Hussatimmarna i högis.

Jååå ja minns första dagen då jag hade huslig ekonomi i sjuan, alltså hussa. Det var sensommarn-90 då jag gick på 7:an. Jag minns att läraren vi hade i hussa, en såndän Anne, då bara visa oss omkring. Vi lagade ingen mat den dagen. Hon sade att vår grupp har verkligen tur, då vi har hussa 3 timmar efter maten på en fredag. Det är många som önskar att få ett sånt slut på skolveckan. Antar att hon hade rätt.

Sedan sade hon att vi inte ska komma till henne och gnälla någongång i tiden då vi blivit sjuka efter att ätit en osund kost! Hon ville varna oss. hehe..

Vi var alltså i stora hussasalen, och inte i den rotiga fucking lilla hussasalen!! Där had vi fina på nian. Alltså i lilla hussasalen. Jag tänkte på Nuclear Assaults låt "Nuclear War" där engång då vi had fina en mulen och snöig dag februari 1993 då på nian. Det mindes jag nu bara mittiallt. War has come, to your home. Now it lies destroyed. Nuclear war, the final war. The end of all man's dreams. No one wins in this game, both sides have lost. Who has won when all are dead, except for the machines. Looking at the future, there's not much to see. Your homeland lies under radioactive debris...... och korpsvarthåriga brudar med palestinaduk. Det var sexigt som fan tyckte man. 

Sedan gick vi ut och hon visade roskisarna. Alltså då augusti 1990.  Då vi gick in igen så gick vi förbi någo gymnasister som stod och rökte utanför dörren till gymnasiet. Då vi var inne i gymnasiekorridoren sade Anne: Jåå, dedär var gymnasisterna..dom har rätt att bete sig sådär. Varför denna kommentar måntro? För att de rökte?

Nästa vecka lagade vi choklad milkshake i hussan. Det var riktigt gott måste jag säga. Och det var tufft att äntligen vara i högis efter alla dessa lågisår.

Sedan nästa vecka lagade vi en stor och god "Dagobert-Smörgås" En riktig "landgångare". Den var också jättegod vill jag minnas.

Nåt tag dessa tider så smakade jag på rått maletkött i hussan engång. Anne sade: Om du får ont i magen ikväll så vet du att du har fått salmonella! Hon sade visserligen sedan att nåja, de va nu så lite.

Sedan under september 1990 lagade vi Scones. Det var jättegott, fast man inte skulle tro det är något vidare! Sedan var vi uppe i bibban jag och några andra och satt där med några flickor. En av oss hade scones med från hussan och åt som en häst. En av brudarna kommenterade också att han äter scones som en häst!

Sedan den 16:tonde november 1990 bakade vi pepparkakor. Det var riktigt nice. Det var lite julfeelis, fast det inte var jul riktigt ännu. Laku kom till hussasalen då han hade något asia till Anne. Anne sade att "Jaha, här kommer det fler som e sugna" (Alltså hon menade att han hade känt doften av pepparkaka)

Den 23:dje november 1990 lagade vi JULGODIS, och det var JÄTTEGOTT. Vi fick alla en stor påse med oss hem och det var riktigt jävla nice det måste jag säga! Sedan gick jag hemgående och talade med en såndän Robbe. Och så mindes jag att aijaa, farsan sku ju komma efter mig idag! Och vände och gick till bilen vid Dalgatan där han parkerat och väntade på mig. SOM om att jag inte sku ha kunnat gå hem liksom. :P Solen lyste från klarblå himmel den dagen och det var allt annat än en klassisk gråblek novemberdag.

Sedan den fjortonde december 1990 lagade vi i hussan ljusröd prinsesstårta och saft. Det var lite finare och juligt då. Lördagen den 15:tonde december var en fantastisk solig dag. Man hade inte bara livet, utan hela ungdomen framför sig.. det kändes fräscht! Ett flygplan flög i cirklar söder om Karis minns jag den dagen och jag tyckte att det var lite konstigt. Sedan lyssnade jag på Deep Purples "Perfect Strangers" skiva, som jag diggade fullt då. Den hade jag lånat från bibban innan jag köpte den åt mig själv på kassett sommaren 1991.

Fast nu var det ändå sedan bättre på åttan och nian på ett sätt. För då var man ÄLDRE. Man var bara en liten sjua. En "tapp" då. I dagens lättkränkta tider pinar man int tappar mera, men man blev ju bara härdad! Det var en initiation till tonåren alla sjuor var tappar. Inget mer konstigt än så. På åttan blev man kova på riktigt kind of, då man inte var en tapp mera. Man var en högiselev liksom på riktigt då. Och ingen simpel "hangaround" som ju alla tappar var. Man var så att säga, för att göra en liknelse, en "härdad kåkfarare" med början av åttan, jämfört med sjuorna.

Niorna kallades "inofficiellt"någongång för "ölmagor". Att om man var på sjuan så var man tapp, men en nia var en "Ölmaga". Det var dock inga ölmaga-pinande eller något sådant, tvärtom.

Sedan januari 1991 gjorde vi våfflor. Jag vet inte, men mittiallt fick jag kristallklara flasbhacks från sjuans hussatimmar! Därför skrev jag lite om det här också.

Så minns jag fredagen 8.2.1991. Då bakade vi bullar i hussan. Sedan då jag for hem via bibban under eftermiddagen så hade bullarna ramlat från papperspåsen jag hade i väskan och var överallt i min skolväska. (Alla fick ta med bullar hem) Jag satt dom tillbaka till papperspåsen, satt och plockade upp dom från väskan. Det var en från gymnasiet som kom till bibban, såg på mig och skrattade och frågade om jag har varit i Alko? (Det såg kanske ut som om att jag satte flaskor i papperspåsan, eller kanske han fick sådan association?)

Sedan minns jag en hussaeftermiddag maj 1991 då vi for till pumpviks-holmen och drack saft och åt bärkaka som vi bakat. Vi hade alltså bakat kakan några veckor tidigare och satt den i frysen, så for vi ut på vårpick-nick då solen lyste den eftermiddagen. Billnäs testade sin alarmsignal då, för det hördes en testsignal från Billnäs-hållet.

Jåå, ja brukar se Anne ännu i spånbanan nu och då då jag är är där på en hurtig promenad.

Det om hussan 1990-91!

Hehe. Jag mindes nu mittiallt bara ett barndomsminne. Det var på det lilla sättet, att en kaveri var rädd för "mopogobbar" samt motskare. Det var sommaren 1986. Han sade sedan att "Okej, ja kommer ut. Men så fort ja hör någo "brröööumm!" så då far jag hem!( Menandes mopo/motskar-ljud.)

Så var det ute på stamvägen typ en motskare. Så cyklade han hem fullt! :D Dessa bardomsminnen..

Jag började nu bara minnas klassresan 1985 då vi for till Raseborgs ruiner med Gunnel som vi då hade till lärare. Det var kul. Jag har av någon anledning sedan länge associerat den klassresan med Kreator's första LP. Inte för att jag hörde den då, för jag var ju en liten lort. Kreator hörde jag först 5 år senare, men för att Kreators första LP kom ut 1985. Farsan var med. Andra folks föräldrar var med där också.

Sedan var det bara något ställe dit "bara flickor" fick komma. Det galade en flicka från klassen högt och ljudligt. Det var nåt ställe mellan två granar som såg ut som typ ett separat rum från omgivningen.

Sedan undrade en mamma hur många stenar vi tror att finns i ruinerna. Vi tippade på allt mellan 1000 och 10.000.

Sedan grillade vi korv där också minns jag. 2 pappor, min farsa och en annans farsa, tände grillen. Sedan körde vi hem några av mina klasskaverin till Svedja, dom bodde där. Ena klasskaverin talade som en papegjoija om bilar med farsan.

Jåå och så minns jag klassresan 1986. Då for vi till Ekenäs på klassresa. Till Ekenäs for vi också på klassresan 1991 i sjuan då jag köpte King Diamond "The Eye" på kassett från en musikaffär och alla klasskaverin tyckte att King Diamond var löjlig och att det var skit och den gröna järnvägsblinken vid bangården som blinkade pärongrönt var tionde sekund, som jag satt på perrongen och såg på då vi väntade på tåget hem till Karis , för jag tyckte det såg coolt ut etc. Det har jag skrivit om några gånger :-)

"The Eye" var den sista jättebra King Diamonden hittills. Men det bådar mycket bra hans nyaste alster..man blir fräsch efter en paus på 13 år med att göra skivor. Det lilla vad man har kunnat höra, låter mycket, mycket lovande. Och det ska komma nytt material med Mercyful Fate också, som kommer att låta mer eller mindre som 80's Mf. Vad jag har förstått. Mycket goda nyheter i all denna stagnation!

