En incident hos dagmamman 1983.//UFO

Alltså jag kommer ihåg engång då jag var hos min dagmamma 1983. Jag var i lekis då, men var några timmar på eftermiddagen sedan hos dagmamman. Jag och dagmammans dotter och ett annat barn som var där så fick inte gå in i en bil som stod ute på gården. Det var vad jag kan minnas dagmammans äldsta pojkes skrotbil, typ Fiat eller något, som, han tillfälligt hade ute på backan där fast han bodde redan för sig själv.

Vi fick inte alltså vara i bilen, men vi for ju dit ändå. Det var en vacker vår-eftermiddag och vi satt inne i bilen alla 3. Det var ju roligt att göra något förbjudet också och vara inne i bilen. Så kom dagmamman ut på gården och sopa eller gjorde nåt annat jobb. Så böjde vi oss alltid skrattande ner då hon gick ute på gården och skrattade och hade roligt, då vi trodde att hon inte såg oss. Vi hade faktiskt jätteroligt.

Så ropade dagmammans dotter åt dagmamman inifrån bilen vi satt: VET DU VART VI E?  Så ropa hon;: I bilen! Dagmammans dotter blev typ att V-va?? Hur kunde du veta de...??? Och vi blev alla besvikna, då vi hade så roligt och trodde att vi gömde oss så bra för dagmammans ögon. Barn. :-D

Jag minns att vi for våren 1982 en solig vårdag upp till Teboil och såg på bilar, då det var bilförsäljn ing där då. Vi var ute och gå och annars bara så ville dagmamman se på bilar . Det var riktigt roligt måste jag säga! Gamla goda Teboil! De slutade med café och försäljning där november 2001. Sedan blev det en torrmack i flera år, tills dom slutade även med den 2010 vill jag minnas. Fan det harmar då att legendariska butiker, kiosker och bensastationer slog fast sina dörrar då 1995-2001! Esso höll dock flera år längre, men även den macken hade sin tid.. tur iaf att inte Shell har planer på att stänga. Det är nostalgi på hög nivå fast det inte ser riktigt likadant ut där mera. Då vi bruka vara på kaffe där 95-96 och tog påtår efter påtår efter påtår, pannan bara gick i flera varv runt bordet. Så man hade koffeinöverdos då man kom hem efter midnatt :P

Då fick man ännu påtår gratis. Men dom slutade med det, då ungdomarna missbrukade det, som vi gjorde :P

Sedan brukade vi gå ute i skogen där bredvid. Det var ju bara en skogsdunge, men det var en urskog för ett barn! Verkligen en spännande plats då 1982! Så visade dagmamman att hon rullade handlöst nerför en liten kulla i skogen som barn. Hon visade platsen och förklarade att hon gjorde det engång som barn där.

Jag drömde faktiskt engång oktober 1997 en verkligen nostalgisk 1982-aktig dröm att vi var ute och gå med dagmamman och skulle ta oss till Sisu-området något. Sedan ändrade scenen och vi var hos dagmammans. Hennes brorsa var på besök där och såg och talade precis likadant som han gjorde då han var där nångång typ 1982. Det var verkligen nostalgisk dröm, och då var det ju bara 15 år sen 1997, även om det kändes som för jättelänge sedan. Och tidsglappet mellan 1982-97 så utvecklades ju allt otroligt mycket mera än ska vi säga tidsglappet mellan 05-20. Det kan inte alls jämföras. Hela världen ändrades då mellan 82-97 och hela musikvärlden. Allt var uppfunnet redan 1997 och det har inte kommit något nytt utan varit recycling av gamla stilar.

Få se nu hur det blir. Blir det en helt ny epok, en början på något nytt och slutet på det gamla nu om världsekonomin kraschar p.g.a corona-viruset. Kina kommer att fara först, sedan kommer världen att följa. Om nu det scenariot förverkligas.

Vem vet varifrån detta virus kommer? Kanske det är jenkkina som satt det i Kina, för att jenkkinas ekonomiska tävlare ska falla? Men blir det svält och kaos i Kina, så kraschar väl världsekonomin? Jag säger inte att det är så, men jag utesluter inte det. Man ska vara alert och inte automatiskt hånskratta åt något som media och journalister kallar "konspirationsteorier" automatiskt. Vad kan mannen på gatan veta? Jag säger bara att man ska vara ödmjuk och inte utesluta någonting. Jag säger inte, som dagstidningar-att DU MÅSTE TRO! Men tror du på "konspirationsteorier" e du dabboger! Eller typ lika barnsligt säger dom. Klart förresten att, om någon skulle ha något att dölja, så skulle det vara mycket bra retorik att omyndigförklara och göra narr av "konspirationsteoretiker"... det är ju logiskt sätt JUST SÅ som någon skulle göra, om den sku ha något att dölja! Och man gör ju narr av "konspirationsteoretiker" hela tiden just i media etc...

Varför ödslar de så mycket energi med att förklara åt folket att konspirationsteorier bara är svammel? (enligt dem) Det känns som om att de av någon anledning är jättefrustrerade då folk inte automatiskt tror på den officiella myndigheternas sanning, utan drar sina egna slutsatser... Om det inte har något att dölja, så varför?

Kanske det kommer från fladdermöss. Kanske är det biologisk krigsföring. Man kan inte veta. Jag har iaf preppat och garderat mig för denna farsot. Samt också om det blir kaos och samhällskrasch. Jag har 25 liter källvatten samt en massa matkonserver och annat som chokladplattor och liknande, samt en massa batterier för flera styckern ficklampor och några batteridrivna lyktor, samt stearinljus etc. etc. Och det är klokt att gardera sig, oavsett farsot eller ej. Jag har redan innan denna farsot garderat mig för om det händer nåt och det inte finns tillgång till mat. Våran civilisation och vårt samhälle är ju superkänsligt! Minsta lilla solstorm, minsta lilla asteroid kan leda till världsomfattande elavbrott, vilket betyder kaos... Så jag skulle föreslå för alla att gardera er. Rätt som det är så är det kaos och svält även i detta land.

Och jag ska köpa mera konserver och vatten. Vid ett elavbrott så fungerar ännu kranarna en tid. Då senast ska man fylla på varenda kärl man hittar. Källvatten är bäst, för det hålls fräscht  oöppnat i ett år ungefär. Om man tänker på viruset, så behöver jag preppa mig för att isolera mig och jobba på distans enbart så länge det går, samt för eventuell karantän av hus/område. Annars, så kanske det blir en stor krasch av världsekonomin till följd av Kinas situation, eller vad som helst annat överraskande kan hända när som helst, som supervulkaner, asteroider, solstormar... Fast ifall av asteroider och supervulkaner överlever man bara en tid med konserver... om man inte har ett megaförråd.

Man vet ju inte, men det kan ju finnas människor som med vett och vilja sprider detta virus. Fråga inte mig varför,. Jag säger inte att det är så, men jag säger att det är fullt möjligt skenario.

Jaa-a. Jag önskar ibland att jag sku vara 19 år igen och vara sådär ivrig förväntansfull inför vuxenlivet. Om man bara skulle ha förstått att vuxenlivet är skit-trist och gråblekt och en massa besvärligheter hela tiden. Det är rätt mycket skit att vara fullvuxen. Tristessen är det värsta. Det borde hända något spännande.. jag skulle vilja se ett UFO eller någo! För jag hatar denhär skit-trista jävla kuk-tillvaron! Att vandra runt denna tristess instängd i sin köttkapsel till kropp..

Jag går ute i skog och mark och försöker hålla mig aktiv, och läser böcker och håller på, men mellan varven kommer sånhär: Näää, vittu de e långtråkigt! feelis över en. Ändå. Fast jag inte röker, inte knarkar och använder alkohol med måtta, såhar jag tråkigt ändå! Och har ändå ingen brud, fast jag inte knarkar och inte röker. (Jaa, jaa. Jag är inte SÅ naiv. Det är bara någon form av svart ironi jag har...)

Det skulle vara nice med en brud, men det är inte så enkelt som att bara fara till S-Market och köpa en brud åt sig. Det är inte bara heller upp till en själv, då man måste ha mycket ren tur med för att få en brud-och jag har ju bara haft otur nu några år.

Det är jättekusligt dethär måste jag säga! Det känns som att något MÅSTE hända, annars blir jag tokig! Men jag vet inte om man vågar ut ti Clubben nu innan corona-situationen lugnat sig. I princip kan vem som helst som kommer från Italien eller Kina sprida viruset där... och i Lärkkulla finns det väl som vanligt mycket kineser som studerar.

