Lågisminne-en gammal kärring som kom ner till skolgården.

Engång var jag och en kaveri och tredje och brotades och kinades i lågis. Vi var där var ingången till köket för köksorna är nuförtiden. Alltså det är insyn dit från Nabogatan, och folk som går förbi där kan se vad som händer om den siir ner dit.

Vi kinades och brotades alltså där. Året var antingen 1987 eller 1988. Det var vårtermin iaf. Så då vi gjorde det så dök det mittiallt upp en kärring i kanske 80-årsåldern dit och sade på finska något att "älkää hurjastelko" sådär, och vi ska vara snälla med varandra! Hon var glad nog då hon sade det, och såg glad ut. Så sade hon såhär: Kyllä minäkin osaan päättää! Så såg jag och kaverin på varandra och börja gapskratta. Kärringen såg fortfarande glad ut och sade: Niin!

Så talade vi om henne senare, att hon måste bara ha gått förbi och sett att vi kinades och därför kom dit ner. För hon hade ingenting med skolan att göra, eller väntade inte på någo barn eller någo sådant. Vi drog slutsatsen att hon hade bara gått förbi på Nabogatan och sett att vi kinades med varandra, och därför helt spontant kom gående till oss. Fast vi tyckte bara det var roligt, haha!

Hon dök upp helt mittiallt bara. Hon måste ha kommit gående nerför rakt mot oss från gatan helt enkelt. Och vi såg henne då hon stod framför oss och hon börja prata med oss. Hon måste ha gått mot oss då vi brotades, och vi inte märkte något annat just då. Riktigt bara att hon gick på Nabogatan och kom ner till oss då hon såg att vi brotades.

Jååå, så mindes ja nu mittiallt bara kvällen till den 16.1.1992. Det kom en amerikansk polis-serie från tv:n då på på torsdagskvällarna, In the heat of the night, och som jag såg på. Det var torsdagskväll då, och handlade om någon drugdealer som sålde knark åt ungdomar och rånade banker. Sedan kom Pulmuset direkt efter In the heat of the night. Jag såg på det också. Haha, jag minns alltid introt. Han gobben i huset såg uppgiven ut, satt på vardagsrums-soffan och gav en sedel åt alla som kom och begära. Hans två ungar, frugan och t-om. hunden, medan det sjöng: LOVE and MARRIAGE, LOVE and MARRIAGE! Efter det var klockan i köket kvartföre tolv och jag åt en såndän kam innan jag gick och lägga mig.

Jag såg som nästan alla andra teinare på allehanda jenkkiserier som barn och tidig tonåring. Tills jag som 16-17 bara tröttnade så på detta ständiga USA! USA! USA! Nåväl, jag såg nog på Rooman Sheriffi och Salaiset Kansiot även efter det. Jag började se på Rooman Sheriffi, för att sheriffens dotter var så snygg. Så blev det bara att fortsätta se på det. Samma såg jag på Salaiset Kansiot för att Scully var så snygg. Det var ju åtminstone ögonfröjd i dessa serier.

Så minns jag engång vårterminen 1989 då vi var hos en familjebekant och jag såg på Miami Vice med deras två ungar som var lite äldre än mig i vardagsrummet, då deras farsa kom in i rummet och förbjöd oss att se på det. Pojkarna blev jätte upprörda, men kunde inte göra något annat än att stänga tv:n. Sedan sku dom tala med farsan i enrum om varför de inte fick se på Miami Vice. Så sade han ironiskt typ, jaha ja ska ha ett litet möte med pojkarna! Och ursäktade sig åt de andra vuxna, som satt i köket och åt och drack vin.

Nästa år, 1993, kom ju The Shining på tv på en torsdagskväll 14.1. Jag tyckte den var boring, men jag hamnade ju att se på den, för underförstått var det sedan i skolan, att bara kristna, nördar och de som är sena i uvecklingen inte ser på den då den engång kommer på tv. Och att vara sen i utvecklingen/barnslig är den värsta mardrömmen för en högisongi. Högislogik =/

Och då var man ju på en tuff tonåring. Trodde jag.

Som det var en kvinna i samma ålder som jag som sade i höstas då vi talade om ungdomar och drickande. Hon sade såhär; I vår ungdom tyckte man ju att den som int drack va helt döbbrig! Och så var det då. Man var en separe, kristen, sen i utvecklingen, barnslig, you name it, om man inte drack då jag var typ 15-16. Liksom konstig på ett okarismatiskt sätt. De som är konstiga på ett karismatiskt sätt är sedan typ "sjuka" krogclowner och typ... Juha Valjakkala-personligheter (LOL!), som nog inte är som alla andra, men ändå har karisma och energi och får brudar och kan spela sina kort utan att tappa ansiktet. Som liksom är "The real thing" och inga posörer. Som inte räknas som nördar och/eller weirdon. Förstår ni, kan ni sätta er in i hur jag menar? Detta gäller främst de som är under 25 alltså. Dessa saker.

En som är konstig på ett onormalt/okarismatiskt sätt i högis var någon nörd som klädde sig som ett litet barn, och aldrig hade smakat på tobak eller alkohol. Och typ inte visste vad Halli-Disco var för något. Enligt den tidens högislogik iaf. Han var antingen en loner, eller hade opopulära, okarismatiska liknande vänner. En flicka som var konstig på ett okarismatiskt/weirdot sätt var typ en tyst flicka som inte gjorde något väsen av sig och inte sminkade sig eller brydde sig desto mer om kläder-eller var så blyg så hon inte vågade klä sig bättre eller sminka sig fast hon skulle ha velat. Medan en brud som var konstig på ett karismatiskt/normalt sätt var typ en punkflicka som färjade håret svart och hade Guns'n'Roses eller Skidrow-skjorta och trasiga jeans och näsring. Alltså inte någon nutida sådan, som bara är formad av typ husis unga journalister! :D Det var mycket friare då på 90-talet och inte i färdigt stöpta former på samma sätt, som att man nuförtiden "måste" kalla sig för feminist om man ser ut så, och och man ser ut på vilket sett som helst också för den delen.

På ett sätt är det jätte-enkelt i den åldern. Man bara byter stil, så ser folk en på ett helt annat sätt. Och speciellt modigt för brudar att göra så, då brudar är mer kollektiva än pojkar, och har hårdare tryck på sig att vara som "alla andra." Fast det är inte populärt bland ungdomar mera att klä sig efter deras musiksmak eller att vara subkulturell på något sätt. Helt förståeligt och logiskt, då det inte är något rebellvärde i det mera.

Hehe. Jag minns nog flickor som var nördiga och tysta i sjuan. Och i nian var dom så kova, så kova. Rökte etc. Men-det fungerade väl som en biljett till popularitet att tuffa upp sig, så att säga. Även om det inte är tufft att röka, naturligtvis inte. Men enligt högislogik.

Alltså det var väl mera kutym förrivärlden. Jag minns att schacki rökte vid sidan om den stora häcken mot Bulevarden alltid. Och bakom muuntajan. Fast jag inte rökte mycket och inte röker nu så var jag också bakom muuntajan och rökte några gånger. Jag tyckte att det skulle ha tappat sin charm att röka varje dag, men då var det ibland avkopplande aktivitet mot det stressiga högis och spännande att man gjorde nåt otillåtet. Jag minns ännu den spänningen och ivrigheten i det. Nikotinet gjorde ju att den känslan bara eskalerade. Sedan ropade någon engång då vi var bakom muuntajan: GURU KOMMER! och tobakana ner i marken och ingenting kunde han bevisa. Han sade bara argt att kom bort därifrån!

Och engång vårterminen 1993 då jag och en Mannsn och en tredje som jag inte minns hade varit ute och röka på rasten i nian så var det två lärare, Laku och Rut, som stod utanför den gamla bakdörren till gymnasiet, då vi kom gående från Bulevarden och in i skolgården. Vi kom gående emot dem, då vi for in till högis via den vägen. Rut frågade att har ni rökt? Så skrattade bara Mannsn till och sade att nää-i! Så sade hon med bekymrat tonläge: Ni får int gå å röka på rasterna, dehär va sista gången! Laku sa ingenting.

En lärare, Pasi, brydde sig inte alls om att ongarna rökte. Han rökte ju själv också, så.

Det var ju 16-års åldersgräns för att köpa tobak den tiden. Först 1.3.1995 blev det 18-årsåldersgräns. Så det var mycket enklare för folk i den åldern att köpa tobak då. Annars också sågs det mycket mera mellan fingrarna än nuförtiden. Fast för all del, man fick enkelt kvarsittning om t.ex. våran klassföreståndare i nian Iris Juntunen eller någon annan lärare såg att man rökte.

Men jag minns just vid sidan om häcken mot Bulevarden. Där var det mycket synligare. I nian mars 1993 minns jag engång då jag var på väg ti stan med en på rasten. Så var det fullt med schack som stod där och rökte. Det var en från åttan som frågade kaverin som jag var på väg till stan med att: Köper du tobak åt mig?  Å gav pengar. Så sade han: De e ingen skillnad om de e mjukt eller hårt paket, bara de e röd Marlboro!

Han som sku ha röd mallu röker Camel nuförtiden. För jag såg honom i butiken i våras, å då köpte han två askar Camel.

Jag var engång där jag också och röka. Det var en kall och snöig och solig januaridag 1993. Vi hade sluppit tidigare än vanligt från jumppan, så alla andra klasser hade lektion ännu och det var ganska tyst och lugnt. En Kalle bjöd en röd nortti åt mig, då han ville ha sällskap ut och röka. Så for vi vid sidan av häcken och rökte båda två en nortti. Nikotinet steg miellyttävästi upp i huvudet, och vi talade om Napalm Death, som denne Kalle diggade fullt. Och om någo andra band också, och om musik överlag. Jag hade min prätkärotsi på mig och känder mig vaaner.

