3 vackra blondiner på söndagspromenad/Irrationella Karisjunttin

Jag var ute på min sedvanliga söndagspromenad för nästan två veckor sedan och såg faktiskt 3 olika snygga blondiner längs med min rutt. Den snyggaste av dem drömde jag sedan en nice dröm om i lördags.

Så visade jag och en tant vägen till Dönsby Bed&Breakfast åt en cyklande arab som var på cykel-semester i Europa. Han var riktigt bra typ, tackade oss så förfärligt mycket. Så jag hoppade i tantens bil i centrum(hon visste inte var det var) och araben cyklade efter oss. Sedan körde tanten mig tillbaka till centrum vartifrån jag fortsatte min promenad från vart den tillfälligt avstannat. Den tredje vackra blondinen jag såg då var ju hon som äger stället. Men det var alltså inte hon jag drömde om. Jag drömde om den absolut vackraste av dom som jag förut också i flera år tyckt att är väldigt vacker. Delad första klass med en vacker brunett som Karis vackraste brudar, tycker jag. Brunetten var utklädd till häxa på Halloween-festen i clubben förra året och hon var jättehot i den dräkten och den roliga häxhatten hon hade =) Rent stilmässigt kanske brunetten och jag skulle passa bättre ihop, men kärleken är ju också blind. Vem bryr sig om sådant, om en jättevacker och trevlig brud mittiallt skulle bli intresserad av en? Då är allt med stil helt secondhand.

Jag tror inte jag outtar någon, för nu finns det ganska många blonda brudar här i byn. Så jag tror det är lugnt att berätta om drömmen och så. Dessutom kan ingen veta vilken av dessa två blondiner som jag såg och som jag tycker är snyggast. Tror inte hon alls håller med mig i mycket jag säger, och jag skulle säkert kunna upplevas ha något burdusa åsikter och så, men om hon mot förmodan någongång skulle visa ordentligt intresse för mig, så är jag såld. Jag lovar att jag skulle behandla henne väl, och bli mer diplomatisk och så för hennes skull. Men det är ju inte sannolikt alls, att vi skulle någonsin bli ett par. Hon är delad plats som Karis vackraste brud, och en av de vackraste brudar jag någonsin sätt dock. No bullshit.

Jag har inte sätt henne på länge,så det var trevligt att se henne.

Jag drömde först att jag var i Svedja i någon bondgård hos en som jag känner lite grann. (I själva verket så har han ingen bondgård i Svedja) Så kom just dendä vackra blondinen dit och vi började prata med varandra helt liksom naturligt och trevligt. Hon sade att "Jag aldrig ska råna en bank" och hade annars också klart för sig, att hon hör inte till de brudar som tänder på sådana karar. Jag sade "Nää" Det har att göra med att jag vart ibland lite ironisk mot somliga kvinnors dragning till kriminella. Och nej, jag har faktiskt aldrig tänkt ens tanken på att råna en bank! :D

Och nej, på riktigt skulle jag aldrig villa hamna i fängelse eller så. Men det är en svart humor kring det. Delvis det, att som det var en som sade i Flashback forum att de snyggaste brudarna han någonsin sätt, var de brudarna han såg på Kumlas besöksrum, samt Grundbulten och så liksom. Lite som somliga brudar kan tycka att det med anorexi, att det är en galghumor och ironi kring det. Lite samma jämförelse kanske.

Så var hon och jag hos mina päron. Farsan kom och sade något irriterat åt mig och såg att jag hade sällskap.. han hälsade på henne och presenterade sig som far min.

Sedan sade jag att vi far någonstans, Ja ork int sita här med nyfikna föräldrar. Vi far fast ti Clubben å spelar biljard! Så for vi gående till clubben för att spela biljard. (Konstigt. Jag bryr mig inge vidare om biljard, och skulle aldrig föreslå nåt dylikt i vaket tillstånd)

Jag kände mig kär och lycklig medan vi gick. Sedan började drömmen fejda ut och jag tänkte: Neeeeejjj!!! Det kan inte vara sant! Det får inte vara sant! Det är bara en dröm! Så tänkte jag att jag vill vara kvar i drömmen! Ja vill vara kvar i drömmen! Så var jag just på väg att vakna, men kom in i drömmen igen och då hade scenen bytt och  hon och jag och åt i en terass i en restaurang då det var sommar. Vi skrattade och pratade med varandra i typ 20 sekunder. Så vakna jag helt klarvaken i sängen och tänkte att Vau, vilken bra dröm!! 

Alltså jag var kär i drömmen. Det var länge sedan jag känt nåt dylikt på riktigt. Det var riktigt nice måste jag säga! Ibland är drömvärlden mycket bättre än vakenvärlden. Det var en så klar och detaljerad dröm, riktigt som att det skulle ha varit på riktigt. Jag kände hennes energi och personlighet liksom helt som om att det skulle ha varit på riktigt. Jag hoppas att jag drömmer om henne igen, så att jag åtminstone i drömmen får känna att jag är nära henne, och pratar med henne glatt. Då det knappast blir verklighet någonsin. Jag hoppas att jag åtminstone någongång får tillfälle att förklara mina känslor för henne, och att hon inte blir creeped out av mina känslor. Jag är inte förfan något creep, Jag skulle bara vilja förklara hur jag känner för henne. Redan det skulle vara fantastiskt. Hon är en bra brud i vilka fall som helst. Verkar intelligent och karismatisk och saklig.

Som kar finns alltid den faran att det är creepvarning, om man erkänner sina känslor inför en brud. Det kan kännas platt, men det får man leva med. Man bör ha i beaktande det, att kvinnor tänker lite annorlunda än män. Man vet ju själv att man inte är något creep, man är bara så otroligt fascinerad och förtjust i någon brud. Kanske brudar inte blir sådär blixtfascinerade i karar vanligtvis, och därför inte kan relatera?

Drömmen berodde helt klart på att jag såg henne nyligen. Man skulle vilja önska att det är fråga om telepati, men det är högst troligen önsketänkande. Det var nog bara mitt undermedvetna som anordnade drömmen. Nog för att jag tror på telepati i sig, men man ska akta sig över att dra för snabba slutsatser kring dylika ämnen. Detta var nog antagligen bara mitt psyke som spelade teater i drömmen. Förresten förekommer telepati mest bland närstående och nära kompisar. Som då min mommo fick väldigt sjuk arm engång. Så fick hon en bild av att hon åkte båt till skären. Då var det min morbror som hade brytit sin arm, och då han fick någon bedövning i sjukhuset så fick han en flummig bild i huvudet att han åkte båt till skären. Och det hände vid samma tidpunkt, utan att hon visste att han hade brytit armen. Sådant förekommer, hur mycket än skeptiker vill förklara det som "slump" Det finns mycket vi inte ännu förstår, och var och en kan dra sina egna slutsatser av det. Det att skeptiker vill förklara dylika fenomen som "slump" kanske beror på en undermedveten rädsla för det okända? Så tröstar de sig själva med att förklara att det är en "slump" för att det låter så kusligt och oförklarligt annars. Det är min teori. Ungefär som att kristna tröstar sig själva med JESUS då de är rädda för kosmos kyliga existens.(eller icke-existens, om det är så att kosmos bara är en illusion?)

Därför tror jag inte att människan är ett isolerat väsen, enbart driven av sin hjärna och signalsubstanser i hjärnan. Allt är snarare kollektivt och hjärnan fungerar som en slags antenn, tror jag. Men folk får tro vad dom vill om dessa saker. Ingen vet. Det är säkert. Man kan inte heller säga som Sokrates att "Jag vet att jag ingenting vet" för om man ingenting vet, så hur kan man då veta att man ingenting vet?  Var Sokrates månne medveten om det? Kanske han frågade sig det samma. Det låter inte alltför orimligt, även om bara detta jag vet att jag ingenting vet hamnade i historien.