Jag preppar ju och garderar mig inför farsoten, som jag skrev. Jag köpte mycket vessapapper idag. Kassabrudn fick roligt märkte jag då jag köpte så mycket vessapapper. Man borde ha sagt att jåå, ja har fått noro å rotavirus på sama gång! Så blir det som en Rattus-låt vid namn WC Räjähtää!! :-D

På tal om Ufon, det sades att en från byn hade sett ett UFO i skogen mitt på dagen, och det hade hastigt lyft då han kom fram till skogsgläntan. Det ska ha inträffat sommarn 1995. Jag hörde det samma sommar och kaverin kommenterade om det: Han så no sig själver i spegeln bara!  :-D

Nu ska jag berätta en sak som jag inte berättat tidigare i bloggen. En f.d. kaveri berättade det åt mig. Kanske han talade skit och han och hans nya kaverin ville kolla om jag trodde på det bara-och att han därför hittade på en historia om ett UFO? Jag vet inte. Jag vet bara att han berättade det åt mig med till synes allvarlig röst.

Han berättade det åt mig januari 1998 en natt då han brukade komma förbi ute på gatan och tala. Vi var båda sysslolösa då just och bodde som grannar med varandra, eller på samma gata. Han brukade vara hos nå yrkisshcack till långt in på natten och snacka i internatet i yrkis (fast det inte var tillåtet)
Därför kom han ofta förbi mitt på natten och jag brukade se att han kom och gå ut och snacka en stund.

Han berättade att nyligen en kväll hade hans farsa berättat att han for hem till kaverins fammo och fafa alltså hans farsas föräldrar, efter kaverins lillsyrra som var där, då han tyckte att något blinkade till ovanför honom, just då han gick upp på utetrappan. Då han såg upp så ska han ha sett ett diskusformat lysande och ljudlöst UFO och andra detaljer på ufot, som nåt som roterade och så. Som svävade på plats ovanför honom.

Han ska ha stängt ögonen och tänkt att han drömmer. Så såg han upp igen och där var det fortfarande. Innan det skenade iväg och han ringde på dörrklockan och kaverins fammo och fafa och lillsyrra såg också en skymt av vad det nu än var då det for iväg.

Sedan, då de for hem med bilen, så ska ufot ha kommit igen. Kaverins lillsyrra ska ha sagt åt sin farsa: Nu kommer de igen!! Och de såg från bilen hur det susade förbi uppe på himlen.

Jag bara återberättar vad kaverin berättade. Eller f.d. kaverin sedan 20+ år. Kanske han bara ville försöka hämä mig? Jag vet faktiskt inte.

Det var några kompisar som fortfarande är kompisar som jag tror att blev skrämda av något. Dom trodde i stundens hetta att dom blev vittne till ett UFO-men det kan ha varit teaterövningar eller annars bara någo schack som va ute å spöka. Men är man 17 och 19 och inte är så kritisk kanske ännu så kan det vara lätt hänt att man blir skrämd...

Även jag minns engång en vardagskväll vid halvelva-snåret i slutet av januari 1995. Det var en kall och stjärnklar kväll och jag såg en MIG (tolkade jag det som) högt uppe på himlen, som vände kurs mittiallt mot norr och tänkte att Ett militärplan! Det kanske letar efter UFON? Så tänkte jag instinktivt då. Men jag hade just fyllt 18 och Salaiset Kansiot hade just börjat komma på tv... samt att jag hade sett UFO-dokkare av Juhann Af Grann..och mitt unga sinne blev influerat.. så i princip var jag ett barn, och barn kan dra lite förhastade slutsatser ibland så att säga. Jag antog att höga kretsar även inom finska militären "visste", så att säga.

Däremot utesluter jag inte alls att någon procent av ufojuttuna är äkta och kanske paranormala till sin karaktär. Men ett sunt skeptiskt filter har man ändå som fullvuxen människa. Jag vet inte, men jag säger att kanske.

Hehe, "18" smaka på det. Ännu yngre och ännu naivare än "19" Men ack så ljuvliga ungdomstider ändå..intet ont anande om hur livet skulle te sig. Varför finns det inte kärlek på riktigt utan bara köttsligt begär när allt kommer omkring? Den lärdomen har jag fått iaf som fullvuxen, fast jag närmast var en romantiker som 18-19.

Nå tibaka till kaverina. De tänkte att de sku en fredagskväll i slutet av april 1997 fara till Raseborgs ruiner och se litet. Dom var faktiskt via mitt och snackade en stund och frågade om jag ville följa med. Jag orkade inte då just, men lånade en rolig cd åt ena kaverin av bändet Infernö. Han sade att man börjar gasa automatiskt då Infernö spelade i hans bilsterero. Det var 80-tals retroband. 1997 var det mycket genuint, då 80-talet var helt out annars då.

Så de for dit. Dethär var juttun: De parkerade på parkerinsplatsen och promenerade gångbron över och gick mot ruinerna på dendä gång-sandvägen. Det var mörkt. De såg något blått ljussken och några blåa ljusstrålar som for av och an utanför ruinerna medan de promenerade. De började då redan skoja skrattande om Ufon.

Sedan upplevde ena kaverin plötsligt att ena ljusstrålen riktades rakt mot honom, och han ropade "DOM LYSER PÅ OSS!" Och de hamnade båda två i panik och sprang så helvete mot bilen. Ena kaverin berättade att han ropade hela tiden medan dom sprang: Ja vill int att ufona tar oss, ja vill int att ufona tar oss, ja vill int att ufona tar oss!

Han berättade också att kaverin som körde rivstartade och körde iväg gasande fullt i panik, så man hörde bara: Vrruuåååååmmm!!! Vrruuåååååmmm!!!! Vruuååååmmm!!! Vrrruuuååååmmm!!! 

Han som körde hade också sagt enligt den andra kaverin, då de tryggt kom till Karis igen, att man fick nästan tårar i ögonen! Dom hade tyckt båda två att det var jättekusligt. Jag tror på dom absolut att dom såg något, och andra kaverin gissade också på att det var teaterövningar någon vecka senare. Fantasin kan ju spela ett spratt också ibland. Speciellt om man har tänkt på ufon tidigare.

Hoppas bara man inte får MEN IN BLACK efter sig då man berättade om dessa UFO-juttun! 😩 😂

Nåväl, nu ska jag runk ikull mig! Nånej- fara ut på balkongen å ropa på ufona! nånej..ää int vet ja. Ja kanske ska äta litet. Until nästa gång. Väl.

Han som gick omkring med Fitnessmössa fast han var i min ålder 1987.

Alltså då jag var i lågisåldern så fanns det en barnmössa som vanligtvis lekisbarn använde, men ibland såg man också större barn som hade dom, och man tyckte att dom som hade den mössan och gick i lågis var på något sätt barnsliga och efterblivna. Mössan hette "Fitness" och var jättefula och banrsliga tyckte man då! Alltså Fitnessmössorna såg ut lite som mössorna som pansarvagnsbesättning brukar ha. Dom hade en liten fyrkantig logo som det stod "Fitness" inne i.  Svårt att beskriva, men man tyckte ändå att dom såg skrattretande barnsliga och cp-aktiga ut dessa fitnessmössor då man var typ i 3;an och 4:an i lågis.

Det var en som var kanske i min ålder som man brukade se gå omkring med sin morsa i stan med en fitnessmössa på sig. Han gick inte i mitt lågis och jag tror inte finskspråkiga heller, men kanske i Sannäs lågis eller Billnäs lågis. Han var tydligen svenskspråkig, för engång så var han i vattentornet uppe i observatoriet med sin morsa då jag också var där, då det en gång var öppen för allmänheten. Jag var där med farsan då. Det var vårterminen 1987.

Så var det någon gobbe i 60-70 årsåldern som kände morsan hans och han lite tydligen, då han talade lite med dom. Så sade han åt han med fitnessmössa på sig att "Du va i tidningen häromdan så ja!"  Så bara börja han med fitnessmössan smajla blygt, men sa ingenting. Ingen aning om varför han var i tidningen.

Jag tyckte dock att det var jättebarnsligt att han hade fitnessmössa på sig i min ålder, och undrade vad han var för en cp.

Jag minns att jag riktigt tänkte mig hur det skulle ha kunna vara då innan dom for upp till vattentornet. Hans morsa sa typ att nu ska du klä dig bra, för de e nog kallt uppe i vattentornet! Och så sade hon:En ylletröja! *satt fram ylletröjan åt pojken* Handskar! *gav fram hansdskar åt pojken* Halsduk! *knöt en halsduk runt pojkens hals* Å fitnessmössan! *Spände fast fitnessmössan  på pojkens päron*

Sedan såg jag pojken med fitnessmössan och mamman några veckor senare då det stod vid centralgatan och morsan hans pratade med någon och pojken stod där bredvid i sin barnsliga fitnessmössa. Jag såg det från bilens sidoruta då jag och syrran satt i baksätet och pärona i framsätena en lördag då vi sku ut och handla. De andra talade om butiker och sådant, medan jag såg på pojken med Fitnessmössa då vi for förbi och tänkte flinande som jag alltid tänkte då jag såg honom typ att e  han cp eller bara barnslig?

