nu. Lugnt och snällt. Han sade sedan nää, men tipsa om att jag kan gå in i området på pummi jag också på samma väg som han kom! Jag blev helt att VA? Jag trodde aldrig han kunde vara så fräck att han faktiskt sku försöka stjäla den. Jag ropa: Att hej, hit me min biljett!! Han sa retfullt: Nnä! Och gick iväg. Jag blev argare och argare och kom och försökte vrida handleden ur led på honom och skrek att hit me den nu!!

Då det inte hjälpte så sparka jag honom på smalbenet några gånger, tog puujalka på honom och flög på hand handled och klöste och knep i hans handled så hårt jag kunde, då släppte han och jag fick min biljett. Han började laga sig till martyr och börja svära att ajj sataan!! Sii de blöder, de blöder!! Du MÅST ju ha nå fel i huvu, för inte bblaablaablaablaa, försökte han gaslighta mig ännu till. Han gjorde sig till martyr och gaslighta mig, bara för att jag ville han min biljett tillbaka. Och skulle jag inte ha brukat våld så skulle jag inte ha fått min biljett tillbaka!! Inga vuxna brydde sig heller, och det är så det ska vara förvisso. Ongarna ska själv lära sig den hårda vägen. Men jag tänkte bara förklara att jag hade enbart mig själv att lita på i den situationen. Mina kompisar blev varse om situationen kort innan jag fick min biljett tillbaka och de trodde att vi brotades bara liksom på leks-skull först.

Han sade att han tänker gå till snutana å visa vad jag gjort åt honom och visa sin hand som lite blödde då jag klöst och knipit honom. Jag sade: Jåå, far fort. Spring! Då jag mindes att det var en som sade så åt en annan i Pumppis simstrand juli 1990 då det var en som hotade med att fara till polisen och berätta att han kör monkey fast han är bara 13, då han som körde monkey fast han bara är 13, fittades med honom. Då sade han som körde Monkey fast han bara var 13 just samma sak: Jåå, far fort. Spring! Så det mindes jag och sa likadant.

Man borde ju ha påpekat att han kommit dit på pummi, och man kunde isåfall säga det, men å andra sidan så skulle det ha vart att sänka ner sig till samma nivå som han om man tjallat åt myndigheterna att han var inne på pummi.

Jag börja nu mittiallt att tänka på denna gång och denna händelse. Och blir faktiskt piss-arg här. Hur i fridens dagar kan en människa vara så fräck, att han försökte stjäla min fribiljett mitt på ljusan dag? Och sedan ännu till beskylla mig för att vara "galen" bara för att jag blev jättearg och flög på honom? Vad skulle jag ha gjort då? Låtit honom bara fridsamt gå iväg med min biljett? Aldrig i livet! Och så patetiskt att hota att gå till polisen och visa hur jag varit dum mot honom och klöst honom. Voi, voi *snyft* Ska mamma kanske komma och blåsa på din hand?

Jag är fortfarande faktiskt förbannad på det nu då jag tänker på det såhär i efterhand. Men vi hade roligt och skrattade med mina kompisar då han försökte stjäla min biljett men han fick lite blodig hand, haha. Tur så såg man honom inte desto mera den dagen. Och då jag såg honom följande gång i Golden Grill vårvintern 1995 då jag kom på kaffe dit med två kompisar så satt han där och pratade me nå schack men låtsades inte att känna igen mig.

Jag hade sedan huvudvärk resten av dagen, då det var en rätt tärande upplevelse på något vis. Jag var så arg på honom också hela dagen och kvällen efter så mina händer bokstavligen skaka av ilska. Hur täcktes han försöka stjäla min biljett, och hur täcktes han skrika helt öppet att ja måst ha nå fel i huvu, bara för att jag blev rasande på honom? Det var han som hade fel i hyvu som försökte stjäla min biljett! Så gör man ju inte bara.

Det minnet börja jag nu mittiallt bara att tänka på här och blev jättearg på honom igen. Nåja, skönt att inte behöva ha nåt me honom att göra. Man har sett honom nu och då å han e fortfarande lite sådär halvglesär av sig på nåt sätt alltid.

Samhället och skolan och akademiska institutioner etc säger att man inte ska göra sådär, att man ska fara till myndigheterna och gola direkt. Men det är skillnad på vad som officiellt sägs funka och vad som funkar på riktigt. Speciellt om man är en 16-årig grabb som ingen vuxen ändå tar på allvar. Dom lever inte i verkligheten, på samma sätt som en 16-årig grabb gjorde som jag där och då. Skulle jag inte ha blivit våldsam, så skulle han i godan ro gått iväg med min biljett. Men det sku väl ha vart bättre enligt typ någo lärare och kuratorer med krulligt hår och glasögon, som lever i någon form av overklighetsbubbla.

Nåväl. Man hade inte facit i hand då och hade gått om tid på sig då den tiden. Det var väldigt mysigt på det sättet. Och man hade hösten 1993 framför sig, och hela 1994 framför sig ännu då. Det var verkligen bra på det sättet. Tiden hade inte farit förbi en på nå¨got sätt då ännu.

