Och se i högis kvällen den 23.4.1990.

Alltså varför är det ofta så, att det som är JÄTTEGOTT så slutar dom upp med att tillverka, medan sådant som är jätte-uäk och intetsägande fortsätter dom glatt att tillverka årtionde efter årtionde?! Jag tänker på en såndän JÄTTEGOD saftis som man fick på bägare och åt med sked, som jag åt sommaren 1998 och framförallt sommaren 1999. Den hette så mycket som JOKE och var med apelsinsmak, cola smak om jag minns rätt, och så den bästa; en kombination av persika och citron.

Den enda is"glassen" jag sett i bägare nuförtiden har varit den med någo fucking små bollar i, som dom sålt i över 10 år helt glatt, och som bara smakar is, utan någon som helst annan smak. Alltså det är som att tillverkarna bara skulle skratta, vinka och säga "hejsan svejsan!" Då jag vinkar för att visa att jag vill att de ska tillverka Joke igen. De  bara flinar, och fortsätter glatt att bojkotta Joke, medan de tillverkar gladeligen helt onödiga och uäkä ispinnar och glassar istället.

Jag minns sommaren 1999 då jag kom ut i shorts och t-shirt, med sandaler och en JOke bägare som jag åt med sked, mitt i natten och pratade med några kaverin. Ena av dem kommenterade åt den andra om mig "Jappen har somarfiilis!" :-)

Man förstår sig inte på tillverkarnas logik. Det underbart goda ska sluta tillverkas,medan det som är uäk tillverkar man bara glatt vidare 10-tals år.. Vad är det för sätt?

Gudars skymning så naiv man var som 22-åring! Andra 22-åringar är mera utvecklade, men jag var nog som en tonåring ännu då i mångt och mycket,. Inte som en 16-åring, men som en 19-åring åtminstone nog. Och ännu då jag var 23 sommaren 2000 så var det någon brud i Ekenäs som sade att jag såg ut som 17 och att jag är för ung för henne!! och så var hon 21!! Så var jag 2 år ÄLDRE än henne! Det är verkligen inte roligt att se yngre ut som purung.. Men NU har det ju sina fördelar... :-) Jag var nog den fula ankungen som ungdom. Men jag visste inte om det, såg jag mig i spegeln såg jag typ en ståtlig svan istället.. jag faktiskt trodde att jag såg mycket bättre ut än människor i regel från 1997-2005. Så blev jag förvånad då någon brud inte heller var intresserad av mig på det sättet, som ju såg så bra ut! :-D Men med åldern kommer även ökad självkännedom.

Det är väl så, att fula karar tror sig vara megabeibemagneter, medan snygga brudar ofta kan se sig som fula, paradoxalt nog.

Under samma kväll spillde jag ett stop öl på en bekants byxor. Han sade att voi nu vittu ändå me dig!! Sku du ha varit någon obekant så sku du ha fått stryk för dedär! :D

Sedan for jag efter ett till stop. Dom sade att spill de int på oss sen int!

Nåja, det hände sommaren 2000. Nu till 1990, som både mikrokosmiskt och makrokosmiskt sätt var helt andra tider än 2000..

Det var ju augusti 1990 jag luffade till högis från lågis och blev en "tapp", som sjuorna ju är. Måndagen den 23dje april 1990 for vi ongar med föräldrarna till högis på rundvandring på kvällen kl 19.00. Då vi for nerför gatan från Stationsbron så var det fullt med bruna godsvagnar på bangården. Det stod sprayat "Kill 'em All" på ena vagnen med vit spray, såg jag från bilfönstret där jag satt i baksätet. Jag visste att första Metallica skivan hette så, som innan svarta skivan var ett band man respekterade, speciellt som liten skidi som 13 då man tyckte att "stora pojkar" och "farkkurocks-hevare" som jag kallar det till, som fanns gott på den tiden innan de som helhet de sakta tynade ner typ år 93-94 för att nästan helt försvinna -95 , var tuffa. Alltså, farkkurock, ljus lång hårsvall, finnigt ansikte med typisk "finsk profil", i 17-20 årsåldern, länkkare. Man tänkte som 13 då man såg en sådan att vau, han måste lyssna på Speed metal! haha. Konstigt hur man i den åldern kan tycka att så banala saker är "tuffa"!

En kaveris storbrorsa var "Farkkurocks-hevare" han var 20 och han kopierade Kill 'em All åt mig sedan på kasett på sommaren 1990 till min stora lycka :D Haha, sedan köpte jag b.la. King Diamond från ett loppis september 1990 på LP. En gammal kärring såg skivfodralet och såg helt förskräckt ut, men inte var det någo annat än King's mejkkade plyte, då det var Conspiracy-skivan. Dessutom lånade jag från bibban Black Sabbath april 1990 och sedan dess har jag diggat Black Sabbath. Så 1990 kan man säga att jag på allvar blev musikfreak.

Om man sällskapar som blott 14-åring, en 14-åring som sällskapar brukar nog tillhöra såndäna junttiga wt-familjer. Liksom helt kulturlösa dumsnutar. Jag kom bara att tänka på det :D 14 år är absolut för låg ålder att sällskapa, och vanligtvis är det lite i just kulturlösa wt-familjer ongarna sällskapar i den ringa åldern. Man är ju bara ett barn i den åldern, fast man tror sig vara "ungdom".

Nå, så var vi på rundvandring i högis. B.la. i språklabbet, där vi hade på hörlurar och lyssna på musik, medan de som ville fick trycka på en knapp och prata med läraren, så att ingen av de som lyssnade på musik hörde vad de pratade med läraren om. Det kom "Another day in Paradise" av Phil Collins i hörlurarna.

Sedan var vi i datasalen. På en musmatta had någon med tusch skrivit Acid House och ritat en "smile-gubbe" Sedan hade uppenbarligen någon annat ritat ett kryss över detta och skrivit rikit logona fint: MetallicA och Stone istället. Stone kallades under den tiden ibland för Finlands Metallica. Fast både Stone och Metallica är överskattat i min smak, men då var det jättetufft att digga dessa band, man avvek sig ur mängden på ett tufft sätt då liksom. Dessutom hade jag inte hört ännu på just någon hårdare thrash eller så, så man levde i okunskap att det finns mycket hårdare saker än det.