Jåå, så fanns det en annan liknande mössa, som såg ut som fitnessmössan, men inte var det. Det såg jag engång samma tider. Det var en pojke med glasare som hade en sådan. Det stod "Turvalakki" på den minns jag. Han brukade gå med en finskspråkig mamma som också hade glasögon. Dom bodde i ett radhus. Mamman verkade som en rationell och jordnära  lite tantig västfinsk kvinna . Hon kan ha vart runt 40-45. Hon var verkligen inte "pimu-aktig" utan såg ut som en tråkig tant som inte ville göra sig attraktiv. Men det var ju hennes sak. Hon var helt ok och jordnära av sig nog. Inte otrevlig fast hon hade lite tråkig stil. Min dagmamma kände henne lite, så därför märkte jag henne då. 86-87, fast jag slutade att gå hos dagmamma 1986.

Och så fanns det mössor som nu inte var riktigt lika barnsliga som fitnessmössorna, men nog barnsliga för att vara mössor som även tonåringar hade tycker jag. Och det var Bulamössorna. Men på 90-talet var det mittiallt okej att gå med pipo fast man var i högstadiet. På 80-talet var det inga tuffa killar eller brudar som hade pipo på päronet, oavsett om det så var -30 grader. Man sku vara utan mössa, annars var man inte tuff. Det ansågs cp och omoget att gå omkring med mössa då. Jag minns engång på tvåan då det var -25 grader och det var rast i lågis och en mopo kom förbi på Nabogatan. Och killen som var på kyyti var utan mössa (och utan hjälm) då började man nog lite frysa själv då man såg det och tänkte att stackars hans öronsnibbar!

På tal om pipo på päronet så minns jag att jag var hos en kompis mommo 1990. Så ville kompisens lillbrorsa komma ut med oss. Det fick han. Han var typ 9 då. Så sade mommon åt honom vid dörren med en mössa i handen: Vänta lite! Så sade han: Va e de? Så innan mommon hann svara så sade kompisen: Du ska ha pipo på pärone! Det lät så roligt, så både jag och mommon börja skratta.

Jag tyckte engång på ettan hösten 1984 att det var JÄTTEbarnsligt då en klasskaveri hade en grön pipo på sig. Jag bråkade lite med honom, stal hans pipo och kasta den ner mot branten mellan fotbollsplan och asfalten i lågis. Då började han gråta! Det hade jag inte väntat mig alls, jag blev bara så irriterad att han var så barnslig att han hade mössa på sig då det inte ens var vinter utan bara höst med hur många plusgrader som helst, så jag bara nappade den av honom och kasta mössan mot branten för att typ statuera exempel, tänkte jag eller något. Jag blev irriterad över att han var så barnslig att han hade pipo. Som om att jag skulle ha vart nå bättre! :D

Det kom direkt några flickor från sexan som sade att man inte får bråka med någon! Sii nu, han börja gråta då du bråkar me honom! Så hämtade jag mössan åt honom. Inte gjorde jag det mera sedan, för inte ville jag ju vara elak egentligen. Jag tyckte bara att hans pipo var så sjuttons barnslig! Men lät honom hållas efter den incidenten. Klart som fan att det inte alls angick mig om han hade pipo eller inte, men barn..

Han var bergis kraftigare byggd än jag var då, så han skulle ha kunnat slå mig på käften om han skulle ha velat. Det skulle jag ha förtjänat där och då måste jag medge. Men han började gråta. Folk är så olika. Jag var väl rätt fräck i käften av mig också och sade också saker som träffade, medan han var en snäll och lite klumpig krabat, så.. Men inte var det någon systematisk mobbning eller något. Det var bara typ en vecka som jag blev argare och argare över att han hade pipo på sig, och som utmynnade i det att jag tog den av han och kastade den på branten i lågisgården.

Sedan sade jag "Hej snygging!" åt en flicka från tvåan då jag gick i ettan själv ute på rasten engång en vinterdag i ettan. Då jag tyckte hon var snygg. Hade lärt mig frasen då jag läste svenska serietidningar som Felix och liknande.

Så frågade hon mig nästa rast med vad jag riktigt menade. Så sade jag att jag tycker hon är fin. Så tog hon mig i hand och skakade min hand länge och sade glatt gång på gång: Tack! Tack! Tack!

Hehe, vilken Don Juan man var :p

På tal om mössor ännu så fanns det en såndän skinnmössa för barn som såg ut som en skallighetskrans då man hade den på sig. Alltså det såg ut som en bar flint och så en krans av hår, en skallighetskrans alltså, runt den. En burrig ovårdad gråvit skallighetskrans. Så såg den ut som och den var JÄTTEFUL. En sådan skinnmössa hade jag då jag var 5. Och morsan sade också att det var TUR att hon köpte skinnmössan åt mig, fast den var så ful!

Samma kille med den gröna pipon hade sedan höstterminen i 3:an 1986 en ful blå pipo på sig istället fast det var tidig höst och alla andra, t.om. ettorna var utan mössa, så hade han mössa. Men jag sade ingenting. Jag tänkte bara typ vid en rast att jaajaa, där står han me sin barnsliga pipo!

Så gick jag och ett par "tuffa killar" en dag ute och diskuterade under en rast vid samma tider. Vi diskuterade om vad som var tufft och vad som var barnsligt. Så sade en av dessa killar skrattande: Har ni sitt dendä pipon som *****har? Alltså om han med den blåa pipon. Så skrattade jag också och sade typ Jåå, vittu den e barnsli!

Jag kommer ihåg 1981-82 då jag och dagmammans flicka brukade mitt på dagen fara upp till butiken och vi köpte någo saker som dagmamman sku ha samt vi köpte alltid ett stort löstuggis var. Hon köpte alltid ett rött och jag ett grönt tuggis. Det var kutym. Det var Tangerine Dream-aktigt nu då man tänker på det liksom. Som 70-tals Tangerine Dreams musik skulle ljuda som soundtrack till min tidiga barndom.

Engång vid samma tider då jag och dagmamman och dagmammans flicka var i butiken tillsammans en dag så gnällde flickan att hon vill ha någon dricka! (menandes då Jaffa eller något liknande) men hon fick inte och en gobbe i 70-årsåldern som dagmamman talade med sade med käck, glad och hurtig röst åt flickan: I kranen finns det tillräckligt med dricka! Sådär att man ska vara duktig- Att man nog kan dricka vatten istället för Jaffa! Att man nog kan torka sig i röven med bara 3 bitar papper och inte mera! Att man nog kan äta ruttna potisar istället för färska!

Heheh, jag ska förklara mig. Då farsan var i milin så var det någon vääpeli under någon övning som sade att han ser verkligen långt på den man som torkar sig i röven med mer än 3 bitar papper! Han tyckte att det var typ frökenaktigt eller hintahtavaa eller något för en kar att använda mera papper. Att 3 bitar räcker riktigt bra! Haha, envar till sitt. Alla får ju ha sina åsikter.

Så på tal om ruttna potisar så berättade våran lärare Gunnel i ettan en saga eller anekdot om en gobbe och gumma. Gumman satt ute på gården och skalade potisar och satte färdiga fina skalade potisar i en hög, och de ruttna potisarna i en annan hög. Så frågade gobben att varför hon sätter potisarna i två separata högar? Så sade gumman: Här är de färska potisarna som vi ska äta. De ruttna potisarna ska vi ge åt de fattiga, så dom får äta dom.

Då gobben hörde det så blev han så arg så han tog de ruttna potisarna och kastade dom alla på klockarens nya fina strykna byxor, som just råkade komma förbigående på trottaren på väg till någon viktig tillställning.

Sensmoralen vad jag förstod var att gobben tänkte att "Det är nog vi rika som ska äta de ruttna potisarna!"  Och sedan ser dom härdade och stränga ut som en klichébild av "sträng-nordisk bonde" profil, då gobben ser butter ut och stirrar olmskt rakt fram med sina dystra stålgrå ögon och äter de ruttna potisarna utan att gnälla. Ungefär sådan bild fick jag i huvudet då :D

Alltså jag minns 18.2.1999 samt 19.2.1999. Det var torsdag respektive fredag innan sportlovet. Det var jättekalla och soliga dagar dessa båda dagar. Jag väntade på bussen till min skola i Ekenäs då en gammal klasskaveri från lågis körde förbi med bilen, såg mig och stannade vid busshållplatsen just som bussen vände in och kom mot vårt håll. Men jag fick skjuts istället då den gamla klasskaverin också varpå väg ti Ekenäs. Han studerade till tradenom. Vi talade om dittan och dattan och en brud körde om oss ute på stora vägen mellan Karis och Ekenäs och vi tyckte typ att va den brudn had bråttom!