The Eye påminner mig om 1991. Conspiracy skivan påminner mig om 1990 och Abigail om sommaren 1992 och "Them" om maj-juni 1992.... King Diamond är nostalgi. The Eye var alltså den sista bra som kom 1991, men "Them" och de andra KD skivorna jag nämnde kom alltså tidigare och jag räknar dom till de bästa. Nå Fatal Portrait den första KD skivan räknas också då till den kategorin. Den köpte jag så sent som januari 1993 då jag var en lördag i hesa och köpte skivor. Jag köpte den från Fazer's musik. Och kaverin köpte någon konstig Skid-Row skiva med bara coverlåtar på LP. Det minns jag, för den stod framme vid väggen där också och kaverin blev direkt intresserad. Sedan rökte vi en cigg, en Lucky Strike var, i hesa och kände oss tuffa. Jag huttrade i min prätkärotsi. Det var en mulen men kall januari-lördag. Man är gammal och cynisk nu jämfört med då. Bryr sig inte om något egoboostande, men då var det en obeskrivligt fräsch känsla.

Hehe jag tänker alltid på juni 1992 då jag lyssnar på King Diamonds Abigail och låten Arrival som börjar."Through the summer rain of 1845 
The coach has finally arriveeeeed!!"

Jåå, jag minns nu mittiallt bara då vi hade "Anden i Glaset" april 1993. Det var kul. Det kom konstiga svar som "Boden" då vi frågade om en klasskaveri e cp :D

Haha. Då det har kommit en ny låt av Ozzy också vid namn "Under the Graveyard" och den nya King Diamond låten som har spridits nu på typ samma gång heter "Masquerade of Madness" Någon skrev och kommenterade att om man tänker på låtnamnen så skulle man ha förmodat att Under the Graveyard är en King Diamond-låt och Masquerade of Madness en Ozzy-sång. Så skulle jag också och vem som helst annan ha antagit. Ganska roligt.

Men tillbaka till 1986. Vi var i Ekenäs vi ongar och åt i en restaurang. Denna gång var morsan med. Vi åt franskisar och korv i restaurangen. Vi ongar iaf. Sedan fick vi alla gläbä från en gläbäkiosk och for till en närbelägen lekpark som ännu finns i Ekenäs. I dendä lekparken där ställningen som kallas för myran finns. Solen sken den dagen precis som då i Raseborgs ruiner ett år tidigare.

Så minns jag klassresan 1987. Då for vi till Lagmans campingområde&strand. Alltså dit vart fjortisar från Karis&Ekenäs far och dokar under midsomrarna. Åtminstone förrivärlden var det så. Då var Kerstin våran lärare. Jag minns att vi hade frågesport. Och jag vann. Farsan var med den gången. Så gick jag och en brud från klassen vid stranden i Lagmans. En gammal gobbe satt och fiskade och jag och bruden skrattade lite åt honom. Kerstin märkte det direkt och sade strängt åt oss att vi ska låta folk vara ifred!

Jag åt hallonband och stod ute vid ängen sedan och pratade med en såndän Clasu. Jag gav lite hallonband åt honom.

Så föll en klasskaveri, ramlade vid en bergsklack och rev upp ett sår på knät. Det kröp pissmyror på honom då han hade legat. Föräldrarna undrade om dom skulle föra honom till Karis eller Ekenäs hälsocentral. Sedan sade några i mun på varandra att till Karis, för i Ekenäs är läkarna jättedåliga, att dom hade gjort det och det felet med några andra.

Så minns jag klassresan 1988. Då kunde ingendera av föräldrarna komma med p.g.a. att de inte kunde ta ledigt från jobbet just då. Det var i mitten på maj 1988 som klassresorna ju brukar vara på. Det var en klasskaveris farsa som förde oss. Det var en hel kolonn av föräldrar som väntade med sina bilar på oss ongar på Nabogatan utanför lågis. Jag for med en en förälder som hade en Saab med taklucka. Jag fick sitta vid framsätet. Det kom fräsch luft från takluckan, för det var en ganska kvalmig vårdag. Kaverins farsa som skjutsade oss hade skallighetskrans minns jag. Förrivärlden kunde folk i så lågt som 30-årsåldern börja ha skallighetskrans, men nuförtiden är det ju kutym att man rakar bort allt hår om man håller på att bli skallig. Skallighetskrans har inte varit modernt på länge. Högst någo gobbar i 70-90 årsåldern har skallighetskrans nuförtiden. Som inte behöver bry sig om sitt utseende ändå mera.

Vi satt alla ute på gården och en Toni kastade en tom löskarkki-påsa på gräsmattan. Så kom Kerstin och sade att Jaha, här e första skräpet redan! Och tog det och satte det i roskis.

Sedan gungade vi i en hammock och sjöng Nunnukka-nunnukka-lailaalaalaa, Nunnukka-nunnukka-lailaalaalaa Från Hymyhuulet-serien hade vi lärt oss det med Pirkka-Pekka Petelius&co. Fast den bästa sketchfiguren som han har spelat var nog Apuvagobben. Fast dom sketcherna kom ju 1990-92.

Sedan for jag hem med en såndän Linas farsa, Lina samt några andra ungar. Han körde hem oss. Innan det kom det en röd VW paketbil från KTV:s parkering. Den kom långsamt körande. Vi gick sedan på den lilla gångvägen upp till en annan parkeringsplats medan jag och Lina pomppade med varsin grön studsboll med ögon som vi fått där med klassens lotteri.

Jag hörde tornsvalor då första gången denna vår. Jag såg dom uppe i den blå lättdisiga himlen och hörde dom då vi gick till bilen. Tornsvalorna tsirpade och solen sken och man kände att det var vår! Man var på gott humör då man tänkte på hur skönt det kommer att bli med sommarlov. Och för ett barn är ju sommarlovet något helt magiskt.

Jåå, och sedan minns jag då vi satt utanför KTV så var det ens mamma som pratade om "Cola-flaskor" då hon menade Cokis-flaskor. Jag tyckte det lät lite roligt, för i Finland säger man inte i regel så, utan talar om Cokis-flaskor och inte "Cola-flaskor" som i Sverige.

Och sommaren 1988 var sedan den hetaste i mannaminne vad jag kunde minnas då-hett soligt och ljuvligt. Precis som en sommar ska vara. Sommaren 1987 hade däremot varit kall och regnig. Mysig på sitt sätt iofs. Men det var skillnad som natt och dag på sommarn 1987 och 1988. Sommaren 1988 var en stereotyp het 80's Miami Vice neon-summer, typ. Med Neonfärger av röda porschar, palmer och tropiker och flamingon och solnedgångar med 80's färger, typ. Pina Colada också.

Och Juha Valjakkala som alla talade om sommaren från och med början av juli 1988 minns jag och då jag läste om händelserna i Åmsele i tidningarna jag tog in då jag vaknade först av alla en morgon. Jag minns då jakten på honom  och Marita var som intensivast i Sverige så var syrran på skriftskola. Jag minns att skriftskols-hihhulin talade något om händelserna i Åmsele också med pärona i förbifarten då vi var i Rosvik och hälsa på syrran då hon var på skriftskola, sådär som man nu talar i allmänhet om stora nyheter, väder och vind med folk. Då hade inte några namn kablats ut ännu, men nästa dag eller dagen därpå. Det var en het solig dag då i början av juli. Då vi hälsade på syrran där jag och pärona.

Så kom det en groda som pomppade ute på backan där i Rosvik. Skriftskols-hihhulin (om han var präst eller något vet jag ej) frågade mig om jag vill ta tag i grodan och kasta den till skogs. Jag trodde att han skojade så jag skrattade bara. Så gjorde han det själv, medan det stod 3 tonårsbrudar från lägret bredvid och såg på grodan med skräckslagen blick och sade: HUUJJJ!!! UUUÄÄKK!! 

Jag är inte konfirmerad eller har varit i skriftskola, aldrig skulle jag göra det. Då konfirmationskallelsen kom till mig i skolan så brände jag upp det vid diskbänken hemma samma kväll. Det var mars 1992. Och skrev ut mig då jag blev myndig.

Jag kan förstå att speciellt flickor kanske tycker om det psykologiska med att konfirmera sig. Få klä sig i fina kläder och bära rosor och känna sig vuxna och dessutom få pengar som tack för att man konfirmerats. En invigelse-ritual till puberteten är det ju sig inte något fel på, och det är helt i harmoni med människans psykologiska behov. Därför är det väl ännu populärt att konfimera sig. MEN det skulle ju inte behöva vara en kristen ritual! Och inte heller någon sk. "neutral" ritual som dessa sk Prometeus läger ska vara, men som i själva verket är allt annat än neutrala som jag har förstått..