Sedan minns jag inte så mycket annat. Utom att någon tant pladdrade på nåt om sexualundervisning och att vi var i hussasalen och några sjuor som var där frivilligt bakat goda småbröd åt oss.

Jag  minns engång i lågis i ettan. Då jag var i busskön till skolbussen efter skolan så kom det en gammal tant förbicyklande på Bulevarden. Hon hade haratänder och såg jätteglad ut. Hon var väl lindrigt utvecklingsstörd eller något verkar det som i efterhand. Vi ongar förstod ju inte det, utan vi började gapskratta åt hennes lustiga utseende, finkänsligt nog (ironi). Så vinkade hon och sade: Heeej! Då ökade bara gapskrattet till det dubbla. Liksom: HAHAHAHAHAAAAHAHAHAHAAHAHAAA!! Heej! HAHAHAHAHAHAAAAHAHAHAHAAA!!!!

Snart har ungarna i Karis lågis maj-maskerad. Det var roligt i lågis men jag säger inte vad jag var utklädd till då det var maskerad då jag gick i lågis. En kaveri i b-klassen var utklädd till en Black Jack-kortsu 1989. Det var i princip bara en svart sopsäck han dragit över sig, som han klippt så han hade händerna och huvudet utanför, så hade han "skrivit" med målartejp på "Käytä Kumia". Hans morsa had bara sagt enligt honom: Skyll dig själv sen då du skämmer ut dig!

Samma år var dåvarande rektorn Birger, som gav ett värdekonservativt intryck, utklädd till rockstjärna, hade långhårig peruk, solbrillor och sjöng playback i festsalen, medan två "dansflickor" dansade vid varsin sida om honom. Dessa "dansflickor" var två då unga (manliga) lärare, Chili och Chester. Och vad vi ungar vrålskrattade! För det var så tokroligt så det var helt absurt.

Det påminner mig om dendä drömmen där jag drömde att det fanns en stad som nästan var som Karis, bara att den hette typ Maris, och det såg nästan likadant ut som i Karis, bara att det var typ två stationsbroar istället för en. I den staden fanns det ett lågis som nästan var som Karis lågis, bara några detaljer skiljde sig. I detta lågis fanns det en lärare som nästan var som Chester, bara att han hette typ Leshter istället, osv med andra detaljer och saker.

Jeppjep. Alltså jag köpte en liten novellsamling vid namn "Ny tjeckisk och slovakisk prosa" från 1965 från ett antikvariat ifjol. Det är faktiskt bra skrivet, jag diggar det fullt. Fast jag är bara på den andra novellen nu, en novell vid namn "Berättelsen om Göken".  Som avslutning av detta inlägg saxar jag litet från novellen skriven av Josef Skvorencky.

"...I Prag stötte jag också av en slump på ännu ett spår av göken. Det var naturligtvis först efter flera år, under den mörka hösten 1952, men jag måste nämna Rebecka.
Vem var Rebecka? Var, därför att hon inte längre är? En sådan flicka som finns i stora städer. Ensam. Hon hade ett rum över en gatukorsning, i Prags centrum, och det var särskilt vackertdär när det regnade. När vi låg på soffan i mörkret och reflexerna från trafikljusen på gatan skiftade i det grönaktiga ansiktet på hennes
Buddha i porslin, rött, orange, grönt, rött, orange, grönt... I hennes sorgsna gasellögon skulle man kunnat utläsa all sorg, skräck och oro för livet och döden om inte Rebecka sett ut som om hon stigit rakt fram ur Höga Visan. Denna ängslan lade man inte heller märke till alltför mycket; den glasades till slut av skimret i dessa ögon, i deras fuktiga lyster flammade erotikens lågor,och Rebeckas kärlek var ljuv, men fler målare, rekordhållare, poeter, musikanter och gamänger som jag i det stora Prag hade fått se hennes barm, som var lik ett killingpar, tvillingar av en gasell, än vad som är nyttigt för en sådan flickas rykte-och jag var fruktansvärt svartsjuk.

Egentligen bedrog hon mig inte alls; polyandri var för henne det normala tillståndet. Det var endast så, att jag inte ville erkänna det. Jag ville ha henne, denna Sarons lilja, ha henne för mig själv en sex eller sju månader, så länge som kärleken vanligen varar i den åldern, men-och det visste jag inte. för jag var dum-dödens närhet och de bortflyendes sekundernas fötter skrämde henne, hon hade helt enkelt inte tid att ägna sex eller sju dyrbara månader av sitt liv uteslutande åt en dålig tenorsaxofonist med en karaktär som den man väntar sig hos en tjugoåttaårig nattmänniska..."

I Prag samlades det just musiker, poeter, författare och liknande folk till Prags otaliga ölhak under kvällarna under kommunismens tid. De hittade en frihet i sina hjärtan där, som inte regimen kunde ta ifrån dem på något sätt. En sorts passiv frihet. På samma sätt upplever jag nu att den politiskt korrekta och kulturmarxistiska regimen och EU inte på något sätt kan ta ifrån mig den frihet jag hittat i mitt hjärta. Dom kan gnälla och härja i media, alla världens rödgröna och andra kulturmarxister och kulturmarxistiska systemtrogna institutioner som Yle. De kan baktala mig och hitta på lagar som begränsar våran frihet, men de kan aldrig ta bort friheten ur mitt hjärta. Så därför upplever jag en sorts gemenskap med dessa författare, musiker och andra i kommunismens Prag. De av dom som inte var regimtrogna alltså, och stod emot kommunismens förtryck,  men det är ju endast de jag pratat om här. Då var det kommunisterna som förtryckte, och nu är det kulturmarxisterna. Då en andra Pragvår infinner sig i någon av Eu-s länder, så kanske EU:s insatsstyrkor kommer och slår ner den, för EU är den nya Sovjetunionen.

