Lite mer blindtarm..

Alltså jag minns 1993 fick jag antagligen magkatarr. Den yttrade sig på det sättet, att jag var jättehungrig nästan hela tiden men då jag åt så blev jag proppmätt efter pyttelite mat. Och efter en halvtimme var jag vrålhungrig igen. Nä, jag kom bara att tänka på det då jag hade lite magbesvär i våras, då blindtarmen brast åt mig. Så jävla dramatiskt är det nog inte. Det kan vara livshotande, om det utvecklas till bukhinneinflammation, men det behöver inte göra det. Dock hade jag stegring/feber över en veckas tid. Även 4 dagar efter jag kom från sjukhuset hade jag helt klart lite feber nattetid. Jag var på äcklig antibiotikakur dock. Jag skulle ha varit ganska sjuk några veckors tid utan vård tror jag.

Nu vet jag vad min blindtarmsinflammation som jag hade i slutet av mars förresten kan bero på. Jag har ätit mycket melon det senaste året, och jag har glufsat i mig kärnor och allt... Att det inte berodde på kärnorna? Lägg till det, att jag antagligen hade självläkande blindtarmsinflammation som 11 och 14, då symtomena först var exakt likadana då med undantag för feber och ömhet på högra sidan.(mer detaljerat om det i inlägget jag skrev efter min blindtarmsinflammation&sjukhusreissu.) Men magen var "instängd" och det var exakt samma känsla några dagar som 11 och 14. Vilken tur att det for om av sig själv då, för jag tyckte inte alls om läkare och sjukhus som liten.

Jag är ingen jävla knarkare eller förhärligar sådant, men det var så sabla trist i sjukhuset att vara där flera dagar, och då jag knappt fick äta något etc. så de bästa gångerna var absolut då jag fick någon jävla opioid i spruta några gånger :P Det var nice känsla. På ett ögonblick spred sig en varm känsla över hela kroppen och man bara skratta man åt allt och somnade in och drömde roliga drömmar. Och jag klagade inte på värk heller den andra gången. Den glada hoitsun sa: Försök nu sova lite, du hade  så höga värden ännu!  Och då fick man ju naturligtvis ännu sämre sömn :P Man började tänka på att tänk om int antibiotikan hjälper? Jag gick ute i sjukhuskorridoren 3 på natten och var rastlös som bara va. Jag började tänka att fan ändå! jag kan inte fara ännu! Jag har så mycket ogjort här ännu.. sådär melodramatiskt kanske. Fantasin sattes i rörelse liksom :D Såpass frisk var jag nog så jag stärkt av adrenalinet som mina tankar skapat,  strök omkring i sjukhus-korridoren 3 på natten :D Jag ville bara hem, och att allting skulle bli som innan jag blev sjuk. Man märker hur bra man egentligen har det som frisk då man är sjuk.

Jag frågade hoitsun innan också att va ska vi göra om int antibiotikan hjälper? Hon skrattade till och sade glatt: Men den hjälper! De så bra antibiotika och blaablaablaa. Jag är inte rädd för döden i sig. Jag upplever bara att jag har en massa ogjort här ännu. Men nåja, det är väl rätt så normalt att man kan lite noija upp sig i en dylik situation. Fast jag fråga nog alldeles lugnt. Jag sade sedan att inga präster sedan vid min eventuella dödsbädd, ja e int kristen! Hon skrattade bara och sade: nejnej! Nåja. Jag tänkte efteråt att jag var ju fan en s.k. "naisten-naurattaja" :D Eller så inte; Personer som själva säger sig vara roliga, brukar nog inte vara det..  Men det kändes lite down detdär: Du hade så höga värden ännu! Och som sagt. DÅ fick man ju bättre sömn:P not. Tur att jag fick sedan lite av dendär medusinen man bara börjar må bra av :D Första gången jag fick "medusinen" den första natten började jag direkt efter hon slått sprutan i mig, typ hög förklara åt hoitsun typ något: De ironiskt, de lite ironiskt..NEJ, jag menar Euforiskt!! hahah..hahahaha..hahahaha!! :D

 Till sist kom hon (även nästsista natten alltså) med piikkin med opioiden och sade att du ska få lite nu av dethär så sover du nog! Och där var det! Kände igen att det var samma opioid jag fick första natten. Fast jag inte klagat på värk heller. Nice. Samma varma känsla+roliga drömmar. Jag förstår nu att det rapporterats om angenäma ovanliga drömmar som Samuel Taylor Coleridge och andra bohemer drömt genom historien efter intag av opium. Fast opium lär ska vara ett snäpp drömskare och "flummigare" än det rent kemikaliska skitet. Jag frågade vad det var jag fick. Minns inte namnet nu men googlade på det och såg att det var någon opioid.

Jag drömde b.l.a. att en i släkten skulle hitta rätt brud åt mig så det skulle bli typ det bästa genmaterialet för släkten. Så var det en finurlig brud(någon som jag inte kände dragning till men tyckte var rolig) Som hade sin lippis vänd åt motsatt håll och hade fräknar och rökte tobak och var som en vild busunge typ :D Han från släkten sade: Nej! Typ ironisk, komisk och parodisk dröm :D

Heh! Det må låta komiskt, men jag associerade alltid som liten vallmobröd till något odefinierbart "kiva". Jag förstod inte det då, men något var det med vallmobröd de gånger vi hade det hemma.. man blev lite extra glad då man såg att pärona köpt hem vallmobröd. Liksom dendär själva associationen. Knarktest kan ge utslag att man använt morfin då man ätit vallmobröd, och det är inge bullshit.

Väldigt dumt och onödigt jag vet, men engång som 20 så fick en kaveri en idé att prova att koka upp tevatten och sedan sätta några rågade teskedar vanligt vallmofrö som man får från alla vanliga mataffärer som krydda per kopp och blanda med hett vatten. Jag var jätteskeptisk och trodde inte alls att det sku ha någon effekt. Efter jag hade druckit nästan hela koppen så kändes det liksom sprudlande glädjefyllt i hjärt-trakten och jag kände mig lätt som en fjäder. Så fnittrade jag till och sade att de har ju faktiskt verkan! Inte var det något mer med det egentligen, utom att jag drömde sedan under natten att jag var på ett vallmofält och vallmokapslana svajade med vinden :P  Har aldrig senare druckit sådant te, och tänker inte göra det heller. Det var nu bara en ungdomsgrej.  Jag förstår nog hur lömsk vallmon är, fast detdär räknades knappast då det var så liten effekt. Men ändå.

Sista natten sade en något vassare hoitsu åt mig då jag satt och vakade på natten i sjukjuset: Hördu, du har lite tokiga tider! Så sade jag att ja e lite Nattuggla av naturen :D

Man försökte hålla humöret uppe med varandra på sjukhuset med patienterna. Det var en 71 årig gobbe från Hangö där som hade problem med sin prostata. Vi låg på vardera sida i rummet och han talade och talade med någon. Så frågade han mig något: Ey! Karispojkin! Och jag svarade: Jou! Vi talade där sedan om något och jag har sett på för många fåniga Vietnam-filmer uppenbarligen, för jag fick just där och då intrycket att vi var amerikanska soldater på något krigs-sjukhus i Vietnam :D Jag skulle bergis ha varit en sådan soldat som skulle ha hatat amerikanska regeringen på samma gång och coolat och druckit Budweiser och lyssnat på The Doors och Grateful Dead i det amerikanska lägret då det inte var krigande som gällde.

Så kom det en 80-årig tant dit som hade varit på höftoperation de 2 sista dygnen. Hon sade: E de bara karar här?! (I rummet) Blev lite till sig. Så hörde jag att hon viska åt sköterskan: Dehär gobbana här snarkar så högt! Och själv snarka hon som ett helt sågverk då hon sov :D

Så kom det en tant från Pojo som hade fallit från äppelträdet nästsista dygnet. Hon hade minnesförlust och keikkor då hon slått huvudet uppenbarligen. Jag sade att umpisuoli poksahti mulle! Hon sade: Ai, kauheeta! Hennes någon släktings bekant hade haft brusten blindtarmsinflammation och hon sade: Ja hän kuoli siihen! Nåja, så dramatiskt är det inte som sagt. Men det kan bli det, om man får bukhinneinflammation, men det hade alltså inte jag fått. Dom sade också sköterskorna att jag är såpass ung så jag kommer antagligen att krya på mig snabbt. Och det gjorde jag.

Så frågade jag henne på kvällen: Eiks tääl oo aika kylmä? Så sade hon: En mä tiedä, mun mielestä täällä on aika lämmintä- kuume varmasti nousee sulle nyt illalla. Och så var det ju.

Min morbror fick brusten blindtarm då han var 3. Ena läkaren i sjukhuset sade bara slött åt hans föräldar: Ge honom en aspirin och bädda ner honom! Så blev han bara ännu sjukare och de for till en annan läkare, som sade: Han måste till sjukhuset omedelbart!  Och det räddade antagligen hans liv. Då han var så liten och så.

Detta är också en annan faktor. Man har tvistat om det kan vara ärftligt att få blindtarmsinflammation. enligt en undersökning finns det en samband om det funnits mycket blindtarmsinflammation i släkten. Well, farsan har haft det. Min morbror har haft det och en av mina kusiner...