Heh. Jag såg det inte själv, men jag hörde att det var några typer i stan som blev tagna på bar gärning då de satt inne och rökte i Fokus café. Då jag var i högis alltså. Mittiallt ska jumppalärarn för flickorna, en såndän Siva, ha kommit in i caféet och nästan tjutit upprört: Sitter ni här å röker?! Det var kanske därför jag sedan drömde om att en kaveris morsa frågade: Men sitter ni här å röker?

Sedan hörde jag hösten 1993 att det var 2 brudar från Pojo som hade börjat i gymnasiet, men dom slutade. Jag hörde att dom på morgonen innan dom for till skolan, satt utanför hälsocentralen och drack konjak, så spydde den ena av dem i språklabbet sedan.

Vet inte om det stämmer, men det sades att hon sniffade bensin från hennes mopotank, och att hon hade luktat bensin i något skede och kommit med en nalle och verkat hög och sagt: Siii på denhär nallen, e den inte golliger?!  Ja, inte vet ja. Men det låter nu ganska hc!

Ganska surrealististiskt nu som fullvuxen då man tänker på att ongarna rökte så friskt i skolan. Och att de drack. Visste deras föräldrar om det? Liksom småglin var vi ju! De vuxna borde ha gapskrattat och talat om för oss att vi var småglin, och inte ge oss den illusionen att vi var "stora" Även i den finlandssvenska ungdomsserien "16" röktes det friskt och det var kotibailut där det dracks. Nuförtiden sku hälsoministeriet få nervstärv om det sku visas sånt i tv riktat åt den åldern. Men det var ju mycket tolerantare förrivärlden. Nu är det intoleranta och stränga tider vi lever i. Förr var föräldrarna också toleranta och köpte ut alkohol åt ungar i den åldern. Nu tror jag att föräldar blivit intolerantare även på den fronten.(mina föräldrar gjorde det förvisso inte)

Förrivärlden talade man om att baila och kotibailut. Nu har det länge varit på finska att man bilettää istället, och kotibileet. Även svenskspråkiga pratade om att baila.

Heh. Jag kom att tänka på engång som 16 då vi hade en pulikärring att köpa ut kalja åt oss. Dvs mig och min kaveri. Så for hon till butiken och köpte 10 flaskor Lapin Kulta. Kaverin tyckte inte riktit om Lappe och sade lite besviket: Aj du köpt Lapin Kulta? så vräste pulikärringen: DUGER DE INT NU DÅ!? Så sa vi bara: Jåå! Jåå!! De duger nog!

Jag mindes nu mittiallt bara en sak. Och den saken är den, att då jag våren 1983 gick på gatan. Jag var på väg med syrran och dagmammans barn på väg till skolgården och bolla, så vi hade varsin boll med oss. Så tappar jag bollen invid en grannes tomt, och bollfan rullade nerför hela backan ända till garaget och jag sprang efter den fullt. Tur att ingen var hemma.

Det var sådana grannar, som var jättetarkka med allt. Det sku ha varit big nono om dom skulle ha sett att jag sprang på deras backa. Jag kände mig iaktagen och det var precis som om jag skulle ha klivit typ över Berlinmuren och sprungit mot öst då jag sprang ner på deras gård. Den jämförelsen gjorde jag inte då, men i efterhand har jag gjort den jämförelsen, för det kändes jätte skrämmande och nojigt att springa ner på deras gård!

Då sku de nu fan ha varit: HALT! HALT!! *En alarmsiren samt hundskall av vakthundar i bakgrunden*Och sedan: Brratatatata!! Och det skulle ha varit där! Så sku gränsvakten ha ilsket sagt: Ihr verdammter Kapitalistischer Schweine! :D

Men det fanns faktiskt flera partier i DDR. Ett nationaldemokratiskt parti, ett kristet parti, ett bondeparti och ett socialdemokratiskt parti om jag minns rätt. + då kommunistpartiet som hade dominans. Det var ungefär som i Finland, att det finns många partier, men de driver alla typ samma sak ändå i stora saker, som att EU är något fantastiskt jättebra t.ex. Med litet undantag för Sannfinländarna. Minipartier är sedan en sak för sig. Jag skulle hellre rösta på det ärkekonservativa "Sovjet innan Gorbatjov" kommunistpartiet KTP än på någo stora partier! Och såg är jag ingen kommunist alls eller röd övh. Men dom är iaf kommunister på riktigt, Finlands kommunistiska parti är inget riktigt kommunistparti. Det är ett revisionistiskt poser-parti som tror sig vara kommunistiskt, och ändå får det stödpengar från EU!! Men är man poser och sell-out så är man.

Det är ungefär som att man jämför gammal Darkthrone och Dimmu Borgir. Darkthrone var ett black metal band på riktigt, medan Dimmu Borgir är kommersiella sell-outs, och inte black metal på riktigt. eller Cradle of filth sedan!! :P Uääk!!

Ungern och DDR var nog de bästa socialistländerna att bo i. I Ungern fanns det ett jättehårt Blackmetal-band vid namn Tormentor redan på 80-talet.

I ungern var det friast av socialistiska länderna, och ganska ok infrastruktur. DDR hade sedan igen den stabilaste och bästa infrastrukturen. På 70-talet såg många även i väst att DDR var ett exempel på att en någorlunda vanlig infrastruktur också kunde gå i en öststat. De från östeuropeiska länderna brukade bli förvånade över hur fattigt de i Sovjetunionen levde, alltså vanligt folk, i jämförelse med dom, då de turistade i Sovjet. Med undantag från typ Rumänien, som var ett veritabelt helvetshål som var värre och fattigare och strängare än sovjet. Också Albanien, men det var en neutral kommuniststat, som Jugoslavien. Albanien såg både Sovjet, USA och Jugoslavien som imperialistiska fiender. Vill man ha en bit av genuin hårda och stränga linjens kommunism, så ska man resa till Nordkorea! Det vore kul att resa dit och bara se detta land med egna ögon. Det finns en Jaka Parker som han heter på youtube, som är indonesisk diplomat i Nordkorea, och han har filmat mycket genuint material från Pyongyang. Som en soldat som står och mumsar i sig mat vid ett gatukök och liknande vardagliga saker som han filmat där.

Heh. Som jag såg en satirisk teckning år 2002. Bush sitter uppe på ett helt berg med kärnvapen och pekar ner mot Kim Jong Il och ropar: Olet uhka maailmanrauhalle! Medan Kim Jong Il ser förvånat mot läsaren, med ett stort frågetecken ovanför hans huvud. Det var ganska rolig och satirisk teckning. Den var i KTP:s tidning.

Men nej, kommunism är bara skit :P Och likaså KTP, som menar att vinterkriget var Finlands fel. Helt ding-dong, men dom har ingen makt och kan aldrig få någon makt. Därför skulle jag hellre rösta på dom än på något stort parti. Men det är intressant hur det var i olika öststater ur samhällelig och sociologisk synvinkel. Liksom skillnader samt olika kuriosa. Som att det fanns ett heavyband i DDR vid namn Formel 1 som spelade i östtysk tv också och liknande saker. Det är sanning med modifikation att västaktig och västmusik var absolut förbjudet. I Albanien och Rumänien var det iofs det. I Albanien kunde man få 25 års fängelse om man lyssnat på västmusik.

Ja kom nu mittiallt bara ihåg en dröm som jag drömde i slutet av 1990. Och den drömmen var sådan, att jag mitt på natten såg ut ur vardagsrumsfönstret, och en från paralellklassen såg riktigt skrämd ut och försökte ropa något åt mig, men jag hörde inte ett knyst. Allt var helt tyst. Han befann sig mitt ute på gården. Han gick av och an och såg rädd ut och såg vädjande på mig och så exploderade han mittiallt! Det var en ganska kuslig dröm.

Jag drömde som barn en liknande dröm att något exploderade ljudlöst. Det var på det lilla sättet, att innan dom bygde det gamla posthuset, där som det är nåt gym och Kela nu, så var det ett gammalt mörkgrönt trähus där. Som såg ut som typ Villa Villekulla lite till arkitekturen.  Dom byggde posthuset typ 1984? Dom rev det gamla gröna huset typ 1983-84. Jag drömde som liten typ 1981 att jag var i bibban och såg ut från fönstret till det gröna huset mittemot. Mittiallt bara exploderade huset! Helt ljudlöst. Bräderna bara flög upp i luften. Det var faktiskt en psykedelisk dröm. Jag minns att jag satt och mindes den drömmen en fredagseftermiddag i slutet av januari 1994 då jag hade kommit hem från skolan.

Alltså dehär e ett jättebra clip! Nu då jag skrev om Pelle Miljoona-låten Moottoritie on kuuma som jag lyssnade på mycket i början av 1999 och då jag fick 98-99 nostalgi för typ 79/80 då jag var riktigt jätteliten, så kom det faktiskt en ny film hösten 1999 som just handlade om sommaren 1980! Vid namn Pitkä kuuma kesä. En ren slump eller vad? Då kändes det jätte-retrot och för jättelängesedan. Det skulle föreställa sommaren 1980. Då Finland var ett svartvitt "Kekkoslovakien" tyckte man.

Det är inte alls samma sak om man jämför 2000 med 2019. Men som jag har förklarat otaliga gånger tidigare så beror det inte på att jag blivit äldre bara, utan det beror på att allting blev mycket modernare och mycket annorlunda i tidsglappet mellan 1980-1999 än vad det har blivit mellan 2000 och 2019, där endast typ mobiltelefonerna utvecklats snabbt. Det hände mycket mera under 80-99. 2000-2019 har varit stagnation om man jämför med 80-99. Så för en 22-åring idag så kan inte 2000 alls kännas som för jättelänge sedan eller så, då det varit så stagnativ period. Inte iaf alls lika länge sedan som är 1980 var för mig 1999.