Det om det. Snart är det WALPURGIS. Lite 1996-nostalgi, av en jättebra EP jag lyssnade på mycket då i yrkistiderna. Vad skulle Sorhin's skiva "I det glimrande mörkrets djup" heta på kariska? Nå, såklart "I det glimrande mörknets djup"!

https://www.youtube.com/watch?v=M4G65venjxk

April1986-1996

Jag minns då kärnkraftverket i Tjerobyl exploderade, eller reaktorn där alltså. Vi for till mommo i Vasa med bi dessa tider. Vi pausade någonstans vid vägen där det just hade regnat. Farsan hade en geigermätare, en såndän mätare som man mäter radioaktivitet med. Vanligtvis då han testat den så knäppte den ibland. Den liksom knäpper mera om det är radioaktivitet. Och den knäppte betydligt mera än vad den brukar knäppa då farsan mätte radioaktiviteten i rastplatsen. Det var knäpp--knäpp---knäppeliknäpp--knäppknäppknäpp---knäppeliknäppensknäpp typ, då det vanligtvis är ------knäpp---------------------------knäpp-------------------knäppknäpp----------------knäpp

Farsan blev förvånad, då dom hade sagt på nyheterna att nivåerna av strålning inte är något mycket större än normalt i Finland. Han sade att dom sade så bara på nyheterna för att folk inte ska bli skrämda. För jag hörde ju själv så geigermätaren reagerade. Nåväl, i Tjernobyl skulle geigermätaren nog ha gått sönder.

1986 hände det mycket tycker jag. Många överraskande saker. Palmemordet, Tjernobyl och så pantfånge-dramat i en bank i Helsingfors, som tog slut följande natt i Mikkeli, då polisen försökte skjuta rånaren i bilen med pantfångarna direkt efter att han släppt de två kvinnliga pantfångarna, med påföljd att han sprängde sig i luften med den tredje pantfången.. Han hade fullt med dynamit med sig alltså, och polisen följde efter bilen i en lång letka av polisbilar ända till Mikkeli, där de inringade bilen mot en husvägg mittiallt sedan i något skede. Dock var man för liten att förstå de dramatiska händelserna fullt ut då, som blott en 9-åring.

Jag minns dock att då det var på nyheterna om pantfångedramat att det i första nyheterna sade dom att situationen är väldigt allvarlig. Att han hotar att spränga banken i luften med 11 pantfångar (personal och kunder) om han inte får tillgång till en flyktbil med 3 pantfångar med sig. Han fick en flyktbil. Jag minns sedan i andra nyhets-sändningen under kvällen att då man såg letkan med polisbilar, så var det en brandbil med. Jag fråga farsan att varför är brandbilen med? Så sade han att om han spränger dynamiten så kan dom släcka elden sedan hastigt. En veritabel desperado var han nog, men polisen pressade honom till det yttersta och skjöt mot honom i bilen sedan. Sekunden efter skottena sprängde han dynamiten. Polisen borde han gett honom fri lejd nog tycker jag. De bara skjöt mot honom sedan, då han satt ensam i baksätet efter att han släppt brudarna att springa iväg.

Man kunde hamna ekonomiskt i pisset även på det glada 80-talet. Han hade miljonskulder med sin firma. Jävla bankirer.

Sedan såg vi på nyheterna hos mommos. Jag minns att de visade en bild på Tjernobyls brandchef, som var kritvit i ansiktet av strålningen, och så några brandmän som intervjuades där de stod i sjukhus-pyjamas i sjukhuset, då de blivit sjuka akut av strålning. En av den sade minns jag då jag såg på texten: Jag är glad över att mina barnbarn mår prima.

Ganska absurt, men på 10-20 talet trodde man att radioaktivitet var hälsosamt. Man sålde radioaktivt vichyvatten på flaska, och det ansågs vara bra för hälsan. Jag kan köpa det, att i låga doser kanske det kan vara bra mot någon krämpa, men helhetligt sätt är det bara skadligt som vi alla vet. Tänk så det kan ändra sig! Nuförtiden tror man officiellt att det är bra att vaccinera sig mot barnsjukdomar, men kanske vi efter 100 år är lika förbluffande att vaccinera sig mot barnsjukdomar och papillomvirus, som det nu är att dricka radioaktivt vichyvatten!

Och jag har märkt att flera, ja de flesta förespråkare av att vaccinera sig mot barnsjukdomar och papillomvirus är som ISIS eller talibanerna ungefär då det kommer till deras fanatism och agression mot oliktänkare. Ok, de spränger inte folk i bitar, men är mycket aggressivt och fanatiskt inställda till de som tvivlar på att vaccin är så bra. Alltså inte bara mot "totalförnekarna" utan även mot de som tvivlar det minsta lilla. De tror så blint på vad auktoriteterna säger.

Nåväl. Så kom april 1996. Vi fick ett piano hem till barndomshemmet, då farsans faster hade dött och han fick ärva pianot. Två fläskiga gobbar från någon muuttofirma kom med det. De var både fläskiga och hade muskler, men såg ut som nå 70-talsjunttin. Inga fel med 70-talet alltså- Nuförtiden skulle dylika säkert vara skalliga, fulla med tatueringar och mera se ut som nå bikers eller något. Då redan började sånt komma lite smått, men blev jätteallmänt på 00-talet, att det var mera kutym att donare ser ut så än någo randomjunttin.

Sedan lyssnade jag på Ulver lördagen den 20:onde april 1996, och så var vi ute i den mörka dimmiga skogen senare under kvällen med två brudar med oss, Pami och Elli.

Lördagen den 27:nde april var vi i Simpukka på kvällen.

Haha, jag mindes nu mittiallt bara ett minne från maj 2002 här. Det var helt andra tider alltså då, men det dök upp i huvudet. Det var så, att jag var med en kompis uppe i Kasberget mot Snappertuna-hållet, var det finns 3 forngravar. Vi satt en liten bit från den ena graven och det är ett öppet fält mellan gravarna där uppe. Mittiallt hörde vi och såg vi en geting som flög förbi våra huvuden i absolut rak bana, som ett flygplan. Och man hörde då den kom, det kallas för doppler-effekt. Man hörde då getingen kom på samma sätt man hör ett propellerplan eller bil eller mopo eller något komma i rak bana förbi och sedan bort: bzzzzzzzzzzzZZZZZZZzzzzzzzzzz. Det var första gången jag hörde Doppler-effekten från en GETING! Det var så lustigt så vi började skratta båda två.

I morgon ska jag dricka rödvin, för jag har fått smak för det igen. Det gäller bara att köpa Cabernet Sauvignon-vin, så går det. Andra rödviner är så helgolands sura, så man har svårt att få ner något om man bara chill-dricker utan att äta något till.Sedan köpte jag Huttunen vittvin att dricka sedan någon solig lördagskväll i maj. För jag tycker det ser ut som ett hederligt "Hawkwind-vin" haha. Erotiska stunder med rött vin och grekisk svart metall sedan då det blir heta sommarnätter, någon brud? hehe.