Heh. Jag såg filmen "Lyftet" häromdagen. Som är en fortsättning på "Grundbulten" Haha, det var humor då Kennet Ahl och en annan rymde från fängelset. Det var så, att en pastor med sällskap var i fängelsets kapell på besök och sjöng och spelade. Så fick rymlingarna tag på någo kostymer och varsin psalmbok och klädde om sig till religiösa i en städskrubb. Kennets kompis frågade Kennet: Ser jag religiös ut nu? Så sade Kennet jajaja!

Så blandade dom sig i det kristna gänget och gick ut ur fängelset tillsammans med dom och sade åt pastorn, då de låtsades vara kristna, typ något att vad bra du framförde jesu budskap! Man kände kristi ande sväva inne i kapellet! Så fick dom skjuts med pastorn till stan. Men det var en polisrazzia framför dem på vägen. Pastorn sade: Serni, där är polisen. Vilken tur att man inte dricker nuförtiden! Så tog de över bilen och bromsade och ropade åt pastorn: Ut med dig för fan, ut ur bilen, prästjävel!

Så for dom undan i full fart. Haha, det var så jävla humor att se! Kennet Ahl är personen i grundbulten som jag identifierade mig med 1992 då jag läste serieboken och då han gick i fängelsets korridor och såg nojig ut, och kallsvetten strittade från hans fejs och han ögon var utvigda medan medfångarna glodde på honom och kamerona i fängelset också såg ut att "glo" rakt på honom. Och sedan stod det under serierutan: Alla ville att jag skulle ge mig ut på det stora stengolvet bland en massa främlingar Det var typ som i högis aula ibland. Det var så härlig svart humor och jag kunde relatera till det direkt och började skratta fullt då. Liksom riktigt pricket på i:et. Högisaulan var då ett stort stengolv och korridor. Sedermera har dom gjort det till flera rum. Stengolvet var kvar för 3 år sen iaf.

Inspirerad av filmen säkert så drömde jag sedan att jag var en intern i antingen Kumla eller Hall eller något liknande svenskt fängelse. Det kom två mörkhåriga finska brudar och talade med mig där och jag tänkte att de är kvinnliga interner! Att plitarna nog inte tycker om att jag talar med dom! Hahhaha, vilka drömmar. Och så har jag aldrig varit kriminell eller haft otalt med polis, förutom som 13-14 några gånger, då vi busade lite med kompisarna. Det var inte heller några andra juttun, än att vi sku ha kunnat orsaka fara med våra tokiga hyss.Men har man läst engång Grundbulten, så sätter det sina spår :D

En kaveri berättade att i december 1994 så var han och hans kusin i Esbo och gjorde lite hyss. Dom kastade in en häxpipa i en postlåda och liknande visserligen väldigt dumma saker, men smågrabbar har nu i alla tider sysslat med dylikt och kommer alltid att göra det. Typ i stil med det gjorde vi, men inte riktigt likadana saker.

Iaf. De såg mittiallt en vit VW Golf smyga mot dom. De gick raskt in på en promenad och cykelväg. Just då kommer golfen och vevar ner fönsterrutan och en gobbe säger: Pojat, tulkaas tänne. Rikospoliisilla on teille asiaa! Så sprang dom så in i helvete utan att se sig bakom. Polisen tog inte upp jakten på dom (Eller mindre sannolikt, de gjorde det-men de hann undan)

Det mindes jag bara att han berättade åt mig januari 1995. Det var spänningen och adrenalinet som var det bästa då man gjorde hyss. Man kände liksom att man levde då någon arg gobbe jagade en, eller någon bil kom efter, då man hade kastat kottar på dens vindruta. Det var en fantastisk känsla-ingen tvekan om den saken. Dumt ja-men känslan var fantastisk. Och alltid lär man sig något. Man lärde sig att hastigt sondera terrängen, hitta gömplatser, smartaste flyktvägen och sådant. Liksom proto-sissitaktik eller något. Det var strategiskt också.

Som t.ex.  då Killen med glasögonen med en hans kompis jagade mig och såg att jag for in i Kila daghems område, och sökte mig i området medan jag var typ en meter utanför området och låg i ett brakel och typ kunde se vad för märke de hade på sina skor, då de letade efter mig på själva lekisgården. Sedan då de for på lekisets andra sida och söka, så kröp jag långsamt åt det motsatta hållet och flydde sedan från området.

Annars så brukade ju kanonslag vara de mest typiska "postlåds-sprängarna"

Och i samma lekis sommaren 1989. Jag och några kompisar var uppe på lekistaket, som man inte fick vara på. Vi hade kul där. Mittiallt hör jag hur ena kaverin säger: Voi neeeeejj!! Och då jag ser ner på gatan, så vänder gårdskarlns gula Opel in i lekiset. Jag hör som i en dröm gårdskarns röst: Kom ner därifrån! 

Jag var då lite längre än kompisarna, som snabbt tog sig nerför stegen och sprang upp mot skogsdungen. Jag sprang i en cirkel uppe på taket och tänkte: Vafan ska ja göra? Vafan ska ja göra? (Då jag inte skulle ha hunnit till stigan innan gårdskarn sku ha varit framme) Men jag skarpade mig på typ 10 sekunder och sprang mot tak-kanten, och gled nerför ett stuprör. Då jag var på marken så var det första jag tänkte: SPRING! (gårskarln hade parkerat på husets andra sida och var där som jag såg senast från taket) Och jag sprang fullt mot skogsdungen dit kaverina redan var. Sedan for vi lite senare på någons gård då dom var borta och åt från deras jordgubbsland. Dom hade så mycket jordgubbar, så vi tyckte att dom nog kunde dela med sig lite åt oss, som just hade varit med om ett spännande äventyr :D

3-hjulingen och testbilden. Dröm sommaren 1992.

Jåå ja drömde sommarn 1992 om att jag var hos en kaveri ensam i hans rum. Han hade en tv där (på riktigt också) och jag cyklade omkring, runt runt runt i en ring med en trehjuling hela tiden, alltmedan tv:n var på. Det var testbild och det kom musik från tv:n (dom det gjorde förut. Ibland var det ju detta ständiga white noise pipande i testbilden, ibland kopplade dom på radion och det kom musik och prat istället) Det kom någon Leevi and the Leavings-aktigt finsk musik från tv;n då testbilden var på, alltmedan jag cyklade omkring ivrigt i en ring med trehjulingen. Helt utan logik, men det brukar drömmar vara. Kom nu bara ihåg den, för att det annars var en rolig dröm.

Så minns jag nu bara mittiallt, då det är 30-årsjubileum sedan det var 1988 sensommaren. Det var på det lilla sättet, att jag och 2 andra kaverin blev i strid med en kaveri ute på hans gård. Ena kaverin hotade kaverin vi hade blivit i strid med med en käpp, men slog inte. Sedan då vi for därifrån så såg kaverins farsa som vi hade blivit i strid med bara glad ut ute på gården och skakade på huvudet. Hanhade just kommit ut. Sedan gick vi på gatan och jag hörde att han startade bilen och gasade med den ute på deras backa, men jag trodde inte att han skulle komma efter oss. Man hörde bara: Nööön!! nööön!! nönnönnnn!! nöönnn!! nööön!!! Från gården. Mittiallt sade ena kaverin: Hör, hans farsa kommer efter oss me bilen!

Jag trodde inte då ännu att han skulle komma efter, men jag började springa då de andra sprang. Så kom han ut på gatan och kom körande rakt mot vårt håll: nnnnÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNNNNnnnn!!!!  Han saktade farten och körde vid sidan om oss, men vi sprang alla 3 ner på en gård och vidare mot Karjaan yhteiskoulus högisgård.