Men iaf. Detta filmclip är jättebra! Det spelar Moottoritie on Kuuma i jukeboxn, och det låter och ser 1980 ut. Liksom finsk musik, Kekkoslovakien och en cool bil mot slutet av clippet då bilar ännu var BILAR etc. På ett sätt verkade det hederligt som fan 1980. Det var moderna tider då, men inte postmoderna tider. Liksom brenkkuu, mimmejä ja rokkenrollii.. Kesä -80´!!  intryck får man av dehä clippet! Liksom ungdomligt inhemskt å hederligt liksom. Dom har det verkligen fått att se ut som om detta vore sommaren 1980! Tror nästan att jag ska sätta på min Hawkind "Levitation" LP, som är från 1980, nu!

Tänk så lite det är fast i. Bensastationen och typerna laga dom att se ut som om det vore 1980, samt Opeln, men annars är husen och naturen i bakgrunden ute precis som man sku kunna tänka sig såväl 1980,1999 som 2019!! Men annars så är miljön i bensastationen och personerna och ser ut precis som då jag var jätteliten vesseli år 1980!!! För jag tyckte bensastationer och bilar var stil, och drogs till dom och ville alltid fara och tanka med farsan just 80-81.  Dom har lyckats bra, för man sku faktiskt tro att detta är 1980, om man inte skulle veta att det i själva verket egentligen är 1999, men dom låtsas som att det är 1980, då händelserna i filmen utspelar sig då.

Och i nästa inlägg ska det b.l.a. handla om då jag var en lågisongi och då vi sku skrinna i jumppan och en från högis som kom till omklädningskoppin i Sahara och lekte att han var separe!
https://www.youtube.com/watch?v=_yDQPNJU8TI

Ett barndomsminne som har med språk att göra.

Jåå ja minns sommarn 1985 då jag var utanför barndomshemmet och cyklade. Sådär som lortar nu gör. Cyklar av och an för att man tycker det är roligt.

Så kom det 4-5 pojkar som jag inte alls kände och kom cyklande. De stannade där och talade med mig. De var finskspråkiga, och jag talade ju också finska med dom. Diskussionen kom in på svenska och en av dem sa att han kan svenska. Den andra pojken sade: Kyl mäkin osaan!

Sedan skulle vi alla säga på svenska hur gamla vi var. Jag sade att jag är 8. Så sade ena pojken att ja e 9 år och så och så många månader. Så sade ännu en pojke att Ja e 9 år å ja kommer int riktigt ihåg hur många månader. 

Jag kände mig nologer då jag inte hade tänkt på hur många månader jag är.

Det var aldrig tal om något svenskhat där. Och det är vad jag märkt nog ett rätt så marginaliserat fenomen åtminstone här i byn. Ömsesidigt är det nog. Nog har finlandssvenskar också haft fördomar mot finskspråkiga.(Ekenäs är väl mera så, men Ekenäsbor tror ju sig också vara lite bättre finlandsvenskar än andra finlandssvenskar, så) Personligen är jag tvåspråkig "blandras" så jag känner mig lika hemma i båda språkgrupperna. Men vilken TUR att jag inte är rikssvensk!! ;-) Hej, detdär var menat som skämt mot våra rikssvenska bröder på andra sidan av viken. Hoppas ingen rikssvensk blev KRÄNKT. Vi slår er i Hockey ännu engång någongång. SUOMI FINLAND PERKELE! :-)

Det att jag har foten i båda kulturer uttrycker sig b.la. på det sättet att jag tycker om och förstår mig på sådan finsk musik, som finlandssvenskar i regel inte gör. Som Juice Leskinen t.ex. Ändå har Juice gjort en låt som han sjunger på svenska. Han var en beläst och intelligent man, fast finlandssvenskar i regel tycker att han var en juntti, vad jag märkt. Fördomar finns det så mycket av.

Hehe. Som en kompis då vi såg på Kaurismäki brödernas rock dokkare "Saimaa Ilmiö" från 1981 kommenterade skrattande då Juice Leskinen var på scenen: Sådär kan man nog bara sii ut i Finland!

På tal om artister. Morsan diggar ju Evert Taube. Jag minns någongång typ 1987 då hon hade lånat någon Evert Taube-skiva från bibban, så såg jag i inre fodralet så var det några bilder på Evert Taube. På en bild minns jag att han såg lite allvarligare ut och var bakom en såndän gammalmodig mikrofon, som jag som barn tyckte att såg kuslig ut. Och på en annan bild var han redan en gammal gobbe, men spelade friskt på sin luta med friliggande bassträngar och såg jätteglad och livlig ut medan han sjöng. Ungefär som att han skulle ha sjungit: ÅÅ HEJ ÅÅ HOPP, OCH EN FLASKA ROM!!

Han var ju en tagarkarl nog, och drack rätt mycket, så inte är det omöjligt.

Vad Juice sade, att han avskyr olika flockar och flockmentalitet i en intervju från år 2000 som jag såg på i youtube. Han sade typ att om man ansluter sig till någon viss grupp att då intervjuaren frågade att : Miten sitten ihmisen käy kun hän massaan asettuu?  Så svarade Juice: Hän hylkää ihmisarvonsa, aivoille ei ole enää mitään käyttöä.   Det är inte politiskt korrekt att säga så nuförtiden, då alla så starkt måste ta ställning. Alla måste t.ex. kalla sig för feminister, för att vara "goda" människor typ nuförtiden. Det var sådan mentalitet som Juice absolut var emot. Som då någon, uppenbart förvånat, frågar: VA?! ÄR du inte feminist?!  Öh. Näe? Alla är inte såna flockmänniskor som du! Skulle jag svara. Man får fritt vara vad man vill, jag bryr mig inte alls eller får med istappen i reven moralpanik om någon är feminist, kommunist, nationalsocialist, eller vad som helst- men om man börjar angripa en för att man inte är anhängare av någon speciell "ism" så då skulle jag med gott samvete svara just så.

Han sade också att han alltid känt sig lite utanför, även i gäng som människorna är liknande som han , för att han är så sjuttons blyg. På något vis känner jag onekligen igen mig i det vad Juice sade. Jag är rätt blyg, men det visar jag aldrig upp nuförtiden. Tvärtom, ger jag nog ganska socialt intryck tror jag. Inte visade Juice heller upp sin blyga sida precis, fast han var sjuttons blyg egentligen.

Så har jag också alltid känt mig lite utanför i typ någo keikkor och så, där det är folk som ser ut som mig också. Men även bland släkten. Jag är mera en betraktare av mig än följare eller någon "cool" krog-clown. Men intet fel i det. Betraktare har det alltid också funnit.

Nåja. Vi är ju alla barn av vår tid också, så nog är det ju såklart kollektivt. Jag kanske är mer kollektiv och lik andra än vad jag anar. Åtminstone är jag inte någon "individualist".  Människan är ett flockdjur, och människan är inte något isolerat väsen. Allt är energier som går igenom allt. Jag menar att människohjärnan mera är som en egots "antenn", som bara koncentrerar och kanaliserar energierna i ett illusionärt ego. "Antenn-teorin" förklarar också saker som telepati. Kanske även energierna är illusionära, om kosmos är en illusion och den verkliga verkligheten finns bortom kosmos ramar?

Nu menar jag antenn som en metafor, om någon nu inte förstod det.

Bara en så enkel sak, som att jag aldrig har någo andra byxor än jeans på mig, så gör att jag bara på det lilla sättet är barn av min tid. Svarta eller blåa, men alltid jeans. Aldrig nåt annat.

Jag drömde en jävla stil dröm häromnatten! Jag drömde att jag var i Klaus Schulzes studio på 70-talet och talade med Klaus Schulze. Han såg ut som på 70-talet. Hans studio var på något sätt uppe i Karis vattentorn/observatorium, i ett mellanrum innan man kommer in i observatoriet. På något sätt förstod jag honom bra, och jag talade också ganska bra tyska i drömmen, fast jag annars är dålig på tyska. Så jag kunde bra kommunicera med honom.

Så spelade han något stycke som lät ungefär som hans första och min favorit Schulze-skiva "Irrlicht" från 1972. Fy faan vad det lät bra i drömmen! Skulle jag vara musiker, så skulle jag försöka återskapa det jag hörde i drömmen. Tydligen kan man drömma stil drömmar ibland fortfarande! Klaus Schulze är en av mina favoritkompositörer absolut! Irrlicht skivan låter så ovanlig, för att han använde sig av en söndrig orgel då han spelade in den, och satte ännu till att det vad han hade spelat in i studion, spelades baklänges på LP:n. Med resultat en jättekall och rymdig skiva. Spacemusic i ordets sanna bemärkelse, eller Kosmische Musik, som man sade i (väst)Tyskland den tiden. Lyssna  på den i youtube vetja! Eller köp den på cd eller LP-ännu bättre! Jag hörde den första gången oktober 1999 hos mitt då en kaveri hade den då han hälsade på. Bandade den på c-kassett, tills jag köpte den på cd september 2000. Nu har jag den i två olika Cd-tryck, samt på LP. En av mina favoritskivor genom alla tider!

Ett annat mastodont rymd-mästerverk är Tangerine Dream's "Zeit" likaså från 1972. Det är jättebra det också. Det är mera "deep space" atmosfär, medan Irrlicht mera är "cold space" tycker jag. Irrlicht är också som att man sku vara vid nordpolen en smällkall vinternatt och se upp mot stjärnhimlen. Sådant intryck ger den åt mig iaf. MYCKET bättre än någo mainstream-skit!! Det skulle vara en ära att någongång få skaka hand med Klaus Schulze! Hans musik har betytt verkligen mycket för mig de senaste nästan 20 åren.

Som det var någon som kommenterade om Irrlicht på youtube:
"One of the most powerful, dramatic ,mind blowing and intense albums I ever heard in my life. I urge everyone to listen to this classic with a open mind and with the volume up to 20."

Och en annan:

"+Earl Brown   I agree....the true dark side of the moon...no musical recording comes near this work."