Nu har jag spelat Red Alert2 igen efter några års paus. Tröttnar aldrig på det spelet. Och då jag spelar det så glömmer jag bort allt annat, och kan sitta timmar och spela.

Buah så det är trist, då jag är så sömnig så jag somnar varje dag då jag kommer hem från jobbet. Någongång en kvart, någongång 1 timme. Liksom man arbetar så hårt så man är tvungen att uppoffra tid till att sova då jag kommer hem, fast jag skulle vilja lyssna på musik,läsa eller spela istället :P Nåja, sånt är det då man jobbar reven av sig.

Ajjoo, så mindes jag att då de två fläskiga gobbarna kom med pianot så skickade farsan mig till kiosken och köpa kex, då han bjöd på kaffe åt de två fläskiga gobbarna, som tack för att de roudade pianot.

Kraftwerk är ett band jag bekantade mig med så sent som 2002. Somliga låtar är helt ok,men för det mesta är det ganska banalt tycker jag. Nåväl, tänkte att denna låt skulle passa bra till 30-års minnet av Tjernobyl :P

https://www.youtube.com/watch?v=M0D7MBBI2Ik

Uppdatering: Nu är det lördagskväll, jag dricker gott chilenskt rödvin och lyssnar på tyska marschsånger från första och andra världskriget. Nice. Man blir alltid på ett glatt och hurtigt humör av tyska marschsånger. Dom sjunger ofta  i tyska marschsånger b.l.a. om vackra flickor . Så det är en nice hednisk touch. Gammal sovjetisk marschmusik diggar jag också, men man blir oftare på ett allvarligare och melankoliskt humör då man lyssnar på det. Tja. kort uppdatering. Fan rödvin är gott bara man hittar rätt sort, och inte sådant rödvin man får kväljningar och spykänslor av efter en klunk.

15.4-1993: Med klassen på infotillfälle

Ja, denna dag var en solig torsdag. Vi gick med klassen till hälsocentralen för att ha HIV-infotillfälle med vår klassföreståndare Iris. Där pratade en tant om vikten att använda kondom vid samlag, samt det ena och den andra om HIV :P

Jag satt och dagdrömde och höll på att somna av tråkighet. Jag flinade åt tanken att tänk om man sku mittiallt blåsa en bubbla av spott, sådär som små ungar gör ibland med sin mun. Nåja, det var en som alla brudar tyckte om både i lågis och högis som gjorde så i matsalen i sjuan. Men han gick på åttan. Det var på vårterminen 1991. Han satt där ensam i matbordet och jag råkade sitta ensam då. Vi hade kommit just, eller så var vi till sist, minns inte riktigt. Det var alltså andra där med och äta, men vi satt ensam i varsitt bord. Så börjar han mittiallt blåsa STORA "spottbubblor" med munnen. Typ såpbubblor. Så såg jag på honom och flina, och tänkte att vafan håller du riktigt på med?! Så såg han tillbaka med arga glosögon och tänkte typ, man såg på hans ansiktsutryck, att va fan ja glor/ flinar riktigt åt.

Nåja, det var en annan gång. Men den gången 15.4.1993.. det var en flicka som hade en sorts läderrock som gick i samma klass som jag. Jag hade en prätkärotsi, och hon hade en sällsyntare men nog en tuff modell med. Vi hade båda läderrock på oss samma dag, och jag var förtjust i henne och tänkte att we are of the same kind, kind of. HAHA. Jag var den enda som var så naiv så jag trodde det. Nåväl, tonåren är sådana. Känns ibland som att en jävla Demiurg har ordnat ens liv, så att ironin bara hånflinar åt en. Så borde man inte tänka, och detdär spelar ingen som helst roll numer, men kanske ganska allmänt att man metaforiskt kan tänka så ibland.

Nåväl, samma dag på kvällen hemma så lyssnade jag på Terveet Kädet, och var stolt över att ha deras LP som var legendarisk då redan, den första. Jag var ensam hemma med farsan då morsan var på nåt möte eller så, och syrran utflugen sedan ett år. Farsan var road, då han tyckte att sådan musik, som bara är "menat åt ungdomar" och "skrammel" skulle kunna vara legendariskt. Han typ ogiltigförklarade det, då jag sade det åt honom att det är en legendarisk skiva jag tänker lyssna på.  Men så var det och är det, det är legendariskt band.  Oavsett vad forna generationer tycker och tänker.

Sedan kom det en konstig och avantgardistisk film på tv vid namn Drugstore Cowboy under kvällen som jag såg på.

Det var då det. 23 jävla år sedan. Tänka sig, att 23 år från år 1993 var fullkomliga Vietnam-hippie tider.. Otroligt att tänka. Musiken utvecklades mycket hastigare och otroligt mycket mer dramatiskt från 1970-1993 än 1993-2016..

Jag köpte sedan mitt gökur drivet med batterier,. Göken galar faktiskt mycket naturligare än ett mekaniskt gökur, där det bara är typ ett sterilt *ding*HÖHU!*ding*HÖHU!*ding*HÖHU!*ding*HÖHU!*ding*HÖHU!*ding*HÖHU! Det låter faktiskt som en riktig gök detta gökur.

Jag kom att tänka på då jag läste boken "Mötet i Gläntan" som handlar om en Gösta Carlssons upplevelser, så kom jag att tänka på en annan Gösta. Det var då jag var barn vårterminen 1988 så visste jag bara om två som hette Gösta, nämligen just Gösta Carlsson som jag läste om ett helt kapitel om hans påstådda upplevelser i en av Eugen Semitjovs böcker som jag hade lånat från bibban, ett kapitel vid namn "Mannen som teg i 25 år" samt en familjebekant som hette Gösta, som hade ett gökur i köket deras då jag var liten.

Han berättade hest och högt om olika saker och var ganska rolig denne familje-bekant Gösta. Han berättade livligt då vi var där på visit att grannpojken var helt besatt av deras gökur, han ville absolut alltid se då den slog. Han berättade att han kan komma innan klockan slår jämnt springande till deras, så man bara ser hans blåa pipo svischa förbi utanför köksfönstret. Sedan bara klampar han in och springer till köket och ropar: GÖKURE. JA MÅST SII DÅ GÖKEN KOKKAR, JA VILL SII DÅ GÖKEN KOKKAR!!!! INT HAR DEN VÄL KOKKA REN!!?!? Han berättade det så roligt så man började skratta vill jag minnas.

