Orsaken till varför jag inte for med på klassresan till Åland i nian maj 1993.

Men först 24.5.1993. Ja just på det datumet, på en måndag, så kom Rocky ettan på tv som jag såg på. Det var första gången jag hade sett någon Rocky-film och den var helt okej. Sedan kom alla Rocky-filmer under sommarens lopp. Helt ok filmer måste jag säga. Fast Rambo och Cobra föredrar jag nog mera då det gäller Sylvester Stallone. Men Rocky är ju annorlunda filmer ändå så.

Våran klass, 9D, hade då just kommit hem från en klassresa i Åland. Utom jag, som inte kom med. Det berodde på det faktumet, för att jag blev lite förbannad över att det var en som frågade om jag och en annan, nörden i klassen, vill dela sal med några populära grabbar och flickor i vandringshemmet dom skulle sova i på Åland. Det var indelat i 4 salar om jag minns rätt. Så sade jag, att jåå, varför int?

Efter någon dag blev jag dock besviken, för samma jappe som hade föreslagit att vi sku dela sal med dom, så sade åt en av flickorna i högisaulan någon dag efter, alltså åt en såndän Ido, som hörde till klassens populära tjejer, att Vet du vem jag had tänkt att sku dela sal med oss? Så frågade hon: Nå?
Så sade han mitt och nördens namn. Så sade Ido: Uuuuhh!!! I ton att e du trög eller?

Så då vi hade info om klassresan med våran klassföreståndare Iris Juntunen så ritade hon på anslagstavlan salarna och elevernas initialer om vem som skulle sova var. Så skrev hon helt automatiskt mitt och andra opopulära grabbars namn vid en sal, samt en populär grabbs initialer, Då utgångspunkten var att det sku vara 4 och fyra att dela ett rum med kök. Kanske inte sal i sig är det, men de kallades för så vad jag kan minnas.

Så sedan efter lektionen så sade denna Ido åt den ända populära killen som skulle vara med oss klassens opopulära såhär: Du får nog komma me oss också sen om du int vill vara me domdär!

Det var sista droppen för mig. Jag bara bojkottade klassresan plötsligt, och kom inte med.

Jag är alltså inte bitter eller arg över det mera och har inte varit på jättelänge. Det var då, och vi var lortar då, fast vi trodde oss vara stora, men just då så tog jag faktiskt illa upp av det. På samma gång höll jag min stolthet och huvudet högt nog för det. Jag visste liksom att jag bara hade råkat ut för ett misstag och var missuppfattad och därför opopulär, och kunde inte jämföras med de flesta andra opopulära. Jag bara visste det. Min självkänsla fick inte någon törn av det.

Dom ska inte tro att jag inte hade läget under kontroll så att säga. Tvärtom, betraktade jag deras åsikter och förehavanden som en hök. Lite harmade det mig, att dom inte förstod det. Jag visste vad dom tänkte, fast dom inte förstod att jag visste vad dom tänkte.

Och varför ville den ena populära killen få med mig och en annan opopulär att vara i samma rum som några populära flickor och pojkar? Jag vet inte, men jag antar att det bara var för att reta flickorna. Men vafan. Jag hade skola istället lite och på veckoslutet satt jag hemma och lyssnade på Deicide och tänkte om klassens populära såhär: Fuck 'em!

Jag skulle inte ens ha velat vara någon populär på ett högis-stereotypiskt "följa john" sätt. Att vara konstig på ett moget och karismatiskt sätt, som typ en Stäin från Ekenäs i min ungdom eller något liknande exempel, är dock en annan sak. Men ingen vill ses som konstig på ett okarismatiskt, nördigt/weirdot sätt, och speciellt inte då man är under 25. Varken det eller någon typisk "populär-mainstream-sport" kille skulle jag ha velat vara då i högis. Jag såg det som motsatta ytterligheter liksom båda två. Skillnaden mellan dem är ju naturligtvis bla den att en populär kille får brudar och kompisar. Men han har ändå sålt sig själv, eller så är han bara så mainstream att han aldrig har öppnat en bok eller tänkt djupare om tingens ordning. Så vad är bättre, att vara en som är konstig på ett onormalt, omoget och okarismatiskt sätt(Typ någon som klär sig som ett lågisbarn fast han är i högis och inte lyssnar eller känner till någon cool musik eller coola rollspel eller så. Och som aldrig smakat på alkohol eller tobak.Och inte är populär bland flickor alls. Ni vet högis-stereotypin), eller en icke-tänkande mainstream-populär, som är bara som en biologisk robot?

Nu snackar vi alltså ännu om folk i högisåldern. Och jag såg mig verkligen som ingendera och ville inte vara någondera.

Dom hade kommit hem från klassresan nog då 24.5. Dom hade kommit hem på söndagen om jag minns rätt, så det var vanlig skoldag då.

Det som jag mest bekymrade mig för då, då jag inte kom med, var att jag var rädd att folk sku tro att jag var en sådan nynny och barnslig, så jag inte skulle ha vågat komma med. Men så var inte fallet alltså. Men det har ingen skillnad om jag skulle ha kommit med eller inte, då de inte kände mig på riktigt, och ändå hade deras bild i huvudet vem jag var. Därför brukar jag ibland säga, att utbölingar känner en bättre en Karisbor, då Karisbor har en speciell bild i huvudet av alla människor här, som nödvändigtvis inte stämmer. Men nu är vi ändå fullvuxna, och detta var högis-så det kan inte jämföras på samma sätt. Det är därför som Hangö är så stil tycker jag. Nästan ingen känner en från förut där, och de ser en som den man e på riktigt, och går inte efter gamla halmdockor och fördomar. Dessutom är Hangöbor mera som mig på ett sätt. Intet illa om Karisbor i sin helhet, men det blir automatiskt så, om man bor hela sitt liv i en liten stad. Folk ser en som den man var i högis, inte som den man är nu. Och det gäller alla som bott hela sitt liv här. Folk har för länge sedan satt folk i ett visst fack här i byn. Well, åtminstone ens egen generations Karisbor. Yngre människor känner knappast till mig alls på samma sätt.

Visst. Det gäller nog i Hangö också mer eller mindre, som i alla små städer. Men jag har inte bott hela mitt liv i Hangö, utan de börjar känna mig i denna stund. Det är därför som det är så mycket bättre. Gamla fördomar kan i värsta fall utgöra hinder åt folk. Dessutom är det så inpyrt i Karis på sådant sätt som det inte är i Hangö. Och det beror på att Hangö är en sommarstad samt en kuststad, så de är vana med olika sorters människor, och inte bara random Karisdonare. Intet fel med att vara Karisdonare, men ni förstår hur jag menar va. Det blir lite instängt och klaustrofobiskt stundvis. Men sure, om det skulle bli krig mellan Karis och Ekenäs, så skulle nog Hangö och Karis alliera sig med varandra, och slå tillbaka det Ekenäsiska angreppet och göra upp med de Ekenäsiska imperialisterna. 😁

Skämt och sido. Så är det ju också på det lilla sättet, att folk kan t.o.m. bli arga, om de tycker att någon förändrat sig sedan högis, även om det skulle vara på positivt sätt. (Eller kanske de blir argast då??) För folk vill så gärna ha en kvar i det facket de satt en i för länge sedan. Det skapar ologik i deras hjärnor om det blir annorlunda. Det skapar ologik om deras halmdockor, deras egen bild de har byggt upp av en, inte sedan visar sig stämma.  Det kanske är mänskligt, men ack så onödigt! Men folk som knappt ens någonsin har talat med en ska bara ge fan i att bygga upp halmdockor!

Hahahahaha, nu kom jag ihåg ett minne från maj 1993. Och det minnet var, att vi gick utanför Masa-bygget, då de ännu byggde Masa och det kom en skallig typ i passagerarsätet på en bil som körde förbi och han moinade åt mig. Ingen aning vem det var. Så sade jag också åt kaverin att varför månne han moinade? Så sade kompisen såhär: Kanske det var en skinhead som trodde att du va en punkare och moinade därför! Jååå, skinheads å punkare har myki mer gemensamt än vad dagens lortar kan tro.

Nu ska jag berätta ett barndomsminne. Och det barndomsinnet var det, att jag var med syrran och hennes kompisar någonstans en lördag 1986. I grannskapet nog, men det var äventyrsfullt att vara ute ändå som lort, fast det inte alls var långt hemifrån.

De sade att jag skulle vänta vid busken. Och det hamnade jag att göra, då jag var yngst. Sedan for de på en gård och öppnade dörren till en gammal bod. Eller lider snarare. Vad det nu är för skillnad på dom.

Jag frågade sedan vad dom såg där, så kom det av syrrans kompis att det var en gammal, gammal mommo som satt på en vessabytta och sket inne i lidret. Så då flickorna kom dit så försökte hon stiga upp ur vessabyttan, men föll pladask på byttan igen, då hon var så gammal och skröplig. Så var där en chäfer fastkedjad som morrade, men chäfern hade inga tänder eller klor, så den var ofarlig. Haha, vart fick hon allt ifrån?

Så drömde jag i lågis engång att en jappe från hjälpklassen satt och spelade på en stor konstig orgel, som mera lät som en typ ostämd cembalo. Sedan var Selleri där som var arg på mig. Han såg inte mig först, då jag stod bakom en knut. Sedan bara sprang jag iväg från knuten, och han såg och kom efterspringande utan att säga ett ord.

Så var vi inne i hennes farsas rekka engång. Det var en gammalmodig biltelefon i den. Året var 1984. Det var en sådan biltelefon, så man hörde alla andra som var i linjen. Det var mera en radiotelefon. Så man hörde ett ständigt prat av rekkakuskar då man hade radion på.