Sedan blev vi och sitta vid några plankor. Vi undrade varför han nu blev sådär arg för? Vi kunde inte fatta det riktigt. Mittiallt hörde vi det välbekanta ljudet av bilen: vrrrröÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖMmmmm!!! Kom han körandes fullt nerför skolgårdsbackan med ettans växel verkade det som. Ner mot oss. Vi satte springväxeln på igen och sprang fullt mot fotisbanan. Vi hörde bakom oss ett grovröstat, argt och "kara-aktigt" ÅH! men han tog inte upp jakten på oss. Han måste ha blivit och sett att vi sprang mot skolgården, då han såg målmedvetet kom dit.

Sedan satt vi där vid plankorna igen efter ett tag och blev skraja igen då en bil närmade sig på vägen, men det var bara en blå Volkswagen-paku. Inte han.

Inte blev det nu sen något mera med det, efter att alla hade lugnat sig så var vi alla kaverin igen.

En annan sak som inträffade vid "plankorna" nere vid den stora granen i skolgården var vid samma tider sensommaren 1988 då två bröder som vi kände huserade i en "maja" där som eleverna hade gjort av plankorna för att kunna smygröka ifred där, så hade dom fått för sig att det var deras maja. Jag var där med 2 kaverin. Den andra kaverin var på åttan redan och hade auktoritet i våra andras ögon då han var såpass "gammal" redan. Vi blev i strid med bröderna där, då dom påstod att det var deras maja. Han i åttan förklarade just att eleverna byggt den för att kunna smygröka där, å de inte alls er maja! Att vi har lika mycket rätt som ni att vara i den!

Så började vi munhuggas där, och bröderna sade att dom far efter sin farsa (dom bodde inte långt ifrån) Storbrorsan cykla redan hem engång, och farsan hade sagt typ att försök nu selvittää detta med egen hand, och kom efter mig sen om de int lyckas. Vi trodde dom bara hotade. Så blev han från åttan riktit arg och tog något grepp på den större av bröderna, varvid han ropade åt sin lillbrorsa: FAR EFTER PAPPA!! 

Så kom han sedan deras farsa med en paku med lillbrorsan bredvid. Så ropade han åt oss fullt: STICK IVÄG HÄRIFRÅN!!! NU!!!! Med jättearg röst. Vi vågade inte göra något annat än att lyda. För man såg att han menade allvar.  Så såg jag lite mot hans håll. Han ropade direkt: SII INT NÅGO! och jag vågade inte göra något annat än att vända blicken bort, och hörde bara hur båda bröderna skrattade. Han från åttan tyckte sedan då vi var på hans gård: Vittu, han sku ju faktiskt ha kunna hacka oss! Vi var lite uppskärrade alla 3.

Det bör poängteras, att jag inte har något otalt med någon av dom. Det var bara dessa incidenter, som man bara kan skratta åt. Annars är de hyfsade människor allihopa. Och dessa incidenter hände för 30 år sedan. Så vem fan bryr sig om något som hände för så länge sedan? Folk ändrar sig också.

Någon feminist skulle säkert kunna kalla dessa tempor för "toxisk maskulinitet" eller något. Men vem bryr sig om deras utflippade ny-Lysenkoanska teorier? Kanske radikalfeminister, samt karar som tror dom får pussy om dom håller med i allt vad dom säger. Big fucking MOKA isåfall.

Så minns jag en sak. En s.k. "Kaveri" som var en förrädare-visade det dig sedan, kom efter mig en eftermiddag maj 1989. Jag kom ut och såg att en jappe, storbrorsan som jag berättade om här ovan, gömde sig bakom en häck cirka 100 meter längre bort. Jag förstod att det var något fan på gång, men jag tänkte att jag säger ingenting, att jag ser vad som händer.

Så gick vi mot en skogslund ovanför Kila lekis. Han frågade mig mittiallt: Va sku du göra om killen med glasögonen sku komma å få fast dig? så frågade han om jag sku börja lipa? Så sade jag att nää, ja tror int de! Killen med glasögonen var en äldre jappe som vi var i strid med, och som jagade oss ibland. Det var fråga om "Lilla killen med glasögonen" Det fanns även "Stora killen med glasögonen" För den som vill veta mera om Lilla killen med glasögonen och stora killen med glasögonen, så hänvisar jag till mitt blogginlägg om dom häri denna blogg från datumet 2.12.2016 vid namn "Lilla killen med glasögonen och stora killen med glasögonen"

Så pratar vi där uppe i lunden med förrädar "kaverin" och dessa två bröder som var där uppe i skogen sedan också. Jag såg några figurer som gick en kringående manöver nere vid en gård, men såg inte vem det var. Jag sade: Där e killen med glasögonen! Så mumlade denna storbrorsa något och tog tag i mig och försökte hålla fast mig, men jag rimpuili mig fri och sprang rakt ut och ner mot en åker. Med killen med glasögonen och hans kaveri hack i häl med mig

Dom fick fast mig till slut, för de var envisa som fan. Vi alla 3 flåsade av ansträngning dock. Killen med glasögonen tog tag i mig i nackskarven och sade: Nyt lähetään vähän selvittämään asioita! Så gick vi upp mot lunden igen. Vi spottade alla 3 ibland p.g.a att vi hade sprungit. Jag minns att Killen med glasögonens kaveri sade efter jag spottat sade kuka räki? Så sade killen med glasögonen bara: Tää jätkä! menandes mig. Vi talade inte just något medan vi gick upp mot lunden.

Inte var det något mera. Jag hade väntat mig stryk, men de förhörde mig bara typ om varför jag hade skrikit åt dom. Sedan hotade dom visserligen att spruta knark i mig. Killen med glasögonen rota i sin innerficka och sade att laitetaanks ekaks kokaiinipiikki, sitten heroiinipiikki?? Men jag förstod att det bara var bullshit :D Förrädarfasoner från kaverin var det. De hade sagt att han sku komma efter mig, så att de sku kunna ta fast även mig.

Sedan fick jag gå, men jag hamnade att lova att jag inte skulle skrika nåt åt dom mera, "Omapa on syysi jos vielä kerran aukeat päätäs meille!"

Denhär förrädar-"kaverin" hade killen med glasögonen slagit engång med flata handen i kinden, men det var nu bara rätt åt honom, förrädare som han var.

Jag brukade ha liksom bra motion. Jag lyckades nästan alltid ta mig undan, men denhär gången misslyckade jag. Det var det som vitutti mig mest, att jag var så oschiklig så dom tog fast mig. Och jag som trodde jag hade så bra träning då alla möjliga hade jagat mig förut. Just Killen med glasögonen och Johtaja och Selleri och den skäggiga gobben som kaverin försökt stjäla en frisbee ur hans gård och alla möjliga. Men det var lite knepigt att springa på en öppen träckig åker. Svårt som fan va. Därför fick dom också fast mig.

Från sak till tredje. Det var någon typ i Iltis som sade att det är svårt för män att få kontakt med kvinnor på kontaktsidor i nätet, då kvinnor är så nirsoga där. Så sade han helt rätt att om man träffar brudar live så blir det helt annan fiilis. Det är personkemin då, och kvinnornas franska sträck med olika sorters krav glömmer de då hastigt. Samma sak om mannen är karismatisk och vet vilken fot man ska stå på. Då glömmer nog kvinnor i regel hastigt sina franska sträck på olika sorters krav från allt på utseende till jobb och utbildning. Om man är tillräckligt karismatisk och vet vilka trådar man ska dra i för att få brudar.

Det är klart att det verkar som om att alla kvinnor i kontaktannonser är divor och prinsessor. Kontaktannonser är kvinnornas marknad, och där kan de rula och ställa alla världens krav på karar bäst de vill, så det blir stundvis riktigt skrattretande. Speciellt då man vet att om karn har karisma och vet vilka trådar man ska dra i, så har kvinnornas kravlista mittiallt sedan inte någon relevans alls. Så det är ingenting att bli bitter över.