Tillbaka till Gösta Carlsson, så läste jag hans juttu som sagt 1988, och det var 1971 Eugen Semitjov intervjuade honom, och jag tyckte att han såg ut som typ 60 då jag såg honom i boken, där han visade vart farkosten som han sade sig ha sett, med bemanning, hade landat.

Han hade vandrat i skogen och letat efter pollen till sina bin den 18:tonde maj 1946, då han var 28, så såg han ett ljussken från gläntan. Han trodde att det var några grabbar som eldade i gläntan, och tänkte smyga sig dit för att ta dom på bar gärning, för det kan ju bli skogsbrand. Sedan var hans första tanke att vem i hela världen har släpat hit en tivolikarusell? Men så såg han att det var något helt annat...

Han var sedan nästan säker att han hade sett ett hemligt militärt experiment, och hans första tanke var att det var tyskar som hade rymt från något fångläger, eller något annat militärt experiment, då det såg ut som skandinaviska människor men i rymddräkter, och en av dem höjde armen och  visade stopptecken åt honom då han närmade sig farkosten, samt att där var mycket vackra kvinnor med i besättningen som log åt honom. Han kunde höra den enas glada pärlande flickskratt i ett skede då han stod där efter att en av dem visade stopptecken. Först senare, då rapporter om "flygande tefat" började öka så tänkte han att kanske det inte var från jorden, kanske var denna farkost någonstans mycket längre ifrån... (isåfall, måste ju dessa utanför farkosten ha varit våra avlägsna förfäder, som planterat oss hit på denna planet, om det nu var sant. Men jag finner det oerhört osannolikt. Han såg nog något, men kanske blandade fantasin bort det helt..vad vet jag. Kanske var det sovjetiska piloter som testflög en prototyp av ett tyskt hemligt vapen från Peenemünde-basen, fick motorproblem, och tvingades att landa i en glänta? Ryska brudar brukar ju vara mycket vackra.)

Så såg han där en 10 minuter, tänkte att detta är då för konstigt. Han gick ner till stranden, baddade sina fötter i det kalla vattnet för att kontrollera om han drömmer. Det var kallt som fan, så nog är jag vaken alltid, tänkte han.

Sedan tänkte han närma sig farkosten från ett annat håll, såg ett ljussken och tänkte att det är månen som stiger, så såg han hur farkosten steg, sakta men majestätiskt. Ett litet ljud som från en dammsugare kan höras. Sedan tar föremålet sats, och försvinner i hastighet av en solkatt. Han stod där och undrade, men de som hade upplevt andra världskriget med alla dess tekniska sensationer och nya vapen, jetplan,  V1 och V2, atombomber, att nästan ingenting förvånade honom längre. Han var därför nästan övertygad om att det var ett hemligt vapen som de fortsatte att testa. Men som han själv sade och som fick honom att tvivla litet på det var också att om Hitler hade haft dylika farkoster till sitt förfogande, så hade han aldrig förlorat kriget.

 Sedermera lär han ska ha blivit övertygad om att det var människor från en annan planet, som är som oss, bara oerhört mycket längre i utvecklingen. En serie drömmar ska ha fått honom övertygad, där han drömde att han var i skeppet och pratade med mannen som visade stopptecken åt honom, och fick berättat för sig allt möjligt. Han var mycket vänlig alltid i drömmarna.

Vad är nu detta? Kanske han såg något, och så fortsatte fantasin att flöda i drömmarna? Kanske han såg något, men missuppfattade det som mycket mer dramatiskt än det var? Faktum är att det var ringar kvar i marken där, som inte ska ha varit där innan 1946. Och det ryktades redan på 50-talet, långt innan Gösta kom med sin fantastiska historia, att det landat ett "flygande tefat" i gläntan. Jag kan inte säga bu eller bä, och inte blir man klokare av att läsa boken heller, det väcker bara fler frågor. Men det är mycket intressant och roande bok ändå.

Denna bok är ändå inte kuslig. Vanligtvis om man läser någo UFO/humanoid juttun, så är dom väldigt creepy och kusliga, (läs t.e.x. fallet Barney och Betty Hill. *kalla kårar already av bara tanken*)fast man också är skeptiskt inställd mot UFOn. Jag tror det är fråga om inre upplevelser, för de är så ologiska och "spökiga" av sig oftast. Och så brukar jag vanligtvis ha ett ganska öppet sinne till omstridda fenomen. Men vad Gösta sade sig ha sett får man inte alls kalla kårar av, tvärtom. Det var som man skulle kunna tänka sig som ett besök från en annan planet skulle kunna vara, förutsatt att våra förfäder planterat oss här på jorden, som var dom. Annars vore det konstigt då de såg ut som människor som du och jag. Och jag skulle inte tacka nej till att se vackra rymdkvinnor i skogen en vacker afton.

En sak är klar, jag anser inte att Gösta var ding eller något sådant. Jag är inte sådan som direkt avfärdar folk som säger sig ha varit med om dylikt för att vara tokiga eller något. Det är bara att sjunka ner till fördomar om folk. Men visst. Som han fick höra i drömmarna att några av deras namn var Luna och Jurion, låter högst som några jordiska namn en sf-författare skulle ha hittat på...

Men på tal om Gösta igen, så såg jag i en svensk tidning juni 1996,  där de hade en reklamannons för något UFO-expo i Sverige, så var det bland föreläsarna där.. såg jag ett bekant namn, Gösta Carlsson. Jag tänkte att aj de va han som var med i Eugen Semitjovs' bok! Eller är det någon med samma namn bara? Jag trodde att han hade dött för länge sedan, men fel hade jag. Han passed away först 2003.

Jepp. Nu ska jag klä mig i silverdräkt, fara upp på taket och ropa på Ufona! Skämt och sido. Nu ska jag lyssna på musik. Vid nästa inlägg lite 1996-nostalgi. Kanske

Ps. Köp boken och bilda er en egen uppfattning. Jag kan även varmt rekommendera andra böcker skrivna av Clas Svahn.
http://www.adlibris.com/se/bok/motet-i-glantan---sveriges-mest-kanda-narkontakt-med-ufo-9789185044139

Terveet Kädet? Hållin till godo!
https://www.youtube.com/watch?v=x_oVvD8Z-3w

Gåsbarn och Vargabarn

Jag drömde inatt att det var en tradition och kutym på medeltiden att socknens präst pekade ut små ungar på  1-3 år, som han tyckte var fula eller konstiga, sedan fick han lagligt röva bort dom från sina föräldrar, och gå till skogen med dom på axlarna, och sedan dumpa dom i någon skitgrop där eller något och lämna dom åt sitt eget öde. Dessa barn kallades för "Gåsbarn" och de omkom ju vanligtvis hastigt.

