Dröm från 1991.

Jag drömde alltså hösten 1991 att jag gick förbi en gul traktor, där en donargobbe satt inne i dess hytt. Traktorn stod på Ekenäsvägen. Bakom traktorn,i traktorns "reve" hade donargobben som satt i traktorn tejpat upp ett stort plakat som det stod typ såhär på: INGA HALLUCINOGENA DROGER!! ENDAST OPIATER!!! 

Jag blev så arg då jag läste det så jag skrek åt honom och bankade på traktorn och ropa att han int e klok, som tycker om opiater som skapar beroende och kan döda, till skillnad från hallucinogener. Så gick jag därifrån, men vände om mig och såg på hans reaktion. Han satt där i traktorhytten och blängde skitit på mig. Jag höttade med knytnäven åt honom och fortsatte att gå. Sedan tänkte jag att han blev arg, och såg att traktorn kom efter mig... kort därefter vaknade jag.

Hehe, det berodde på att jag lånat en bok från bibban vid namn Droger till nytta och fördärv, som nästan bara handlade om hallucinogener. Det var en bok från 1970 med saklig information och inte skräckpropaganda riktad till ungdomar. Den berättade bara sakligt om de hallucinogena preparaten, utan varken propaganda för eller emot. Så den var mycket intressant. Jag tyckte det var bra att det var rapporter om hur det kändes att vara påverkad av t.ex. LSD. Sådana rapporter sökte man förgäves efter i skräckpropaganda-böcker om ämnet.

Som då en Schweizare, typ professor eller något, Rudolph Gelpke, tog psilocybin så var det roligt att läsa att han slöt ögonen och hamnade i en röd spiral som han svävade nerför. Sedan for han ut och tog en promenad i Basel, och kände sig som en invånare från mars, som första gången kom till denna planet. Allt kändes så nytt och färskt liksom. Men han kunde noggrant akta sig för trafiken och så, och var helt alert. Då han kom till sitt hem igen efter promenaden, så sjönk han åter igen nerför den röda spiralen. Och sådant som var och är för all del fortfarande intressamt. Liksom saker man kan göra under en psykedelisk höst-lördag typ. Med det menar jag inte att JAG ska göra något sådant! :D Men det är intressant att läsa, utan att för den sakens skull uppmana eller använda själv.

Så tyckte jag att detta var mycket intressant som stod i boken: ...Under allt detta bevaras medvetandet. Detta är en viktig skillnad mot verkningarna av analgetika och euforika, t.ex. morfin och andra rusgivande ämnen och alkohol,vilkas verkningar oftast gör sig gällande i samband med en mer eller mindre utpräglad grumling av medvetandet. Psykotomimetika(dvs ett äldre ord för hallucinoger. Min anmärkning) för oss vid fullt medvetande in i andra världar, i ett slags drömvärldar, som emellertid upplevs som alldeles verkliga, för det mesta rentav mer reelt och intensivt än den vanliga vardagen. I denna drömvärld framstår allt som mer betydelsefullt...

Nåväl, det om det.

Jag mindes mittiallt bara då jag vaknade med magafiru tidigt på en söndagsmorgon mars 2015. Jag for ut till vessan för att spy. Sedan sov jag några timmar tills jag vaknade för att spy på nytt..

Jag drömde om visarklockan som jag har på min vardagsrumsvägg. Visaren for hastigt runt klocktavlan.  Klockan blev 1...2...3..4...5...6...7...8...9...10...

Då klockan blev 11 så blinkade det framför mina ögon texten: ANTI-KOSMOS! ANTI-KOSMOS! ANTI-KOSMOS! ANTI-KOSMOS! Och jag vaknade mittiallt och sprang för att hinna till vessan och hann knappt dit innan det sökte sig uppåt.

Nå, vad betydde denna dröm? En logisk förklaring: Jag hade lyssnat på Dissection-skivan "Reinkaos" kvällen före.(där siffran 11 påtalas i några låtar.)  Så går det om man lyssnar för mycket på Dissection! :D Nåväl, skämt och sido.

Det MÅSTE ha varit magafiru, för jag har aldrig tidigare eller senare spytt av endast en flaska rödvin, som jag drack kvällen före. Men rödvinet gjorde ju magen surare såklart. Jag har inte diggat rödvin efter den incidenten alls, men aldrig faktiskt varit särskilt förtjust i rödvin.

Konstigt att man inte förstod hur sjuk man egentligen var då blindtarmen sprack åt mig mars 2017!!! Några dagar gick sådär bara med brusen blindtarm innan jag for till läkaren. Jag läste om en grundfrisk kvinna i 30-årsåldern som hade liknande problem i Sverige(blindtarmen hade brustit åt henne, och hon fick bukhinneinflammation som följd av det kom det fram i obduktionen) Dom tog inte henne på allvar inom sjukvården, och hon dog hemma på toaletten efter en vecka helt knall och fall.

Typ som något sorts tecken eller va fan. På samma sätt som då jag krockade med en bil då jag cyklade sommaren 2005. Jag flög 2 meter genom luften och landade på asfalten men klarade mig endast med skrubbsår. Tanten som körde bilen var mycket räddare och mer uppskakad än vad jag var. Jag minns bara att jag var arg som fan och skrek FUCK! medan jag var i luften. Så man har lurat mikrokosmos gravitation (ego)döden några gånger tydligen. Tanten som körde var helt i panik och på gränsen till hysterisk och frågade med gråten i rösten hur det gick. Jag hamnade att lugna ner henne och sade att ja for int på huvu eller någo.

Sedan envisades hon att föra mig till hälsocentralen. Läkarn bara såg på mig litet och såg att jag var okej, och torkade skrubbsåren och plåstrade om mig litet, samt gav några fryspåsor åt mig, om det skulle börja värka under kvällen, men det gjorde inte det. Jag tyckte nog jag hade lika mirakulös tur då som då typ Hitler klarade sig bara lindrigt skadad efter mordförsöket och bombattentatet mot honom juli 1944, då ett gäng generaler och andra satt igång kuppförsöket "Operation Valkyria" och försökte röja honom och nationalsocialisterna ur vägen för att sluta fred, då kriget höll på att gå helt på nöten. Fast han bara var typ 2 meter från bomben. Alltså om man är intresserad av krigshistoria så kan man göra sådana jämförelser :D Om de allierade skulle ha krävt villkorslös kapitulation eller inte om kuppen skulle ha lyckats, är en annan fråga.

Andra världskriget läste man typ allt om från tonårena. Sedan blev man vid 27 jätte intresserad av första världskriget. Det låter grått vid första ögonblicket, men det är nog mycket intressant det också, fast första världskrigets karaktär var helt annorlunda och mycket gammalmodigare än andra världskrigets. Ändå räknades det som ett hypermodernt krig för 100 år sedan, och var det också då.

Nåja. Sedan gick jag hem med cykeln lite senare, som jag lämnat efter mig mot en häck då tanten envisades med att föra mig till hälsocentralen. Frampartiet var helt demolerat. De stannar några typer som jag lite känner med bilen och kommenterade nåt om cykeln skrattande och undrade vad som hänt den. Så sade ja att ja krockade! Så frågade dom: me en annan cykel? Så sade ja: Nää. Me en bil. Dom fick direkt allvarligt ansikte och frågade att hur gick de då?! Stötte du du int dig?!

Flera år efter detta så berätta en av dem skrattande att ja minns alltid då du kom me cykeln å vi fråga att va som har hänt så sade du: Ja krocka! Och vi fråga me en cykel, så sa du bara helt vant: Nää. Me en bil. Kan tänka mig det var en viss komik i det om man ser det i backspegeln nog.