Det var soligt och jag var ännu purung och livet kunde ta vilken vändning som helst då ännu. Det var spännande att leva då ännu. Hade ingen aning hur jag skulle leva 5 år från detta då 1999. Kanske med fruga och ungar? Eller så inte..men det var just spänningen av att vara en så purung vuxen och fiilisen att inte ha facitet i hand ännu som var så fascinerande då. Visst var man egocentrisk och egenkär som 22. Man kunde stå och beundra sig själv framför spegeln i flera minuter. Men det brukar vem som helst vara i den åldern ännu.

Så nästa dag så råkade samma kille komma till handels och äta, fast han mycket sällan var i handels och äta. Det var någo att han had någo asia dit också. Jag mötte honom utanför dörren till handels, alltså dörren som vätter mot norr och Ekenäs lågstadie. Inte dörren som vätter mot syd och parkeringsplatsen i handels och längre bort Ekenäs svenskspråkiga högis int.

Han talade med någon sin kaveri där utanför då det stod och rökte. Han frågade mig om ja vill ha kyyti ti Karis? Så sade jag att jotack! Så väntade jag på då han och kaverin hans rökte färdigt. Hans kaveri berätta något om att han hade varit i något arabiskt lilleput-land som Qatar eller något..minns inte riktigt. Men han hade varit på en båt ute till havs och sett då någon oljeshejks lilla son hade behandlats som en prins på fartyget. Besättningen hämtade cokis åt honom och fjäskade för honom fullt.

Sedan körde vi hem. Vi talade om brudar och Blackmetal inne i bilen medan vi körde mot Karis minns jag. Han som körde diggade nu som ung typ Mörk Gryning och sådant som han köpte då i tiderna. 95-96. Men som många andra så slutade han att digga aktivt band efter 20 verkade det som. . Så tyckte han att ja borde prova Aftonbladet-Chatt. Att det är myki brudar på gång där! Provade väl det engång sedan, men tyckte bara det var fånigt.

Mister faktiskt dendä fiilisen man hade som purung. Någon sådan fiilis kan man inte få igen medan man befinner sig i detta ego och liv iaf.

Jåå så minns jag sportlovet 1996. Då vi var under tisdagen i Shell på kaffe och satt där 3 timmar och då vi for hem igen så sade kaverina att på ABI-kryssningen han var på så hade hans klasskaveri i en skivbutik hittat ett svenskt punkbänd vid namn "Undervattensmopederna" Ganska roligt namn, haha.

Under den ABI- kryssningen så hörde jag senare av folk som jag kände och var abin då, bl.a min kompis och några andra, att personalen på båten inte alls kunde bete sig. De lär ska ha saknat folkvett helt och hållet och bråkat och härjat med passagerarna. Konstiga fasoner.

Då vi for hem så var det några romer som man säger nuförtiden utanför Shell. Vet inte om man riskerar böter nuförtiden om man skriver det gamla namnet. Rom-mamman var arg på ungen och sade: Autoon! Autoon! och så smällde hon fast dörren. Det var en rom-mamma, en rom-pappa samt ett rom-barn. Dom ägde en gammal Mazda. Eller gammal och gammal, den var från 80-talet.

Jag var ute mitt på natten på en kort promenad runt knuten under sportlovet en natt. Det var minus 17 och blåste så jag ville känna hur det skulle kännas med litet "Cold Void Desolation" Arktis-meininki.

Så var jag uppe i kiosken vid grillen där och åt franskisar mä biff under onsdagskvällen på sportlovet. "Mä" som några dialekter i Sverige menandes "med". Bara för att det låter roligt.

Det kom en morsa och en farsa och en pojke på kanske 25 till kiosken med en Saab-96. En såndän semla alltså.  Man märkte att det var föräldrar och son. De såg ut som bönder från typ Tenala eller Snappertuna. Man fick ett sådant intryck precis. De köpte också mat från grillen och satte sig ner och äta.

Jååå, så minns jag sportlovet 1990. Då var det likadant väder som nu typ. Åtminstone början av sportlovetSyrran fick spysjuka och spydde som fan. Jag tyckte det var obehagligt för jag ville inte få smitta. Jag fick inte sedan smitta nog.

Mars kom och sedan april. Man blev mer och mer förväntansfull inför både klassresan till Tampere och Särkäniemi i maj, det kommande sommarlovet -första sommarlovet som TONÅRING- och det faktum att man sku sluta i lågis och börja i HÖGIS nästa höst!! Hela ungdomen stod öppen för en! ÄNTLIGEN skulle man bli en tuff UNGDOM och inte mera en liten lort!

Jaa-a! Det är 30-årsjubileum sedan 1990 nu i år! Det var kind of en milstolpe i livet då man blev tonåring och började i högis. Man kände att man var på väg att komma in i pubertet på riktigt, och inte som 1988 då man började förstå sådana saker, men ännu nog var barn. Nog för att 1988 var ett jättefantastiskt år för min del personligen. Man var barn-. men ett litet äldre barn som började förstå lite saker. Inte en liten patetisk lort på det sättet.

Nåväl. Det om det. Fan det är inte ens sportlovsfiilis mera i vuxen ålder! Ska på kaffedejt med en brud från hesa dock nästa onsdag! Jippii att ens det. Man har haft sådan besynnerlig otur nu med det på sistone. Fast mitt fel är det inte. Det är inte heller brudars fel. Det är bara fråga om en besynnerlig otur som förföljt mig. Jag är alltså oskyldig till situationen. Jag är inte, som de flesta karar som vart singlar en tid mot sin vilja:

-Desperat

-Bitter

-Försöker för mycket

-För snäll

-En Jerk

-Creepy

Jag däremot:

-Jag försöker, men inte för mycket. Inte faktiskt för litet heller, utan faktiskt riktigt lagom

-Jag är inte överdrivet snäll eller mesig, men heller ingen jerk. Jag är faktiskt riktigt lagom.

Så jag är oskyldig. Oavsett vad någon påstår, så vet jag det själv. Och Sanningen ger mig ett inre lugn. Jag har också faktiskt alibi, då en kompis som känt mig sedan barndomen själv också sade att jag har positiva vibbar och är social då jag är ute-han menade halvt på skämt att det måste finnas någon övernaturlig orsak till min otur i kärlekslivet. Mene ja tiedä.

Dessutom, för att påstå att jag är skyldig, så måste man ha bindande bevis. Och det har ingen lyckats med att ge.

Men skyller inte på andra heller. Det har som jag ssade bara varit fråga om otur. Däremot så är folk i allmänhet ganska snabba att skylla sådant på en själv, fast de inte vet ett skit. "Gå i mina skor 10 mil innan du dömer mig".

NÅVÄL. Nu ska jag göra nåt annat. Läsa fast Skogen-magazine boken som jag fick med posten häromdagen. Till nästa vecka antar jag.

Dendär gången i åttan som vi for till Karjaan Yhteiskoulus jumppasal och se på någon föreställning.

Alltså jag minns en marsdag 1992. Hela skolan skulle den dagen efter mat promenera eller ta sig till finskspråkiga högis på nåt annat sätt från vårt svenskspråkiga högis. För vi skulle se på någon löjlig teater i den nya jumppsalen där. Alltså då var den rätt ny, byggd 1988 tror jag. Men nu är den ju inte det mera.

Jag minns att det var en solig dag. Två från paralellklassen sprang uppför trappan till gymnasiet då vi var på väg ut från en ytterdörr som inte finns i byggnaden mera jag och en annan. Just då kom tyskalärarn Inge förbi och frågade den ena av dem om han fyllt 15 redan?! (Då han bar på en mopohjälm) Så svarade han: Nå jåå, för längi sen! Så sade Inge: Ja det säger jag bara-att ni åker inte två på din moped!  Hon menade alltså att han inte ska ta sin kaveri på kyyti. Så sade han : Nejnej! Men jag tror han gjorde det ändå. Vem bryr sig? Han hade alltså sin mopo parkerad vid Nabogatan, därför for dom gymnasievägen dit.

Jåå, och så promenerade jag med en kompis. Just då vi gick uppför Kilabackan så kommer en såndän Arto förbi gående. Alltså en kompis morsas kar. Han moina på mig glatt och jag moinade också.

Så for vi till jumppasalen. Johtaja stod där med sin sedvanliga blåa arbetshalare och såg surt på mig då jag kom in minns jag. Sedan var det någon löjlig teater. Efter det for jag till närbudjun och köpa kex och for hem. Innan det frågade en såndän Annika om jag har tobak. Så sade jag: Ändå har int ja! Så sade hon: Ändå har du! Men jag hade inte tobak, fast jag rökte ibland då (Förrivärlden var det många som rökte i högis, hela tiden eller ibland. Att börja röka(och supa) som 14-15 var inte något som höjde ögonbryn under den tiden jag var i högis 90-93.). Men då räknades tonåringar mera som vuxnare också, då det ju var tolerantare då. Det var väldigt tolerant med att 14-15 åringar fick doka öl. Utom i min fin familj :P Det var t.e.x en typs föräldrar som sade åt honom: Du får nog supa. Bara du int super hela tiden, för då blir du puli.  Så föräldrar var i allmänhet tolerantare då under den tiden. Och det är ju jättefint och duktigt att vara tolerant! Under samma kväll kom Naarassusi från tv:n alltså She-Wolf of London tror jag serien hette på engelska. Den var rolig och Randy som spelade Naarassusi var ju snygg nog.