Nå iaf. Har man engång haft blindtarmsinflammation, så är risken större att man får det igen..

Nåja, jag minns alltså juli 1993 så var jag vrålhungrig, antagligen p.g.a. lite magkatarr alltså, då jag var hos en kaveri och jag frågade om jag får något att äta? Jag fick en korv som var typ kvarglömd i paketet i kylskåpet hemma hos kaverin och åt den med god aptit. Senare då hans morsa kom hem och jag hade farit så sade han att han bjöd en korv åt mig då jag var så hungrig. Hans morsa hade skrattat och sagt att det sku inte förvåna henne om jag fick ont i magen sedan, då det var en gammal korv. Int fick jag någo ont i magen. Nu läste jag förresten att det lär ska vara en myt att melon och vindruvskärnor kan fastna i blindtarmen. Men vem ska man nu sen tro på? Kanske det är en myt, kanske inte. Faktum är att vattkoppor inte officiellt kan smitta någon som får bältros. Man har inte kunnat bevisa hur det skulle gå till. Likt förbaskat rapporterar många att barnbarnen smittat dom med bältros då de haft vattkoppor.. Och en ny undersökning menade att det trots allt finns ett samband, så...

Men någon riktig aptit hade jag alltså inte. Jag åt verkligen inte som en häst, snarare tvärtom. Godis smakade inte riktigt då heller.

Hehe, jag minns sommaren 1991 då jag var på besök där  och pratade i tamburen om lärare och högis och att det är pinsamt att skratta då lärarn e arg. Hans morsa hade suttit i köket hela tiden och skrattat då hon lyssnat på mig. Och så hade hon sagt att ska jag inte komma dit nåt tag igen och berätta min livshistoria :P

Jag har hittat en fantastisk skiva på youtube av en artist jag inte vetat om förrän i år. Sven Grünberg, en estnisk musiker som spelade in en skiva med "rymdmusik"/ambient eller vad man vill kalla det år 1980. Slutresultatet är en fantastisk skiva med synthar som låtar som synthar SKA låta, med djupt, mystiskt sound..och inte ytligt digitalt  blip-blip.  Denna skiva kom ut 1981, men endast i dåvarande öst, bakom "järnridån", vad jag förstått. Det har kommit nytryck på cd år 2000. Både det nytrycket och original-LP:n i gott skick skulle vara verkligen mumma att hitta!  Man ska lyssna och njuta! Inte kan jag säga något annat nu just

N-J-U-T- Hela skivan finns på Youtube i brist på cd och LP för tillfället. Men jag tänker söka och hitta den och köpa den på LP eller cd. Förr eller senare. Detta är i liknande stil som Klaus Schulze och tidig Tangerine Dream..bara att soundet är annorlunda och det absolut inte låter som en kopia, utan det låter som Sven Grünberg. Fan vad gör jag? Gör reklam? :P Och det säger bara SWOSCH! Så är Sven Grünberg något trendigt och inne som varenda 15 åring lyssnar på och som spelar i krogen och TV och radio :P Heh, kaaaanske ändå inte!!

Nu lyssnar jag på Wulkanaz! Jag brukar se på IRC-galleriet och söka bandnamn för att kolla hur kända någo bänd e. Det var faktiskt en 18-åring som kände till Wulkanaz och hade lagt det på sin lista över favoritband!! Nåväääl, bara en hade gjort det så det spelar väl ingen större roll.

https://www.youtube.com/watch?v=r_yWrMuF1RY

8.11.2003-Dagen då vi körde omkring i "Vallarsvedja-skogarna" samt Snappertuna, då vi tänkte på "Gobben med kattögon"

Den dagen var en solig lördag och började med att vi for upp till Kasbergets forngravar jag och en kompis. Vi såg på flygplan som närmade sig och tyckte att det liknade raketer, LOL! Sedan hade solen gått ner och fullmånen lyste på himlavalvet då vi gick ner från berget. Vi började sedan köra omkring i Snappertuna, på alla möjliga småvägar och gränder, och mot Vallarsvedja hållet sedan också. Vi körde på måfå in i en väg som visade sig vara en gränd som slutade i en ödegård. Det såg medeltidigt ut. Fullmånen lyste på det gamla huset och uthusena och man såg inga andra ljus. (Vi stannade bilen och hoppade ut och såg) Det såg ut som en gård som blivit en ödegård efter digerdödens härjningar.

Så körde vi på vägen djupt inne i Vallarssvedja-skogarna, där det som känt är lite spooky då det är mörkt. Kaverin sade då det var som mörkast och mest spooky: Nu ska vi tänka på gobben med kattögon! Och jag sade: Haha, jåå!

Lite bakgrundsfakta. Jag läste i UFO-sveriges hemsida tror jag just då de jämförde att det har alltid rapporterats om liknande fall, som har slående likheter med dagens rapporterade och påstådda UFO-fall. Artikeln berättade om någon gobbe med häst och kärra i 1800-talets Sverige som for genom en ödslig skogsväg. Mittiallt stannade hästen till och rörde sig inte ur fläcken. Gobben steg bort ur kärran och trodde hästen hade fastnat eller något och stod där vid hästen och pynjade något med den.  Under hela den tiden, som räckte några minuter, så ska det ha stått en medelålders gobbe bredvid i skogen som utan att säga ett ord glodde på gobben med hästkärran. Gobben som glodde såg annars ut som typ vilken skogshuggare som helst, men han hade "kattögon".

Han brydde sig inte så mycket om det just då, men då han väl fått hästen att röra på sig och de var en bit därifrån, så började han känna sig mycket illa till mods.  Likheterna mellan påstådda moderna UFO-fall är rapporter som att bilen stannar mittiallt och man ser ufon och eller humanoider etc. Det kanske är någon sorts hallucination i ens kollektiva undermedvetna, som ibland kan manifestera sig? Jag vet inte. Utomjordingar är det nog garanterart inte fråga om. Avståndena är så stora i rymden och strålningen där ute gör rymdresor för levande varelser mellan stjärnorna omöjlig. Men kanske robotar? Vem vet. Vi kanske har haft besök av robotar från en annan planet i den grå forntiden. Men jag förmår inte att acceptera UFO-entusiasternas påståenden om att vi har besök från andra planeter här typ varje onsdag och fredag.

Dock är det roligt att läsa Von Dänikens böcker. Han skriver bra, fast man ska ta det han skriver med en ordentlig nypa salt.

Men både jag och kaverin tyckte att historien om "Gobben med kattögon" var jättekuslig :D

Det om det. Jag mindes nu mittiallt bara en dröm jag engång drömde, att en gammal skolkaveri från lågis/högistiderna, att han hade klätt ut sin bil till en struts :D Allt kan man nu också drömma.

Så drömde jag engång en dröm som jag nu också nu bara mittiallt kom ihåg. Jag drömde att jag var i vilda västern, i en klassisk Vilda Västern "engats-stad" mitt ute i öknen. Det var skymning och himlen var rödfärgad mot horisonten. Jag hörde att en farlig outlaw och desperado hade rymt från ett fängelse och att han var på väg till staden jag var i. Mittiallt ser man att han kommer långsamt ridandes långt borta vid horisonten, och han kom ridandes mot staden. Man såg hans siluett mot horisonten och förstod att det var han

Jag och några andra sa typ att hihi, där kommer han. Vi far in å gömmer oss! Hoppas han inte såg.  Så väntade vi inomhus typ en kvart. Mittiallt hör man någo högt, typ skrapande ljud utifrån. Typ :KRRRÄÄÄÄATZZZ!!! KRRIIIITZZZZ!!!! KRRITTZELIKRITZKROTZKRÄTZ!! Och då man såg ut från fönstret, så var han typ en centimeter från fönsterrutan utanför och såg rakt in. Men man såg bara hans svarta siluett dock. Men man såg att det var han från hatten och pipskägget. Han hade uppenbarligen sätt oss :D

HAHAHA! Det var en ganska "mimimimi" sak jag kom ihåg från nian i högis höstterminen 1992. Det var en från paralellklassen som hade sytt svenska polisens logo på sin rock vid bröstfickan. Liksom 3 kronor och så stod det "POLIS". Ett år senare. Ett år senare drömde jag en rätt så bäng dröm.Jag drömde att jag hörde ljud som ett vanligt propellerplan då jag satt ute på trappan hemma. Så flög det förbi en svensk Polis-Volvo förbi uppe i luften, kanske 100 meter upp. Sådär riktigt karakteristiskt utseende dom hade då. Huvudsakligen vita med lite blått och två stora "saftblandare" på taket. Den kom från väst, så den kom väl från Sverige. Den hade dock inte saftblandarna påslagna.

Några kaverin var på kryssning i Sthlm hösten 1999. De satt ute i Stockholm och drack whisky och rökte cigarill 10 på morgonen. En polisbil körde förbi några gånger och råglodde på dom, men stannade inte. Så berättade dom iaf.

Jag tog engång ett foto på en polisbil i Köpenhamn 1988 då jag var där med familjen. Dom hade stannat i en korsning. Poliserna bara log glatt, vilket också syntes på fotot. Jag tyckte allt sådant var "tufft" i den åldern. Så var det några andra från Finland i McDonalds sedan kommer jag ihåg. Tanterna som rökte cigarr i cafét var en ovanlig och ganska rolig syn. I Danmark är det vanligt att även kvinnor röker cigarr.