Det börja ja mittiallt bara att tänka på här. Då jag gjorde det så såg jag på Youtube på vilka träffar jag fick från Truckers Festival och en från 1983 som jag sett tidigare och som jag inte var på, samt en annan från 1990-Då solen sken då jag var där och sommaren 1990 var på ett sätt "barndomens sista sommar" för mig. Det var liksom ännu så barnsligt och oskuldsfullt då ännu hur man tänkte och hur allt var. Ett år i högis hade härdat en på ett helt annat sätt sedan sommaren 1991. Man var for sure ett barn då också, men det kändes inte på samma sätt som att var ett barn mera. Det kändes som att den "riktiga" barndomen slutade då man började i högis. Och sommaren 1990 var barndomens sista ljuvliga sommar. 2 av mina kusiner var i Karis nästan två veckor då senare delen av juni och vi hade mycket kul, och huipentuman innan dom for till Österbotten igen var då vi var i Sveaborg första juli 1990 en solig dag och jag såg skinheads, två skinheaddar och en skinhead-brud på färjan dit minns jag, och det var mycket kul. Sedan då man började högis så börja man ju skämmas också för att visa sig med sina föräldrar, lol. Man sku ju vara "tuff".

Sedan några dagar senare så var man i Truckers festival då. Och såg så fram emot att börja högis och bli "tuff" hehe. Så var det att börja i högis ungefär som att bli internerad i Hall eller Kumla. Men visst, man odlade och utrvcecklade ironi, sarkasm och svart humor,- och var rätt förändrad också skulle jag säga hösten 1991. Betydligt mer härdad på alla vis, samt lite äldre-vilket är mycket i den åldern. Fast jag piti kyllä puoliani redan innan också, för jag mindes att han som tänkte paina iväg med min fribiljett, att jag slog honom engång i sexan så att hans glasare bara flög på gräset i andra sidan av staketet, då han fittades med mig. Han for och söka dom att så att dom kostar tonnin att ja får betala dom om dom for sönder. Int for dom sönder. Jag sade att skyll dig själv!! En lärare, Gunnel, såg på oss, men sade ingenting. Ja liksom ba flätscha till honom på päronet me flata handen så att hans glasare flög.

Nåväl! Minns inte så mycket annat av Truckers Festival 1993, men denna incident började jag nu mittiallt bara att minnas. Det ordnades sedan några år ännu, men hade fått nog av Truckers. Annars var det en kiva festival måste jag säga, fast jag inte själv har varit någonsin någon USA-fetischist. Det var tvekllöst sådan liksom jenkkimeininki på denna festaren. Countryn spelade. Folk var rätt mycket klädda jenkkiaktigt där i hattar och solbrillor, såndäna Truckers-lippisar och solbrillor etc. och man såg amerikanska flaggor lite varstans-så folk fick lite leka och rollspela att det var i USA, haha!

Det om det, vitsnus-cigarett! Ett kort men kompakt inlägg nu då ja måddes få ut mina tankar, då min hjärna började snurra på denna incident och jag blev argare och argare här faktiskt då jag tänkte på den.

'Virvelblixtn" -Loke!

Alltså jag drömde inatt att jag sku fara och ta med nå Karisgobbar i 60-årsåldern. Vi sku börja bottna hemma hos någon av gobbarna. Dom sade att jag är nog välkommen. Så tala dom där på kariska: ...Bara int Virvelblixtn kommer! Så sa någon annan Karisgobbe: Nej, Virvelblixtn e it inbjudiger!! Jag fråga: Ööh, Virvelblixtn? Visste inte om någon sådan. Virvelblixtn var någon liten retfull typ som hade som vana att springa omkring och reta alla på hemmafester. Han var liten och smidig och stora gobbar som försökte få fast honom fick int det då han var så vig och snabb, fick jag berättat.

Då jag vaknade så börja jag fundera på det en stund, och kom, logiskt nog, fram till att Virvelblixtn måste ha varit Loke! Det är ju en kenning för Loke! Namnet fångar hans dynamiska, oberäkneliga och kaotiska natur som i ett nötskal! Och det låter precis som något gemene man (och gudar) skulle säga om Loke. Att "han får int komma!" Vidare är Loke i myten kortväxt och "vacker att se på". Hans ena brorsa heter Byleist, vilket tolkas som "Stormvindens blixt" (Tänk även på ordet "virvelstorm") Och hans andra brorsa Helblinde, vilket betyder ungefär "Han som bländar in i döden". Vilket kan alla vara aspekter av Loke, en triad-som fadern, sonen och helige anden i kristendomen.

Lokes farsa var en blixtjätte som slog ner i Lokes morsa Laufey, lövö, så den börja brinna och Loke föddes. En tydlig metafor för knull. Farbaute. Vidare är det metaforiskt under åskväder, så är blixten Loke, medan åskmullret är Tor, som kastar hammaren efter Loke.

Vad kan då denna dröm symbolisera? Jag har några teorier:

1.) Gobbarna kanske representerade stagnationen i Karis. Och Virvelblixtn, som ju är en kenning för Loke som jag funderade ut efter drömmen, min önskan om att det ska hända något som bryter denna stagnation.

2.) Gobbarna kanske representerade min vardagliga sida typ att "Jaa,jaa, allt är sig likt ändå" Medan Virvelblixtn symboliserade något hopp i mig om förändring. Besläktat kraftigt med teori nr1 förvisso. Olika aspekter av mig själv, med andra ord.

3.) Gobbarna kanske symboliserade "vanliga småborgare och donare med Helly Hansen-rockar" -konformism. Och att bara Virvelblixtn nämndes betyder kanske att jag är trött på att de flesta alltid måste vara så korrekta och konformistiska i alla väder.

