28.5.1994-avslutning i Lärkkulla

Jåååååå, jag for alltså till musiklinjen i Lärkkulla efter grundskolan. Jag tycker att nästan alla hade attityden att "ju mer tekniskt och skickligt man spelar-och ju mer polerat och finslipat sound en skiva har-desto bättre" En attityd jag inte förstår mig på. Jag tycker att huvudsaken är känslan i musiken, oavsett hur skickligt tekniskt sätt eller ej, en musiker spelar. Vem orkar med Yngwie Malmsteens gitarr-runkande, fast han är duktig rent tekniskt sätt-men MUSIKEN låter inte bra i mina öron för det. Dessutom tycker jag att ett "källar-aktigt" sound oftast är bättre på en skiva, då det är mer organiskt och naturligt-och man kan riktigt catcha mentaliteten i studion. Jämför detta: En kvinna med silikoner är ett polerat sound, som polerat bort alla små misstag så det låter onaturligt helt enkelt. Medan ett mera organiskt sound är en kvinna med naturliga bröst. Förstår ni hur jag menar?

Men jag håller med om att det inte låter så bra om man bara spelar in i en treenikämppä med en kassettspelare. Men en neliraituri tycker jag ofta räcker riktigt bra! Beror ju på vad slags musik det är fråga om också.

Det finns, grovt sätt, 3 olika sätt att lyssna på musik. Det första är att man diggar känslan i musiken, oavsett hur bra eller dåligt det är tekniskt sätt och oavsett om soundet är polerat eller ej. Det andra är tekniknördarna, som rynkar på näsan om någon enligt dem inte spelar tex. gitarr skickligt nog. Sitter och hänger upp sig på det tekniska. De tredje är "allätarna" som bara slöslyssnar på allt från radion, men blir helt fövånade om de hör mer underground-musik, och diggar inte det-fast de påstår sig vara "allätare".

Visst kan man uppskatta om någon spelar skickligt och tajt. Men det ska inte behöva vara ALLT.

Sedan är det så kristen miljö. Inte för att man i musiklinjen alls behöver ta andel i det, men själva atmosfären är stundvis lite si som sådär. Även om ingen aktivt försökte hjärntvätta en till att bli kristen där. Dom i musiklinjen var nog bara insöade i musik, och talade inte om bibeln typ, som de i ungdomsledar-linjen.

Haha, som det var någon präst på besök i matsalen, då jag hade Beherit-skjorta på mig våren 1994. Prästen såg den och fick någo spastiska ryck. Han fick en förvrängd blick och börja typ sprattla som en sprateldocka, lol! Typ HJÄLP! HÄXERI! OCh fick en min som att han sku ha sprungit under en säng, skakandes av skräck. Hur kan man bli så rädd av en simpel t-skjorta? Lol! Att man blir rädd om man möter en lös neurotisk chäfer på dess eget revir kan jag förstå, men en t-skjorta??

Jååå, jag var i Oskun Divari och köpte den skjortan av Beherit-jappen själv 2.4.1994.

Men avslutnings-dagen var på denna lördag för 28 år sedan. Det började i aulan och rektorn höll ett tal där han gjorde en liknelse med månen och Lärkkulla. Ett ganska roligt tal nog.

Så for vi till matsalen och äta. Allting var på morgonen/förmiddagen. Alltså programmet. Sedan så jumitti vi en stund hos en kompis bil på Lärkkullas parkering innan vi for därifrån. Han hade en tom flaska SOL-öl i bilen. Det var nytt i Finland då och kompisen sade åt en annan som frågade om flaskan "Oli pakko kokeilla!"

Sedan hemma så ringde en kompis och sade att ja e den enda kaverin som int har något att göra nu. Att ska vi hitta på något idag? Och så hittade vi på att fara ut och promenera till naturen.

Och vi for och promenera, vi var i nästan alla skogsdungar i hela Kila från eftermiddag till kväll. Vi talade om dittan och dattan. Vi var i skogsdungen ovanför Kila lekiset, sedan for vi upp till Högvalla-kullan, sedan for vi vidare till Etterkila och till stranden i Läppträskets östra sida. Vi talade om The Doors där minns jag. Och konstaterade att filmen är mestadels fiktion, som Hollywood ju gör. Det borde komma mera filmer som handlar om historiska händelser på riktigt istället. Jag hade då redan läst, att de kvarstående medlemmarna i The Doors kritiserade filmen i skarpa ordalag, att det gav en helt fel bild av Jim Morrison. Och i filmen är han ju närmast en creepy fyllhund på många ställen. Visst dokade han och knarkade han och han sekoili, och visst var han självdestruktiv med sitt dokande, men han lär ska ha vart gentleman med brudar iaf. I filmen är han en desperat gök som hotar sin flickvän med att hoppa ner från fönstret till hotellet och i ett skede i filmen sätter han sin flickvän in i en garderob och tänder eld på garederobsdörren. Alltså helt kokko-saker, som creeps kan göra-men Morrison var inte sådan. Typiskt Hollywood att vrida och förvränga allt in absurdum. Så något sådant gjorde han inte helt enkelt på riktigt, något som medlemmarna i bandet och de som kände honom personligen flera gånger har påpekat. Och jag hade då läst boken som The doors trummis skrivit. I april-maj nu här nyligen så läste jag faktiskt The Doors gitarristens bok, och han skrev likadant, om bullshit-Hollywood.

Och många andra saker i filmen, som att publiken dansar nakiga runt en stor kokkobrasa i en utomhuskeikka då The doors spelade, är ren jävla Hollywood-fiktion.

Sedan for vi till fågeltornet och talade om en brud där. Sedan for vi vidare till "Robin Hood-skogin". Och vidare till Sylvis skog. Då Sylvi, en gammal kärring man som liten nästan trodde att var en häxa, bodde i ett vitt kråkslott bredvid. Hon tyckte inte om att man plockade blåbär där, och hon kom engång fräsande, hörde jag, då någo ongar plocka blåbär där, och sa: VÅGAR NI PLOCKA BLÅBÄR I MIN SKOG?! Man får ibland kusliga vibbar fortfarande denna dag av att gå förbi hennes vita kråkslott, fast några andra bott där sedan 1998. Men det är något kusligt över själva huset också, och jag har sedan liten drömt om detta hus kusliga drömmar. Så sent som hösten 2005 så drömde jag också att Sylvi stirrade argt på mig med gul-lysande ögon. Och så drömde jag att jag såg något kvinnligt väsen, typ som "Vita damen" eller något, sväva vid sidan av hennes hus och såg mot mitt håll och gestikulera med sina astrala händer. Fyfan, det var också en kuslig dröm, lol! My dear succubus.. som det fanns ett band som hette så. Jag drömde faktiskt att ett nakit kvinnligt astralt väsen svävade ovanför mig sommaren 1997. Det väste: Ssssuuuhhh!!! Och så vaknade jag.

