Om man sku vara i en bilaffär och villa köpa en "Kupla" i Sverige

Alltså det är ju på det lilla sättet att en kuplafolkkare kallar man i Sverige för en "bubbla" eller bubblafolka har jag också hört någongång. I Finland säger man oberoende vilket modersmål man har "kupla". Som betyder samma sak som bubbla alltså. Svenskspråkiga brukar också säga "Folkkare" vilket jag alltid tyckt att låtit roligt av någon anledning. Som första dagen i sjuan, alltså 17.8.1990 så for jag sen med en kaveri från skolan till kaverins mofa och mommo av och an. Medan vi gick så kom det en röd folkkare förbi på vägen. Kaverin pekade på den och sade såhär: Titta, där e en folkkare! Å ja börja flina. Sedan for jag till Fokus. Där var det två flickor från åttan utanför som sade åt mig: TAPP!TAPP!TAPP!TAPP!TAPP! Å hur många dagar har du kvar, dägätrampare!

Alltså Kupla uttalas som KOPLA. Inte Å alltså. Så om man sku fara till en bilaffär i Sverige och fråga om dom har en kupla, så sku nog försäljarn bli jätteförvånad och säga på riksvenska: En KUPLA?!? (Och uttala det som U) VAD ÄR DET FÖR NÅGE?!? En KUuupla?!?! (Och sedan skulle försäljarn undra om man har alla hästar i hagen, haha)

Som någon sade att kupla på tyska är Kuppelwagen. Men det tror jag bara är nåt skämt. Kalla man inte kuplor för Hitlers tvättskålar eller någo på skämt någongång?

Jag tyckte som liten att en kuplafolkkares motor lät såhär: RORORORORORORORO! Så sade jag så då jag cyklade med syrran på gården sommarn 1984, för jag lekte att jag körde en kupla då jag cyklade. Syrran började bara sjunga Ro, ro till fjärran land. Så föll jag omkull direkt efter och rev upp ett sår i knät. :P

Så drömde jag engång en dröm om en tecknad barnserie som kom på TV 1970. Det handlade om en levande glad kuplafolkkare vid namn "Köntteli". Det var en inhemsk TV-serie. Den började alltid med att en tecknad kupla körde kors och tvärs medan början-texten kom. Man hörde motorns skrangliga ljud och en barnkör som ropade i bakgrunden: KÖNTTELI! Såhär: Brrr--rrororroro, KÖNTTELI!Brrr--rrororroro, KÖNTTELI!Brrr--rrororroro, KÖNTTELI!Brrr--rrororroro, KÖNTTELI!Brrr--rrororroro, KÖNTTELI! Köntteli var typ alla barns vän. Det undermedvetna kan komma på roliga saker emellanåt.

Jåå, ja kommer ihåg ett Commodore-64 spel. Och det spelet hette så mycket som "Mystery of the Nile" och var ett bra spel nog. Fast svårt. Jag kom nu bara ihåg att för 30 år sedan i slutet av november 1992 så brukade jag sitta i mitt pojkrum och spela det. Och sedan då jag dog i spelet så blev ja fittiger och slängde joysticken mot väggen och ropa: AAARGGH, SAATAAN!!! Jag minns så frustrerad man blev då man klarat sig jättelångt och så dog man just innan man hade en svår bana klar. Och på Commodorana kunde man inte spara sina spel. Så det harmade.

På tal om mimimimimi i mitt förra inlägg så minns jag en sur brud i affes i mars 2008. Hon stod bredvid och jag tänkte att fan ja måst muntra upp stämningen lite, så sade jag inte åt henne men åt några andra med nasal röst: Ja heter Sören Brander. Ja e professor. Mmimimimimimimimi! Så fick hon roligt! Hon såg bort och började skratta fullt. Det mindes ja nu bara här- liiite naistennaurattaja kan man väl vara ibland.

Å så dendä gången september 1994 då vi var nere i Kila på gatan och hänga, av en slump utanför en arg gobbes hus, som alltid var väldit mån om sin trottoar, att hålla den fin och krattad. Han blev arg då ongar gick på den. Så kom en tredje kaveri och frågade om han får provköra kaverins monkey. Han körde några varv utan hjälm medan vi väntade utanför den arga gobbens hus. Så kommer kaverin körande tillbaka med monkeyn, och ripar så satan på den arga gobbens trottoar. Man hör bara nööönn!! nööönn!!! nöööönnn!! Då han ripar på gobbens trottoar så sanden bara yrde. Han bara skrattade och ropade: Mimimimimimi! Gissa om man fick brått därifrån sedan...