Sedan hamnade jag på polisförhör angående att ja krockade och snuten som förhörde mig va gleser som fan å betedde sig inte alls vuxet, fast jag var hela tiden helt saklig. Man märkte att han såg mig som en omogen yngling liksom. Och för all del, jag var nog väldigt yngling av mig ännu som 28, samt naivare och inte fullt så härdad som vad jag är nu. Men man borde ändå uppträda sakligt som tjänsteman, och inte bli gleser och ironisk av sig. Allra minst då jag själv var helt saklig och neutral hela förhöret igenom.

Fast man blir äldre och förståndigare och förstår att det inte är någon självklarhet att man skulle bli sakligt bemött av myndigheter. Varför skulle det vara det? Ja fick int iaf böter och hamnade att inte ersätta en liten buckla på bilen till slut fast det annars var mitt fel.

Usch, 00-talet var trist och gråblekt. Förutom riktigt i början 00-01, för då kändes det som att man steg in i vuxenlivet "på riktigt" (LOL!) Samt att man trodde det skulle kunna bli krig efter 9/11 (och det kändes jättespännande och energiskt för en lite naiv men äventyrs-lysten grabb på 24 som jag då var.) Men det var roligt att leva i den tron iaf då. Så jag minns mycket hellre det gyllenne 90-talet, samt mitt barndomsårtionde 80-talet, än det långtråkiga 00-talet.

Så jag tänkte dela med mig 2 minnen från 90-talet. Det första från 1998, samt det andra från 1990. Och 90-talet var inte alls lika. 1990 och 1998 var som natt och dag. Det var på den tiden allt, inklusive en själv, mitt ego, utvecklades revolutionärt från barndomens dagar)

Det första minnet är från lördagen 28.11.1998. Då var det en gråblek vinterdag och det hade kommit snö, så det var ett vitt snötäcke över nejden. Jag och en kaveri tog lite smått den dagen, för vi köpte en varsin liten flaska Golden omena och drack dom. Inte mycket var det, men lite. Sedan for vi via "Sisu-skogen" till Kila. Vi var utanför bangården och kaverin började kasta snöbollar in i en fläkt som var fast i väggen till stationshusets ena sida, så den började låta ojämnt. Jag tyckte det var lite onödigt, men ja tänkt att vafan, int tar den väl skada av det heller.

Jag hade kikhosta tror jag då. För jag hade en mycket irriterande morgonhosta 2 veckor i sträck. Jag hostade tills jag höll på att spy/nästan kvävas. Lusten att vilja hosta tog liksom aldrig slut. Vanligtvis slutar det att klia i halsen då man hostat lite, men det kliade hela tiden och jag hostade hela tiden flera gånger i sträck, tills jag var nära att spy av det. Och det är precis så som kikhosta artar sig. Det lär ska ha varit kikhosta i omlopp i Nylands län just då, läste jag senare.. och jag tror jag blev smittad i bussen mellan Ekenäs och Karis, då jag använde mig av buss då. För jag började känna mig flunssiger 14.11.1998. Sedan gick det över i en mycket besvärlig morgonhosta men ingenting annat. Jag hade ju ett långt jullov efter 13.11 så det var bra att jag inte for till skolan och smitta ner andra med kikhosta dock.

Nåja. Detdär var inge speciellt minne, men ändå.

Så minnet från början av juni 1990. Jag var uppe i österbotten hos några kusiner och en av kusinernas kaveri samt en känslig kille från granngården som var några år yngre. Han var typ 9-10 och vi andra runt 13. Dom hade cykeltävling, och jag som var utan cykel där samt ena kusinens kaveri stod vid gång och cykelvägen och tog tid med ett tidur, då de andra cyklade runt kvarteret. Han började storlipa då han gjorde nåt fel så han blev diskad. Vi blev lite sådär att int e de väl nu så farligt, att du försöker vid nästa varv sen!

Så gjorde han det. Det var start igen, och han och de andra grabbarna cyklade iväg igen, medan vi mätte tiden. Jag och kusinens kaveri. Så då de hade farit runt hörnet så hörde man bara hur den känsliga killen började storlipa. Kusinens kaveri kommenterade: Va e de nu då? Nu börja han lipa igen! Så kommer han cyklande runt hörnet tillbaka till oss och lipar fullt: UUUÄÄÄÄÄHÄHÄHÄHÄÄÄÄ!!!! ÄÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄÄ!!!! IGEN! JA GJORDE DE IGEN!!! ÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄÄÄÄÄHÄÄÄÄÄ!!!!! 

Han hade alltså torat sig, och vänt för tidigt in på en annan gata som inte hörde till tävlingsträckan. Så sade vi nu någo åt honom att han sku lugna ner sig lite. Sedan var det ett tredje varv, och jag och kusinens kaveri stod och skrattade lite åt honom då vi kommenterade om honom efter att de hade startat igen.

Han hade solbrillor på sig och en lippis på päronet som han hade skrivit olika bilmodells-namn på. "Ford Fiesta" hade han skrivit "Ford Fiästa" :D Det såg så roligt ut, så jag skrattar ännu åt det nu här. "Ford Fiästa" :D

Han hade senare blivit typ riktigt kiihkokristitty, och sedan fått psykiska problem. Han hade studerat nåt tag i folkis, och bott på internatet. Men det hade inte blivit till något, så han fick avbryta studierna hörde jag. Kanske han inte som kristen stod ut med de vilda folkisbrudarna! ;D Fast å andra sidan så kan jag nog tänka mig att en okarismatisk kristen nörd får vara ifred för vilda nymfer till folkisbrudar, för att lite generalisera, heh. Nåja, förrivärlden på 90-talet var folkisbrudar mera vilda och toleranta på riktigt, men efter det svängde pendeln till det strängare och konservativare hållet. 90-talet var ju helhetligt sätt friare och tolerantare än 00 och 10-talet. Kyrkan had mera makt, men annars var det friare och tolerantare än det är i dagens PK-tider. Det kändes så modernt på ett sätt efter de gamla tiderna med Sovjetunionen etc. Nu har det varit Status Quo så länge. Men allt flukturerar. Allt i multiversum är cykliskt.

Så jag undrar om man ibland kan ana folks känslighet då dom är barn? För han var det riktigt tydligt. Men det är klart, folk kan ändra sig också, och gör det också. Men ibland märker man på folk redan som barn hur dom kommer att bli, även om det gäller långtifrån alltid. Då folk ändrar sig också. Inte minst under pubertetens "skärseld" Använder katolsk terminologi :P Men det passar bra som metafor dock då man talar om puberteten. Tänk på katoliker som tror på en riktig fysisk skärseld!! :D

Heh. Detdär hände ju på riktigt, att han cyklade bakom hörne, och vi hörde att han började lipa bakom hörnet, och att han dök upp från hörnet, vändande mot oss igen storlipandes. Men det var ganska bra sedan senare sommaren 1990. En kaveri i Karis som inte visste om detta som hände i österbotten (hade inte berättat det) härmade en ongi, en såndän Toffe, hur han gjorde engång. Han lekte att han var Toffe, och cykla och sade typ "nnööönn!! nöööönnn!! nöööönn!! nööönn!!" då Toffe låtsades alltid att han körde mopo/prätkä då han cyklade.

Så cyklade han som härmade Toffe bakom ett hus så man inte såg honom. Så hörde man "Klingepling!!" (Spontant ljud som kommer ur ringklockan då man faller omkull med cykeln) Och så: ÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄ!!! ÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄ!!!!ÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄ!!! Och så kommer han cyklandes bakomifrån huset och låtsas storlipa. Det var ganska humor, haha!