Haha, det var riktigt som någon "Hans och Greta" häxa, "VÅGAR NI PLOCKA BLÅBÄR I MIN SKOG?" Ingen attraktiv Black Metal-häxa, utan en "traditionell" gammal häxa.

Så for vi upp till Teboil-skogin. Det var mysigt där med. Nu har dom ju delvis förstört skogin där med rätt nya byggen, men då var det jättefint där ännu.

Sedan for vi till Sisu-skogin. Och därifrån slutligen till vato-tornsskogin. Någon hade sprejat någon graffitti på vatotorne där på väggin. Med blått. Vi undrade om det stod "LID" eller om det stod "LSD". För det syntes inte riktigt. Då jag var i Stockholm sommaren 1989 med morsan, farsan, syrran och mommo så såg jag att någon sprejat "LSD" på en bro med vit sprayfärg. Jag mindes det nu bara.

Sedan senare då jag var hemma då det var sen kväll, alltså samma kväll, så satt jag vid vardagsrumsbordet och läste något. Mittiallt öppnas sovrumsdörren och morsan kommer yrvaket gående rakt emot mig. Så frågar hon typ att va har du å dina kaverin riktigt ställt till med? Röker ni hasch?! Så var jag helt förvånad och paff och bara börja flina typ och undrade vad hon menade. Så frågade hon: Nå va va de för brunt som *en min kompis namn* gav åt dig då?! Så klarnade det till i huvudet åt henne. Hon hade drömt något.

Hon berättade sedan följande dag att hon hade drömt något riktigt klart och levande om att folk i Kila hade tyckt om mig och mina kaverin typ att "Herrigud, vetni att domdär pojkarna röker hasch!?!" Och hon typ gick i sömnen och var yrvaken då hon kom till mig och frågade det då hon hade drömt det. Drömmar kan vara sådär verklighetstrogna ibland, haha. Men inte hade vi rökt någo hasch på riktigt. Hon hade bara drömt det.

Sedan for jag och samma kommpis til fågeltornet nästa vecka igen och såg en livslevande örn som kom flygande. Kaverin ba: HÖÖÖH-BUÄÄÄRR!!!! EN ÖRN!!!! OCh pekade som en vettvilling mot skyn. Och där kom det en örn majestätiskt flygande och for sedan igen.

Jag minns denna period med nostalgi. Allt var möjligt då ännu och jag hade inte livets facit i hand. Det var ännu några veckor innan jag fick en fix idé om att jag och en brud "kommer ännu att bli ihop" och jag trampade totalt i klaveret med den tanken, visade det sig senare. Men hela 1994 var på det sättet bra att allt var möjligt, ja, hela 90-talet. Men åtminstone ännu 1994 kunde jag börja från "puhtaalta pöydältä". Och denna avlsutning och några veckor innan var tom innan jag fick den fixa idén att jag ska bli ihop med en viss brud-så det var riktigt "Det rena urtillståndet" i mitt liv ännu, så att säga. Även om det var boring just då-men man har förstått först i efterhand hurdana möjligheter som sku ha kunna legat framför en då ännu-och "urtillståndet" var inte ännu då kontanimerat av en fix idé...

Se på Grottan vetja! En finlandsvensk kultfilm från 1970! Jag diggar denna film jättemycket! Av någon anledning kom jag att tänka på den, haha! En Önyyk, två Möukkar och en kuplafolkkare bongar jag parkerade 2:48-2:52! snyggare bilar förritidn! Copypasta: https://svenska.yle.fi/a/7-885235

Den stora dagen; Klassresan till Tampere 17.05.1990

Jååå, denna dag gjorde sexorna i lågis våran klassresa till Tampere och Särkännienmi-och där var vi ju sedan huvudakligen, i Särkänniemis näjespark.

De flesta av oss hade hela terminen sett framemot med spänning på denna klassresa. Vi hade börjat känna oss så stora och så, då vi ju var i slutet av sexan redan, och vi sku snart börja i HÖGIS. Det var jättespännande och det kändes surrealistiskt, att man var så stor redan. Eller snarare trodde sig vara. För vi var ju barn ännu-men i den åldern så är det vanligt att man får en fix idé över att man är på väg att bli stor.. hehe.

Den morgonen vaknade jag av att morsan sade glatt att "Idag e den stora dagen inne!" menandes min klassresa. Jag hade vart litet nervös över resan också minns jag, men morsan sade att allt blir nog bra, och att njut nu av att fara på klassresa! Eller nåt liknande.

Sedan så väntade bussen vi sku åka med vid Bulevarden, och jag for direkt in i bussen då jag kom. De flesta hade kommit då redan. B-klassen for med en annan buss.

Sedan startade vi. Det var mulet väder och hade regnat under natten. Det var fuktigt och mulet. Vi såg först på WILLOW med bussens video och tv. Det var helt stil film. Tiden gick nu där ganska bra.

Sedan efter vi hade sett på WILLOW så tog vi en paus vid nåt sorts café vid en sjöstrand. Det var en från klassen som köpte choklad från cafeét minns jag. Det cirklade fiskmåsar ovanför våra huvuden hela tiden som tjöt sitt sedvanliga tjut, då vi var utanför cafeét, på väg till bussen igen. Det var mulet ännu.

Sedan rullade bussen på. Någon av brudarna hade en Mötley Crue-film som vi såg på i bussen. Jag minns typ av den, att typ Nikki Sixx eller Tommy Lee tog ett bloss av en tobak via näsborren och blåste ut röken via mun.

Sedan hade en klasskaveri en Metallica-kassett, Masters of Puppets, som vi lyssnade på då vi kom in i Tampere med bussen.

Jag minns i bussen dit så hade ja trii påsar me karkki med mig. Det var en Janne som jag var skuld en kybä, som sade att du behöv int betala kybän om ja får en karkkipåsa av dig! så fick han en karkkipåsa, och han visade tummen upp och for och sitta på sin plats.