Och:
"It blows your mind away....haunting and disturbing material, a masterpiece, thanks Klaus."

Och:
"I vividly remember bying this album on digipack CD around 2009. One night when I had the house all to myself I put this album on and doused all the lights. The moment the sweeping organ notes emerged from the darkness it felt as if my body was struck by a lightning bolt. It's the only time I've actually had chills run up my spine perfectly synchronised to the music itself. Undoubtedly one of my favourite albums of all time..."

Jag håller med i allt vad dessa kommentarer säger.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg en dröm jag drömde i slutet av januari 1999. Jag var med hela "HAGU98" gänget från min dåvarande skola i en sorts "bussbåt" Som var som en buss, men det var en båt-ute på Läppträsket. Vi talade där i bussen med varandra. Vi stod alltså upp och talade med varandra och en brud frågade mig något rätt glatt (lite blygt?) som jag inte minns. Jag såg mot visarklockan framme några sekunder, och började fundera på om detta är en dröm?

Det var liksom surrealistiskt/psykedeliskt att vi flöt där ungefär vid Läppträskets vänstra sida på denna båt. Det påminde typ om en såndän "citybåt" med stora fönster, som finns i många storstäder som det rinner en å/flod igenom, och som brukar kuska främst turister. Ni vet typ vad jag menar, fast jag inte vet vad dom officiellt heter. Bara att den var lite mera bussaktig. Så hoppade det en levande liten mask ut ur min telefon. Den hade haft sin roll i "Mato"-spelet, som alla kännykän hade då den tiden, och som jag också spelade. Jag drömde att det var en levande mask, som hoppade ut ur min telefon medan jag satt där i båten :D

Så drömde jag i slutet av augusti en fredag 1998 också en dröm som hade med Karis vattentorn att göra. Det var något finskt Black Metal-band som hade en låt där dom sjöng såhär: Nyt lähdetään ylös vesitorniin/Astraalisesti leijutaan hissinkuilua pitkin

Alltså det finns ett gammalt hissschackt i Karis vattentorn, men ingen hiss. Bara ett mörkt gapande svalg där. Bakom dörren alltså. Det tyckte jag var spännande som liten. Att det liksom var ett svart gapande svalg där bakom dörren (som ju var i lås.) Skulle man ha öppnat dörren, skulle man ha fallit rakt ner. Det var den hissikuilun som dom menade i lyriken i detta bm-band som jag drömde om.

Och så drömde jag engång 1984 att jag var i lekis igen. Och jag satt surt och såg ut från fönstret ut på gården i musiksalen, medan lekistanten spelade på piano, och de andra lekisbarnen sjöng någon barnsång, som gick typ: Trallalalalalalla-LAAA,LAAA, LAAA!!!  Typ: Det var en sån jätte-fiin daaag! Och så tog den slut. Så pratade jag med ena lekistanten Kerstin i lekis, och hon sade något argt, medan en såndän Anna glodde på mig-en av barnen. Så var min lärare i ettan och tvåan Gunnel också i lekis, och hon blev arg på mig och ropade: SAATANA! PERKELE! Haha, det var så humor i drömmen, att en gammalmodig "fröken" som hon var-en riktigt gamla tiders lärare-så skrek hon så! :D

I ettan så hotade Gunnel en med att skicka en tillbaka till barnträdgården stundvis. Och jag min daiju gick nästan typ på det i ettan! :D Det var typ det värsta man kunde tänka sig i den åldern, att man skulle bli skickad tillbaka till barnträdgården. Sexornas pojkar gjorde narr av den tanken, då de satt upp en plansch på väggen i första våningens korridor att det och det datumet klockan det och det, så skickas trögisarna tillbaka till barnträdgården. Gunnel måste även ha hotat dom i tiderna, då de skämtade om det, LOL!

Nu, då det är 20-årsjubileum sedan det var det legendariska året 1999 så tänker jag försöka kort alltid berätta vad jag gjorde exakt dessa tider för 20 år sedan. Ja drömde ju om dendä bussbåten riktigt i slutet av januari 1999 en lördag. Med andra ord 30.1.1999. Men jag minns andra saker jag gjorde den dagen också som jag kommer att berätta då dagen närmar sig.

Nu för 20 år sedan så hade skolan i Ekenäs börja och allt var vardag liksom. Typ Pohjolan Liikenne och en sur busschaffare med mörkt hår och mustasch  minns jag från den tiden, då jag brukade ta mig med buss till Ekenäs då.  Jag lyssnade mycket på Pelle Miljoonas "Moottoritie on kuuma" låt då också. Och det var smällkallt och stjärnorna tindrade minns jag. Sedan körde jag och en kaveri omkring i Billnäs och rekognosera, då kaverin var efter en brud som bodde där. Det var en smällkall söndagskväll som vi körde omkring där och rekognosera.

Jag minns att engång 1987 då jag och morsan åkade hem från hennes jobb dit jag kommit direkt efter skolan (det var 2 km hej! man sku lika gärna ha kunnat gå!! :D) Men iaf. Busschaffarn steg in i bussen då den var vid Fokus och han såg att det hade stigit in folk i bussen medan han var borta. Och det var just den sura gobben med mustasch, för jag kände igen honom då jag igen började se honom 1998/99. Han sade argt: Jumalauta, mä olin hetken tuolla toimistossa, ja tänne keräntyy jostain heti väkeä. Teidän pitäisi odottaa ulkona!! Blaablaablaablaa, sade han något surt. Men vi gick fram alla och betalade, så slutade han gnälla och bara körde surt. Vi tyckte att han var jättekonstig. Och då cirka 98/99 så var det någon sur busschaffare som hade fått klagomål som just körde i Pohjolan Liikenne hörde jag av morsan, och jag misstänker att det var han.

Haha, då jag 1990 lyssnade på Black Sabbath-låten Paranoid så visste jag inte vad det betydde, men jag antog att det var typ någon biblisk term eller så, då det var Black Sabbath. Jag tänkte mig att någon vuxen skulle förklara typ något bibliskt svammel som att typ såhär: En Paranoid är en stor fest, som är typ engång på 2 miljarder år, där gud och djävulen möts som vänner och med änglarna och demonerna på varsida av bordet, där dom rådslår om olika saker, och sedan äter mat och dricker vin tillsammans Haha, jag hittade just på en egen biblisk myt! :D Något sådant svammel skulle man kunna tänka sig skulle kunna stå i typ bibeln.

Det var nog förresten en varg jag såg för en liten tid sedan. Samma varg hade synts till i närheten typ en vecka senare, samt att det hade varit vargspår på Läppträsk-isen. Och det såg precis ut som en varg. Formen, svansen, färgen allt vad jag såg. Som det heter "If it walks like a duck and looks like a duck, then it probably is a duck" eller någo liknande amerikanskt ordspråk som finns.

Nu mindes jag mittiallt bara om en såndän Linda, som gick i samma skola som jag efter högis hösten/vintern 1993, och som var ungefär i min ålder. Jag satt i skolans "aula" och det var ju marktelefoner som var kutym under den tiden ännu. Med tillhörande telefonkatalog. Hon Linda ringde under tidig vintern 1993(typ slutet av november/början på december) hem till morsan sin och började kinas om någo temperamentsfullt. Någon frågade hennes pojkvän vem hon talar med. Pojkvännen sade knappt hörbart: Mamma. Eller man såg det på hans läppar att han sade det.

Så kina denna Linda och talade om "dendär Bodyguard filmen" Något om den filmen kinades hon om också. Alltså den som fysiskt videoband-köpfilm vad jag förstod.

Så skrek hon nästan åt sin morsa och efter en liten stund smällde hon bara fast telefonluren i örat åt morsan sin och sade vid nästa ögonblick argt såhär: Satans, perkeles morsa!!

Sedan sade hon åt sin pojkvän såhär: De e nog bäst att vi far å äta (dvs till skolans matsal), för annars säger dom väl igen: Linda äter ingenting!  Och hon sade det parodiskt i samma tonläge som man sku kunna tänka sig att någon bekymrad tant skulle säga det i. Och "Ääter" i högsvenska istället för äter.

HAHA! Jag kan tänka mig att dom skulle ha sagt så jåå! Hon tyckte inte riktigt om att äta, då hon var rätt sällan i matsalen och åt. Så var det en annan brud som had någo bantningspiller med sig i en mörkgrön ask minns jag. Va de nu sen va för betär Preludin eller någo! :D

Det är förresten den 5.2 i år 25 år sedan jag senast lyssnade på min Venom-Possessed LP! Jag köpte den november 1993 och diggade den inte riktigt, eller den första Venomen som jag köpte var bättre, så det blev att jag lyssnade mera på den, sedan den andra och tredje. Så tänkte jag att jag ska låta bli att höra på den så länge som jag bara kan! Bara på skojs skull tänkte jag så, och nu är det snart 25-år sedan den rullade på min skivtallrik senast! Men snart ska jag sätta på den igen. 5.2 i år, eller så lördagen innan. Tammitusan de ska bli början på februari 1994 nostalgi då!!! Denna skiva kommer att fungera som en tidskapsel, då jag kommer att höra samma låtar  som för 25 år sedan första gången på 25 år!!! Det kommer att bli kul! Sku man bara kunna tillverka en tidsmaskin och på riktigt fara tillbaka till dessa tider och hälsa på!!

Men, Venom nappade inte riktigt på det sättet då just. Men humor band har det ju nog alltid varit. Inte allvarligt på något sätt, men ett humor/komiskt typ skitit rock'n'roll band, som är ännu skitigare och roisigare än Motörhead! Fast sådana jämförelser är out of date sedan typ 80-talet...

Men man blir alltid på glatt humör av att lyssna på gamel Venom!