Så kom det någon arg gobbe i linjen som talade argt och buttert. Så tyckte syrrans kaveri att Va e dedä för gobbe? Så ropa hon i radion: TURPA KIINNI JA HAKA PÄÄLLE!!  Så hörde man ögonblicket efter från gobben som nu var ännu argare och ropade. Man hörde bara nåt: ÄÄRÄRÄRÄRÄRÄRÄ!!! av den arga gobben, innan hon klickade fast biltelefonen inom några sekunder. Det var kul.

Jåå, det var samma flicka som engång 1981 då vi var ute på deras gård jag och syrran och hon och hennes syrra och lekte en vinterkväll. Så skrek hon mittiallt VÄRLDSKRIG!! Just då öppnade hennes morsa dörren och sade att nu ska jag och syrran gå hem, och flickorna komma in. Så sade hon besviket: Neeej, vi sku ju leka världskrig!

Jååå, jag lånade första W.A.S.P skivan av henne hösten 1984 och farsan bandade den till kassett åt mig och jag var jätteivrig och jätte tacksam över att ha fått lånat den minns jag. Jag minns ännu hur glad jag blev då jag knackade på dörren och hon gav skivan åt mig i en påse och uppmanade mig att vara försiktig och hämta den genastn tillbaka då jag bandat den. Det lovade jag.

Hon försökte introducera mig för Hanoi Rocks 1983. Inte had jag nåt emot det, men det kolade aldrig riktigt åt mig. Minns att vi lyssnade på Hanoi Rocks och hennes farsa sade argt att hon ska sätta lägre. Det var hösten 1983.

Jag kom att tänka på de man tyckte var de godaste karkkina på 80-talet i lågis, och det var de karkkina som kallades för Haraskitar. Namm, det sku smaka me haraskitar nu också då man minns då man i lågis köpte sådana från Wi-box och Karmel. I närkiosken fanns dom inte. Men jag kan inte äta sådana mera, med risk för att det drar ut plomber, då de är så sega. Tyvärr.

Så fanns det såndäna kaffebönor också. De såg ut som haraskitar men var helt annan smak,de smakade mocka och var också goda. Det skulle också vara mumsfilibabba. Har dock varken sett haraskitar eller kaffebönor på länge.

Ganska ironiskt, att Kronan salongen i Ekenäs stängdes p.g.a. Corona. För Corona betyder ju krona. 😖 Det händer rätt mycket såndäna ironiska saker.

Jag drömde häromnatten återigen en "Covid-19 dröm" så att säga. Jag var mittiallt på tåget från hesa till Karis och vi närmade oss Karis och jag undrade att vad fan gör jag här? Det var ganska litet folk på tåget dock. Mittiallt hostar en jappe till och jag rusade ut till tågets "farstu" mellan vagnarna och svor på samma gång att e du int fan rikit klok som hostar i tågvagnen för i helvete!!! Så öppnade jag liksom dörren medan tåget ännu gick och andades in frisk luft.

Sedan då tåget stannade så for jag gående åt ett håll från perrongen bort från de andra passsagerarna, då det kommer ett negge-barn kanske i 12-13 årsåldern emot mig, som håller ena handen vid magen och andra handen vid pannen. Han såg sjuk och febrig ut och sade klagande: Ohhh,  I don't feel so well! Jag tänkte direkt att det är Covid-19 som har brytit ut hos honom, så jag springer åt motsatt håll igen, där jappen som hostade kommer emot. Jag va ba liksom GAAAAHHH!!! Trodde jag skulle bli tokig. Så vaknade jag.

Jååå, så minns jag onsdagen den  6:tte februari 2002. Då var det en 80's fest i affes som någo shack från folkis hade ordnat. Jag for nu bara dit, för jag tänkte att det vore kul med lite åttiotalsnostalgi. Och dagen efter så skulle jag ändå vara hemma från jobbet, för jag skulle dra ut en visdomstand på förmiddagen, så jag fick ta ledigt dag den dagen. Och lika bra det, för visdomstanden satt envist fast, så tandläkaren måddes hålla på och kränga i den i några minuter innan han fick loss den-till följd av att det börja värka som fan då bedövningen släppte. Jag tog två och en halv Burana och bara satt länge i den heta duschen, då det kändes skönt att göra det då. Man orkade just inget annat. Het dusch har fungerat som smärtlindrande för mig såväl efter utdragning av visdomstand som brusten blindtarm!

Till slut började det ge med sig, och mot kvällen hade smärtan gått nästan helt över. Då bedövningen ännu var på så spelade jag Civilisation några timmar, tills bedövningen började släppa och värken trädde in. Då tappade jag koncentrationen att spela Civ. och for så småningom och sitta under en het dusch.

Jåå, det var mysigt att spela Civ då 2002. Jag satt till 2 på natten och spelade civ ibland, fast jag sku på jobb nästa dag, då det var så beroendeframkallande spel.

Nåja, affes-festen 6.2.2002. Folk var klädda som på 80-talet och det var mest folkis-schack där. Jag kom ju också dit för att spana in folkisbrudar. Och min tanke var att man kanske skulle kunna försöka slå sig i slang med någon trevlig folkisbrud.

Sedan satt jag vid ett bord nära dansgolvet då jag talade med nåt schack där. Det satt en liten och knubbig folkisbrud mittemot mig med 80's kläder på sig, som såg ut typ som en rar liten "bullamommo" och som en liten lort på samma gång liksom. Hon frågade vad jag dricker först, så sade jag Asterixii! så talade vi en stund. Hon börja mumla om att hon har pojkvän och blev mittiallt att se ut som ett litet barn som satt på pottan och tryckte. Alltså jag var inte på något sätt efterhängsen eller något sådant, jag talade helt lugnt och sakligt och var mig själv. Men det var kanske därför hon blev så konstig? Jag mindes nu bara en sådan obetydlig incident. Min avsikt var inte ens att ragga på henne, då jag tyckte hon var ful. Jag ville bara prata och vara trevlig med folk. Och det var ju hon som började prata! Men vad kan man vänta sig av någon förvirrad 18-årig ongi.

Hon såg sedan ut som ett litet barn som satt på pottan och tryckte lite senare. Uppenbarligen trodde hon att jag raggade på henne, bara för att jag pratade lite small talk med henne. Haha, hon såg rolig ut måste jag säga! Just då hon såg ut som en blandning av en gammal knubbig  "bullamommo" och en liten lort!

Nu menar jag inte att jag heller skulle vara någon skönhet 😆

Jag såg på Youtube på Kummeli-show från Down by the laituri juni 1994 för några dagar sedan och det var jätteroligt. Folk hade roligt och de i Kummeli hade roligt och rolig show. Då kunde man ännu skoja och skämta om social justice warrior-aktighet och de gjorde det också i ett skede, och det var i slutet dansande det sexiga bikinibrudar på scenen och alla hade roligt, både dom och publiken. Det var jordnära somrig och humoristisk avslappnad meininki i det finska folkhemmet liksom.  Folk rökte, drack öl och hade roligt bland publiken.

Nu, i dagens lättkränkta social justice warriors-fascism, så skulle deras show vara omöjlig. Och så undrar man varför det inte har kommit något bra humor från Finland på 25 år! Det är för att man inte får skämta om saker och ting mera. Förut fick man inte skämta om kyrkan, nu får man inte skämta om någonting i samhället. Ja, så länge det inte är något som PK-nomenklaturan, politikerna och journalisterna hatar. DÅ får man skämta och vara satirisk bäst man vill. Men inte annars. Att skämta om Trump går an, men skämtar man om Greta så börjar de som har höjt henne til helgon att gråta eller så blir dom arga och börjar hoppa, skrika och dansa av frustration, och lipar om vita hemska män. Då är det mittiallt inte okej med satir. Och dom har sedan mage att tala om jämlikhet!!

Detta är alltså inte någon kvinnor vs män kamp. De allra flesta kvinnor håller ju också med mig vad jag har kunnat märka. Det är bara de som tror på det systemtrogna som vill få en sådan bild att det rör sig om någon war of the sexes, medan kvinnor som inte är hihhulin inte alls tänker så. Enligt min erfarenhet är det bara någon promille av alla kvinnor som är född med guldskeden i mun och gnäller om patriarkatet. För det är oftast nomenklaturan som har dylika fixa ideer. Ironiskt att det är nomenklatura. Liksom NO MEN klatura! :D

Jag törs påstå att det att folk dyrkar Greta och tror att hon är felfri är samma fenomen som vissa forna tiders unga flickor som i katolsk tid förklarades som helgon, rent sociologiskt och psykologiskt sätt är det fråga om samma fenomen. Det är dock inte hon själv som gör något fel, för hon tror att hon gör rätt-men det är vuxna som utnyttjar en ungdom för sina egna politiska syftens skull. Dom bara utnyttjar en minderårig som pr. Det är inte fråga om något annat här. Sedan tröstar de sig själva, med att det nog bara är dumma vita medelåders män som är kritiska mot fenomenet Greta. Så har jag talat med många kvinnor som är skeptiska mot henne! Alltid är det inte som man önskar att det skulle vara, inte ens för maniska Greta-dyrkare! Många kvinnor som är feminister, önskar maniskt att alla kvinnor ska kalla sig för det. Men tänk hur trist världen skulle vara om alla skulle tänka likadant och gå med på varje modenyck och alltid blint följa strömmen likt en fårskock!

Det att man tröstar sig själv på det sättet, att man intygar sig själv om något, är ett ganska vanligt psykologiskt fenomen och reaktion. De som t.ex. tycker att omstridda fenomen som sanndrömmar är kusliga, kan trösta sig själva med att tänka att det nog inte är sant. Som ett annat exempel av fenomenet att man tröstar sig själv-i detta fallet användandes av skepticismen som psykologisk tutt och snuttefilt.