4.) Det skulle kunna symbolisera Lokasenna i Eddan. -Festen i Ägirs hall. Loke är förvisso med i denna fest, men kommer med så obehagliga, nådlösa sanningen åt gudaskaran-att han blir utkastad därifrån. Där var det massor med öl som flödade-vilket skulle kunna symbolisera Karisgobbarna som gillade alkohol i min dröm.

Kanske var det även så att namnet Virveblixtn faktiskt dök upp i min dröm för att han har något att säga åt mig? ;) Kanske knackar han på mitt undermedvetna. Han är ju mästare på att kommunicera på oväntade sätt. Han skapar även förändring-inte sällan genom bråk och kaos. Få mig att se på en situation genom ett nytt håll-få mig att inse att odla min egen Virvelblixt-sida. Han är ju rebellen som vägrar att anpassa sig.

Så även om det bara var mitt undermedvetna, en arketyp i det kollektiva undermedvetandet eller rentav en äkta kraft bortom-så fyller det kanske precis samma funktion. Att försöka få mig att inse och vakna till ännu mera.

Å andra sidan kan det vara en gåta som tar tid att klura ut. En pusselbit. Kanske dyker det upp fler ledtrådar i framtida drömmar? Eller i små vardagliga ögonblick där man känner av Virvelblixtens energi.

Nog för att jag har haft Virvelblixtn-vibbar. Och har antagligen. Från mitt förra jobb så klagade jag på förmannen åt den högsta chefen, han var på min sida, och lovade att han ska ta förmannen "i örat" så att säga. Så skrev jag sedan ett långt sarkastiskt och elakt brev åt förmannen, som jag sände per vanlig post med kuvert till firman och en jättenegativ recension på Google om den firman, för jag slutade då, då jag inte trivdes där. Så jag gav nog tillbaka. :-) Inte gör jag så åt oskyldiga, men jag blev faktiskt dåligt behandlad på detta jobb. Jag kan vara rätt gränslös om det kniper. Är någon ett arsehole mot mig så... huvudchefen fick sig inte, han var på min sida, så det är lugnt.

För ett exempel-En av förmännena hälsa inte ens på mig den första dagen då jag var där, sedan började denna person ryta och härja att jag gick ut med civila kläder från fel dörr då jag for hem för dagen. Hur fittan sku ja ha kunna veta de, då ingen av dem berättade något. Själv for denna person och andra "höga höns" nog ut och in med civila kläder på där några varv märkte jag. Och detta var bara ett exempel. Ett annat exempel var då jag kom för dagen och personen for för dagen så talade hon med en annan donare där, men gick demonstrativt utan att hälsa då jag steg ut ur min bil. Och då jag första dagen frågade nåt helt sakligt av en av veteranerna där så svarade hon såhär med en förnäm röst: "Int vet ja ja int!" Vittu så junttit. sådana människor kan sii sig i reven.

NÅväl. Det om det. Funderar på att fara ti Clubben ikväll, men på samma gång så sku det harma om det kommer norrsken som de lovat. Dom skulle jag också vilja se på isåfall. Nåja, klockan är just 23, så jag har lite tid ännu å far å duscha å ut å sii på brudar! Men man får se.

Förresten, i myten om Balders bålfärd, så dyker det upp en dvärg vid namn "Lit" När Tor kommer fram och helgar bålet med sin hammare så dyker plötsligt Lit upp och springer (antagligen retfullt) vid Tors ben. Tor blir så arg, då han redan var rasande på Loke över Balders död, så han sparkar honom också in i elden. Enligt Viktor Rydberg iaf är Lit samma som Loke, vilket jag mycket väl kan tro att är. Minns inte vad Lit nu betyder faktiskt, kan det ha vart något med "gnista" om jag inte missminner mig. Det symboliserar också detta med virvelblixn bra! Han sparkas till sitt eget element.

Om det kommer några mögeldockor i framtida jobb så ska jag se till att Virvelblixtn är lös innan dom ens hinner blinka! Jag släpper loss Fenrisulven. Lyckligtvis har jag bara bra jobbkaverin och förmän på mitt nuvarande jobb. Och bra klienter. Det är så som det ska vara. Inte att ha arbetskaverin som är typ Stasi-angivare och bolsjevik-kommisarier till förmän!

8-9.6 1996.1/2.6-2024

Lyssnar nu igen på på cd:n Nell' Ora Blu av Uncle acid and the Deadbeats.

Det var den skivan som kom på posten åt mig under veckan efter veckoslutet jag var hos min förra brud sista gången. Och som jag lyssnade på då kvällen övergick till natt 8-9.6 2024. Alltså årsdagarna för då jag och en kompis skämde ut oss för varsin brud 1996. För då var jag oth två kompisar i Serendi och ta och for till station och affes sedan. Det kom två brudar och sitta vid vårt bord, och jag var förtjust i en av dem från förut och kompisen i den andra bruden. Behöver jag säga att vi skämde ut oss sedan?! Vi var sena i utvecklingen och jättebarnsliga och visste inte alls hur man talar med flickor. Vi var så okarismatiska och barnsliga som man bara kan bli. Så det var lite traumatiserande minst sagt, utan att här behöva gå desto mera in på det, då jag redan gjort det här i bloggen några gånger. Inge dramatiskt, bara utskämning. Man var så supernervös också då, så man inte fick ens ner en mörk öl i station!! För det kändes som en stor klump i magen. Nåväl, jag var 19-men kom igen för fan!!