Men. Om man inte har något behov av att fördjupa sig i kristendomens alla fel, utan bara vill klä sig fint och ha pengar, så kan jag förstå att det är sak samma för ungdomarna. Många ungdomar sade då också då jag var tonåring att dom konfirmerar sig bara för att dom ska få pengar, och bryr sig inte om jesus-smörjan. Det är sjukt med fullvuxna präster som försöker hjärntvätta tonåringar i dessa läger. Men jag kan förstå att tonårsflickor som sagt tycker det är fint och vackert med fina kläder och rosor och fest. Det får då rent hedniska, okristna element, om man bortser från kristendomens kyliga mentalitet som med våld ska trängas in i lägrena. Men som sagt, man kan byta ut de kristna elementen till något annat. Varför inte hedniska element istället? Man behöver inte ens tänka på någo gudar eller något sådant heller. Man kan helt "jordiskt" tänka att det är en pubertetsritual och firar sommaren och att man är könsmogen. Jag förstår inte vad en främmande öken-demiurg (Jehova) och en narcissist som (kanske?) levde för 2000 år sedan (Jesus) har något att skaffa med att ungarna i detta land kommer i pubertetet.

Om någon kristen skrattar och säger att hedniska ritualer, haha! Tillber ni solen och stenar då? Haha! Så ska ni svara att hellre dyrkar vi stenar än en död skäggmurvel på pinne! (kristus på korset) Dessutom har de missförstått panteismen och natur-religioner totalt sådana som försöker komma med ett sådant kort. Såväl kristna som ateister har kommit med det kortet och försökt att göra narr av hednisk panteism. Men det är betydligt mer komplicerat än så. Och sedan brukar de inte första sig på liknelser och metaforer, utan ta allt 100% bokstavligt.

Vi var inne i Rosvik och sedan ute också. Jag såg en nymodig mörkgrön Renault vid parkeringsplatsen och tänkte för mig själv att tänka sig! För en tid sedan var Tipparelluna ännu ganska moderna och såhär ser en modern Renault ut!

Rättisitikka och Tipparellu är nog något sorts kultbilar. Precis som kuplafolkkare och Mini morrisar är. Samt Fiat 600. Som liten kallade jag ju Fiat 600 för "Möukk" och Mini Morris för "Önyyk" då dom såg ut att heta så. Och så en Peugeot-modell som fungerade som taxin förrivärlden rätt ofta i början av 80-talet kallade jag för "Böckling" då deras framparti såg ut att heta Böckling, tyckte jag.

Sedan skulle vi besökare sjunga någo jesus-sånger ute där i Rosvik. Och det var prästens idé. Usch så äckligt det var! Att sitta där och höra då vuxna sjöng någo fucking jesus-sånger. Jag blev riktigt äcklad måste jag säga. Int underligt att ungdomarna mår illa med all propaganda och hjärntvätt som tutas i dom i b-l.a. skriftskolan.

Sedan under konfirmationsdagen åskade det så perkele på morgonen. "Postsaaben" dvs en blå Saab-96 som jag kallade just för "postsaaben" kom med morgontidningarna. Sedan började det åska fullt. Och prästen sade framför altaret i kyrkan åt ungdomarna något typ att Drick vin, som medicin. Eller något liknande svammel.

Ingen sade dock något om att jag inte konfirmerade mig eller försökte övertyga mig om att göra det. Jag har hört historier nog där präster nästan har mordhotat ungdomar som inte vill konfirmera sig. Det är ju inte första gången i historien både mord och mordhot har skett då kristna vill påpracka sin tro på andra... kristendomen är åtminstone tillfällig försvagad idag, ingen vet om det kommer att förbli så. Varför skulle de kristnas mentalitet ändras sådär hux flux bara? Om de sku få makt att göra det, så skulle kättarbålen brinna i Europa igen. Brännoffer åt deras sinnessjuka "gud".

För att inte tala om då jag hörde i nåt skribaläger här i trakterna på 90-talet så ska prästerna ha kastat stora stenar efter ungdomarna, då de var ute nattetid.

Jehovas vittnen är väl de kristna som är mest konsekventa och mest enligt kristendom "på riktigt" då de inte firar jul eller andra hedniska högtider, som många kristna gör då de inbillar sig att de är kristna högtider fast det inte är det.

Den efterkommande hösten var nog den bästa hösten i mitt liv! Barndom kvar men man börja första lite mera om saker och ting ändå, och kände sig äldre då man gick i FEMMAN! Man börja förbereda sig inför högis sådär sakta men säkert. Pre-pubertetet var nog så jävla stil som det bara kan bli. Stil var det nog tidigare i barndomen men då var man så liten sen igen. Nog för att jag minns med värme då jag var hos dagmamman innan hösten 1982 då jag börja lekis. Det var långa skogspromenader med bara ett fåtal andra ongar och hon, fantasifulla lekar etc. etc. Lekis fungerade som ett socialiserings-läger, där alla ongar skulle målas i samma färger. Därifrån och från grundskolan byggde man sedan upp sedvanlig egoproblematik, som mer eller minder alla unga har nuförtiden, men som man ju inte har haft på länge mera. Då egot är illusionärt. Det var i lekis som det uppstod behov att visa sig tuff och beundransvärd. För det är osunt då en massa ungar som inte har nåt med varandra att göra föses tillsammans och ska "socialiseras" som i lekis och skola. Då uppstår också neuroser i unga folks sinnen som just egoproblematik och så.

Bortsett från det så var hösten 1988 jättebra! Sommarn och hösten 1988 var den bästa perioden i mitt liv på ett sätt skulle jag säga! Då Kerstin var sjukledig andra halvan av höstterminen och vi hade en vikarie och vi bråkade så perkele i klassen och lekte högispojkar. Det var jätteroligt! Och det sku lyssnas på Kiss på mankkan i klassrummet, speciellt låten "Uh! All night" som vi tyckte av någon anledning att var extra spännande.. vilka tider! Fast jag aldrig diggat Kiss sådär annars. Jag tycker det är ett typexempel på rahastusta och extremt narcissistisk rockstjärnementalitet. Men några låtar är ju helt ok, bla. Uh! All night.

Vi hade ett grupparbete jag och två andra i klassen höstterminen 1988. Det var sen november och en solig dag.  Hela klassen var uppdelade i grupper. Så kasta vi en pennvessare i skräpkorgen och vi alla 3 tävlade om att hinna i fatt den, så skräpkorgen föll och en del av innehållet hamnade på golvet, och vi alla 3 hamnade på golvet och skrattade. Vikarien var mindre road. Hon såg argt på oss och pekade mot dörren och sade: Ut!

Så var vi ute i korridoren  och pratade med varandra och hade roligt. Inte minst kände vi oss tuffa då vi hade blivit utslängda från klassen och hade en kind of ei mitään väliä!-fiilis. Vi låg alla 3 på rad på golvet till korridoren, medan vi höll uppe våra fotsulor mot ytan till ett batteri. Det värmde skönt mot fotsulorna att ligga så där. Jag sade: Nu sku de komma nån lärare förbi å sii!  Å dom andra fick jätteroligt åt det. Det skulle onekligen ha sett lite konstigt ut :)

Julen 1988 fick jag 10 spel till julklapp. Alltså ett paket med 10 spel. Cybernoid, Venom Strikes Back, Alley Cats, Iridhis Alpha, Firelord etc. Det var nog en riktig tehopakkaus. Så resten av julafton då vi öppnat julklapparna så åt jag choklad och spelade commodore. Detta är ett av spelena. Ett rymdspel vid namn Cybernoid. Rätt svårt men helt okej spel och bra musik! Vilken nostalgi!

https://www.youtube.com/watch?v=k6xhfDLaVtU

Pulin som stal kaverins ficklampa hösten 1990//H-Julia 1999

etta inträffade hösten -90, det var en mörk fredagskväll i oktober, och jag samt några kaverin var påhysshumör. Ena kaverin hittade på att man kunde blända cyklister med hans nya ficklampa..meningen var, att cyklister skulle bli bländade och cykla till skogs. (Heh, vad elak man varit..) Vi gjorde på det sättet, att vi for till Ekenäsvägens cykelväg med kaverins ficklampa och ett snöre. Det var vid ett ganska buskigt och "skogigt" ställe av Ekenäsvägens gång och cykelbana. Mot Bäljarshållet, men ännu i Kila. Dvs ovanför de vita radhusena.

Vi tejpade sedan fast ficklampan i ett träd. Sedan kopplade vi snöret till ficklampan (så att den sku tändas då någon cyklar på snöret) och drog det över gång och cykelbanan, så det kanske var en meter över vägen. Vi band sedan fast andra ändan av snöret i ett träd på andra sidan cykelbanan. Sedan testade vi om det verkligen skulle fungera med att ena kaverin kom cyklande från Bäljarshållet..och lampan tändes då han cyklade på snöret, som knappast märktes i mörkret. Haha, vad paff någon cyklist som skulle ha kommit cyklandes skulle ha blivit!!