Hehe, för några dagar sedan lyssnade jag på Morbid Saint i bilen. Det är farligt att köra bil om man lyssnar på nåt snabbare! Man börjar köra snabbare och aggressivare direkt. Försök nu sen köra bil normalt då :D Man börjar köra ryckit i takt med musiken. Och då det är blastbeat får man lust att köra fort, och trycker på gaspedalen automatiskt.

Nej. Nu lyssnar jag på nyaste Paradise Lost i bilen, som är en helvetes bra skiva. En av deras bästa! I någon recension tyckte dom det var skit att dom gått back to roots, men det är ju just det som är så bra med Paradise Lost nuförtiden! Dom gjorde en hel del jättedåliga skivor efter Icon, men nu har dom gjort 8 år bra skivor igen! Det är just så som Paradise Lost ska låta! Doom-metal istället för någo fucking gothic-emo shit. Skulle vara roligt att se dom live nu i höst i hesa, bara man får någon med sig..har sett Paradise Lost live 27.10.1993 då dom spelade som förband åt Sepultura. Då förstod man inte att det var bra, men jag började digga Paradise Lost sommaren 1994, då en kompis lånade deras Shades of god skiva från 1992 åt mig och jag kopsade den på kassett. På den kassetten lyssnade jag på innan jag gick till Karisnatten 1994.

Heh, jag mindes en kompis  som ringde dagen efter midsommardagen åt mig och snackade litet. Han har likt mig ett bra minne, så han mindes en dröm jag berättade åt honom den heta och soliga "Black Sabbath-sommaren" 1997.  Jag säger Black Sabbath-sommar, då jag hade 70-talsnostalgi  på gångs den sommarn, fast jag bara har några minnen från 1979 då jag var jätteliten.  Men liksom retromeininki hade jag. Kanske någon 20-årig yngling nuförtiden har likadan retro-meininki om 90-talet som jag hade då jag var 20 om 70-talet? :P Fast det är inte ändå samma sak, då allting utvecklades mycket mer dramatiskt och snabbare från 1977-1997 än under den stora stagnationen 1997-2017. Nutidens ungdomar skulle typ känna igen allt från 90-talet, något som knappast alla 90-tals unga gjorde med 70-talet.

Han har likt mig ett bra detalj/fotominne, så han mindes då i somras drömmen alltså.- I drömmen var det en oattraktiv kärring med kort stripigt, flotit äckligt hår och kossubotn till glasögon, alltså Juice Leskinen/Kekkonen-glasögon som var på modet då någongång kallas för "kossubotn" på kariska. Hon närmade sig mig och frågade: Vill du att vi ska vara tillsammans? Han sade att vem vet? Kanske det kommer någon kärring med kort stripit hår å kossubotn å frågar dig: Vill du att vi ska vara tillsammans? I precis samma tonläge som jag härmade kärringen i drömmen för 20 år sedan :D Och jag skrattade!

Nu måste man bara säga såhär nog: "Black Sabbath: More addictive than heroin or pussy." -Al Jourgensen

Så mindes jag en annan dröm jag drömde då jag var typ 12. Det var så, att Karjaan Yhteiskoulu (finskspråkiga högis) att det var elever som spelade i band som hade ställt till med en spelning  i skolgården, dom hade äntligen fått lov av lärarna att göra det och var därför jättenöjda, och jag var där. En av dom förklarade i välispiichin vad dom nu ska spela. Det var verklighetstrogen dröm måste jag säga. Det var typ Suomirock-meininkiä.

Hehe, trött på långa inlägg? Va? va. VA? Ok, ska försöka skärpa mig va.

Haha! Jag minns hösten 1986 då jag köpte en Stara tidning från butiken, eller farsan köpte den åt mig då jag begärde den. Så var där en Alice Cooper-plansch som jag ville att morsan skulle tejpa fast i väggen på mitt pojkrum på en plats dit jag inte nådde. Så vägrade morsan först och sa att nää, du får ju mardrömmar av dendär planschen! Så tejpade hon nu upp den sedan efter lite övertalning.Så var det en morsans kaveri som var på besök kort efter och såg in i mitt rum och sade då hon såg planschen: Alice Cooper, han va ju populär på 70-talet! Hemma visste dom annars om ingen annan musik än typ Evert Taube, lite Pink Floyd faktiskt lyssnade morsan på,The Beatles, Bob Dylan, Elvis Presley samt klassisk musik.

Jag fick en Beatles samling till julklapp av farsan 1986. Han höll på att få raivare då jag frågade om jag får banda över min Beatles kassett :D Tyckte det sku vara typ helgerån. Jag frågade inga fler gånger. Han tyckte det jag lyssnade på då 1987 (Tarot, Iron Maiden, Motörhead, ZZ-Top etc) var "gorillor" typ primitiv musik som man inte kunde kalla för musik.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg vårterminen 1987. Jag cyklade omkring i Karjaan Yhteiskoulus (och lukios) skolgård en regnig lördag. Det kom en typ i 18-års åldern kanske med halvlångt hår och läderrock av "prätkärotsi" modell, och han drack ur en flaska öl medan han gick. 2 brudar gick vid vardera sida om honom. Sedan kastade han flaskan på gräset då han druckit färdigt. Jag tog den, för jag tänkte att jag skulle få löskarkki för 50 penni uppe i kiosken som då fanns. Han vände sig om och såg det och skrattade skitit.

Sedan lite senare så är jag på "min" gård och ser att brudarna gick nerför Klockarsgatan utan honom. Jag ropade Moooi! åt dom :D Dom bara glodde på mig och såg förnäma ut. En liten stund senare cyklade jag igen i skolgården så kommer jappen med prätkärotsin emot mig och säger något åt mig. Jag stannar och han frågar mig typ: ootsä nähny pari sellast naista?? Så sade jag att joo, ne käveli alas tosta juuri! Och han frågade om jag sätt dom efter det, så sade jag att ja inte har sitt dom. Han verkade vara lite fundersam. Dom hade typ tröttnat på honom verkade det som.

Det om det, lite barndomsminnen, hehe. Jag känner mig fan tillfreds med mig själv nuförtiden mera och mera! Tror det beror på att jag är äldre, och sedan vetskapen om att jaget är en illusion. Att det sist och slutligen inte har någon annan betydelse-Ja, att hela universum antagligen är ett hologram, en illusion. Den verkliga verkligheten finns bortom kosmos ramar. Den tanken ger ett sorts balans, men även en stark energisk, ungdomlig nyfikenhet kring tingens ordning. Jag har inga tavistraumor som taviskarar har. Jag är bara "jag". Jag skiter blankt i att inte vara någon typisk Karisjuntti "villa, volvo&vovve"-människa som idkar sig åt meningslös k*k mätning med grannarna om vem som har den bästa bilen, finaste jobbet, mest pengar etc. etc.  Materialistiskt och -helt meningslöst.

Nåja. Nu har jag haft barnsliga och naiva ideér och funderingar jag med rätt så länge. Så att... ingen är felfri.

Jag var förut också rätt så arg på folk, men startskottet för den förändringen till det bättre var då jag drömde en besynnerlig dröm om Nordkorea 6.12.2011. Nu är jag ibland förargad på olika fenomen och i största allmänhet hur folk kan vara så naiva ibland, men det är lite annorlunda än hur jag tänkte förut. Då kunde jag vara rätt så långarg för rent ut sagt bagateller.

Jag drömde att jag var i Pyongyang. Det var soligt och hett, jag kunde känna solens hetta mot huden. Jag var i någon stor, bred väg/Bulevard där. Allting var jätterent och fint, och gav ett jätterent och fint intryck. Några Nordkoreaner stod och grät av vemod, eller det intrycket fick jag.  Det kom en marsch med Buddhistmunkar gåendes längs med bulevarden mot mig, som stod där mitt på bulevarden.  Dom hade sina stereotypiska oranga buddhistmunk-kläder. Den av munkarna som var längst framme, bar på någon sorts liten pendel han pendlade med med sin hand.

Buddhistmunken som var längst framme började tala med mig på koreanska, men han hade en guide med sig, som översatte vad han sade åt mig på engelska. Han sade b.la "There's anger in your heart" Och buddhistmunken sade vidare att jag ska förlåta mera och liknande. Att det är bättre för varje part. Minns inte allt, men den drömmen fick mig nog att tänka efter. Det var en så klar och mystisk dröm. En sällsynt tydlig dröm helt enkelt. Jag förstod helt klart att det var en sådan dröm, som hade ett budskap.

Från sak till tredje. Vet någon vad det är för ett clip och varifrån, då jag ibland såg på tv som liten, några gånger åtminstone vad jag kan minnas, en röd folkkare som körde på en hängbro, och hela hängbron vinglade åt alla håll, då det stormade. Det skulle vara roligt att se det igen. Jag såg den åtminstone då jag var 7 innan jag började ettan det clippet då jag såg på en dokumentär om stormar. Folkkaren filmades bakifrån.