Så spydde en av flickorna i bussen, där bakom längst bak. Ni vet dendä bänkraden som brukar vara bakom i bussen. Man hörde bara ett gällt kärringskrik, så viskade Kerstin nåt åt Chester. Och jag såg det.

Så framme i Tampere så gick vi först uppför en lång trätrappa, som är någon sorts nähtävyys i Tampere.

Så for vi till ett köpcenter. Jag såg en gammaldags siren uppe på ett tak och börja tänka på flyglarm, gasalarm och full kalabalik. Jag stod och dagdrömde att tänk om den sku börja larma? Om de sku komma radioaktivitet eller bli krig mittiallt? Så tänkte jag, medan jag stod kanske en halv minut och koncentrerade min blick på sirenen. Det var som om att sirenen såg strängt på mig tillbaka. Eller så kände jag det plötsligt som. Ganska psykedeliskt, haha. Sådana upplevelser kan man få av hallucinogena preparat, men barn har sådant tänkande naturligt i sig. Alltså jag visste att den inte glodde strängt på mig på riktigt, men sådan fiilis fick jag liksom. Måste säga det, då folk i allmänhet tar allt så konkret och bokstavligt dessa tider-och kan döma ut folk därefter.

Detdär om att tolka allting så konkret och bokstavligt, och inte förmå att förstå metaforer, liknelser, analogier, symboler och så, är ett jätteallmänt fenomen nuförtiden, i alla klasser. Jag tror det kommer från kyrkan och kristendomen att tolka allting så konkret och bokstavligt. För på något kyrkomöte på 300-talet så hade man kommit överens om att tolka alla myter bokstavligt, har jag läst någongång. Och prästerna har hjärntvättat folket inte bara med kristendom, men också med dylikt bokstavligt tänkande och att inte förstå sig på metaforspråk. Även de som kallar sig för ateister brukar tänka precis likadant, inte minst s.k. "skeptiker" De, om några, brukar inte förstå sig på metaforspråk. De, om några, har tendensen att tolka allt väldigt bokstavligt och konkret. Det har jag personligen märkt, så vad kan jag annat säga? Typ då någon sade åt en typisk "intellektuell" akademisk skeptiker att någon deras gemensamma bekant har "grekiskt blod" i sina ådror-menandes att hans farsa var från Grekland, så sade skeptikern: Va? Grekiskt blod? Hur kan blod vara någon nationalitet?!

En metaforisk tolkning av en kristen myt, tex. myten om hur Jesus förvandlade vatten till vin, så sku man metaforiskt kunna tänka sig att myten egentligen betydde att Jesus var så karismatisk, så folk blev som berusade och började prata i hans närvaro-som om att de sku ha druckit vin Eller som att myten att Jesus gick på vattenytan, inte konkret betydde att han gjorde det, men att han gick "ovanför det som var mainstream" då just inom den judiska kulturen han ju var ifrån. Så att säga. Men för en kristen är sådana förklaringar helgerån. Kristna tror i allmänhet att han helt konkret förvandlade vatten till vin, och att han helt konkret gick på vattenytan.

Samma som att någon sku säga att "Freja är kommen till Karis!" då någon metaforiskt vill förklara att våren är kommen och det blommar och solen skiner och är varmt, som det brukar vara i maj (utom denna maj :P) Freja som kärlekens gudinna som kommer och väcker allt liv från vinterns dvala och ökar potensen och lusten hos folk.

Reaktionen hos folk i allmänhet sku väl vara 1: Va? Freja? Vem e de? E de nån nyinflyttager brud i Karis? E hon snygger å?! 2: Nej VITTU ändå! Hörd ni va han sa?! Han tror på att FREJA kom ti Karis?!?! Va har han drai för kama rikit?!? PCP? Eller flugsvamp? Vittu han e trötter!!

Nummer två alltså bara om de förstod såpass, att man menade gudinnan Freja. För då de inte förstår sig på symbol och metaforspråk, så tror de att man menar att en fysisk gudinna kom intrippandes till Karis från stamvägen typ. Högst troligen så betyder och har Freja betytt även annat än bara metaforer för naturfenomen och mänskliga egenskaper-men ingen har någonsin trott på en stor fysisk gudinna vid namn Freja heller! Folk har förstått att det har varit en SYMBOL och LIKNELSE för en skild teistisk kraft, eller ett speciellt drag av SAMMA eventuella teistiska kraft. Förstår ni hur jag menar?

Det är ju självklart en sentida efterhands-konstruktion, men jag har under flera års tid tänkt på demo thrash-bandet Siren's Yell, som Jon Nödveidt från Dissection lirade i typ under dessa tider eller var det 1989? Då jag tänker på minnet då jag ser upp mot dendä sirenen i Tampere. Alltså det var en såndän gammalmodig siren, som ser ut som typ två diskusar som är satta på varandra. Förstår ni vilken typ av siren jag menar?

Så stod hon som hade spytt tidigare framför bussdörren och åt såndäna vit-ljusbruna svampkarkkin. Jåå, den färgen av svampkarkkin är godare än den pinkiga färgen av svampkarkkina. En såndän Johan sade åt henne såhär: Så äter man karkki sen fast man spydd! Så sa hon ba´ Jaa-a! i tonen att va e de me de?

Så for vi till nåt ställe, någon restaurang och äta. Maten var ganska uäk tycker jag. Det var int alls nå gott på det sättet. Men kanske lite bättre än skolans skitmat dock. Jag satt där vid matbordet med en såndän Jimmen, en såndän Mannsn och en såndän Faggan. En servitris frågade om vi vill ha mjölk, vatten eller kotikalja. Jag tog vatten och Mannsn tog kotikalja, och jag tänkte att jag borde ha tagit det i stället.

Så steg vi upp, för vi ville gå ut då vi var färdiga. Alla andra satt ännu, och Kerstin glodde på oss från sitt bord och sade att ni ska vänta på oss andra! Och så hamnade vi att göra det.

Vi åkade sedan till Särkänniemi. B-klassens buss körde i ett skede vid sidan om oss men i en annan fil. Brudarna vinkade åt varandra då från fönstrena.

Så var det en glasskiosk nedanför Näsineula med två Valio-glass pingviner på taket, som ja började spontant skratta åt med en såndän Matte. Samma sorts pingvin som min barnflicka sade 1980 då vi åt paketglass och jag pekade på glasspaketet och frågade henne: Va säger dendä? Så sade hon att han säger: ÅjÅJ, så gott!

Chili börja å skratta å fråga va de som e så roligt med dom?

Så for vi till dedä underground akvariet. Det var mysigt och mörkt där nere tycker jag.