Planen had dock ett krux: Den fungerade bara för eventuella cyklister som skulle ha kommit från Bäljarshållet.. vi väntade en stund och det kom ingen cyklist. Däremot kom det en gåendes en puli från ANDRA hållet.. vi försökte säga nåt åt honom, men han bara skrattade och sade nåt på finska. Jag minns faktiskt inte vad det var han sa.

Vi stod kanske en 20-30 meter från platsen och undrade hur han skulle reagera då han såg snöret över vägen. Han stannade till och ropade. Hei! Kuulkaas! Rösten lät såpass sträng så vi sprang ner mot Kila.

Så stod vi vid ett vägskäl och undrade vad vi skulle göra. Vi stod kanske där en 10 minuter, då det mittiallt prasslade till i buskaget och man såg bara en ficklampsstråle som for fram och tillbaka .. pulin hade tagit ficklampan och sökte nu uppenbarligen efter oss. Vi sträckte så satan! Det enda som harmade var att kaverin blev lite på dåligt humör då han mistade sin ficklampa han hade köpt samma dag. Vi skulle bara ha vänta där. Jag tror att pulin skulle ha sagt något strängt åt oss och så sku han ha fått ficklampan tillbaka.

Nåväl. Det var en plan och ett hyss som skulle ha kunna vara farligt. Vi tänkte nog inte så mycket då. Vi ville bara ha kul och spänning. 

Under samma kväll så var det några kaverin som var bröder och som också var med. De såg en svartvit katt som visade sig vara deras katt som hade sprungit iväg. Så dom hittade familjens katt men kaverin blev av med sin nya ficklampa denna kväll. Så kan det gå. 

Jåå, och så minns jag "Vita Volvon". Det var på det lilla sättet hösten 1990, att jag och några kaverin var i gömman i ett skogsparti, "Sylvis skog", och tillbringade tiden till att kasta lite rönnbär på bilar som körde förbi på Ekenäsvägen. Det kom en vit Volvo förbi. Modellen var typ 1978 eller något sådant. Jag och mina kompisar kastar på den. Den tänkte stanna, bromsljusena lyste rött på den, men den kunde inte stanna, då det var bilar bakom och framför den. Så efter typ 500 meter vände den in på en korsning och vi tänkte att vänder den månne, och så vände den och kom mot oss. Vi började naturligt nog springa och sprang nerför "Sylvis skog". 

Några kompisar fortsatte att springa nerför en annan gata men jag sprang vänster och sprang förbi Sylvis vita kråkslott och sprang längs med gatan där. Jag sprang längs med gatan och tänkte hela tiden "Bara den inte vänder in på gatan" Alltså vita Volvon. Så vände den in framför mig, men på typ 100 meters håll. Den hann knappt vända så  rullade jag in på typ en bråkdels sekund i en häck och in i en gård. Jag reagerade blixtsnabbt som typ.. Rambo eller något, så fort jag såg vita Volvon vända in på gatan framför mig. Kusken såg mig  inte. Jag var så blixtsnabb. Kunnon sissi-meininkiä. Spännande som fan var det.

 Jag hoppade alltså  in i häcken och rullade in på gården. Jag blev stucken av taggarna på häcken, men adrenalinet och endorfinet svallade i mina ådror, så jag brydde mig inte alls om den smärtan från taggarna. Volvon strök sakta förbi, medan jag låg på gräsmattan. Jag såg i mitt flåsande svettiga tillstånd Volvons silverfärgade fälgar sakta rulla förbi från där var jag låg. Men han stannade inte. Puh! Kusken märkte inte mig, vad det än var för en clown. Jag kände mig vaaner där var jag låg sedan med min farkkurock på mig. Jag var "The man" hahahaha

Jåå, på tal om Sylvi, som bodde ensam i ett vitt kråkslott, eller bara tillsammans med hennes stora chäfer så trodde vi på allvar då vi var små att hon var en häxa, LOL! Engång då jag och en kaveri gick förbi Sylvis vita kråsklott med pulkorna så såg Sylvi på oss jättesträngt från hennes fönster. Det gav ensamt obehagliga vibbar. Det var vintern, vårterminen 1986. Sedan lär hon ska ha rytit hotfullt åt några som plockade blåbär vid skogsdungen: VÅGAR NI PLOCKA BLÅBÄR I MIN SKOG?! Fast det inte var "hennes skog" det var inte ens på hennes gårdsområde, fast vi barn kalla skogen för "Sylvis skog". Hon var typ 85 då den tiden och levde där ännu över 10 års tid. Men hon var alltid samma krokiga lilla vithåriga kärring.

Jag hörde att 1989 var det några som ringde på folks dörrklockor och sprang iväg. Ett hyss som barn kan göra. Då dom var vid hennes dörrklocka så öppnade hon dörren typ sekunden efter dom ringde på och hon lär ska ha SPRUNGIT efter ongarna!! :D Ongana blev ju vettskrämda, då det var så oväntat. En av dem berättade det åt mig och verkade ännu vara helt skräckslagen då han berättade det.

Jag drömde engång en lucid dröm mars 2000 att jag for till Sylvis och for upp till vinden. Där satt Sylvi med en telefon i handen och sade med spökaktigt, klagande tonläge men ändå med en raspig-gammal kärrings röst, och såg liksom rutten ut i ansiktet och kisade med ögonen: UUHUUUHUUUHUUHUUUHUUUHUUUHUU!!! Denna syn och läte gav kalla kårar längs ryggraden och jag började springa nerför trapporna igen, mensedan tänkte jag att jag måste  konfrontera vad jag såg, och sprang upp tillbaka. Då var det en vacker blond kvinna i 20-årsåldern med blåa ögon och som var gammalmodigt klädd som satt där och såg på mig med sina blå ögon. Rak ögonkontakt va. Hon såg på mig och såg harmonisk och lugnt ut och så vaknade jag. Jag fick intrycket av att det var Sylvi typ 1923.

Jag hörde engång 1986 någon skröna (saga) att det var några som hade flyttat till ett hus där det bodde en gammal iilaker kärring förrivärlden. Så dog hon och dom som hade köpt huset sade att det var bra att hon dog, för hon var så dabboger!

Så följande morgon då de vaknade så var det fullt med blod över alla golv i huset. Och man hörde den gamla kärringens röst som sade såhär: Man talar int illa om mig! Och så höjdes blodet snabbt i hela huset efter det, så att de drunknade i blodet. Man tänkte direkt på Sylvi av någon konstig anledning, då man hörde den sagan!

Och kråkslottet hon bodde i var nr. 13 på gatan. Väldigt passande. Jag fick kusliga vibbar av huset redan 1982 fast jag int visste om någon Sylvi då. Jag drömde något kusligt om det minns jag då. Liksom King Diamond meininki. Som någon av hans temaskivor eller något typ, Lol!

Jåå, så var det en gammal vithårig krokig kärring som bodde i Kilavägen i ett hus också. Hon var också väldigt argsint av sig. Då kaverin gick lite på hennes gård så såg hon det och kom hastigt emot kaverin och vi pös iväg. Hon skrek något och jag sade Va? Så härmade hon mig och sade tillbaka argsint: Va? Så blev hon och glo på mig och jag visade "ding-dong" tecknet åt henne sedan.

Sedan engång senare så spikade hon på sitt trästaket då jag och några andra gick förbi. Det såg roligt ut så vi fnissade lite åt henne. Sedan såg hon på oss och sade: E de ni pojkar som har vari här å söndra mitt staket? Så sade vi helt ärligt: Nää! Så sade hon: Ni ska int ljuga! Så sade vi att men att int har vi sönda ditt staket! Så sade hon: Har ja sagt de?! Tanten var gammal och gäggig :D Detta hände juni 1993 en solig dag.

Jåå, så minns jag då det var H-Julia för 20 år sedan. Alltså en marknadsmässa som vi ställde till med i handelsläroverks-huset i Ekenäs. Jag minns tisdagen 16.11 fick jag med posten två cd:n och 2 jättebra cdn av Tangerine Dream: Alpha Centauri från 1971 och Zeit från 1972. Kosmische Musik!

Man var så godtrogen och romantisk ännu som 22. Tur att man blev KAR iaf sedan då man växte upp lite mer. Å andra sidan had man mycket mer chanser som 22 på ett sätt. Man stod liksom i ett vägskäl av livet då och vuxenlivet var just i färd med att börja på allvar. År 2000 gjorde jag så att säga statskupp mot mitt eget jag och blev "nya Nattugglan". Ungefär från Jeltsin till Putin kan det jämföras som. Jag beslutade mig för att bli hårdare  av mig och så. Det hjälpte att sluta röka, för jag blev mycket argare och mer attackerande av mig då, medan nikotinet hade hållit mig "aisoissa". Jag är inte mera en typ arg ung man-men jag var en tid efter det.  Men man mådde psykiskt bättre av att röka men fysiskt sämre. Så var det för mig iaf.