Nu vet jag förresten vem jag har sett lika ung ut som alltid. ARI KOIVUNEN, för han har alltid också sett jätteung ut. Tack och lov har jag aldrig haft en lika lortaktig röst som han dock-det skulle nu bara fattas det! Men bara för att se hur ung han såg ut då för typ 10 år sedan och för att jämföra med mig själv så såg jag ett typ 10 år gammalt youtube clip på honom då han var 22. Han såg ut att vara 15 där, och folk kommentera så. Eller att han ser ut att vara 14-16 och inte 22. Någon annan tyckte ironiskt också att siinäpä oikea "äijä". 

Då man blir äldre är det bara en fördel, men det var inte alls roligt förrivärlden. Man såg så ung ut att det gick en bra bit över 30 innan folk börja tolka mig som fullvuxen och inte som en under 25 åring naiv "ung vuxen".  Tänk er sedan hur det var att se ut som en teinare då man var 24!! Som det var en från österrike som sade då jag sade att jag var 27 år 2004.: 27!?!?! You look like 20!! Or almost 17!!

Så var det en brud i Ekenäs som sade sommarn 2000 åt mig om jag ens har åldern inne att vara på krog, då jag såg ut som 17 enligt henne. Det är ju lite ledsamt att säga, men inte väcker grabbar som ser så unga ut några känslor hos något yngre, jämnåriga eller äldre brudar än 23. Knappt hos 18 åriga brudar heller, då jag såg ut som 17.  På det sättet var det lite synd, för annars skulle man ha kunnat få något seriöst då den tiden, och etablerat sig kanske. Det är ett skede i livet då det i allmänhet är enkelt att skaffa en livspartner åt sig, då man studerar och träffar folk och det är mer singlar och så. Men i grund och botten blir betydligt mer brudar, både unga och gamla, attraherade av mig nu än då. Var det någon som sade att karar mognar som whisky? Det har jag märkt hos mig själv iaf.

Ari Koivunen är alltså absolut ingenting jag diggar!! :D:D 00-talets värsta mainstream-skitmetal, och soundet polerat på ett just såndänt jättepoppigt och jättedåligt sätt. Urk så skit! Och nå fucking Idols? Jag har aldrig i hela mitt liv sett på varken Idols eller Big Brother.

Tänk att jag inte har tänkt på det förut. Ari Koivunen ser ungefär lika gammal(eller ung) ut som jag sett ut i samma ålder som han. Men annars är det fullkomlig kommersiell poser-meininki hans tempor, tycker jag. Typ Långt hår: check. Nyckelknippskedja: check. Visa pirutecken med handen: check. Gnälla om "heavy" eller "metal" i varje intevju: check.  Förstår ni hur jag menar? Liksom klichéaktigt och poseraktigt.

Tack och lov är inte denna "metal" våg mera i ropet som den var typ dessa tider. Som värst 2006-2009. Varje mainstream "metal"band man hörde i radion var ju överpolerat skit, och i vissa fall även övermelodisk skit-melodierna skulle ha fungerat bättre i pop emellanåt än i tyngre rock. Dessutom var det ingenting nytt alls sedan 80-talet, bara att soundena blivit så överpolerade så det var helt hemskt. Det var det enda nya elementet.

Intet fel i det att det inte är nytt såklart, även jag föredrar gammalt och tryggt så att säga som jag lyssnar på. Banden behöver inte vara gamla, men musiken ska vara så man någorlunda kan relatera till den musiksmak jag haft sedan ung. Men man sku ju tycka att mainstream-folk vill höra nya saker mera.

Vill man höra på "sankarihevii" så ska man sätta på typ Dio's gamla skivor istället för någo 00-talets överpolerade skräp.

Här på denna bild i Iltalehti torde han vara 23-24. Just sådär liten och lortaktig ut såg jag också då jag var 23-24!! Tur att jag inte fattade det själv då, för man sku ju bara ha blivit ledsen, och lite skulle man ha kunnat göra åt det. Testosteron och anabola steroider en ordentlig kur kanske? Men inte just nåt annat. Man ser att han försöker posera seriöst där, men all seriositet försvinner, bara för att han ser så liten och lortaktig ut. Så är det bara.
https://www.iltalehti.fi/viihde/a/200811048536670

Såg jag en varg?

Jag var ute och gå i lördags, och promenerade till Läppträskets östra strand via åkern, då jag tycker att vyn då solen sjunker där är stil som fan alltid i början av januari. Minns första gången jag såg på solnedgången i en början av januari. Det var år 2000! ! Fan vart tiden går!! Jag vill vara purung och naiv igen, men denna gång vara en riktigt bad boy!! Fördelen med att man inte var en sån då, är att man ser mycket yngre ut än man på riktigt är nu. En Bad Boy är så tidig i utvecklingen och mogen, så han ser nog garanterat ut som sin riktiga ålder som lite äldre, om han inte ser ännu äldre ut!

Men jag går tvärsöver åkern. Med kullan "Etterkila" ovanför mig. (Namnet Etterkila? Syftar det rent konkret på ormar, eller att kullen är relaterad till Thursar/trolldom? Antagligen syftar det rent konkret på ormar, men sådana begrepp kan väcka intressanta associationer dock. Och vid kullar, där det traditionellt förekommit olika slag av trolldomsriter här uppe i Norden iaf.. intressanta saker.)

Då jag ser åt sidan, så ser jag något som går på åkern. Något djur. Det är flera hundra meter ifrån mig, men lunkar sakta mot bilvägen. Jag tycker färgen är mörkgrå/brun, men den var så långt borta så jag såg inte noga. Svansen var i form av en chäfer, men jag tyckte den var för liten för att vara en räv, absolut.

Jag ropade åt den högt och grovt: EEY!! Den stannade upp och jag såg att den vände huvudet och såg rakt mot mitt håll kanske 5 sekunder, sedan sysslade den med något annat. Sniffade på marken, vände sig lite mot mitt håll, men vände igen och sniffade mot marken där. Jag ropade instinktivt åt den liksom, att jag nog såg den minsann.

Jag for till Läptträskets strand och tänkte att vafan, börjar jag också se i syne och ser vargar överallt? Jag såg bakom mig några gånger då jag var där, men jag såg ju ingenting annat än brakel där var jag stod. Men jag var inte rädd, då den vände sig och såg på mig och sedan såg bort efter jag hade ropat så fick jag en känsla att den inte var farlig iaf. Om det nu var en varg? Kanske det var en chäfer på rymmen? Jag såg inga andra människor där iaf.

Den hade försvunnit då jag en stund senare travade bort från området. Från åkern hade den iaf försvunnit. Nu var det lite spännande nog måste jag säga. Om det nu var en varg. Rätt kul också för den delen.

Haha, Iltalehti får en att skratta igen med sina superytliga reportage om superytliga människor. Som Iltalehti engång intervjuade en s.k. "Anarkist" (Som inte var det på riktigt, utan en typisk låtsasrevolutionär medelklass-kvinna, som egentligen är så systemtrogen och mainstream som det bara går att vara. Med andra ord raka motstatsen till att vara revolutionär)

Det står att hon var "Häikäilemätön anarkisti" och man såg på hennes naiva blick och smajl att hon faktiskt trodde så på riktigt, och såg sig som en anarkist på riktigt, LOL! Och då man såg i hennes instagram så var hon 100% politiskt korrekt och mainstream, och rackade ner på folk som inte kallade sig för feminister etc. Med andra ord en politiskt korrekt anti-rebell, och inte någon rebell eller anarkist på riktigt. Men det är ju tryggt att vara på låtsas och bara leka så. Ungefär som det är mycket tryggare för barnet som kör en tramp-formula bil, än att han sku köra Formula på riktigt. Det kan jämföras med det.

Som det var någon kvinna som sakligt och objektivt motiverade om varför hon inte kallade sig för feminist. I "anarkistens" instagram. Så svara den s.k. "anarkisten" bara såhär: LOL! you, jos et ole feministi  Det var hennes s.k. motargument mot ett sakligt argument. Förresten, om man är revolutionär så ska man väl inte kalla sig för sådant som är ett modefenomen i det nuvarande politiska systemet, och som är helt mainstream och som folk följer flocken likt fjällämlar? Just behovet att vara snäll, lydig och som "alla andra" och kalla sig för feminist (för att man rädd att bli mobbad och utstött annars?) fast det skulle räcka med att säga att man är för jämlikhet mellan könen.

Som det var någon som kommenterade i kommentarsfältet om henne typ att "Tuokin vinku-maija menee heti huutamaan poliisit paikalle, jos joku kehtaakin olla hänen kanssaan toista mieltä"  Ironiskt, då hon ska låtsas vara emot samhället och polisen och det ena och det andra. :D

Nåja. Det kan väl ge någon sorts psykologisk trygghet i världen att tro sig vara anarkist. En sk. "trygghets-tutt" att suga på. En trygghets-tutt som är 100% accepterad av systemet också, för den delen.

Riktiga anarkister levde i typ Frankrike på 1800-talet och kastade bomber. De var inga politiskt korrekta haschtomtar och storfinansens nyttiga idioter, som nuförtiden.

Häromdagen lyfte Iltalehti upp en 32-årig kvinna som kallade sig för satanist. Och det var i mitt tycke iaf löjligt och ytligt då man läste om henne-men också löjligt och ytligt då man läste kommentarerna. Det verkar som att de flesta fortfarande tror att man är antingen kristen eller ateist. Att man antingen tror på kristendom, eller så tror man på ingenting alls övh. Att det inte finns något mellanting. Sådär enkelspårigt tänker folk faktiskt i regel. Liksom kristendom och telepati är samma sak, tänker folk felaktigt. Både kristna och ateister(=eller egentligen s.k. "skeptiker") är förresten bra på att gnälla och jankka och komma med utnötta klichéer. I synnerhet då man läser på kommentarerna.

Skulle kunna skriva mycket mer om enbart det, men det orkar jag inte göra nu. Istället ska jag berätta lite om denna "satanist" till att börja med.