Däremot hände det, berättades det för mig i min dröm, att i sällsynta fall så kom barnen tillbaka i gott skick, ridandes på en varg, som kom sakta lunkande till byn och hämtade gåsbarnet tillbaka, och därefter lunkade till skogen igen. Dessa barn kallades Vargabarn, och sågs som heliga, inte på ett kristet sätt, men på ett hedniskt sätt. Och det var en så stark folkfront mot kyrkan då, så prästerna rådde inte alls över det då, och lät saken vara. Ungefär som med julen, påsken, vappen, midsommar som ju är hedniska högtider under tunn kristen fernissa, som de kristna försökte förinta, men inte kunde då motståndet var för stort, det folkliga motståndet.

Alltid fanns det någon enstaka i byn, som hade varit ett Vargabarn som liten.

På tal om denna dröm, så tänkte jag lite på den saken igår, att vanligtvis så framställs våra myter i böcker om fornnordisk mytologi utan någon som helst förklaring. Det är oftast bara typ "Tor var åskans gud" utan någon som helst form av djup. Som det stod i en bok ungefär såhär (förordet):"... Det lämnas ytterst sällan t.e.x. något hopp om att det i någon måtta skulle vara möjligt att återuppliva aspekter ur våra förfäders livsåskådning. Tvärtom är de till synes mest entusiastiska professorer inom mytologins område starka motståndare av att betrakta vår mytologi som något annat än kuriösa äventyr från ett primitivt förflutet..."

Och så är det. Det tycks bara vara politiskt korrekt om man är intresserad av sådant på ett akademiskt sätt enbart. Men nog sedan är en god kristen, typ. Ni förstår nog hur jag menar. Typ;. Det är intressant att läsa om det, men man ska nog vara kristen! Man ska nog ha en främmande, Abrahamitisk bokreligion, och egentligen sedan se ner på våra förfäders folk och naturreligion. Det är just då man tänker så som det inte är på riktigt.

Man ska ändå ha i åtanke att världen inte ser likadan ut idag som den gjorde för 1000 år sedan. Stora delar av det fornnordiska religionsutövandet, åtminstone på ett folkligt plan, var anpassat till ett jordbrukssamhälle, som inte längre har någon större betydelse. Det blir därför orimligt att försöka applicera en sådan kultur på folket. så som Europa ser ut idag iaf. Vem vet hur världen ser ut efter 100-200 år dock? Kanske har det hänt en katastrof av något slag, och vi lever som på medeltiden igen då? Då skulle det enkelt gå att applicera en äkta forn-nordisk kultur, tror det skulle gå till så automatiskt och kollektivt då.

Men däremot, om vi återgår till nuläget, så finns det esoteriska aspekter av fornseden, men att försöka spekulera och diskutera om dylika aspekter med folket är som att kasta pärlor till svin Men för all del, man kan om man är intresserad fokusera på sin egen spirituella utveckling och relation till fornseden, om man är "andligt" lagd Det finns gott om utrymme för Schamanism, sejd m.m. på området, fast de flesta människor med säkerhet var "jordbundna" av sig då som nu.  Ett mytologiskt exempel med typiska schamanistiska drag, att söka sig bortom sinnesvärldarna för att få kunskap, var då Odin hängde sig i ett träd i 9 dagar och 9 nätter utan att vare sig äta eller dricka.

Jag är mycket mer intresserad av sådana aspekter inom fornnordisk mytologi än typiska bikers och andra ytliga macho: jeee, Vikingpower!!! Typ.  Jag tycker det är uppiggande att Soldiers of Odin retar upp det politiskt korrekta etablissemanget och bajsnödiga kulturmarxister, men ska sanningen fram, så verkar de vara precis som jag beskrev: Ytliga macho vikingbeundrare, utan någon som helst insikt om något annat i kulturen eller mytologi.

Nu då det b.l.a. i Yle har talats och skrattats om konspirationsteorier så har ni märkt att alltid då etablissemanget talar om konspirationsteorier, så älskar de att blanda samman dom mest osannolikaste konspirationsteorier med de sannolikaste? För dom är konspirationsteorin om att ödlor från yttre rymden styr denna planet fullt jämförbar med mycket mera sannolika, som att frimurarna styr världen. Och de har en agenda där, de vill få folk att tro, att allt är samma smörja, så att folk ska bli avskräckta då de hör "rymdödle"-teorin, och sedan tänker att både de som t.e.x. kritiserar frimureri och andra hemliga herrklubbar, samt de som är kritiska till den moderna läkemedelsbranschen-bara är i samma klass med "rymdödle-foliehattarna"!! Sedan sitter de i studion och hånler åt de s.k. "konspirationsteoretikerna". De älskar att göra narr av dom, men i verkligheten är sådant beteende mycket ljusskyggt och ryggradslöst. Det om något tyder på att man inte har rent mjöl i påsen.

Bara ett faktum, oavsett om det skulle ligga något bakom dessa teorier eller inte, så skulle makthavarna och de som är trogna dem bete sig på exakt likadant sätt om det faktiskt skulle vara så!(för att dölja och göra narr av dem som genomskådat dem, dvs "konspirationsteoretikerna". Som det finns en text i en skjorta jag sett i en webbshop: Conspiracy Theorist-Nothing more than a derogatory title used to dismiss a critical thinker

Kolla på detta. Jag mindes att det visades då det skrällde i New York då på tvn. Då visste man inte vad man skulle tro och tänkte inte på enbart WTC7 då. Den dagen trodde man bara typ att det tredje världskriget skulle bryta ut. (Lite ot, men ack så ung man var då. Blott 24 :-D Så går tiden..)

