Karis kändaste old-school puli har kastat väven!

Alltså en såndän Elomaa har kastat väven! Vad kan man säga? Han var en riktig old-school puli, en raritet nuförtiden. Riktigt en äkta traditionell finsk puliukko var han! Sådana är sällsynta nuförtiden. Det är riktigt kuolevaa kansanperinnettä med riktiga äkta finska puliukkon, och att vara en "vanhan liiton puliukko" då de flesta är någo blandmissrukare nuförtiden, och inte rena pulin. Och ser därmed annorlunda ut än oldschool-pulin klädda i typ en röd pipo oavsett om det är varmt eller kallt, någon "skitiger" kappa/jacka och gummistövlar. Som sitter i någon park/ute i naturen annars bara och dricker något sött starkt "pulivin" typ någo sött starkt "vadelmaviini" Eller Vermouth Bianco eller något liknande, eller öl eller kossu/pöytis. Rikit: uuuuUUÖÖÖÖÖÖÖÖÖUuuuuu!!!!! meininki. Pulin som flyger i slowmotion över styret då de cyklar till skogs på vägen till avstjälpningsplan, som i en dröm sommaren 1996 så ropade en puli just så då han flög i slowmotion tvärs luften och till skogs då han cyklade omkull och flög över styret. :D Eller som en kaveri blev lite full Karisnattn 1998, så gick han sedan hem gående längs med hängbron och då kände han sig som en puli som gick å var runder under fötterna som fan, just typ uuÖÖÖÖ!!!!!!! medan han gick på hängbron.

Vad kan man mera säga? Jag ska berätta om några Elomaa-minnen jag har. Det var januari 1990 och jag tyckte att han var en skummis då han var i bibban. Jag tänkte att tänk om han är en knarkare? Jag såg att han satt och läste dagstidningen där alltid då den tiden. Han märkte nog att jag såg på honom. Han såg tillbaka strängt.

Så i Tallmo sommaren 1990 så stod jag där med några kompisar utanför ett av höghusen, då han kommer gåendes från stan. Han hade köpt 2 påsar grillchips, för jag skymtade det då han gick förbi oss. Han hade det i sin väska.

Då tog han inte alls lika mycket som senare som han blev total puli. Man kan inte påstå att han var en puliukko då ännu. Men jag tyckte att han var en "skummis" att han såg skum ut, och undrade om han knarkade. Som barn nu kan börja undra.

Sedan engång var vi i Tallmo april 1991. Nu skäms jag, men det var en kaveri som sade att där e Elomaa! Så sade han åt ena kaverin "Ropa Saatanan Elomaa åt honom" Så gjorde han det. Han ropade Saatanan Elomaa! högt åt honom. Han vände sig om, tog några stenar ur marken och börja kasta dom mot vårt håll.

Sedan, detta är jag inte alls stolt över nu-tvärtom jag skäms som fan och undrar varför barn kan vara så elaka av sig ibland- skrev ena kaverin på ytterdörren till höghuset var Elomaa bodde med krita:"ELOMAA ON KALJU TYHMYRI"

Vi bara skrattade och sade att han kommer int att bli liite röd (av ilska) då han siir dedä!

Någon vecka senare had någon, förmodligen Elomaa, suddat ut det så det stod bara "On tyhmyri" på dörren. Detta var alltså också april 1991. Väldigt dumt gjort att göra så, jag är alltså inte stolt över detta, om vi säger det på det viset. Även om det inte var jag som skrev det, men jag var med om det ändå. Nu kan ungar vara väldigt elaka nog. Och det spelar ingen roll från vilka familjer ungarna är-vi kom båda från en trygg familj och hade haft en trygg barndom. Ändå var vi elaka med en något udda figur, eller kanske just därför? Mene ja tiedä. Vi tröttnade dock hastigt på att reta honom och lät honom vara ifred efter detta.

Sedan frågade vi engång Elomaa i början augusti 1991 då han satt på en parkbänk mellan TEX-FORUM huset och det som nu är parkeringsplats "Hei, mitä kello on?" Han sa ingenting, men visade upp sitt armbandsur åt vårt håll. Sedan sade kaverin: Haha, ja satsade int liiiite. Fråga Elomaa om va klockan e!

Sedan Karisnattn 1993 så satt Elomaa redan tidigt på eftermiddagen på en av bänkarna i bankhörnet och drack kalja, från flaska, som ju var kutym på den tiden. Och inte på burk. Och jag såg då han satt där och klunkade i sig öl.

Sedan mot natten, då vi går upp till en kaveri i Tallmo, så går vi förbi trapphuset till vart Elomaa bor. Det är inte fönster i dörren, men det är fönster vid sidan om dörren, så man ser in i trapphuset, var lampan är på. Då vi går där förbi så står Elomaa där bakom fönstret i trapphuset som en staty med en trotsig min på sig och visar fuck åt oss. Vi såg aldrig att han höjde näven för att visa fuck, han hade fuckfingret liksom hela tiden uppe. Kaverin sade bara: De e nån där! Så ser vi nästa ögonblick alla 3 att de e Elomaa som står där och visar fuck.  Han stod där som om han trodde sig vara en riktig macho då han visade fuck. Han såg faktiskt lite ut som Lemmy just då! (Elomaa hade ju mörk skallighetskrans och mörk mustasch och polisonger innan han blev grå och fick mera skägg.)

Jag undrar varför han bara stod i trappuppgången och visade fuck? Han måtte i fyllan och villan tänkt att han ska ut i trappuppgången och spänna eller något!

Så börja han ta ganska hela tiden f.ro.m. sommaren 1997 som jag märkte det. Engång hösten 1997 då jag var på väg mot stan en solig eftermiddag promenerandes nerifrån stationsbron, så såg jag att han kom ut med en sixpack öl från Masa. Man hör bara hur ölflaskorna klingar då han kommer gående. Det var då jag tycker att han börja bli puli på riktigt, efter att innan bara varit en "udda typ".

Januari 1998 så ringde några som bodde på yrkisinternatet till Radio Extrem, till någon juontaja och juontajan frågade att va man ser i  Karis typ. Så had han som ringt sagt något att int så myki annat än en cyklande Elomaa!! Så hör man då de andra yrkisschacki börjar gapskratta i bakgrunden. Juontajan hade sagt: Han e säkert en karismatisk människa! Elomaa var inte karismatisk precis, snarare tvärtom.

Så talades det om att Elomaa hade slutat supa. Han slutade faktiskt en tid att supa under en viss tid under slutat av 90-talet, men började snart igen.

Jåå, så minns jag då jag skrev såhär i min hussabok, riktigt i början av boken, 1991: "Elomaa på s. 54" (minns inte sidan, men så skrev jag om någon sida. Sedan på just den sidan hade jag under texten ritat en liten profil på Elomaa.

Jag var förresten i clubben i lördags. Det var riktigt nice att fara dit, då jag inte varit där sedan självständighetsdagen. Det kändes som en riktig vitaminspruta åt psyket faktiskt! Jag har suttit hemma nu tillräckligt många veckoslut, och det går inte mera. Balans med allt. Fast man borde inte ha ägnat sig åt solosex innan man farit dit, som jag gjorde för då bryr man sig int lika mycket om att se på brudarna där. Det är mycket bättre att fara till clubben med en viss sexuell frustration så att säga, för då ser brudarna också mycket vackrare ut direkt. Man borde inte ägna sig åt solosex något mycket, åtminstone inte innan man far ut. Så nu kommer jag att hålla mig.

Hehe. Detdär påminner mig om serieboks-versionen av den svenska fängelseromanen "Grundbulten" från 1972, som handlar om interner i Hall-fängelset. Det var en Christer Pettersson-aktig typ vid namn Rolle som var fånge i Hall. Han fick besök till fängelset, och en av plitarna sade: Upp och hoppa Rolle, du har besök! Så att han skulle gå till sällskapsrummet med sin gäst. Rolle tänkte såhär då han låg i sin säng i cellen: Fan, det måste vara Agnetha. Och jag som är helt utrunkad! Agnetha var Rolles flickvän.

Så går pliten bakom Rolle i kulverten då dom är på väg till fängelsets familjerum och har ett mimimi-aktigt flin på sig typ som att han sku säga: Mmii! Ungefär som att han sku ha tänkt att nu får ju Rolle se sin flickvän, de ska väl bli trevligt för honom!

Rolle tänder en tobak medan han går och tänker såhär: Och knulla, det vill hon. Vad ska jag ta mig till?

Så gick det ju som det gick. Den stod inte åt Rolle och Rolle var nologer som fan. Det ska man alltid ha i åtanke innan man går till krogen att absolut inte runka innan. För vem vet om någon sällsynt tolerant och modig brud som är frigjord typ raggar upp en och tar en hem till sitt och vill typ dra över en? Sedan ligger man där och det går som det gick för Rolle! Nej, då e man betydligt vildare i sängen om man inte har runkat på en vecka eller över innan!! Då är man svulten som Fenrisulven själv. Liksom maskulin URKRAFT!

Jag gjorde det i lördags. Fucking 3 gånger på hela lördagen, och en halvtimme innan jag for till krogen. Ibland är det svårt att hålla sig, men jag har hållit mig i veckor också och känt mig mycket mera som en riktig macho då!

Jag vet att man inte ska göra det innan man går ut, men jag hamnade att fara ut, för det var så skitdeprimerande att bara sitta hemma åter igen ett veckoslut. . Så jag tänkte att nej vafan, ikväll far jag ut! Och så gjorde jag det! Jag tänker även fara nästa v-slut till clubben och sedan nästa och sedan nästa. Tinder suger. Det vore bättre att träffa en brud live face to face. Men det är ju säkä också om det finns några modiga och toleranta brudar i clubben eller inte. Det kan ju inte jag inverka på såvitt jag vet.

Så man såg inte så på brudarna då man som Rolle var utrunkad i clubben. Men man märkte att det är helt klart stor skillnad. Man dreglar och man känner sig verkligen leva om man inte runkat på en vecka eller över och ser sexiga brudar dansa sexigt på dansgolvet. Då är det en syn för gudar liksom..men då man var utrunkad var det rätt så likgiltigt faktiskt.

Hehe. Jag tycker att namnet "Agnetha" låter som det sku vara typ någon Christer Petterssons flickvän eller något faktiskt! Eller någon liknande typs flickvän.

Alltså jag minns januari 1991 i skolan då jag hade lite otalt med några dabbar från F-klassen, Så talade jag med skolkuratorn och hon sade att om du kommer och pratar lite med mig. Det och det datumet och det och det klockslaget (om dendär dispyten med dabbarna från F-klassen) Så försökte jag säga så klart och logiskt som möjligt att då just har vi levyraati i musatimman, och den vill jag inte missa, så det går inte för mig då. Hon sade bara: Jaa. Jaa. Men om du kommer då det och det datumet den och den tiden och pratar med mig! Och det var samma datum och klockslag, och det var som att det jag sade for in genom hennes ena öra men ut av det andra utan att fastna! Men jag förstod hastigt att det är sådär vuxna gör med barn. Hon hade redan beslutat att jag skulle komma och prata med henne då, och då betydde det ingenting vad jag försökte säga.