Den fick inte alls samma genombrott som Salaiset Kansiot några år senare dock. Salaiset Kansiot var så 90s som något 90's bara kunde bli med dess UFO-våg bland kultur och människor. Scully var ju snygg som fan, men annars tyckte jag bara det kunde bli riktigt spännande ibland. Men det var iaf något jag såg på varje tisdagskväll då i tiderna. Och 1997 kom det ju ett program om omstridda fenomen på tisdagskvällarna också, där det var en gammal skallig gobbe som juontaja, och till sist kom Jyrki Spotlight. Det kunde vara t.e.x. Om Ozzy eller något alltid i Jyrki Spotlight. Det var mer rock än popcentrerat. Huvud Jyrki programmet var i allmänhet mera popcentrerat.

Såg faktiskt på Salaiset Kansiot-introt på Youtube. Det är faktiskt 90-talsnostalgi att bara se introt! Man känner sig som 18-20 igen liksom då man ser på det och hör introts "eerie" musik.

Heh. 1998 började det komma fransk softcore på tisdagskvällarna istället! :-D

Alltså i början av februari 1994 drömde jag två veckors tid ungefär väldigt mardrömsaktiga "kalla" drömmar. Vet ej vad det berodde på. Jag drömde något kusligt om Karis vattentorn, och så drömde jag att jag och en barndomskompis var på andra sidan av Läppträsket och barndomskompisen fick nå ryck och såg neurotisk ut och allt möjligt sådant drömde jag då. Så såg jag på Hugo på samma tider mycket på tv. Just för att Taru Valkeapää, juontajan, var så snygg, och Hugo var ett troll som man fick ringa till studion och styra med sin bordstelefons-knappar. Man kunde vinna fina priser om man fick höga poäng. Jag brukade se på det faktiskt. Det är nostalgiskt att tänka på det.  Det kändes isolerande efter högis liksom. Det var innan internets folkliga genombrott och man kände sig onekligen mer isolerad då. Speciellt som en 17 årig grabb som gått ut nian förra året, och flera års grundskola mittiallt var förbi. Mikrokosmiskt sätt var det som Sovjetunionens kollaps var för en sovjetmedborgare(med undantag för balter som bara blev glada). Något som alltid varit där-var mittiallt förbi. Ungefär så kände jag det-man blev utkastad i livets kyla och osäkerhet.

Det är rätt allmänt att få samma fiilis också om man friges från fängelset efter att ha suttit flera år inne. Högis är ju som ett fängelse i mångt och mycket. Det kan i mångt och mycket jämföras med ett fängelse-det har även sociologer sagt och påpekat om.

Dock var jag ju purung då och skulle så förbli flera år ännu. Så det fanns också ett helt annat hopp då och livet var mer spännande då och man visste inte ännu alls hur livet i allmänhet skulle te sig. Så det var bra tider i allmänhet. Och känslan att bli utkastad i livets kyla och osäkerhet efter tryggheten i högis var ju bara härdande. Det som inte dödar, stärker. Prövningar formar en människa till att mogna och hårdna och få skinn på näsan.

Dock kunde jag längta tillbaka till högis ibland några år efter högis. Precis som de f.d. sovjetmedborgarna kunde längta tillbaka till Sovjetunionen. Eller före detta DDR-medborgarna till DDR. Till den gråa bristen på konsumtionsvaror och kvalitet, men den familjära stämningen och grundtryggheten och garanti för arbete och vaggan till graven social trygghet. DDR hade den högsta levnadsstandarden av öststaterna(materiellt och socialt sätt iaf. Inte andligt och frihetligt sätt-där Ungern var liberalast) medan Rumänien var i pisset.

Så minns jag torsdagen innan sportlovet 1994 så gick jag på Ekenäsvägen mot en närbutik som då fanns. Det var eftermiddag och jag hade kommit hem från skolan jag gick i. En buss kommer från Ekenäshållet, en Amper-buss. Och inne i den satt en såndän Johanna och såg på mig och flina åt mig försmädligt då bussen körde förbi.  :P Fast såndänt har jag förlåtit för länge sedan. Det är inte enkelt att vara ung och flockmänniska. Det är synd om människorna-som August Strindberg skrev. Jag blev ödmjukare som person efter att jag drömde en besynnerlig dröm om att jag var i Pyongyang och en buddhistmunk talade med mig via en tolk där, som sade att jag ska glömma och förlåta oförrätter. Det var en mystisk dröm.Jag såg gråtande nordkoreaner i Pyongyang som var jättesoligt, rent och fint på något sätt.. Några dagar senare kastade Kim Jong Il väven. Tillfällighet?

Jååå så minns jag en gång en grådaskig lördagskväll i mitten av november 1991. Det var efter höstlovet iaf. Då två kaverin kom till mitt med cykel. Jag var lite frustrerad då min cykellampa inte fungera, men så tänkte jag att int kommer väl snutana, och det gjorde dom inte heller. Det var inte alltså som hösten 1986 då jag hade snutnoja då jag cyklade utan cykellykta och såg på varje bils framlyktor att de int bara e lyktorna av en Saab-900. Så kom det en bil som lyktorna såg ut som en Saab-900 och Polis-Saaben kommer förbi och tutar så satan. Ser bara att det står "Poliisi" på den. Det var fan bängt! Faktiskt ganska Grundbulten-aktigt! :D

Den ena kaverin hade millisnagg och var stor och kraftig och cyklade självsäkert liksom fullt uppför Kilavägen. Jag började tycka att han påminner om Venoms dåvarande sångare och basist "The Demolition man". Han var (och är) också stor och millisnaggig. Så jag tyckte det påminde!

Jåå, jag diggade Venom fullt då dessa tider då jag hade beställt deras nyaste skiva "Temples of Ice" på kassett sommaren 1991 och tyckte att den var jättebra. Så fick jag med posten en kasa med musikvideon fredagen 15.11.1991. Så det var antagligen lördagen 16.11.1991 som detta skedde. För jag fick även musikvideon Venom: Live 90´ som var och är jätte hård och bra!

Venom var kind of out då. Men jag diggade Venom fullt. Jag brydde mig inte om att det var out eller inte. Jag diggade faktiskt mera Venom än Sepultura, som då var i ropet då 1991. Då var det Sepultura och Napalm Death som gällde för skidina. Venom ansågs vara föråldrat, som att Venom skulle ha spelat ut sin roll och plöjat väg för en yngre generation(vilket de onekligen gjorde) och en rest från 80-talet typ. Men varför skulle jag ha brytt mig om det?

Det är en bra kassett ännu också.  Denna kassett tycker jag är lika bra nu som den var 1991. Och det är jättehårt och bra! Jag lyssnade på den senast för några dagar sedan och innan det i somras då jag hade med den i bilstereon(där det ingår kassettspelare) Och roliga låtar också. Playtime handlar om en elev som får ha sex med sin snygga och kåta lärarinna t.ex. I do my homework with the teacher after school... En låt i samma roliga anda och som handla om samma tema som de lite äldre Venom-låtarna Teacher's Pet och Skool Daze.

Sedan hade denna "Demolition man" kaveri med sig ett stycke magnesium samma kväll som han satt eld på då vi var utanför Työväentalon och hängde med våra cyklar. Så det var ett starkt ljussken där vi stod och han höll i magnesiumet med en sticka. Det kommer 3 långhåriga hevartyper i 20-årsåldern uppgående på gatan mellan Cykelcentralen och Canny/Axel Lindström. De märkte ju såklart skenet av det brinnande magnesiumet och någon av dom tyckte: Nåjaa! De bar på varsin öppnad Lapin Kulta-flaska medan de gick. De gick sedan uppför Köpmansgatan. Jag hörde smällar någonstansifrån. Jag återkommer till det.

Sedan cyklade vi lite i stan och så for vi till Kanaltorgets telefonkiosk och pilaringde åt någon gobbe som enligt telefonkatalogen bodde i Bollsta. Vi var bara liksom tog det med en klackspark. Att typ: Vi pilaringer åt nån, för de e roligt!

Gobben frågade mig i luren: Vem e de? Så sade jag: De e The Demolition man! :-D

Sedan for kaverin som såg ut som Demolition man till sin mommo och mofa. Och jag och den andra kaverin for hem.