Fredagen 19.11 så for jag med en annan från H-Julia teamet till Kotipizza efter en pizza var strax efter 19. För vi var i skolan hela kvällen och kämpade reven av oss, då vi ställde till med och ordnade inför mässan över veckoslutet. Min pizza var ju utan ost, då jag ju tycker att ost är uäk. Så kom det en bil förbi, och en av dom inne i bilen visade fuck åt oss! Ekenäsbor...

Sedan var det H-Julia på lördagen 20.11 och jag och vi alla andra kämpade reven av oss från tidig morgon till sen kväll. Man hörde bara kassamaskinen i matsalen gick varm då vi ju hade café där. Alltid då man var nere under dagens lopp så hörde man *piip-piip-piip-piip!!* från kassa-apparaten. Det börja låta maniskt till slut, detta ständiga Piip-piip-piip-piip!! från kassa-apparaten (förrivärlden så lät kassa-apparater ofta så då man tryckte in pengasumman) Sedan var jag i köket också i några etapper. Då kvälls-solen lyste mysigt utanför. Eller ja, eftermiddags-solen då det var sen november. Den lyste med sitt typiska gyllenne vackra ljus där ute. Själv satt jag inne i köket, tog en liten paus och drack en gul Jaffa rakt ur flaskan. Det var en gammal hederlig liten flaska gul Jaffa, innan dom lagade dom fula som någo missfoster-cokis flaskor. Det var tidlöst på ett sätt. Typ en jappe sitter och dricker gul Jaffa 1969, en jappe sitter och dricker gul Jaffa 1979, och en jappe satt och drack gul Jaffa 1999, nämligen jag då i handels-institutets kök.

Så kom det en brud från klassen till köket och köpte en morotsbakelse åt sig, då hon sade att hon inte hade ätit något den dagen. Hon satt där och åt bakelsen som var på en liten papperstallrik med en vit plastsked. Så sade hon att hon inte orkade äta den då hon hade ätit upp hälften av bakelsen. Hon sade att: Du får den! Ja ork int äta den! Och räckte papperstallriken med skeden och den halvätna morotsbakelsen åt mig. Jag tackade och glufsade i mig andra hälften. Det var gott. Den var ganska stor och mäktig för att vara bakelse. Men jag var rätt hungrig, och höll på att glufsa i mig även papperstallriken nästan.

Och sedan fick jag på nerverna med modeshowen. Jag minns att en brud i övre klassen gick omkring och sa åt alla: Sista modeshown börjar om 2 minuter!  Man märkte att hon var 100% uppe i sin roll som någon trendsetter eller modell eller något typ med sitt uppsatta hår, mekko och högklackade. Jag var 22 och antitrend. Och det är ju ännu lite svartvitt tänkande i den åldern, så...

Jåå, det var riktigt catwalk där och allt i jumppasalen dom hade sin modeshow.

Jåå, jag hörde sedan att flickorna i den övre klassen började strida och rev varandra i håret och keikkor då dom stred om detaljer i modeshown och så. Alltså innan H-Julia. Det ska ha varit riktigt catfight :D

Heh, då jag kom hem så lyssnade jag på en låt av ett japanskt band, Sabbat. Låten hette Baby, disco is fuck Som "motmedicin" mot modeshown i H-Julia, tänkte jag. :D Dom sjunger med en gäll japansk stämma, så jag och en kaveri brukade alltid leka att vi var japaner då vi sjöng med. Formade våra ögon sneda med händerna och började sjunga, lol! Det var barnsligt, ålraiht, men roligt då.

Om man bara skulle ha förstått att de sk. "riktiga vuxna" såg oss alla som en kakara-lauma som har ställt till med en mässa.. heh. Och jag såg ju ut som 17 då.

Jåå och så var jag faktiskt ordningsvakt också 2 timmar där. Vi turades om. Egentligen var det så att man borde ha haft tillstånd för att spänna omkring som ordningsvakt, men ingen hade tagit reda på det. Hehe, det gick direkt upp i hivu som 22 åring. Jag ropade strängt åt några grabbar i 10-årsåldern i datasalen: Eey, Pojkar!! Här skräpas int nå sen int!! Då de hade skräpat. Dom började direkt plocka upp karkkipapper utan att säga något. Nu fick man auktoritet nog med den vita bindeln runt armen som det stod ordningsvakt på nog :D

Gudars skymning att det redan är 20 år sedan!! Det känns så vemodigt på något sätt. Livet bara glider förbi en. 1979-1999 kändes som otroligt jättemycket längre tid sedan än tidsglappet 1999-2019. Fastän tidsglappet är det samma.

Jåå, och så minns jag fredagen 19.11 då vi var ju i skolan då och ställde till med H-Julia under kvällen så var jag och några andra nere i skolans bombskydd i källaren. Det var kanske runt 20:30 vi var där nere och såg. Skolans äldsta dator förvarades där, som var tagen ur bruk men det var någon skylt som det stod att detta är denna skolas första dator, från 1983. Och det tyckte man då var skitlänge sedan :P Det var en ren antik dator, tyckte man. Det ända som ändrat sig sedan 1999 till det yttre som jag tycker, är att monitorn inte är stor och fet mera. Nåväl, det är ju en stor förändring det också förvisso. Jag minns att hösten 1998 förutspådde en lärare i handels, en såndän Kjell, att monitorerna kommer att bli smala som dom är nuförtiden.

Och så minns jag att pannan i pannrummet susade som någon effekt från en VCS3-analogsynth. Det lät faktiskt lite som Klaus Schulze's "Cyborg" skiva från 1973. Just surr från elskåp och muuntajan kan också låta som effekter från analoga synthar, vilket är stil som fan! Ett monotont, trans-inducerande surrande liksom. Jag minns då vi var hos en såndän Ann-Lilith i Pargas sommarn 1981. Där var det ett elskåp som surrade på ett jätte-jännä sätt. Denna Ann-Lilith bodde liksom i en gammal skola några veckor då hon bodde i Finland fast hon egentligen bodde i (väst)Tyskland. Det var en morsans gamla skolkaveri som vi for och hälsa på hela familjen sommarn 1981. Jag minns bara att det var någon muuntaja eller typ någo liknande som surra på ett jättebra sätt i denna skola. Liksom. :ssssuuurrrrr!!!!! ett dovt surrande. Och så minns jag bron i Pargas. Och att jag lekte med en cementbils-leksak i bilen från Karis till Pargas. Det är den enda gången i hela mitt liv jag har varit i Pargas faktiskt hittills.

Sedan skulle vi kanske fara till Åbo för att se på kyrkor (SIC!) men vi gjorde inte det sedan. vad det nu är att se på. Men de diggade arkitekturen.

Absolut var det första H-Julia året bättre än det andra nog! Det tycker jag iaf. Jag har försökt återvända till H-Julia 1999 i en Lucid Dream, men misslyckats hittills. Men det är ett projekt ännu. Kanske jag lyckas engång.

Jåå, och så minns jag dendä fåniga nalledräkten som jag hade på mig en stund under lördagen och delade ut ballonger åt småbarn, haha. Jag såg nog nologer ut kort efter jag hade satt mig på den. En brud från klassen sade bara åt mig: Sii glad ut nu bara! Så var jag utanför byggnaden för att en kurdfamilj ville ha mig på foto med en massa ungar. Och jag poserade där med nalledräkten på mig och ett knippe ballonger i handen. Kurdmamman log och sade "Tack!" (för att jag ställde upp)

Jag drömde faktiskt om Donald Trump härom-morgonen. Jag drömde att han var i Karis och jag ägde en svart Ford Mustang och körde med den på Ekenäsvägen. Donald Trump satt bredvid mig på kyyti och vi pratade med varandra och var kaverin och talade med varandra som att vi sku ha varit kaverin i flera år. Fast jag minns inte vad vi prata om. Jag drömde januari 2002 att jag skakade hand med Usa:s dåvarande president Bush och vi var kaverin och började prata. Då var det också liksom fiilis att man var helt oblyg inför usas president, och att han var bara bra kaveri. Hmm. Besynnerligt. Jag är ingen vän av Usa, absolut inte. Och Donald Trump är en veritabel buffel :P Och medvetet har jag ingenting till övers för usas presidenter. Antingen är det något drag av dessa presidenter jag beundrar(?) undermedvetet, eller så symboliserar presidenterna något annat i drömmen. Drömmar har sällan ändå direktmening. Det måste symbolisera något helt enkelt. Något drag hos mig kanske, eller så något helt annat? Mene ja tiedä.

Den enda presidenten i USA som var bra och modig på riktigt var Kennedy. Och han blev mördad...