PÅ tal om det, dehär e roligt!

Nå en sak till. Och den saken är den, att jag mindes då en brud från paralellklassen november 1991 en rast då vi var i stan med henne, hennes kompis och min kompis och hängde, fast det int var tillåtet att utan tillstånd fara ut från skolområdet. Hon och hennes kompis sku köpa tobak från Puttes kioskin. Då var det ju tolerantare, då 16-åringar fick köpa tobak. Så tom 14-15 åringar kunde ganska enkelt få ut tobak från kiosker och bensastationer. I budjur var dom lite noggrannare dock. Och i ärrän. Alla ongar visste det, var det var enklare och var det var svårare att få ut tobak som under 16.

Nå iaf. Vi var utanför Puttes hela gänget. Och ena bruden for och köpa tobak. Just innan hon sku fara så sade hennes kaveri: Hej, köp vit Marlboro, för blaablaablaaablaa-blabbens blaa!

Alltså hon sa inte så bokstavligen, men hon förklarade nåt om varför det sku vara "vit Marlboro" (Varför kalla det för "vit" Marlboro? Då sku man ju kunna lika gärna kalla röd Marlboro för vit Marlboro, då paketet har lika mycket vitt i sig som "vit" Marlboro. "Gul Marlboro" är ju då bättre. Well, det heter officiellt Marlboro Gold numer. Förrivärlden hette det "Marlboro Lights" officiellt, men i folkmun av någon anledning vit Marlboro.

Jag såg samma brud i budjun för några månader sedan, som ville att hennes kompis sku köpa vit Marlboro. Hon sade åt butikstanten, då hon sku köpa tobak såhär: De e ingen skillnad va för märke, bara de e nå rött, för blaablaablaablaa, blabbeli blaa! Jag hörde att hon sade det och förklarade något sedan åt kassatanten om varför hon sku ha någo rött-men hörde inte riktigt varför, därför skrev jag blaablaablaa, blabbeli blaa. Ganska roligt. Somligas sätt ligger i årtionden, utan att dom kanske själva märker det. :) Nåja, hon har tydligen gått över ti röda märken istället. Jag såg och hörde detta, då jag packade mina varor i kassan och hon kom efter mig till kassan.

Algot-skämt

Då jag var i sjuan så var Algot-skämt moderna. De var speciella, för skämtet med dessa skämt var, att de var egentligen utan någon mening, men därför var dom å så roliga!

Som detta Algot-skämt som jag minns bra: Algot alltså föddes med bara ett huvud. Ingen annan kropp alls, ingen alls ens ingenting. Bara ett jävla hyvu. Engång så satte Algots farsa Algot på hatthyllan och gick ut, och var ute flera timmar. Algot var på hatthyllan helt ensam och började gråta och hade sig där, då han kände sig så ensam. Så kom hans farsa hem och Algot frågade varför han lämnat honom hemma ensam så länge? Då tog Algots farsa Algots huvud och kastade det fullt på golvet. Algot frågade varför gjorde du sådär? Så sa hans farsa bara: Du har ju AIDS!


Hahahaha! Ja tycker de ett roligt skämt måst ja säga. Det var någon som ritade på tavlan i en klass också med vit krita Algot, som var uppe på hatthyllan och grät. Det såg roligt ut!

Det kunde höras vad som helst i en tråkig mattalektion i sjuan i högis. Då vi hade nåt tråkigt om vinkel och så vi hade i dessa tider Någon sade mittiallt: Magsäcken sprack! Sedan sade någon mittiallt under en hussalektion med liksom nasal röst: Gäddan fes! Mmimimimimi så roliga minnen!

På tal om mimimimi, så var det engång i Rooman Sheriffi hösten 1995 som dendä lilla gobben med mörkt hår och glasare som var ruuminavaaja. då han blev nervös så fick han underliga ryck. Engång sade han klart och tydligt: Mimimi!! Och jag började gapskratta där jag satt i TV-rummet hemma. Syrran var på besök och i sitt gamla rum, och man hörde bakomifrån dörren då hon ropa åt mig: Håll käften! Va har du för fel?! Men det var ju så roligt dedä me mimimi, då det hölls på så i skolan i högis, av några finurliga typer. M.A. Numminen har alltid en smajlande min på sig, så han ser ut att just säga: Mmimimimimi!!