Jag såg någon typ med ett stort Twisted Sister märke på ryggen. Ett stort märke av Dee Snider, och jag undrade att lyssnar någon faktiskt ännu på Twisted Sister? Då jag tyckte det var gammalmodigt och sådant man lyssnade på då man gick på triian, haha. Fast nu VAR det ju lite barnheavy nog, och int så lite heller...

Så såg jag en punkare med Motörhead märke på ryggen och två spader-ess vid varsin sida om Motörhead-logon.

Så var vi och såg på delfinerna. En såndän Robban hade köpt en stor bit brun god toffee, som han sade att han ska äta snart. Så efter att vi hade vart på läktarn och sitt på delfinshow närapå en timmes tid, så smalt hans toffee ihop, å han tyckte den var äcklig därför och jag fick den och åt den med jättegod aptit. Typ som man säger nuförtiden: OOOOmnomnomnom!!!! Och sedan glufsade jag den för fulla muggar, typ mums, smack, tugg, tugg!! njam! njom! glufsglufs!! Och den var JÄTTEgod!

Sedan sku jag testa min iq. Det var lite nolot, men jag var så ivrig så jag bara satt i två mark utan att se hur maskinen funka. Den som var nästklokast var klok som en professor, som det var bid på och som skulle ha lyst isåfall, och den klokaste bilden var en bild av en typisk "grey-alien". och den dummaste var bilden på en åsna. Jag tromade i markorna alltså först, sedan blev jag och läsa intruktionerna, ända tills kaverin flinade och pekade på åsnan som lyste...

Så testade kaverin sin styrka med en påka, han fick som status "miehet" då det var heikot lapset, lapset, teinit, naiset, vahvat naiset, miehet, vahvatr miehet. "Teräsmies" var den starkaste man kunde vara.

Så var vi inne i en spelhall. Jag spelade nå bilspel. Och körde till skogs. Just då var Chili bakom mig å sade att ja ska hållas på vägin!

Så frågade Chili om vi också kommer till en karusell, som Chili å Chester sku testa. De tyckte den var stil vill jag minnas sedan, men ja ville inte åka nå karuseller där, för ja var rädd att ja sku börja må illa å spy av dom, så jag tog inga risker. Jag såg att någon lort spydde där också, och det såg äckligt ut.

Sedan fick jag en jävla pissbrådska där, men hittade de allmänna vessabåsena till slut. Konstigt det, då jag inte hade druckit något annat än ett glas vatten på restaurangen, ett vanligt matglas vatten. Jag minns vad någon had med svart tusch skrivit på inre sidan av vessadörren till båset jag var i (då jag var för blyg att använda pissoaren då), nämligen Runkkaa enemmän, nussi vähemmän Det var int såndäna bajamajor, utan liksom helt stabila offentliga vessor.

Så hade tiden gått och vi satt i bussen på väg därifrån. Det var en som hade köpt pizza och tog den in i bussen med förpackningen. Så sade Chester att han å vill ha pizza! Så tyckt han som hade pizzan: Du får dofta på den!

Så var det på det sättet, att dendä Jimmen å dendä Mannsn, som jag satt och åt med då tidigare, var lite sena, då de hade så kul i någom karusell typ, så vi väntade på dom några minuter. Till slut såg vi då de kom gående i fjärran. Så sade Kerstin åt busschaffarn att han ska låtsas som att han kör iväg och att vi har glömt dom! Så startade busschaffarn motorn och körde några meter framåt. Och DÅ! Då fick dom fart och såg oroliga ut och RUSANDES mot bussen, och vi skratta lite åt dom.

Mannsn gick inte på vår klass, utan på B-klassen. Han frågade Kerstin Var e vår buss? Å Kerstins sade att de en bredvid.

Så for vi ännu till mäccin i Tampere. Jag tog ingen mat där, för jag var rädd att ja sku börja må illa å spy i bussen om ja sku göra de. Fast Kerstin föreslog att jag sku ta åtminstone en hamburgare. Helt i onödan nojjade jag upp mig, jag som inte ens blir åksjuk. Men barn är barn.

Så då vi kom från mäccin å gick till bussen så sade en Robban såhär: Aaaahh, ja e gravid! menandes att han har äti så myki i mäccin.

Så satt jag bredvid Jimmen i bussen på väg hem till Karis. Han tog fram en godispåsa och jag fick ett Mignong ägg av honom. Jag ba: Va? Får ja de?! Tack! Å så skalade jag och glufsadei mig Mignong-ägget: Glufs, glöfs, njommm, njamm, smask, tugg, tugg, glafs, nomm! namm!, glufs, glufs! Choklad och karkki kunde jag nog äta med god aptit. Då glömde jag hastigt att vara nojig för att börja må illa.

Sedan så såg vi återigen på video i bussen. Denna gång på musikprogram som någon had bandat från TV. De intervjuade bla. Ozzy Osbourne som kallades, enligt den finska texten för, "Heavyrokin isoisä".

Sedan kom det mittiallt Magnus Uggla, med dendä musikvideon till låten Jag mår illa, som man hörde hela tiden överallt höstterminen 1989.

Så kom det Anthrax. Chester, som satt vid den andra raden, men vid sidan om mig, vände sig mot mig och sade "Dehä e Metallica!" så sade jag att nää, de e Anthrax. Så flinade Chester ba å sade att båda spelar bara sånt skrammel, så de typ samma sak ändå.

Men Anthrax e lam "verkkarthrash". Jag har aldrig tyckt att de e nå bra måst ja säga nog. Gammal Metallica, som skivan Ride the Lighting, är nog bra.

Sedan hade vi "pisipaus" som Kerstin sade ironiskt i micken och vi var ute och sträckte på benen en liten stund på en rastplats. Så körde det en prätkäskoude framför bussen en stund minns jag.

Och sedan var vi i Bulevarden med bussen igen och klockan var någon minut efter 23. Allt hade gått bra. Kerstins dotter förde hem mig och 3 andra ungar med Kerstins silvriga Saab-99, då det var överenskommet. Morsan var emot på gatan då jag kom och moinade med handen åt Kerstins dotter och frågade att nå, hur har det varit? Syrran sov och farsan var i Sverige då just minns jag. Jag berättade åt morsan en stund om mitt "äventyr" och allt vad jag sett, sedan for jag och sova.

Sedan så sku ja ha måddats ge tillbaka pengarna som blev över, egentligen. Alltså hemma, men det blev 70 mark över å ingen fråga någo, så nästa dag for jag till skolan. Och det var ett misstag...