En gång då en kaveri berättade att han var på födelsedagskalas i lågis hos en klasskaveri så had dom en chäfertik vid namn "Häxa" Så bet Häxa kaverin lite på armen så han fick ett blåmärke på armen. Inte något desto mera. Nej, jag mindes nu mittiallt bara detta. Helt irrelevant i sammanhanget nog iofs. Dedä mindes jag nu bara.

På tal om 1990. Jag var mycket i Bäljars hösten 1990. Jag minns engång då jag hösten 1990 cyklade dit så hade jag en jeansrock som jag hade satt morsan att sy dit Metallica och Slayer tygmärken b.l.a ovanför bröstfickan så jag sku se tuff ut jag med, haha. Så kom en såndän Jari, som gick på åttan i finskspråkiga högis, cyklandes från Bäljars då jag kom dit och stannade mig typ utanför de röda höghusen. Eller på trottoaren mellan de husen och parkeringen och fråga: Onx sul röökii?! Så sade jag helt ärligt Ei. Så sade han i typ flinande "jåå, jåå" tonläge: On sulla! Och kände hastigt på mina fickor efter paket men for sedan då jag inte hade. 

Jåå, så minns jag sommarn 1994. Det var på det lilla sättet, att en kaveri had lånat en annan kaveris monkey och han och en annan kaveri körde omkring nere i sandgropen. Den andra kaverin had en pappa-tunturi. Dom torade sig båda två, för hans med pappisn som körde framför stannade mittiallt medan han med monkeyn som kom körande bakomifrån såg bara på mätarn hur fort han körde, så det blev krock. Inte hände det annat än lite skrubbsår och mopona fick ju stryk.

Jag hörde att den ena kaverins farsa sade att jag ska komma och se på mopon, men söndra int mera på den! (via telefon) Den andra kaverins styvfarsa sade då någo glest tillbaka att: Ajjahah, ja tror de e rikit Bror Duktig själv som ringer! Jag var inte alls inblandad i det, men hörde allt detta sedan snabbt. Allting minns man nu å.

Jag minns juli 1994 en solig dag då jag var nere hos ena kaverins farsa på kaffe. Kaverins farsa, kaverin, kaverins morsa hans farsas naisystävä, kaverins fammo, samt hans styvfarsa (som talade om Bror duktig) var också där på kaffe. Så undrade jag om jag skulle åka till Sjundeå med pärona senare för att hälsa på min faster eller inte så sade kaverins styvfarsa såhär: Det kom så överraskande liksom. Det var hans humor Han sade alltså såhär år mig:.Säg åt dom att dom ska fara ti rumppan!  

Jag minns i slutet av november 1994 alltså samma period som nu, bara att det var 1994, att det var erbjudande på Cokis i Shell. En sixpack med halvliters Cokis till förmånligt pris. Det var en mörk lördagskväll och jag och en kaveri for dit och köpa en en varsin sixpack Cokis. Sedan då vi var hemma så sade jag, innan vi for in till mitt med hög röst: In på en Cokis-trip! Och kaverin sade något Ou jeeee.. Trippin' as hell..high on Coke!

Sekunden senare såg vi att granngobben stod ute på sin backa och rökte. Han såg mot oss. Han måtte nu ha fått roligt!

Så minns jag ännu lite från 1990. Då jag gick engång hösten 1990 med farkkurocken med Metallica och Slayer märkena förbi busshållplatsen i Karjaan Yhteiskoulu då jag var på väg till skolan, så var det en från nian som satt på busshållplatsen. Han sade åt mig såhär: Mossaa vähän! :D

Ska jag nästa gång berätta om en snubbe senhösten 1985 som inte fick igång sin mopo och som jag och en såndän Janne retade? Kanske, kanske int. Har berättat om det tidigare nog. Det var kul!

Alltså det är så nostalgiskt detta med H-Julia 1999 och Tangerine Dream skivorna jag fick med posten några dagar före. Jag associerar därför fortfarande dessa TD skivor till H-Julia 1999. Det är så bra, så jag tror nästan jag sätter en låt från skivan Alpha Centauri från 1971 hit, eller länkar till den. Det är fiilis av H-Julia 1999 under fredagskvällen då man är nere i bombskyddet och ser på datorn från 1971 typ!
https://www.youtube.com/watch?v=bh91aL94KzI

Privata högtider som barn.

Jag hade några privata "högtider" eller vad man ska kalla det för som barn och ännu som tonåring höll jag fast vid det för traditionens skull. Det gick ut på att jag åt viss sorts karkki under vissa perioder. Exempel av de traditioner jag minns:

Jag hade från 1987-93 en tradition 2 gånger om året. I augustis sista fredag samt februaris första fredag så for jag och köpte: Soft(en apelsinlimppare som fanns bara en begränsad tid 87-88. Ersatte det senare med en liten flaska gul Jaffa.) en tikkare, en Dajm, en Pätkis samt löskarkki för resten av pengarna. Alltsom allt gick det 20mk ungefär vill jag minnas.

Sedan for jag och snaskade och drack sittandes på utetrappan. Det var absolut tradition att göra det! Först hösten-93 gav jag upp det. Jag gjorde det sista gången februari -93 och var nojig att någon sku se och tycka jag var barnslig. Jag såg att en bekants storbrorsa kom gåendes längs med gatan. Han kanske var i 100-meters håll, just då jag satt på utetrappan och drack av Jaffaflaskan. Jag for in och var rädd att han sku ha sett mig. Jag ville inte ge ett barnsligt intryck då jag var så gammal som 16 ÅR! Ännu värre sku de ha varit om någon snygg brud skulle ha sett mig i ett så barnsligt läge.

En annan tradition var att alltid dagen då det var skolavslutning köpa salmiak-sjöjungfrun från Brokiskan (Nakkimuijan, men vi sade alltid brokiskan. Bara en kaveri talade om Nakkimuijan) och sedan fara upp i en trädgren och sitta i Karjaan Yhteiskoulus skolgård och äta två-tre sjöjungfrun. ( de var ganska stora) Gjorde det sista gången dagen före avslutningen -92. (för att det var syrrans student på avslutningsdagen) Sedan fanns det inte sjöjungfrun i brokiskan mera. Jag stod bredvid trädet och åt dom denna gång, för jag täcktes inte klättra upp i trädet i den åldern mera. Förresten var jag rädd att moddalärarn, Dan Johansson, skulle se det och skratta åt mig. Han bodde mittemot skolgården och trädet i ett gult hus nedanför Kila Daghem. Han kom sedan emot då jag gick hem. Han satt som passagerare i en folkkare. En blå kupla. Han moinade. Jag såg inte men jag tror det var Guru som körde, för han hade en blå kupla dessa tider.

Jag måste påpeka att jag var så okarismatisk och barnslig sedan efter studentbjudningen (syrrans) 1992 att jag satt inne i bilen på gården och lyssnade på kassetter via stereon och drack alkoholfri öl. Kobber. DET om något var  nördigt. Som en nörd som inte vågar supa eller är populär hos brudarna XD Fast gott var det, även fast det var alkoholfritt. Jag har alltid tyckt extra bra om öl, och torde inte vara den enda. Nog för att det är bra att ibland varva med traditionell 5.5% lonkero.

Denna "Sjöjungfru-salmiak" tradition började jag med skolavslutningen -87.

En annan tradition var "Sisu-traditionen" Den började 7 veckor före skolavslutningen 1989. Den gick ut på att jag for till korsningen av Ekenäsvägen och "nedre-Ekenäsvägen" där den gamla ladan är. Jag gick eller cyklade omkring där i en ring och åt Sisu-pastiller. Kom de nå bilar eller fotgängare så bara låtsades jag sakta gå åt något håll. Jag brukade köpa 2 askar Sisu. En röd och en blå Sisu, så länge man fick de blå askarna.

Meningen var att jag sku inmundiga energi och orka ännu 7 veckor i skolan innan det blev sommarlov. Jag tänkte mig att sisu var magiska kraftpiller. :) Engång kom en kaveri med mopon och skjutsa hem mig därifrån. Han trodde bara jag gick. Jag hade hela munnen full av Sisu, men iddes inte säga det åt kaverin :D Liksom en hel klump av ihoptuggade Sisu-pastiller och saften av klumpen i hela käften, så jag hamnade att svälja saften innan jag kunde tala normalt. Det var -92. Efter Sisu-utfärden -93 så gick jag hem och lyssnade på Kreator's "Pleasure to kill" skiva, som jag nyligen hade köpt och älskade samt älskar fortfarande.

Jåå, ja råka minnas dendä drömmen jag drömde oktober 2001 att jag var hemma och lyssnade på Kreator-Pleasure to Kill skivan och Serendibrudarna, brudarna som jobbade i Serendi då, kom till mitt med en antik gammalmodig "Raakel-bil" som jag kallade bilar från typ 20-talet som liten, för jag tyckte att deras hjul såg ut att heta "raakel".