Visst får man skämta om Trump också givetvis och jag är ingen anhängare eller försvarare av honom bara för att jag påpekar detta hyckleri inför folk. Tvärtom är han rutten som nästan alla amerikanska presidenter har varit med undantag för Kennedy kanske. (Men det är dock roligt att han provocerar somliga politiskt korrekta kyrkotanter&blomsterhattstanter och maniska journalister, som ser ut som spökdjur i djungeln som fått elschock)  Folk är i regel förvirrade och ologiska. Men, som August Strindberg sade; Det är synd om människorna! Dom vill kanske ofta så rätt, men ack hur fel det så ofta sedan visar sig bli.

HAHA! Jag kan dock se framför mig, hur någn typisk pk-elit finlandssvensk tanttadaara hörande till den kulturmarxistiska nomenklaturan, skulle med en snyrpen min reagera på Kummeli showen och dess satir med politiskt korrekthet samt bikinibrudarna sedan! Det skulle vara sådan sexism i den tanttadaarans ögon, att hon sku svimma likt en elegant och pryd viktoriansk dam från 1800-talet och man sku hamna att ta fram luktsaltet åt henne!  Milde himmel, Hulda svimmade! Luktsaltet, fort, hämta luktsaltet!!Så nu var det mycket tolerantare år 1994 än nu. Ingen skulle ha tänkt tanken att offentligt gnälla om sexism angående bikinibrudarna då, förutom kristna. Fast dagens pk-blomsterhattar är ju likadana moralkärringar. Dom är bara pk istället för kristna nuförtiden. Men samma tråkiga och gnälliga kyrkotanter är det fråga om. Vad är det bort från någon om både publiken och bikinibrudarna har roligt? Jag fattar inte det. Varför är man rädd för den mänskliga kroppen?

Och folk rökte bland publiken och hade kul. Nu får man ju knappt göra det mera på festare. Det är ok att man inte får röka inomhus i krogar mera, då icke-rökare lider p.g.a passiv rökning, men detta är ju utomhus! Och något måste man ju tåla ändå! Och alla rökare vet att rökning är illa för hälsan, de behöver inte stup i kvarten bli påminda om det av maniska moralkärringar. Och det sku vara helt ok för mig att grunda krogar där folk vet att man får röka. De som inte röker skulle inte behöva komma på sådana krogar, om de inte skulle vilja. Så det var absolut tolerantare förrivärlden, typ 1994, än det är nuförtiden.  Nu går vi mot ett styre likt i Iran. I Iran är det de religiösa mullorna som styr och ställer i samhället. Och här i väst kommer det att vara de moderna pk-"kyrkotanterna" som kommer att styra och ställa i samhället istället! Iran har trots sitt hårda muslimska styre vissa bra saker inom politiken dock, som folk i väst i regel inte vågar tala om.

Som det var någon meme där gårdagens unga (min generation typ) visade fuck you och ropade typ eeey!! fuck you!! och var mer rebelliska av sig, så är dagens generation sillmjölkar som känner sig kränkta och börjar gråta som småungar istället.

Började tänka på Corona-pandemin. Skulle jag ha fått bestämma, så skulle viruset knappast ha spridit sig och det skulle inte ha behövtr varken bli pandemi eller lockdown.. Jag skulle kraftigt ha begränsat flygtrafiken redan i januari och sett till att folk som kom från Kina sattes i två veckors karantän och liknande saker skulle jag ha sörjt för. Men WHO och THL var typ bara i någon sprit och knark-dimma och personalen där typ hade huvudet under mattan så bara benen syntes och lullade i knark-dimman att viruset inte är luftburet, och att man ska tvätta sina händer. Istället för att hindra att folk reste från och till epidemiområden, så gjorde dom så istället.

Nu  blev det som det blev. Både vanligt folk och makthavarna underdrev viruset och katastrofen är ett faktum! Nu är det SARS-pandemi, som Covid-19 ju är. Så, är ni nöjda nu då? Och ni som klagar på att lockdownen förstör ekonomin (som den förvisso gör) och undervärderar viruset. Jag tror inte ni är lika glesa sedan, om ni ligger på intensiven med covid-19 och hamnar att få tillägs-syre p.ga. andnöd, eller om ni är sjuka med feber i månader. Då kommer nog det viktigaste för er att bli friska-och kanske ni äter upp era undervärderande ord om viruset...detta virus är nämligen inte att leka med, och det är inte bara en "influensa".

Jag å andra sidan, förstod direkt redan i januari att viruset skulle sprida sig. Nyhetsclippen av att dom byggde upp de provisoriska sjukhusen i Kina, samt att jag fick höra att en kines utan symtom smittade 3 i Tyskland och först blev sjuk i planet hem tilll Kina gjorde att jag direkt förstod att det är luftburen smitta och mycket smittsamt-och det kommer att bli katastrof, om man inte omedelbart vidtar åtgärder mot resandet. Folk trodde inte på det, och nu ser vi resultatet. De flesta människor tänkte bara att det är ett virus i det avlägsna Kina, och WHO och THL betedde sig som en struts som gömde huvudet i sanden i önskan att det skulle på något konstigt sätt försvinna av sig själv. Alltmedan dom höll på med sitt mantra om att "Viruset är inte luftburet" och "Tvätta era händer!" precis som om att dom sku ha dragi någo kama istället för att sköta sitt jobb ansvarsfullt. Jag var faktiskt arg på THL som påstod att smittan inte är luftburen, och så är den det, och jag visste det redan då.

Jag minns första gången som jag minns att jag började drömma om Covid-19. Det var i februari då det började komma fall i Italien och Iran. Jag drömde att en som gick på paralellklassn i högis hade tydligen fått det, och han var på päronas gård och sade att han har feber och ont i halsen, och han liksom har hett men får frossa stundvis.. och att han har varit i Italien och han tror att han har "det"... Jag blev direkt orolig att jag kan ju få smitta! Fast vi var utomhus och jag var kanske 4 meter från honom, men ändå. Det var liksom kusligt och jag hade en känsla i drömmen också att det närmar sig hela tiden, för jag började bli medveten om att det var en dröm. Men att det närmar sig på riktigt och snart har vi det i Karis också. Så tänkte jag.

Jååå, så minns jag skolavslutningsdagen (för mig iaf) 27.5.1994, då det var skolavslutning i det löjliga lärkkulla jag var på musiklinjen då (kristna var på en annan linje mestadels, så det var ingen kristendomspropaganda dock. Åtminstone ingen direkt sådan-så det respekterades faktiskt där måste jag medge. Men de flesta i lärkkulla ville bli några rockstjärnor eller så yrkesmusiker spelandes i någon militärorkester typ. Jag var verkligen inte intresserad av någondera... rockstjärna ville jag bli då jag var 6-7, men aldrig som tonåring faktiskt. Det var en av orsakerna till varför underground intressera redan tidigt. Jag hade redan tidigt en sådan åsikt att "idoler" och "rockstjärnor" är löjligt, och att de istället ska vara att man är på samma plan med musikerna, och sedan kan fara typ på kalja med dom efter keikkan-utan att skryta om att man har talat med den och den från det och det bändet och sedan ta foton där man står och poserar tillsammans med sina idoler. Jag har alltid tyckt att sådant är barnsligt, och känt myötähäpeää för det, då andra, även fullvuxna människor, tyckt att det varit så jättecoolt. Det är nolot helt enkelt för mig, allt som har med sådant att göra, och alla rocknroll klichéer och sådant är fanimig pinsamma! Men visst. Mainstream band har också gjort mycket bra musik. Black Sabbath för att nämna ett bra exempel på ett mainstream-band som levt rocknroll liv.

Rektorn Bror Nyback höll ett tal där han jämförde Lärkkulla med månen och han citerade Neil Armstrong. Alltså han jämförde metaforiskt lärkkulla med månen. Sedan for vi och äta till matsalen.

Så var det en som hade köpt en Sol-öl då det var en nyhet då. Han hade druckit ölen och lämnat tomflaskan i bilen utanför Lärkkulla. Han sade åt en att oli pakko maistaa. Han hade alltså druckit den någon kväll tidigare.

Sedan då jag kommit hem så ringde en kompis, och vi for under eftermiddagen/kvällen till typ alla små skogsdungar i hela Kila! Vi for till skogin ovanför lekiset, till "kollan" (Högvalla) till Etterkila, till fågeltornet, till "Robin hood-skogen" som en såndän Toffes morsa kallade skogen 1988 till. Och vi for till "Sylvis skog" och till Teboil-skogin och till Sisu-skogin och till sist for vi till vatntornsskogin. Det var riktigt psykedeliskt och kul. Någon hade nyligen sprayat med blå spray ordet "LSD" på väggen till vattentornet/observatoriet.

Det var en stil gång. Och jag var blott 17 och livet kändes som ett oskrivet blad, som kunde ta vilken vändning som helst. Det kändes som om att jag var så ung, så jag inte skulle ta nån stress. Att brudar och relationer jobb och sådant nog kommer sedan då det kommer. Det kändes mer isolerat då man var så ung på något sätt, då man inte hade samma touch med vuxenvärlden och man inte hade på det sättet några många vänner, och internet hade inte slått igenom ännu och jag hade aldrig surfat och visste knappt vad det var, men det kändes det på ett mysigt och hoppfullt sätt dock.

Det är helt annan fiilis som vuxen med facitet i hand och då livet har gjort en cynisk och liksom "Jåå, jåå!"  Även brudar kändes mycket mer spännande då. Tänk om man skulle någon gång få uppleva samma känsla igen. Om ens för en liten stund i drömmen eller något! Man blir fan sentimental.  Och blev man melankolisk och nere så samlade man tankarna då man tände en Marlboro. Jag fick också lagligt göra det då, då åldersgränsen för tobaksköp var 16 fram till mars 1995. Då jag ju rökte kontinuerligt 93-99. Livet var bra då. Verkligen. Man borde ha insett hur bra man egentligen hade det.