Kvinnor som faktiskt är på riktig överdrivet nirsoga och diva och prinsess-aktiga, så är en turnoff för mig. Det är helt enkelt icke-erotiskt, en turn-off helt enkelt. Jag förhåller mig helt neutralt till dom, men känner ingen sexuell attraktion eller någon attraktion alls för sådana brudar. För mig är de bara vanliga tråkiga människor som inte inger några som helst känslor.

Men jag kan nog tro att kraven överlag har ökat på alla, inte bara kvinnor. Vi lever i en råkapitalistisk "Kaikkimullehetinyt" kultur, där bara pengar och berömmelse och popularitet betyder något.

Jag bryr mig inte om vilket jobb eller utbildning någon brud har. Det är mera något som brudar hänger fast sig på då det gäller karar, vilket iofs är helt naturligt då det ligger i biologin. Ibland kan det bli riktigt komiskt dock. Som då de flesta akademiska kvinnor vill ha en akademisk man. De brukar kalla sig "toleranta" men de är så intoleranta, så de automatiskt slår bort tanken på att sällskapa med en donare!

Detta gäller ju inte alla akademiska men många.

Och sedan då de och andra också använder sloganer i regnbågsfärgade plakat där det står "Love is Love" menandes att kärlek är alltid okej. Men ändå brukar sedan samma politiskt korrekta "Social justice warriors" sedan få "itkupotkuraivarit" då de tänker på t.ex. Dannys och Erikas åldersskillnad. Då har de mittiallt glömt sitt "Love is Love" slogan. Snacka om hyckleri!

Förresten. Love is love. På riktigt? Vad är det för logik? Med samma slogan skulle man ju i princip kunna rättfärdiga pedofili.Jag hoppas ingen är så tokig så någon gör något sådant, men sjuka människor kan ju försöka utnyttja detta slogan också så. Man borde tänka logiskt innan man kommer med alla möjliga slogans.

Dom kanske, angående Danny och Erikas åldersskillnad säger såhär: m-m-men, stopp! Vänta! Love is love gäller ju inte fula gamla gubbsjuka män som raggar upp yngre kvinnor!  Och så anklagar de själva män som ser på yngre kvinnor för at vara sjuka "gubbsjuka" och talar sedan om tolerans! Hahahaha!

Haha.. jag skrattar bara åt deras hyckleri. Å andra sidan kan man säga som August Strindberg: "Det är synd om människorna!"  Alltid nu och då brukar jag tänka så för mig själv då jag ser hur skenheliga folk är, eller läser något urbota dumt som någon skrivit. Människorna är i all sanning oftast helförvirrade, fast dom kanske också skulle vela väl.

På det sättet har jag med krav på brudar, att jag vill inte sällskapa med dessa motsatta ytterligheter:

-Inte någon överdrivet pk "social justice warrior", som bland annat brukar ha någo fjantiga skumma rasteorier om den vita mannens hemskhet, som är populärt bland dom nuförtiden.(Dessa nyvänster-funderingar härstammar från ytlighetens belovade hemland USA)  Akademisk eller inte.

-Ingen white trash-juntti brud som är helt obildad och kokkolooroo

Brudar i sin egen klass, som inte är någon av dessa ovanstående extrem-personligheter, men som ändå är ytterligheter är någo troende kristna brudar. De vill jag inte heller ha något att göra med.

Bäst är i regel brudarna som är på något sätt bildade av sig, utan att vara akademiska. För de flesta brudar med akademisk utbildning tenderar att vara lärda på det sättet så de inte sedan ändå förmår att tänka helt fritt. Allt som är "icke-akademiskt" eller "ovetenskapligt" tenderar de att inte ha intresse av. På samma gång som de helt okritiskt tenderar att svälja officiella sanningar, om t.ex. 9/11 och Estonia. Inte alla såklart, men ofta är det så. Detdär med att lära sig "Kritiskt tänkande" kan tolkas på så många sätt... Dagstidningar och Yle tycks tycka att kritiskt tänkande är att hålla med i allt vad deras journalister säger. Samt den akademiska världen i allt vad deras präste, förlåt, professorer säger.

På riktigt kan det ju jämföras som att vad Pravda sade i Sovjetunionen, det var "sanningen" och och Erick Honecker sade åt östtyskarna att ni ska inte se på västtysk tv. Det är ajja bajja.. på samma sätt säger dagstidningarna nu om alternativa källor. Ni förstår nog jämförelsen.

De brudar med intresse och nyfikenhet att läsa och vara intresserade av saker, men som inte har denna "akademiska spärr" brukar vara de mest strålande brudarna! Det har jag märkt. Inte att förringa utbildning och kunskap i sig, inte alls. Men man kan ju fråga sig om inte den akademiska världen trots allt har något dogmatiska nypor...

Anyway, bildade men icke-akademiska brudars sinnen brukar kunna sväva högre och friare.

Haha, nu kom jag ihåg ett minne från hösten 1993 från det junttiga Lärkkulla där jag var på musiklinjen. Det var en s.k. "populär" typ som stod ute bland en klunga av brudar. Ena av brudarna sade såhär: Aaarghh, de kliar i revaklintn!! Så sade den "populära" wanna be rockstar-typen såhär: Ska ja koma å klia? med ironi i rösten. Då var det ju fnitter, muntert fnitter. Heh. Om jag sku ha frågat så, så sku väl alla ha tyckt att ja e konstig :P Eller nuförtiden sku kanske pöbeln  ja börjat ropa Metoo! istället. Heh. Återigen mänsklighetens hyckleri. Det är stor skillnad VEM som gör vad. Detta gäller både individer och olika sorters grupper. Man talar ju om "det goda hatet" då pk-folk och social justice warriors hatar någo människor eller fenomen.

Nej, men det ovanstående exemplet var ett exempel på roliga och lite "sjuka" saker folk kan kläcka ur sig för humorns skull. Det är synd att det är mindre spontanitet i dagens lättkränkta tider, då man inte vet om sådant kan leda till något som motsvarar Stalins rättegångar för en själv eller inte. Vi lever i paranoida tider måste jag bara säga. Kränkningar och sexuella antastningar är ju inte okej, men pendeln har för länge sedan vänt åt andra hållet. Att man typ står på tå och inte vågar flirta för att man är rädd att man blir angiven. Jag är inte rädd för att flirta, men jag vet karar som är det nuförtiden.

Det är synd om all normal, folklig interaktion mellan könena ska försöka suddas ut, och att könena misstror varandra. Vem skulle tjäna på det? Varken män eller kvinnor iaf. Bara sådana som vill splittra och härska skulle tjäna på det.

Från sak till tredje. Jag tog fram ur min hylla några gamla nummer av tidningen Pentagram vilket var en mycket bra svensk tidning på 90-talet som handla om det ockulta ur mycket brett perspektiv. Tidningen innehöll reportage om allt från runmagi till ufon, samt mycket annat under paraplybegreppet "ockultism". Tidningen hade en öppen och nyfiken linje. Den tog inte ställning till något, utan berättade med öppet sinne om olika saker och fenomen. Det var en högkvalitativ tidning, absolut ingen fjantig new age-tidning, utan den hade mycket mer skinn på benen än så. Det var i tidens anda. Nuförtiden skulle väl en sådan papperstidning inte löna sig. Jag skaffade ett tjog nummer av den tidningen sommaren 1996 tillsammans med en kompis, då vi beställde de från Sverige.