1994 gjorde jag det faktiskt sista gången denna Sisu-utfärd. Efter det gick jag hem och lyssnade på Sepulturajappen Max Cavaleras sidoprojekt som jag lånat av en kompis, Nailbomb hette det. Helt ok var det. Borde faktiskt köpa cd;n nu faktiskt. Har ingen aning om den finns på nytryck dock eller hur vanlig den är begagnad.

En annan tradition var att köpa dataspel kring den 20:nde april och köpa samma period ispinnar som skulle räcka varje lördagsmorgon ända till sommarlovet. Denna tradition började jag med 1988. Då var det ispinnar med mandarinsmak och mandarinklyftor i. Första gången jag åt det var 1987 just samma dag som första snön föll. Det var mysigt. Syrran lagade två snögobbar ute på gården sedan några dagar senare minns jag.

1989 så var det Kaunotar ja Kulkuri-ispinnar jag hade. Dom var väldigt goda måste jag säga. Jag brukade vara uppe på taket till lekstugan då ännu mycket. Jag satt och åt en sådan där också. Dom var jättegoda. Det var päron och hallon-ispinnar. Nami!

1990 så var det Jenga med melonsmak. Det var fräscht och gott! Jag har tillfällig blackout angåendes vad det var för ispinnar som fyllde rollen 91-92, men det sista året var det iaf vanlig päronlipsi. Det var-93. Jenga-ispinnen. Farsan kallade det för motsatsen till tandläkarborren! :D

På tal om sista gången jag hade denna ispinne-tradition. En fredagskväll april 1993 smög jag till kiosken nojigt med prätkärotsin på mig, för jag tänkte att inte kan man egentligen ha sådanahär barnsliga traditioner om man redan är 16 och jag ville ju att folk skulle ta mig seriöst. Och jag ville ju vara "på riktigt" och ingen "sen i utvecklingen-nörd" Jag forslade hem päronlipsina hastigt i en vit papperspåsa. Någon kom förbi med en kevare och glodde på mig medan han körde. Jag tror det var en som var ett år äldre än mig. Hemma, efter att jag satt päronlipsina i frysen, lyssnade jag sedan på Deicide.

Och så minns jag juli 1993. Jag hade en lite yngre kaveri som blott var 14. Det var stundvis rätt nolot, haha. Som då han hade lätta sommarkläder på sig Vita shorts och en vit t-skjorta med sjömansmotiv på sig, dvs sjöroder, ankare och sådant. Jag tyckte det såg jättebarnsligt ut men sade ingenting. Engång då han hade den uppsättningen kläder så var jag på pakethållaren medan han cyklade på Ekenäsvägen. Alltså det var just juli 1993. Jag hade jeansbyxor och rock (blåa) samt en svart t-skjorta. Och någo länktossor. Liiiite tuffare klädd iaf, haha.

Och så kommer det en blå bil i fjärran....det är väl inte bara...?? Jo, det är just DEN bilen, alltså den familjens bil som jag är förtjust i dottern i huset... Shit! Nu e de förlorat!-tänker jag. Jag ville inte att hon skulle se mig vara kaveri med en yngre typ som klär sig barnsligt... Jag minns att jag uppgivet blundade och tog mig för pannan med handflatan och såg neråt där jag satt på pakethållarn, för det var så sjuttons nolot. Och hon var också i baksätet och såg mig. De vände in mot Teboil.

Va hade de för jävla skillnad, haha. Inte hade jag ändå någon chans på henne eller så. Tänk så detdär kan vara stora saker då man är 16. Det är just på detdär sättet man ger makt åt andra människor, om man bryr sig om vad de tycker. Och det ska man inte göra.

Men va fan.. jag skulle hellre ha velat vara med äldre schack och slippa in i Boom-Shaka och se på band och umgås med "coola" än att associeras med lortar :P För det var ju nolot och nördigt. Ni förstår typ hur jag menar, inte sant?  Quite egocentriskt, men så är man som 16. Man ville ha allt sådant på silverbricka men glömde att man måste ge något av sig själv då också isåfall.

Jag minns då denna kaveri fyllde 14 så berättade han att hans mofa hade varit hos hans och betett sig barnsligt och dansat och haft sig så han blev arg på honom då han var så barnslig. Jag var där sedan då hans morsa talade med kaverins mofa, dvs morsans farsa om det.Hon sade b.l.a. : Ja, men han e inget barn mera, han e tonåring!

Så minns jag en kaveris farsa som var i FBK. Dom hade någo tilan i Malmkulla då. Vi for dit av någon anledning med kaverin och kaverins farsa skjutsade oss sedan till stan med en brandbilspaku. Vi satt alla tre alltså vid framsätet som var ju de enda sittpaikkorna. Kaverins farsa rökte en ny sorts nortti, som paketet var rött, men det var hårt paket och de var lite längre än vanlig röd nortti. Han hade paketet ovanför instrumentbrädan och frågade: Ska ni ha en tobak pojkar? Så sade han om tobakin att de lite som röd nortti men blablaa. Han rökte vanligtvis röd nortti. 2 askar om dagen.

Vi tog ingen tobak, för vi antog att han skämtade att han sku bjuda, och det sku ju ha varit lite genant också. Men nu sku han ha varit så tolerant så att han sku ha gjort det.

Men norttin har tappat i popularitet, vilket är lite konstigt. Förr var det ganska myki schack som rökte röd nortti. Det var ju den typ maskulinaste tobaken man kunde röka.. vart har den försvunnit? Har den blivit så dyr så ingen vill röka den eller? Det ska vara så med Colt iaf. Då jag ännu rökte så tyckte jag om Camel, röd Marlboro och Pall Mall samt Lucky Strike och Colt. Men röda norttin köpte jag aldrig själv,fast jag rökte någon gång då någon bjöd en röd nortti. Nu slog nikotinet ganska bra med den måste jag säga. Grön nortti var ännu godare. Den var utan filter, men hade en liksom mildare smak. "Djungelnoro" som vi sade. Namm, så gott grön nortti var faktiskt!! Men så slutade dom att tillverka det. Jag köpte faktiskt aldrig det själv heller, men jag minns så gott det var Karisnattn 1998 då kaverin for till Esso och köpte djungelnoro och så rökte vi ur den asken under kvällens lopp. Namm, så gott det var! Det vattnas i munnen nu då jag minns det. Men nej. Cigaretter är ett avslutat kapitel i mitt liv sedan 20 år tillbaka. Jag skulle ha fortsatt röka om inte cigaretter vore så giftiga som de är. För det var gott att röka. Skitgott.

Jåå, så fanns det blå nortti också. Det var som röd nortti bara att det var mildare.

Jag råkade nu mittiallt bara minnas början av november 1996 en afton då jag var ensam hemma. (Jag bodde "hemma" då ännu)  Jag hade köpt en hamburgare och äppelpirog från Silvers och hade ätit och var mätt och belåten. Jag började lyssna på Diabolos Rising(Magus Wamphyr Daoloth's och Mika Luttinens gemensamma sidoprojekt på 90-talet) efter att jag ätit och tog en runkstund i mörknet i mitt rum, liggandes i sängen och ägnade mig åt solosex. Runkfantasin var att jag drog över en attraktiv Hangöbrud som studerade i folkis.(På riktigt då alltså)

Man blir vemodig. Man var 19 och trodde inte att livet skulle vara så hårt som det är. På ett sätt var man fan bortskämd kermapersekakara utan att själv fatta det! Man var ju nog en "pikkukundi" då, varken mer eller mindre. Men den åldern har ju utan tvekan sin charm. Man ska minnas att man inte ser sig ur äldre perspektiv då heller.. därför tror de flesta 19-åringar att de är stora och seriösa "på riktigt" fast de inte är det.

Men det är normalt att man tänker svartvitt och klichéaktigt i den åldern. Samt egocentriskt och egoboost-aktigt. Det tycks vara viktigare att visa åt andra vad man är än att bara vara det man är utan behov att "visa" något hit eller dit. Förstår ni hur jag menar?

Å andra sidan upplevde jag att folk inte tog något seriöst. Att det som  för  mig var äkta intresse, var för några kaverin bara en såkallad "tuff grej" som de växte ut från efter några år.

Som det var en som skrev att han minns då han var en 19-årig psykologistuderande så brukade han sitta på en parkbänk med en basker på huvudet rökandes filterlösa cigaretter, samt skrivande dikter och andra anteckningar i sitt anteckningsblock-och trodde sig vara Sveriges djupsintaste unge man. Men som sagt, det är naturligt i den åldern att tänka väldigt svartvitt och klichéaktigt. Det är viktigare att man ger imagen av att vara något också, än att bara vara det man är utan att tänka på vad andra tänker.. Och det blev psykiater av honom sedan också till slut. Det är ganska komiskt att man tänker så svartvitt och klichéaktigt i den åldern, men det beror på omogenhet. Alla måste gå igenom den fasen.