Sedan i början av juni 1994 så tog jag fram min gamla c-64 och spelade b.la Combat School och tänkte att det är jag som tränar inför livets kamp typ.. sedan så fick jag igång ett spel som vi kallade för vessabyttaspele på 80-talet. Där det bland annat är vessabyttor som går av sig själva och ankkor och saxar och skor och glada puliukkon med klubbor och hajjar och flygplan och biskoppar och oxar och byggarbetare och biljardbollar och änglar och elifanter och knivar och svärd och bilar och sjörövare och harar och snögobbar och pansarvagnar och riddare och liknade som man ska akta sig för. Och det spelet hette så mycket som Brian Bloodaxe på riktigt, och man var en viking som hade frusit fast  i grönlands is och nu 1000 år senare kom tillbaka till den moderna civilisationen. Det stod i början att man kan bli tokig av att spela det spelet, och det stämde nog, för det var så surrealistiskt!

Nåväl. Det om det förikväll I guess.

18.5.1990-Dagen efter klassresan till Särkäniemi

Jåå, jag har berättat om själva klassresan så många gånger i bloggen, så jag berättar om efter klassresan nu istället. Dagen efter den.

Det var en fredag och läraren Kerstin sade att vi nog ska komma till skolan efter dagen också, men ingen annan än jag kom. Inte tyckte jag det var så farligt att komma till skolan, man var ju ändå hemma halvtolv på kvällen och for och lägga sig efter en dusch. f.ö började vi 11, så jag tänkte att nu kan jag fara till skolan. Då det är en så kort tid kvar jag är i lågis, för att nästa höst luffa till högis.

En sak minns jag som jag berättar nu från klassresan, då jag nu bara kom att tänka på det nu. Det var en flicka som blev lite åksjuk och satt längst bak i bussen. Jag hörde bara ett gällt kärringskrik från bakom där var jag satt nästan längst framme. Och man förstod att någon hade spytt. Kerstin och Chester satt i närheten av mig i bussen. Det var medan vi åkte till Tampere som det hände. Kerstin viskade något åt Chester då det hände. Och jag såg det. Jag undrade för mig själv vad dom nu behövde viska för?

Jåå, på tillbakaresan så såg vi också på ett potpuri av musikvideor bandade från diverse musikprogram på vhs-kassett m någon tagit med som vi såg i skolans buss. B.la. Anthrax spelade. Chester sade åt mig om Anthrax: Dehär e Metallica! Så sade jag att Nää, de e Anthrax! så tyckte Chester smajlande nåt att de har ingen skillnad, för de e likadant skrammel.

Så intervjuade dom Ozzy, som kallades för "Heavyrokin isoisä" i programmet, enligt översättnings-texten, och så kom dendä "Jag mår illa" musikvideon av Magnus Uggla. Då vi for till Tampere på morgonen såg vi först på en film i bussen, Willow, så såg vi på någon Mötley Crue musikvideo litet och så lyssnade vi på en kassett litet i bussens mankka, Masters of puppets av Metallica.

Nåväl. Jag kom upp dagen efter till klassrummet. Alltså till 6A:s klassrum, som jag ju var elev i. Kerstin stod där vid katedern och pysslade med något. Dörren till klassrummet var uppe. Hon frågade att jag är den ända som säkert ska komma idag? Så undrade jag vad vi ska göra något idag, så sade hon att int lönar det sig att hålla lektion på tumanhand, så du får nog gå hem du också!

Jag for direkt till Jerry's musik, som ju då var på Köpmansgatan i Karis. Jag tänkte att jag ska köpa någon bra kassett för mina pengar efter klassresan som blev över, 70mk.

Jag gick in dit och såg på kassetterna och köpte sedan Black Sabbaths första skiva på kassett från 1970. Jag hade fallit in love with Black Sabbath under april månad, då jag lånade skivan "Sabbath bloody Sabbath" från bibban. Jag trodde att skivan var nyare i några dagars tid, så blev jag så förvånad så jag höll på att falla baklänges, då jag såg att det stod 1973 på skivan. Jag hade fått för mig att man inte lagade så tung musik då ännu. Att det kom typ 80-81. Men jag hade fel.

Så tyckte jag att den sabbathen jag hade köpt var bra nog verkligen, men inte fullt lika bra som sabbath bloody sabbath. 1970 kändes som på stenåldern då man tänkte på det. Redan 1980 kändes för obegripligt länge sedan, och 1970 sedan!!

Genombrottskivan kom ju samma år som den första skivan, dvs 1970. Och efter det har det varit soittakaa Paranoid! En genialisk liten låt må jag säga. Men nu känns det ju lite underligt, att den evigt gröna låten är snart 50 år gammal! Men en ny tid började dessa tider kan man säga. Ok, 1945 var en milstolpe då kriget slutade, men den nya tiden började på allvar 1968. Som svenska November gav ut en skiva som hette "En ny tid är här" 1970.

Haha! Jag drömde en dröm under SARS epidemin i Kina 2003. Och den drömmen var den, att 5-6 kineser stod utanför mitt med munskydd på. De såg helt neutrala ut, men de stod där. Jag va ba' liksom: Hjälp, kineser! Kom int hit å smitta ner mig med SARS!! 

Haha, detta ska alltså inte tolkas rasistiskt 😖 men så tänkte jag i drömmen. Och man kan ju inte rå för vad man drömmer om. Har absolut ingenting emot kineser som personer så länge dom int fittas med mig.

En mera politiskt inkorrekt dröm än den så var den drömmen jag drömde hösten 2011. Jag drömde att jag gick med några typer. En av typerna var en negge som kunde finska. Han hade uppenbarligen bott i Finland ett tag då han kunde finska.

Det var några andra neggen som muckade åt oss då vi gick på trottoaren i Ekenäsvägen. Vi gick förbi skogspartiet "Sylvis skog" på Ekenäsvägen, då det var några andra neggen som skrek något åt oss nere på Läppgatan. Jag ropade tillbaka åt dom: FUCK OFF! Då jag blev fittiger då dom muckade.

Så blev dom och stå där nere och glodde hotfullt men gjorde ingenting annat än att stirrade hotfullt alltså.

Så var den neggen som var i mitt gäng glad och munter av sig. Det är osmakligt då folk ibland leker bögar i krogar och sådant. -Jag har aldrig förstått mig på det, att karar börjar låtsas att de ger varandra i reven och juckar på varandra i krogar och så. Jag tycker bara det är löjligt och osmakligt. Sådant ser man nu och då i krogar på karar som är överförfriskade och vill spela teater eller något.

Men i drömmen började denna negge, som uppenbarligen hade en stor dos av självironi, leka bög. Han satte armarna runt en av typerna som var med oss, kramade honom typ bakifrån och vände sitt face mot mig och hans ögonvitor bara lyste i kontrast till hans mörka hy och svarta hår och så sade han med en ironisk-sensuell liksom "oh lalaa!" röst: Aito, suomalainen homomies!

Så började någon fnittra som fan och jag började också skratta just i typ "Vittu du e färdigär!" stil.

Neggen i drömmen hade en massa självironi. För det första var han väl medveten om att han inte var någon "aito suomalainen" oavsett vad moralkärringarna säger, och för det andra så var han hetero. Det är osmakligt då folk leker bögar alltså, men i drömmen hade han en så härlig självironi så jag börja skratta, och skrattade också fullt då jag vaknade. Det var fanimig en munter dröm! Man sku riktigt kunna tänka sig en liknande situation på riktigt, med någon afrikan med självironi.

Och så minns jag engång i Vasa då jag var vid en lekpark och lekte sommaren 1984 med mommo, som satt på en bänk medan jag klättrade i ställningarna i lekparken, for till sjörövarskeppet och hade kul.  Lekparken var intill en garnison som få fanns i Vasa och det var någon kille i 25-årsåldern där som barnvakt åt någon pojke i min ålder.

Så kom det någon typ gående från garnisonen som uppenbarligen jobbade som officer där, då han hade uniformen på sig och såg ut att vara i 40-årsåldern, så han var ingen menig uppenbarligen. Det var ongins pappa, uppenbarligen. Ongin och barnvakten hade tydligen kommit överens med honom att vänta på honom i lekparken då han kommer hem från jobbet. Så sade han åt ongin att nu ska vi gå hem. Så sade ongin att nä, ja vill vara här ännu! Så sade officern att nej, ja måst gå hem å byta kläder! Så protesterade ongin ännu. Så sade hans pappa: Bli kvar här då! och sedan vände han och barnvakten ryggen åt lortn och gick sin väg. Lortn blev och glo en stund, och sedan sprang han ikapp dem. Det var bra taktik måste jag säga, för en ongi i den åldern blir inte gärna ensam någonstans.

Jag drömde förresten en lucid dröm häromdagen. Den började med att jag på morgonen vaknade och tyckte det var drömaktigt, så jag gjorde en reality check med att tända lampan. Den tändes inte! Jag gjorde ännu en reality check och såg på mina fingrar, som var 6! Jag drömmer, tänkte jag, och for ut och flög upp i luften och flaxade som en fågel över Karis.

Så kom det en kråka flygande från motsatt håll jag flög. Den kom flygandes mot mig och jag tänkte att jag skulle skoja med den och ropade: Kraa! Kraa! Kraa! och låtsades vara en kråka. Kråkan såg jätte-överraskad ut och glodde på mig häpet.