Så då det datumet och klockslaget kom, så for jag inte till henne då vi ju hade levyraati i musan. Så knacka det bara på dörren till klassrummet och hon kom efter mig. VITTU!

Jåå ja kom ihåg någon sång på radion som jag hörde av en slump hösten 1987. Jag har ingen aning om vad det var för ett program och hörde inte vad juontajan sade, orkade inte höra så länge, men jag skruvade mellan kanalerna så kom det någon sång med bara sång och inga instrument. Jag fick för mig att det var en gammal gråskäggig negge som sjöng något först, sedan var det en massa neggebarn i kör som sjöng då han hade sjungit en mening. Jag fick intrycket att det var typ swahili och det var inspelat i någon hydda i djupaste afrika. En sådan bild liksom målades upp i min hjärna.

Ungefär som att den gråskäggiga neggegobben står och sjunger först typ: Haliijaa, Halijaa, Hewa Nzurii!! Och sedan "svarar" neggebarnen, som sitter på hyddans golv i en halvcirkel runt honom, i kör: Sija Olewa-Keke, Keke Nahuba! Sija oleva-Keke, Keke Nahuba! med deras klara barnröster i kontakt till gobbens kararöst. Jag brukade lyssna på radio ganska mycket som liten. Att undernärda barn dör i mässling i afrika är helt förståeligt, men hos friska välnärda barn i I-länder, är mässling mycket sällan en dödlig sjukdom. Jag kom nu bara att tänka på det här mittiallt. Måste kännas si som sådär att ligga och ha hög feber i afrika där det vanligtvis är jättehett!

Angående eu-valet, så en liten dikt:

Först hämtade de eurokritikerna och jag protesterade inte, för jag var inte eurokritiker
Sedan hämtade de icke-feministerna och jag protesterade inte, för jag var feminist
Sedan hämtade de vaccinationskritikerna och jag protesterade inte, för jag var ingen vaccinationskritiker, sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar att protestera.

Då man läser om hur rabiata och närmast frikyrkligt fanatiska folk blir om man tex. kritiserar vaccinationer det minsta lilla, eller säger att man inte är feminist-så börjar man snart tro att man hör stöveltramp i trappuppgången och den hemliga polisen kommer och för bort en för att man inte är feminist. Eller är eurokritiker eller något liknande som man "inte får" vara nuförtiden, som att vara minsta lilla kritisk mot vaccin eller det eviga gnället om klimatförändringen eller vad som helst annat som man måste hålla med om i dagens samhälle.

Snart blir väl sarkasm förbjudet också. Ironi och sarkasm förbjuds om man vill kritisera samhället och politiker. Det blir som i Nordkorea, ty där är också ironi och sarkasm förbjudna om det riktas mot systemet.

Och nej, jag bojkottade eu-valet. Fuck EU säger jag! Vill inte ha något med EU att göra ö.h.t. Vad andra gör eller hur andra röstar rör dock inte mig i ryggen det ringaste. "Om man inte röstar ska man inte gnälla" heter det. Well, jag gnäller inte heller. Jag tycker bara eu är dikatur, men jag gnäller inte eller ödslar bort energi på eu. Oavsett om man röstar eller inte så lönar sig inte gnäll. Jag röstade i riksdagsvalet nog, fast jag tycker det är helt ok om någon bojkottade det valet med. För det lönar sig inte egentligen att rösta, fastän jag nog röstade så kan ingen säga att jag inte ska gnälla! :D

Haha, jag är inte kommunist eller vänster eller något sånt, men det är ironiskt att se att Finlands kommunsitiska parti deltog i Eu-valet! Det är ett reviosionistiskt poser-parti, och inget kommunistiskt parti på riktigt. tom jag som inte är röd öht. fattar det! Kommunistinen Työväenpuolue är däremot ett kommunistiskt parti på riktigt. Det är liksom true. Dom bojkottade valet.

Int för att det har någon skilland eller så. Man blir bara lite ironisk.

Jåå, ja kom nu mittiallt bara ihåg skolavslutningsdagen 30.05.1998. Det var på en lördag. Jag var inte i någon skola just då utan på jobb men jag minns det nu bara att jag och två kompisar var först i Karis och äta litet i en pizzeria vid kanaltorget som inte finns mera. Men i samma byggnad som Ewalds. Månen syntes och vi pratade om rymden och asteroider, och om någon asteroid som ska susa förbi mellan månen och jorden någongång.

Jag drack en Lapin Kulta på flaska, sedan for vi till Ekenäs. Vi körde nu omkring där med kaverins röda gamla Skoda en stund, sedan for vi tillbaka till Karis. Jag måddes fara ut och pissa i Ekenäs ung var Lidl är där nu. De låtsades köra iväg från mig och öppnade fönstret och ropa: Moido! :D

Innan vi for till Ekenäs så var vi i Shell och tankade.

Sedan då vi kom hem till Karis från Ekenäs var ena kaverin på höga varv liksom. Han var så ivrig att det var skolavslutning (han gick på gymnasiet) så han vevade ner fönsterrutan och ropa: HOMO! Åt en typ 10-årig ongi som kom cyklandes på trottoaren i Ekenäsvägen från motsatt håll mot vart vi for. Dvs ongin cyklade åt Bäljars hållet, och vi for med bilen mot centrumhållet. Alltså en vakioongi som kom cyklandes med cykelhjälm. Alla ser dom ju likadana ut. Omoget att ropa så, men vafan, han var ju 17 då så...

Heh, då man själv var 10 så trodde man ju att de äldre pojkarna som bar sig så åt var några jättefarliga dödsknarkare eller något!! :D Barn. :D

Jååå, det var en såndän rysk gobbe som levde på 1800/1900-talet. Då han var barn på 1800-talet så blev han plötsligt kraftigt förkyld i samband med att han var i kälkbackan och åkte snökälke. Det visade sig vara mässling. Han blev så sjuk så de trodde redan att han sku dö men han gjorde inte det men blev dock döv för resten av livet.(Märkväl, i moderna I-länder är dödsfall eller dylika efterverkningar mycket sällsynta)

 Och den gobben hette Konstantin Tjolkovski. Jag börja nu bara tänka på honom då jag tänkte på mässling här :) Han var en raketforskare som hade en massa futuristiska idéer. Riktigt intressant att läsa faktiskt om honom.

I Stockholm sommaren 1982.

Jåå, ja drömde häromnatten att de va någon lång och jättesmal typ på stationsområdet som blev gleesär i käftn åt mig då jag gick förbi. Det var någon som i drömmen hade varit i högis på samma gång med mig. Från Svartå. En helt fiktiv typ i drömmen alltså.

Jag vände mig om och började gå mot honom och knuffade till honom å skrek: Va fittan muckar du?! VA?!  Han tog några steg tillbaka och skrek att han int muckar någo, men att han har rätt och blaablaablaa. Jag blev ännu argare på honom, ända tills en hippiebrud kom mellan oss och sade: Snälla, sluta, bråka int!! Ja vet vem du e! Å du har nog missuppfattat något!! Eller något liknande. Sedan tyckte alla "blomsterkäppens" kaverin att det är jag som är en bråkmakare, och provocerar folk, fast det var han som hade börjat! Att ja e ju rikit hemsker å liknande fick jag höra i drömmen.

Man har nog inom årens lopp hört ett och annat muck takavuosina, så mycket möjligt att jag skulle reagera just som jag gjorde i drömmen på någo muck. hehe. Det beror ju såklart på vem det är. Om det är ett gäng okända karar som ser brutala ut som muckar, eller just någon liknande patetisk "blomsterkäpp" :D Man är ju inte dum och lagar stryk åt sig i onödan. Fast egentligen gäller principen slag för slag, hån för hån för mig. Fast jag aldrig skulle höja handen mot en kvinna. Där går gränsen. 

Eller som dagen innan midsommarafton 2003. Jag kom hemgående från Serendi genom stan efter att ha varit på en kaller där med några kompisar. Mittiallt kommer en såndän Selleri och två av hans rappiokaverin gående. Selleri+2 killar och en brud. De är påverkade av något märker man på lång väg. Etanol eller amfetamin eller vad dom nu hade tagit. Mittiallt börjar den ena av killarna ropa åt mig. Bara han, ingen annan av dom såg ens på mig eller sade något. Jag hade på känn att dom kommer snart att ropa något åt mig! Och så gjorde den ena av det så. Man hör bara: Hei jätkä, mee parturiin!

Så pekade han mot Vogue och sade: Siellä on Vogue, siellä LEIKATAAN TUKKAA!

Sådant junttit klichéaktigt snack ignorerade jag dock bara. Man väljer sina fighter, och ingen idé att börja ropa tillbaka nåt åt dylika patetiska sekoboltsin, som alla andra föraktar också btw.

Under samma promenad hem kom en älg springandes från en gård, och den sprang längs med vägen och stannade till till vänster om mig, mitt på vägen och vände sig om och såg på mig. Jag sade bara "hej!" Så ögonblicket efter så rusade den iväg i full fart så dammet bara yrde. 

Jåå, dendär drömmen påminner mig i höstas utanför clubben där jag och en kaveri, barnsligt nog, började brotas vid stängningsdags då alla är där utanför och hänger. Folk trodde att det var fullt allvar :D Då vi levde om där och var fast på varandra brotandes så for folk undan vartefter vi flög omkring där och man hörde bara en kvinnoröst som ropade med vädjande ton: Sluta! Sluta!

Så kom just hon som hade ropat så och tog lätt tag i mig och sade att sluta nu! En rätt attraktiv brud i 25-årsåldern. Så sade jag: De e lugnt, Vi leker ba'!  Så sade hon: Ja, men ja får HJÄRTSNÖRP då ja siir såntdär!

Hehe, det var nu lite sådär. Främmande karar tom. såg rädda ut då dom gick förbi med minen att vi vill absolut inte ha något med ert slagsmål att göra!! Uppfattade oss typ som våldsamma stridstuppar märkte man. Så folk missuppfattade nog, jag tänkte att det var barnsligt, men uppfräschande nu i efterhand att kunna vara så grabbaktig som 41, vi var som 20-åringar där och då! :D Tur att det inte eskalerade vidare iaf.  Jag är inte någon som dras till slagsmål, sådana finns det också. Men va fan. "Pojkar är pojkar" kan man säga om vår lilla incident. Fast blomsterhattstanterna blir snyrpiga och tycker det är sexistiskt att säga så och börjar prata om "toxisk maskulinitet" och liknande ny-Lysenkoanska fixa idéer, men vem bryr sig om moralpredikare? Man ändrar inte naturen hos man och kvinna, oavsett hur mycket blomsterhattstanterna än hoppar och skriker och dansar av frustration och skriver kåserier som osar av bitterhet i HBL och YLE. Man ska vara glad istället, och inte bitter! Det är jag, fast livet inte har blivit det jag önskade mig. Bitterhet äter bara upp en själv inifrån.