Jag minns en solig vårdag, april 1999, som en kompis lekte att han var puli. Han kom med tåget och jag väntade på honom och han kom och var klädd i Nokias gumppare, någon puliaktig kappa och en röd yllemössa. (Fast det inte var möss-väder) Det var ett roligt och terapeutiskt sätt att bara säga piss off åt all otur i kärlekslivet och studier och fördomar bland folk och så för en dag.

Så öppnade han en vinflaska av något starkt och sött "Pulivin" typ något sött, billigt och gott hallonvin eller nåt dylikt. Och så satt vi vid räcket upp mot Kilabackan och snarvlade. Han pratade precis som en puli och satte sig riktigt in i rollen som en puli. Han pratade finska då, då han lekte puli. Så gick vi på Kilavägen. Han tog en huikka av flaskan medan han gick och en bil körde förbi. Passageraren inne i bilen såg och flinade, och jag såg det. Alltså han lekte att han var en typisk old-school puli. En riktig äkta finsk vanhan liiton puliukko, så nuförtiden är sällsynta, men fanns då ännu mycket av och ännu mera i min barndom.

Jag kommer ihåg första gången jag kan minnas att jag såg en puli och hörde uttrycket puliukko. Det var våren 1981 och det låg en puli på stadens sida i ett litet gräsbrakel, vid sidan om vår tomt. Han ropade något åt oss, alltså mig, morsan, farsan, syrran, mommo, syrrans kaveri, syrrans kaveris syrra och syrrans kaveris kaveri.

Han ropade nåt i släpande tonläge. Så frågade syrrans kaveri ropande tillbaka åt honom glatt att miksi blaablaablaablaa? Så ropa pulin nåt tillbaka med en låg släpande röst nåt att siksi että blaablaablaa ja sitten, blaablaablaablaablaa! Morsan sade åt syrrans kaveri att ropa int nå åt honom så han blir provocerad! Morsan sade sedan att puliukkon bara ligger! Jag undrade hur han tagit sig dit, om puliukkona nu bara ligger?

Sedan tyckte jag som liten att det var roligt med puliukkon, lol! Fast det är ju tragiskt i sig, men jag såg dom som typ Pulttibois eller Kummeliaktiga irrationella roliga filurer.

"Luffarpulin" brukar int störa folk i onödan. Så finns det skräniga pulin som gör det, men luffarpulin är mera "Hawkwind-pulin" som njuter av våren och sitter och dricker nå pulivin i något brakel med andra luffarpulin. Så det är skillnad på dom . "Skäggpulin" var ett typexempel på en typisk luffarpuli. Och även Jori/Pukelryggin/Pulipoika. Som jag minns då jag var i Alko en mulen lördag oktober 1998. Skäggpulin var där och köpte en liten flaska Karpalet. Så gick han långsamt gående upp mot vato-tornsskogin.

Engång november 1996 då jag var på väg till Serendi gående på kaffe, då jag studerade i VNF då, så kom det en skäggig gobbe förbicyklande. Han hade fladdrande helskägg. Det var en rolig filur från Ekenäs som jag gick med. Jag gissade att det snart sku komma nån kommentar av honom. Mycket riktigt, han sade sedan: Sidu, där for julgobben!

Jååå, den gobben bodde i Billnäs.

Jag mindes nu mittiallt bara en dröm som jag drömde 2002. Och den drömmen var på det sättet att jag satt i mitt gamla rum i föräldrahemmet och ser mot gatan, så kommer Destruction-jappana som de såg ut 1984 förbigående med händerna i fickorna, farkku-läderrocksvästar och med sitt fladdrande hår. De gick bara förbi och såg "coola" ut, haha! Denhär låten är en riktig luffarpuli-låt! Det är som luffarpulina sitter i ring och spelar och sjunger. Pulipoika maracassar, luffarpulin sjunger etc. en het och solig morgon juli/augusti 1997 i nousuhumalan. Eller så vid samma tider en het och harmonisk solig morgon vid gamla ava-sandvägen omringad av skog och allt är frid och fröjd. Sedan kommer maracassena in. Och då de andra instrumentet kommer in i bilen så ser man bara att Elomaa och Pulipoika kommer runt hörnet cyklande emot en. Hehe. Dom cyklar alltså vid sidan av varandra, som kvinnor brukar göra. En sådan bild siir jag framför mig.