Det stod att hon ser Satan som som någon makt som styr livsflödet (symboliskt då, då hon egentligen är ateist).. men tror inte på någon andlig verklighet eller existens efter detta. (Inte för att jag tror att egot fortsätter efter dödens inträde, bara abrahamistiska religioner tror väl så naivt och egocentriskt, men detta tillfälliga ego är bara en illusion som upplöses vid dödens inträde. Jag tror att Energin/anden går vidare, och hör redan till något mycket större än ens eget tillfälliga, ynkliga jag/ego. Dödens inträde innebär endast slutet på det tillfälliga egot vi är fjättrade i, men det kosmiska kretsloppet fortsätter) Och säger  att en satanist är sin egen herre och sin egen lyckas smed. Riktigt i dagens egocentriska JAG! JAG! JAG! melodi. Med andra ord så är satanism då enligt detta samma sak som nyliberalism! :D

Det vad hon "tror" på är bara nyliberalism, egocentriskhet och behov att visa sig, samt rätt och slätt ateism. Hon trodde inte på något liv efter detta eller någon andlig verklighet och så förklarade hon, och så. Om man är ateist så är det konstigt att man kallar sig för religiös. Det att hon valt en "satan" image åt sig beror bara på att hon är uppmärksamhets-sökande och dramatisk av sig, men egentligen är hon en ytlig och egocentrisk materialist. En helt ordinär, långtråkig egocentrisk nutidsmänniska med en materialistisk/mekanistisk tolkning av tillvaron, när allt kommer omkring. Som, otroligt nog, skrämmer vettet ur kristna, då hon kallar sig för satanist.

Det ligger inte i mitt intresse att förbjuda det. Men det är så sjuttons löjligt bara, och jag vet att seriösa ockultister, som faktiskt tror på en andlig verklighet, inte alls tycker om sånthär, då folk kan missuppfatta även dom som om att vara egocentriska ateister och materialister, som vill vara "coola".

Hennes väg är raka motsatsen till t.ex. seriösa ockulta vägar samt t.ex. buddism, där det egna egot är ingenting, och räknas bara som en illusion-där man söker ett "bortom" ett befriande från reinkarnationscykeln till att nå den verkliga verkligheten, bortom kosmos vidder. DET är PÅ RIKTIGT. Vad denna kvinna ägnar sig åt är bara ytlig TEATER. En sann andlig sökare har ingenting att vinna på att leka tuff och vara jag-centrerad. Snarare tvärtom.

Varför ska man förresten välja en symbol, som inte kommer från ens egen kultur?(oavsett om man väljer den som symbol för ateism eller teism) Satan är inte en Europeisk figur. Så varför ska man då välja en symbol (för antingen en konkret eller eventuellt teistisk kraft)
som inte har med vår kultur att göra?(Varför välja sedan en symbol från kristendomen, om man vill ta avstånd från kristendomen?) Jag tror att gudafigurer är ett kulturellt filter hos folk, som finns djupt i generna, och det är eventuellt en bro till riktiga teistiska krafter, och lika gudar (inom samma folk) är kanske olika manifestationer av denna samma kraft. Så om man tänker teoretiskt i detta, så går det i princip att använda sig av främmande folks symbolik för att komma i kontakt med samma teistiska kraft, men det är mycket enklare om man väljer den symbol som är mest i samklang med ens egna gener. Jag tror på body/mind/soul-helheten, och då är det bästa att alltid välja de mytologiska figurer som står närmast ens egna genetiska ursprung. Som ett sorts kulturellt/genetiskt filter och bro till den eventuella teistiska kraften.

Sedan finns det drag i de mytiska figurerna som är helt genuina för just det folket. Detta gäller t.ex. asar som Odin och Tor etc, medan t.ex. Loki är en figur som inte är på det sättet bunden till folkets drag. Detta är ungefär så som jag iaf tror. Odin är en symbol också för en individs sökande jag. Som då Odin sökte yttersta sanningen och vände sig till Thursarna. Blev bl.a. Lokis blodsbroder. Och hängde sig 9 dygn i ett träd utan att äta och dricka och fick runornas hemlighet efter det. Runorna härstammar från Thursarna ursprungligen.

Åtminstone denna form av satanism som hon står för kommer från en skallig amerikansk kapitalist-clown vid namn Anton La Vey, som grundade Church of Satan på 60-talet. Och det är så typiskt amerikanskt som det bara kan bli! Pengar och egocentrism. Där är alla dessa "värderingar" som egoism, egocentriskhet och flödar bara! Och ingen riktig andlighet, då dom egentligen alla är hedonister och ateister.

Jag beställde faktiskt den svenska översättningen av Anton la Veys bok "The Satanic bible" och läste den sommaren 1996. Jag hade blivit förvarnad av att det är skrattretande skit, men inte trodde jag nu den var SÅ skit och så skrattretande som den visade sig vara!! Och kristna är, otroligt nog, LIVRÄDDA för en amerikansk skallig ateist-hedonist-kapitalist-clown!!! och deras s.k. "kyrka" :D:D:D

Några helt självklara saker, som att om en man slår dig så ska man slå honom tillbaka var det. Men det är ju så självklart som något självklart bara kan bli det. Sedan några ironiska kommentarer som att "Satan är kyrkans bästa vän, då han hållit den rullande alla dessa år" Det kan väcka lite smajl och nickande då man läser den stundvis-men för det mesta är det en skitbok, och den som söker andlighet i den kommer inte att hitta det.

Anton La Vey var inte Europé då han var amerikan, , men han var inte heller etnisk Europé, så att han kunde ha Satan som symbol (för ens egna njutningar och egocentrism) är ju iofs helt logiskt med tanke på hans ursprung och Satans kulturella ursprung.

Alltså på riktigt?! Varför kan ateister/materialister inte bara grunda en ateistklubb, och inte ens på misstag flirta med ockulta saker-som de på skojs skull gör?! Och namnet "Church of Satan"? Det kunde man tycka var spännande då man var typ 16, men så förstod man hastigt vilket pellejönsseri det är!! :D Men som sagt: Så typiskt amerikanskt!

Det finns en utbrytargrupp från Church of Satan vid namn Temple of Set. Det är en seriösare förening som tror på en andlig verklighet-men vet inte så mycket mera om den måste jag erkänna. Därför skriver jag inte om den desto mera. Dom har också tagit bort all kristen/hebreisk/islamsk symbolik från deras touhun.

Och om denna kvinna i Iltalehti: Ändå har hon döpt hennes barn kristet, fastän hon inte själv är det!! :D:D:D Är inte DET motsägelsfullt? Som om att hon undermedvetet nog egentligen är kristen, då hon ville döpa sitt barn i kyrkan. Det låter i mina öron verkligen förvirrande och motsägelsefullt.

Alltså har ju ingenting personligen emot henne, men skrattar bara åt detta för ärligt talat tycker jag det är förvirrat. Inte illa menat, men det är vad jag tycker. Inte att hon är förvirrad, men att det hon tror på och gör är förvirrat och motsägelsefullt.

Sedan har vi 90-talsfenomenet gravstensvältande ungdomar som brukar associeras till sånthär, men som faktiskt varken har med ateistisk satanism eller med någon annan ideologi eller andlig inriktning heller att göra med. Det var nu bara allmänna vandaler det. Att skända gravfriden är inte heller någon antikristlig handling, utan ren vandalism-så det var ingen logik alls i detta. Det kanaliserades på ett fel sätt, men jag menar ändå att de var hysteriska prästers fel att det hände i grund och botten-då de försökte hjärntvätta ungdomarna i skribalägret, var skitarroganta och förargade dom från första början.

Vad är det med det som folk sade förritiden åt pojkar som ville a långt hår, att Klipper man håret, så blir det långt! Det är en en myt det att håret skulle bli längre av att klippa topparna. Det ser mer vårdat ut ja, men det blir inte längre för det. Det hur långt hår man får är genetiskt.

Vad är det för logik? Med samma logik kan man säga att ät franskisar och chips och drick cokis varje dag, så smalnar du! Eller att man går upp i vikt, om man fastar. Att man blir fet om man fastar och smal om man frossar godis och skräpmat. Eller om man låter bli att träna upp sina muskler, så blir man stark. Eller att om man vänder andra kinden då man blir slagen, så får man respekt. Typ tvärtom-saker man brukar lära ut åt barn av någon anledning =/

Hah! Man sa ju så bara åt långhåriga killar!!! :D Så att frissatanterna skulle få klippa deras hår, då de inte tyckte att pojkar ska ha långt hår-så försökte de lura dom med detta påstående, och sedan bara flinande klippte deras hår typ. "hihi, nu klipper ja ditt hår!"

Jag tror det främst var finlekande frissatanter som sade så åt pojkar, för att de inte ville att pojkar skulle ha långt hår. Inte för att frissabrudar alltid är finlekarsnobbar. Ganska ofta är de rätt så "alternative" av sig på något sätt. Kanske för att frisörsyrket på sätt och vis är ett konstnärligt yrke? Att man kanske kan vara lite av en konstnärs-bohem-brud då också? Liksom dessa motsatser tycks leva sida vid sida i frisörsyket gällande kvinnor. Manliga frissor är sedan lite.. suspekta :D

Oj. Nu ska ingen bli kränkt! :P

Här iaf artikeln över henne som jag skrev om. Jag kanske låter någor hård utdömande av mig. Hon  får givetvis vara vad hon vill, det angår inte mig, men jag blir bara personligen lite irriterad på att man ska kalla sig saker och ting och sedan ändå i grund och botten vara en helt vanlig ateist och materialist, som de flesta andra i princip är i dagens västvärld. Det skapar bara ytterligare förvirring hos folk. Ytterligare svartvitt, kaavamaista tänkande. Varför säger hon inte bara att hon är ateist? Men, man kanske ser sig själv som en intressantare människa, om man kallar sig för någon kontroversiell term?