Så gick den ner och satte sig på en telefonstolpe, eller ledningen. Jag flög ner och "nöp den i stjärten" dvs tog tag lite i dess ena vinge på dess bak och sade: Krakke! Mimimimimimi... för att lite småjäklas med den. Kråkan sade KrrAAAaaa!!! Liksom i gnällande ton att: Tafsa int på mig, vittus daiju!

Jååå så minns ja dendä drömmen där det var skymning och jag gick mot någo ruiner och hörde kråkorna kraxande i fjärran. Liksom det typiska kraa! kraa! just. Så bev mittiallt kråkornas kraxande mycket spökigare av sig då de hördes ännu i fjärran och de började liksom kraxa ett spökaktigt: KrrAAAAaaaa, KrrrAAAAAaaaa. Och jag tänkte i drömmen att det är "Den svävande damen" Som har sitt finger med i spelet. Det var alltså någon sorts spökdam som en såndän Petter berättade skrönor om i femman i lågis vårterminen 1989, vid samma tider som jag drömde den drömmen.

Äh! Varför fan kan man inte möta någon "Pragvårsbrud" som inte direkt ska leka så kova, men som fattar tycke för en och kan tänka sig relationship? Kvinnor ska inte sällan leka så tuffa och oåtkomliga. Men det är klart, nu i farsotstider har jag inte alls rört mig någonstans och därmed inte kunnat träffa några kvinnor. Tinder ja, men det är bara bullshit. Uppmärksamhetkåta kvinnor som ghostar en bara förr eller senare. Och naturligt det. Nätet är kvinnornas marknad, och de får hundratals likes per dag av desperata karar. Så det blir ju en imbalans då. Och det är säkert roligt för vissa att ghosta karar. Dom tycks få någon sorts kick av det, eller så är dom så bittra, så, snyft hulk,  bittra på manssläktet, och vill "hämnas" genom att ghosta.

Och någon hippiebrud från San Fransisco 1968 sku ha blivit jätteförvånad om de skulle ha sett dagens "hippiebrudar" som är manshatande feminister och arga och bittra istället för free lööv&tolerans på riktigt, som en hippiebrud från typ San Fransisco typ 1968 stod för. Jag är tämligen säker på att en hippiebrud från San Fransisco 1968, inte skulle ha nobbat någon kar bara av den anledningen, för att hennes väninnor skulle ha tyckt att kan var "konstig"!! Men det var helt annorlunda då. Mycket tolerantare då än nu. Alltså tolerantare på riktigt och inte PK-pseudotolerans, som rackar ner på vita heteromän och tycker till höger och vänster att den och den är "konstig".

Inte annars, jag tror inte på någon Hollywood-romantik eller att kvinnor är likadana gudinnor som de ser ut att vara. De är människor av kött och blod de med, naturligtvis.  Men människan är ändå gjord för tvåsamhet.

Men som det var någon som någongång skrev såhär angående kvinnor: Can't live with them, can't live without them!

Under ett clip då metaforiskt sätt, andra brudar börjar mobba Pragvårsbruden, för sitt val av pojkvän, och tvingar henne att göra slut, typ. Jag talar metaforspråk här. Den sovjetiska invasionen, då Sovjetunionen var missnöjd med Tjeckoslovakiens demokratiska reformer och invaderade landet är alltså andra brudars straff, som börjar mobba Pragvårsbruden då hon varit tolerant och valt "fel" pojkvän, och tvingar henne till sällskapet igen. Lika orättvist och  sorgligt är båda händelserna. Man sku alltså kunna tänka sig något liknande scenario, att andra kvinnor ger sig på kvinnan, för att hon valt "fel" kar, i vissa tillfällen, precis som om att Warsawapakten gav sig på Tjeckoslovakien, för att dom hade valt en friare väg, för att normalisera landet och att det ska återgå till gråblek gammel-kommunism igen. På samma gång som de andra kvinnorna ska se till, att Pragvårsbruden gör slut med "fel" kar.

Det är jättelänge sedan jag ens var på kaffe med någon brud senast, men jag har haft olycka på sistone, så det beror ju på det också. Oavsett fast man kämpar och gör allt rätt annars, så rår man inte på ren och skär otur. Det enda man kan göra är att kämpa och göra rätt. Att göra sin plikt in i det sista, och till sista blodsdroppen. Gör man det, så kan man inte säga att man inte skulle göra något. Och ingen kan rikta anklagande finger och säga att man inte gör något eller att man själv sossar bort något. Som folk som inte vet alla detaljer gärna gör. (p.g.a avundsjuka?) Man måste dessutom kämpa på som typ japanska soldater också kämpade, även vid helt hopplösa situationer, där andra länders soldater skulle ha gett upp. Och det är bra att hålla igång ett utdraget, segt "gerillakrig" och aldrig ge upp och  fråga brudar på kaffe och flirta med dom och så. Och vara aktiv på Tinder. Det är viktigare att man försöker, än att det lyckas. Ty då har man hållit huvudet högt och kämpat som en man. Skulle jag inte göra det, så skulle jag alldeles säkert få vara ensamstående för resten av mitt liv. Nu har jag dessutom ett projekt färdigt snart, som bara gör gått åt detta mitt utdragna gerillakrig och kamp. Jag kanske avslöjar det vid något skede

Förresten, vad heter världens kortaste bok? Jo, den heter Kekkosen hiushoito. Första gången hörde jag den vitsen i lekis 1983.

Jåå, jag kom att tänka på en sak nu på tal om 1990. Och den saken är den, att förrivärlden just då 1990 så kom det på tv en serie vid namn "Alfred Hitchcock presenterar" och där det var något fånigt skräcktema vid varje avsnitt. I början av juni 1990 var det dock ett roligt avsnitt. Det var så, att där var en klassisk vampyr med sin puku och bakåtkammade mörka hår, icke skäggiga bleka ansikte och med huggtänder. Han var en riktig vampyr, men bara ett fåtal visste det, och han var sångare i ett heavyband och de flesta trodde bara att han var en showman, fast han jagade och bet kvinnor nattetid och sådant.

Så uppträdde han i någon krog och han kom upp ur kistan som stod upprätt i scenen, gick fram med vampyrdräkten på sig och bugade mot publiken innan han tog micken och började sjunga och resten av bandet spelade. Det var ganska svängigt och t.om. punkigt, fast man hörde inte mycket av musiken, då det hände andra saker i filmen också. Det var några som hade bestämt sig för att döda vampyren, som man ju gör enligt skrönan med en träpåle genom hjärtat på vampyren.

Publiken diggade fullt detta band och då den riktiga vampyren med sina huggtänder och puku sjöng heavy där, fast publiken hade alltså ingen aning om att det var en riktig vampyr. Så just innan keikkan avslutas och vampyren är på väg till sin kista bakåtlänges gåendes och står in i den , så kommer ena av dem som skulle mörda honom upp hoppande på scenen och hugger in pålen i vampyrens hjärta. då säger vampyren: UUAAAAÄÖÄÄÄÄAAÄAÄAAÄARRGGHHHÄÄÄÄÄÄÄAAARGHH!!!! Och hans ansikten blir liksom grönt och smälter bort allmedan han ropar.

Och vad publiken jublade! Dom var helt exalterade och trodde allt bara var en riktig dunderbra show.. det var humor måste jag säga, och jag förstår att publiken var exalterad. Men vampyren var alltså riktig i denna fiktiva serie. Och inte bara en sångare, som publiken trodde. Det var så bra gång det avsnittet, så jag minns det ännu bra, fast det var 30 år sedan jag såg det.

Jåå, å så mindes ja mittiallt bara då det också 1990 vid samma tider kom det någon finsk dramakomisk serie. Ett avsnitt minns jag att det var en mamma och en pappa i ett höghus som på kvällen låg i sängen deras och mamman läste en kvälls-saga för barnen. Mittiallt stiger pappan upp och mamman frågar förvånat: Mihin sä meet?! Så svarar pappan: Vessaan!

Så fortsätter mamman läsa typ en minut, hon läste vargen och rödluven och sade åt ongin nåt: Ja sitten ISO PAHA SUSI...  tills hon hör att ytterdörren till deras kämppä slår igen. Då säger hon: Esko et. Sä et lähde kaljalle! Så sprang hon ut på balkongen och ropade samma sak åt gobben som gick nere på backan redan mot kvarterskrogen tydligen, så typ hela grannskapet hörde det: ET ESKO! SÄ ET LÄHDE KALJALLE!! Så kom slut-texten till serien. Hehe, liknande saker har det säkert hänt ganska ofta under det finska folkhemmets sol har jag på känn.

Jååå, så drömde jag engång om en puliukko som tog tag i saker med en hand, pekade på saken med den andra handen och sade sakernas namn. Han tog i ett skede en karelsk pirog i handen och pekade på den med sin andra hand och såg på mig och sade såhär stammande först: Hehehe, hehe-heheheh-hei, piirakka! Undrar vad den drömmen betydde? Rolig var den iaf.

Nåväl, här är då de andra kvinnorna kommer för att "normalisera" Pragvårsbruden då hon är tillsammans med "fel" man. Jag talar i metaforspråk här märkväl.

Monsterhanden

Jåå, jag minns från min barndom en sak. Och den saken var den, att jag och en kompis var utanför en annan kompis familjs hus. Det var en eftermiddag våren 1988 och ingen var hemma tydligen, eftersom inga bilar var ute på backan och inga lampor var på där inne i huset. Men som de lortar vi var, så höll vi på att ringa på dörrklockan och banka på dörren och fönster i typ 5 minuters tid. Till slut så gav vi upp och var på väg att gå därifrån.