Det var den perioden i mitt liv jag ibland drömde om att flytta till Sverige. Man liksom relaterade till Sverige på något sätt mera då än nu. Inte något emot Finland eller finska språket, tvärtom. Jag pratar ju både svenska och finska flytande, och jag tycker på ett sätt att finska språket är vackrare och genuinare, iaf om man pratar det med Savolax-dialekt.(Utan att på något sätt förringa svenska språket)-men på något vis relaterade jag mera till Sverige åtminstone under den perioden i mitt liv.

Sedan är både Finland och Sverige som stat genomruttna. Men det är en helt annan sak än kulturen och folket.

Jag drömde om att flytta till Sverige och blev sugen på och börja drömma romantiska drömmar om svenska brudar då jag satt i mitt dunkelt upplysta pojkrum och läste Pentagram-tidningarna under sommarnätter juni 1996 medan regnet strilade ner där ute.(Sommaren 1996 var rätt kylig och regnig. Dock inte lika regnig som sommaren 1998-som var riktigt hardcore-regnig.) Jag tar ett exempel direkt ur en kontaktannons:

"Jag är en kvinna på 20 år som älskar Black Metal och det ockulta. Avgudar grupper såsom Dissection, Marduk m.fl. Söker likasinnade. Det vore extra kul om ni bodde i Stockholmsområdet. Skriv!"

Marduk har aldrig varit min kopp te på det sättet. Även om Those of the Unlight och Opus Nocturne är helt okej skivor.  Däremot är Dissection en grupp man bara måste digga fullt. Heh, alltid då jag hade romantiska drömmar om svenska Blackmetal-tjejer så tänkte jag mig att mera melodiska band som Dissection, Sacramentum och sådant skulle vara atmosfär att hångla med en dylik med, medan mera rå och omelodisk bm som Darkthrone gav och ger mera atmosfär av höstig skog.

Nejmen dylika brudar syntes inte till i Karis så därför var det en sorts eskapism att drömma om sådana brudar, då man förstod att man inte hade någonting gemensamt med någo BK-46 Karisbrudar eller dylikt :p

Haha, det komiska begreppet som uppstod någongång i mitten på 90-talet vid namn "Pojkrums-satanism" :D Det kallade man skämtsamt för just socialt missanpassade svartklädda och långhåriga blyga tonårskillar med upp och nervända kors och pentagram-halsband, som satt i sina pojkrum, boendes ännu hos sina föräldrar eller förälder, och hatade hela världen och lyssnade på blackmetal. :D Det var här uppe i Norden iaf ett rätt litet men typiskt 90-talsfenomen. Men visst, man kan vara komisk och ironisk men inte ändå utesluta att mycket bra musik finns inom denna genre, och att många av dessa grabbar och endel tjejer kanske faktiskt hade en hel del djupare intressen än de flesta andra ungdomar-inget fel i det, tvärtom. Det ena utesluter nödvändigtvis inte det andra. Man kan vara ironisk mot ett fenomen, men samtidigt förstå det och tycka det  kan bra i sig-på gott och ont-beroende på individen såklart.

Otroligt nog så blev präster och andra kristna fullkomligt chockerade och livrädda av dessa "Pojkrums-satanister" Och det utmynnade i en sorts häxjakt i medierna, då journalisterna allierade sig med prästerna då på 90-talet. Med någo typ helluntai-hihhulin som var "experter" på "satanism". Lika "objektivt" som nuförtiden, då de som är "experter" på "ytterhöger" inte sällan har en rödgrön/liberal politisk tankevärld :D

Dom har dessutom blivit sura och trumpna och arrogant rynkat på näsan och klagar över att folk känner ett "expert-förakt" :D Bad loser tempor, om något.

Folk kan vara nog så ironiska av sig och hitta på roliga bra och beskrivande skämtsamma termer. Typ just "Pojkrums-satanism" :D En annan foklig term som är ironiskt är Feminazis, men "Pojkrums-satanism" slår nog det i skämtsamhet och ironi :D

Samt en annan kontaktannons ur samma tidning:

"19-årig svartklädd kvinna som älskar hårdrock och ockultism och gillar meditation och långhåriga bröder och poeter. Är trött på detta samhälle och alla kopior. Jag bor i Stockholmsområdet. Väntar på ditt svar."

En annan annons:

Kvinnlig månvarelse på 18 år som önskar vänner i Norrbotten! Sysslar med häxkonst, örter, tarot, kristaller, spiritism och annat ockult. Gillar även djur och musik. (bl.a Black Sabbath) Dras till skogen, mörkret, natten, månen och stjärnorna...

Och en annan:

"Jag är en 17-årig tjej som söker killar och tjejer som är intresserade av mystik och andar och gärna lyssnar på Black Metal. Kul om du bor i Karlskrona-Kalmar-området. Det kvittar om du är svart eller vit häxa eller satanist!"

Det fanns folk i upp till 30-40 årsåldern som hade annonser också, men jag var mest intresserad av dessa unga brudar då såklart. Det är liksom raka rör dessa annonser på ett sätt, väldigt ivriga, men man ska ta i beaktande att det var unga människor som hade skivit dessa annonser. Jag var ivrig som fan, ville slippa till Sverige och hångla med någon av dessa brudar i ett mörkt rum under natten medan typ Dissection spelade i bakgrunden ASAP! Romantiska Nattugglan :P

Inte är det riktigt samma stuk nuförtiden. Varken hos ungdomar eller äldre. Allt har blivit mer ytligt och materialistiskt. Det är bara världsliga ting som tycks intressera de flesta nuförtiden. Man ska vara ateist som "alla andra" och man ser lite ner på intresse och spekulationer kring det andliga/ockulta nuförtiden. Även brudar nuförtiden som ser ut ytligt sätt som någo brudar som dessa ovanstående, så visar det sig sedan vanligtvis att dom är snälla "rätt-tänkande" ateister och feminister. Boooring.

Alltså nu får dom såklart vara det. En mä estä. Jag är inte som någon kristen eller s.k. "suvakki", som vill tvinga min världsbild på andra. Jag bara tycker det är boring, och vill ha brudar som är annorlundare än mainstream-tavisar. Men det är kanske bra att de flesta är tråkiga ateister och feminister, så blänker guldkornen som urskiljer sig extra mycket till, så att säga.

Nåväl. Hellre ateist än kristen. Jag kan förstå ateister att dom tror att bara det materiella existerar, om dom aldrig haft någon magkänsla av något annat. Jag förstår att dom rent logiskt då resonerar så,-dock är det inte min väg. Men kristna och de kristnas arrogans kan jag inte alls förstå mig på. Ateister torterar och slår heller inte ihjäl folk för att dom inte är ateister-något som kristna ju alltid har gjort med icke-kristna. Dock brukar många ateister också vara ivriga på att försöka vända folk till hur dom tror.

Det jag aldrig har förstått mig på är denhär indelningen, att om man är etnisk västerlänning, så förväntar sig folk att man antingen är kristen eller ateist. wtf? Det finns många hedningar som har tagit våra egen etniska religion till sitt hjärta, det finns ockultister och andra andliga sökare. Varför antar man aldrig det? Utan man antar automatiskt att man antingen är kristen eller ateist, om man är vit västerlänning? som om att allt annat skulle vara oseriöst eller något.

Nåväl. _Här en sång som man sku ha kunna tänka sig att jag skulle ha hånglat med tillsammans med någon svedu b.m. brud i Sverige sommaren 1996. Fastän låten är från 1997 men skit i det,den har ändå PRECIS sådan romantisk atmosfär! :D Där sku man ha varit under täcket ovanpå någon svartfärgat långt rakt hårs-Elin eller Cecilia eller Therese, eller Alexandra, eller vad hon nu skulle ha hetat. Antingen i hennes rum i nåt villaområde om hon skulle ha bott hemma. Eller så i en etta i typ Jönköping. Eller Norrköping. Eller Vänersborg. Eller Göteborg. Eller någon svensk stad.