Sommaren 1990 var en riktig nice "Black Sabbath-sommar" för man var 13 och allt kändes splitternytt och man hade börjat digga Black Sabbath. Det var nice. Nice som fan. 1990 var ett jättebra år. 1988 och 1990 är mitt livs bästa år skulle jag säga!

Jag minns dendä Jordy hösten 1992 som var en hit med någo typ franska Dur duretre bebe. Den kom från radion en lördagskväll hos kaverin, och han sade att det är en "beibi" som sjunger. Jag tänkte då att det är ett spädbarn typ, som dom på något sätt har manipulera i studion hans röst så att dom har fått den till att han sjunger;

O-aiaiai babe, could you do it for me please? O-aiaiai babe, could you do it for me please?

Så uppfattade jag att refrängen sjöngs, fast det ju inte var så. Alltså inte typ nå pedofili eller nåt, men typ i ren ironi, att ett spädbarn sjunger något "sådant" typ någon sexuell tjänst, och ber en kvinna om "sådant". Jag förmodade att det var det som var meningen och att alla sku förstå det, och inte att någon skulle ta det på allvar. Så uppfattade jag det som då. :D Man kan verkligen höra fel ibland vad folk sjunger.

Ja mindes nu bara mittiallt då jag spelade ett Commodore-64 spel november 1992. Target Renegade hette det. Det var någon Rambo-typ som alla var efter och man skulle strida sig loss. I en bana var det ett prätkägäng man sku slå ner, och man kunde använda en järnstång som tillhygge, samt i andra banan var det typ nå gentlemän med vita dräkter efter en, tredje banan var det skinin, fjärde banan någo baseball-cap junttin, och femte banan var man inne i en krog. Där var det puliukkon som man skulle fajtas mot. Pulina hade sina ölmagor som vapen, och kom pomppande med ölmagona framme emot en och försökte mangla en på det sättet.

Den sista gobben var en jätte stor och bredaxlad mexikansk typ "Hombre" utkastar-portsare. Dängde man upp honom så hade man klarat alla gobbarna i spelet, och som belöning fick man en blond brud som flickvän.

Det var ett jättebra spel! Det var passligt segt också, att man kände att man spelade då man vred på joysticken medan man dängde gobbarna. De sku va stil som fan att spela det spelet på nytt!

På tal om att cykla omkull:
https://www.youtube.com/watch?v=hIpijlgTEuc

"Åhå, ja tror att kypärän föll!"

Jag kommer ihåg sensommaren 1988 då jag var med två kaveri en fredagskväll utanför ett cykel och mopoställ till Sisu-området. Vi härjade där så helvete, så en hjälm som hängde på styret till en pappis föll på asfalten. Jag sade: Åhå, ja tror att kypärän föll! Jag minns det, för en av kaverina började skratta åt vad jag sade och tyckte att det lät humor.

Kör gamla gobbar alls mopo mera? Jag tycker inte jag har sett det på länge. Gamla gobbar brukade köra pappis, och några gånger såg jag på 80-talet  pulin som körde en såndän trehjulig Tunturi invamopo. Förrivärlden brukade man se norm donargobbar i 50-60årsåldern som körde till Sisu-fabriken just med typ pappisar. Under 80-talet ännu. Alla har väl bil nuförtiden.

Haha, jag mindes här idag en serie i 91:an vid namn "Biffen och Bananen"  Det var så, att "Bananen" skulle åka tåg någonstans och kom och sitta framför en arg gobbe, som satt och läste dagstidningar, och hade köpt en jättebunt av dom. Bananen frågade honom: Kan man få låna en tidning av herrn? Så svarade han: Nähä! Dom har jag köpt åt mig själv för dyra pengar. Så sade han: Å så e de förbjudet att röka här. De blir till att sluta meddetsamma! Bananen hade en sätkä i mungipan och tänkte för sig själv: gubbstrutt!

Så såg Bananen mittiallt att någon for iväg med gobbens väska, men hann inte reagera desto vidare. tåget hade stannat vid en stationen och den sura gobben sov. Bananen väckte honom och frågade att Ursäkta, men vad hette stationen som... Den sura gobben sade såhär: Vaförsla? Väcker ni mig?!? För att dilla om stationer?? ÄR NI TOKIG!!!! Och vifta omkring sig med nävorna så att hans dagstidningar bara flög omkring.

Så sade Bananen: Jag tänkte bara fråga vad stationen hette som..  Så sade den sura gobben: Ett ord till om stationer och jag kastar ut er!

Så fortsatte Bananen: Vad stationen hette där en man gick av med er väska. Då svimmade den sura gobben och Bananen hällde vatten över hans flint med en flaska och tänkte något glatt för sig själv som jag inte minns. Det var bara humor att minnas det mittiallt!

Och så minns jag då jag läste akkari, alltså Aku Ankka på 80-talet. Jag läste ett avsnitt där Kalle Anka satt hemma i sitt badkar och knattarna var också hemma. Så såg en av knattarna ut ur fönstret. Tant Kajsa kom gående mot deras hus med förnäm min på sig. Knatten sade: Nyt Iines-Täti tulee! Varvid Kalle Anka svarade såhär: Voi ei, hän ei saa nähdä minua alastomana! Hon fick inte se Kalle Anka nakin! haha..

Jag började minnas här 1991 av någon anledning, då det var häromdagen 27 år sedan jag hade blindtarmsinflammation 2 dagar innan det gick över för andra gången i mitt liv (Det VAR det. För det var helt samma symtom annars men ingen feber eller värk i högra sidan som 2017, då den brast åt mig. Men den diffusa värken över hela magen och den kraftiga förstoppningen var PRECIS samma symtom-den självläkte på några dagar. Precis som den hade gjort 3 år tidigare då jag hade likadana symtom)

Jag började minnas oktober 1991, alltså typ en månad innan 20:nde november 1991. Då vi hade jumppa en grå torsdagseftermiddag vid en övergiven runda några stenkast till vänster om den gamla sågspånsbanan. alltså vänster från Sahara-hållet sätt.  Jag vet inte varför Åjja valde att vi sku springa där, men vi gjorde det nu bara.

Vi sprang en 5-6 varv runt den lilla banan mitt inne i skogen. Alla utom Åjja. Jag mindes att det var en röd flugsvamp till höger om mig några cent från banan vid ett ställe. Varje gång jag sprang förbi den röda flugsvampen så såg jag ner på den.(Jag sprang på skogsbanans högra sida, så jag var typ ett tiotal cent från den varje gång jag sprang förbi den.)

Jag kände mig som typ en planet eller något, då jag filosoferade kring den röda flugsvampen jag sprang förbi och såg ner på. En planet, för att jag for som en planet runt solen typ då vi sträckte där. Och alltid kom den röda flugsvampen emot där i nåt skede. Jag började fundera på att allt är cykliskt typ, fast jag inte kände till det begreppet då.

De andra killarna bara flåsade som någo hundvalpar då vi sprang där förbi och brydde sig bara om SPORT!SPORT!SPORT! Men jag såg faktiskt på den röda flugsvampen för varje varv vi sprang/joggade förbi den. Det var ganska mysigt att vara ute i skogen och springa under den höstdagen oktober 1991.

Jag hörde häromdagen om någon typ genus fix idé om att män och kvinnor ska bli precis lika behandlade i affärskassan. Att man får absolut inte hälsa med en grabbig jargong åt grabbar samt mjukare och flickor, för då håller man "könsnormerna" vid liv, oavsett om det är helt okej för alla kunder. Det spelar ingen roll. Man håller "könsnormerna" vid liv.. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.. Men jag citerar August Strindberg ännu engång: Det är synd om människorna!