Något flyg flög aldrig in i WTC7, likväl hände det såhär med denna byggnad. Konstigt, inte sant? Ytterst besynnerligt. Och jag har inte sett att YLE skulle ha vågat visa detta clip sedan 2001... Även ägaren Larry Silverstein ska ha sagt "Pull it" innan det rasade. Och det lär ska vara en term just med att spränga hus på detta sätt i samband med husrivningar. En eldsvåda gör inte så att det bara rasar sådär. Jag minns själv att de i nyheterna skyllde på att branden orsakade raset. Se och avgör själva. Och fråga er varför inte statliga tv-kanaler vågar visa detta clip mera:



Den som inte ser att det ligger en hund begraven i detta, måste leva i någon slags fantasivärld, där man har en blind tilltro till allt som myndigheterna säger, och som naivt tror att makthavarna vill folkets bästa, oavsett vad.

Ett till clip. Detta är filmat innan första planet kraschar i WTC. Vad är det för en konstig duns man hör vid 0:13 och som också påverkar kamerabilden en sekund? Det behöver inte vara det, men det kan mycket väl vara en fjärrstyrd underjordisk bomb, avsedda att skada sockeln så det sedan skulle rasa enklare



VARFÖR, frågar ni er? Varför skulle man vilja göra såhär, döda 1000-tals oskyldiga människor? Svaret är stickande cyniskt enkelt: Man är hungrig på Olja, makt pengar, att erövra... Och använder detta svepskäl. Jag tror visst att det var muslimer som flög in planen, men de var bara spelbrickor för andra krafter, kanske utan att veta om det. Så tror jag iaf.

Skrev detta inlägg inatt, och sätter ut det först nu. Orkar inte göra så mycket annat nu efter jobbet än att dricka kaffe och bara vara. Här lite tydligare då WTC7 kollapsar, och det flög alltså inte något plan in i denna byggnad



Nåväl. Här har ni lite att tänka på tills nästa inlägg.

1.4.1996 Ett yrkisminne och andra minnen.

Jag var i yrkis då. Så hade jag håltimme på finskan, då jag haft samma kurs förut och kan finska så bra, så jag behövde inte ha finska i yrkis. Så jag gick vid matrasten+håltimmen till posten efter några skivor och så hem och så tillbaka till yrkis. Jag hade beställt från Swamp Music 3 cd:n. Darkthrone's då nyaste Total Death, en split av Satyricons och Enslaveds första demo, samt en rotiger Mayhem Bootleg, Dawn of the black hearts: Live in Sarpsborg 1991. Inbandad med någon rotiger bandspelare, låter det som.

Då jag kom gåendes till yrkis igen efter håltimmen så var det 3 typer utanför ena dörren där man går in från gatan. Den ena från Karis, och dom andra någon annanstans ifrån. De hade alla metall-linjens blåa arbetsoveraller på sig. Man hörde sedan bakom sig att de viskade något, så hörd man neeejj!! Så kom det en snöboll farande mot dörren några cent från och ovanför mig, så det strittade några kalla snöbitar på fejset och halsen åt mig. Jag visade fuck åt dom bara utan att vända mig om.

Sedan några minuter senare då jag satt i korridoren och väntade med klassen på att slippa in i klassrummet så kom de förbi och flina lite, så sade den ena: "De va han som sa att ja sku kasta!" Och pekade på han från Karis. Det var en pissnisse som jag gick i lekis med. Han började engång lipa i lekis då vi hade slagsmål ute på gården och jag rev honom i håret :D Kanske han hade något kaunaa ännu efter det? Jag såg på dom med lite sådär hmmm.. flin.

Folk kan bli jättearga av att någon visar fuck åt dem. Det har jag märkt, om man inte är en bekant som lekfullt visar fuck. Det var engång 1986 som jag var på skolgården med en kaveri, alltså på en lördag. Så kom det någon typ cyklande och glodde på mig. Han var typ 13. Sedan steg han ur cykeln, och kastade mig mot häcken mittiallt och välte omkull mig och tog mig i kragan och röt till JA VITTU SE OLI SIT VIIMEINEN KERTA KU SÄ NÄYTIT FAKKII MULLE!!!! Så frågade jag att milloin mä on muka näyttäny fakkii sulle? Så sade han: No siellä Lakeanperän ulkopuolella pari viikkoo sitten! Lakeanperä var en närbutik. Det måste ha varit någon annan som liknar mig, ty jag hade aldrig visat fuck åt honom.

Så var det grannpojken som är ett år äldre en mig, och vi var INTE kaverin med varann :D Så kom han november 1991 förbi körande på gatan med sin monkey. Så tänkte jag att där kommer han. Ja visar fuck åt honom! Så visade jag och tänkte Fuck You! Han såg det och sekunden efter tutade han med monkeyn. Man hörde bara Tyyyyt!!

Så var det en flicka som visade fuck åt mig 7.2.1991. :D No har feelings liksom, men datumet minns jag :) Samma dag sade hussalärarn Anne åt oss i högisaulan åt mig och mina kaverin då vi satt där att i morgon ska ni äta mycket under lunchrasten, för vi bakar bara bullar då. Alltså vi hade hussa 3 timmar efter lunch på fredagseftermiddagar i 7:an. Lyx!

Hon visade fuck på kvällen i stan sedan. Nästa dag då vi fick med oss bullar hem från hussan så for jag till bibban. Jag satt på en stol nedanför bibbatrapporna. Mina bullar hade fallit från påsen i skolväskan och var runt hela väskan, så jag satt där och satt tillbaka bullarna i påsen. Det kom en såndän Antte från gymnasiet på väg upp till bibban, han stannade till, såg på mig och flinade då jag satt bullarna tillbaka i påsen och frågade: har du varit i Alko? Vad han nu sedan menade med det.

Och så, haha, det var humor då som fjortis september 1991, så var det en hevartyp i stan man som fjortis såg upp till. Man hade lite långt hår i nackan, och han kommer på gatan mellan Fokus-huset och Latvala(det som då var Market Lind) med långt hår och grön maihar-jacka med thrash och deathmetal logor på. Han var 17 då så man tyckte han var typ "stor". han hade pratat med mig våren 1991 två gånger. En gång frågade han utanför Fokus: Onx sul röökii?! Sedan en annan gång satt han på en parkbänk med en flickvän. Han sade Mosh! så sade jag mo! Så började han mosha. Och han och brudn hans skrattade.