Förut var det inom församlingen som de flesta moralhattar fanns. Nu är det andra vindar. Men moralhatt som moralhatt.

Haha så minns jag en kille som jag höll på med ett skolarbete med för 20 år sedan. Han blev mycket gnällig och konstig och fick inget gjort själv så jag hamnade att göra det mesta. Jag började sedan för mig själv och mina kompisar i Karis kalla honom för "Pitt-trattn" då han var så irriterande! Alltså ingen annan symbolik bara att det lät roligt. Som man säger typ "kuk" åt en irriterande typ, så sade jag "Pitt-trattn". 

Alltså jag köpte en ny jättehård och bra skiva Possessed-Revelations of Oblivion. Å den e jättehård å bra!! Man kan int säga just något annat. Deras första skiva på 30 år!! Jag minns då jag köpte deras legendariska skiva "Seven Churches" från 1985 så sent som maj 1999 och tyckte att den också var jättehård och bra. Seven Churches räknas ofta som världens första egentligen deathmetal-skiva.

Jåå, Possessed-Seven Churches skjortan är liksom legendarisk. Tror det beror på att den skjortan har skymtat att andra artister haft på sig ganska mycket om man ser på gamla tidningar från slutet av 80 och början av 90-talet.

Det är en så bra skiva, så jag tror nästan att jag ska sätta upp ett foto av den som jag tog. var nära att riva bort plasten, men så tänkte jag att jag måddes föreviga det och klistermärket ovanpå plastet, hehe.

Då låten Demon tex. började så var det så bra så jag fick hönshud! Det är så jättehårt och bra som fan helt enkelt!! Jag sade högt då för mig själv, leende, att Vittu de e bra!! Liksom eargasm bigtime!

Jag minns juni 1991 då telefonen mittiallt ringde i vardagsrummet. Jag svarade. Det var en kaveri som ropade ivrigt att jag snabbt ska sätta på tv:n på tv2, för det kommer något Pulttibois-aktigt program där!! Så satt jag på, och det var Kummeli. Dom hade några pilotavsnitt innan den egentliga starten, och jag tyckte det var roligt. Minns bra denna sketch, där dom kommer till platsen med en gul Möukk.

Jåå, ja minns förresten då jag var liten. Det kom alltid nu och då någon som kom körande med en mörkgrön Möukk på besök till nedre grannarna. Men den kom typ några gånger i året till nedre grannen. Möukkana var på det sättet som kuplafolkkare, att de hade motorn bakom.

Jag minns då jag var i Stockholm 1982. Med morsan farsan och syrran och vi bodde hos ens morsans kaveri som bodde i Stockholm med sin kar och 2 små barn. Innan vi for till Sthlm så propagerade mina föräldrar att Sthlm är en jjjjjjjjjÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTE ren stad. Man får AbsolUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUt inte skräpa där!!!

Så intygande som möjligt för ett barn alltså. Därför blev jag förvånad då vi gick i Sthlm sedan och jag såg en hög med tobaksfimpar på gatan invid trottoaren, som någon uppenbarligen tömt ur bilens ask-kopp. Jag tänkte att hur kan nån skräpa då det är en så fin stad!

Tunnelbanan var psykedelisk som fan! Den var spännande för en 5-årig parvel som jag var. Jag tyckte bra om att åka tunnelbana. Riktig "Folkhems-psykedeli" Det var jätte-psykedeliskt då det gröna tåget mittiallt susade fram ur tunneln där nere i någon av stationerna.

Så ropade morsans bekantas dotter EEEEEEEEEEEE!!!!! Fullt alltid efter hon sagt något, fast hon inte var arg, hon bara gjorde så. Hon var typ 4. Vi var hos dom då. Så frågade hon sin morsa på rikssvenska: Va säger polisen om dom hör att jag skriker? Så svarade hennes morsa på finlandssvenska: Jaa, dom skulle nog int riktigt tycka om det!

Så då jag vaknade hos dom morgonen därpå så trodde jag att morsan och farsan hade ordna om i rummet hemma i Karis så det såg annorlunda ut, då jag inte kom ihåg att vi var på resa. Jag frågade morsan typ att ha ni ordna om? Så sade morsan att nej, vi e ju ute å reser! Då fråga hon: Minns du int? Så hörde jag från köket morsans kaveris ena dotters EEEEEEEEEEEEEE!!!! rop och då mindes ja mittiallt och sade: Aijaa!

Sedan var vi på något ställe var det var fina gammaldags kanoner. Vi gick där omkring och jag hade blivit lite kaveri med dendär EEEE! roparn och vi sprang tillsammans omkring där ute på backan. Det var något sorts  museum eller något. Minns faktiskt inte riktigt. Eller var det en garnison eller något sådant?

Så var vi vid slottet då dom hade någon parad då Victoria fyllde 5 år. Det kom en polis och sade att vi ska flytta oss lite längre bakåt. Så marscherade de omkring där med soldater och allt.

Så då vi for med båt till något ställe i Sthlm. Alltså med en såndän stadsbåt som man ser i många städer med floder över stan. Såndän typ bussbåt.  En sådan typ som går till Sveaborg från hesa. Det satt två luffare/halvpulin mittemot mig, morsan och farsan och syrran. Den ena luffarn tog fram en smurf-mjukis från en plastpåsa, som han hade vunnit på nåt lotteri kom det fram, och den andra luffarn började skratta åt den.

Så kom luffaren fram till morsan och sade att ja gör ingenting med den här! Du får den. Så skrattade morsan och sade att inte bryr jag mig om den! Så gav han den åt syrran och sade: Nå du får den då!

Jåå, så var vi i Katarinahissen. Jag åt lakritsglass på pinne där sedan i något skede minns jag.

Jåå, ja drömde faktiskt att jag var i Läppträsket på kyyti med en sådan båt, fast det liknade ännu mer en buss innantill. Jag drömde det 30.01.1999, att jag var på Läppträskets västra sida med en sådan båt med "handelsgänget" min dåvarande klass. En brud sade något åt mig och smajlade litet, och folk pratade där i allmänhet med varandra och det var ganska soft stämning. Jag började i drömmen fundera på om det är en dröm.

Det om Stockholm 1982. Sedan 1985 var vi där igen. Och 1987. Och 1989.

1982. Tänka er. Då hade 80-talet knappt ens börjat. Det var i ganska mångt och mycket en fortsättning på 70-talet ännu. BREZNJEV härskade ännu i Sovjet och det kalla kriget var ett faktum. Det var en groovy 70-talsaktig atomkrigs-romantik och så. Fast 80-talet började ju kraftigt såklart göra sitt inträde dessa tider, iaf då det gäller musik. Tex. Den då "nya" heavyn slog igenom med band som Iron Maiden och så. Så ganska mycket var det så att man dessa tider "slängde" Hammond-orgeln och bell-bottomsena och satt på svarta läderbyxor och pyramidbälte istället. Typ. Fast det kunde börja upplevas lite gammalt redan då punken kom 76-77 dock, men int på samma sätt som början på 80-talet. Sådan bild har jag iaf fått. Man typ skrattade åt den som gick klädd i bell-bottoms och andra hippiekläder ännu 1982. Det var så out som det bara kunde bli, och någon 60/70-talsnostalgi blev det inte förrän på 90-talet. Inte för att jag aldrig brytt mig om något är out eller inte. Varför skulle jag det? Man lyssnar på sån musik man tycker är bra, och klär sig precis som man vill.

Fast nu då folk gnäller om "klimatförändringen" så gnällde folk om "upprustningen" (mellan öst och väst) då under dessa tider. Så alltid har folk haft något att gnälla om. Det är väl tillfredsställande att gnälla antar jag.

Alltså minns någon ett sånt program/film som var antingen finlandssvensk eller så rikssvensk, det minns jag faktiskt inte, men har för mig att det var någon finlandssvenskt barnprogram som filmades i hesa. Det kom från tv:n 1983. Det handlade om en flicka på kanske 7 som hamnade att vara ensam hemma första gången i sitt liv en dag då föräldrarna hamna att vara på jobbet och de inte fick någon vuxen dit att sköta henne. Hon måddes vara hemma från skolan då hon hade benet i gips.

Hon blev nojig och började inbilla sig allt möjligt ensam hemma. Var nojig för tjuvar och så. Så "pratade" hon med en kompis som bodde i höghuset mittemot via fönstret. Hon var också sjuk och hemma från skolan ensam. Hon skrev en lapp och satt den mot fönstret som det stod HEJ på, så den andra flickan skulle se.

Så såg hon mycket mot gatan och började inbilla sig allt möjligt. Det kom någon som såg ut som en stereotypisk tjuv, så sade hon: Tänk om det där är en tjuv? Sedan inbillade hon sig att någon kärring skrek nere på gatan: Int dit, där e polisen!! Nej, inte dit, där e polisen!!! Låter rätt bängt, haha.

Så blev hon rädd och målade sig med någon krigsmålning i ansiktet och beväpnade sig med typ sopborste om någon skulle komma. Så ringde det på dörren i något skede och hon sade: Mamma sa, att jag inte fick öppna dörren för okända människor!  Så gjorde hon det iaf, då hon trodde att dom skulle bli rädda av hennes krigsmålning. Så var det två rörmokare som såg lite ut som sjörövare och var gladlynta av sig, och for till vessan för att jobba. Så ringde telefonen. Det var flickans morsa som ringde från jobbet. Hon sade: Jag glömde ju att rörmokarna ska komma idag! Så sade flickan att dom e här redan!  Så sade morsan att ja har kex å kaffe färdigt i termosen åt dom, du kan bjuda åt dom då de är klara!

Så i slutet av filmen satt de alla 3 vid köksbordet och fikade. En vuxen röst sade: Nå *flickans namn* Det var väl inte så farligt sedan heller att vara ensam hemma en dag? Och filmkameran for i närbild i hennes fejs och hon såg mot kameran och smajlade och bilden stelna och det kom filmens slut-text och slutmusik.

Undrar vad den filmen hette. Kommer någon ihåg en sådan film?

Så fanns det "Mina vänner" böcker förrivärlden. Det var som Facebook på häfte, som kaverin fick skriva i. Min dagmammas dotter läste från den och läste någon kristen flickas "profil" på hennes mina vänner bok. Det fanns frågor som bästa boken jag läst, bästa filmen jag sett, mina idoler och liknande. Gissa vad den bästa boken hon läst var? Nå, Bibeln! Riktigt så man sku kunna tänka sig att någon kristen hihhuli-tosikko skulle skriva det! :D

Min bästa bok jag hade läst, som jag inte skrev själv, utan någon "intevjuade " mig och  skrev en profil i boken, då jag inte kunde skriva som 4-5, var Rasmus Nalle :D Men då jag var 7 och hörde då hon läste upp det så var jag nologer och sade att Tintin är det bästa jag läst vad kommer till böcker.