Och det om det för denna gång! Ska snart se på ungdomsserien "16" på arenan igen. Såg på den två gånger i januari, så får passa på att se den igen då den finns där ännu. Innan dess såg jag på reprisen i tv januari-februari 1996 och innan dess januari-februari 1993 då jag själv gick i 9D som denna serie handlade om, om elever i 9D i en fiktiv skola i Hesa. Och lärarna var lika de i Karis högis också. Det var verkligen en huippuserie! Man kände igen sig och kunde identifiera sig med den serien då man själv var 16 år och gick på nian.

Ganska naivt dock då rektorn i slutet berättar om vad som hände med eleverna efter nians avslutning, så berättar han i något skede: Och sommaren, ja den är precis så evig som en sommar bara kan bli, då man är 16 år och just gått ut nionde klassen och har hela livet framför sig!  Han sade med betoning på 16 år!! Som om att det skulle vara någon ålder. Man är ju en liten lort då. Hur kunde jag själv tro då jag var 16 år att jag var stor och nästan vuxen? För så tänkte jag då och jag minns då jag hörde denna fras i 16 seriens sista avsnitt sista fredagen i februari 1993 och blev nästan lite nervös då jag tänkte över hur gammal jag är och snart ska gå ut nian.

Sweet sixteen juh! Dock känner jag nostalgi även för 1993. Det om det. På tal om 1993. Halli-Disco i Karis fiilis ger alltid denhär låten::D Nej. Efter det gick jag hem och lyssna på Darkthrone som kompensation för all skitmusik i discot. Iaf  efter lördagen den 11:te september efter jag hade varit i Halli-Disco :P Då den tiden bara sved det i öronen, nu blir man ju fan nostalgisk då man hör denhär låten! Det ligger fullkomligt september 1993 fiilis över låten. Fullkomligt. Totalt.
https://www.youtube.com/watch?v=K5G1FmU-ldg

Jag minns en sång de sjöng i lekis 82-83 Jag tolkade det som att det skulle ha sjungit "häbbkäkä" men det var nog inte så. Sedan hörde jag sången nästa gång i november 1992 då jag kom hem från skolan och satt på tv:n då text-tv:s nyheter samt musik var på. Det var från Sveriges tv och då hörde jag sången igen och tänkte att jåå, där e dendär sången dom sjöng i lekis! En kompis satt upp i Facebook ett clip för en tid sedan, och det är denhär sången. Det var inte "Häbbkäkä" dom sjöng, utan "Köppäbä"
https://www.youtube.com/watch?v=p1MfXTdEzL4

Ett minne från min dåvarande skolans jumppasal 1999

Alltså jag mindes nu bara september 1999 då jag var i min dåvarande skola i Ekenäs. Det var en solig eftermiddag och vi tvåorna skulle ha ett litet möte med treorna. Haha, typ Prospect(tvåorna) och fullvärdiga medlemmar(treorna) i skolan, så var ettorna hangarounds. Tänkte så för humorns skull ibland då i Ekenäs då jag var i skola där.

Men iaf. Vi satt på golvet i hörnet till jumppasalen, och några andra stod i andra hörnet om jag minns rätt. Och läraren Jari stod och pratade. Vi skulle alustavasti börja planera för en såndän mässa vi sku ha i november alltså tvåorna och treorna som arrangörer. Mässan hette H-Julia. Jag minns bara då det spekulerades om man sku koka glögg till mässan eller inte, och hur många kunder som isåfall skulle vilja ha glögg.. så var det en brud från tredje klassen som var något äldre än vi andra, typ 28 eller något, som väl var från Sverige urpsrungligen, då hon talade lite med rikssvensk accent fortfarande, som sade: Men jag vill ha glögg! Det lät så mysigt bara så jag minns det, haha. Jag tycker nog också bra om glögg, så jag förstod henne.

Jag minns någongång som liten som 6-7 då det varit gäster hos oss vid juletider, så tog jag på misstag en klunk av en alkohol-glögg så skratta föräldrarna och sade att dedär var nog vuxenglögg hördu! Så blev jag rädd och sade typ att hjälp, e de farligt? Så sade dom typ att nää, du tog så lite så de nog ingen fara

Jag minns mars 1999 då det blev krig och läraren Jari frågades oss elever Jaha, va tycker ni nu om dehär? Nu e de krig! Då USA anföll Serbien.. Ganska paradoxalt och ironiskt, men inte underligt i sig. Jag tänkte bara att det serbiska bandet Space Eater låter mycket som Nuclear Assault, som är ett jenkkiband, från samma land som angrep och ställde till med anfallskrig mot Serbien.. Serbien har historiskt sätt inte haft som vana att dansa efter någons pipa. Då Tyskland invaderade Jugoslavien under andra världskriget så ställde serberna till med gerillakrig. Stalin försökte sedan förgäves och fick nervstärv då Tito ville ha sin egen version av socialism och inte gick med i Warschawavapakten..och de lydde inte heller USA sedan mycket senare, innan USA bombade sönder och samman landets infrastruktur. Med det menar jag inte att inte serberna gjort sig skyldiga till brott och råheter. Men det gjorde även albanerna, så det är ömsesidigt. Serberna är syndabockar och "the bad guys", för att Segraren skriver historien.

Iaf på skivfodralet till Space Eater skivan kan man skymta ett nedstörtat Stealth-plan. Knappast någon slump, för det blev stort mankemang då 1999 då Serbien, (eller Jugoslavien officiellt) lyckades skjuta ner ett amerikanskt Stealth-plan, som ansågs vara omöjligt att göra för det serbiska luftförsvaret. Det blev typ krismöte i USA och Serberna använde det i sin propaganda. Jag minns att någon serbisk person höll i en liten del av planet på tv och framförde ett budskap till alla länder och såg skarpt rakt in i kameran medan han höll i delen från flygplanet och sade: Don't mess with Serbia! Lite liksom "Don't fuck with Rambo!" meininki :D

Nåväl, piloterna klarade sig med katapult. Dom fick på käften sedan nere på marken men annars klarade dom sig helskinnade och blev hemskickade efter kriget. Och klart som fan att man reagerar med ilska om man bombar serbiska städer och även civila ryker med.

Nu ska ingen tro att jag tar ställning för någon viss grupp. Har aldrig vetat eller känt någon serb, däremot vet jag och har vetat några albaner, och de har alltid uppträtt som folk som jag sett. Så detta ska inte tolkas som att jag väljer sida bland albaner och serber.

Jag kom att tänka på hur naiva unga människor kan vara. Liksom då jag var i lunar förr och kollade in brudar som gick i folkis (nåväl, det var 2005 så jag var själv barnsligare då, hehe) Så märkte man hur det var liksom modern "liberal" mainstream meininki bland några folkisbrudar och att somliga  typ visade tungan och trodde sig säkert vara rebelliska då det gjorde det. Alltså, det är ju så sjuttons barnsligt! Hur kan man tänka så naivt, så att man tror att man är en stark kvinna som revolterar mot patriarkatet eller något, för att man visar tungan på ett foto? Och ofta kommer sådana lite barnsliga men söta folkisbrudar från en s.k. "intellektuell" och "liberal" akademisk finlandssvensk Helsingfors-familj, som har vuxit upp i tron att HBL är sanningens språkrör. Från trygga  hemmaförhållanden m.ao. där de ofta fått vad de pekat på sedan små barn. Vuxit sedan upp med en massa väninnor och pojkvänner, och borde vara nöjda med tillvaron, men som ändå brukar hitta något att vara missnöjda över (ah, människan i helhet är funtad på det sättet tydligen)

Firma och donarbrudar, som inte brukar ha samma funderingar, har fått i allmänhet slita mycket mera, och är därför mer jordnära av sig sådär vardagligt sätt. Fast ofta kan det bland sådana brudar även finnas mer intressen för esoteriska saker etc, vilket ju är positivt och intressant. Jag tycker att det hör till att brudar ska ha ett visst intresse för det esoteriska, och inte vara bara tråkiga skeptiker och materialister. Det är min åsikt. Men de ska inte heller vara anhängare av organiserade slavreligioner som kristendom och islam. Men inte heller anhängare av något simpelt och fjantigt New-age trams, vars "profeter" har fickorna plutande av kärlek och vill ha alla dina pengar.

Att akademiska brudar i allmänhet har mindre intresse för det esoteriska tror jag att beror på kulturella och sociologiska saker mycket. Samt även att de blir lärda att tänka på ett visst sätt i gymnasiet/universitetet.(Menar nu inte det främst att man ska vara kritisk och ifrågasätta-det är en viktig egenskap inom den akademiska och vetenskapliga världen, men nu talar vi ju om esoterik) Men nog finns det ju stora individuella skillnader. Det finns akademiska brudar som är typ sejdkonor och det finns donarbrudar utan utbildning som är stränga skeptiker till alla möjliga omstridda fenomen. Man får tycka vad man vill,  och det står var och en fritt fram till att ha vilka åsikter man själv vill, men brudar som gnäller om genus upplever jag som att jag bara gäspar till dom. Turnoff.