Liksom det som ligger så djupt i våra gener, tror några genustöntar att dom kan ändra! :D Det är helt emot naturen och generna. Det är lika galet och onaturligt som stalins kompis, den marxistiske biologen Trofim Lysenkos försöka att odla och skörda potatis mitt på vintern. Han också hade en sådan fundering, att folk inte gjorde det på vintern bara, "av gammal vana" (jämför "gamla snäva könsroller") och tänkte att man nog minsann kan odla och skörda potatis på vintern också! Det är marxistiskt gående emot naturen helt enkelt, som är omöjligt. Men genustankar har sitt upphov i extremvänstern och deras tankar att människan kan gå emot naturen. Precis som kristendom, så är även marxism och genus typ en protest mot naturen själv.

Eller ska genusmänniskorna kräva en robot till nästa, som så torrt och korrekt som möjligt säger: Hej! Och Hejdå! åt precis alla kunder, på ett precis likadant sätt?! Nej huhuhuh, så döbriga funderingar folk har!

Som Lysenkos försök att odla och skörda potatis mitt på vintern. Typ lika omöjligt och lika mycket emot naturen som det. Genus är typ likadan biologi som Lysenkos biologi var :D Önskar de istället för en riktig person bakom kassan, en robot som neutralt och mekaniskt säger Tack och hej! Tack och hej! Tack och hej! för att det ska vara så jämlikt som möjligt. Tänk så grå världen skulle vara då!! I vilken värld lever somliga feminister riktigt i? :D Och så fort man kritiserar det minsta lilla dom, så gör man sig, enligt dom, automatiskt medskyldiga till all världens kvinnoförakt. Dom skjuter bara sig själva i foten med sådan logik. Bara någon promille av de mest fanatiska hihhulina går på sådant och resten av folket gapskrattar åt dom. På samma gång är det så mainstream som något bara kan bli. Ett ytligt modefenomen.

Genusvetenkap är politiskt styrd pseudovetenskap, precis som Lysenkos pseudovetenskap var i Stalins Sovjet och Maos Kina.

Men det är inget problem i sig. Man söker sig till trevliga flickor och undviker brudar som är förbittrade av dylikt tänkande. Det är på mitt ansvar att inte släppa in bittra människor i mitt liv. Problem solved.

Nåväl, alltid nu och då kommer de någo fanatiska och hihhuli-aktiga fixa idéer inom den akademiska rörelsen. På 70-talet var det taistoiterna, och på 10-talet någo genus hömppädömppä. Fixa idéer kommer och går. Fast jag är säker på att det finns sådana som sku typ vilja bränna mig på bål, eller åtminstone kasta mig i fängelse för att jag skriver detta. Men sanningen segrar ändå till slut.

Nu minns jag mittiallt bara fredagen 22.11.1991. Jag och morsan och farsan var på besök hos en såndän Gösta med familj. En familjebekant som då bodde i byn, typ 1 kilometer från vårt. Dom hade en som som var i min ålder och gick på paralellklassen. Det kom en annan familj dit också med en pojke som var i vår ålder och gick också på paralellklassen, men de båda andra grabbarna gick på samma klass. Vi satt och åt där gott en stund och de vuxna drack flädervin och kommenterade om det. Den ena grabben fick smaka lite ur sin morsas glas, då han ville smaka.

Sedan sade jag att jag ska gå hem och se på tv! och for därifrån ganska hastigt, för jag orka int sitta där. Jag såg på månen under den relativt korta promenaden hem, minns jag. Sedan drack jag en halvliters-Cokis på flaska då jag kom hem.

Jag var där hos dem också vintern på vårterminen 1985. Det kan ha varit typ januari-februari, början av mars typ. Jag var uppe i vinden hos deras äldre söner och vi lyssnade på musa där. På Kiss och WASP. Det var satans hederligt minns jag den gången, och man tyckte att det var jättetufft. Wasp hade grannflickan bandat på kassett åt mig redan 1984. Ja minns att ena pojken frågade mig då vi lyssnade på KISS att e de tufft? Så sade jag typ att Jåå, faktiskt!

Efter det har jag inte diggat vare sig Kiss eller Wasp. Isynnerhet inte Kiss. Jag har sedan jag kom i puberteten ansett det vara "barnheavy" som man växer ifrån :D F.ö. står Kiss för värsta sortens kommersialism etc. En tykkää. Wasp diggade jag mera då redan, och nu har Wasp sina bra låtar ännu, fast jag inte lyssnar aktivt på Wasp.

Egentligen har jag alltid diggat mer "rosoista" sound än finslipat, för då jag hörde Motörhead första gången 1986, så upplevde jag att jag hittat hem till det jag sökte. Nu tänker jag inte alls på den patetiska nutida Lemmy-kulten eller något. Men snarare så att Motörhead var vägvisaren och prototypen till min musiksmak och vidareutveckling av den, egentligen.

Och till sist en låt som jag diggade 1984 mycket. Lånade denna LP från bibban då jag var i lekis vårterminen 1984. Början här iaf är Christer Pettersson/Grundbulten-aktigt. Som om att Christer Pettersson eller Kennet Ahl smyger nojigt omkring i Stockholms mörka gränder en mörk kväll eller något. Liksom "smygande" nojigt! :D

Sångaren ropar någo om stationer här i början å! :D Haha, det är helcrazy. "Trollet kommer!" :D Nuförtiden skulle jag tolka det metaforiskt antagligen, men som liten då 1984 så tolkade jag det konkret som om att ett fysiskt troll kom och jagade dom, som såg ut som typ Lakritstrollet i Bamse eller något :D Och "HETSBÖTZ! hetsbötz!HETSBÖTZ! hetsbötz!HETSBÖTZ! hetsbötz!!" Vad det nu sen betyder. Helbäng låt, men jätterolig på samma gång!

Mortiis-minnen.

Jag kom häromdagen att tänka på "Mannen med näsan". Alltså Mortiis.

Han gjorde spännande och unik musik på 90-talet. Det var liksom underground och genuint. Men så har det blivit liksom riktigt ordinär industrialmetal. Typ som någon "alternativ" grabb som blivit trendig och rumsren för att uttrycka sig metaforiskt. Liksom långtråkigt enligt mitt och många andras tycke också. Men det är ju hans sak vad han gör för musik. Det måste man respektera. Det skulle dock vara kul med en "Era1" skiva av Mortiis igen. Trots att comebackar kan skita på sig rätt enkelt.

Jag läste några Mortiis-intervjuer. Liksom det känns så konstigt. Jag hörde om Mortiis hösten 1995 första gången, eller läste, då jag fick en Mortiis-flyer i samband med någon beställning. 5.1.1996 kom min första Mortiis-cd jag någonsin köpte med posten. "Ånden som gjorde opprör" Och det var jättebra! Man sögs in i Mortiis genuina fantasivärld. Ty det var som en sorts fantasy. Typ blandning mellan Tolkien och Star Wars med "rymdiga" trollkarlar som reser kring olika tider och dimensioner och världar etc. etc. Väldigt fascinerande! Isynnerhet på 90-talet då man förmådde enklare att gå in i ett sagolands-mood än nu som gammal och cynisk 41-årig gubbe.