 Man känner Elins eller Cecilias eller etc. heta andedräkt och mun då man tänker och lever in i hur det skulle vara att ligga i ett mörkt rum sommarn 1996 och hångla med henne typ NU. Likt ett ungt par som överlevt digerdöden 1350 eller något ensam i skogen i en barack-Blackmetallen som spelar som ända länken till moderna tider(dvs 1996)-fast med gammalmodig atmosfär blaablaablaa! Genetiskt minne till digerdödens dagar? Jepp, det om det förikväll :D

Kanske lite osammanhängande text detta stundvis, men jag är lite sömnig. Sov så dåligt förra natten. Alltid emellanåt är det så. HÄR en låt med atmosfär att det är 1996 (fast den e e från 1997) och att jag hånglar med någon Elin eller Cecilia, eller annan svensk tjej, som är en typ 19-årig BM-brud någonstans i Sverige sommaren 1996.

Haha, ironiskt nog så skulle jag nu denna dag vara attraktivare för en brud i 19-20 årsåldern än då!! Då jag såg så ung och liten ut som 19, typ som 16-17 som en kaveris farsa tyckte jag såg ut som då jag var 19. Nu vet jag också både teoretiskt och praktiskt hur man ska vara med brudar. Jag var ganska borta med det då som 19. Men framförallt så är brudar MÄNNISKOR och inga vackra gudinnor som man automatiskt ska sätta upp på en piedestal som man trodde typ som 19 :P Usch så borta ja varit med detta som 19. Det är nolot ju! :D

Haha. Jag talar metaforiskt givetvis. Men man fick en bild i huvudet att man faktiskt på riktigt  står på en stege och lyfter upp en brud på en piedestal. Liksom: Pust! Flås! Stånk! *svetten rinner då brudn e så tung då ja står på stegen och sätter upp henne på piedestalen!  :-D

Detta är melodisk b.m. som blev populär omkring 1995 efter att b.m. i regel varit mer råbarkad och omelodisk typ ett år tidigare. Personligen föredrar jag lite mer omelodiskt stuk, då det är mera transaktigt och man tröttnar inte på det lika enkelt, men gammal melodisk Dissection-liknande black är jättebra det med! Det är dramatiskt, vackert..
https://www.youtube.com/watch?v=icnugzpp2yY

9.10.1999 samt crazyga barn/ungdomsminnen

Jåå, jag minns den dagen. Det var en lördag och det var lite sol på förmiddagen, men sedan blev det mulnare, sådär som det brukar bli. Jag såg på tv under flera timmar f.ro.m. förmiddagen direkt, för det kom bitar ur årtiondets bästa sketch-serier. Det kom mycket från Pulttibois och Manitbois samt Spede Show också. Men inte Kummeli, då det inte hörde till Mainos-tv funderingen. Det var MTV:S sketchprogram som det kom bitar ur. Sedan fick man ringa och rösta också tror jag. Något sådant.

Jag var dock lite besviken då inte Apuvagobben kom, som jag hade väntat mig. Som ju är den bästa sketchfiguren.

Jag och en kompis skulle mot kvällen till en annan kompis och dricka lite öl, och sedan kanske fara till Serendi under kvällen, vilket vi gjorde.

Jag minns att jag stod i dusch-skåpet i badrummet och duschade mot kvällen. Det var skönt och en härlig varm ånga spred sig i hela badrummet medan jag stod och duschade. Det var skönt då det hade hunnit bli lite rått både utomhus och inomhus. Jag gjorde mig liksom färdig inför kvällen. Det var skönt att det hade blivit oktober också tyckte jag. Vad är det för skitsnack att hösten inte skulle vara en bra årstid? Fräscheten i luften, mörknande mysiga stjärnklara kvällar.. jag diggar hösten fullt, fastän alla årstider har sin egen charm.

Så for vi av någon anledning och hänga till Kiilan koulus skolgård. Vi bara satt där vid några gungor och hängde. Jag och en kompis. En brud i 16-17 årsåldern kom gående från Sisu bostadsområde mot staketet som vätter mot det området och Sisu parkeringsplats. Hon kom till skolgården genom ett hål i staketet och gick förbi oss och talade finska i telefonen. Hon ginade tydligen så då hon for till centrum, antar jag. Jag tänkte då för mig själv att det är myky schack i Karis som man inte alls känner eller ens vet om!

Sedan var vi hos kompisen typ några kilometer därifrån fågelvägen, uppe mot Tallmo. Vi satt och drack några Karhun och såg på hans hemlagade filmer som han och hans kompisar hade filmat då dom snoukkade uppe i vattentorns-berget. Kompisen drack hemlagat rödvin och åt bröd utan pålägg där på samma gång.

Sedan for jag och några andra med bil ner till Evald's för att köpa några öl till. Kusken var alltså nykter, för han sku fara hem sedan. Vi ginade med bilen via gamla gjuteriet, fast man inte skulle ha fått göra det. But who gives a shit?

Sedan promenerade vi till Serendi senare. Jag satt där en liten stund. Det var en som bodde och bor i hesa som var där också som man såg sällan och vi talade med honom där. Jag drack nu en Karhu där, sedan gick jag hem. Teckalärarns i högis ongi kom gående mot samma håll och höll mig sällskap en bit, då han sku vara övernatten hos sin farsa då (han bor mot huvustadsregionen) Han talade högt och glatt hela tiden så jag knappast själv fick en syl i vädret, men inte var det nåt farligt alltså. Hans flickvän hade gått till hans farsa tidigare, då hon mådde illa, men han ville bli lite längre i Serendi.

Sedan lördagen 16.10.1999 var ja ju i hesa och köpte skivor. Det var nog det också helt stil. 1999 var jag ännu Jeltsin, för att år 2000 bli Putin, sådär metaforiskt menat. Jag förändrades då en del.

Tänka sig, att tidsglappet mellan oktober 1999 och oktober 2018 är det samma som oktober 1999 och oktober 1980!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sjukt. Och då tyckte man att 1980 var otroligt jättelänge sedan som 1999. Liksom helt antikt. Ungdomarna i Finland delades in i punkare och rockabillyn och hade många slagsmål med varandra. Det känns som en helt annan tid liksom 1980. Liksom som den "svartvita" tiden och då 80-talet fortskred blev det "färgtiden" eller något. Det kan inte ens på långt håll jämföras mellan 1999 och 2018, då det inte hänt just något på det viset- då det hände jättemycket mellan 1980 och 1999. På ett sätt är denna period jämförbar med perioden innan första världskriget började. Liksom ett långt status quo.

Rockabilly vågen var det första subkulturella ungdomsfenomenet sedan andra världskriget som kom tillbaka i modet. Från 50-talets slut och på 70-talets slut var det igen modernt med 50-tal. Sedermera har ju typ allt kommit tillbaka nu och då, men få saker på samma totala sätt som 50-talet i slutet av 70-talet. Jag var för liten för att minnas detta. Eller jag minns väldigt vagt att stora pojkarna hade baseball-rockar ibland, som väl också var från 50-talet. Däremot minns jag bra 90-talets nypunk våg och skrattade åt band som Offspring, och tänkte att vafan man ska sätta på typ Riistetyt istället, om man vill lyssna på punk. Mainstream-bandena var dock mera pop-punk som just Offsrping och Green Day och sådana.

Tänka sig, jag minns att jag i slutet av oktober 2000 en lördagskväll satt och tänkte på lågisårena, på då jag var i 4-6:an främst, så då var det bara typ 10-13 år sedan!! Nu känns int detta som så långt, men då 2000 var det jjjjjjjäÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTElänge sedan!!

Hahahah. Jag är väldigt elak nu. Men jag minns från 1993 så var det ens släkting som lagade senap själv som han sålde. Han berättade det åt mig och min kaveri, och sedan sade han direkt efter att: dedä bord ja int ha berätta, för nu börjar ni väl fittas någo om de!