Nåväl. Inte säger jag något i sig, nu var jag också väldigt barnslig då jag var 20 och hade naiva funderingar om vissa saker. Och tänkte svartvitt, utan gråa nyanser. Så alla har vi varit där. Det är bara roande och direkt komiskt då man tänker och ser på andras barnsligheter dock, hehe. Dock kan man skratta åt det också att jag i min tur trodde mig vara jätte ståtlig och snygg i alla kvinnors ögon då jag var under 25. Det var typ lika naivt, så egentligen ska jag inte säga så mycket jag heller om endast halv-vuxna 19-åriga flickor från trygga förhållanden och aldrig haft brist på vänner och pojkvänner, visar tungan då de blir fotade, itron att de revolterar mot patriarkatet då de gör det (?) Ingen är felfri. Och alla har vi varit unga och naiva.

Ett bisarrt exempel var då en 22-åring, förvisso ordinär Karisbo: skrev såhär på ett socialt forum för åratal sedan: Nog är det så, att det bara är weirdon som tycker om mig. Voi kuolema =/ DET var, om något, bigtime icke-erotiskt, turnoff diva och prinsessabeteende. Och framförallt omoget och stereotypisk "wt-juntti-meininki" Precis ett väldigt typiskt Prinsessan på ärten eller divan/prinsessan-sittandes högt uppe på piedestalen med prinsesskronan eller diamant-tiaran på huvudet-meininki. Alltså jag bara skrattar åt det nu över hur barnsliga och omogna folk kan vara i den åldern. Och det har jag också varit, så jag är inte felfri, fast min barnslighet&omogenhet yttrade sig på annat sätt, men lika barnsligt nog i sig. Men ett gott skratt förlänger alltså livet. Jag skriver inte detta för att jag är bitter eller skälla på eller trycka ner folk, men för att vi ska skratta tillsammans åt det.

Det är lätt att bli ironisk mot någon som skriver sådär, hehe. Nu var jag ju inte ironisk mot den som skrev det, skrev inte ens tillbaka, men i tanken var jag ironisk mot henne. Typ oj, oj, oj, oj!! Bara weirdon tycker om henne! Vad ska vi ta oss till så prinsessan på ärten ska må lite bättre, och inte bara weirdon ska tycka om henne?! :D Nåväl, en dag kanske hon blir tacksam över att någon tycker om henne. Ibland får man ett intryck av att folk är otacksamma av sig minst sagt.

Jag har också vuxit upp i trygga hemförhållanden och så. Samt att föräldarna har varit rätt "liberala" ssamt att det funnits HBL alltid i mitt barndomshem. Men till skillnad från vissa andra, så började jag läsa kritiskt HBL redan som 16. Jag började förstå då redan att de har en speciell agenda, och det är inte nödvändigtvis "sanningarnas sanning" som står där. Innan det orkade jag inte tänka så långt, fast jag nog börjat läsa dagligen HBL redan som 14.

Jag började förhålla mig kritiskt till tidningen då redan, helt utan influens av någon annan. Det kom bara naturligt då som 16 typ, att hej, allt som står här stämmer nödvändigtvis inte! Och att det är vinklat på ett visst sätt med en massa halvsanningar, och en del rena missförstånd och desinformation. Jag förstod det intuitivt.

Sedan då journalisterna började alliera sig med präster kort efter och gick till korståg mot black metal och till häxjakt mot svartklädda och långhåriga ungdomar i medierna(då "vanliga" människor ännu var livrädda för bm 93-94. (Den som är så ung så den inte kommer ihåg det, kan jag tänka mig har väldigt svårt att sätta sig in i hur det var då) Journalisterna och prästerna höll som papegojjor på att gnälla om blackmetal ända till typ 2001, medan alla "vanliga" ungdomar inte var livrädda för bm mera, som präster och journalister, otroligt nog, ännu var.) så gick det fullständigt upp för mig att journalister inte är de hjältar och modiga sannings-sägare som de gärna vill ge sken av sig  att vara, men ofta inte har den blekaste aning om vad de talar om, och är propaganda-spridare. Kanske inte medvetet lögnare, men helt enkelt inte vet något om saker och ting de skriver om.

Nu då journalisterna har tappat intresset för det för länge sedan, så ser och hör man inte prästernas gnäll mera om det heller, även om de säkert i sin inre krets fortfarande gnäller och bråkar om bm och andra musikstilar fortfarande, som präster ju alltid gjort. Då någongång var det folkmusik som var syndigt och kom från djävulen, trodde de.

Journalister har kallats för "Vallan Vahtikoirat" menande att de ska hålla vakt på makthavarna ryta och skälla till åt makthavarna om de säger eller gör något dumt. Well, i praktikten är det helt annorlunda. "Vallan Vahtikoirat" jovisst, men inte på det sättet som det traditionellt sätt menats, utan på det sättet, att de är makthavarnas beskyddare och lojala anhängare, som skriver precis det som makthavarna vill att de ska skriva, och får sparken om det t.e.x. skriver något emot EU. Jag känner en f.d. journalist som jobbat på Yle, och det var hon som sade personligen åt mig då vi pratade, att journalister skulle säkert få sparken direkt om de skulle vara EU-kritiska nuförtiden. Det sade hon 2013.

Det är nog den diametrala motsatsen till den klyshiga bilden av den "modige journalist-hjälten och sannings-sägaren, som vågar gå emot strömmen och uttala sig om obehagliga sanningar" :D:D:D Det är nog bara journalisterna själva och kanske typ Sipilä som vill få folk att tro att de är sådana.

Enligt någon undersökning var det just extra mycket psykopater bland journalister, vilket jag mycket väl kan tro att stämmer.

Och kåserierna i husis. Även fast det inte alltid är journalister som skriver så är det alltid gnäll om samma saker. År ut och år in, samma "trummande" med samma tema i dessa kåserier, som typ en asperger-unge som lärt sig trumma och drar samma sak år ut och år in så alla blir helt utleda. Nåväl, nu ska jag inte själv börja gnälla.

Och så brukar journalister vara de första att göra narr av konspirationsteorier. Skriver typ såhär om t.e.x. konspirationsteorier om Estonia eller 911 att: Dedär e nu bara skit! Det är såndäna konspirationsteoretiker bara som säger så. På riktigt är det inte alls så! På riktigt är allt ok, och det ligger ingen som helst konspiration bakom dessa händelser, Å HÖR SEN!!! Lite överdrivet, men med samma betydelse iaf.

Journalister och politiker brukar vara allra ivrigaste till teorin om att dom officiella sanningarna är det enda riktiga, och att det inte kan ha varit fråga om någon konspiration. Man är mycket naiv och förvirrad om man tror att t.e.x. den svenska regeringen inte skulle kunna offta några människoliv eller att inte USA:s regering skulle kunna göra det. Det bara är så, att människoliv är inte mycket värda då det kommer till höga herrar och då man vill pusha en agenda, alternativt dölja något för massorna.

Hur har det mittiallt kommit nu en massa böcker om konspirationsteorier? Och de mest bisarra "teorier" (som bara är rena rama dumheter och ingenting annat ) Som om att jorden är platt eller att ödlor från yttre rymden styr världspolitiken blandas samman med helt sannolika teorier om t.e.x. 911 och Estonia. De vill försöka få dom lika skrattretande och jämförbara med rena fjanteriet, som påståenden att "jorden är platt" etc. Säger inte det något redan? Är det inte ganska misstänksamt faktiskt det redan? Är de så desperata, så de vill få folk att tro att Estonia sänktes t.e.x. är lika sannolikt som om att jorden är platt? Hej hallå! BIG HALLÅ! Somliga tycks också tro på myten om att folk trodde att jorden var platt förritiden, men det är bara en myt. Man har alltid vetat att jorden är rund. Det man däremot tvistat om är hur stor jorden är.

På tal om en massa böcker som handlar om konspirationsteorier som kommit ut de senaste åren, och som försöker officiellt förklara konspirationsteorier, och blandar helt bisarr rappakalja tillsammans med fullkomligt realistiska konspirationsteorier i en och samma bok i syfte att försöka få alla konspirationsteorier att låta lika osannolika och skrattretande... så det är ju exakt som man skulle kunna tänka sig skulle ske i ett samhälle som försöker dölja något.. att det kommer ut en massa böcker skrivna av systemvänliga författare, som desperat försöker förklara för folk att konspirationsteorierna är bullshit, och den ända sanningen är den officiella sanningen... Det är ju helt logiskt.

I Sovjetunionen hette det bland folk att "...Då myndigheterna allra ivrigast försöker övertyga folk om att de inte har något att dölja, så då vet man att de har något att dölja"

Kort om 9/11. Min teori är, att det nog var muslimer som kapade planen och flög in dem i Twin towers och Pentagon, MEN jag tror att CIA hade kommit dom på spåren och visste vad som höll på att hända.. och att det delvis var en s.k. "False flag attack" Jag tror att de(CIA, möjligtvis i samarbete med Mossad?) kan ha hjälpt till med lite extra bomber i socklarna till tvillingstornena. Jag säger inte att jag vet att det är så, men jag utesluter det inte heller. Kolla in detta clip, som tycks indicera på en kraftig "underground" explosion några sekunder innan planet flyger in i första tornet. https://www.youtube.com/watch?v=zc23nPsmP_Q

Och hur fan förklarar man då WTC7? Som kollapsade utan att något flygplan flög mot det? Jag minns redan på "Dagen-D" då dessa händelser hände, att jag tyckte det var mycket mystiskt att det rasade bara som ett korthus.