Och att påstå sig vara satanist om man inte är kristen är samma logik som att säga sig vara Mensjevik bara för att man inte är Bolsjevik! Ironiskt isåfall att välja en figur från kristen mytologi, om man är emot kristendomen.

Men det är så kaavamaisesti och svartvitt som folk tänker. Man är antingen kristen eller så ateist, resonerar folk. Eller kanske muslim om man inte är från detta land ursprungligen. Det finns typ ingenting annat som folk kan vara i någon random Matti Meikäläinen-lippisjannus värld.

Hon får vara ateist och kalla sig för satanist. Det är väldigt personligt vad folk tror på, och många människor vill inte tro på något innan de får helt konkreta bevis, och det är helt ok. Det säger jag ingenting om att hon är ateist. Jag säger ingenting om vad hon tror på. Men man ska inte kalla sig för något annat än just det isåfall. Det är just detta som irriterar mig, att hon blandar in andra termer. Jag är kanske puritan på det sättet, att jag vill att saker och ting ska vara på riktigt. Och inte bara nåt pili-pali som att man kallar sig för satanist men är ateist. Det rimmar faktiskt lika impotent som en frusiger pili i mina ögon!

Att vara på något sätt andlig i sig är helt ok, Jag är inte någon ateist. Men jag är inte vän med de abrahamistiska religionerna eller någo sekter som typ hare krishna eller något sådant. Om man inte tror på en andlig verklighet, så borde man inte kalla sig för något som man kan misstolka som andlighet.

Men, jag vill verkligen inte säga åt folk vad de ska tro på och inte tro på, med undantag av abrahamistiska religioner, som jag tycker man kan säga det åt-då de själva b.l.a. har så länge hållit på så också, och varit skitarroganta mot folk som trott annorlunda.

Detta beskriver i en kommentar i Vauva.fi denna Elses C.O.S.-inspirerade livssyn. Detta är en klockren kommentar!

"Eihän satanismi ole mikään uskonto edes vaan elämänfilosofia - joka ei muuten normi ihmisen peri-itsekkäästä ajattelusta eroa käytännössä mitenkään.

Ainoa ero taitaa olla huomionhakuisuus, itsetehostus ja fetisöinti."

Jag måste påpeka, att i praktiken eroar de inte mitenkään heller deras ateistiskt/mekanistiska syn av tillvaron från den moderna norm-människan.



https://www.iltalehti.fi/kotimaa/a/20fb6526-fed4-4dec-87ce-99a3dbd8f551


Och så om VARG. Wolves, honey, wolves  By Legenda. Köpte skivan november 1997.
https://www.youtube.com/watch?v=GcWISKPzRDU

Nyårsaftnar 97-98.

Jåå  ja kommer ännu ihåg då jag firade nyårsafton 1997. Jag skulle fara till en som bodde i Kanaltorget senare den natten. Ungefär klockan 12 på natten skulle jag vara där. Jag ringde en kompis, som då var kompis, och frågade om jag skulle få komma dit och snacka en stund innan. Han bodde på samma gata så.. Responsen var: Nää, ja vet int. (han hade alltså fest)

Så kom jag ändå dit då klockan var typ 23. Då de var ute på gatan och sköt lite fyrverkerier. Han sade då åt mig då jag kom gående "Hej päron!" och det var en massa andra där som jag inte kände. Det var väldigt barnsligt, men jag förstod att han sku riktigt plocka poäng nu, för att bli accepterad bland "normala" typ. Men shit happens. Vi har väl alla gått igenom våran barnsliga period. Han har dock inte varit någon kaveri på över 20 år. Och det var inte jag som avsade vänskapen.

Så for de någonstans mitti och en kaveri som var där fick inte komma med, och han blev också arg på värden som had fest och kom till mitt sedan litet.

Så for jag till Kanaltorget, där var det bättre kaverin. Värdens morsa var hemma med sin gobbe, då kaverin ännu bodde "hemma" så att säga. Ett par for ut i förväg då vi skulle börja skjuta raketer. Värdens morsa såg ut från fönstret och sade: Nej herrigud, dom hånglar därute!!! Och knackade på fönstret åt dom.

Sedan for vi ut och skjöt romerska ljus. Det kom fullt med fjärilar nyårsraketer och alla världens fyrverkerier då klockan slog 12 och jag stod vid hörnet till missionstorget och pissade. Någon gobbe började sedan gnälla åt värden angående fyrverkerier. Men for sedan då värden visade att han är färdig för strid typ :D

Romerska ljus var stil! Synd att sådana inte finns att få mera (?) Thunderkingarna var också jättebra och kanonslagena sedan!! Både dom röda som såg ut som dynamitgubbar, och de svarta runda som såg ut som gammaldags bomber. Det var tider det!

Det var en kaveri som kastade in ett kanonslag, minns inte om det var rött eller svart, i en telefonkiosk i Billnäs nyårsafton 1991. Ena fönstret spräcktes också. En gammal kärring frågade honom surt: Va de du som kasta in en nyårsbomb i telefonkiosken? :D:D

Med kanonslagen kunde man spränga postlådor till idioter som förtjänade det.

Sedan kom då nyårsafton 1997 som hade blivit nyårsdag 1998 en kaveri med sin Skoda farande vid Kanaltorget. Ena kaverin sade: Hej, *****! (smeknamnet) Jag ropade: ******!!!!!! (smeknamnet) Och just då slirade han som fan och kom till oss. Vi for till hans sedan en stund. Han var nykter och jättearg då han hamnade att fara från festen på min gata innan den hade börjat.

Polisen hade honom att blåsa också innan han kom till Kanaltorget, men han var ju nykter.

Sedan spydde jag följande morgon. Usch! Vi drack sedan kilju hos honom och lyssnade på blackmetal och undrade att varför fan lever man egentligen? Haha, låter emot va?! :D

Jag drömde också innan 1997 dendä drömmen om att de va nå schack som for runt mig och dansade. Eller en dansade, den andra pomppade och den tredje typ joggade och så ropade/sjöng dom: EN SMÄLLKARAMELL KÖPTE JAG TILL NYÅRSKVÄLL!!!  :D

Nyårsafton 1998 var jag i Lövkulla och vi festade civiliserat. Jag hade ett par solbrillor med mig för att leka cool eller något. En kaveri lånade dom, och den daijun lyckade sedan ha sönder dom! Mrrh!!

20 år sedan 1999. Vau!

HAHA! Jag kom att tänka på vad en kaveri sade sommaren 1986: Jag såg en monkey som drog nokka idag, kanske en meter!!! VAU!!! :D

Så minns jag hösten 1989 då jag var hos en typ som bodde i typ skogen. Han satt eld på något gammalt tyg ute på gården så det började droppa flammor från tyget. Brinnande material ner på gräsmattan så det lät såhär: FjjUUTT! FjjUUTT! FjjUUTT! FjjUUTT!

 FjjUUTT! och så knackade hans morsa på fönstret. Och så kom hon ut och gnällde om det.

Jag var i början av december hos honom också. I början av december 1990 alltså. Hans föräldrar bjöd på mat, och jag och kaverin och hans föräldrar satt och åt. Föräldrarna mittemot oss. Kaverin kryddade maten ganska rejält, så hans farsa påpekade det för honom. Så kryddade hans farsa också minst lika mycket sin mat. Kaverin sade ironiskt: Å så kryddar han sen själv fullt!! Hans farsa såg upp mot honom och glodde på honom kanske 5 sekunder utan att säga något eller röra en min. Så sade han till slut: Hördu Ludde, ställ int till me nå problem nu! Då blev det nog tyst! :D Bara typ hans föräldrar kallade honom så. I högis kallades han inte det.

Dom bjöd på en jättegod svartvinbärskräm som efterrätt though. Sällan man ätit något så gått som det.

Så talade vi om Ufon där vid matbordet minns jag :D Jag minns att jag drömde att jag var nere i Henelius-butiken engång då den ännu fanns på 00-talet. En såndän Anne som var butikstant där så pratade med en kund då jag var bakom i kön. Hon satt vid kassan och talade med en kund om ufon, drömde jag. Hon sade att Joojoo, dom had sitt någo bumerangformat föremål som ska ha flygit ljudlöst över här en kväll! Nu e de någo folk siir nog...

Mina föräldrar hade förut ett smeknamn för mig också. Det var nästan lika löjligt smeknamn som då det var en såndän Patrik, som var i lekis med mig i Dalgatans Daghem höstterminen 1983 tills han flyttade till Jakobsstad med sina föräldrar. Engång så ropade hans morsa  då han dröjde då han sku hem från gatan utanför lekiset, så det ekade över hela lekisområdet: PATTELII!!!!  Då kände jag myötähäpeää och tänkte att hans föräldrar också har nåt löjligt och nolot smeknamn åt honom precis som mina föräldrar har åt mig!! Vad är Jakobstad på finska? Pietarsaari, men egentligen borde det ju vara Jaakkokupinkaupunki :P

Haha, jag minns då det var innan jul och dom hade hängt upp något stjärnor i festsalen inför julfesten. Jag sade åt Patrik att de sku vara någo de, om det skulle stå "satan" på domdär stjärnorna! så sade han: Jåå, de sku va bra! :D

Denna Patrik var JÄTTEvild vill jag minnas! Så hörde jag något band på radion som ropade gällt: Äääää!! samma tider och jag var helt att vaaau så bra!! Det kan ha varit allt från Ac/dc till Mötley Crue for all I know. Det var något helt ingenting jag hört förut och bra så satan tyckte jag iaf!

Detdär me att vara nologer förälder minns jag, då det var en kaveri jag talade med vid kanaltorget utanför Evalds där vi stod med våra cyklar och talade en sommarkväll 1990. Så kom hans föräldrar förbi körande upp mot Tallmo med deras bruna Mazda. Och kaverins morsa "kastade" slängkyssar åt kaverin!!! Kaverin tyckte nolot: Voi nu vittu!! Fuck you!! Och visade fuck mot bilen då den körde upp mot Tallmo.