"De fanns int tiger, så jag tog tutti-frutti istället! --men på finska (1984)

Jåååå, det hände sig att jag var med farsan, fammo och en av mina fastrar i Hangö en sommardag sommaren 1984. Vi var på en liten utfärd och jag ville ha gläbä igen. Så vi for med bilen till en glasskiosk och parkerade några steg från den. Farsan köpte en Tuttifrutti strut åt mig med två bollar, då det inte fanns tiger. Tuttifrutti var fan godare än tiikeri märkte jag då! Den Tuttifrutti struten hade en massa grannfärgade prickar på en vit boll och var jättegod! Den var så god så man börja nästan hoppa av den!

Så gick jag och farsan mot bilen igen. Man såg bara min ena fasters lite tankspridda min då hon satt i framsätet samt att man såg bara dagsljuset som reflekterades i fammos glasögonlinser, där hon satt på högra sidan till baksätet och väntade på oss då jag och farsan kom strövande till den parkerade bilen igen. Så sade jag åt Stella (fastern) och fammo såhär: Tiikeri oli loppu, mut mä otin tutti-fruttia! Sådär ivrigt. Jååå, fammo var från norra savolax ursprungligen. Stella bodde i Heinola då- jag visade engång en Motörhead LP åt henne som jag köpte sommaren 1987. Hon sade: Motörhead...sitä Heinolankin kakarat kuuntelee!

Engång då jag var i bokhandeln med fammo, det var sommaren 1983, så fick jag välja några böcker. Så valde jag några Rasmus Nallen. Ägaren sade att Voi kuule lapsiraukka, nää on ruotsiksi! Sådär ömt som man nu säger åt barn. Fammo sade att jag kan minsann svenska jag!! Och så fick jag dessa böcker.

Fammo bruka se på Ritari Ässä också, och på MacGyver sedan senare. Så vi hade alltid nåt att prata om. Jag spelade engång Motörhead åt henne. Hon skrattade lite och tyckte om Lemmys sångröst såhär: Käheä ääni! Som det var någon som klagade att det är så mycket heavyplancher med Suosikki engång, och skrev i insändarspalten Vaikka olenkin tyttö, niin Mielummin katselen kyllä Samantha Foxin vartaloa kun Lemmyn karvaista turpaa! Hahahaha!

Det var då som jag var jätteförtjust i Ritari Ässä och den mageesti svarta Kittbilen, men till vår stora harm, så ägde vi bara hos oss en gammal rotiger pissgul Lada!! Det var liksom en folkbil i Finland den tiden. Den var billig och så. Och på grund av östhandeln så importerade vi många Lador från öst. En typisk finländsk familj, mamma och pappa i den rotiga Ladans framsäte, och två lintottar som bråkade ofta med varandra bakom. Alltså jag och syrran.

Så sommaren 1985 då en ung kille i 20-årsåldern had en svart sportbil som såg ut som Kittbilen. Jag skrek för full hals: KITT!!! Engång då den kom förbi. Så stannar jappen, vevar ner fönsterrutan och frågade: Va satan skriker du? Lol! Så for han igen. Kaverin frågade: Ska vi ringa ti polisen?

Så engång då fammo sku ringa från en telefonkiosk så väntade jag och syrran utanför den. Det var sommaren 1984. Så kom det en puli och sade åt mig: Sul on vähän perkeleen saappaat!! Då jag hade träckiga gumppare. Fammo kom sedan och frågade vad han sade åt mig. Så sade jag vad han hade sagt. Fammo tyckte lite upprört: Sanoa nyt niin lapselle!

Heheh, det kom lite 80-talsnostalgi här nu till skillnad från den 1994 nostalgi jag haft hela detta år. Jag minns en barnsång som ett barn sjöng matkustan ympäri maailmaa..."" Och Kun sanon päivää, hän sanoo: Krushkaflöfka! Kun sanon päivää, hän sanoo Krushkaflöfka! Alltså att personen säger päivää på nåt utländskt språk.

Och så minns jag någon sovjetisk barnsång som översatts till finska som dom sjöng att: Lenin on maailman kiltein setä! I såndän typ öm melodi som man sjunger kristna barnsånger också. Hahahaha, så jävla absurt måst ja säga! Till mina svenska läsare där väst om Finland: Det betyder att Lenin är världens snällaste farbror. Man vet inte om man ska skratta eller gråta!

Och så 1987 då jag hade bla. Motörhead planscher som hängde i min rumsvägg så kom det en familjebekant och såg in i mitt rum och sade att jasså, du är mera för dendär läderrocks-typen. Mina pojkar har i sitt rum planscher på absurda sminkade halvnakna karar, där brösthåret riktigt lyser fram i deras kostymer!