Det är en bild på en telefonkiosk på fodralet och en annan bild av en telefonkiosk i innerfodralet till denna skiva. En nattlig, ängslig telefonkiosk. Jag associerar kanske lite skivan till 8-9.1996 just för att jag såg 5 telefonkiosker den kvällen, en vid stationsområdet, en där vid bankhörnet, en i Lövkulla, en i Kanaltorget samt en i Kila. Då vi for omkring i stan och så for jag hem från Lövkulla på natten via Kanaltorget och telefonkiosken ovanför Borgkila. Sedan for jag hem och lyssnade på Ulver-skivan "Kveldssanger" som jag inte kunde lyssna på flera år efter det, då jag alltid associerade skivan till kvällen och natten 8-9.1996 då.

Men det är bara en liten detalj. Mest av allt började jag associera denna skiva till detta datum då jag lyssnade på den på 28års dagen av den incidenten. Och jag fick på samma gång en mörk känsla av att det är slut mellan oss. Jag visste redan i mitt hjärta att det var slut. Jag bara visste det. Allt var bra veckoslutet innan, så det var ren intuition. Av någon anledning fick jag samma "kavata" känsla som då 1996 också. Svårt att förklara liksom. En tomhetskänsla liksom. En sorglig känsla. En kall känsla av "tomhet" kort och gott. Hahah, "mörk känsla" som dedä UFO-fallet i Australien som hände 1988 som jag läste i husis vårterminen 1988 och kom på "The Extraordinary" mars 1997 och som jag tänkte såhär då jag såg det i the Extraordinary: Jåå, de e dedä Ufo-falle som jag läste om i husis.. som jag berättade om i mitt förra inlägg. Då jag läste lite om detta fall i nåt skede, så såg de ett föremål i form av en såndän sak man äter ägg ur, förföljde en bil på en nattlig landsväg. De vände och försökte göra föraren uppmärksam på det. Men vände igen, då det kom en "mörk känsla" över hela familjen i bilen-mor och 3 söner.

Sedan senare så dök föremålet upp igen och lyfte upp deras bil några meter och släppte ner den igen så de fick punktering. Det kom en rutten lukt och de sprang allihop ut och gömde sig bakom några buskar innan föremålet försvann. Vad det nu sedan var är en annan femma. Jag har aldrig trott på att det är utomjordingar iaf. Möjligtvis någon dimension som öppnar sig in i vår värld. Men jag tror inte att de ljög. Även en rekkakusk hade sett föremålet. Bilen som föremålet först förföljde, den som körde den gav sig aldrig till känna. Eller så beror det på att universum bara är en illusion? Skeptikernas förklaring: "Torrt åskväder" Jo, tjena.

För den som vill läsa vidare se tex detta: https://www.llifs.com.au/blog/knowles-family-ufo-encounter/

Så kommer vi till 2009. Vad är associationerna med maj-juni 2009 och denna skiva? Jo, den har ett italienskt tema, och har vissa element av mörk italiensk musik från 70-talet, som Jacula. Men i likhet med telefonkioskerna är det bara en detalj. Jag lyssnade mycket på Jacula och några andra italienska artister som komponerade "mörk" musik då maj-juni 2009. Och även då var det krotel med brudar. Det var en folkisbrud som bodde i Karis och jag blev kaveri med, men det rann ut i sanden, hon sku fara till England sedan. Så var jag på samma gång jätteförtjust i en folkisbrud från Kiuruvesi, men hon for ju upp dit tillbaka. Så det var en "kavat" tomhetskänsla då också maj-juni 2009. Vi var i Billnäs runt vårterminen 2009, var hon bodde, och det var fullt med hesaschack där ofta på veskosluten och vi lyssnade på mycket bra musik. Bla Jacula lyssnade vi på där. Hon sa att hennes säng skaka en natt och hennes kompis, som sov i ett annat rum, kände samma sak, att det skakade. Det var enligt henne väldigt kusligt. Dom sov med lampan på följande natt, lol.

Så kom en kompis från hesa dit mitt på natten efter vi varit på keikka i Norris. Han skulle sova över hos en annan kompis i Karis centrum, men blev sur då kaverin inte kunde ge en extra dyna att sova på i soffan. Han hade sagt såhär: Att int ge en extra dyna åt sin kaveri e samma sak som att säga fuck off härifrån! Och så kom han å doka mera till Billnäs, var jag var också. Sedan gick jag hem på morgonen. En efter en slocknade stjärnorna på himlavalvet då det blev ljusare. Det var i slutet av mars, 22.3.2009. Följande dag var han i Serendi och tankade i sig krapulastop efter krapulastop. Detta är något man vuxit ifrån, och de vänner som inte gjort det, ja en är död och en annan går det hårt för. Int för att jag dokade sådana enorma mängder som vissa kompisar då.

Så jännä att dessa detaljer med skivpärmen samt själva musiken så synkkar liksom dels med 1996(skivfodralet) dels 2009,(musiken) alltså just vid samma tider. Så synkkar med liknande eller närapå samma känslor man hade då.

Och slutligen synkkar musiken med 8-9.2024, då jag fick samma "mörka" kavata tomhetskänsla just då jag satt med hörlurarna på och lyssnade på den då. Den känslan kom bara över mig. Det var slut. Jag bara visste.

En detalj i bakfodralet på denna skiva gav av någon anledning också en mörk känsla. Det var en telefonnummer-skiva som fanns i telefoner förut. Och det var en telefonkiosks telefons-skiva. Väldigt svårt att förklara liksom. Det är väldigt abstrakt, men bara jag ser på den bilden så kommer allt liksom tillbaka-händelserna då.