Nå iaf dendä gången september 1991 så kom han och flinade och visade "klipp, klipp" gest med pek och fuck-fingret och sade att noniii, mee nyt parturiin jo! Älä kasvata itelles mitään pitkää lettiä, se nyt ei näytä mitenkään hyvältä! Så frågade han: Onx sul rahaa? Så sade jag: ei. Så frågade han: Miksei? Så sade jag att emmä tiiä.

Sedan kom det en korthårig jappe gående vid bussis. Han pekade på honom och sade åt mig.: leikkaa itelles sellainen letti niinkuin tolla on!

Efter det tyckte man att han var ännu mera cool än förut, för man förstod att det var självdistans och självironi han gav utslag av, och sådant är alltid coolt. Iaf i den åldern.

Sedan såg man honom på högis julfest 1991 så var han där utanför och röka med prätkärotsin på då jag kom. Han sade på svenska då att sidu, du e här du å?  Så kom det fram att hans lillbrorsa had program där. Så talade jag med honom under pausen. Han sade då han frågade i vilken klass jag är på. Så sade jag åttan. Så sade han att där var jag också för 3 år sedan. Så kom en såndän Kåre förbi, en bjolla och joggalärare i högis. Så ropade han MOrjens Kåre!! Så frågade jag att aj du va här i skolan? så sade han jåå. Jag trodde att han varit på finskspråkiga skolan då han pratade finska först.

Så sade han att han var ute i skogen på en kalja just å då man kommer in tillbaka så e de lite, han använde nåt uttryck jag inte minns men som lät coolt tyckte man :D

Så sade han att alla här i den här skolan e sånä jävla snobbar. så var det ett flickgäng från min klass som kom förbi i aulan just då gående. Den ena böjde sig ner och höll sig för magen och fnittrade ljudligt åt någo deras flickjuttun. Så sade han: Sii nu! Just sådär och härmade henne, han böjde sig också ner, höll sig för magen och låtsades att fnittra som en flicka.

Så for han sedan så frågade kaverin förvånat av mig: Vem va dedär? Så sade kaverin på skämt att de va säkert min hasch-handlare :D Alltså det var rent på skämt, ty något sådant höll (och håller) jag inte på med. Bara som medusin borde cannabis bli lagligt, för det är mycket bättre än farliga giftiga kemiska preparat. Mot migrän och sådant.

Så då jag såg honom på Sepultura keikkan i Kulturhuset 27.10.1993. Jag hade en Darktrhone skjorta, som var mycket sällsynt den tiden. Mittiallt står han framför mig med en likadan Darkthrone skjorta och frågar förvånat: Va, har du en likadan?! Då känd man sig nologer. Engång mars 2001 var jag på kalja med honom i Evald's då han ännu bodde i Karis. Jag frågade om han minns den gången i Sepultura keikkan. Den(Sepultura-keikkan) mindes han, men inte skjort-incidenten. Han fick bara jätteroligt och frågade:fråga ja så?

Sedan var vi på kaffe med honom i Fokus jag och en annan mars 2001. Han berättade och berättade om saker som hände honom i början på 90-talet och skrattade så kaffet skvalpade. Han sade att han får så roligt så han inte ens hinner dricka kaffet :D

Engång en solig dag i  maj 1992 kommer han just innan musiklektionen i högis ska börja i vår klass. Han kommer in i rummet med någon bandskjorta och öppen flanellskjorta, pummar en tobak av en. Håller tobaken otänd i käften och skruvar upp gitarrförstärkarn på högsta volym och säger: Dehä e Ramones! Så börjar han spela Blitzkrieg Bop, ända tills lärarn kommer och ser jättearg ut, rycker bort tobaken ur hans käft och ropar uut härifrån du!! uuut! Vittu, du luktar brännvin! (ja, hon sade faktiskt "vittu" :D)

Så tog han sin tobak ur katederbordet och for ut helg lugnt. Vi pratade om det med en kaveri för några år sedan, som också var i klassen och såg det. Han sade också att man tyckte att sådant var jättecoolt som högisongi, men man insåg inte då, att det är teater, att folk drar show då de gör sådär. heh.

Besynnerligt nog, så har folk genom åren trott att jag är han! :D Fast vi inte liknar varandra nämnvärt mycket. Personer helt oberoende av varandra har tyckt så. Så var det en som 2013 i Norris frågade att jag är den som bor där och där, och jag frågade en käringbekant att oi jätkä luuli ett mä olen "sieltä ja sieltä, ja teen sitä ja tätä" Så sade hon att se luuli varmasti että sä oot, så sade hon namnet på personen. Så blev jag också förvånad att miksi ihmeessä ihmiset luulee niin? Så sade hon att jotenki se olemus on sama, ja jos näkee pitkältä etäisyydeltä vois uskoa että sä oot hän. Heh. Besynnerligt ändå, för jag tycker vi inte liknar varandra något nämnvärt mycket.

Det var förresten i yrkis en lustig typ som vikariera i engelskan några veckor just våren 1996. Han pratade och pratade. Sedan sade han mittiallt som blixt från klar himmel: Blablaablaa,  och det är nog lika genant som att man skulle bli ertappad då man onanerar. Så var det wtf? Hörde jag rätt. Jag vände mig instinktivt och såg på kaverin. Han såg också ut liksom totalt: Wtf?! Då hörde jag inte fel iaf  förstod jag direkt då jag såg kaverins ansiktsuttryck.

Sedan började han rita får på anslagstavlan och sade med jättelen röst Här betar de små vackra fåren. Och sedan skrek han så högt han kunde OCH HÄR KOMMER STORA STYGGA VARGEN!!!! Och diverse saker vad han hittade på :D

Jag tyckte han var rolig, men junttilärarna i yrkis då flickorna sade vad han hade sagt sade: nånej! SAde han så? Jåå,. jag har nog hört att han är konstig!!

Han var mycket roligare iaf än dessa junttilärare.

Jag har tagit upp mitt gamla gökur ur källaren. Ska försöka få igång det, eller så kanske det får vara. Tänkte kanske härnäst köpa ett med batterier istället, för de mekaniska börjar krångla så enkelt. Gökur är stil! Det ger en kind of lite mystisk och gemytlig Scwheizisk Carl Jung-aktig atmosfär. Fast jag vet inte om han ägde ett gökur, men det låter inte alltför långsökt.

Jonej, som man säger. Nu ska jag fortsätta att läsa Vårt matematiska universum av Max Tegmark, intressant bok på min ära!