Det var tider det, då man med hjälp av flyers och tapetrading bekantade sig med olika underground-bänd. Det var mycket mer mystiskt då. Banden hade betydligt mera ett mystiskt skimmer över sig då än nu, då man bara googlar på alltsammans. Nog för att jag förstod då också att Mortiis är en musiker, och inte något slags kosmisk trollkarl på riktigt! :D Han är typ ett och ett halvt år äldre än mig, och jag fick den bilden av att han var mycket äldre än mig av någon anledning dock. Men helt samma generation, så på det viset kan man relatera till folk i typ samma ålder som en själv.

Liksom då han var i Emperor också. Man måste vara Mortiis för att hitta på ett låtnamn som "I am the black wizards" Någon annan skulle ha skrivit I am the black Wizard. Men han var dem alla enligt låt-texten: "I am them".

Crypt of the Wizard fick jag senhösten 1996. Och detvar jättefina målningar av John Bauer i fodralet och innerfodralet. Just troll och skog och stjärnor som tindrar melankoliskt på himlen. Jättefint, och passade jättebra med musiken. Helt enkelt sagolandsmusik. Det påminner lite avlägset om Tangerine Dreams vissa alster, men det var ändå genuint. Mortiis lät som Mortiis.

Det fanns sådana som inte förstod sig på hans ambient-musik,som tyckte att allt bara ska va metal. Men va fan, det var och är deras egen förlust det. Jag har alltid haft ett öppet sinne för all form av "konstig" musik, helt oavsett genre.

Tänka sig, att det mittiallt är över 22 år sedan, ja, nästan 23 år sedan jag köpte min första Mortiis-skiva!! Man känner sig som typ en trollkarl i Mortiis fantasivärld som hastigt har rest framåt i tiden nu då man tänker på mitt 90-tal och Mortiis. Vafan var det egentligen som hände? Förflyttade jag mig framåt i tiden genom någon form av stjärnport? :D

The Stargate var den sista "riktiga" Mortiis-skivan. Den kom ut hösten 1999 och jag köpte den och diggade den fullt. Då hade man utvecklats massor sedan typ 1996-97 och det kändes annorlunda då redan i livet. Den var lite annorlunda redan den, men det var helt klart Era1 ännu, men lite mångsidigare.

Sedan december 2001 kom "The smell of rain" som var heeeelt annorlunda än de andra Mortiis-skivorna. Hans nya era började då. Det var mer eller mindre synthpop, ganska grov sådan, samt industrial men jättebra faktiskt! Och bra lyrik. T.ex. i låten "Everyone Leaves". Så den skivan diggade jag och diggar, fast det var som ett helt annat band med helt annorlunda musik. Det var en lyckad skiva, ett mästerverk! Många människor som annars lyssnar på typ mainstream pop och så diggar den skivan. Många med ordinär radiopops-musiksmak diggar den direkt om man sätter på den har jag märkt.

Everyone Leaves är en tankeväckande låt med tankeväckande text. Liksom alla tidsperioder försvinner så småningom och det kommer nya förändringar. Det upplevde man ganska konkret då som 24/25 då man höll på att bli vuxen "på riktigt". Så man kunde relatera bra till den låten då.

Efter det har Mortiis bara i mitt tycke gjort själlös massvara. Typ någo industrial metal som är om ni frågar mig så långtråkig så man gäspar åt den.

Sedan var hans andra projekt som jag diggade Vond. Isynnerhet "The Dark river " skivan. Som jag lyssnade på mycket oktober 1998 då jag köpte den. Den hade låtar som "Love i never had" och "Höst" Ett mästerverk! Vond var mera irl depp, gjort på ett bra sätt dock. Man skulle väl kalla lyriken för "emo" nuförtiden, men 1998 fanns det inte såvitt jag vet ett sådant begrepp ännu.

Jag tyckte att The dark river-skivans fodral påminde om höghusena man såg höger om en då man for från Ekenäs. Alltså de typ gula innan man kör förbi f.d. dårkkan.

Och Fata Morgana, som var en lite mer "light" version av Mortiis var också ett av hans projekt. Jag köpte den ända longplay-skivan november 1999. Låten "Sök din ånd" är jättebra!

Gissa om jag skrattade första gången jag såg hans näsmask! Jag gapskrattade, för den ser ju faktiskt riktigt komisk ut. Typ koukkunenä bigtime.

Mortiis-åkern kallar jag en åkerplätt till vid ena sidan om Läppträsket, för att det ser ut som skog om man ser från åkern. Bara en skogsrand. Men tar man en liten traktorstig och går via den så kommer man mittiallt in på en annan åker! Det var John Bauer-aktigt där den första gången jag kom dit, så därför kallar jag den åkern för "Mortiis-åkern", då Mortiis använde konst av John Bauer på sin Crypt of the Wizard seveninchhare-samling på cd från 1996.

Och på den gamla goda tiden några dagar innan den första H-Julia mässan jag var med och arrangerade ,och då jag på tisdagen fick Tangerine Dream's "Alpha Centauri" från 1971 och den jättebra Zeit-skivan från 1972 och lyssna på dem en mörk och regnig kväll, dvs tisdagen den sextonde november 1999. Det är nostalgi, nostalgi..

Och på lördagen den 13:tonde november 1993 hade det snöat på natten, så marken var "ren" och vit. på morgonen. Jag beslutade för att ta en promenad till bibban och läste en bok där en stund, som jag sedan lånade. Den boken hette "Använd dina drömmar" Lite nolot, men ett så käringaktigt tema som drömmar var jag mycket intresserad av då, och är nog ännu och drömmer gärna någon nice dröm. Annars var jag nog grabbig, alltså :D int nå fel me att vara brud såklart, men jag var inte och ville inte vara någon flickpojke eller något bara för att jag råkade vara intresserad av drömmar. Det var inte SÅ jag menade det, att jag var intresserad av drömmar.

Nåja, vad är det att ha traummor över. Nu finns det feminina brudar som har starkt motorintresse och som var på billinjen i yrkis. De sminkade sig, och hade feminina frisyrer och var "flickor" riktigt stereotypiskt, men hade bilintresse. På samma vis hade jag "drömintresse" fastän jag var grabbig grabb.

Detta är inte något man sku få skriva i dagens lättkränkta tider. PK-brigaden får itkupotkuraivarit och förklarar att det är ingen betydelse alls och att kön bara är en social konstruktion, och att det inte ligger något som helst sanning i stereotyper annat än som social konstruktion, och sådant. Men vem bryr sig.

Sedan lånade jag boken och gick förbi apteket, då jag drömde något om natten att jag gick förbi apteket och såg husfasaden, så jag tänkte att jag sku göra det på riktigt. Och såg samma fasad som i drömmen. Det var dock inte fråga om någon riktig sanndröm. För det första så kanske det undermedvetna skulle ha lett mig dit den dagen då jag drömde om det, och mitt medvetna skulle ha hiffat först då jag befann mig där att jag drömde om det i natt. Och för det andra: Jag tänkte hela tiden att jag som i drömmen ska gå dit, medvetet. Inte var det då alls fråga om en riktig sanndröm, fastän sådana också finns-som inte har någon annan logisk förklaring än att det var en riktig sanndröm.

Nå iaf. Jag rökte Marlboro Lights Menthol den dagen några och tyckte det var gott, fast jag ej annars hade som vana att röka menthol. Det var mysigt med lite "rökare" alltså några tobakar- eller några "smilar" För en tobak kallades för "smil" på nian och året efter av någon anledning. Typ i skolan: "Ska vi fara ut på en smil?"
Nu blir det väl gråt och tandagnisslan av lättkränkta moraltanter om högiselever skulle röka i skolan, nuförtiden. Det lite hörde till ännu då jag var på nian att coola killar och tjejer skulle röka-fast det var ju löjlig högismentalitet-men alla hiffade liksom grejen, och tobak var ju gott och nikotinet gjorde den grå vardagen mysigare. Ändå tills man slutade upp med rökningen december 1999. Då mistade man nog nikotinet i typ ett år framöver. Jag rökte mer eller mindre regelbundet från 16-22. Och började andas lättare på några veckor efter att jag slutat. Det gav merdrive till att hålla sig fortsättningsvis-även om det bara var en känd tillfällig irritation-som avtog då jag slutade.