Rasmus-Nalle tyckte jag mycket bra om då jag var 4 speciellt. Det var väldigt fantasieggande serie tycker jag. Det var en hel annan fantasivärld för sig med Rasmus-Nalle, Pelle, Pingo&co. deras äventyr och bilder. Serien där Rasmusnalle bestiger berg har en atmosfär av Klaus Schulzes Irrlicht skiva tycker jag, fast jag inte hade hört Klaus Schulze då jag senast läste den Rasmusnallen, men nu då jag minns så tycker jag bara det. Vore kul att köpa just den Rasmusnallen någonstans ifrån!

Jag deklarerade engång 1981 att:. LIKA MÅNGA PLÄTTAL SOM I LASMUS NALLE! JA VILL ATT NI SKA LAGA LIKA MÅNGA PLÄTTAL SOM I LASMUS NALLE!! (Jag kunde inte säga R som 4)Då det ofta var ett torn med plättar hos Rasmus Nalle då han var hemma hos sin morsa. Så lagade morsan och farsan nästan lika många plättar! Hehe, man känner sig som en bortskämd kermapersekakara då man tänker på det! :P VAD hade jag muka gjort för att förtjäna det?

Jag börja nu mittiallt bara att tänka på att då vi sprang på jumppan Cooper-test och sprang så kommer det en bil smygande bakom oss, så är det Åjja som kör sakta på vägen, gloendes på oss. Det var på nian. Jag tyckte bara att dessa fucking Alice Cooper test var löjliga. Man tänkte ju alltid på Alice Cooper då man hörde ordet "Cooper-test".

Jag börja mittiallt nu bara att tänka på då vi hade orientering i jumppan i sjuan. Då hade vi inte jumppa med Åijja ännu, då han int var i vår skola då ännu, utan en såndän Ala-Viitala. Någon gobbe had järmat åt honom att hans elever stjäl och förstör på hans gård. Nå, det var en som stal en morot från gobbens gård och Ala-Viitala höll en diskussion om det på nästa jumppalektion just i det bästa pedagogiska "Så får man inte göra!" Som man nu kan säga åt högislortar.

Så höll han hälsolära med oss och sade att tobak förfulnar, att man får gula tänder av det. Att om ni har sett någo fiskare som har rökt i 30 år, så har dom alltid gula tänder, och liknande vad han sade.

Alltså jag minns engång sommarn 1984 då jag var i Karjaan Yhteiskoulus gård och leka. Så kom det mittiallt 4 tonåringar med varsin flaska Sprite gående. Så skaka de om innehållet i flaskorna och sprutade på varandra så de blev genomblöta! Haha, sådana funderingar folk har.

Hoppas jag ska i början av junin börja drömma roliga drömmar igen som jag alltid förut gjorde i början av juni. Det kanske hade nåt att göra med att sommarlovet börja. Som tex. juni 1987 drömde jag att jag kastade upp en boll i luften, och så blev den uppe i luften. Den svävade stilla typ 5 meter ovanför marken och jag blev väldigt överraskad i drömmen. Juni 1988 drömde jag att mommos antika klocka hade blinkljus och blinkade medan den slog jämna slag. Juni 1991 drömde jag om "Meritynnyri" En tunna som hade blivit förtrollad, då den flytit ute i havs i hundratals år, och så hamnat på vår backa. Det kom en röst från den som sade med spökaktig ton: MERITYNNYRI! Och så hörde man vågors skvalp och stormens tjut från den. Men då man såg in i den så var den tom. Det var bara två vattenpölar på bottnet. Samma procedur upprepade sig.

Så drömde jag juni 1994 att vi hade uppvärmning i jumppan i jumppasalen i högis med Åija. Vi sprang omkring i en ring i jumppasalen, alltmedan Åija som vanligt stod mot väggen i mitten av jumppasalen med armarna i kors och såg ut som en sfinx som han brukade göra då. Och som jag i högis alltid tyckte att såg roligt ut och fnissande alltid joggade förbi Åija då.

I drömmen så kom jag vändandes och sprang mot scenen då jag såg Åijja just stå med armarna i kors och som en sfinx, och jag försökte hålla mig för flin i drömmen, men jag snubblade på golvet och fick näsblod, då det såg så roligt ut. Fast det tog inte ont i drömmen. Åija kom bara och frågade hur det gick i drömmen.

Nostalgi! Måndagen den 24.5.1993 såg jag Rocky ettan på tv första gången i mitt liv. 29.5.1993 var jag i hesa och köpte Darkthrone's Under a Funeral moon skiva, som var grym! Jättebra tyckte jag den var då jag hade lyssnat på den några gånger, men de första 10 sekunderna tyckte jag det var ett så rått och minimalistiskt sound och annars också något jag inte hade hört förut, så jag tog bort skivan från skivtallriken efter 10 sekunder, såg på skivan med förvåning och tänkte "Va e de här?" Jag blev fullkomligt häpen, då jag trodde jag hade hört ganska mycket då ren! Men jag börja digga det fullt som sagt efter några gångers lyssning.

På många sätt var ungdomarna friare förrivärlden måste jag säga. Intoleransen och populismen har ökat då man  inte ser med lika blida ögon på festande ungdomar nuförtiden som då jag var 16. Eller då Iltalehti inte har Iltatyttö-brudar längre. Iltalehti rider på den populistiska och intoleranta vågen, då de tog bort Iltatyttönä från deras tidning. Samma sak är det populism då högiselever inte mera får gå ut i stan under rasterna. Det är mycket farligt med Iltatyttöofobi! Man är verkligen ute på hala populistiska isar om man är en iltatyttöofob!. Våldet och iltatyttöofobin har ökat oroväckande. "Det börjar med Iltatyttöofobi, och slutar med krig och misär"

Jeppjepp. Jag kom nu mittiallt bara ihåg från yrkis 95-96, så var det två typer i yrkis som var kaverin med varandra och som kallades för "Hubba Bubba ja Tohtori Esinahka". Dom var från typ Sjundeå eller något vill jag minnas

Detta är Kummeli-sketchen som jag såg juni 1991 första gången då någon stuntman med manager kommer till platsen var stuntet ska genomföras med en gul Möukk.

https://www.youtube.com/watch?v=Ew7xw7tahNI

Vad såg Tapanis brorsa och farsa? Eller såg dom något alls?

Jåå, Tapani Kuningas var ju en UFO-expert. Trots att jag inte alls tror att det är fråga om utomjordingar, tror jag det ligger ett korn av sanning i 1-2% av historierna kanske. Resten kan förklaras med humbugeri, naturliga fenomen, missuppfattningar och så vidare. Men intressant att läsa om sånthär.

Jag lånade första gången boken "Ufoja Suomen taivaalla" Av Tapani Kuningas sommaren 1989. Och läste om olika spännande rapporter då redan. Men då redan förstod jag att det är nog inte fråga om besök från rymden. Det är snarare fråga om nåt slags hologram eller något. Inre upplevelser och hologram eller något, men det är spännande och fascinerande ämne fortfarande för mig, även om jag inte är intresserad av någo ufo kulter eller något liknande. Men roligt att läsa om vad folk anser sig ha sett. Jag dömer inte ut det som galet, som majoriteten. Vad är det bort från någon, vad någon säger sig ha varit med om? Inte behöver man ju tro på det så bokstavligt, men som fenomen är det intressant.

Som morsan var förargad på Tapani Kuningas då 1989 då jag läste hans bok, då hon tyckte att han skrämde mig med sina historier, och hur en fullvuxen kar kan skriva så övertygande om sådant! Som hon sade :P Men han skrev övertygande för en 12-åring. Typ om UFO/Humanoid-juttun såhär: Moni luonnollisesti hymyilee näille jutuille. Mutta on hyvä tietää, että jonakin päivänä hymy saattaa hyytyä. Näin on käynyt jo tuhansille suomalaisille.

Det att det är ett inre fenomen, psykologiskt, så är logiskt med tanke på att det finns rapporter om folk som blivit "kapade" av ufon och upplevt det som verkligt medan det funnits åskådare med som ingalunda sett att personen varit i något ufo, men som haft märken som kommit efter deras påstådda Ufo-upplevelse på kroppen. Det kan vara besläktat med stigmata fenomenet, där troende katoliker för mittiallt sår som det börjar blöda ifrån på händerna, då de tänkt på den korsfästa nasarén, som förmodligen var en narcissist som lyckades manipulera, om han nu fanns på riktigt. De romerska härskarna förstod att kristendomen var ett bra maktinstrument, så de som trodde att de tog åt sig kristendomen för att de trodde att Jesus var världens frälsare så gör jag besvikna nu. Det var BARA fråga om politik, ingenting annat. En personkult likt Kim Il Sung i Nordkorea, som ju är evig president i Nordkorea har de bestämt.

Jag läste då första gången fallet om "Tiittu-Vaari" Det lär ska ha hänt i början av 1700-talet att en gammal "vis" man i Sahalahti som kunde b.la. stämma blod. En dimmig morgon ska en tjäder ha landat på hans tak. Då det hänt tre mornar i sträck ska den gamla gobben ha sagt: "Sain käskyn lähteä perämetsään, ja minun on käskyä toteltava" Samma dag ska ett UFO ha uppenbarat sig över byn och folk hade blivit vettskrämda och sprungit in och i kristen kutym ha bekänt sina synder för varandra, då de trodde att domedagen var nära då de såg ufot.

Tredje dagen vågade byn invånade sig ut igen. Då "Tiittu Vaari" var försvunnen så for de ut till skogen och söka honom. Mittiallt kom det en björn i skogen framför Tiittu-Vaaris son. Björnen började prata som en människa: "Älä minua pelkää. Ilmoitan vain, että turhaan sinä isääsi etsit. Näithän sinäkin sen hopeanhohtoisen taivaanlaivan. Se vei isäsi ylös korkeuksiin, parempaan maailmaan missä asuu ihmisiä korkeampi oleva rotu. Isäsi on siellä hyvä olla, eikä hän kaipaa takaisin"

Efter det slutade dom söka efter Tiittu-Vaari. Man lär ska ha talat mycket om händelsen, men då det kom en ny präst till Sahalahti, som dömde ut sådant prat som fylleristers och enfaldigas vidskepelse, så föll storyn så småningom i glömska så gott som.