För hela klassen pinnade, utom jag, som var så cp så ja snällt gick till skolan. Jag trodde att schacki skoja då dom sade att dom inte sku komma till skolan nästa dag. Då var det en fredag och 2 veckor till skolavslutning, å sedan bar det av till högis, så vad skulle det ha kunnat bli för följder? Många tänkte just så och pinnade därför. Det var en rebellisk handling också, att folk har blivit "så stora" nu då man snart ska börja i högis, och snart inte är några lågislortar mera. Vittu ja va cp som kom till skolan!

Kerstin kom i korridoren och skrattade lite och frågade om jag är den ända som kommit? Så sade jag jåå! Så sade hon att int ska vi börja ha något på tumanhand här. Att jag kan nog gå hem å.

Så for jag direkt efter det till Jerry's musik, som fanns i Karis då, i Köpmansgatan. Jag tänkte att ja ska köpa nån bra kassett, och köpte den första Black Sabbathen på kassett, som jag såg där. Den kostade 45 mark. Jag köpte den för det som var kvar av mina klass-rese pengar, så fick jag lite karkkipengar i överlopps som blev kvar. Som tröst för att jag var så cp så jag gick till skolan, så fick jag Black Sabbath, kan man ju se det som, haha!

Det om själva klassresan. Sedan, vetni va vi gjorde me pengarna som blev över klassresan, alltså klassens kassas pengar? Jo, vi for ti Golden Grill på gläbä! Jag tog en Banana Split utan grädde, för grädde på är uäk i annars jättegoda glassportioner. Det var typ samma vecka som det var skolavslutning, typ några dagar innan avslutningen, eller rentav dagen innan, som vi var i Golden på gläbä.

Och det var jätteroligt! Det kändes jättefräscht på något sätt att snart e man i högis! å alla såndäna "pubertala" saker kändes extremt spännande. Sedan kvällen innan avslutningen så kom Ghostbusters på TV, som jag såg på. Sedan kom avslutningen. Och inte vilken som helst avslutning, för detta var sexans avslutning! Liksom farväl en epok av livet, nu luffade vi vidare till HÖGIS! OCh det var en JÄTTESTOR sak i den åldern! De flesta vuxna har glömt hur euforiskt och spännande det var, och hur fint det kändes att ha gått ut lågis, och inte mera vara en lågislort, utan snart bli en högistyp. Man kände inget vemod alls över att få ha gått ut lågis, bara lättnad. Fast högisåren var på ett sätt myki hårdare..men man var äldre ändå.

Det om det. Nu fick jag fan 1990-nostalgi! Och det är fan 32 år sedan.. :P

Dendä haidaren höstn 1991

Jååå, jag och en annan kompis var hos en kompis november 1991. I hans rum. Han hade svamlat tidigare om att han var med sin morsa hos några släktingar, en tant och en farbror, och han hade fått ett dragspel av dom, men det gick lite förbi oss då just.

Så var jag och den andra kompisen hos han som hade fått ett dragspel lite senare. Jag märkte dragspelet, tog det i min hand och frågade nåt om det. Så vetni va den andra kaverin gjorde? Jo, han handlade helt primitivt och impulsivt, för han sade: Vaaaaau! då han såg det och ryckte det bort ur mina händer sådär bara. Nu var det ju lite dabbot gjort nog. Det är nog inte skick och fason att bara rycka något ur händerna åt folk. Inte förstår jag riktigt vad han tänkte på.

Så spelade vi Nintendo. Han som ryckte bort haidaren ur mina händer spelade bara då just, då han som fick haidarens farsa kom in i rummet å tyckte att morjens pojkar! Han var lite nousussa och luktade sprit, då det var fredagskväll och han hade tagit sig ett par järn. Så satt han händerna framför kaverin som spelade Nintendo. Han satt händerna framför hans ögon å tyckte att: Kan du spela nu någo?! för att skoja. Han försökte vara rolig bara. Dedä mindes ja nu bara mittiallt.

Kompisens farsa diggade bra musa, som Black Sabbath och Deep Purple, som han hade diggat ända sedan ungdomen. Black Sabbath samt diverse Hammondorgel-heavyband från 70-talet.

Jag drömde i natt att ja var i vato-tornsskogin nattetid. Så kom det någon brud dit och börja tala med mig. Hon hade en Hydrokopter som hon kom med. Sedan såg vi grönt norrsken och vi talade om det sinsemellan. Jag tänkte att vau, en brud kommer och talar med mig, nice! Drömmar brukar vara surrealistiska. Att en brud anländer till vatu-tornsskogin med en hydrokopter nattetid, haha! En helt okänd brud på kanske 25.

Nåja, jag har inte heller alltid varit perfekt. Det var höstterminen 1987 och jag var hos dendä kompisen som rev bort dragspelet ur mina händer sådär huxflux då 1991. Han hade någon Masters of the Universe-docka, som han hade lånat av en annan kompis. Det kom gnistor ur dockans mun då man rev på en liten spak på dockans rygg. Det kom gnistor och den typ morrade. Det var vad jag kan minnas en av Skeletors krigare. Det fanns förresten en "independent" typ mellan Skeletor och He-Man. Hordak. Hordak var också emot He-Man, men jag vet inte om han var allierad med Skeletor. Jag tror att han kämpade mot He-Man helt independent, utan att ha allierat sig med Skeletor. Hordak hade också en armé av alla möjliga typer, precis som He-Man och Skeletor.

Iaf, jag vred på spaken på ryggen åt dockan hela tiden då jag var hos kompisen. Han såg inte det då ljust, men mittiallt fastnade liksom spaken och dockan sluta att fungera. Jag sade ingenting och satt den bara åt sidan.

Sedan lite senare så såg jag samma docka hos sin ägare. Jag sade att "E den sönder?!!" Så sade kompisen surt att han hade lånat den åt den andra kommpisen, och han söndra den! Jag sade ingenting. Fast det ju var jag som hade söndrat den...

Ett fenomen, som av någon anledning tycks vara vanligare hos brudar, är att man bär bandskjorta på sig, fast man inte diggar eller har ens hört talat om bandet som man bär bandskjorta av!! Alltså, folk får klä sig hur dom vill, men jag tycker att det är ytterst ologiskt och irrationellt att man har en bandskjorta på sig av ett band, som man aldrig har hört eller ens vet något om! Det är helt UFO, om man frågar mig. Liksom WTF? Ingen ordning och logik, liksom.