Det jag upplevde var att jag var "snällare"så länge jag "fick" röka. Då jag slutade röka blev jag hårdare av mig. Många andra har upplevt samma sak som slutat. Det beror på att nikotinet inte dämpar känslorna direkt, utan man måste ta itu med dom, eller något. Antar jag.

Jag skrämde mig även med tanken att en vacker dag om jag inte slutar, så blir det inte lättare att sluta andas fast jag slutat röka-då emfysemen kommer som ett brev på posten typ.. jag märkte först sedan jag slutat att det kändes fräaschare och lättare att andas-då jag väl rökte så tänkte jag inte på det och märkte inte ens det. Jag bara märkte att det mittialt blev ännu lättare att andas efter några veckors rökstopp. Den irritationen är helt godartad, och så gått som alla vanerökare upplever att det blir lättare att andas några veckor efter rökstopp.

Nåja. Mot kvällen kom några kompisar. Den ena kompisen sade att man ska inte raka sig helt skini då man är i milin, för hans kusin har berättat att då man är ute i skogen på manöver så skaver hjälmen mot flinten om man är skini, så man i värsta fall får skavsår i hivu.

Haha, jag talade med en bekant om just detdä ironiska med att extremt politiskt korrekta människor, som t.e.x. unga akademistuderanden brukar vara inte så sällan, så att dom är extremt politiskt korrekta och systemtrogna och blir jättearga om någon understår sig att vara av annan åsikt än dom, eller om dom understår sig att kritisera detta system, eller tro på konspirationsteorier, eller uttala obekväma sanningar.. Vi höll med varandra om att denna drift är vilja foga sig och fjäska samt vara lojal systemet och makthavarna, har att göra med människans flockmentalitet och något sorts överlevnadsdrift. Men det som är det ironiska i kråksången är att vem som styr så har egentligen ingen skillnad. Skulle te.x. nazister ha makten, så skulle de vara lika lojala mot dom som dom är mot dagens makthavare, och vad makthavarna anser att är ok och politiskt korrekt. Huvudsaken är att de vill underböja sig och fjäska för makthavarna. Vem som har makten spelar ingen roll. Det är mycket ironiskt att de unga akademistuderandena inte förstår det! :D En obekväm sanning? Ja, sannerligen för dem..

Det är sådana som brukar mest tro på officiella sanningar. Officiella sanningar, som ofta visat sig vara helt fel. T.ex. den officiella sanningen om att psykedeliska preparat inte har medicinsk verkan, vilket även myndigheterna börjar öppna ögonen för och inser sakta men säkert att dom haft fel. Att LSD och Psilocybin kan vara mycket bra preparat mot djupa depressioner och neuroser. Som ett exempel bara. Istället har man gett folk preparat som faktiskt på riktigt VARIT farliga och utan effekt, som SSRI.

På lördag så tycker jag att det så mycket som möjligt ska vara precis så som det var 17.11.2001. Det var också en lördag.  Då drack jag en Kopparberg päroncider och en kopparberg jordgubbscider (ren jordgubb då. Dom hade inte uäkiserat den cidern då ännu med att sätta lime i den) samt åt en påse med Hot Rods. Jag lyssnade på The Exploited's "Punks not dead" skiva samt på Loudpipes cd "Downhill blues". Senare mot kvällen for jag till Serendi. Och en kaveri sade att jag ser ut som en sfinx då jag satt där.

Tidigare på dagen sken en blek novembersol och jag åt en brödkebab och läste en intervju av Deicide frontmannen Glen Benton i en Terrorizer tidning från år 2000. Alltså ett år gammal tidning då. Där Glen Benton förklarade att han har genomgått skilsmässa och utbrott av diabetes, och kan bara säga att det som inte dödar, stärker.

Så var det en bild på honom där han cyklar och drar typ nokka och flinar bara helt rento. Han hade tagit psilocybinsvamp, och var hög på det då fotot togs, berättade han i intervjun.

Det var någon som skrev, att Elsa Beskow nog tog psilocybin, för de fina skogsmålningarna och sagorna som hon gjorde lär ska vara just psilocybin-trippiga av sig. Inte är det ju omöjligt.

Nu kom jag mittiallt bara att tänka på ett barndomsminne. Det var sommar 1988 och jag och en kaveri var hemma hos en annan kaveri. Han bjöd på ispinne och vi fick spela på hans Vic20. Vi spelade ett stil flygspel och hade roligt. Mittiallt går kaverin som var han som vi var hos förbi datorn och snubblar på elsladden så strömmen bryts mitt i spelandet. Jag och den andra kaverin blev arga på honom och skällde ut honom efter noter. Vi skällde på honom och så då kaverin som hade gått på elsladden sade något till sitt försvar så såg vi bara argt på honom och slörpade på våra ispinnar. Liksom "Slöörp! Slöörp! Slöörp! Slöörp!!

Heh. Nu kan ongar vara hemska nog! Vi slurpade i oss ispinnen han bjudit på efter att vi skällt ut honom :P Jag vill minnas att vi blev så sura på honom så vi for därifrån kort därefter. Riktiga egoister, det är nog vad ongar brukar vara! Otacksamma och egoistiska ongar var vi just då iaf!

Jag minns nu bara mittiallt här en dröm jag drömde lördagen 10.10.1998. Jag drömde en realistisk och klar dröm att jag var på nåt kotibileet och en bruds kännykkä ringde hela tiden (man talade om "kännykkä" då ännu, inte det mera vardagliga "telefon".) Det var brudens morsa hon var i strid med. Hon klagade att morsan hennes tycker hon är dum. Jag sade att det må låta som ett kliché, men inte är du dum! Man kände liksom love vibes från henne, men det kom folk och störde oss och det harmade lite det då jag stod face to face och talade med henne.

Sedan slog klockan 12 på natten. En moraklocka slog Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Direkt efter att den slagit 12 kom det en in i vardagsrummet med ett vitt lakan över sig och rasslade med en kedja och sade att han är ett spööööke!!! (Han hade humor, och fick ett spontant infall att leka spöke då klockan slog--12, alltså spöktimmen.)

Hoppas jag skulle drömma nå bra drömmar nu snart här igen! De sku va nice att helst slippa på nåt traditionellt hederligt 90's aktigt kotibileet!!! Det borde finnas en 70-talsstad, där allt skulle vara precis så som det var på 70-talet och en 80-talsstad där allt skulle vara precis så som på 80-talet och en 90-talsstad där allt skulle vara precis så som det var på 90-talet. kanske olika stadsdelar i staden för olika epoker av nåt årtionde? Iaf skulle man inte låtsas om som att det är nu. Utan typ 1998 eller så. Därmed skulle inga bilar och ingen musik efter det var tillåten i den stadsdelen. Det skulle vara en riktig nostalgitripp liksom!

Hehe, på tal om Mortiis. Jag blev 1996 så influerad av Mortiis långa texter (fast han knappt sjöng nåt alls) så jag började skriva liknande fantasihistorier själv. Hehe, det är roligt att läsa dom ibland, men nu var jag lite för mycket copycat nog.. Det var inte helt samma, men vem som helst som kände till Mortiis skulle ha sett att Mortiis influerade mig gällande skrivning...