Ska väl berätta litet om den kvällen. Innan detta hade hon skrivit saker åt mig som "Olet todella söpö, ja saat minulta pasmat aivan sekaisin :D" Och liknande saker. Under maj månad, efter jag hade vart över natten hos henne första gången.

Det var första juni. Jag skuille köra till henne senare, vilket betydde cirka 50 minuters bilresa. Vi hade vart i kontakt och planerade mat. Innan jag for till henne så for jag till Lidl här i Karis och köpte lite öl och chips, då det var överenskommet att hon sköter maten, så sköter jag ölen och snackset.

Jag körde dit i solskensväder och lyssnade glatt på Popeda skivan H.Ö.N.Ö. då sista låten, Erotomania, passade så bra in på situationen då. Jag sjöng glatt med i bilen, körandes till henne. Det är ju roligt att sällskapa.

Så kom jag fram. Jag hjälpte henne med att sätta upp lampor i hennes nyinflyttade lägenhet och hjälpte till med att installera tvättmaskinen också. Så åt vi tacos. Vi satt i köket. Så for vi ut med hennes hund och gå. Vid stranden till insjön där så satt en gammal tant. en excentrisk tant. Man såg bara rökmoln från det hållet där hon satte och rökte en cigarett. Hon satt vid en parkbänk och njöt av sommarkvällen. Hon talade om hunden och sade att den e nu så fin osv. Och att det finns hundvalpar i Karislojo någo svamlade hon. Jåå, jag såg den tanten på morgonoen sedan via köksfönstret då jag var uppe och drack lite vatten (det var hett då!) Innan jag for och sova med brudn igen en stund. Tanten gick förbi utanför fönstret och såg fridsam ut. Med en tantig duk på huvudet, som hon hade nere vid stranden också.

Så for vi in och jobbade lite mera där med hennes nyinflyttade saker. I något skede då det redan var mörkt så for vi ut med hunden igen och gå. Några ungdomar hade samlat sig där vid en plats, men de var lugna av sig. Jag talade litet med henne då jag gick och såg en motorbåt som hade en lampa på sig ute på sjön, motorbåten var vänd mot oss.

Vi funderade över midsommarn. Det var öppet ännu men hon tänkte att vi kunde ju träffas om hon inte har barnen hos sig då.

Så satt vi länge ute på balkongen och talade och jag blev myggbiten då jag hade shorts. Det var skönt att sitta och tala där fast vi nu inte tala om någo djupsintare saker alls.

Sedan så hade vi ju sex. Då jag for därifrån så var allt bra. Hon kysste mig några gånger som vanligt innan vi separerades och hon tänkte att jag kan komma på en glass eller så då hon har sina barn, så dom får sakteligen bekanta sig med mig. Jag glömde min tandborste hos henne, men jag hade ju resever hemma.

Sedan, denna mörka känsla nästa veckoslut. Jag visste att det var slut, men skrev ändå åt henne och tonen var vänlig men liksom tom. Hon föreslåg inte något att träffas mera utan prata om väder och vind. Hon svarade inte sedan på mitt sista meddelande, bara med tummen upp.

Jag tror att hon hittade nån annan kar åt sig. I själva verket är jag rätt säker. Men shit happens. Hon svamlade om att det skulle vara så trevligt med att äga en båt och då jag såg i hennes fb-profil, då hon dykte upp som vänförslag så är det en bild på en båt där, vilket jag tror är nån kars. Jag är inte alltså svartsjuk och accepterar till fullo att hon tydligen hitta nån bättre,men sommaren fick ett snöpligt slut just då den hade börjat. Vi var alltså inte fb-vänner från förut heller. VI träffades på facebook-dating.

Hon var lite ombytlig av sig märkte jag. Hon böt bil två gånger medan vi var tillsammans, flyttade två gånger och hade 5 ongar med två olika karar.Så har hon inte träffat sina föräldrar på flera år då hon medvetet undviker dem. Så något lite besynnerligt var det nog med henne. Men vafan, "folk e konstiga" som en kompis brukar säga. Förresten så hade vi inte alls samma intressen och jag såg inte en ända bok hos hennes, vilket säger ganska mycket.

Det harmade mig bara. Först nu har jag kommit över det. Det var jätteskönt att det blev höst och vinter och Nifelheims energier tog över. Ty om DETDÄR var det ända sommaren kunde erbjuda mig, så kunde sommaren lika gärna stritta åt fittan!

Inte nog med det. Jag blev inte och rulla tummar. Tog kontakt med en hevarbrud från hesa som jag dejta lite sommaren 2023 innan hon började ghosta mig. Tog kontakt med henne 13.6. Hon var pigg på att träffas och hitta på nåt kul tillsammans, men inte under juni då det är flytt på gångs etc. Så vi kom överens om att träffas i juli. Vi träffades 10:nde juli. Då hade en del av sommaren redan gått. Men jag tänkte att detta är "Operation Sommarstorm". Jag ska försöka erövra en ny brud, i militaristiska metaforer

10:nde juli, en strålande sommardag, träffade jag henne i Hesa och hon kramade mig direkt. Så for vi till Sveaborg med färja. Vi for till affären i Sveaborg och köpte lite rödvin, plastmuggar och bröd och lite karkki, då hon inte just äter nå mat, mest karkki. Det var liksom lite såndän busig rebel-meininki, hahah. Sådär romantiskt sagt. Vi for omkring där kröp genom tunnlarna och satte oss ner och åt och drack några timmar. Där for dagen och det var jätteroligt och hon var riktigt trevlig.