Jag tänkte för mig själv att dom måste ha typ plancher på Twisted Sister eller något. Det om det- Å ikväll på lokal keikka. Kanske. Alltså på den nedanstående keikkan borde man ha varit då de engång spelade i Finland! Alltså vittu de så satans bra!! Jag har lyssnat på Sepultura mycket på sistone. Man hade nästan hunnit glömma vilket fantastiskt band det var engång i tiden. Jag såg hela keikkan på TV dock en lördag hösten 1991 och diggade fullt och bandade det! Såg Sepultura sedan 27.10.1993 och det var med en fantasiskisk keikka! Fast Sepultura blev helt nynnyt och kommersiellt just vid dessa tider med Chaos AD skivan, men de spelade ju äldre låtar å! Och Max Cavalere kände väl til Finland från förut, då han diggade sedan gammalt finska hederliga hc bänd som Riistetyt och Kaaos med flera.

Red dawn-28.10.1994

Jåå, detta datum denna fredagskväll så kom det en film från TV på kvällen. Och den filmen handlar om en fiktiv händelse, där Sovjetunionen tillsammans med Cuba och Nicaragua mittiallt anfaller USA och om ett gäng ungdomar som flyr upp till bergen för att ställa till med gerillakrig mot de fientliga trupperna. Den är fullkomligt orealistisk film i sig, men som 17 så diggade jag den väldigt mycket-den var spännande och jag fick liksom själv kämparmentalitet då jag såg den. Som ung är man så lättpåverkad av allt. Vilket kanske inte är hela sanningen. Man är ställd på ett visst sätt tydligen, men man suger åt sig just sådant som man är inställd på liksom extra mycket, och låter sig influeras. Jag började tänka metaforiskt på gerillakrigsföring efter jag sett på denna film. Sådär metaforiskt sätt att man kämpar gerillakrig för att få en flickvän, haha!

Jag såg på den för fjärde gången i mitt liv i fredags som 28-årsjubileum sedan jag såg den för första gången 1994. Man märkte ju inte ologiskheterna och så i filmer som 17, utan sögs in i filmens värld okritiskt, och levde in sig liksom i personerna och så helt okritiskt i den åldern, så på det sättet var det roligare att se på filmer som purung. Jag tyckte att den var verkligen bra, och den är bra fortfarande, fastän man kan skratta åt den amerikanska flaggpatriotismen nuförtiden. Inte för att jag brydde mig om den då som 17 heller-men just att dom kämpade mot en invasionsmakt och for sedan och gömma sig, som gerillakrigare gör, influerade mig verkligen mycket då. Jag tyckte det var liksom extra herodiskt att vara en gerillaman, istället för en "vanlig soldat". Och att gerillakrig var extra modigt och herodiskt.

Jag tänkte som "gerillakrig" det, att jag inte var någon cool eller populär i brudars ögon och inte var med i svängarna på det sättet- jag var inte "ute vid frontlinjen" så att säga, att jag ska istället kämpa mitt egna gerillakrig för att få en flickvän-liksom metaforiskt menat då såklart-och rent symboliskt så var denna film och formade denna tanke i mig bigtime. Hur klokt eller moget det var att tänka så är ju en annan fråga. Men det gav ju psykologisk tillfredställelse för stunden. Men nej, det var nog självbedrägeri. Men bättre det, än att tänka: Man ska tänka POSITIVT! Önskar man något och tänker positivt, så händer det!! Tuppa-Klara tänker POSITIVT!! Som någon new age-tant skulle säga, hahahaha!

Jag såg den 2005 och 2011 och nu fjärde gången i fredags igen. År 2005 och 2011 märkte jag ologiskheterna och så i filmen, men jag såg på den i fredags med samma mentalitet som 1994 och det gav verkligen en 1994-aktig känsla åt mig! Det kanske berodde också på att jag såg den PRECIS på det datumet och den klocktiden, som jag såg på den för 28 år sedan!

Jag har läst att rödgröna av någon anledning avskyr denna film. Jo, jag kan tänka mig det! Motstånd mot övermakt är inte deras starka sida precis, hehe. Och så brukar vänsterfolk tycka om allt som har med stat och byråkrati att göra. Att man ska följa kollektivt statens vägnar typ. Så man förstår att dom inte tycker om ensamkämpande hjältar, då de är så kollektiva av sig och förtrycker individualistiskt tänkande.