Vi pratade om Metallica och Stone minns jag just då. Sedan var det någon långhårig typ med  blå jeansrock som kom till högis och stod i aulan med händerna i fickorna och talade med någon från gymnasiet. Han var typ 17. Samma kaveri vars morsa kastat slängkyssar mot honom pekade på honom diskret och sade respektfullt i högis aula hösten 1990: Han där har alla Metallicas skivor!

Man tyckte ju att det var coolt som fan då man var 13!!  Phil Collins-Another day in paradise? Fuck it, let's Thhraassh!! :D


Alltså vittu ja minns att jag såg på Poltergeist filmen på jullovet 1990 och blev nästan rädd av den!! Jag såg på den 2003 igen och bara skrattade åt den och förstod inte hur jag kunde tycka den var så kuslig back in 1990.

Iaf, jag drömde nåt om King Diamond efter filmen och att han sjöng typ ett soundtrack som hade med Poltergeist-filmen att göra. Det var kusligt!

Jag drömde sedan att jag VAR King Diamond 1991. Att jag spelade in en musikvideo och att jag såg King Diamond sjunga och jag såg min/King Diamonds spegelbild reflekterades från ett bilfönster, medan jag/King Diamond sjöng. Det hörde liksom till videon.

Och så mindes jag maj 1991 då vi var i EKENÄS på klassresa. Så jävla långt från lilla Karis! :D Iaf. Jag köpte den nyaste King Diamonden på kassett från en musikaffär där och då blev det gnäll av de andra ongarna... King Diamond var kuulema bara en dabboger satanist, och det var skit så satan och det ena och det andra. Själva blev de upphetsade av Iron Maiden låten Number of the beast-Men det är ju så snällt och tryggt. Utav King Diamond blev de säkert undermedvetet rädda av, fast han bara är en dramatiker och musiker typ! :D Då det nu enligt dem var så fel att jag köpte King Diamond, och att det bara är skit. Mycket bättre än Maiden though. My humble opinion.

Nåja, inte bara någon showman. Han är ju nog "på riktigt" på ett sätt också att han är seriösare och inte bara någon random rock'n'roll typ. Som han sade i en intervju i Soundi 1990. "Uskon, että elät ikuisesti jossain muodossa. Uskon sielunvaellukseen" Och I en intervju i Soundi talade han också om reinkarnation 1997. Och att om t.ex. en pojke lever 2 år och dör, så var det det som var meningen. Att vara 2 år i denna värld, så han skulle lära sig något innan andra sidan kallade.  Så det är bra. Ingenting är så onödigt kanske ändå trots allt, fast det låter brutalt. Men det är ju bara genom våra illusionära sinnets illusioner som vi ser världen igenom, så..

Men det var mycket intressant. Så talade han (King Diamond) också om paranormala fenomen han sade sig ha varit med om i Metalliliitto samma tider typ februari 1997. Då Klasu intervjuade honom. Det var intressant! Jag längtar till det toleranta 90-talet, då man öppnare kunde tala om dylika saker ännu! Det var då i tidens anda.

Kärlek? Tänk er tanken, att i princip är det att man kysser en snygg brud samma sak som att kyssa en plastpåse fullt med skit och piss! Så äcklig är den fysiska kroppen egentligen. Skulle det inte vara för fortplantningsdriften, så skulle man ju inte ens tänka tanken att kyssa någon!!  Där har vi sinnenas illusion igen förresten! En snygg brud= egentligen en vacker"plastpåse" laddad med skit och piss. Precis som våra karars kroppar också förresten, naturligtvis. Så iinge kvinnoförakt eller någon patetisk bitterhet!! :D Våra själar är liksom inkapslade i en äcklig köttkapsel. Fjättrade. Eller så har jag bara varit singel för länge.

Sedan såg jag ett trafikljus för tåg där vid Ekenäs tågstation som blinkade i pärongrönt var tionde sekund. Det såg coolt ut som fan tyckte jag. Jag var den enda som satt vid perrongen och glodde på det då det såg så bra ut. De andra brydde sig inte alls, och märkte knappast det blinkande trafikljuset för tåg.

Då jag kom hem så köpte jag Aurinko Jaffa och Fazer's röd som då fanns. Men den blåa var nog bättre för det.

Så var vi i hesa klassresan 26.5.1992. Då köpte jag också en King Diamond skiva, på LP denna gång, från Fazer's musik "Them" som är en temaskiva som handlar om King Diamonds galna mommo och ett gammalt hus hon bor i tillsammans med "Them" som är en sorts andar.

Haha, Nu kom jag nu bara på ett annat minne från lekistiderna. Det var våren 1984 och en mamma kom med en röd Lada 1200 och förde sin gosse till lekiset, och hon blev och tala en lång stund med ena lekistanten på gården. Hennes dotter, som väntade i baksätet på Ladan på gatan utanför och var typ 4 blev otålig och viftade att mamman skulle komma och levde om (Dottern gick inte i lekis av någon anledning. bara den något äldre sonen) Till sist hörde man från Ladan: TUUUUUT! (Ladan tutade. Och då jag såg mot den, så hade flickan krypit till framsätet och det var hon som tutade. Jag pekade på bilen och började gapskratta, typ: Aaahahahahahahaaaahh!! för jag tyckte det var komiskt. Flickan såg att jag började skratta, och började också lite skratta, samt tutade engång till: TUUUUUT! Hörde man bara. Sedan kom mamman gående mot bilen och de körde iväg.

Jag minns ännu hösten 1980 då jag satt i barnkärran och barnflickan Sonja skuffade mig. Vi for till Dalgatans Daghem varje eftermiddag och hämtade syrran som gick där. Då var jag inte där. Jag började först 1982 där jag. Det var en daglig ritual, men jag minns en solig dag en höst iaf. Vi kom gående från Centrumhållet på trottoaren i Dalgatan och syrran var ute på gården då vi kom. Sonja skuffade mig och jag satt i barnkärran. Jag minns att jag såg såg syrran ute på gården, och så såg hon oss och gick in först innan hon kom ut igen och till oss. Jag mindes att jag började förstå att hon alltid gjorde så då vi kom. För att hon skulle hämta sina saker och säga åt lekistanterna att hon far nu.

Det var på den tiden ännu då det fanns utomhustelefoner i taxistationen, som man kunde låsa upp och svara i. Alltså för Taxikuskarna. Jag kallade det karakteristiskt torra ringande, som man hörde långt in på 80-talet-senare då jag mindes hur det hördes för "mässlingstelefonen" För det lät så 70-talsaktigt, och då det ännu fanns rätt mycket mässling i detta land på 70-talet. Liksom ett plåtaktigt: *Rrriiiiiing* utan eko. Kanske ringde föräldrar efter taxi då deras barn hade fått mässling, och de sku föras till läkargården för att kontrolleras av läkare? Och då lät det just så i telefonen i taxistationen då de ringde från en famij vars barn hade fått mässling? Man känner sig fan febril nu då man tänker så mycket på mässling!! :D

Nu kom jag mittiallt bara ihåg hur jag december 1993 under jullovet var hemma hos en kaveri. Det var lite efter juldagarna, mellandagarna mellan jul och nyår, så vi ungdomar hade lov ännu, medan de vuxna var på jobb.

Jag var alltså hemma hos kaverin. Hans morsa och farsa var på jobb. Det var en till kaveri där också, så vi var 3 där sammanlagt. Vi satt vid vardagsrumsbordet och spelade Monopol. Klockan var typ 16:30 och det var mörkt ute, som det är dessa tider då.

Mittiallt slocknar alla lampor helt överraskande så det blir beckmörkt i 5 sekunder, men strömmen återkommer igen typ5 sekunder, men så slocknade allt igen-medan man hörde från elskåpet ett konstigt "KLICK-KLACK!"-ljud då strömmen kom och for.

Kaverin springer ut i farstun ljudlöst och kollar om andra lampor slocknade också. Hela gatan var mörk. Så kom strömmen tillbaka igen och kaverin ringde till sin morsas jobb och frågade att Morjens, for strömmen där å? Så skratta hon och sade: Jåå!! (Jag hörde det via telefonen) Så sade kaverin: Jaajaa, ja trodd att de blev kortslutning eller någo! Kaverins morsa skratta och sade: Nejnej!

Så kom hon hem lite senare. En halvtimme senare och sade åt kaverin: Nåjaa, ja lever ju! Måste ha syfta på att kaverin blev rädd för kortslutning eller något nolot som han inte berättade direkt åt kaverina :D Men vem är nu inte barnslig och ynklig ibland som 15.

Jag minns 1981 då farsan uppe i sitt rum visade åt mig och syrran foton på stjärnor med diabilder. Så vred han projektorn, så bilden for ett varv runt hela rummet så sade han att stjärnorna rör på sig, allting kretsar! Han skämtade såklart, men det var en bra lärdom, bra pedagogik liksom :D Sedan såg vi på Plejaderna minns jag också. Jag tyckte de var jättefina då dom var så blågnistrande.

Så minns jag engång 1983 då jag och farsan var på en lördagspromenad på förmiddagen, medan morsan skulle laga mat. Jag minns bara att vi kom tillbaka efter en hurtig promenad, och morsan hade bytt matta i tamburen till en grön avlång matta som jag tyckte om, och det doftade mat från köket och man hörde bara hur köttet stekte, liksom detdär fräsande: Steeeeeeeeeeeeek!!!-ljudet då man steker kött. Det var hemtrevligt. Vet inte varför jag minns just dom gångerna, men det var kind of "rymdiga" gånger och minnen från barndomen.

Det var som att dessa gånger skulle vara musikaliskt sammanbundna med tidig Klaus Schulze började jag tycka redan 99/00. Irrlicht skivan från 1972 samt saker han spelade in men som inte kom i den skivan samma tider.
Typ atmosfär som detta:
https://www.youtube.com/watch?v=UUBxQphLkao