Vad ska man då tänka om det? Mycket är säkert efterkonstruktion, men man kunde ju riktigt tänka sig någon kristens utdömande! Det är ett tidlöst fenomen. Även i HBL kritiserade någon präst dåtidens Ufo-program på tv:n (1995) och sade att han inte tycker om då tv;n skrämmer barnen med sina sagor. Säger han, som hjärntvättar och primsignar barn åt kristendomen, då de är spädbarn!!! (dvs döper)

Fast jag förstår att det låter som rena sagor! Vet inte alls vad jag ska tycka om detta fall, bara att det  rätt så fascinerande story. Björnar kan inte prata som människor, men OM det är fråga om någon sorts programmering/robotbjörn... :) Äh, denna historia har säkert ändrats mycket med tiden kan jag tänka mig.

Fast det påminner lite om storyn, att då Kim Il Sung dog, så kom tusen tranor och förde honom till himlen. (riktigt konkret, enligt Nordkoreansk propaganda...) Och även att en massa fåglar ska i Kim Il Sungs dödsögonlick ha flygit invid Kim Il Sungs staty i någon stad i Nordkorea suttit där en stund på marken och bugat framför statyn, innan de flög iväg igen..... :D

HAHAHA! Jag drömde en konstig dröm om att jag var i Pyongyang morgonen till 6.12.2011. Elva dagar efter kastade Kim Jong Il väven.. Ren slump, eller? Ni kan själv se vad jag skrivit i mitt inlägg då runt dessa tider. Jag associerade nämligen det rena och liksom fräscha i drömmen sedan (trots att det var sommar i drömmen) med hur det var ren snö på backan i Kim Jong Il's begravningståg i nyheterna. Och den melankoliska, vemodiga känslan i drömmen...

Är det människans psykologi, som kan framföra dessa fenomen? Jag vet inte. Men jag tror att det finns mycket mer än vi förmår att förstå med våra fem sinnen. Det folk inte brukar förstå, är att våra egon är fångade i sinnenas illusion. Det finns inga färger. Bara nyanser. Utan våra sinnen är allt, hela naturen bara en pixelmössö med olika nyanser av ljus och mörker. Utan vår hörsel är det bara stötvågorna av ljud som finns, inte själva ljudet. Så illusionärt är det som våra sinnen förmår att uppfatta. Så t.ex. en vacker solnedgång är egentligen bara en illusion. Utan våra sinnen ser den annorlunda ut. Bara olika toner av ljus.

Jåå, jag drömde faktiskt samma morgon om en såndän Sonja såg jag nu då jag såg i detta inlägg :) En otroligt vacker savon tyttö som jag faktiskt inte sett på 10 år. Jag drömde att vi var i Bukarest och hånglade på en soffa i ett sjaskigt hotells reception. Hon var från Kiuruvesi.

Nå iaf. Tapani Kuningas berättar i sin bok Ufoja Suomen taivaalla, om då han var och plocka blåbär med sin brorsa och föräldar 1965. Tapani märkte ingenting, men både hans brorsa och farsa såg en stenbumling i skogen som de ej  sätt förut. Så såg de en liten gubbe med grön dräkt och morotsfärgad hy. Tapanis farsa sade att han sprang i skogen och det lät som att gubben skulle ha sagt: Voi, voi, voi, voi, voi!! medan han sprang. Som Tapanis farsa sade: Minä ihmettelin, että mitäs tää poika tässä juokselee ja voivottelee.

Mittiallt vände sig gubben mot Tapanis farsa och såg honom rakt i ögonen. Så kom han springades emot Tapanis farsa, men vände sig sedan om och sprang mot motsatt riktning, gjorde en kullerbytta och försvann. Han såg nog sedan, att det var snarare fråga om en gobbe och inte en pojke.

Tapani såg ingenting, då han enligt honom själv, bara koncentrerar sig på att plocka blåbär då han är i skogen. Tapanis morsa märkte heller ingenting.

Jag kan tänka mig, att Tapanis farsa och brorsa hade beslutat sig för att lite skoja med Tapani då de visste att han tror på ufon och humanoider. Alternativt var det ett djur de missuppfattade, eller...?

Eller som ett av fallen i hans bok Ufoja Suomen Taivaalla, där två kompisar körde omkring och semestrade i norra Finland augusti 1962. Kuningas börjar sin historia med sin något komiska och övertygande stil att det faktiskt ska ha hänt på riktigt: Helsinkiläinen Ilmari Karunto on eräs niistä monista suomalaisista, jotka ovat istuneet humanoidin kanssa samassa autossa  Så tog dom upp en liftare på en ödslig väg. Ena av kompisarna for till baksätet och sitta för säkerhets-skull (Då de nu tog upp en okänd kar) Han märkte att han hade sex fingrar istället för 5. Sedan såg han att liftarens ögon var liksom konstiga och sneda.

Mittiallt märkte liftaren från spegeln att han i baksätet betraktade honom, och tog hastigt fram solbrillor som han tog på sig. Han i baksätet började känna sig orolig till mods och frågade, för att nu ha något att fråga: Mistäpäin Suomea oikein olet? Liftaren såg ut att fundera en liten stund, sedan hörde han som hade frågat frågan liksom inifrån sitt huvud ett svar att han ingalunda är från Finland, men han är på rundfärd i olika delar av jordklotet. Så sade liftaren att där är hans plats att gå av. Han tackade vänligt för liften och satte igång att gå. De två kaverina följde hans gång en liten stund, enda tills liftaren började levitera och gick i luften över en hög. Kato! Kundilla on levitaatiotaidot! Sade ena kompisen åt den andra kompisen.

Så då de fortsatte köra så stannade bilen mittiallt och de hörde nåt surr bakifrån som blev starkare. En grå mojäng såg ut att flyga ovanför dem, och bilmotorn startade igen efter den hade flygit iväg. Andra personer ska ha sett någo ljussken i närheten vid samma tider.

Detta låter som ett stort jävla skämt och riktigt komiskt. Det är min första tanke! :D men jag höttar inte med nävarna och vill ge folk stryk för att de talar om och/eller tror på sånthär, som många andra. Jag undrar förresten vad tolerantingar skulle tycka om dylika rapporter. Är de toleranta mot människor som berättar sånthär också?

Det är naturligt att vara skeptisk till sådanahär rätt "far out" rapporter. Man kan inte vara nog skeptisk till liknande rapporter. Men det är en sak. En annan sak är att börja bli arg och vifta med nävorna, som folk brukar göra då de hör sådana här saker. Vad är det nu sen fråga om att folk blir så arga? Är de undermedvetet rädda för Ufo-juttun, då deras undermedvetna tycker det är jättekusligt, så de kanaliserar det till ilska och fanatism? Eller vad är det fråga om?

En sak är säker. Vad än UFO-fenoment är för något, så är det inte fråga om utomjordingar. Någon annan förklaring har det. Säkert kan 98-99% av fallen ungefär förklaras "naturligt" Det finns dock en hård kärna. Men det kan vara allt från psykiska till parapsykiska upplevelser, och kanske andra dimensioner som öppnar sig spontant och misstolkas som ufon..? Men utomjordingar från en annan planet är det inte. Avstånden i det fysiska universum är för stora. Dessutom beter ju sig de s.k. ufona så konstigt och abstrakt. Riktiga utomjordingar skulle knappast bete sig så. Ufos tycks inte alls vara på modet nuförtiden. Annat var det på 90-talet. Nåväl, det kommer väl och går det också.

Det finns fyra (4) huvudklasser av vuxna människor i "bästa ålder" (arbetsför ålder) har jag märkt i detta samhälle. Detta är ett modernt klass-system. Dessa är

1.) "Vanliga" människor. De kan vara alltfrån donare/firmaägare och Bk-46 sympatisörer till akademiska, lärare och professorer och det ena och det andra. Men folk som har "Villa, Volvo, Vovve" och vanligtvis ungar.

2.) Konstnärer/Bohemer. Dessa kan ha jobb eller vara arbetslösa bortsett från deras egna projekt som de livnär sig på. De är alltid kreativa människor, som har hittat sin grej inom konstens värld. De kan vara allt från musiker till producenter, skådespelare, författare, poeter etc. De kan vara allt från julkkisar till okända, men dessa är inom samma klass. De kan vara singlar eller ha bildat familj. Det spelar ingen roll.

3.) Kriminella. De gör sitt egna "jobb" med stor iver och stort engamemang, vare sig de är knarklangere, rånare eller vad de nu är. De har ett stort drive på den punkten. De är något, trots att de är kriminella. Och kvinnor beundrar ofta dom i hemlighet.

4.) Långtidsarbetslösa, sådana som är på "Tukityö" eller "Kuntouttava työtoiminta" i någon s.k. "Työpaja". Dessa brukar inte ha något eget drive alls, och brukar vara osäkra människor som bara låter sig snällt och passivt styras av TE-byrån utan eget engagemang. De flackar med blicken, undviker ögonkontakt med folk och gör snällt och lydigt gratisjobb. Eller så sitter de bara hemma. Vad är egentlign bättre? För en vanlig människa, som blivit offer för omständigheterna, är gratisjobb INTE bra alls. Det är slaveri. För en passiv typ med lindriga psykiska problem eller någon som är utvecklingsstörd kanske kuntouttava työtoiminta eller annat gratisjobb är en bra idé, men inte åt friska människor.

Märkväl, man ska inte generalisera och automatiskt få fördomar om någon är på gratisjobb. TE-byrån kan tvinga fullt arbetsföra människor till slavjobb, om man haft lite otur i livet och ofrivilligt blir arbetslös. Men de flesta på dylika gratisjobb har nog någo bakomliggande problem. Ingen tvekan om den saken.

De är ofta feta och ser lite alkoholiserade ut, vilket tyder på brist på självdisciplin. Nr 4. är den lägsta klassen i hierarkin, som ingen uppskattar eller respekterar och inte får brudar. Så är det bara. Jag är inte våldsam, men om jag skulle hamna i slagsmål eller något, så önskar jag att det vore från nr. 4, för där skulle man knappast få så mycket trubbel med vare sig lagen eller kriminella, då ingen tar dom på allvar ändå. Och ofta är dom som sagt passiva och snälla, så jag skulle kanske inte heller riskera att få stryk tillbaka. De skulle bara veta, att ingen respekterar deras gratisjobb, och att de lika bra skulle kunna sitta hemma och göra ingenting. Så är det ju! Förresten borde man alltid få lön och donarens rättigheter för ett jobb, så dom utnyttjar dessa (ofta) snälla och undergivna människor, som ingen respekterar och inga brudar får, till att jobba gratis!

Jag konstaterar bara sanningen här, hur saker och ting förhåller sig på riktigt. Jag skriver bara det alla egentligen vet, men som det är politiskt inkorrekt att tala högt om. Jag konstaterar bara, att folk tänker sådär, då jag också sådär spontant tänker att skulle jag hamna i slagsmål, skulle grupp 4. vara den riskfriaste gruppen att få otalt med eller något, då dom är maktlösa.