1994 så hade jag höstlov 3.11-4.11, alltså innan veckoslutet, så jag hade hela 4 dagars ledigt från skolan i putki. Torsdagen 3.11 så promenerade jag till bibban. Jag såg att en brud jag diggade satt vid Bussis-föne inne i bussis väntsal. Satt där i stolutrymmet, men alltså på det stora fönsterbrädet, där ungdomarna brukade sitta och hänga. " Hon såg då jag kom, men vände om sig och pratade med sin kompis där bara. Sedan så var jag utanför bibban. Hon dendär jag var förtjust i kom med sin kompis igen. De pratade med varandra och gick sakta upp mot Market Lind. Man tyckte hon var snygg med sitt långa hår och maihar-jacka.

Jag kan berätta fritt detta nu, man kan bara skratta åt det nu. Man har inte haft en romantisk tanke om den brudn sedan 1996 ändå så. Lite synd dock att man inte förstod att man var rätt lortaktig av sig och omogen då. Men man förstod inte själv att man var omogen och lortaktig. Man hade ingen självinsikt att snacka om, eller förmåga att se sig själv i tredje person. Man tänkte bara typ "Ja e väl cool ja!" och tyckte att vi sku ha passat bra ihop, då hon var en cool brud och jag en cool kille. Så for vi till Fokus café. I väntsalen så såg jag en såndän Janina från Ingå, som jag vart lite förtjust i på nian i högis. Hon gick på åttan då, men var första året i folkis hörde jag sedan då 1994.(Vet dock inte vilken linje, men grundskollinjen är inte en helt orimlig gissning, då hon for till VNF efter högis) Hon verkade vara opendminded på något sätt, och som om man skulle ha kunnat connecta till henne om man skulle ha känt henne lite bättre. Man tyckte det var länge sedan man såg henne senast då man såg henne den dagen 1994, men då var det bara lite över ett år sedan man sett henne senast. Senast jag såg henne var på en fest i Borgkila 16.3.1996. Så det är verkligen inte igår. Ingen aning vart denna Janina befinner sig nu eller vad hon gör.

Hon verkade inte alls vara någon random trendig "junttikana" som de flesta andra brudar i högis var då jag var där.. Så man borde kanske ha gjort något åt saken då i tiderna..

Så var jag ute till stan då det blivit mörkt och gå och for via Varuboden för att se om nyaste Megadeth-kassettn (Youthanasia) had kommit dit till salu. Det hade den inte ännu, så jag gick tomhänt igen. Rust in Peace är nog i princip den enda Megadeth-skivan som man behöver, då den är bäst och mycket bättre än all annan Megadeth, men det är ot. Jåå, det är dendä skivan där Bush, Gorbatjov och några andra världsledare sitter framför någon kapsel som man ser innehåller en alien via kapselns fönster. Det sku väl symbolisera maktmänniskors hemliga funderingar kan jag tänka mig. Det kom två mystiska brudar nerför bron då jag kom uppgåerende mot bron då jag gick hem igen. Undrar vad detta var för brudar?

Just här under fredagskvällar i slutet av oktober och hela november så brukade vi ha musakvällar hos mitt, i mitt pojkrum med några kompisar. Vi lyssnade alltid åtminstone på Immortals Pure Holocaust skiva, som var och är bra så satan. Kompisen tyckte att det var så otroligt hederligt, så han riktigt tog min tekopp och sjöng med in i tekoppen: UNSILENT STORMS IN THE NORTH ABYSS!!! Det lät faktiskt raspigt och ekande bra, då han sjöng med med näsan i tekoppen! Och låtarna The sun no longer rises och Frozen by icewinds var så jävla bra! Samt låten "Eternal years on the path to the cemetary gates" vilket kompisen tyckte att symbolisera årena i högis. Samt låten "As eternity opens" som är en typisk psykedelisk blackmetal-låt i mitt tycke.

Jååå, dessa tider brukade en kompis ha på sig en mössa som såg ut som en kondom. De var väl populära kring dessa tider. Och en annan kompis had en Bula-mössa, men jag tyckte den såg ut som en barnmössa, haha. En såndän Fitness-mössa typ.

Jag hade lite på nerverna en tid här att han ska komma varje dag till mitt då jag vill lite pyssla med något annat också. Sådär att man vill vara för sig själv, som tonåringar nu kan ha. Så då det ringde på dörren och jag såg siluetten av hans kondomformade pipo från farstuföne, så tänkte jag såhär: Voi neeej, nu e kondom-mössan här igen! Hahahaha!

Jepp, det om det, björklövscigarett!