Jag kastar ännu en sista blick mot deras farstu och ser litet. Och då, tycker jag mig se något.. och detta något såg ut som typ en brunlurvig monsterhand med jättesmala fingrar, som rörde på sig vid fönsterbrädet i farstun. Märkväl, jag tyckte mig se. Jag tror alltså inte att jag såg en äkta fysisk monsterhand! 😅

Men jag såg det, eller tyckte mig se det, alldeles klart och tydligt och att det rörde på sig alldeles klart och tydligt. Det kom en mycket kuslig känsla över mig, då ingen var hemma (?) och "något" rör sig helt klart och tydligt på fönsterbrädet till farstun. Det var att det rörde på sig som jag fann så kusligt liksom. Inte att det liknade typ en monsterhand.

Jag skrek till: uuuUUÖÖÖuuuu!!!! Och vände mig om och börja springa fullt då det var så kusligt. Kompisen som var med mig ropade till efter mig och började springa då jag sprang, och han påstod länge att han också had sett den, då han typ trodde att jag skojade och ville vara med. Men han berättade senare nog att han inte såg någon "monsterhand" eller någonting öht. Han bara reagerade så, då jag reagerade så.

Vad var detta "något" för något då? Jag tror på två huvudteorier

1.) Det var en hallucination. Fullt friska människor, isynnerhet barn, kan spontant få hallucinationer ibland. Det kallas för eukleutisk hallucination eller något sådant. Hjärnan kan spela många spratt. Det är mest sannolikt. Dock så kom det helt plötsligt. -vi hade inte talat om övernaturliga fenomen eller något sådant, utan situationen var helt vardaglig och mittiallt ser jag detta! Det kom som ur gubben i lådan helt plötsligt och oväntat. Spelar hjärnan spratt, så brukar man redan färdigt ha en viss "set and setting" för situationen. Så var dock inte fallet här. Men det kan dock komma sådär oväntat en hallucination vad jag förstått.

2.) Det var någon hemma trots allt, som lite ville skoja med oss och satte på sig typ en vante och låg ihopböjd på farstugolvet och förde den vantbeklädda handen fram på fönsterbrädet. Men det tror jag inte på, för kompisens föräldrar som bodde där med kompisen var sådana, att de nog sku ha för länge sedan öppnat dörren och skällt på oss om vi sku ha bankat där och levat om. Det var ord och inga visor, och det kunde hastigt bli portförbud om vi ongar levde om där ute på deras backa eller inne hos deras. Det verkade inte som deras humor liksom. Och båda bilarna var borta från backan och det var mörkt där (dock var det ljust ute) och dörren var i lås, som det alltid brukade vara då ingen var hemma där.

Kanske kompisens fammo eller någon annan? Inte vet jag, men jag tror inte det heller.

Kompisen själv? Det tror jag inte alls på, för han hade inte sådan humor. F.ö. så sade jag det åt honom också att vi såg en hand i farstufönstret till ditt. Då blev han bara arg och trodde att vi drev med honom. (Yllättävää! 😅) Så han var det nog inte. Skulle han ha gjort det, så skulle han inte ha kunnat hålla sig för flin, och så småningom berättat att det var han. Så också, om någon av hans anhöriga skulle ha gjort det. Det skulle antagligen ha kommit fram förr eller senare.

Andra teorier jag har är om det var något djur? Dom hade inga husdjur, men kan det ha varit en rotta som rörde sig på fönsterbrädet eller något? Som jag tolkade som en typ monsterhand? Eller en reflektion av en fågel någonstans? Det verkade inte alls så dock. Så rått-teorin är sannolikare.

Den minst sannolika teorin, som jag inte tror på själv, men inte 100% kastar ut, men 99% är att det var något såkallat "övernaturligt" Sprickor i tillvaron som det kan uppenbara sig något ifrån och fick formen av en typ "monsterhand" i detta kosmos- Som av någon anledning öppnade sig framför mina ögon.

Har ni någon seriös teori? Kommentera gärna,men seriöst!

Det är hårklyveri, men övernaturligt existerar inte i naturen, då naturen är naturlig och allt som sker i naturen är naturligt. Men jag tror på sanndrömmar och telepati te.x. och ser det som helt naturligt, bara att man inte ännu vet vad som orsakar det. Jag tolkar inte det som att det finns inga sådana fenomen, för att dom inte "kan" finnas, som många tolkar det som. Det som kallas för övernaturligt är helt naturligt, bara att man inte ännu har lyckats bevisa det 100% vetenskapligt och konkret. I finska språket finns det ett bra ord för det "piilloluonnollinen" Det är svårt att översätta det till svenska, men det är en seriösare term så hårklyvarna också torde vara nöjda. Men det är ju bara ett ord dock, och alla vet vad man syftar på då man pratar om något som är övernatuligt-så det är hårklyveri anser jag.

I dagens "toleranta" tidsålder är folk dock försiktiga att tala om sådana saker, som jag tycker att är helt intressanta. Vad är det bort från någon vad jag finner intressant? Alla får tro vad dom vill, det är inte där problemet ligger. Problemet ligger då man försöker pusha det på andra och problemet är religiöst-politiska rörelser, som inverkar negativt på hela samhället-samt på enskilda humbugmakare, som lurar pengar av naiva människor.

Många av mina kompisar tror inte alls på sådant, vilket är helt ok för mig. Men dom försöker inte heller pressa sin världsbild på mig och tycker det är ok att jag tror vad jag tror. Och det är ofta så, att man måste själv uppleva något för att tro på något. Det är helt allmän-mänskligt.

Hehe, av någon anledning tycker jag att typ rödgröna och "social justice warriors" brukar vara starka motståndare till sådanthär! Ungefär som kristna. Likadana moralpredikare är de ju också-och lika mycket lägger de ju också näsan i blöt i andras liv och åsikter. Det är vänsterspöket som spökar tror jag. Vänstermänniskor är traditionellt oftast starka motståndare till allt som har med omstridda fenomen att göra. Dock är det ju inte bara så, men det är mera sociologiskt i deras läger tror jag. Att det hör till deras ideologi på ett holistiskt plan, att vara motståndare till omstridda fenomen. Som kristna också är med deras motstånd av ockultism.

Det är alltså mindre en personlig övertygelse i deras fall- och mera en kollektiv övertygelse som hör till deras allmänna världsbild och politiska ideologi. Men dock får man vara så mycket rödgrön man vill, jag bryr inte mig.

Om vi säger såhär: Hellre skulle jag ha en grundsnäll brud som är intresserad av typ horoskop som flickvän, än en mainstream trendig "vara som alla andra" social justice warrior som gnäller om patriarkatet och som säger åt mig, att jag måste sitta och pissa. Inte för att jag själv alls är insatt i horoskop, men jag tycker bara det är gulligt att brudar brukar sysslar med sådant.

Alltså ja mindes nu mittiallt bara sommarn 1985. Jag var i Vasa då med mina kompisar Mika, Marko och Jari.  Vi var på trottoaren utanför min mommos med våra knallpistoler i högsta hugg. Det kom två gamla kärringar förbi på trottaren där vi stod och Marko sku testa sin knallpistol lite grann. Så han skjöt just då de två kärringarna kom förbi. Ena kärringen höttade med pekfingret och sade: Fy, FY, fy, fy!! Man får inte göra sådär! Så skrattade han lite och frågade mig (som var den enda av dem som kunde svenska) "Mitä se ämmä sanoi?"

Så kom det vid samma tider förbi en pulikärring, som kallades allmänt för "Pulimummo" i Vasa. Det var en jätteliten kärring i 60-årsåldern som var puli. Jag hörde bara att hon talade med någon annan gumma och sade typ: Päläpäläpäläpälä, mennänx sinne nyt? Jag hörde senare att hon hade varit och stulit öl av grannarna i ´samma höghus från förrådet nere i källaren. Alltså såndänt hönsnäts-förråd

Så var det en såndän Hjerpe som var kaveri med en min släkting där. Han kallades i österbottnisk stil för "Järppin" I nyland skulle han ha kallats för Järppen antagligen.  Då jag var liten, så trodde jag att det var så han hette på riktigt! :D

Han såg alltid arg ut och hade mustasch och halvlångt hår. Han såg ut som en typisk "Häjy pohojalaane"  Han var i 25-årsåldern, men man tyckte att han var en vuxen "gobbe" typ 1982 då man var liten. Min kusin retades lite med honom då han gick med min ena släkting gående någonstans. Han sade nåt argt och höttade med pekfingret  i luften och förklarade nåt att: Å he så och så! Å he e så och så! Å he Anders som bestämmer!!  (Anders var och är släktingen då alltså)

En gång då jag var hos mommo i Vasa så kom det en bil som slirade så däcken tjöt fullt ute på gatan och tutade som fan. Mommo gick och såg i fönstret och frågade: E Järppin i farten?

Jååå, så mindes jag dendä långhåriga typen med maihar-rock i Vasa någongång på 10-talet. Han talade i telefonen då jag gick förbi honom på trottoaren just då han var i färd med att sätta slantar i parkeringsautomaten. Så mittiallt tappar han slantarna på trottoaren och sade i telefon på österbottnisk dialekt: Nå nu tappa ja slantana här. He rollar alla tvärs över trottoarn här no!

Det lät kind of rolig för att österbottniska låter roligt. På nåt vis rento och definitivt annorlunda än kariska.

Nu då jag tänkte på "handen" så kom jag att tänka på en sak där sinnet spelade en ett spratt. Men då var det rätt set and setting så att säga. Det var på det lilla sättet, att jag var på födelsedagskalas hos en flicka sommaren 1984 här i byn. Det åskade då vi alla lortar satt vid köksbordet och åt kex, tårta och drack limppare. Födelsedagshjältinnans föräldrar var i vardagsrummet, så vi lortar talade för oss själva där.