Men ingen skulle behöva jobba gratis. Det tycker jag nog är orättvist. Och ända räknas de som lika arbetslösa som dom som bara sitter hemma! (och som folk respekterar mest av denna klass, då det är ett tecken på styrka och icke-undergivenhet, om man inte går med på att gratisjobba-så de långtidsarbetlösa som drischar hemma har åtminstone lite mera respekt bland folk vanligtvis) Och så ska man komma ihåg som sagt, att TE-byrån helt kallt kan sätta människor som faktiskt vill kämpa och ha ett riktigt jobb, tillsammans bland de som inte vill det. Så dessa hör egentligen inte till klass 4. Men TE-byrån har i sin iver tänkt dom som likadana. Det är systemet som har knivat dom i ryggen, och dömt ut dom och satt dom på kuntouttava. Och folk får ju sedan fördomar och tror att dom med hör till samma kategori som de som faktiskt HAR problem, eller är lata och passiva och har inget drive till något.

Sedan kan  det ju faktiskt bli så, då arbetsgivare och brudar sedan får fördomar om dom, då dom sätts på kuntouttava! (Det är faktiskt mest karar som sätts på kuntouttava työtoiminta och liknande såvitt jag förstått)

Det var engång en vänsterpartist som tyckte det var bra med kuntouttava työtoiminta som jag läste i suomi24 att han tyckte. Där ser man hur skenheliga de ofta är! Då vänsterpartister ju alltid har sagt sig stå på "de svagas" sida och för solidaritet, så försvarade karn sedan slavjobb! ::D Alla politiker är nog förvisso hycklare.

Jag minns nu bara mittiallt då jag hade klottat något som liten. Och jag fick en choklad/vanilj-pudding. Sedan var morsan och farsan och följde med då jag åt. Kyttade på mig då jag satt i köksbordet och åt med sked. Så sade farsan: Han klottar! och morsan ögonblicket efter: Han klottar! så tog dom bort chokladpuddingen från mig och jag fick inte äta den för att jag åt tydligen så klottigt. Nu var det väl någon sorts uppfostran/pedagogik det också nog. Jag var en 4-5.

Jåå, så minns jag syrrans julfest i lågis december 1981. Det var från morgonen till ungefär 11:30 eller någo liknande program. Någo teaterföreställningar och så. Och som så liten som jag var så var ju även ettorna jättestora, tyckte man. Så gick jag, morsan och syrran på Köpmansgatan. Farsan var på jobb. Vi gick invid bokhandeln som fortfarande är på samma plats. Vi sku gå hem via någo butiker. Det var mulet. Just då vi gick invid bokhandeln så kom det en tant i kanske 70-årsåldern som morsan kände på något sätt, emot. Hon såg sedan på mig och syrran och sade såhär: OJ, Oj, va stora de har blivit!! Menandes mig och syrran.

Jåå  de e synd att de river yrkis nya byggnader! Det är sin egen nostalgi i dom. Då man var väldigt ung och naiv, men det hade på ett sätt sin charm. Världen kändes mycket mer magisk då, och som att man hade hela livet framför sig. Och det var stil att bli vuxen som man blev då man var 18. Trodde jag.

Jag har märkt ett fenomen. Och det fenoment är brudar nu framförallt i vårtider, som ser bakom sig då man kommer med bilen då de går på trottoaren. De liksom, som om att de sku ana att det kommer en kar med bilen, ser bakom sig och fångar ens blick och avslöjar att man kollar in dem. Men de ser nästan alltid rätt glada och smickrade ut, då de märker att man kollar in på just dem. Ett kollektivt fenomen bland brudar. En massa brudar som int har nå med varandra att göra, men ändå samma snabba blick bakom sig, och ser alltid rätt glada och smickrade ut. Typ samma min där också. Vilken tur att jag ser mycket yngre ut än jag är, för alltid trevligt att få smickrande blickar av tjejer i 20-årsåldern, hehe.

Sedan finns det de brudar som ser med blicken mot marken och så också då man kommer emot dom med bilen. Men det beror från brud till brud och från dag till dag och från humör till humör, naturligt nog. Men det är nice med snygga brudar som blir smickrade då man ser på dem! Jag såg Karis vackraste brud innan påsk då jag körde, men hon är ingen randombrud, utan helt i sin egen klass. Skulle kunna tänka mig att inleda ett förhållande med henne om man skulle ha en chans på henne, men knappast men drömma kan man alltid!

Uppdatering: På tal om Tiittu-Vaari. Enligt kyrkböckerna lär det ska ha funnits en jasse som stämmer in på Tiittu-Vaari i Sahalahti som dog 96 år gammal 1728. Titus Siegfredinpoika ska han ha hett. Enligt dödsattesten ska han ha blivit begravd i skogen då de flydde undan ryssarna under stora ofreden, för att sedan ha flyttats över till gravgården, så han for nog inte upp till himlarna med något Ufo. :) Det är någon som har undersökt detta närmare.

Enligt teorin så var Tiittu-Vaari som soldat i Danmark då han var ung grabb, för han ska ha varit "ratsupoika" vilket betyder soldat och tjänat svenska kungen i kriget mot Danmark då.  Då någon dansk stad ska ha kapitulerat så står det skrivet, att de for in i en kyrka där det var en stor och fin målning om folk som tas upp i skyarna av ett stort himlaskepp. Denna målning kanske gjorde ett stort intryck på Tiittu-Vaari, som kan ha varit med i kyrkan och han kanske talade om den under hela sitt liv hemma i Sahalahti. Och då han kastade väven, kanske folk sade på skojs skull att han slapp nu sedan upp i skyarna med himlaskeppet! Och därifrån kanske legenden om Tiittu-Vaaris Ufo ska ha kommit. Talande björnar igen är ett urgammalt inslag i finsk folklore.

Detta låter inte alls orimligt. Och historien ändrade sig genom århundadenas lopp till att bli ett ufo som förde honom till en annan värld. Jag tycker det låter mycket sannolikt att det är så. Fascinerande som en science fiction historia dock! Men det är också fascinerande hur man kan komma fram till trovärdiga teorier om historier som låter helt osannolika, om man lite gräver!

Hehe, nej jag tror inte så för att jag tycker det är så kusligt så jag vill trösta mig själv med en logisk förklaring, men helt enkelt för att det låter som en logisk och rimlig förklaring till något som annars skulle vara jätte-osannolikt, om int omöjligt. Dock använder många människor skepticismen som tutt och snuttefilt för att trösta sig själva, då något låter så kusligt och till synes oförklarligt, så det inte(enligt dem själva) får vara sant! Som sanndrömmar exempelvis.

Som jag engång i högis berättade att jag läste i en bok om en som hade drömt att hans farsa sade att du kan ju gå till banken! Så sedan då han farit ut  och förbi någo staket så drömde han att han blev påkörd av en liten gul bil. Ett halvår senare sade hans farsa på riktigt: Du kan väl gå till banken? Han hade hört detta någonstans, det lät bekant. Han mindes dock inte då sin dröm. Just då han hade passerat staketen, så kom han ihåg sin dröm, och såg den gula bilen som hastigt närmade sig och han blev påkörd, men kom ganska lindrigt undan. Jag tror absolut på äkta sanndrömmar. Och jag tror absolut att de inte är någon slump. Speciellt som jag skrivit upp drömmar som besannats sedan, som jag med vanlig logik inte skulle ha kunnat veta något om innan. Men. Minnen från framtiden. Det är ett helt naturligt fenomen. Det är egentligen fel att kalla det för övernaturligt, då allt som händer i naturen och kosmos är naturligt. Därför är också sanndrömmar och telepati naturliga fenomen och inte övernaturliga fenomen, då de händer i denna natur. Så det är egentligen fel att tala om dom som övernaturliga fenomen. Man har bara inte kunnat förklara dom ännu.

Men äkta sanndrömmar kan inte bortförklaras av skeptikernas humba-bumba förklaringar om dom som "slump, inbillning, etc." Men för all del, de har rätt att tycka det är omöjligt. Men det är ett ovetenskapligt tänkande att tänka så. Ibland tror man att dom har knarkat för mycket och därför ägnar sig åt humba-bumba förklaringar, eller så som sagt använder de skeptiska förklaringar som tutt och snuttefilt för att de är rädda på riktigt, och tycker det är kusligt, som jag skrev. För att trösta sig själva. Förstår ni hur jag menar?

Jag berättade tex. om han som drömde om den lilla gula bilen åt en kaveri februari 1991. Han såg riktigt rädd ut och sade: Nå nää-i!! DeDÄR kan int stämma!!!  Man märkte helt klart att han blev skraj, då han tyckte det lät så kusligt och valde att försöka övertyga sig själv att det inte kan stämma, för att trösta sig själv och komma ifrån dendär kusliga känslan som satte sig som en hinna över hans sinne efter att jag hade berättat om drömmen för honom. Sådant hade inte funnits tidigare i hans tankevärld. Jag skakade om grundvalarna i hans psyke på samma gång då jag berättade om detta tror jag :) Där var ett klassiskt exempel på någon som använder skepticismen som tutt och snuttefilt, för att trösta sig själv gentemot den kusliga känslan att tänk om det ändå är sant?

Förresten, varför låter det så konstigt i mångas öron? Jag har aldrig kunnat fatta det, hur folk kan tycka det. Jag accepterar och respektarar, och folk får tänka vad fan dom vill. Men JAG har personligen inte förstått mig på det. Vårt universum/sinnets illusioner är kanske mycket mer komplicerat än vad vi kan vänta oss. Kanske det är utomsinnliga glimtar detta med sanndrömmar? Var tiden kanske är ett? Och det är inte fråga om något "önsketänkande" eller något, som många skeptiker felaktigt antar att folk som tror på detta gör det för att "önsketänka" -utgående bara från dom själva och deras tankevärld. Det är djupare än något önsketänkande och spelar ingen roll vad skeptiker säger eller inte säger. Dom får tro vad dom vill om det som sagt, och fast hoppa kullerbyttor av ilska, då cirka hälften av Finlands befolkning tror på dessa fenomen om jag minns rätt (sanndrömmar etc.)

Jåå, syrran drömde engång en dröm då jag var i fyran vårterminen 1988. Hon drömde att det var en jättefin sommarkväll, och vi for ut på trappan jag morsan farsan och syrran hemma hos oss då det var en så fin och härlig kväll. Vi satt ute på trappan till farstudörren och riktigt njöt av kvällen. Grannarna till vänster om oss hade också fått samma idé och satt ute på deras trappa. Gobben i huset kunde i drömmen spela gitarr och sjunga och spelade gitarr och sjöng jättefint medan de satt ute på trappan.

Sedan for de någonstans med bilen. Gobben sjöng och spelade ännu då de körde förbi oss. Sedan for vi andra in, och syrran blev ute. Hon såg en lysande prick på skyn och undrade vad det var för något. Så såg hon att det stod "UFO" på det och blev rädd, men ingen öppnade dörren då hon ringde på och hon slapp inte in och var helt förstenad ute på gården tills hon vaknade.