Inte brukar heller skyskrapor som brinner(typ som har hänt åtminstone i några arabiska småstater) rasa som korthus. Även det var nog konstigt, att twintowers rasade som korthus, men WTC7 var mycket konstigare.

Det finns även i Estonia-fallet en del ytterst besynnerliga saker. t.e.x. dokumenterat räddad men efter någon dag  försvunnen Estonia-personal, samt att många människor som var där säger sig ha hört riktigt tydliga explosioner..samt varför man ville täcka över hela vraket med ett lager av betong? Och liknande detaljer. Googla fast på Kalev Vahtras och Avo Piht. Vittnesmål har också berättat om underliga militärfordon som rullade in i båten innan avfärd. Jag vet inte något då jag inte var där. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att Estonia sänktes med en  sprängning, för att dom kanske transporterade topphemlig militär teknik som någon stat inte ville att skulle nå Sverige. Och stormen var ju en perfekt täckmantel i såfall. Det konstigaste är personalen som försvann efter att de dokumenterat åtminstone blivit räddade...Och som räddningspersonal och andra folk i sjukhuset vittnat om att de sätt, men som sedan försvunnit från sjukhuset och fått höra att de flyttats til ett annat sjukhus-för att därefter försvinna helt. Var det bara ett missförstånd, eller gjorde någon stats säkerhets-tjänst sitt? Ytterst besynnerligt i vilka fall som helst.

Det är just sådant som hemlig polis har sysslat med i öst och väst. Folk som försvinner spårlöst, eller ibland under täckmantel av en olycka eller sjukdomsattack.

Folk är så naiva, så dom tror att säkerhetstjänster i västliga demokratier som t.e.x. Sverige "inte kan" göra något sådant som att sänka en båt med passagerare, eller "ta hand" om människor som vet för mycket. De kan. Nu menar jag inte att de skulle ta hand om en simpel bloggare som mig eller någon annan som inte litar på den officiella sanningen, så viktig person är jag verkligen inte. Men jag menar att om det faktiskt är någon viktig "inside-person" som vet för mycket. Palme-mordet var helt säkert i mitt tycke också en inside-komplott och konspiration. Det finns nog en klick som vet i Sverige, men de håller sina käftar fast om det. Så tror jag iaf.

Det finns ju en på riktigt modig tysk journalist, som inte är som de allra flesta andra journalister.. Och hon har undersökt Estonia mera. Hette hon Jutta Rabe eller något? Hon är så som journalister egentligen borde vara. Inte underligt att massmedia ignorerar henne.

Som sagt, det är också i sig konstigt hur makthavarna och media vill göra allt för att få folk att tro att det inte var något som helst mystiskt i Estonia-katastrofen. Jo pelkästään siitä syystä hälytyskellojen pitäisi alkaa soida. Och sedan då dom desperat ville täcka över hela Estonia-vraket med betong 1995, men det visade sig vara mycket svårt att göra, så de gjorde inte det. Även det var besynnerligt.

Nu säger jag inte att jag vet att det är något mystiskt med både Estonia Och 911, men jag misstänker det starkt. Allt som händer är dock inte fråga om konspirationer, men det finns så många ytterst besynnerliga detaljer i dessa två fall. Och så myndigheterna och journalisterna som pricken på i:et som så desperat och maniskt vill förklara för folk att "allt är okej" och att det absolut inte var fråga om någon konspiration i dessa två fall.

Jag tror att det kan ha varit fråga om att de i hemlighet transporterade rysk teknologi, kanske även kärnteknologi via Sverige till USA. Ryssland hade och har faktiskt försprång inom viss teknologi. Men någon liten klick ryska officerare eller något gillade inte idén och sänkte Estonia med några torpeder från en ubåt. Sverige&USa antog att de inte skulle sänka en passagerarbåt och därför fraktade de teknologin i smyg i den, men de bommade. Dom som sänkte båten hade inga moraliska skrupler och avfyrade torpederna. Ni förstår ju vilken röra och jätteskandal det skulle ha blivit för både Sverige, Estland och USA om detta skulle ha kommit fram? Även estniska polisen ska ha varnat en av de försvunnas fruar, då hon ville veta varför hennes man bara försvann, fast det var dokumenterat att han ska ha räddats, och att vittnen såg honom och talade med honom,  att hon inte ska lägga näsan i blöt, att det är farligt att göra det. Om folk försvann, så tror jag att CIA var huvudboven bakom det. För att somliga kanske visste för mycket.

Och isåfall, om det var en konspiration, så var ju stormen en perfekt täckmantel och till att ha något att skylla på att Estonia sjönk! Jag läste någonstans, att någon från personalen som var med i Estonia och räddades också hade varit med om otaliga värre stormar än den storm som var då, och han tycker att det har varit lite överdrivet..för honom var det en sedvanlig höststorm, varken mer eller mindre.

Vad jag gjorde natten då Estonia sjönk? Jag var hemma och även här i byn blåste det och var regnigt och stormigt ute. Jag ringde till Fröken Ur med gammal hederlig trådtelefon ungefär just då Estonia höll på att sjunka. Kommer inte ihåg varför jag ringde fröken ur då, jag bara gjorde det.

En som farsan känner trodde att de blivit krig då han bodde någonstans mot Åbohållet ute mot vattnet, och han vaknade på natten av att en massa helikoptrar flög  kors och tvärs över hans villa. Jag frågade farsan om han helst satt på radion? Så frågade farsan mig ironiskt att nå va tror du man gör om man tror att det har blivit krig? Han satt alltså på radion och hörde om Estonia därifrån. Innan det trodde han på allvar att det blivit krig.
På tal om trådtelefoner så just då den tiden innan dom digitaliserade telefonnätet så minns jag det karakteristiska
TUUUT.*tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut*TUUUT.*tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut*TUUUT*tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut*TUUUT*tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut*TUUUT*tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut* då man ringde till någon. Låt mig förklara. Dom ändrade på systemet sedan, men ända fram till typ 1995 hörde man då man ringde till någon via trådtelefon mycket svagt att upptaget-tonen tutade i bakgrunden medan man ringde till någon. Liksom ni vet hur det hörs då man ringer till någon innan den svarar. Vid *Tuuut* och sedan ingenting och sedan *Tuuuut* osv. Nu hör man ingenting, men man hörde förritiden mycket svagt i de tysta mellanrummen upptaget-signalen.

Sedan ändrades systemet på något sätt. Jag minns att jag talade med en kaveri i telefon cirka 1995 och vi båda tyckte att telefonlinjen hade bättre sound förut, och man helt klart märkte att något var förändrat.

Nåväl, nog om det. Haha, ett skämt. En ensam och stormig natt ringde telefonen hos en jappe. Han svarade och hörde en spökig röst som sade: Blodet droppar, blodet droppar 500 meter från ditt hem!  Så ringde det efter 10 minuter igen och samma röst sade: Blodet droppar, blodet droppar 200 meter från ditt hem! Så ringde det på nytt efter ytterligare 10 minuter och rösten sade: Blodet droppar, blodet droppar 50 meter från ditt hem! Efter 2 minuter ringde det på dörrklockan och en gobbe som blödde ur fingret sade: Hej! Kan jag få ett plåster? :D

Minnen från andra slutet på augustin&början på septembers osv..

Alltså jag är besviken på de 3 skitsomrar nu som har varit i rad 2015-2017. Missförstå mig inte. Jag älskar alla årstider jämlikt. Jag diggar då höstmörkret kommer efter sommaren och jag diggar, som det heter på kariska mörknet under vintern, men jag diggar lika mycket våren då allt blommar ut och sommaren, förutsatt det det är sommar PÅ RIKTIGT. Och det har det inte varit nu på några år.

Jag som önskade att år 2017 sku bli en repris av den megaheta och soliga sommaren 1997, för att det sku ha varit så jävla bra nu då det är 20 år sedan 1997. Det sku ha varit mera en sådan fiilis då som att det sku ha varit sommaren 1997 och man i den tropiska hettan sku ha varit i affes och Bailando och Barbie Girl samt ECUADOOOOOOOR!! skulle ha spelats. Och vi satt tuffa uppe i affes några veckoslut sommaren 1997  och trodde vi var rocknroll och drack Puertorician motherfucker-drinkar och rökte röd Marlboro. Yeah right. Dessa låtar påminner mig alltid om 1997. Inte för att man lyssnade på det aktivt, men det spelade alltid i affes dessa tider.

Jag tänkte att efter 2 dåliga somrar så ska sommaren 2017 fanimig bli hellekesien hellekesä och det sku vara 1997 fiilis och man skulle lyssna på Mercyful Fate och gamla Black Sabbath lp:n samt Hawkwind och få 70-talsfeelis av Black Sabbath och Hawkwind och leka att det är 70-tal, precis som under sommaren 1997!

Så, låt oss inte tänka på 1997 nu då sommaren ändå har varit så skit. En tröst är det om nästa sommar också blir en skitsommar, är den, att sommaren 1998 var den regnigaste och kallaste sommaren jag upplevt. Så då passar det ju åtminstone ur den synpunkten att sommaren 2018 blir dålig. 20 års jubileum 1998-2018 liksom.