Tänka sig! Det är redan 20 år sedan jag studerade i Ekenäs, och det var tunnelvecka 9-13.11.1998. Jag var på en kurs om rusmedel. Tunnelveckor var valbara kurser som man fick ta, inga ordinära skoldagar. Jag slapp inte in i dom andra kurserna, så jag hade ett överlångt "jullov" sedan, minst sagt. Nästan 2 månader. Men ärligt talat så var det jätteskönt. Det var första året som var så rento. De andra åren med H-Julia etc var sedan mindre rento.

Det var bara flickor på den kursen. Ja, utom jag. Jag var enda pojken, det kändes lite sådär. Det var i sjukis aula det var, och det var en massa sjukisbrudar med. Jag minns att jag hade känningar av en tand och tänkte att hoppas den inte börjar krångla! Det var nåt tillfälligt, för den började inte krångla. Jag var i tandläkaren maj 1999 sedan, och det var rätt ok, bara att Salminen drog ut några visdomständer och borrade några gånger under sommarens lopp. Fast det var juh bara schamanistiskt. Jag sade det också åt Salminen då han sade att dethär kan kännas lite nog! så sade jag ba att de värre att bli borrad! Så skrattade han bara.

Uppdatering: Nu, då klockan snart är 15 idag(fredag) så minns jag fredagen 16.11.2001. Jag var på väg hem från jobbet och gick genom bussis väntsal. Väl ute hängde ett par fjortisar (På sidan mot busshållplatserna) Jag hörde nåt mummel bakom mig, och vände mig om och frågade: Häh? Så frågade dom om jag kan gå till Alko och köpa ut åt dom. Jag skrattade och sade: En mä teille osta, te ootte ihan liian nuoria!  Dom sade naturligtvis: No eikä olla! Jag sade åt dom: Oottakaa pari vuotta vielä! Och fortsatte att gå. Nu är dom väl runt 30 båda två. Så går tiden.

Ett minne från hösten 1995

Det var en gobbe som jag och kompisarna sedan 80-talet hade kallat för "Ladagobben" då han körde en gammal vit Lada 1200, och sedan brukade parkera ibland någonstans och bara sitta i den. Han brukade bara sitta i den också då den stod parkerad utanför hans hus. Så vi tyckte det var lite roligt, och började därför kalla honom för Ladagobben.

Engång då jag och en kaveri gick förbi hans tomt och såg Ladan som var parkerad utanför, så kommenterade vi skrattande om honom. Kaverin sade: Och sedan då han dör så står det säkert i hans begravningsannons "Insomnade stilla i sin Lada"  Och jag skrattade och sade jåå. Ögonblicket efter så såg jag att han satt ute på gården hans i en trädgårdsstol, och han måste ha hört alltsammans, för så skitiger blick han gav åt mig, så är det få som gjort. Det var lite nolot nog måste jag säga =)

Det var lite liknande som 1989 då jag var uppe i kiosken. Så stod det en gobbe där och blängde på mig. Jag tänkte inte desto vidare, men sedan då jag hade köpt vad jag hade köpt och var på väg ut ur kiosken, så sade han åt mig "Sä oot kuulema soittanut naapureiden ovikelloa ihan turhaan!" Då visste man nog inte riktigt vad man skulle säga, för det hade jag och mina kompisar faktiskt gjort .:o Och man trodde man var typ osynlig då man gjorde dessa hyss, men tydligen int.Vi gjorde alltså så, att vi ringde på någons dörrklocka, och sedan sprang iväg.

Sedan gjorde vi det på en dörr som vi hade gjort flera gånger. Så just då vi är på väg så öppnar en kärring dörren och ropar efter oss att pojkar, ni ska inte ringa på här mera! De bor en gammal tant här, å hon blir så rädd alltid då det ringer i dörrklockan!

Så då vi hade ringt på potokällartantens dörrklocka hela sommaren 1989 från och till. Sedan var vi uppe på gården till grannen till potokällartanten efter vi hade gjort det. Så kommer kärringen i huset ut och frågar att vad vi har där att göra. Vi drog en story om att någo äldra pojkar jagar oss. Dendär vakiostoryn. Hon trodde nog på det. Så kommer potokällartanten ut på sin backa och ropar något argt och gällt. Jag hörde inte ens vad hon ropade då hon ropa så argt och hysteriskt. Men granntanten sade allvarligt: Hon sa att hon har ringt till polisen. Polisen kommer nog snart!

Så for jag och kaverin till mitt, ingen annan var hemma då. Jag var lite nojig. Mittiallt ser jag en kvinna stå utanför och vifta att vi ska komma och öppna. Mitt nojiga sinne fick det först till någon socialtant, att nu har vi gjort oss skyldiga till något riktigt tokigt, att vi hamnar på uppfostringsanstalt typ, men så såg jag att det bara var kaverins morsa.

Jag öppnade och hon frågade kaverin att va har ni riktigt ställt till med nu igen? En gammal tant ringde åt mig och var så ledsen och sade att ni har ringt på hennes dörrklocka hela sommaren!

Det for nog lite överiks. Att man engång ringer på någons dörrklocka och springer iväg är ok, men det börjar bli antastande om man fortsätter med det i samma dörr. Två gånger är två gånger för mycket. Och hon var nu ändå en ensamstående 80+ tant. Eller som det stod i en dörrklocka i Karis engång, eller nedanför dörrklocks-knappen: Dörrklockan är ur bruk! (Fråga förbispringande skolflickor varför) Det var alltså i närheten av Karjaan Yhteiskoulu.

Detdär påminde mig om sommaren 1990 då jag var kaveri med en som sedan samma år lite senare flyttade till Sverige med sina päron och lillsyrra och så en annan som flyttade till Åland med sim morsa och syrra 1991. Vi hade busat lite i Tallmo och gjort andra fuffens där under sommaren, så vi hade kanske lite dåligt samvete. Jag och två kaverin var hos ena kaverin. Ingen annan var hemma. I en höghuslägenhet i Tallmo en mulen dag i juli 1990. Mittiallt ringer det på dörrklockan. Detdär typiska klock-ljudet för höghus-dörrklockor hörs: Kli-klinng!  Vi blir tysta och avvaktar. Så hör man från trappuppgången en ilskiger gobbe som sade högt något med arg ton vi inte alls hörde.

Typ: röröröröRÖÖÖRÖRÖRÖÖRÖRÖRÖÖÖRÖÖÖRÖÖÖ!!!!  Så såg vi alla 3 på varandra och vi alla 3 fick kollektivt intrycket att det var en arg gobbe som ringde på dörrklockan, och någon annan arg gobbe ropade typ nere vid dörren till trappuppgången något argt om oss och våra bus. Direkt efter ringde det på dörrklockan igen: Kli-klinng! En Tomppi, han som sedan flyttade till Sverige, viskade att Ner på golve alla! Dom kan ju sii oss från fönstre! Kämppän var på första våningen. Så for vi alla 3 ner och ligga på golvet, medan dörrklockan fortsatte att ringa. Till slut ropade Tomppis syrra från brevinkastet. Då öppnade vi, och det var bara hon som hade kommit till Tomppi och sagt att han ska hem och äta. Vi blev inte liiite nojiga alla 3, så var det bara Tomppis syrra, haha! Att någon gobbe sade nåt argt i trappuppgången var ren slump, och i våra paranoida hjärnor ropade han nåt argt om oss och våra bus.