En av lortarna sade att "åskan går under jorden alltid då den har slått ner nånstans" och att den fortsäter att röra sig under jorden. Så sade han att hör själva! Så satt vi alla pricktysta och såg på varandra, alltmedan vi hörde ett utdraget avlägset åskmuller. -och vi fick alla intrycket att mullret kom underifrån oss och rörde på sig. Det var ganska jännä kollektiv suggestion. Inte åskmullret, det var riktigt. Men vi fick alla intrycket att mullret kom från jorden under oss och rörde på sig. Vi satt bara pricktysta runt bordet och såg på varandra alltmedan vi tyckte oss höra att mullret kom nedanifrån och rörde på sig.

Jååå så hittade jag en sajt med gamla husisar. Nu då vi igen talade om det i mitt tycke magiska 1988 då jag var en 11-årig krabat väldigt nyfiken på världen och stolt över att så småningom bli tonåring och som man tyckte att man började förstå ens lite av någonting. Jag hittade just den husisen som är daterat 5.7.1988. Jag läste den igen för första gången sedan tidigt på morgonen just det datumet och kom ihåg att jag hade kommit ihåg rätt angående detaljer i artikeln om Åmselemordet som artikeln jag främst läste om i tidningen handlade om. Det var några dagar färskt då. Däremot noterade jag inte vem som hade skrivit artikeln, det var Staffan Bruun, men jag kände inte till honom då och brydde mig inte heller om att undersöka vem som skrivit artikeln. Det stod liksom bara i tidningen då.

Kom ihåg mycket av artikeln. Däremot kom jag inte ihåg att teorin var (Var det Staffan Bruuns egen teori?) att paret tog sig mot kyrkan i Åmsele möjligtvis för att stjäla kyrksilvret. Det låter förvisso som en journalists egna vilda spekulationer, och har inte senare stött på någon liknande teori. De hade ju bilen parkerad intill kyrkan, så de sku ju dit till den.

Jag kom ihåg att det var tidigt på morgonen det datumet. Jag var morgonpigg då. Sommartid. Inte vintertid dock, då jag skulle till skolan på mornarna.

Jag hade varit ute i postlådan och tagit in husis och västis och satte mig ner i köksbordet och börja bläddra i husis. Då stötte jag på artikeln om ett trippelmord i Åmsele och att mördarna gick lösa då ännu, en man och en kvinna stod det. Då visste man inga namn, men man misstänkte att de var från Finland och skulle kunna ta sig till Finland igen.

Jag läste och fick en bild i huvudet, att det var kvinnan som knivhögg. Jag fick bara en sådan bild i huvudet av själva mordet, inga andra bilder-men den bilden fick jag i mitt huvud då jag satte och läste husis vid köksbordet på morgonen. Och jag skulle minnas att kvinnan i min vision liknade Marita, eller så är det bara en efterhandskontruktion. Pärona sov och syrran var på ett äckligt jävla konfirmationsläger, något jag inte for på-jag konfirmerade mig inte öht. Varför skulle jag det?

Jag tyckte dock att det var jätte-spännande att läsa om detta. Inte själva dådet i sig, men att om dom kanske kommer till Finland och sådant tänkte jag. För allt med tjuvar och sådant fascinerade mig mycket som liten. Från den artikeln minns jag att jag läste att avsågat hagelgevär är den finska brottslingens favoritvapen. Och sådana detaljer mindes jag rätt från artikeln, nu då jag läste den igen igår natt.

Sedan hade ju en såndän Reijo Hammar rymt från fängelset med några andra då nyligen också. Även där var ett avsågat hagelgevär framme, då Hammar skjöt med ett sådant i armen åt en plit då de rymde från fängelset.

Sedan for de i sin tur till Sverige, medan Juha och Marita ju for till Danmark. De tänkte pausa i Christiania, men de blev inte insläppta där då de var kända då redan i Danmark. Sedan greps de ju kort efter i Odense järnvägsstation.

Ganska kul då man tänker på det nu, men medan jag satt och läste tidningen där vid köksbordet den morgonen så körde just då antagligen Juha och Marita ner mot Vänersborg i en stulen svart Saab 900. Såtillvida de inte tog pisspaus eller någon annat då just.

De for ju till bibban och på uppköp i Vänersborg sedan och sov en stund vid en simstrand. Saaben hade de gömt under en bro. Juha blev mittiallt nojig och var säker på att något var fel. En polis hade hittat Saaben under bron och spanat på den i avstånd. Var det det som gjorde Juha så nojig? Att han liksom "Sjätte sinnes-aktigt" kände på sig att någon spanade på dem eller bilen? En inre snutradare kanske man kan skämtsamt säga. Iaf, då de var framme vid bilen så körde Juha iväg från centrum och in i en skogsväg och övergav bilen där och de promenerade iväg mot skog. Och sprang snart för livet-då de insåg att polisen hade inringat skogsområdet och sökte efter dem med hundar, k-pistar och två polishelikoptrar. Mot alla odds lyckades de bryta igenom polisens inringning i skydd av nattens mörker och fortsatte sin flykt ända till Danmark så småningom. Allt detta var spännande att följa med, även för en grabb som var blott 11.

Jåååå, Staffan Bruun har också skrivit en bok vid namn Ayatollan som handlar om ett muslimskt maktövertagande i Finland. Boken är från 1995 och jag läste den hösten 1999. Den var helt ok. Nuförtiden sku väl moralkärringarna se den boken som politiskt inkorrekt och "populistisk" kan jag tänka mig!

Här är husisen från 5.7.1988 om ni vill läsa den! =)
http://193.184.90.149/hbl150/hbl_19880705.pdf

Fölsedagar

Alltså jag fyller inte år eller något nu, haha det är länge dit ännu-men jag tänkte berätta om mitt livs födelsedagar som jag kan minnas dem. Jag har det första riktiga minnet av då jag fyller 5. Antar att jag int rikit förstod hu "stor dag" det är att fylla år innan det, hehe, så därför kanske jag inte lagt tidigare fölsedagar i mitt minne.

Jag minns då jag fyllde 5 så fick jag iaf såndäna leksaks-trafikmärken som present. De var ju jätteroliga att leka och ha då jag lekte med mina Matchbox-bilar.

Jåå, utav någon anledning har jag länge tänkt på Mercyful Fate då jag tänkt på min 5-årsdag. Antar att jag associerar det till att dom då redan hade börjat. Ungefär som jag tänker på "Venom-lampan" och "Accept-brunnen."  Då jag associerar Venom med 1981 och dess första skiva kom då och jag minns ett minne från 1981 där jag sitter vid köksbordet och talar med mommo och ser på en fyrkantig lampkupa ovanför Karjaan yhteiskoulus slöjdsals dörr. Accept-brunnen för att jag har ett minne från 1982 där jag går med min dagmamma på Ekenäsvägen. Så går vi förbi ett brunnslock som är salmiakformat dit satt och är fortfarande där. Och för att Accept kom ut med i mitt tycke deras bästa skiva Restless&Wild 1982. Det var cirka 1990 jag fick dom associationerna.

Jag minns att det är snöigt och mulet och farsan ropar från hemmadörren att jag kan komma hem om jag vill. Jag var hos min dagmamma och ville leka lite ännu med hennes ongar.

Sedan typ en dag fick jag någo lite släng av en ongis raivare och grät och skrek vid köksbordet. Så kom det cyklande två tonårsflickor förbi och farsan sade att de undrar nog varför du skriker å beter dig så barnsligt, då du e 5 ÅR! Liksom att jag var så gammal ren, heh.

Det var en bra födelsedagsfest jag hade på kvällen dock. Det var gröna maränger och annat smått och gott. Sedan skojjade jag och skrattade med gästerna, som var dagmammans barn. Jag var på bra humör då och det var helt lyckat. Jag berättade bl.a. om då min morbror såg elefanter då han var i lappland.

Alltså det är sant. Då han körde mycket bil i landet förut då jobbet krävde det, så såg han engång en rad elefanter mittiallt komma gående då han satt inne i bilen. I lappland. Han tänkte typ: VA? Va e de ja siir?? Nä, nu måste ja drömma!! Han stängde ögonen och såg igen, och där vandrade elefanterna. Förklaringen kom snabbt. Det var en cirkus på besök.

Då jag fyllde sex så blev det lite misslyckat iom ingen från lekis kom på mitt födelsedagskalas. Jag hade inte gett ut namnlappar utan bara sagt att ni ska komma då, så dom glömde att komma. Så sedan i lekis så frågade en lekiskaveri att "Vet du varför vi int kom?" Så sade jag nää, så sade han att dom glömde. Hehe jag minns att jag nojigt tänkte ungefär att dom medvetet lämnade bort att komma.

Jåå, samma tider gick det vattkoppor och jag var nojig att få smitta, och syrran for till grannflickan bara för att få smitta! Konstigt nog så fick ja int sedan smitta fast syrran hade det och vi delade rum då och sov i våningssäng. Men jag misstänker att jag ändå fick smitta men fick det så lindrigt så jag knappt märkte av det. Morsan sade att jag var en kväll lite febrig av mig några veckor efter, så hon tänkte om kopporna bryter ut nu? Men dom gjorde aldrig det. Jag var så helvetes rädd att få smitta först, men sedan fann jag mig i ödet att jag antagligen kommer att bli smittad.

Haha, jag kom mittiallt ihåg "Vattkopps-avsnittet" i South Park där de vuxna konspirerade för att barnen sku få smitta. Och så dog Kenny i vattkoppor om jag minns rätt. Det var 20 år sedan det avsnittet kom redan. Och som South Park var i finsk tv första gången. Weird att det är så jävla länge sedan! Känns jättesurrealistiskt. Just var man 23, nu är man 43. FUCK!