Det är ju ungefär som att man inte vet något om fotis alls och inte är intresserad av det, men envisas med att gå omkring i en Real Madrid-supporterskjorta, bara för att den är "cool" eller "vacker"! Då ska man inte heller gråta om Real Madrid-supporters ser en som posör.

Som det var i Facebook någon som berättade han diggar bandet Ghost och han såg att grannens tonåriga dotter hade en Ghost-skjorta på sig. Han frågade henne att e de int spännande nu då den nya Ghost-skivan snart kommer ut? Om hon typ tänker skaffa den på cd eller lp. Svaret var förbluffande: Hon sade att hon inte har hört en enda låt av bandet Ghost, att hon har den på sig bara för att den e så snygg!

Det kan delvis vara så att dagens ungdomar tänker annorlunda om detta, och inte traditionellt-att har man en bandskjorta på sig, så ska man väl förfan digga bandet i fråga?

Sedan kan det delvis vara det, att kvinnor tänker annorlunda än karar. De behöver inte digga bandet, enligt dom kan de bara ha på sig en bandskjorta för att den är snygg och har vackra färger typ. Oavsett hur ologiskt det än känns för karar.

Men visst, man ska naturligtvis inte tro att alla brudar tänker likadant om det. Ofta är det också så, att brudar är väldigt måna om att veta om bandet de diggar allt in i minsta detalj. Det är helt förståeligt att många brudar tänker så, då karar ofta är skeptiska mot brudar med bandskjortor och typ säger att namnge 3 låtar av bandet!! Så det är en helt logisk försvarsreaktion av brudar som diggar ett band på riktigt. Men då rätt många brudar bär bandskjorta på sig bara för att dom tycker att dom klär en, så är det å andra sidan naturligt att det uppstår generaliseringar mot brudar som bär bandskjortor. Och att det hos brudarna som på riktigt diggar band som de bär bandsskjortor av då uppstår en psykologisk försvarsreaktion.

Men man ska inte gå omkring och fråga brudar att vad vet du om bandet? Om hon har en bandskjorta. Det är inte skick och fason det heller. Som det var någon snubbe som berättade att han var på en keikka och såg en brud med Cannibal Corpse-skjorta, en helt obekant brud han aldrig tidigare sätt. Han sade åt bruden att namnge 3 låtar av Cannibal Corpse!

Bruden hade sagt: I'll give you five! Och sekunden efter slog hon honom med nävan rakt i näsan fullt, så han fick näsblod. Man får nog skylla sig själv om man går och frågar så av okända människor. Man ska vara lite ödmjukare ändå med folk, oavsett vilka fördomar man än må ha. Hon var kanske skittrött på alla karar som inte tog henne på allvar, vem vet. Cannibal Corpse har jag förresten aldrig diggat desto vidare, utom en låt som är så humor på nåt sätt, som heter "Mangled". Manglad. Liksom i bästa death-metal örinä: MANGLED! haha.

Hehe, jag hörde om någon som var far till en 13-årig dotter, och hon hade farit iväg med hans alla gamla bandskjortor. Det fick hon göra alltså, han kände sig som en stolt far till en dotter som hade börjat digga samma musik som far sin. Hon var jätte fascinerad, då det var keikka-skjortor och stod datumen på keikkorna på baksidan av skjortorna, då hennes kompisar bara hade köpt nya skjortor från någon firma. Det lät rätt så gulligt, haha. Hon diggade alltså bänden på riktigt, och hade inte dom på sig för att dom var "snygga" och hade "vackra färger" typ.

Men folk FÅR gå omkring hur de vill. Jag är ingen taliban. Jag tycker bara det känns jättekonstigt och förvirrande att gå omkring i någon bandskjorta som man aldrig ens har hört musiken av. Ett tips sådär i största allmänhet är också, att man inte ska gå omkring med symboler, tex Pentagram-halsband och dylikt, utan att veta vad symbolerna man har på sig, vilka de än må vara, står för. Men, envar till sitt. Alla gör som dom vill såklart.
JAg minns förresten att den första maj brukade vara öpnings-säsongen för lösglass i stan, då Brokiskan var mig veterligen den enda kiosken i byn som hade lösglass åtminstone änu 1991. Valios lösglass och allt. Alltså "Nakkimuijan" Fast jag och mina kaverin talade alltid om "Brokiskan" (Brokiosken som den hette) bara en kaveri talade om Nakkimuijan.

Jag for dit en maj-vardags förkväll 1991 engång med pärona med bil och satt i baksätet. Det är ju alltid lite nolot att synnas med föräldrarna i den åldern, så jag tänkte litet på det i bilen, och väntade i baksätet medan pärona köpte gläbä åt sig själva och mig. Jag var nojig över att någon sku sii mig med föräldrarna och köpa glass och att jag skulle ge ett banrsligt intryck.(Farsan köpte int åt sig själv, men åt mig)

Sedan så körde vi mot Läppträsket, för att gå ute lite i naturen. Jag tänkte då vi körde på vägen från Ekenäsvägen till stamvägen, mot Shell, att Huh! Vilken tur! Nu siir ingen mig då vi far ut ti skogin!
Men jag ropade hej innan jag hann över ån, för mittiallt vände farsan in till Shell för att tanka. Jag tänkte att Va? Vart far vi nu? Så just då vi vände in långsamt till Shell, så kommer det ett helt gäng med åttor emot och förbi bilen med mopona på den andra filen, mopona körde förbi oss efter varandra, och alla hade huvudet vänt mot bilen och såg rakt in mot mig då de turvis körde förbi bilen. Jag satt där med glass-struten i handen i baksätet som en liten lort och kände mig dabboger så satan! Typ: V-va?
Det hände så hastigt, så man blev liksom överrumplad av det. Innan man visste ordet av, så hade man skämt ut sig. Tänkte man då.
Hehe, lite nologa minnen emellanåt!
Haha, här e från Pulttibois från våren 1990 domdär roliga inkkarna som brukade koka lite meskalin åt sig! Den tredje indianen, han som trummar anstränger sig hela tiden för att hålla sig för flin märker man. Uu-Haga haga haga!

Pippi Långstrump i lågis vårterminen 1987

Jååå, ja minns vårterminen 1987 i lågis, som vi ungar föstes under några veckors tid engång i veckan direkt på onsdagsmorgonen för att se på en Pippi Långstrump-film på en vit projektor-duk i festsalen eller "lilla jumppasalen", som den ju också var. Och det var jättepsykedeliskt! Typisk "Karis lågis-psykedeli" på min ära!