18:tonde juli for vi till Salo-skogarna och gå där och hade kul och såg några gamla forngravar. En gammal tant kom gående mot oss på en skogsstig och smajlade åt oss rart. Typ "nuoret rakastavaiset" verkade hon tänka. Jag kände mig som en ung rebell liksom. Brudar föryngrar.

Vi pratade om Darkthrone sedan och hon frågade vilken är min favorit Darkthrone. Jag sade att det måste nog vara "Under a Funeral moon" hennes favorit var "Panzerfaust".

Sedan så sade hon att sedan i höst så sku jag kunna komma till hennes, så far vi på upptäcktsfärd i Vanda-skogarna. Hennes semester tog slut så hon hade fullt upp, fast vi var lite i kontakt och talade om band, keikkor och så.

Detta skrev hon bla i whatsapp: "...ja samaa mieltä että on ollut mukavat retket sun kanssa, kiitos niistä! Yritetään ihmeessä taas nähdä ja tehdä jotain jossain." och "Samoin minusta on tuntunut luontevalta ja turvalliselta sun seurassa :-)"

Efter det så frågade jag två gånger under höstens lopp om vi ska träffas igen? Hon ghostade mig båda gångerna. Så jag tror inte jag har gjort något fel, det tycks vara sådan slit och släng kultur idag och brudar har altid miljoner intressanta karar som de kan välja emellan, så därför blir det väl som det blir.

Hon lånade tom en bok av mig! Den boken får jag väl aldrig mera se. Jag skyller detta på ren och skär otur att det blev som det blev.

Lite skämtsamt kan man ju säga, att hon var ödets avledningsmanöver, så jag skulle koncentrera mig enbart på henne, vilket jag gjorde. Och vips! så var sommaren slut och hade inte uppnåt mer än sex natten till den andra juni och några kramar (inte ens en kyss) med hevarbrudn! Skämtsamt kan man säga att ödets makter startade en avledningsmanöver, så jag inte på misstag skulle få en brud igen denna sommar!

Och brud nr1 då? Ja, det var som att ödets makter gick till storanfall mot att jag hade en brud! De stormade bastionerna från alla håll med elitoldater och tanks. Samt även ovanifrån, men fallskärmsjägare. De gjorde en väldigt lyckad och överraskande blixtattack! Eller så en bred front likt det sovjetiska anfallet mot Berlin 1945. Och avledningsmanövern var som att tyskarna skulle ha skenbart ha försökt erövra Stalingrad, men sedan blixtsnabbt mobiliserat trupperna utanför Moskva och anfallit där i stället. Man borde kontra med en egen avledningsmanöver nu då jag ska börja kämpa igen efter vintern, vid vårdagsjämningen. För då ska jag bli medlem i Tinder och Facebook-dating igen. Men jag tänker inte nöja mig med det. Jag ska föra ut kriget till krogarna också och seriöst försöka bekanta mig med brudar där. Fast krogar är ananrs dåliga ställen att försöka bekanta sig med brudar, då de flesta brudar har defensskölden väldigt högt uppe just i krogar. som det var någon som sade att till krogen far man då man int orkar tänka på kärringar! Men jag nöjer mig inte med det. Bättre är det att spontnat fråga någon lite bekant brud på kaffe, samt att fråga någon kassörska. Utan att bli creepy, givetvis. Man ska vara gentleman.

Rent metaforiskt sätt ser jag det som ett krig, som en kamp mot mitt singelskap. Jag har redan döpt denna operation, som börjar vid vårdagsjämningen till "Operation New Horizons-25" Det går hur det går. Det finns naturligtvis inga garantier, men jag gör mitt bästa och kamplust har jag nu fått mittiallt igen då det våras! Här är det bara prima potens och testosteron som en 25-åring! Känner mig inte det ringaste lilla gammal.

Drömde förresten att jag och en brud jag var och blev förtjust i 1998, körde från DDR över dödszonen i Berlinmuren mot väst. Hon körde någon västlig sportbil. Jag såg bakom mig och gränsvakterna började springa förvirrat omkring, de östtyska alltså. Jag ropade åt henne: KÖR, KÖR!! och hon tryckte på gaspedalen. Undrar var den drömmen kan betyda? Vi var alltså östtyskar i drömmen, men talade svenska. I själva verket skulle det ha varit omöjligt att ta sig över dödszonen med bil. Man sku för det första inte ha sluppit dit med bil, knappt heller att ta sig till första murens ytterkant till fots..Volkspolizei skulle bra kunnat ha riktat strålkastarna mot en och ropat HALT! för att inte tala om gränsvakterna och alla sorters hinder om man väl lyckades ta sig över första muren.

Jag undrar förresten vad Erich Honecker skulle ha sagt om man skulle ha hoppat framför honom med en plastpåsa dragen över huvudet och sagt åt honom; Uuuöööhh, ja har en kondom över hyvu! Hahahaha!

Här ännu en länk till en såndän melankolisk hippieaktig låt och musikvideo, i den stil som jag talade om i mitt förra inlägg! Köpte två singlar av detta band mars och april 1999. Detta är precissom autentisk 70-tals heavy utan någon som helst direkt influens av Black Sabbath eller andra. Det låter originellt och autentiskt, precis som 70-tal fast det är 90-tal! Flowerpowermetal that will kick you and your ugly short-haircut back to the spring of 1972!! Som det står i deras första singel. Copypasta:

https://www.youtube.com/watch?v=3xE6TEKG_W8

Vid 3:41 ser det ut som en luffarpuli som hoppar twist! Kanske han fått i sig någon söt svensk likör, hahahaha!