Hösten 1994 speciellt drömde jag om att hitta någon brud. Någon riktit bra brud. Det blev nu pannkaka av det, eller som Vond-texten Love I never had. Jag köpte Vond-cdn "The dark river" oktober 1998. Det är dark ambient, och den är ännu jättebra.
I cry, I cry for you. I cry, I cry for you
I cry, for the girl I never had, I feel The love I thought I had, I feel
The love, that I had, I feel
The love I thought I had
I am alone, alone, where are you?
I am alone, alone, where are you?
I am alone, just like when I was with you
I think about you, I think
I think about you, I think
Think, about the love I never had

Eller han sjöng något annat, men i skivfodralet var det denna text.
Låter emot? Nåväl, då fanns inte ordet "emo" ännu. hehe. Nåväl- Jag, naivt nog väl, drömde om den stora kärleken. Och den skulle jag inte hitta hos någon Karisjuntti, tänkte jag.

Jag har ofta skrivit om revolutionen i mitt liv år 2000 och den efterkommande förändringarna 2000-2001 (som dock stagnerade efter december 2001) men det kändes som en mild bris av förändring hade börjat blåsa redan 1999. Det var ett förebud till förändringen. Jag blev äldre och vuxnare hela tiden, och tänkte betydligt mognare redan år 1999 om man jämför med år 1998. Jag försökte se mig i tredje person och försökte få en bild av hur andra upplevde mig som, och inte bara hur jag själv upplevde mig som-tyckandes att andra som upplevde mig som si och så "hade fel". Istället för att tänka så arrogant, så försökte jag se mig i tredje person år 1999. Jag gjorde en djupdykning i jaget och började fundera på att det bara varit jag, jag jag ofta. Först år 2000 insåg jag dock att egot bara är en illusion. Att det kollektiva är allt och ett och egot inte finns på riktigt. Att vid dödsögonblicket kommer det att vara skönt att ge upp den illusion som kallas för egot. På riktigt så dör man ju inte då egot bara är en illusion anser jag. Energin försvinner inte för att egot dör. Energin eller själen om man så vill tror jag att sugs tillbaka till kosmos kretslopp vid dödsögonblicket.

Jag försökte iaf att börja förstå hur andra tänkte, och vilket intryck jag gav åt människor omkring mig. Innan det tyckte jag bara att alla andra typ var dumma i huvudet och jag var bra och en ovanligt snygg människa, med kraftig erotisk utstrålning, som jag ironiskt nog fullt på allvar trodde! Redan hösten 1999 började jag komma till dessa anti-ego slutsatser då jag filosoferade för mig själv. Jag började redan då se mig i tredje person och försöka förstå vilket intryck jag gav åt andra.

Istället för djupdykning i jaget ska man försöka få en upplevelse av egodöd,anser jag. Det är i regel mera berikande och öppnar sinnet för filosofiska frågor och just insikten om att jaget inte egentligen finns. Folk är ändå i regel tillräckligt mycket Jag, jag,jag, jag i detta samhälle. Som ett exempel så såg jag år 2006 på någon bruds kontaktannons i Suomi24 treffit. Hon var typ någo 21-22. Och i hennes kontaktannons var det nog bara Minä, minä, minä, minä, minä, minä!!! Fullkomligt jag/egocentreread. Som om att hennes eget illusionära ego skulle vara typ universums mittpunkt. Hon började typ varje mening med "...Ja minä" Då hon förklarade där vilken tusenkonstnär hon typ var och vad hon nu sedan förklarade. Skröt om sig själv. Så skrev hon sedan att "Tupakointi on ainoa paheeni" och det är nu inte vilken som helst "pahe". Rökande kvinnor är turnoff för mig.

Jag beslutade nu ändå att skriva åt henne några vänliga rader. Hon bemödade sig t.om. att svara och skrev "Luepa ilmoitukseni uudestaan! En etsi seurusteluseuraa." Det hade hon faktiskt skrivit i sin annons, men vad är det för logik  att sätta en annoons i något som heter  "treffit" om man inte söker relationer eller sex? Konstig logik. Och jag tror att det var lite divabeteende där minst sagt, heh. Vet inte varför, men kom bara att tänka på detta exempel.

Så var det med kontaktannonser att kärringar söker nå helt annat än vad karar gör oftast. Kärringar söker bara typ "vänner".

Jåå, jag kom ihåg vad jag drömde 28.8.1998. Jag mindes inga bilder, men jag hade på morgonen en ramsa i mitt huvud: "Nyt lähdetään ylös vesitorniin. Astraalisesti leijutaan hissinkuilua pitkin"  Alltså Karis vattentorn. Det finns en gammal hissikuilu där som aldrig använts, då man aldrig monterat en hiss dit int. Det var sedan fredag och jåå, jag drömde också något om skolan. Att vi hade lektion med en lärare, Mariann. Jag var där med några av mina då splitternya klasskaverin då jag just börjat studera i Ekenäs. Så kom det mittiallt en massa schack från högistiden in i datasalen där jag var med läraren Mariann och kanske 10 av mina nya klasskaverin.

Jag drömde även september 1998 att jag var i en jumppasal och hade jumppa och gamla jumppaläraren från högis Åija var lärare. Så var alla från min nya skola uppe i en läktare och såg på mig, och jag gjorde ett mål och schacki börja klappa å jubla. Så hälsade jag som en kines några gånger med händerna i välsignelse ställning och bugade, för humorns skull mot publiken. Då började alla skratta. Jag hade en Adidas-tuulipuku på mig. Sedan började alla ropa i kör mitt namn. Jag heter inte Mogge, men i samma stil att om jag sku heta Mogge så sku de ha ropat: Mogge! Mogge! Mogge! Mogge! men de ropade mitt namn kannustavasti på likadant sätt i drömmen, som man kan ropa på någon viss spelare i idrotts-sammanhang och så.

1998 var en jäkla regnsommar faktiskt. Och kall och kylig. Diametrala motsatsen till den superheta och soliga "hippie"sommaren 1997! :D Sommaren 1997 var som 70-tal på något sätt tycker jag, medan sommaren 1998 var så 90-tal som det bara gick. November 1998 började jag också intressera mig för mässling igen efter att jag varit intresserad av mässling i lågis. Jag kommer ihåg att då vi hade s.k. "tunnelveckor" från skolan november 1998 så var jag i en kurs i sjukis, och på matpausen var jag i Ekenäs bibbas läsesal och läste i en läkarbok om just mässling.

Jag kommer ihåg en utfärd till gamla fågeltornet vid Läppträsket en lördag november 1998 med två kaverin. Jag for till Teboil, "Tebbe" som vi kallade det för till cafét och köpte en flaska Schweppes Russian och kaverin köpte en stor semla. Sedan gick vi dit och ena kaverin hade en ryggsäck på ryggen där vi hade mankka som spelade Dödheimsgard som vi bandat på kassett. Sedan satt vi där uppe och pratade om allt möjligt. Så kom ena kaverin hem till mitt, han sku banda lite musik av mig från 3 samlings-singlar. Sista bandet på sista singeln hette Loudpipes och låten hette "Don't you ever" och kaverin blev ivrig och sa "Dehä e ju punk!" Han diggade nämligen mest punk.

Men det var 1998. Det var ett rätt så ynkligt år jämfört med 1999. 1999 kom det en mild bris som varslade om förändring och evolution, och så blev det ju en rad evolutionära och verkligen revolutionära förändringar 2000-2001 Alltså detta i mitt personliga liv och min personliga tankevärld.

Jåå, och så brukade jag vara i Kungsens café under lunchrasterna och äta en skinksemla som jag sköljde ner med ett stort glas apelsinjuice, för maten i skolan var så uäck, så den gick sällan att äta. Jag höll nästan på att spy där engång i matsalen, då maten var så äcklig. Nåväl, då var jag mycket nirsogare med mat än vad jag blev runt 24 sedan efter jag hade slutat i Ekenäs.. borde vara lika nirsog fortfarande sku man tappa lite kilon. Sku det ha varit nu sku jag nog ha glufsat i mig även den maten. Möjligtvis dolt smaken med salt, för det är ett ypperligt sätt att göra uäk mat godare, att salta den kraftigt.

Engång kom jag till matsalen och sade att Aj de e sånhär jävla dynga igen! menandes maten. Hoppas inte kökstanten hörde det, för jag såg sedan senare att hon stod ganska nära.  Det var vårterminen 2000.

Dendä Mariann var förresten en bra lärare. Sträng men rättvis, och just så ska en bra lärare vara. Hon var kanske den bästa läraren där tycker jag.

Jag tyckte att från bussfönstret då man åkade till och från Ekenäs, att dessa hus som finns på Vond skivfodralet såg ut som ett par höghus man körde förbi i Ekenäs, som var liksom i en sänka, de stod lägre i terrängen än vad vägen gjorde, och gör fortfarande. Alltså på samma väg som Ekåsen och garnisonen är liksom, lite efter dendä butiken som finns (fanns?) där på vänstra sidan då man for från Ekenäs.