Som jag minns från filmen att de körde en gammalmodig bil uppe i luften och flög som ett flygplan och att Pippi, Tommy och Annika for ut på luffen så att säga och så träffade de en luffare vid namn Conrad. Då Pippi Långstrump, Tommy och Annika var på luffen själva. De övernattade i ett ödehus och hade roligt åt Conrad då han härmade vattendropparnas ljud. Så sade riktigt Tommy "Blubb" i sömnen också, då han hade hört på Conrads härmande av vatudropparna, som droppade in i ödehuset, då det var en mysig sommarnattnatt och det regnade där ute.

Så såg Tommy och Annika i något skyltfönster, där det var framme bla kåldolmar. Så sade nån av dom såhär: å kåldolmar, de som e så gott! Jag tänkte direkt då som barn att jååå, dom säger så i filmen, bara för att någon mamma sedan kan säga åt sitt barn som inte tycker om kåldolmar såhär: Men Tommy å Annika tycker ju å om kåldolmar! typ att du tycker ju att Tommy å Annika är bra! Var nu som dom och tyck om och ät kåldolmar du också! Som man brukar säga åt barn och ungdomar typ att den och den idolen gör ju si och så! Kan inte du också göra då samma sak!? Det narrativet brukar vuxna dra gentemot barn och ungdomar och tror att de inte blir genomskådade.

Typ det var en propagandakampanj av Finlands Svenska Nykterhetsförbund i lågis med posters på John Norum i Europe och ett citat som han sku ha sagt "Inte en droppe, och vi har kul!" Så då man läste i någon tidning för tonåringar så sade John Norum i intervjun typ att jaaa, så var vi skitfulla och festade ända till morgonkvisten... och man tänkte att de vuxna har nog hittat på någo sagor nu igen angående dessa posters! Eller så tänkte jag iaf.

Och fyfan jag minns FLUORTANTEN en gång på två veckor i ettan och tvåan!! Det var äckligt som fan att gurgla munnen med fluor. Varför sku vi göra det?! Var det någo myndigheternas experiment på försvarslösa barn eller vad? Fluortanten kan ju själv simma och dyka i en bassäng full av fluor, om hon tycker det är så jättebra, men inte tvinga försvarslösa ungar att gurgla det! Precis som de som vill vaccinera sig mot covid så gärna för göra det för mig fast dagligen, men man ska inte ha fördomar och kritisera de som inte vill vaccinera sig. Min kropp, mitt val. Det är metoo där också. Och är någon ännu uppviglad av journalisterna att vara arg på den som inte vaccinerat sig, så kan den ensam hemma där det inte stör någon annan hoppa, skrika, dansa och gråta av frustration över någon som inte vaccinerat sig-men gör det så ingen annan hör! Ganska skrattretande att helt okritiskt låta sitt sinne föbtittras av folkuppviglande journalister förresten. Och är någon läsare av annan åsikt än vad journalisten är, så blir journalisten arg. Det är riktigt dagens melodi.

Om någon är arg för att man är ovaccinerad, så kan man fråga helt sakligt såhär: "Varför är du så argsint och aggressiv? Tål du int att andra kan tänka annorlunda och dra andra slutsatser än vad du själv har gjort? Eller har journalisterna kallat mig ond då jag är ovaccinerad? (Kan riktigt se framför mig en manisk journalist med glasögon och små pliriga ögon med ett närmast hysteriskt utseende, som ser jätte-upprörd ut, då någon tänker annorlunda än han, haha!)

Tur att de blåste av den värsta hetskampanjen mot de ovaccinerade. Annars skulle det väl ha gått så, att de som sku ha hetsa mot de ovaccinerade sku ha kastat första stenen, och sedan sku journalisterna ha skyllt på de ovaccinerade. Och en stor del av folket sku ha sagt: Jåjåå, jåjåå!! Vi tror, vi tror!! De ovaccinerade är dumma! BÄÄÄÄÄÄ! Alltså folk får göra som de vill, vaccinera sig eller låta bli. Det är folks eget val och ingenting att angripa någon för verbalt. Men om man börjar skälla på de ovaccinerade, så är man sannerligen ett undergivet bää-bää lamm. Om man dessutom vill införa tvångsvaccineringar, så är man en försvarare av diktatur, som kan flytta och bo hos Putin, då de är av samma ull. Min kropp, mitt val. Snart försvarar de väl att man ska få tafsa på folk också? Det är väldigt svårt för somliga att fatta hur viktigt det är att det ska vara frivilligt.

Det finns nog också modiga journalister, men de allra flesta journalister verkar vara typ det motsatta till det de borde vara-eller som de själva vill se sig som. Det märkte jag redan i högis. Man blev redan som 15 ibland helt paff över vad någon journalist skrev i typ HBL. Många journalister var skenheliga folkuppviglare i vintras, och ville införa diktatur i Finland, då de försvarade tvångsvaccineringar. Där ser man! Där ser man sådana hycklare folk är. De försvarar Putin-metoder sedan då det gagnar dem själva och det är i harmoni med deras egna personliga åsikter.

Dessutom är många journalister typ moraltanter och moralfarbröder som gårdagens kristna, haha! Ta de lite lugnare och mer rento för engångs skull. Inte kommer ödet ändå att belöna er för att ni tex. avgudar Greta Thunberg eller tycker att covid-vaccineringar är jättebra. Men kanske era arbetsgivare..
Jag skulle inte ha vaccinerat mig fast det sku ha blivit tvång. Hellre sku jag ha suttit i fängelse då som en politisk fånge. Eller blivit tvingad till att fly ut ur mitt eget land och söka asyl i något mindre intolerant och diktaturiskt land. Men i mitt hjärta vet jag att jag skulle ha gjort rätt, oavsett hur än samhället och myndigheterna och journalisterna sku ha gjort mig till fiende och persona non grata. JAg har just läst om en som var politisk fånge i Östtyskland. Jag sku personligen ha identifierat mig med honom då isåfall det sku ha blivit vaccinationstvång.

Så cyklade Pippi Långstrump i luften och allt roligt och surrealistiskt som skedde i pippi-filmen, som alltså visades med projektor på en såndän gammalmodig duk. Det är ett av de mer psykedeliskare minnen från lågistiderna faktiskt.