Lite 1997 nostalgi emellanåt.

Alltså detta kalenderår synkkar med 1997 kalenderåret, så därför lite 1997 nostalgi nu. Även om 1994, det rena urtillståndet i mitt liv så att säga, skulle vara det första alternativet att landa i om jag skulle ha en resume-knapp och få börja om från början.

Första 5 månaderna av 1997 var skenbart väldigt bra. Men jag var naiv och arrogant då, trodde mig vara mycket bättre än jag var då om man jämför med 1994 då jag var ödmjukare och så. Man hade hela ungdomen och hela livet framför sig då. Som 20 förväntas man ta ett visst ansvar och så och inte leva i naiva illusioner. Bättre att vara ödmjukare som jag var 1994 och inse sitt läge än att arrogant tro att man har ordning och kunskap om allt, som jag trodde 1997.

Nåväl. Den 6:te mars 1997 fick jag flunssa och var hemma från skolan (Grundskollinjen i VNF) torsdag-fredag, så jag hade långt veckoslut. Jag drack citron-Finrexin och har alltid assovierat den meducinen till just mars 1997.

Jag lyssnade på NAOS då och var hemma flunssiger. Så kom det under tisdagskvällar "The Extraordinary" ett program om paranormala fenomen, som var något bättre än dessa program i genomsnitt. Juontajan var en gobbe med skallighetskrans. Det kom på tisdagskvällar halvtolv-tiden. Efter det kom ännu Jyrki Spotlight, som jag brukade se på.

Det påminner mig om att jag vid dessa tider drömde en sanndröm. Det var inget nytt fenomen för mig då jag drömt sanndrömmar då sedan 1991. Nu då man blitt äldre har det lugnat ner sig för länge sedan, men som purung gjorde jag det alltid nu och då.

Jag drömde att jag gick på Ekenäsvägen och det kom fullt med brandbilar mittiallt. Jag såg bakom mig och såg tydligt ena brandbilen med två fyrkantiga blåljus vid motorhuven. En av brandbilarna, en liten, for upp till Sisu-området i drömmen.

Så då jag gick hem från skolan så pausade jag i Kila Center kioskin, som fanns då, och köpte Hamburgare, stripes och en liten cokis. Brukade ofta göra det då jag inte åt i skolans matsal utan vi for till Serendi alltid istället och drack, kaffe, åt mockaruta och rökte tobak. Så jag var lite hungrig. Förresten talade vi engång om Motörheads nya skiva då dessa tider i Serendi och att Lemmy rakat bort sin mustasch.

Då jag satt inne i Kila Center och åt så tänkte jag på dendär drömmen jag faktiskt deömde natten innan och började tänka att tänk om det är en sanndröm, att mittiallt kommer brandbilarna förbi här?

Just då jag var färd med att kasta sevetterna etc i roskis, så ser jag en liten brandbil med blinkar och sirener på, susa förbi som ett skitit sträck. Jag blev ju lite att vafan, det verkade vara en sanndröm!

Och då jag går på trottoaren så hör jag bakom mig: UuuuAAAAAUUUU, UUAAUUAAUUAAUUAA och då jag såg bakom mig så såg jag EXAKT samma syn som i drömmen, med dessa fyrkantiga små blåljus vid motorhuven. Det kom andra brandbilar också. Den skillnaden mot drömmen var den, att ingen brandbil for upp till Sisu. Så ja, jag är övertygad om att äkta sanndrömmar finns. Vad är det som är så konstigt med sådana drömmar egentligen? Det har jag aldrig förstått mig på. Det bara visar att tiden inte fungerar så som mainstream-vetenskapen tror att den gör. Ateister är som kristna också är-de går omkring och tror på något som de anser sig vara en absolut sanning. Tex bokstavstolkar att Kristus kunde gå på vatten och att sanndrömmar inte finns på riktigt.

Så var det om ett australienskt UFO-fall som inträffade 1988 och som jag läste om i husis vårterminen 1988, som dom hade gjort en juttu av just i "The extraordinary". Då jag såg att det kom så tänkte jag såhär: Jåå, de e dedär UFO-fallet som jag läste om i husis då jag var i4an Så visst, det är upp till skeptiker bara att förklara hur jag tänkte på drömmen sekunder innan den besannades`? Och hur jag såg så detaljrikt EXAKT samma syn som i drömmen? Päron. Men skeptikernas förklaringar är dock ofta roliga, då de så envist förklarar allt på ett s.k. "naturligt" sätt-som tiden då de inte trodde på kulblixtar, så förklarade det med att det var en bild kvar i synhinnan av en riktig blixt. Och sådana bilder på synhinnan håller ju ljud, luktar bränt och exploderar och gör hål i fönster. Jo, tjena, päron.

Så drömde jag en halv sanndröm april 1997 att det kom en rom-brud i 18-årsåldern till mitt och försökte förföra mig och var vild som fan. Jag buffade undan henne, då jag anade ugglor i mossen. Efter två veckor stannar det en bil som är full med kvinnliga romer och den ena vevar ner fönsterrutan och frågade mig var någon Esko bodde. Och rombruden i baksätet var en brud i 18-årsåldern som satt och glodde på mig och såg ut som rombruden i drömmen. Det var allt lite kusligt måste jag säga!