Det känns så konstigt att man är fucking 40 nu redan. Inte känns nu typ 1999-2000-2001 för så jättelänge sedan int. 1998 känns faktiskt längre sen direkt, beroendes på att man utvecklades så hastigt i den purunga åldern då. Så man tänkte betydligt mognare hösten 1999 än hösten 1998. Nu medger jag att jag såg även på kvinnor till uppi 40-årsåldern redan 1999. Men ännu 1998 tyckte jag att de var för gamla. Men jag började sådär smått även se på äldre 1999 och inte såg det alls så dåligt ut endel inte.

Aj vad jag längar till att kausi 1998-1999 av Kotikatu ska komma på Arenan, men den kommer först var det 26.10. =/  Jag började se på det 1999 (Med undantag av julavsnittet 1998 som jag råkade se på det) Så det är den enda tidiga kausin jag inte sätt nu, sedan jag sett de 3 första på arenan nu i år. 2009 slutade jag upp att se på Kotikatu, då det mittiallt blev skit och salkkariaktigt. Jag ska nog sedan se åtminstone också på kausi 1999-2000 för nostalgins skull då det kommer på arenan, antagligen tidigt i nästa år. Dessutom är det såpass länge sedan, så man nog glömt en del kan jag tänka mig.

Och nu börja jag igen tänka att helt sjukt att det redan är 17 år sedan hösten 2000!!!! 17 år sedan jag var mycket ung, men vuxen trots allt, sådär officiellt iaf. Jag kände mig fräsch och bra efter en liten förändring i min frisyr sommaren 2000. Jag tänkte typ att nu ska brudarna flockas kring mig i affes, eller jag tänkte att varför sku de int? Att jag ju ser bra och fräsch ut. Synd bara att jag inte förstod, att jag såg ut som en 17-årig lort fast jag var 23, och det är big nono hos brudarna. Nåväl, nu som 40 är det en ytterst stor fördel men att se yngre ut. Tror jag ser bättre ut nu än då i brudars ögon. Hur sku jag annars nuförtiden få ständigt blickar av kvinnor i alla åldrar ute i stan och så, men då fick jag inte? Vidare är jag mycket mer utvecklad och vuxen nu än då. Jag är inte det ringaste lilla gubbig av mig eller något sådant. Tvärtom, mera slyngelaktig av mig fortfarande då isåfall:P

Jag tänkte naivt och kanske önsketänkandet tog över då 2000 då jag trodde att en förändring i frisyren skulle ha gjort mig attraktivare i brudars ögon över en natt. Så trodde jag faktiskt typ. Ungefär att jag var ovanligt snygg och ståtlig, samt tagit bort alla hinder och svepskäl för brudar till att inte komma och prata med mig i affes :D:D  Jag nämnde det åt en kaveri för några år sedan, då vi pratade om hur naiva vi var som purunga. Han frågade"Int trodde du väl så på riktigt?" Men så trodde jag faktiskt då :P

Jag har undrat varför jag hade en så felaktig självbild? Inte var det narcissism heller, för jag ville inte utnyttja människor eller vara elak i onödan eller något sådant, eller ansågatt bara andra på samma nivå än mig får vara kaveri med mig...men jag trodde att jag hade en stark erotisk dragningskraft hos kvinnor. Att jag var ovanligt snygg och ståtlig.. så trodde jag. Fast enligt en undersökning jag läste om i Iltis så är det vanligt att män som upplevs som fula eller konstiga av omvärlden tror sig vara väldigt attraktiva megabeibemagneter.... det är nåt sorts psykologiskt fenomen.

Inte är det alltid så lätt som ung heller. Det skriks in i ena örat: DU ÄR BRA SOM DU ÄR! Och i andra örat skriks det något helt annat. Samt att man märker sedan då man ser med egna ögon saker och ting som säger emot budskapen och klicheérna man brukar tuta i unga människor. Dubbla budskap liksom.

En låt från dom tiderna minns jag alltid, då vi var i affes med två olika gäng hösten 2000 rätt många v-slut. (kändes fräscht även det, efter att inte ha varit i affes mycket alls 1998-1999 och första halvan av 2000, så var man som en typisk 23-årig Karisbo åtminstone på det sättet, att man var i affes på v-sluten :D) så är It's my life av Bon Jovi. Jag minns alltid hur jag tänkte då hösten 2000 i affes,engång iaf sittandes med ett plast-stop lonkero framför mig,. att Bon Jovi med modernt sound&modern musik. Man hörde helt tydligt att det var 2000 och inte 1986 liksom i låten.

AFFES. Det är nog "love/hate-relationship" jag har till gamla goda affes! :D Många roliga och även tråkiga minnen därifrån 1995-2015. Men lika så bra att det inte finns mera(?) och det är clubben som gäller.

Jag kom nu bara mittiallt ihåg också för ännu längre sedan, tisdagen den 30.8.1994, då vi for till Tytyrikaivos i Lojo på besök (alltså ett museum nere i en gruva) från min dåvarande skola. Det var stil gång nog. Man var så ung som 17 då.. nästan rena lorten. Då jag kom till Karis igen (vi var med buss) och gick hemåt så gick jag via Evald's kiosk och köpte en ask Colt där, då jag ju rökte på den tiden. Jag kände mig sömnig och hängig. Då jag kom hem åt jag tonfisk med någon röd sås medblandad och spaghetti med ketchup på.  Nästa dag for jag och en kaveri med cykel till Stenåker, för att stalka om en en bekant flyttat dit eller inte, men vi såg inte hans namn på någon brevlucka i höghusena.

Sedan fredagen 2.9.1994 så for ju jag med två andra skolkaverin till hesa med den enas Ford och köpa skivor, men det har jag berättat om tidigare flera gånger så.. vi var b.l.a. i Spinefarm och köpa skivor, jag köpte en jättebra skiva, en demosamling på cd ,Darkthrone-Fenriz soloprojekt Isengard. I Inrefodralet var det b.la. ett svartvitt foto av en skog taget från en åker eller äng. Man såg iaf skogsranden mot skyn och det såg höstigt ut. Jag såg på skogen då vi körde sedan mot Karis och tyckte det såg likadant ut på vissa håll. Kaverin köpte b.l.a. nyaste Cannibal Corpse på kassett, men kasetten var sönder. Han var fittig över att inte ha kontrollerat det direkt i butiken.

Det var en rolig gång i hesa måste jag säga. Som ung, farandes med andra unga på uppköp. Det kändes fräscht helt enkelt. Vi stannade i Pickala Essos café på kaffe och tobak sedan. Klockan var kanske runt 18 då? Det var mysigt. Ena kaverin bodde i Kyrkslätt så hans morsa kom och hämtade honom till Pickala Esso sedan. Han ringde hem från Pickala Esso's telefonkiosk att di får komma och hämta honom dit innan vi satte oss i ro och drack kaffe och rökte, utom han som bodde i Kyrkslätt, som bara feströkte.

Så kom hans morsa sedan då vi stod utanför. Två flickor i 14 års åldern kanske satt vid trappan och hängde. Dom sade åt Kyrkslättsbon att: Hei, tuu tänne vähän! Han vägrade. Så kom hans morsa och hämtade honom. Flickorna satt bara och pratade med varandra. Då jag och den andra kaverin fot mot Karis så kastade jag en snabb blick på dom från bilfönstret då bilen var i gång. Den ena flickan märkte det och började visa tänderna där åt mig och ha sig. Det behövs inte mycket till att fjortisar ska tro sig vara tuffa :D

Sedan väl hemma lyssnade jag på mina nya Cd:n och LP:n i mitt rum. Jag drack cokis och åt Haribo-karkki.

Alltså det är så jävla bra skiva denna Isengard-skiva fortfarande. "Vinterskugge" heter den och det är en samling på 3 demon. "Vandreren" från 1993 är den bästa demon och är dimmig och skogig Doom-metal mestadels. Helt otroligt genuint och bra! Denna låt. Gjennom skogen til Blaafjellene ger en fiilis av att man går uppåt längs en mörk granskog en mörk och regnig oktoberkväll. Man kan liksom riktigt se skuggorna av granarna framför sig liksom... sedan är man uppe i det karga fjället till slut.

https://www.youtube.com/watch?v=Z3mdRHVjgZ4

För att inte tala om låten In the Halls and Chambers of Stardust the Crystallic Heavens open Som är riktigt höstpsykedeli. Man får intrycket att någon är vid en höjd och ser ut mot en skogsrand en mulen oktober-lördag medan han spelar detta på cembalo. Ahh, härligt må jag säga! Jag tänker alltid fortfarande på 2.9.1994 samt höst 1994 i största allmänhet då man lyssnar på detta. Och en smak av cokis samt rökarom av Colt eller röd Marlboro, då jag brukade på fredagskvällar sitta ensam i vattentorns-berget/skogen och röka och dricka cokis en stund, och engång hade jag Isengard bandat på kassett i min walkman med. Där brukade jag sitta vid pelaren till det gamla observatoriet och se mot Ekenäshållet och tänka att kommer min kommande brud, den rätta, från det hållet. :P alltså back in hösten 1994. Så jävla skrattretande romantiskt va :P Man känner sig nologer då man tänker på det nu :D
https://www.youtube.com/watch?v=OiRriEGQwAU