Syrran är inte alls intresserad av ufon, men hon hade väl hört på mig så mycket så det kom i drömmarna åt henne kan jag tänka mig. Så slog vi engång vad att jag ska få femtonni i mark av syrran om hon någongång ser ett UFO. Så drömde hon att hon såg ett ufo och tänkte att neeej, nu måst ja ge femtonni åt (*mig*)!

Jåå, ja var i Sineaaria idag(torsdag) och köpte en munharpa åt mig för 2 ege. Det ska bli kul att testa här i något skede.

Det om det.  Sku va roligt att det sku hääända något för oväxlings-skull!!! Fast att man sku se ett Ufo!! :D Eller som Antonio Villas Boas i Brasilien, som påstod sig ha haft sex med en blond rymdkvinna då han blev kapad in i ett ufo!! Det kanske sku pigga upp i tristessen.. boooooriiiing..

1996-Året då allt bara hände.

Alltså vittu de e längisen så satan år 1996 nu vid dehär lage, men 90-talsnostalgin i mig är stark för det. (Även 80-talsnostalgin, fast det var helt andra tider då-och kan inte alls jämföras med 90-talet och mina tonår. 80-talet är ett avlägset töcken vid detta laget)

Man kan dela in 1996 i två halvor. Ett innan och ett efter, eller något. Första delen är fram till midsommar och andra delan resten av året. Varvid andra delen var mycket bättre, men även första delen hade bra och nostalgiska stunder, för all del.

Jag tillbringade tiden i yrkis. Alltså vårterminen 1996. Jag hade fått i januari på postorder jättebra skivor av Necromantia och Mortiis b.l.a. Februari 1996 köpte jag Burzum-Filosofem, som jag diggade också. Jag var på internet första gången i mitt liv januari 1996. Då var det splitternytt och spännande kind of. Lite var jag rädd att allt traditionellt sku dö ut p..ga. internet. Med alla sina fördelar, så dödade nog internet lite ug-kulturen. Allt blev mycket enklare, och man behövde inte anstränga sig. Istället för att via traditionellt brev beställa en kassett-demo från nåt exotiskt land och få en fysisk kassett på posten, så kan man nu kolla på youtube istället bara. Så på det sättet dog ug-kulturen. Men, tiderna ändrar sig.. Internet har stora fördelar nog också, ingen tvekan om den saken. Det är inte som med statsägd tv och dagstidningar, att de bara har monopol på en sanning, som det var förrivärlden. Och det är fantastiskt bra, att det inte är så längre. Och liknande fördelar finns det med internet. Fast det var mycket roligare och intressantare förut internet, och såg bättre ut. Nu ska allt liksom koncentreras på internet också. Facebook t.ex. Och det är reklamsnuttar på youtube!!! (aarggh!!) Det var mycket roligare och mer charmant med personliga små hemsidor tycker jag, som folk hade.

Jag var så purung och oerfaren som 19. Än hade man inte hunnit bli hård och cynisk med skinn på näsan. Man såg världen ur ett rätt så romantiskt perspektiv skulle jag våga påstå. Jag var inte så speciellt tuff eller något. Åtminstone första halvåret 1996 var jag en blyg, rätt känslig och osäker yngling skulle jag vilja påstå. Jag var mycket pratsammare och okänsligare och säkrare 1990 typ. Så det är inte mina grunddrag dock att vara osäker och blyg. Men då man märkte, att man faktiskt var ovanligt barnslig, och kanske senare i utvecklingen än de flesta andra, så blev det så genant och tokigt liksom, och jag blev rätt självkritisk.

Jag minns i början av juni 1996. En kaveris föräldrar ägde en krog i stan, och vi var där nattetid då det var stängt. Vi satt i mörknet och drack cokis och rökte cigaretter och pratade om olika spännande saker, som brudar, parapsykologi etc. Alltmedan regnet och vinden piskade mot terass-fönster rutorna utanför. Det var stil.

Jag var faktiskt i Sverige sommarn 1996. Bl.a i Uppsala och Sigtuna. Sigtuna är en trevlig liten stad, och det är nåt magiskt i Uppsala gravhögar.

Jag tyckte det skulle vara kul att åka till Sverige, då jag hade vart där senast sommaren 1991. Jag tänkte lite att om det är barnsligt att åka med sina föräldrar? Men tänkte sedan att vafan, och kom med ändå. Morbror med fru och två kusiner var med och vi var med två bilar i rörelse.  Vi åt spaghetti med malet kött i en bekants sommarstuga i Sverige. Det var stil. Det kom en sommarstugegranne på besök då han sku fråga något. Och sade: Ah, ni har Finlandsbesök? (Han hade väl sätt min morbrors och farsans bil med finska registerbrickor)

Så köpte jag en som då var en splitterny nyhet som jag int hört talas om, och såg första gången i Viking Line's Tax Free shop, då vi var på väg hem till Finland den 15:tonde juli 1996. En hel liter Koskenkorva Pink Cat, flaska. Hallonlikör. Jag drogs till flaskan av 3 olika anledningar. Och dessa anledningar var: 1.) Det var KOSKENKORVA, och det var ju tufft och stil så att säga. 2.) Det var hallonlikör och såg göti-gött ut. 3.) Det var en bild på en attraktiv brudkatt i etiketten, och det kändes som "vuxenvärld" helt enkelt och något som snart skulle gälla en själv. Sexliv etc. Så tänkte man, därför satt man flaskan i korgen. Det var så "Anti-barndom" hela flaskan liksom. Det var en upplevelse att köpa flaskan då. Barndomen var ännu så nära, så det kändes jättehäftigt att vara "vuxen" som 19.

En sur gammal kärring frågade mig i kassan sedan såhär (hon pratade finlandssvenska) Hur gammal e du? Jag kom int att säga något, men farsan stod bakom mig och sade: Han e 19. Då blev den sura kärringen direkt mycket gladare och jag behövde inte visa papper. Hon tyckte väl det var gulligt och något komiskt med en osäker 19-åring som köper alkohol eller något. :P Sånt intryck fick jag.

Konstigt att dom slutade med Pink Cat. Fast det var en succé. Men det är ju så, att allt som är jättegott så slutar dom att tillverka, medan allt som är uäk tillverkar dom gladeligen årtionde ut och årtionde in. Så är det ofta, och jag förstår mig inte logiken i det.

Sedan fanns det Koskenkorva Black Cat också lite senare. Sådant drack jag i en fickplunta Karisnattn 1998. Det var en som begärde en huikka och berömde mig sedan över att ha lagat en prima salmare! Jag iddes ju inte säga att det var direkt från flaska på Alko, och att jag ingalunda lagat den själv, hehe.

Jag parkerade bilen för att se på de rivna yrkisbyggnaderna häromdagen, som jag ska berätta mera om snart. Men först detta. Jag parkerade bilen, stannade motorn och öppnade dörren och satt och chillade en stund innan jag gick ut. Det kom en skata typ en halvmeter från min öppna bildörr, och började äta av en glass-strut som smultit på gatan, som nån lämnat efter sig. Skatan märkte inte mig. Jag sade: Hej! Och skatan blev totalt överraskad, hoppade typ upp av rädsla som i en pilateckning eller något, innan den flög iväg. Det såg komiskt ut, haha.

Jag såg att de rivit de nya yrkisbyggnaderna. Med ett visst vemod såg jag det med egna ögon då jag var ute och gå i söndags. Nåväl, de gamla byggnaderna ska ju sparas vad jag förstått, som tur ju är.  Int var tiden i yrkis på det sättet något rolig, även om det hade sina bra sidor. Det var mycket bättre då efter sommarn 1996. Då allting hände. Då allting bara sade *poff!* och det kändes som helt nya tider. Då man rökte cigaretter utan att tänka på någo hälsomässiga saker eller pengar, utan helt harmlöst bara rökte sina cigaretter och tyckte bara att det var gött. Då man levde en dag i taget. Väldigt på något sätt rento liv nog var det ju.

Ett minne har jag från yrkis. Ett av många. Vi var i omklädningsrummet och det var en som visade ett älg-gevär han hade med i en stor tygkass, då han sku fara och jaga med sin fafa efter skolan. Han låste dörren till omklädningsrummet, "Så att ingen tror att vi ska skjuta nån!" Som han själv uttryckte saken. Sedan såg vi på geväret jag och några grabbar där. På 00-talet skulle det ha blivit megapanik, om någon kommit till skolan med gevär och nuförtiden också för all del, men på 90-talet var det mer rento på det sättet iaf. Ingen tänkte på skolskjutningar den tiden.

Vi talade med en kompis om att många i tonåren , speciellt just i 18-19 års åldern, Som då var karismatiska och var tidiga i utvecklingen, och hade bra drag med brudar och sociala och självsäkra, har det gått riktigt illa för som vuxna. De är antingen döda eller missbrukare  eller något. Eller så är de norm "fellow citizens" som ser slitna och äldre ut för sin ålder, och är gråbleka och icke-fascinerande tavis-människor med en familj att försörja och jobb att slita i. De är ingenting speciellt alls mera, bara fast i systemets ekorrhjul. De är gråbleka tråkiga vuxna "fellow citizens" utan ett uns kvar av sin ungdoms rebellmentalitet.  Allra minst upplevs de som attraktiva av unga vackra kvinnor. Vilken tur att inte jag också är en sådan. Skulle man ha vetat det då man själv var i 18-19 årsåldern, men då tänkte man ju bara att dom var lyckans ostar.

Jag var då sannerligen inte något berömd eller karismatisk i den åldern. Snarare räknades väl jag som en tönt :P

Men man slapp t.om. på då 1996, så nog kändes det som ett revolutionerande år nog! Mitt personliga 1968, så att säga.

På tal om yrkis. Jag åt i matsalen bara engång där, och det var första dagen höstterminen 1995. Sedan började jag fara till dendä närbudjun som nu e antikvariat och köpa Da Capo choklad, 5-6 stycken batonger, och åt det som lunch istället. Int liiite dumt, men int tänker man så långt i den åldern alltid.

Alltså jag var så oskuldsfull och hade inte blivit fucked av pubertetet eller vuxenvärlden då ännu, och var glad och nyfiken grabb... 1990. Jag började nu bara här igen tänka på morsdagen 13.5.1990, då det brann häftigt i ett hus vid Edegatan/Alingsåsgatan-korsningen. Där var det nu är ett rött trähus, som inte alls är så snyggt som det gråa betonghuset som var där förrän det brann.

Men jag var faktiskt som jag sade här ovan. Ett barn. Ett rent barn då. En nyfiken grabb som livet inte hade gjort cynisk, eller puberteten kaotisk. Jag minns ännu liksom känslan som jag kände då..