Sedan kom det några helt andra kaverin till mitt lite senare. De var bara en vända. De ville sälja en porrtidning åt mig, men hade inga pengar. Sedan lånade de en ficklampa, då de hade gömt ett tobakspaket i en springa till en potiskällare så effektivt så de inte hittade de i första taget. Det var en Kent-ask med plastet på ännu. De hade stulit paketet från en kiosk. Porrisen med. En av dom som var med berättade att det hade blivit mittiallt strömavbrott i Säästöpörssi då han var där så det blev helt mörkt.. Då hade han passat på att proppa fickorna fulla med godis.

Vad var dessa smällar då? Jo, morsan och syrran var hemma och såg mot typ sydväst ljussken och hörde dova smällar. De såg det från fönstret och fattade inte alls vad det var frågan om. Morsan tänkte att bara dom inte anfaller Estland nu! (Dom hade just blivit självständiga från Sovjet, alltså baltikum) sedan funderade hon och syrran på om det var någon tankbil med kemikalier som pangar och brinner ute på stamvägen. Så kom farsan och sade att det är fyrverkerier från Shell då nya Shell firade 5 års jubileum. Nu kan man missuppfatta saker och ting ibland nog!

Jååå så minns jag i början av december 1991 då jag drömde att jag cyklade nerför grusvägen till"mastberget" mot avstjälpningsplan (det såg helt annorlunda ut där då i tiderna) jag hade mankkan på  i pakethållarn och lyssnade på Venom. Det var låten Countess Bathory som spelade. Man hörde bara COUNTEESS BATHORY! och en gammal mommo, en typisk "little baglady" med glasögon och vitt krulligt hår kom uppgående emot mig vid sidan av vägen och såg häpen ut. Typ sådär: uuuöööööuuu!! med  glosögon bakom glasögonen. Sådär som gamla mommon kan se ut ibland.

Tänka sig, att 10 år innan detta 1991 var det 1981 och jag var en liten lort! Tiden är konstig.

Jåå kaverin som såg ut som Demolition man bodde ute på landet några stenkast från Karis centrum. Jag var där några gånger. Dom bodde mitt ute i skogen. Jag minns engång jag var där en fredagseftermiddag oktober 1989. Jag och kaverin hade lite skoj ute på gården och kaverin tände på en gammal trasa, så det droppade liksom "elddroppar" på gräsmattan från trasan. Kaverin sade glatt: Titta! och så droppade det liksom droppar av eld. Man hörde bara Fjjuupp! Fjjuupp! Fjjuupp! Fjjuupp! Fjjuupp! då det liksom droppade ner eld på gräsmattan. Det var kul.

Så knackade kaverins morsa på fönstret och det var slut på det roliga. Vi måddes släcka trasan. Vi som hade så roligt! :-/

Torsdagen 13.2.1992 var det penkkisdag i skolan. Jag kom dit och hela golvet av aulan var liksom full med roliga papper och det såg surrealistiskt ut där då Abina hade varit framme. Det kom dock någon från räddningsverket och sade att dom måste ta bort pappret, då det var brandfarligt. Så det var bara där på morgonen.

Några flickor sprutade vatten på mig med sina blomvattnare. Det var min syrras klasskaverin, som var abin alla då. Dom sade att vi tror att du lillebror ska bli lite våt!! Int för att ja brydde mig så mycket av att få lite vått hår. Det hörde till då på den tiden. Och borde höra ännu, men alla är så känsliga och lättkränkta nuförtiden och tål inte att bli lite våta.

Så hade vi hussa. Innan vi for till hussan så hörde man bara någon som sade typ: Muuuahahahaha!! Och så hällde han varmt vatten in genom tröjkragen åt mig så jag blev lite våt om magen.  En abi av alla, som man tyckte att var respektabelt stora då man var på åttan! :D

Sedan hade vi jumppa. Det var bara två som var på jumppan av någon anledning. Det var så att jumppalärarn Åjja var sjuk och de andra pinnade eller något, men jag och en såndän Timo gick ut till Sahara för att skrinna ensamma, tills vi gav upp efter en halvtimme och gick hem.

Delvis var "Jeltsin-eran" i mitt liv, dvs från att högis sluta juni 1993 till december 1999 en epok av en sorts "konstnärlig frihet" så att säga. Det var kaotiskt efter att högis sluta och man förstod att i livet måste man klara sig själv och så. men det var framtidstro på 90-talet. Man visste inte ännu vad som exakt skulle komma och hur livet exakt skulle bli. Man upplevde att alla dörrar stod öppna. Fast egentligen borde man ha, nu med facit i hand, gjort statskupp mot sitt eget jag redan sommaren 1996. Då skulle man ännu ha haft en chans att vända livet och vuxenlivet till att bli som det var tänkt att bli. Statskuppen kom, men lite för sent. (2000)

Statskuppen mot mig själv borde ha kommit tidigare, och jag borde ha gjort en "Chile-73" och Augusto Pinochet mot mig själv och ha varit hård som fan mot mig själv-kompromisslöst hård-och inte tagit studier etc med en klackspark som jag gjorde. Jag borde ha gjort en överraskande, sträng och kompromisslös statskupp mot mitt eget jag. och satt ett fast punktprogram hur och vad jag ska studera och när jag ska bli färdig och så. Samt hur jag ska ta konktakt med brudar och vilka brudar. Augusto Pinochet borde ha fungerat som rollmodell för mig. Nu blev ju Putin rollmodell för min lindrigare(än vad den borde ha varit) statskupp mot mitt eget jag år 2000. Och är det fortfarande.

En sånhär mot mitt eget jag som det såg ut då borde man faktiskt ha gjort! Jag borde verkligen ha mycket hårdhänt störtat mitt gamla jag och sedan förklarat undantagstillstånd -Martial law- för att ge plats åt mitt nya jag. Med andra ord, jag borde ha skärpt mig och "man up" och förvuxnat mig ordentligt, och med hård hand kastat ut de barnsliga och omogna aspekterna av min personlighet då. Och klätt mig bättre etc. etc. Det skulle ha hört till en punkt i ett revolutionärt punktprogram med förändringar hos mig själv, som jag skulle ha måsta genomföra på liv eller död. (Flygbombningen av presidentpalatset i Chile av Pinochet-trogna flygförband är en bra metafor för hur jag borde ha gjort statskupp mot mig själv och störtat mitt gamla jag): Alltså fan vad bra det symboliserar det som borde ha inträffat vad gäller min personlighet redan typ 1996. Det skulle realistiskt sätt ha varit i det sista valetets sista valet att förändra saker och ting medan jag ännu var purung.


Jag talar i metaforspråk och liknelser ibland. Nog förstår ni väl det? Detta är rent metaforspråk och liknelser och bör inte tolkas politiskt!! Det är inte fråga om att jag skulle sympatisera tex. med Pinochet utan ren symbolik. Förstår ni hur jag menar?

Nej, nu måste jag se på Salaiset Kansiot introt på youtube igen och bli sentimental och få vemodig 90-talsnostalgi! Det var på den tiden man såg på tv ännu aktivt och tom på amerikanska serier! The truth is out there!

Candlemass-dagen 1991//Runebergsmatiné i högis 1993//Om Donner.

Alltså Candlemass-dagen 3.2.1991 var en solig söndag. Alltså kyndelmässodagen som är samma som Candlemass-dagen ju. Jag och farsan och morsan och syrran var på en liten utfärd i ett café i Ekenäs. I det som nu är Cafferie i Ekenäs. I samma lokal fanns det ett café även då. Jag valde en "Snöboll" åt mig. En rund bakelse med vit glasyr och chokladmassa inuti. Den var stor och god och "populär bland barn" enligt cafégobben. Det var en flicka på kanske 13 som satt vid ett bord ensam i caféet och åt en snöboll och drack en limppare. Och jag såg det.

Sedan for vi till Karis igen via Snappertuna. Solen sken då ännu och jag tänkte på vad som sku hända om en atombomb sku explodera i Ekenäs centrum nu, vad som skulle hända i Snappertuna. Det minns jag. Jag lekte liksom för mig själv i mina tankar att en atombomb explodera i Ekenäs minns jag där jag satt i bilens baksäte och såg mot Ekenäshållet. Det hade kommit en tysk film vid namn Bomben (Översatt till svenska) på tv januari 1991 som handlade om en privatperson som tillverkade en atombomb och sprängde den i en tysk stad sedan mot slutet. Tänkte på den filmen där i bilen i Snappertuna då på Candlemass-dagen 1991.

Sedan hade niorna Runebergsteater i festsalen 5.2.1991. Dom dansade uppe på scenen utklädda till Runebergstårtor. Så visade ju en klasskaveri fuck åt mig 7.2.1991 i centrum. Tidigare i bibban samma dag gav någon hihhuli någon hihhuli-jesus broschyr åt mig, då han började tala med mig då jag satt i läsesalen i bibban och läste en bok.