Så minns jag en sak. Och den saken var, att lågis hette officiellt "Kila Lågstadium" ännu då jag var i lågis lägsta klasser, fastän det inte var i Kila mera. Jag associerade inte ordet Kila med stadsdelen utan tänkte bara att Kila lågstadium nu bara heter Kila lågstadium. Men vi ongar och föräldrar sade bara "skolan" å i högis då vi talade om lågistiderna så sa vi ju lågis, naturligt nog.

Så minns jag under vårterminen 1987 att det var någon sorts teateri festsalen där med en ensam tant som skådespelare vad jag kan minnas. Men det var bla en radioröst där med som frågade tanten: E du ensam? Så sade tanten: Joo. Sedan ställde någon till med dejt åt henne och pojken hon var kär i under sin ungdom. Något sådant minns jag. Det var ganska surrealistiskt, men så brukar ju teatrar nog vara. Det var också lågis-psykedeli för fulla muggar!

Så minns jag att jag i lågis drömde en psykedelisk lågisdröm något att jag var i festsalen/lilla jumppasalen med en massa andra elever. Så började det välla in brandrök från läktardörren till läktaren. Jag var kolugn i drömmen, men förstod att "skolan brinner".

Hahahaha, riktigt i början av ettan så drog våran lärare Gunnel någo sagor, att om man e jättedum å bråkig så hjälper det inte ens med kvarsittning, då kan man i värsta fall bli instängd i klassrummet över natten! Och jag min jävla pälli gick på det! Jag undrade om man får ha lamporna på isåfall, eller om man ska va övernatten i ett mörkt klassrum, haha. Det undrade jag alltså tyst för mig själv. Som tur var, för annars skulle jag väl ha blivit skickad till GUN för utredningar eller något, om att jag hellre kanske borde sättas i Enkulla (hjälpklassen) :P Det var nolot i efterhand för mig själv att jag inte fattade att hon skojade.

Men i lågis var det på det sättet, att ettan var Stalinism och i synnerhet slutet av sexan var Perestrojka! Man har nog aldrig haft en så stark framtidstro som då man gick ut sexan, dvs vårtiderna och avslutningen 1990 och den efterkommande magiska sommaren 1990! Och världen såg också annorlunda ut då. Saker och ting var i regel mera "på riktigt" då ännu-nu är det mesta fejk.

Jag minns förresten sommaren 1983, juli 1983, en het och solig sommar, som jag fick en leksak, och den leksaken hette "Jättikupla" Det var en apparat som blåste jättestora såpbubblor om jag minns rätt. Och den var helt ok, fast bilar och leksaks-vapen var bästa leksaker. Man gjorde reklam för jättikupla i tv:n också, så barn kände nog till den ifrågavarande apparaten. snäckan

Sedan var jag i simskolan i pumpviks-stranden. Dom hade simskola där då. Alltså sommaren 1983. Jag minns att det fanns en klätterställning där då. Den var då redan gammal och rätt förfallen. Jag minns att jag och en såndän Mårten, som var några år äldre än mig, gick omkring vid klätterställningen där en dag då det var simskola. Så förklarade jag nåt åt honom glatt mittiallt, typ: Blaablaa-blaablaa Jättikupla! Jag minns bara att jag sade jättikupla till sist. Så börja han flina.

Nu har jag börjat sii på Ashes to Ashes. Hon som spelar huvudrollen är så hot så jag hamna mitti jag såg på serien idag att pausa och dra till sängs för att ha solosex och fantasin var ju såklart att man drog över henne. Helt ok att en kvinna spelar huvudrollen, men man blir bara, om kvinnan är attraktiv, så sexuellt distraherad då att man inte riktigt följer med på samma sätt som då en kar spelar huvudrollen.

Jååå, jag såg på Ashes to Ashes höstn 2008 senast och mindes saker, samt fick 1981 nostalgi, då Ashes to Ashes utspelar sig 1981. Men Life on Mars är nog bättre, då Sam Tyler flyttar sig tillbaks till 1973. Jag börja minnas från sommaren 1981 då jag morsan farsan och syrran for till Pargas för att hälsa på en morsans kaveri som var på visit i Finland, då hon hade bott i Västtyskland sedan slutet av 60-talet då hon träffade en tysk kar och gifte sig med honom. Jag minns dendä vita bron i Pargas och jag minns hur fascinerad jag var av den då vi körde på den med farsans blåa Opel Kadett årsmodell -74 då vi kom till Pargas. Så var jag jättefascinerad av ett strömskåp, typ muuntaja, som surrade. Vi var i någon gammal typ skola/internat morsans kaveri med dotter bodde i då hon var i Pargas Det lät jättebra minns jag att jag tyckte, alltså det surrande elskåpet.

Så minns jag att det var några bommar, alltså rödgula bommar och röda ljus vid någon bro som vi körde förbi också. Alltså det var en såndän bro som kunde öppna sig om det kommer en båt, och då far ju bommarna ner och de röda ljusena börjar blinka, typ som i järnvägsövergångar. Jag och farsan och morsans klasskaverins dotter såg på dem med kikaren. Det var roligt och jag var jättefascinerad av bommarna och de röda lamporna, de såg helt enkelt jättefina ut minns jag. Det är ett kristallklart minne från 1981.

Jåå, morsans kaveris dotter var typ en pojkflicka, som umgicks med mig och farsan då vi var där, medan morsan och syrran pratade med morsans kaveri. Fast hon var typ 10 så man tyckte ju att hon var jättestor då, haha. Hon pratade mest med farsan och pratade på som en kaffekokare minns jag, så inte var hon blyg. Hon pratade både svenska och tyska, men svenska med oss.

Jag minns att jag var lite otålig där även om jag var jättefascinerad av just dedär bommarna samt det surrande elskåpet. Jag minns kristallklart fascinationen jag kände av synen av bommarna och den röda lampan i kikaren och det surrande ljudet ur elskåpet. Det var som ljuv musik i mina öron detta surrande. Och var tufft och fascinerande också, då det kom från ett elskåp.

Här lite hunmor, min favorit-sketchfigur, Apuvagobben, från Pulttibois år 1990. Nu gjorde dom mycket bättre humor förut nog! Det måste jag bara säga. det var roligt då Apuvagobben alltid i nå skede börja ropa Apuva, haha! Finsk humor är världens bästa, eller snarare var. Sku Apuvagobben ha kommit ut i samma tider som Chaplin och i ett annat land, så sku han nog ha blivit lika berömd, populär och legendarisk som Chaplin! Typ varit i samma klass.