Men jag minns så solen sken den dagen ur en klarblå himmel och det var varmt och skönt. Vi satt ute på trägårn och åt paketgläbä med familjen. Mittiallt börjar sirenen tjuta. Brandlarmet som den tiden då gavs öppet. Ungefär: uuuuuUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU....!!!Jag springer direkt till cykeln och cyklar iväg och säger åt morsan och farsan att jag ska se var det brinner! Morsan mana mig till försiktighet i trafiken. Sirenen sjönk igen medan jag cyklade fullt mot centrum från Kila. Sirenen sjönk igen i nåt skede ...UUUUUuuuuuuuuuuu....

Jag cyklar från Kila och uppför Kilavägen. Fullt. Jag cyklade på måfå  mot centrum för att se om jag kan se vart brandbilarna far, för att cykla efter dom.

Då jag cyklar nerför Kilabackan så hör jag en siren från ett utrycknings-fordon: uu-aa, uu-aa uu-aa, uu-aa uu-aa, uu-aa Några sekunder senare ser jag blåljus och ser att en brandbil kommer på Bangatan mot mitt håll. Jag väntar och ser om den ska komma uppför bron, eller fara vidare förbi Affes. Den vände upp mot bron, som jag lite trodde att den sku göra.

Jag cyklar och stannar och väntar nedanför stationsberget, vid platsen för vad som skulle bli Karis nya stadshotell på 80-talet, som man tänkte. Brandbilen vänder in på bron(Bron var bredare innan dom remppade den 1992, så det rymdes bra bussar och brandbilar och lastbilar att köra där) och kommer körande rakt mot mig där jag står med cykeln. Sirenerna hörs kraftigare, ju närmare brandbilen kommer: uu-aa, uu-aa uu-aa, uu-aa uu-aa, uu-aa-UU-AA-UU-AA-UU-AA-UU-AA-UU-AA-UU-AA  Jag står och ser mot den och tänker att gobbarna inne i brandbilen tänker säkert att ja e en dabboger lort, LOL

Sedan vände den mot Alingsåsgatan. Alltså "min" höger där jag stod, men vänster från bron från brandbilen sett.

Det var bara att cykla efter den. Jag antog att den inte skulle speciellt långt, för annars skulle den ha tagit en annan väg. Om det t.ex. skulle ha brunnit i Kroggård eller Råckers, så skulle brandbilen ha farit via Kanaltorget antog jag.

Och sedan stannade den vid huset. Jag var lika snabb som brandkåren själv Kom typ 10 sekunder efter den första brandbilen, och första utryckningsfordonet ö.h.t. på plats! :D Jag antog att det var en gräsbrand först, då huset som brandbilen stannade vid (och som några gamla gobbar och annan publik redan hade hunnit ta sig och titta på, och man brukar ju se vart folk ser) såg intakt ut som jag först såg. Så hörde jag en gammal gobbe som stod och såg vid trottoaren som sade åt en annan gammal gobbe "Snart exploderar dom väl!" Jag förstod inte först vad han menade, och tänkte att han syftade på någon del i brandbilen eller vad, typ övetryck i slangen eller nåt sånt, men så såg jag att det kom rök från skorstenen,(Och fick min deja vú att jag  sett synen i några drömmar, som jag berättade om i förra inlägget) och mindes att i Bangatans brand 31.3.1990 kom det också rök från skorsstenen, och då förstod jag att det var en husbrand. Sedan direkt efter det så såg jag att vau! Sprickor i fönsterrutorna, som det sipprar ut rök ifrån! Då förstod jag att dehär en fråga om en häftig brand!

Konstigt nog minns jag mest början. Jag minns det lika bra som igår, då det är ett så levande minne ännu. Fast jag nog minns detaljer från resten av branden också. Men början var mest liksom dramatisk "hotfullt uppbyggande storm" och fascinerande på nåt sätt. (Jämför några minuter innan åskan är över en och man ser en stark åskfront komma. Lite liknande känsla Just då det var brandlarm och den första brandbilen kom, och jag anade att här är det nåt extra) Och helt obeskrivligt spännande för en 13-årig nyfiken parvel som jag var den tiden. Liksom fascinationen och spänningen finner jag inga ord för, som jag kände då.

Jag minns inte att jag skulle ha sett eller hört då fönstrena gick totalt sönder. Brandkåren hade hunnit börja sitt jobb då. Men jag minns hur vilt det såg ut då lågorna flammade ut ur fönstrena, som det gjorde. Det minns jag klart. Jag både såg och hörde lågornas liksom "rytande" ljud.

Jag minns att det började komma brandbilar från alla andra ställen än Karis också. Typ från Billnäs, Backgränd, Ekenäs, Pojo etc. Det var verkligen en häftig brand! Det var verkligen dramatiskt och så spännande så man verkligen får hönshud då man tänker på det nu i efterhand! Nuförtiden sku ju upplevelserna inte alls kännas lika häftiga då man är gammal och cynisk. Men som en 13-årig oskuldsfull parvel, ja då är det en helt annan sak! Liksom jag minns det som igår då jag cyklade och såg då första brandbilen kom! Det är som att det sku ha hänt igår då jag tänker på det, för minnet är fortfarande så i liv liksom. Så levande. Det var så sjuttons spännande och fascinerande. Man "kände på sig" att det sku va på väg att bli dramatiskt, man "aisti det" på något sätt då första brandbilen kom och jag såg och hörde den, fast jag medvetet inte vågade hoppas på något annat än en ynka gräsbrand, för att inte göra mig besviken.

Skit för dom som bodde där som dagen innan hade flyttat in though. Men shit happens. Syrran hade hört sedan senare av någon, att dom satt ute på gården och drack kaffe då de märkte att det brann.  Det var ett par utan barn som hade flyttat in i den stora villan vad jag förstod.

Sedan for jag med farsan flera timmar senare under kvällen efter vi hade varit i brokiskan och köpa gläbä, jag tog lakrits btw, och köra förbi där igen för att se om det var någo action. Branden var släckt då, men det var några brandbilar där ännu nog. Dom hade rivit typ hälften av huset för att komma åt brandhärdarna.

Sedan for vi till Klassresa till Tammerfors/Särkäniemi på torsdagen. Det var också spännande för en 13-årig parvel, men inte lika fascinerande och spännande som branden. Morsan tyckte såhär då hon kom och väcka mig på klassres-dagen: Idag e den stora dagen inne! Så antagligen hade jag  tyckt nog att det var spännande och var ganska spänd inför klassresan, heh.

Så såg jag jättemång tuffa typer där i Särkäniemi som man tyckte var tuffa :D Nuförtiden och länge har det vart helt annorlunda, men under den tiden var det många punkare som diggade Motörhead. Jag såg en punkare med Motörhead-patch i delfinariet där i Särkäniemi. Då under den tiden var punkarna inte heller politiskt korrekta clowner och nyttiga idioter åt globalisterna. Det var många som faktiskt var "true to yourself" då om man tänker på det. Många "sorbus-punkare" kom faktiskt på riktigt från dåliga hemförhållanden och hade haft det tufft i livet och så. Och hade hittat ett psykologiskt stöd i punken. Jag snackar om 80-talet främst nu, och den tidens sorbus/nihilistpunkare. Och inte nyttiga idioter, dvs politiska punkare. Inte HBL-influerade övre medelklass ungdomar som är PK och får för sig att vara "punkare" med sina patetiska protester mot anti-EU folk, för att nämna ett exempel. :D

Säga vad man vill om punkare, men de var nog åtminstone mycket mer trovärdiga förr än nuförtiden, där de ofta kommer från medelklass eller akademiska hem och är politiskt korrekta nyttiga idioter åt storfinansen bigtime. Uuu, så rebelliskt! :D Dessutom var ju punk från första början fråga om individualism och att gå sin egen väg,och att man ska vara kritiskt inställd till allt. Så genomsyrat den nu är med någo kollektiva "vara som alla andra eller så mobbar vi dig" vänster och feminist-ideal gör ju fenomenet helt tvärtom nuförtiden än vad det engång var!! Liksom om man inte är mainstream, så blir man slagen, typ psykiskt iaf. :D Punken är död, that's for sure. Likasåbra.

1990 var opolitiskt också. Folk var inte alls lika hjärntvättade under hela 90-talet som de är nu. Det var även på det sättet mycket mer rento tider. Nuförtiden så är allt så polariserat, och det är en "Är du inte med oss, är du emot oss" mentalitet i alla läger.

HAHA. Jag tycker dock bara det är lustigt och ironiskt och ingenting jag är arg på eller något. T.ex. då någon brud som är muka "punkare" mittiallt börjar svamla om att det är dags att göra upp med patriarkatet, eller något liknande kollektivt PK-svammel kliché som hon läst från statliga YLE eller någon systemvänlig tidning. Det är sååå paradoxalt!! :D Man sku tycka att man sku ta någon annan image då? Att man sku se ut som en kyrkotant och inte som någon punkare, då punkidealet int förrivärlden var strängt och systemtroget som det är nu, utan individualistiskt. Nåja, vem bryr sig. Jag tycker bara det är lustigt och ironiskt som sagt. Jag är bara förbluffad också, hur de inte inser det, och ser den skrattretande ironin i det hela?! Det är mycket viktigare för nutida "punkare" att vara systemtrogna och PK, än att vara individualister och väcka förargelse. Förut visade de fuck åt samhället, nu är de i främsta led och försvarar systemet!! :D

Inte för att jag vill vara taskig mot någon som inte förtjänar det, men det är som sagt så roande ironiskt. Men det finns ett finskt invektiv som passar bra in på folk som tror sig vara något de inte är. Eller tror sig vara något, och så är de totalt det motsatta egentligen, men fattar inte det själva. Och det ordet är Hömppädaara.

Och nej, band som Pussy Riot har ingenting alls att göra med riktig punk. :D:D De är ju alla västliga journalisters gullen i det bandet. De är bara globalismens marionettdockor. Sorry, men lyssnin på dehä istället. Dehär e jättebra! Påminner om Emperor i begynnelsetiderna. Och är SÅ 90's som det bara kan bli!! Jag tänker på 1995-96 då jag hör detta faktiskt. En pinfärsk skiva, men det är som Emperor på 90-talet!! DEt är jättebra!

Jåå, jag minns vappen 1998. Vi var i Lövkulla höghusområde och tog hos en kompis. Solen sken och det var varmt. Sedan hade vi kunnon nousu, och for av någon anledning ut och bakom höghuset på en liten gräsplätt som sluttade mot en skogsdunge. Vi typ rullade nerför backan och dansade och levde om där då det var så bra fiilis. Och under hela den tiden vi gjorde det, så stod det en skäggig gobbe i ett av höghusfönstrena och flina åt oss så satan!

Alltså dehär e jättebra! Det påminner om gammal Emperor och därmed 95-96 och yrkistiderna faktist!! Fast det är ett nytt band och splitterny skiva, så är det jätte 90-talistiskt, och verkligen bra!
https://www.youtube.com/watch?v=9twUf6nmG9g