Vi firade faktiskt Runebergsdag i lekis februari 1983. Så frågade lekistanten vad vi vi vill leka, efter att vi hade ätit Runebergstårta som vi tyckte var jättegott och lekistanten berättade lite om Runeberg. Så var det en som sade: Ja vill leka Runebergstårta! Så skrattade lekistanten och frågade hur man leker det. Så var det annan som sa: Man säter sylt å glasyr på hyvu!

Jörn Donner kastade väven häromveckan. Nog för att Donner var en låtsas-dissident (Skulle han ha varit en dissident PÅ RIKTIGT, så sku hela journalistkåren och nomenklaturan-kultureliten ha hatat honom-och inte respekterat honom och hyllat honom som de ju gör!! T.om. feminister undviker ju att tala illa om honom!:D) och så och en typisk "liberal" varken mer eller mindre. En som var barn under kriget och trodde att det moderna stuket var det bästa och skulle komma att fortsätta för evigt? Ett sådant intryck gav han åtminstone mig.

Inte mera rebell och dissident än en sträng och politiskt korrekt högis/gymnasie lärare, som inte godkänner att eleverna ställer besvärliga frågor och tänker själva. Sorry att behöva säga det, men ett sådant intryck gav iaf fenomenet Jörn Donner på mig. Han var mera en narr än en dissident, tycker jag. Fast man har vad jag har förstått försökt utmåla honom som en dissident. Ja, en låtsasdissident då. Inte liksom på riktigt-utan en ofarlig låtsasdissident. Det ända litet rebelliska han gjorde var att han rökte. För rökning har ju blivit rätt tabu nuförtiden.. Det är farligt för hälsan att röka, men jag blir på allvar arg då fullvuxna moral-tanttadaaror ska försöka säga åt fullvuxna människor hur dom ska leva sitt liv. Det är var och ens fullvuxen människas privatsak om den röker eller inte röker. Man får själv bestämma för i helvete! Nu rekommenderar jag inte rökning alltså, inte iaf dagligrökning, men det är ändå var och ens privatsak.

Men säkert väckte han en hel del riktigt hat på 50-60 talet. Men det var då. Nu är nu. Vad han ansåg ger jag fan i. Det var hans sak. Så jag är inte irriterad på Donner själv, men jag är irriterad på kulturelitens och journalisternas hyllande av honom, som försöker få honom till något han inte var. Och han var inte någon oliktänkare på riktigt. Han var ändå "en av journalisterna" fast han var mer karismatisk och narraktig än de andra. Och inte ens feministerna tyckte illa om honom. Det betyder nog att han var helt accepterad och ingen dissident. Han var ju för EU och helt mainstream bla. i det tänkandet. Om feminister och EU-trogna angriper någon i media, och använder sig av halmdocke- och "guilt by association"-taktik så kan man vara rätt säker på att den personen har dissidentiska drag på riktigt. Nå iaf hade han lite stake, då han hade sagt engång att de gröna är flummare. För det är ju sant. Skulle någon annan ha sagt det, skulle det väl ha gråtits ut i media dock om hemska konstiga vita heteromän som säger sådant, och alla skulle ha känts sig så kränkta, men Donner fick nog säga det.

Jag skriver bara vad jag fick för intryck av Donner som fenomen. Jag kände ju inte honom. Som person var han säkert karismatisk och så. Jag har själv sett honom engång och haft lite med honom att göra. Det var sommaren 2003 då jag jobbade i Kungsbokhandeln i Ekenäs, så kom han mittiallt in i butiken och glodde mig rakt i ögonen med sina blå ögon. (Nej, alltså inte på ett bögiskt sätt, fast dedä må ha låtit suspekt :D Men inte på ett sådant sätt som kärringar kan se på en alltså. Inte med samma "sug" i blicken som somliga kärringar kan se på en ibland. Men det tror jag nog ni förstår.) Det var liksom rak ögonkontakt direkt. Nästan utmanande sku någon ha kunnat tolkat det som. Typ "Ska vi slåss, pöjk?!" sku man ha kunnat tolka det som om man vart mer paranoid.

Han hade en djup tobakshosta. Liksom den ekade ända ner till lungorna åt honom då han hostade till då hon kom in.

Han köpte en Iltalehti av mig och betalade med en 20-euros sedel. Så mumlade han: Så fåål ja lite kaffepengal tibaka!

Det var det det. Alltså det fanns faktiskt två bokbutiker i Ekenäs då. Det fanns Kungsbokhandeln och så fanns det Ekenäs bokhandel. Nästan som att det finns två kommunistpartier i både Sverige och Finland. Som Sveriges exempel: Kommunistpartiet samt Sveriges kommunistiska parti.

Jååå, jag minns att jag var i Ekenäs bokhandel med farsan några gånger 1983-1984. Det var en gammal skallig gobbe som var där då som butiksgobbe. Sedan var jag mars 2000 inne där ett varv nästa gång, då jag råkade gå dit med en klasskompis och se lite då jag studerade i Ekenäs då, under en lunchrast. Döm om min förvåning då samma gamla skalliga gobbe ännu var som butiksgobbe där då! Senast hade jag sett honom som 7 och där var han ännu då jag var 23 och for in till Ekenäs bokhandel av och an!! Liksom tiden mellan 7-23 känns ju som en evighet, men så lång tid är det sedan inte ändå trots allt.. fast lång tid är ju också 16 år i en vuxen människas liv, men det känns inte som en evighet på samma sätt som mellan 7-23. Liksom ALLT hade ändrat sig typ mellan jag var 7-23. Från Sovjetunionens kollaps till mig själv från lekislort till en ung vuxen..utom butiksgobben i bokhandeln. Han såg helt likadan ut. Jag kände direkt igen honom då jag kom dit igen 2000. Han såg vad jag kunde se precis likadan ut som 1984.

Jåå, så minns jag dendär gången en söndag mars 1993 då jag var med farsan ute och åka lite och vi for till Ekenäs och han stannade vid bokhandeln på parkeringen bredvid och gick ut och såg genom skyltfönstret till Ekenäs bokhandel och jag satt inne i bilen och väntade, så kom det 2 thrashmetal-brudar förbi gående. Dom hade båda trasiga jeans och den ena hade en olivgrön maihar-jacka där hon hade sytt fast ett Testament-märke på vänstra ärmen till jackan. Alltså såndän tygpatch, som man ofta ser är framme i vissa stånd i Ekenäs höstmarknaden tex. där Jack Daniels-flaggor viftar typ. Hon rökte. Hennes dröm var säkert att hoppa i säng med Max Cavalera kan jag tänka mig :D Eller kanske Mille Petrozza.

Jååå dedä påminde mig om förresten då jag cyklade förbi "pikku-pappila" på Ekenäsvägen en solig lördag i början av november 2006 så står det en brud som var typ 18 med korpsvartfärgat hår och och svart smink  med en olivgrön maihar-jacka med dendä Misfits-dötten fastsydd som tygmärke på vänstra armen. Hon talade om nån hemmafest med någon. Jag upplevde att både hon och Misfits-dötten såg på mig och smajlade då jag cyklade förbi, LOL!

Sedan satt dom ner sig vid trappan till Harolds. Farsan kom till bilen och sade att Ekenäsunga har samma intressen. Som domdä flickorna som sitter där vid trappan och hänger. Att typ sådär gör unga i Karis också. Dom kan ha varit en 17-18. Lite äldre än mig var dom. För farsan var det bara några unga randomflickor. För mig var det 2 thrashmetal-brudar. Generationsklyfta indeed.

Och då kändes allt väldigt spännande då man var 16 ÅR och snart skulle gå ut ur nian och bli stor på riktigt! Trodde jag.

Men livet kändes helt annorlunda då. Allt var så fräscht nytt och spännande då. Man upplevde att man kommit ut ur barndomen och såg framemot att bli vuxen på riktigt. Man såg så framemot det. Men förstod inte ansvaret det medför, och hur man är en slav av civilisationen--och att en demokrati sedan ändå inte innebär att man får tycka vad man vill i praktiken. Som en så enkel sak som att vara kritisk mot dagens svartvita klimatagenda med utnyttjande av barn för sina egna syftens skull etc (Greta Thunberg) . Eller om att vara kritisk inställd till vaccinering av barnsjukdomar. Eller att tänka på något annat sätt utanför bää-bää flockmänniskans mainstream-låda. Dessa saker förstod man inte som 16. Jag tyckte det var självklart att folk fick ha vad för åsikter som dem behagade, och blev förvånad då jag läste husis som 16 och journalisterna valt att "skitstorma" någon som hade lite speciellare åsikter. Men livet lär.  Det är så det fungerar.