Jag bandade det avsnittet på VHS-kassett och skrev sedan på etiketten: South Park-Vattkoppsavsnittet Alltså hade inte som kutym att banda South Park men just det avsnittet bandade jag för jag hade på känn att det sku vara extra kul, och så var det de!

Jåå, så spelade jag mycket ett spel vid namn Outlaws på pc april-maj 2000. Det var ett vilda västern spel och roligt pang-pang. Jag lyssnade på Naevus mycket april-maj 2000. Ett tyskt band.

Någongång som tonåring då jag var uttråkad så gnällde ja om att de e så tråkigt. Så ironisera mommo mig och sade med ironiskt gnälligt tonläge: Åj, åj, åj,åj Jämmer å elände så DE E TRÅKIGT!!!!
Mommo tyckte inte om nå jopel då hon hade levat i krigstider å deras hus bombades innan morsan föddes så det brann ner i grunden och där stod hon utan hus i -28 graders kyla vid kvällen. Så hon var rätt härdad å tyckte inte att man ska klaga över något.

Så minns jag då jag fyllde 7. Jag fick en Kiss-samling på kassett till födelsedagspresent bla. -jag diggade den nu inte så mycket, men så som många andra småongar så var jag fascinerad av Kiss då, då det ju är barnheavy i samma stil som Lordi. Men någonstans måste man ju börja och det var min första kassett. Och då kom det en massa ongar till mitt födelsedagskalas. -jag var nöjd.

Då jag fyllde 8 så---ää vittu de e tråkigt att skriva om fölsedagar! ska skriva om nå annat istället. Håller på att läsa till min slut-tent, så även det tar på tiden.

Jååå, ja minns ett minne från hösten 1980. Det var så att jag var i vardagsrummet och morsan pratade med mommo i telefon. Det stod två jättefina bilar tyckte jag utanför slöjdsalen till Karjaan yhteiskoulu. Jag var vid ena fönstret och såg på dom och var jättefascinerad av dessa bilar. En av bilarna var en Toyota Carina. Jag försökte väcka morsans uppmärksamhet och pekade ut och sade typ sii! Sii!! Det var så fascinerande så jag ville att både mommo och morsan skulle se dom. Tänka sig, hur minsta lilla sak kan vara så fascinerande i den åldern!

Jag mindes att jag våren 1990 had lånat en film, Cobra, av en kompis. Jag tyckte att det var en bra film, fast filmnördar lär ska tycka det var en flopp. Jag bandade rakt till c-kassett från mankkan låten "Angel of the city" från filmen, by Robert Tepper. Det var flera år så att jag lyssnade på den låten just typ april månad vid solnedgångar, då jag tyckte att den låten har en 80's vårfiilis liksom.

Nu mindes jag mittiallt bara engång från den heta och soliga MAGISKA sommaren 1988. Jag och en kompis var utanför en såndän Toffes eller snarare hans föräldrars hus en solig dag. Dom var inte hemma, vi hade som avsikt att hälsa på Toffe. Vi for in på deras backa ändå och såg på jakthundarna som var utomhus i en inhängnad och dom bodde i en hundkoppi var. Hundarna skällde och ylade då vi var där, så till slut kom det en kärring i 35-årsåldern till oss från grannhuset och sade surmulet att vi sku gå därifrån, för att vi provocerar hundarna och dom skäller och har liv för sig.

Så for vi därifrån. Men sedan for vi tillbaka efter 10-minuter ungefär för att se om dom nu kommit hem. Då vi cyklade på gatan förbi huset var den sura grannkärringen och hennes sura morsa bodde i, så hör man bara från deras öppna köksfönstre den sura grannkärringens sura morsas röst, utan att vi såg henne. Men vi hörde bara då vi susade förbi med cyklarna en sur gammal kärringröst som sade såhär: Nå hörni pojkar e ni på väg dit nu igen?!

Sedan stod vi utanför där en stund men for inte in på gården. Man hörde hur dendä grannkärringen kinades med sin morsa då dom hade köksfönstret uppe. Morsan hennes ropade något jätteargt, strängt och högt åt henne kommer jag ihåg. Man hörde det hur bra som helst då dom kinades med varandra och hade köksfönstret uppe. Kvinnor är ju ganska ofta arga och hetlevrade har jag märkt. Liksom äkkipikaisia.

Så mindes jag nu mittiallt bara engång i lågis i sexan våren 1990 då vi hade Kymppitonni i klassen, som vi ibland brukade ha som avslutning på veckan under fredagseftermiddagarna.  Kymppitonni-programmet kom ju på torsdagskvällar.

Så en torsdagskväll vid Kymppitonnis slut-text så började både den rödhåriga kärringen som var juontaja för programmet och de inne i koppina till synes spontant sjunga dendä: HEI RULLAATI RULLAATI RULLAATI RULLA, rullaati, rullaati lallalalei!!

Sedan nästa dag på fredagseftermiddagen efter att vi hade haft Kymppitonni i klassen, så börja vi spontant då vi sedan gick hem för dagen och avlägsnade oss från klassrummet också sjunga: HEI RULLAATI RULLAATI RULLAATI RULLA, rullaati, rullaati lallalalei!! Det var ganska humor.

Haha, det är humor i Kaurismäki brödernas rock-dokkare Saimaa-Ilmiö från 1981 då de filmar från Saimen-turnén då Eppu Normaali, Hassisen kone och Juice Leskinen Slam turnerade runt städer i Saimen strand med ångbåt juni 1981. Det var nog mer eller mindre en dokar-kryssning men det är ot.

Iaf då Juice Leskinen Slam spelar låten Pilvee, pilvee som ju är en slö och rento låt så är det bra mot slutet då man ser bara då Juice ser mot hörnet av scenen och  viftar med ena pekfingret att "Tulkaa tänne!" (menandes alla andra artister och typ roudare med ska komma upp på scen med och leva om. Så ögonblicket efter så skrek han: Ja sitten vauhtia! Så började dom alla sjunga   HEI RULLAATI RULLAATI RULLAATI RULLA, rullaati, rullaati lallalalei!!

Det spekulerades förresten någonstans om detta Corona-virus skulle kunna vara luftburen AIDS? Alltså inte HIV-viruset som orsakar AIDS så småningom utan bromsmedicin, men coronaviruset skulle liksom kunna ge AIDS-tillståndet. Det skulle då isåfall benämnas för Covid-19 induced AIDS.

Viruset skulle alltså bli kvar i kroppen och sakta men säkert nöta ut ens immunförsvar, så att man så småningom skulle få AIDS. Har vi alltså att göra med ett luftburet virus som ger AIDS, så då kan vi ha en ny digerdöd absolut. Det bara kommer senare då folk börjar dö i hundratals miljoner och upp till miljarder i Covid-19 AIDS efter en 5-10 år.

Det var någon som visste om virus som spekulerade i det, men ingen vet dock säkert. Dock verkar ju Covid-19 kunna ge alla möjliga sorters symtom och skador i kroppen. Påminnande om AIDS på det sättet. Tänk om det verkligen är så, att Kina har utvecklat det till ett farligt biologiskt vapen i Wuhans viruslabb och att det kom ut därifrån på misstag? Och även om det inte skulle ha utvecklats vidare av människan-så kan jag bra tänka mig att de hittat viruset vilt i naturen, förvarat det i labbet, och sedan slapp det ut av misstag. Jag tänker på det då Kinas myndigheter anklagade en läkare som varnade för en ny sars-aktig lunginflammation för att sprida "Fake-news" Och "Fake-news" är ju en käpphäst som politiker, myndigheter och journalister även här i väst tar fram och rider på, om det är något de vill dölja. Då anklagar de det för att vara Fake news. Så det är det som får mig att undra. Anklagar någon något för att vara Fake news, så då brukar det ligga en hund begraven någonstans. Det är samma sak som ryssarna känner till sedan gammat att "Då myndigheterna säger att allt är under kontroll,  och att dom har absolut ingenting att dölja-så då vet folket att det garanterat är något på tok och att de garanterat har något att dölja"-och börjar förbereda sig genom att hamstra osv.

Visst finns det riktiga fake-news också, men de förekommer i ALLA tidningar och kanaler som YLE, HBL, MTV3, ILTALEhti etc. Alla medier har någongång spridit fakenews. Men myndigheterna och journalisterna använder just det begreppet då de vill dölja något för folket och skyller sedan på "fakenews".

Man får tro och tycka vad man vill och komma till sina egna slutsatser. Men jag anar åtminstone ugglor i mossen så fort någo myndigheter och/eller journalister börjar gnälla om "Fake-news."

Nåväl. Kanske folk blir lite ödmjukare igen efter denna pandemi. Som det var även under laman på 90-talet. Man brydde sig mindre om andra männsikor då och vad för stil dom hade och så. Det var helt enkelt tolerantare då. 00-talet och 10-talet har varit sådär att man ska vara arrogant och gå med näsan i vädret.. tycker det blev så hastigt efter 911. Det är många andra också som har skrivit att 90-talet och 00-talets första år var bra tider-och alla fick ha sin egen stil. Sedermera har det blivit så att man måste vara för eller emot något, man måste ha en redan färdig stil etc. etc. Mycket mindre individualism helt enkelt. Ni vet hur jag menar. Få se vad som sker. Kristider brukar göra folk ödmjukare på det sättet, att dom bryr sig mindre om att kytta på sina medmänniskor och peka finger för minsta lilla brister de har.

Ja, de flesta brydde sig inte. Förutom vissa kristna, som var sådana pisiliirun, så de typ pissade i byxorna av skräck då de såg någon kille med långt hår och svarta kläder.. De blev så livrädda av en så liten sak, otroligt nog. Patetiskt verkligen.

Det om det. Fullmåne ikväll.