Så for vi till Heureka-med grundskollinjen på morgonen 12.3. Det var soligt och vacker väder. Vi plockade upp en såndän Jon på landsvägen då vi kom till Ingå, som alltså också gick på grundskollinjen. Jag talade om en såndän Janina med en såndän Harry där vi satt och språkade medan vi körde till Heureka.

Så var vi i Heureka. Vi rökte och drack kaffe där i cafeet först. Sedan så bekantade vi oss med Heurekas saker. Inte var det nu så jätteroligt. Roligare var det då jag var där med morsan, farsan, syrran och mina kusiner juni 1990.

Så 1998 i början av året, så kom det fransk lättporr på tisdagskvällen sent.

Sedan så kom Hale-Bop kometen. Av nån anledning såg jag och mina kompisar mera på Hyakutake-kometen mars 1996. Vi var ute i skogen, kometen hängde över himlavalvet och vi pratade om Black-metal, universums mening och andliga saker och brudar där vi stod och såg på den.

Jåå, kometer är egentligen riskfylldare, eller hur man tar det. Kometer bryr sig inte om om de nollställer civilisationen eller utrotar människan-det är bara en subjektiv känsla hos de flesta människor, att det skulle vara "något fruktansvärt"- Kometer kan, till skillnad från asteroider, som vi har mycket mer koll på och kanfå en förvarning åratal innan den dimper ner, komma från nästan vilket håll som helst och helt överraskande. Vi kanske har några månaders förvarning enbar, kanske veckor-tills Ragnarök. Det är så civilisationen vi nu lever i kommer att gå under. Eventuellt hela mänskligheten. Här på denna planet iaf. Hyakutake upptäcktes några månader innan den passerade. Skulle den ha träffat jorden så skulle vi ha gått tillbaka till stendåldern. Kanske det skulle ha varit lika så bra. Stjärnorna faller från himlen, vargarna förtär solen och månen... Och unga nojjar upp sig för ilmastonmuutos! Kanske folk inte är MEDVETNA om att vi lever på en ytterst sårbar plats i ett ytterst sårbärt kosmos.

Iaf. Jag satt hemma två lördagskvällar: 22.3.1997 och 29.3-1997. Jag lyssnade på musik, åt Aarrearkku-karkki och en Fazers blå batong och drack en burk Cokis de två lördagskvällarna i rad. Så kom en kompis mittiallt till mitt just båda dessa två lördagskvällar. Vi stod ute på backan båda kvällarna och talade och såg på Hale-Bopp i norra skyn. Det var en fin komet den också.

April sedan så köpte jag på CD en demo som getts ut som cd, en demo från 1988 med det jättebra ungerska bandet Tormentor. Man blev då förvånad över att något så otroligt bra kunde komma från ett f.d. kommunistiskt land. Men i efterhand har jag läst på att det var rätt tolerant i Polen och Ungern med så kallad "ungdomskultur", även innan Gorbatjov. Även i DDR spelade det ett heavyband på östtysk tv, Formel 1. Så allt är inte svart och vitt. Men det var jävla stil och undergound att lyssna på ett ungerskt band från kommunist-tiden, som var jättebra och den skivan är kanonbra fortfarande! Jag såg en bild av dem from 1987. De såg ut som vilket som helst väst-thrash band med läderrockar, farkkuvästar, långt hår etc. Och ena av dem grimaserade roligt och visa fuck. Men den demon, Anno Domini, är jättemörk. Väldigt mörk, blackig thrash. väldigt catchigt och moshigt, men väldigt mörkt och allvarligt på samma gång. Med låtar som "In gate of hell" "Lyssa" "Beyond" etc.

Lyssa är galenskapens gudinna i grekisk mytologi. Jag, då jag var i Lunarstorm och det fanns, så måddes jag kolla om någon hade ett sådant nick som Lyssa. Och mycket riktigt, en flicka som såg manisk och vansinnig ut på sin profilbild hade detta nick.

Det fanns tom. hippies i DDR under 70-talet. Mest i större städer som Östberlin och Dresden, och regimen lät dem hållas, så länge de inte opponerade sig mot staten. Detta är också ett exempel på att allt inte är svartvitt. De hade ju samma peace and love funderingar som den östtyska staten officiellt hade-så det var väl en delorsak kan jag tänka mig. De slog dock rätt hårt ner på punkare, alltså Stasi och de östtyska myndigheterna överlag.

Någon tjänsteman hade sagt, då en hippie i DDR hade sagt att vi älskar fred och kärlek, att Bra. Men ni gör det mycket konstruktivare genon att bygga upp socialismen, inte genom att sitta i en park och röka. Jag drömde engång våren 1991 att jag var i en park i Vasa och blommorna liksom fick liv och börja röra sig och blev jättefärgranna i blomrabatten i parken och det kom någon sorts melankolisk-hippieaktig musik och allt blev liksom full hippiemeininki

Jag har själv sätt ett foto av ett gäng hippies i en park i östBerlin 1979. De siter ute i sommaren och solskenet och röker i en park. Och en av dem hade en akustisk-gitarr med ett peace-märke på sig. De hade bellbottoms, långt hår och allt som hippies nu hade. Inte någo etno-faces fejk meininki, utan liksom på riktigt hippiemeininki. Såndän sentimental-melankolisk men ändå upplyftande löööv groovy meininki! Som denhär låtn. Copypasta.

https://www.youtube.com/watch?v=Xr6JiJttyaI