Nåväl. Det var väl bra att man fick vara förväntansfull som en 16-åring med ett naivt och godtroget hjärta. Det var ju ändå en bra känsla där och då denna spänning och förväntansfullhet. Golligt, som man säger på västnyländska.

By the way.. nu är det ju typ 27 år sedan fredagen 5.2.1993 då vi hade Runbergsdag i skolan. Det var Runebergfest i skolan och skolbal. Den ordnades första gången då 1993. Den började direkt efter maten 12:15. Jag tänkte komma till jumppa/festsalen där festen/dansen skulle vara med prätkärotsin på mig, men Iris -våran klassföreståndare på nian-sade: Nejnej, klä av dig rocken! Så lämnade jag den i aulan på en knagg. Aulan såg annorlunda ut då btw. Det var bara en hel korridor utan några väggar emellan. Jag drömmer fortfarande ibland om högisaulan. Något fastnade i tiden där. Något.. Det var det sociala för en då i tiderna. Högis var som ett minisamhälle. Man behövde inte bry sig om jobb och räkningar, men nog skola och att läsa läxor.  Då under den tiden talade man förresten mera om högistyper som "ungdomar" och inte "barn" som det mera är nuförtiden. Det var friare och tolerantare tider då, så det berodde väl delvis på det. Och man litade mera på en 16-åring då än man gör nuförtiden. Nu har det bivit så kukkahattu-aktigt och intolerant.

Så fungerade som värd och värdinna för dansen en Janne och en såndän Ido från min klass. Det var så, att det bara var för åttorna och niorna, så sjuorna var inte med. Tapparna hade normal skoldag, så fick vi åttor och nior chilla i festsalen och gå hem tidigare. Ty det räckte typ två timmar och vi fick gå hem typ 45 minuter tidigare än normalt. Annars skulle vi ha haft bjolla med Kåre på fredagseftermiddagen. Eller jogga. Det minns jag faktiskt inte om vi hade jogga eller bjolla då just under vårterminen 1993. Men antingen eller skulle vi ha haft med Kåre i C-trappans bjolla/jogga-sal om det sku ha vart en vanlig fredag på nian.

Janne och Ido skakade hand med alla som kom in i festsalen. Sedan höll någon lärare ett kort tal och vi stod i en ring runt varandra alla åttor och nior. Jag beundrade en såndän Janina för hennes vackerhet. Hon gick på åttan och var från Ingå. Jag var faktiskt lite förtjust i henne. Hon verkade lite mer genuinare på nåt sätt och var vacker. Henne såg jag senast mars 1996 i Borgkila på en fest.

Sedan var det annat program än dans. Det var ett rockabilly band som uppträdde. Sedan var det en såndän Tobias som sjöng en jätterolig och komisk visa med en rolig röst. Folk började skratta åt honom.

Jååå, så bjöds det på Runebergstårta också. Det var gott nog, fast jag sedermera inte vart så förtjust i Runebergstårta.

Det var en touch av något nytt i luften då. Nytt och fräscht. Snart skulle högis vara ett minne blott. Det var som November skivan från 1970 vid namn "En ny tid är här" Samma feeling hade jag angående en ny tid.

Sedan gick jag hem och klockan var typ halvtre på eftermiddagen. Solen sken men det var skurmoln i luften och kom sedan en snöskur som mera såg ut som mjukt hagel än snö. Molnena hade en "somrig" karaktär. Skurmoln är sällsynta vintertid.

Alltså vittu 27 år till så är man fucking 70!! Lika länge till och man är för i helvete 70!!! Om man nu inte gått vidare då ren..men det känns så konstigt att tänka på det. Samma tidsperiod till, och man är 70..

Inte blev livet som man tänkte sig då februari 1993. Men som sagt. En naiv yngling som just fyllt 16. Kan man kräva då att en dylik sku vara så realistisk av sig?! Man skrattar lite för sig själv då man tänker på hur viktigt det var att man skulle vara "cool" och ingen "nörd" då dessa tider.

Tillbaka till Runebergsdagen 1993. Sedan sken solen igen efter typ 10 minuter. Jag var hemma och tog mitt tobakspaket, brun Downtown, och for till en skogsdunge mellan Vagnsgatan och Hindersgatan och röka. Det var gott och jag kände mig gammal då jag tänkte att jag har laglig rätt att köpa tobak som 16. Åldersgränsen var alltså 16 för köp av tobak fram till 1.3.1995Slutade ju sedan röka 1999. Jag rökte två Colt sommaren 2018 och inte fick jag behov direkt att börja röka igen som vissa påstår. Jag ville bara smaka hur det sku smaka efter att ha vart så länge utan. No big deal. Jag hör till dom skulle kunna bara feströka om jag skulle vilja. Det har jag alltid vetat. Jag rökte inte heller mycket då jag rökte kontinuerligt. 4-5 om dagen, då kutymen brukar vara 10-20 för folk som är vanerökare, vilket jag nu tycker att är onödigt. Dagligrökning överlag är onödigt, för då försvinner ju njutningen. Inte dricker man ju heller brännvin dagligen om man inte är alkoholist. En som inte är nikotinist kan röka nu och då. Man ska röka för att man vill röka, inte för att man måste-inte för att mätta ett begär.

Jag medger att det är nostalgiskt att tänka på tobak. För under 90-talet då jag rökte ibland from 1991-92 och mer kontinuerligt med början av 1993(Ville inte börja röka dagligen då heller, men grupptrycket...) Och 90-talet var en gyllenne period i livet fullt av hopp. Inte vuxenlivets stagnation. Men svårt var det för mig inte alls att sluta röka. Jag förstår inte vad folk gnäller och marrar om det. För mig är det mycket svårare att sluta äta godis än att sluta röka. Men det är andra sidan väldigt individuellt och beror på hjärnkemin hos varje enskild person och så. Men om man verkligen vill något, så betyder hjärnkemin ingenting. Mind over matter. Oavsett vad fysiker och psykiatrer än sku gnälla och pirra mot ett sådant argument. Alltså 5 begränsade sinnen! Tror man verkligen man vet hela sanningen tolkat enligt 5 sinnen?  Tänk om instrumenten skulle visa helt andra resultat utanför kosmos än innanför kosmos förresten? Och allt vi ser är ju illusionärt. Utom ljuset i princip. Det är bara hjärnans tolkningar. Det ser inte likadant ut utan hjärnans filter. Samma med hörseln. Ett snöskred hörs inte om ingen är där och hör det. Det är bara vibrationerna av snöskredet som finns på riktigt.

Man borde laga ett Pc-spel vid namn "Karis Högis 1990-1993! som sku vara som typ GTA bara att det sku utspela sig i Karis högis samt i Karis dessa tider. Fan vad det sku vara stil, att med ett spel laga den rollen man ville vara som 100% då typ vårterminen 1993 och så spela det. Det sku alltså va helt autentiskt. Personerna sku vara de samma som i högis då, och det sku in i minsta detalj vara PRECIS så som det var i Karis högis vårterminen 1993! Aulan skulle se likadan ut och elever och lärare som Guru och Laku sku fara omkring där och så. Och apan i buren skulle sitta i sin glasbur och se moloken ut. Allt skulle vara PRECIS så, som det var i högis på den gamla goda tiden!

Tänk om man sku kunna på något påverka det förflutna. Hitta en tråd mellan det förflutna och nutiden, eller tvärtom mellan det förflutna och framtiden..man skulle förstå allt bättre då om det skulle liksom kunna förenas. Det finns spekulativa idéer om dylika saker, och det är ytterst intressant-fast det strider mot de flestas verklighetsbild. Men det rör inte mig i ryggen.

Ett kall, ett rop, en signal igenom tid och rum. Från mig själv till mig själv i en avlägsen framtid och tvärtom. Som skulle hjälpa till att ändra i ödets väv. En signal av visdom från ett avlägset jag till ett ungt jag. Att få mig att förstå och göra saker mera korrekt och dra mera korrekta slutsatser i ung ålder...

Alltså denna nya musikvideo är en precis som en metafor av vad jag menar! Den yngre jag som ung och den gamla gobben jag typ nu :P Inte nu riktigt kanske, hehe. Men det är mycket beskrivande. Att då knippet stigs upp i luften får mitt äldre jag ett sorts kall och kontakt från mitt yngre jag-igenom tid och rum... Och jag förstår. Och tiden står stilla då kontakten kommer. Typ. Denna musikvideo ska väl symbolisera något annat-men jag tolkar den på mitt eget sätt. Hur som helst skulle den lika gärna kunna tolka det som jag förklarar här.

Kanske jag egentligen hade potential att bli vad som helst där i högis?

Kanske är allt bara en dröm som jag snart vaknar upp ur? Och det är 1993 fortfarande. Och livet blir som det egentligen var meningen att det skulle bli?

Nej fan, jag är realist. Men man kan alltid spekulera.

https://www.youtube.com/watch?v=c_9piLl6yoQ