Alltså för vuxna är det helt normalt. Någon tillverkar senap. So what? Men då man är i pubertetet så kan man få det till allt annat än så, åtminstone jag och en kaveri var så "sjuka" och barnsliga så vi fick det till något annat..

Så då kaverin som hade berättat det lite senare, höll ett kvastskaft mellan benen på läppä, så det såg ut som en stor jävla ni vet vad, och pelleili där och hade roligt, så kommer det från andra kaverin: De sprutar senap! Och han som hade kvastskaftet mellan benen blev arg och vi andra började fnittra. Jättebarnsligt jag vet, men vafan. Vi va barn. Fast nu var det lite elakt mot ena kaverin, inga tvivel om den saken. Det är jag inte stolt över precis heller.

Jag bandade t.om. senapsreklamer från tv:n då det var så roligt, tyckte vi. "Meiran maukas sinappi! Meiran maukas sinappi! Makuhermoja kutkuttaa" Och Turun sinappi reklam också. Alltså dehä e så inside juttu så bara ja å  några andra kaverin förstår sig på dom. Och det är ett dilemma. Dels var juttuna jätteroliga, dels var dom elaka och dom är barnsliga, och något sådant jag inte skulle nuförtiden få för mig att fittas med nån om, dels så kan jag inte låta bli att flina åt det nu över 25 år senare, då de var så tokroliga juttun vi hade trots allt! Fullkomligt hjärndött, men ack så roligt!

Så var det mars 1993. I slutet av mars en solig lördag. Jag var med ena kaverin ute på gården till den kaverin vi bråkade om detdär med senap om. Alla kroppsvätskor var ju då jäääätteroliga. Allt sådant som "smägä" etc. associerade man ju till typ sperma :P Så ens "set and setting" var så liksom på det området så att säga. Så då vi stod på kaverins gård, där han pynjade ute med sin farsa,  då ena kaverin had viskat hela tiden roliga saker i örat åt mig så frågade kaverin i ett skede av sin farsa  då han höll upp någon burk och frågade: E de här målfärg eller va? så sade hans farsa: Nää, de nog nån annan smet!  Jag tolkade ordet SMET som något sådant, så jag kunde int hålla mig för flin och fnissade till så det hördes garanterat typ: Krrhttpffff!!! Jag kunde helt enkelt inte hålla mig för flin mera. Dämningarna liksom brast där och då.  Andra kaverin som stod bredvid började flina också och frågade: Men va e de?! Nolot och barnsligt var det ju, men hade man den sortens humor så hade man. Liksom Nää, de nog nån annan SMEET! Å så skrattanfall ögonblicket efter han sade det. Hehe. Och vi stod också riktit vid sidan om kaverins farsa, så det var nog lite nolot också att jag inte kunde hålla mig för flin.

Man trodde mars 1993 att man var jäääättevuxen, eller åtminstone var på väg att bli det, då man snart skulle sluta högis. Hela livet var öppen framför en tyckte man då. Sweet 16. Som man trodde var någon ålder att tala om.. Liksom då man tänker att de som nu är 16 föddes runt 2002 och slutet av 2001... liksom huh! Nu var man lite satans unger lort som 16, då man ser på det ur den synvinkeln. Dagens 16-åringar var inte födda ännu då det var milleniumskiftet, eller 9/11. Surrealistiskt och konstigt känns det fan. Fast dagens 16-åringar resonerar väl nog annorlunda i mångt och mycket, fast visst finns det också tidlösa likheter. Jag var faktiskt mentalt förberedd på krig efter 9/11, men mycket hastigt blev den dagen bara en integrerad del av historien. Som något så självklart att man inte tänkte på det. Det hade inte så dramatiska påföljder sedan sist och slutligen. Inside job. Som med Estonia. Det är vad jag tror iaf. Sedan ger jag fan i om folk tror på den officiella versionen eller inte. Men jag är realist.

Jag vill inte försöka övertyga någon. Jag tror vad jag tror om det oavsett. Tvärtom brukar det ju vara journalister och så som vill försöka övertyga folket om att allt är helt okej, att det inte finns någon konspiration bakom-och alla sådana spekulationer är bara paranoida konspirationsteorier. Heh, det påminner om hur folket i Ryssland ser på saken: Alltid då myndigheterna ivrigt säger åt alla att "Vi har absolut ingenting att dölja!" Så då vet det ryska folket att myndigheterna riktigt garanterat har något att dölja.

Hehe, detdär med att man säger att man ska "Tänka kritiskt" brukar i praktiken betyda, att man ska tänka precis så som dagstidningarna och Yle skriver. Och om man är av av annan åsikt än journalisten, så då "tänker man inte kritiskt" :D:D Yle vill tydligen mycket hellre skriva långa reportage om menskonst, än att spekulera i dunkla detaljer rörande Estonia olyckan eller 9/11. Menskonst är tydligen viktigare för dom. Och så undrar dom varför förtroendet för "traditionella media" minskar!

Jag minns juli 1993 då jag köpt hem en hel korg med 0,33 Pepsiflaskor. Dom var lite mindre än halvlitersflaskorna som nuförtiden är kutymen. Jag åt alltid nattmackor med knäckebröd, smör och prickikorv, medan jag öppnade en flaska Pepsi och drack då minns jag. Med den dieten sku man bli fet på nolltid nuförtiden, tyvärr :P

Så minns jag från januari 1993. Ena kaverin bodde med sin morsa i Kilabackan i dedä ena hyreshuset där, dedä röda. Hans morsa hade en stereoanläggning i vardagsrummet vars fönster vätte mot Kilavägen. Man hörde trafiken bra därifrån via fönstret. Så kom en bekants trimmade mopo förbi på Ekenäsvägen. Man hörde då den kom från håll, man kände igen den på motorn. Jag sprang till fönstret och visade fuck med båda händerna på läppä bara, då jag visste att han inte skulle se..

Döm om min förvåning då han borde ha kört förbi av motorljudet att döma, så var det helt tomt på vägen!! Jag blev jätteförvånad, tills jag märkte att kaverin hade bandat tidigare ljud från vägen på kassett med stereoanläggningen, och det var från högtalarna mopoljudet kom! haha. Kaverin bara skratta fullt.

Jag drömde härom-morgonen att jag flirtade och skulle fara på kaffe med en 50+ kvinna som jag hade att göra med på jobbet för några år sedan. Alltså jag känner vanligen inte sexuell attraktion till så gamla kvinnor, men hon är ett undantag. Hon har nog varit väldigt attraktiv som yngre kan jag tänka mig. Och så är det alltid något med personkemin. Kan inte förklara varför jag tycker hon är sexig. Vi talade med varandra och hon såg mig länge i ögonen då vi pratade i jobbet flera gånger. Lite sådär subtilt smajl och så. Vi kände helt klart sexuell dragning till varandra. Båda visste vi att det var så, fast ingen av oss pratade om någonting sådant alls. Liksom vid tysta ögonblick såg vi båda två varandra rakt i ögonen bara och smajlade till någon av oss sade något annat.

Så pratade vi några ord i en butik i våras också. Växlade några ord. Så fortsatte vi att se på vårt bland hyllorna. Vi båda två då vi var framför med kanske 5 meter från varandra kastade upp en blick mot varandras håll på samma gång. Typ en sekunds liksom intensivt blixtflash av hennes blick, liksom rak ögonkontakt och smajl som en hungrig tiger som ser ett byte. Liksom lite "evil" smajl på ett bra sätt ;D Liksom det var nice. Något sorts flirt eller vad. Bad girl-smile, typ.