Så var det sensommaren 1988 just då jag hade börjat känna den ena av jassarna, en såndän Jan. Vi var nedanför ett radhhus av någon anledning, och Jan började kasta småsten på ett fönster. Jag tänkte att han nu bara håller på me sitt och brydde mig inte så mycket. Jag njöt av naturen och såg upp mot tallarna på gården. Mittiallt hör jag en arg gobbe som ropar något argt: SATAN POJK!! Jag springer fullt åt vänster och kaverin sprang åt höger.

Sedan hittade vi varandra igen och for till mitt. Vi pratade lite om det och sade att int såg han vem vi va int! Puh, vilken tur!  Mittiallt ser jag en gammalmodig "fafa-cykel" utanför. Jag frågade förvånat att va e dedä för cykel? Så ringer det på dörren och gobben öppnar och pratar med farsan och sade att Jag såg inte att din pojk va me, men frugan påsto att hon såg honom. Men han såg ju att det var Jan som kastade småsten. Gobben, som var en pensionerad polis, kom riktigt in i tamburen och frågade att va va de för en din kompis? Så sade jag helt fel namn och sade att han bor i Bäljars, fast han inte bodde där. :D (Farsan visste inte heller vart han bodde eller vem det var, så jag kunde ljuga fritt. Vafan skulle jag ha börjat tjalla något för. Jan gömde sig i mitt rum. Farsan var nog arg då gobben hade gått och sade att det var nog sista gången han fungerar som beskyddare åt mina kompisar. Men han iddes inte säga att han gömde sig i mitt rum.

Jag kom lite att tänka på potokällartanten här av någon anledning. Och sedan det legendariska höstlovet 1987. Då potokällartanten i sin nojja trodde att vi hade kastat sten mot hennes fönster, fast vi inte hade gjort det. Bara för att kaverin gjorde en kaströrelse mot hennes hus. Då hon kom ut på backan och ropade argt och hysteriskt: VIELÄ YKS KIVI NIIN MINÄ SOITAN POLIISILAITOKSELLE!!

Eller som då potokällartanten hade ringt ganska uppskärrad till någon granne, och sade att "något rött" hade susat förbi på gatan mitt på natten. Hon hade sett det från fönstret. Det låter ganska spooky UFO-aktigt :D Men kanske det var baklyktan på en Honda Monkey eller något.

Nog kan man drömma tokiga saker förresten, som att en kaveri drömde då i tiderna att jag och en flicka stod nakiga uppe på taket på huset mittemot potokällartantens hus(kaverin bodde i det huset där jag och dendä brudn stod nakiga uppe på taket i hans dröm) och potokällartanten öppnade fönstret och frågade oss: Tahdottekste kortsun?

På tal om att ringa på dörrklockor och springa undan, så sade en kaveri att han har utvecklat en sådan teknik i detta hyss, att han går in i något höghus. Ringer på dörrklockan, och springer sedan uppåt för trapporna, istället för neråt och ut.Sedan kan man flina för sig själv, då man riktigt hör hur dom öppnar dörren, och kanske släpper ut ett svärord eller något och stänger dörren igen. Jag tyckte det lät roligt. Så efter några dagar beslutade vi oss för att vi skulle göra så tillsammans, bara för att jag skulle liksom testa och se hur kul det är. Det var våren 1991.

Vi for till Bäljars och in i ett höghus och ringde på en dörrklocka på första våningen, så sprang vi uppåt. Vi hörde hör dörren öppnades, och PANG! smälls argt igen. Så gick vi sakta ner, men kaverin råkade bullra till. Då vi var ryggarna vända mot just den dörr vi hade ringt på så öppnas dörren mittiallt igen. Vi sprang fullt nerför trapporna och någon kommer springade efter några steg hör vi på fotstegen. Men det var inte tid att vända sig om och se. Innan vi kom ut hörde vi en arg kvinna som ropade strängt: TE ETTE SITTEN ENÄÄ SOITA SITÄ KELLOA!

Äventyr, äventyr. Som underårig var man friare på ett helt annat sätt. Systemets grepp var liksom inte lika strängt och obarmhärtigt som det är åt vuxna människor. Somliga ongar ägnade sig åt sport, jag och mina kompisar gjorde hyss istället. Det var mer spännande och fritt. Inte något kollektivt sport-stuk. Det är inte så enkelt som att bara göra "hyss" även det krävde träning och stort mod. Och utveckling av olika tekniker att springa undan och gömma sig och så. Det kändes så jävla nice att känna sig som en typ outlaw då som ongi, som "vi och dom" ungefär =)

Det kom iaf hösten 1989 ett finlandssvenskt ungdomsprogram vid namn "Stationen" på lördagar. Det var ganska humor ibland. Det var typ ett magasin-program gjort med ganska stor humor, men dom pratade änså om samhälleliga saker och så, sådant som var aktuellt, vill jag minnas. Engång kom det en musikvideo dom hade lagat tydligen för humorns skull. Det var någon jappe som gick i en park i hesa under sommaren och han sjöng om vad som hände, medan videon visade det. Det var ungefär (sången i sned text): Engång promenerade jag i parken, och det kommer ett gäng emot. Jappen bar på en gitarr och hade jättelångt skägg och hår nästan ända ner till reven! (Det kom en stereotypisk hippie emot honom med 2 hippiebrudar)

Han rökte något ur en pipa och frågade om jag också vill smaka?(Hippien rökte pipa och räckte pipan mot jappen. Jappen sjöng alltså inte framför kameran. Men han sjöng berättande i själva låten) Jag sade: Vad är nu detdär för onödigheter? Eller nå liknande. Man såg då jappens läppar rörde sig då han frågade det. Så sade han att man börjar sjunga: (någon refräng på engelska jag inte minns. Något typ slagord) av det! Så tog hippien ett bloss och refrängen började sjungas. Kameran for stundvis mot hippiens och de båda hippiebrudarnas fejs,och alla var jätteglada och typ i ekstas.

Så frågade han igen att vill du smaka, och räckte fram pipan mot mig. Jag tänkte att nåja, det kan ju inte skada att ta ett bloss. Jag tog ett bloss, och DÅ! Jag började sjunga *refrängen* Och videon visar hur han tar ett bloss, och sedan också blir hög, och dansar bortåt tillsammans med hippiena då musikvideon tar slut. Haahahaha! Det var så jävla humor! Man hade hört om hippien just i sånadär roliga, komiska och ironiska ordalag, så man förstod att det var hippien som de parodiserade.

Nu ska ingen yngre läsare tro att hippien var något som man som 12-åring visste om eller något på det sättet hösten 1989. Det kändes som fullkomligt jättegammalmodigt och out, och något som var för jätte, jätte, jätte jääääÄÄÄÄÄÄÄTTTElängesedan, då hippien var mainstream i slutet av 60-talet och början på 70-talet. Det kändes garanterat lika länge sedan 1989, som det känns för ungar nuförtiden.

Men det var en jävla humor musikvideo. Sku vara kul att se den någongång igen!

Sedan kom Yy-kaa-koo på söndagsmornarna som var bra. Det var 2 jappar och en brud som hade det programmet. Hösten 1990 kom istället Kako-Oy, där juontajana var en gammal kärring och en fjortisflicka. Dom hade Raptori på besök engång i studion minns jag och spelade en Raptori-musikvideo och Horsepower minns jag med att vara på besök. Och jag minns att den som man då tyckte snygga fjortisbrudn frågade ironiskt att mitä Horsepower sitten tarkoittaa? Hevosenhäntää?

Vittu Raptori var nog sjukt! :D Just låtar som Oi Beibi och sådana :D