Så drömde jag om henne faktiskt nyligen att vi sku fara på kaffe med varandra och jag talade med henne. Men inte så mycket mera. Alltså hon är ovanligt ungdomlig för att vara 50+ och raffigt sminkad och så, är inte "tantig" på något sätt, och sexigt råttbrunt hår och frisyr. Hon var nog säkert en vildkatt som ung har jag på känn. Verkade också sådär roligt ironisk och sarkastisk av sig, utan att vara bitter. Hon var virkeä och ungdomlig och sexig av sig. Utstrålade riktigt det. Pigga och livliga ögon.

Lite vardagsflirt piffar bara upp vardagen. Och folk brukar vara på nåt sätt intresserade av det motsatta könet, även fast dom skulle sällskapa. Människan är en sexuell varelse, och man är en hycklare om man påstår sig känna sexuell attraktion till sin partner enbart. Flirt är helt oskyldigt och kul. Liksom då man står och pratar mittemot varandra helt oskyldigt smalltalk, men bådas blickar och liksom vibor erkänner något helt annat. Jag känner dragningskraft till energiska kvinnor, som utstrålar liksom just en speciell energi. Alltså kar som jag är känner jag dragningskraft till vackra kvinnor överlag-men så finns det dom som har dendär speciella erotiska, varma energin och utstrålningen. Eller så blir det bara sådan fiilis då det är ömsesidig lika kraftig attraktion?

Hehe, på tal om det. Jag minns vårterminen 1988 en vinterkväll så var jag hos en kaveri och vi var med hans farsa i garaget och såg på då han pynjade med bilen och potade på motorn och så då vi var intresserade. Vi var där en stund. Det var en Samantha Fox-kalender på väggen där. Jag sade att jag tycker att hon siir liksom konstigt hitåt! Så sade kaverins farsa för att skoja: Hon kanske siir på dig! Jag sade typ: Haha, jåå!

Så minns jag sensommaren 1987 ute på skolgården i lågis då jag var på fyran. Det var något att vi sku försöka lyfta på en bänk där det satt fullt av klassens flickor, men vi fick den inte rubbad. En av flickorna sade sedan åt oss killar som gjorde det: Tänk va kärringar kan väga! Så började vi alla skratta. Detdär är såndäna lättsamma lågisminnen :)

Så minns jag roliga gånger då vi busade i bibban efter lågis. Vi satt engång vårterminen 1988 i ett rum som då vari allmänt förfogande åt kunderna. Det var fönster till stället där det nu är musikhörna. Då var där soffor. Chester satt och läste och hans ryggvar vänd mot rummet. Någon ropa att CHESTER, KOM HIT ME OSS!  Han skakade bara på huvudet utan att se bakom sig. Någon konstaterade att Han tänker säkert att va e vi för dårar! Så var det en som kröp under bordet då han blev så nologer då det kom fram att han tyckte om en flicka i klassen och alla skrattade fullt åt honom. Helcrazy och tokrolig meininki var det då!  Det var vårterminen 1988. Det var jättekul att busa där ibland. Jag drömde om att vi busade i bibban några gånger 1997 och 2000, det kom barndomsminnen fram i drömmarna, som var baserade på dessa gånger vi busade-och jag vaknade skrattande dom gångerna minns jag.

Så var det vid samma tider utanför bussis så retade en från B-klassen jag var kaveri med en puli vid bussis. Han sade nåt lälläslää!! hahah lällälää!! Pulin tyckte nåt att mitä!! Kuule poika perkele!! Och kom hotfullt gående emot.

Så for vi upp till bibban och var vid bibba-"tamburen" innan den egentliga ingången inne på andra våningen av bibbahuset och såg ut från fönstret på taxina, och såg att pulin hoppade in i en taxi och taxin for någonstans. Jag minns att kaverin sade att nu säger han(pulin) väl åt chaffarn att: Nu e dagens ungar omöjliga! (Menandes att han var säkert ännu sur dendä pulin på kaverin som retade honom)

Ibland kan det gå så lustigt fel, och det är det när barn mittiallt tror sig vara klokare än vuxna, eller någon vuxen. Barn tolkar så konkret om t.e.x. lärare eller föräldrar säger nåt typ att "Barn kan ofta vara klokare än vuxna!" Typ att dom förstår att inte dricka alkohol och så. Som man nu säger för att peppa barnen ibland. Samt då det är barn och ungdoms-serier där barnen är detektiver som reder upp t.e.x. bankrån medan polisen står handfallen. Som det var en dansk serie där ett gäng barn redde ut ett bankrån och gömde rånpengarna i en kakburk i ett av barnets rum. Den serien kom 1988.

Alltså, barn är barn och dom har jättebra fantasi och dom önsketänker. Rätt som det är så tror dom fullt och fast att dom faktiskt är klokare än någon vuxen.

Som då en gammal sur gobbe bodde vid sidan om skolan i lågis (Och högis med för den delen. Instuvat mellan högis och lågis var hans hus. Huset är kvar men gubben har nog vart död 20 år eller så.

Han blev jättearg då det kom påmppande studsbollar ner på hans gård från lågisgården, då vi bollade där så hände det sig på misstag. Man fick INTE gå dit och leta, för då började han skrika och härja.

Vi ungar beslutade att vi ska gå och ringa på hans dörrklocka och lugnt förklara åt honom vad saken gäller, och att det inte är rätt sätt för honom att börja härja. Vi var en 7-8 ungar som gick till hans och en ringde på dörrklockan. Han öppnade, och han som ringde började berätta riktigt med saklig röst, och vi andra stod tysta och såg allvarliga ut-och vi trodde på allvar att det var vi som var de visa, och gubben som behövde uppfostras :D Influerade av någo barnslig barn/ungdoms-serier på tv? men situationen var typ som en scen ur någon naiv sådan tv-serie.

Han sade något om att bollarna kommer in på hans gård och att det är på vårt ansvar att se till att dom inte kommer hit. Så sade han: Å försvinn härifrån förresten! Ni har ingenting här att göra!

Läraren Karin vände ner mot gatan. Eller hennes gobbe körde och Karin viftade med handen att vi ska laga oss till skolgården.

Sedan började vi kalla honom för "Gobben med korta kalsonger"

Det var några från klassen som smygrökte på hans gård 1992. Han blev JÄTTEarg, och de var ännu till stora i käften åt honom. Han ringde till rektorn och så i centralradion bullrade rektorn att de som har rökt på granngården här i dag kommer omedelbart ner till mitt kansli! Så fick dom kvarsittning.

Så förstår inte de vuxna heller hur de ska förklara åt barn att någon är utvecklingsstörd. Jag minns att lärarna sade att ni ska inte skratta, att dom kan vara jättekloka egentligen!! Barnen blir ju förvirrade då, minst sagt, då de vuxna inte vet hur de ska förklara politiskt korrekt sådana saker åt ongarna. Det får liksom komiska proportioner.

Jag fick den nyaste A Forest of Stars cd:n idag. Grave mounds and Grave mistakes. Eller två, då jag beställde versionen med två cd:n. En med 2 bonuslåtar. Stil! Nu ska jag lyssna på detta band. Det är ett nytt band jag upptäckt. Eller nytt och nytt. 2011 upptäckte jag det. Till skillnad från många som är i 40-årsåldern, så tycker jag det är kul att även upptäcka nya band och inte bara lyssna på de band man upptäckte då man var typ 16-19. Det är som att finna en nål i en höstack att hitta ett bra band bland allt brus nuförtiden, om man tänker logiskt, men på något sätt så förs eller dras man till att upptäcka de banden man börjar digga. Intuition eller något. A Forest of Stars är iaf ett bra band som ingen annan låter som. De har helt sin egna stil, vilket också är bra. Man behöver inte ha helt sin egen stil, utan att påminna ens lite om något annat band, det är jättesvårt nuförtiden-men det är ett absolut plus om man lyckas även med det nuförtiden.