Och jag minns gyllenne tider mars 1997 då jag redan hunnit bli 20 men var lika barnslig och trodde att livet var lika enkelt och svartvitt som 19. Det är roligt att leva i en illusion, mutta tieto lisää tuskaa, ja tuska lisää tietoutta. Som det sedan gick så småningom. Hela universum kretsade liksom kring en själv. Man tänkte snarare att universum är för ens egen skull, och inte tvärtom.

Jag minns några lördagskvällar i rad mars 1997 då jag var hemma och åt Aarre-arkku karkki, samt en Fazer's blå patukka och en burk Cokis. Samt lyssnandes på Arcturus och Emperor. Så kom en kompis och vi var vid utetrappan och snackade nästan två timmar båda lördagskvällarna i rad. Det var stjärnklart under båda lördagskvällarna och kometen Hale-Bopp hängde i firmamentet i norra skyn, som vi såg emot. Jag rökte några Marlboron där ute också. Det var jättemysigt på något sätt. Då just så var det sådan fiilis att allting ordnar sig och man är väldigt vis och har hela framtiden framför sig.. liksom svårt att uttrycka i ord, men det var barnsligt och naivt tänkande. Just typ att universum kretsade kring en själv och inte tvärtom. Man tänkte att det är splitternya, väldigt spännande tider. Man var ung och fräsch och kände sig vis och odödlig. I själva verket var man som en fågelunge, som blev matad, då man bodde "hemma" ännu. I princip var man som ett barn ännu. Hur ironiskt är inte det sedan? Liksom tji fick jag för mitt positiva tänkande då.

Man tänkte naivt och romantiskt, som att ödet, månen och stjärnorna och typ alla naturens element skulle arbeta tillsammans för att den rätta flickan skulle komma till Nattugglan. Inte nu sådär konkret, men typ liknande. Vittu så man var barnslig då mittiallt! Egocentrisk som fan va.

Och hur trist och långtråkigt det egentligen är att vara fullvuxen :P Stagnation och ensamhet, inte roligt alls. Vad har det för mening? Den enda biologiska meningen är ju att vi ska föröka oss.

På tal om att tänka naivt. Jag fattar inte hur jag kunde tänka sådär naivt och barnsligt just då hösten 1996 till våren 1997. Men jag var lycklig kind of då över att äntligen bli vuxen (LOL!) och att snart så löser sig allting typ av sig själv. Jag var inte speciellt realistisk då.

Det var filosofiskt och "visdomligt" sätt, om man kan säga så, mycket bättre tider då vårterminen hösten 1993 till vårterminen 1994. Då skulle jag väl ha blivit diagnostiserad med typ tonårsdepression om jag skulle ha farit till en läkare och gnälla-..men det var mycket mer härdande och visdomsbringande än att tro sig vara lycklig och tänka positivt då det inte fanns mycket anledning att göra det då 1996-97!! Förstår ni hur jag menar? Det var som ett blankt papper då kind of. Alltså 93/94. Livet kunde på allvar ta vilken som helst vänding-fastän det var tråkigt och deprimerande då just.. svårt att beskriva personliga saker, men jag försöker mitt bästa. Och så var man ju trots allt 16-17 då och inte 19-20, som är att man är något äldre trots allt, och fler år av ungdomen farit.. Min lycklighet 96-97 var en illusion. Något som min hjärna bara hade hittat på utan någo konkret exempel eller anledning till varför jag skulle ha varit "lycklig". Jag kände mig bara ung och odödlig och att allting löser sig..fast jag var som dendär fågelungen som blir matad och bodde hemma. Då kan man ha naiva, romantiska illusioner, då man inte behöver betala räkningar och leva själv, på egen hand. Men livet lär.

Nej, fast jag på ytan var "olyckligare" höstterminen-93 till vårterminen 1994 så var det mycket mer härdande och lärorikare den perioden kan jag bara säga! Fast jag kände mig och var rätt ensam då (Fast jag hade kompisar-men ingen som jag kunde relatera till egentligen)-så gjorde isoleringen också bra saker i ens psyke ska jag säga. Det kunde jämföras lite som en eremits liv eller så kind of. Man behövde inte heller bli besviken, då man inte tänkte positivt heller, så att säga.

Jag minns januari 1994. Det var mörkt och iskallt och ganska i början på januari. Och jag beställde Burzum:s då nyaste skiva "Det som engang var". på cd. Märkväl. Det kom 950 exemplar av förstatrycket och jag var en av dem som köpte den då. Så det var mycket mer underground då än det blev några futtiga år senare. Jag diggade Burzum medan Burzum bara var känd inom små kretsar-som då. Så det kändes ju bra att man inte diggade massornas musik så att säga. Speciellt då i den åldern. Det kändes genuint-och var genuint då.

Jag minns att jag reagerade på denna snutt ur texten från låten "Key to the gate"

"Why did I come to this world of sorrow
 Why is this true"

Man tänkte att Vau! Det var så "nakit" så vilpitöntä.. det är precis så som jag också hade tänkt! Liksom mittiprick. Så musiken var mäktig, den gav en än otrolig styrka. Man var även så egocentrisk så man kände sig rätt speciell på ett positivt sätt då man hade hittat musik som bara en liten krets lyssnade på under den tiden.. Det var sådant som gav en otrolig kraft-trots allt. Därför var jag arg då denna sorts musik blev kändare några år senare. t.ex. då en yrkisjappe som jag inte kände hade Emperor-skjorta på sig vårterminen 1996 så var jag genuint så arg att jag blängde skitigt på honom, då jag tyckte han nog såg ut som en poser och trendie. Han skulle lika gärna ha kunna ha en Back street boys eller East17 skjorta på sig, haha! Men som sagt. Då man är 19...

Jag satt ofta ensam hemma om kvällarna i mitt rum och lyssnade på just "Det som engang var" skivan januari 1994 och kände mig nästan ensammast i världen. Det var "Tomhet" så att säga.(En Burzum-låt från en annan skiva som kom senare 1994) Men på samma gång gav skivan mig en närmast andlig upplevelse.. och styrka i ordets sanna bemärkelse. Så jag kände mig inte ensammast i världen mera-det var upplyftande och gav styrka, måste jag ännu engång säga. För att inte tala om instrumental-låtarna "Han som reiste" och "Naar Himmelen klaarner" från skivan.. vilka mästerstycken!! Hela skivan är dock jättebra fortfarande.

Nåja. Jag minns i slutet av januari 1994 så då vi for till stan på kaffe så klagade en kaveri nog också att "Allt känns bara som att man sku gå i en dimma!" Han klagade på overklighetskänslor, och jag hade något liknande då också. Men jag tänkte att ingen fattar ett skit av hur man tänker och man blir ständigt missförstådd.

Det om det. Och nästa gång ska jag b.l.a. berätta om en puli som stal kaverins ficklampa hösten 1990!

7.11.1998-Skolfotografering och till Hesa

Jåå, jag minns från min ljuva ungdom denna dag. Det var fredag och jag var 21 år gammal. Den första snön hade kommit, så marken var vit. Jag for med buss till Ekenäs först på morgonen, för det var skolfotografering där då. Det var i stort sätt bar skolfotografering, och jag gick hem med en buss som var i Karis runt halvett-tiden. Vi blev fotade både med hela skolan ute på skolgården, samt våran klass i Ekenäs handels.

Så satt jag på bänken vid skolans bakgård och rökte en Marlboro. Det var en såndän Martina och Sonja som satt och talade något på bänken bredvid. Martina talade något om knäckebröd. Hon var en ljus tjej som slutade rätt hastigt där. Dom satt där och var riktigt muntra av sig.

Sedan for jag med bussen hem som sagt. Vi for till hesa sedan ganska hastigt med pärona då vi sku fara till hesa för att se då syrran blev magister. Nyaste Soundi hade kommit med posten och jag tyckte att det passade ju bra, så kan jag läsa i bilen. Jag satt i baksätet och läste nyaste Soundi medan vi körde till hesa. Jag läste b..la. en Metallica-intervju där dom berättade att dom lyssnade mycket på brittiska new wave of british heavy metal band som Tygers of Pan Tang och sådant 1980-81.

Sedan läste jag en intervju av ett finskt darkmetal-band vid namn Black Swan som hade just kommit ut med sin debut och enda skiva förresten hittills. Skivans namn var When the angels of twilight dance Den skivan är nog en "Hidden underground gem from the 90's" måste man bara säga! För jag köpte den kort efter, typ en två veckor senare. Annars var det bra, fast jag tyckte det var poseri dessa ansiktsmålningar dom hade. . Jag har alltid varit skeptisk mot corpsepaint. Isåfall ska det göras väldigt bra och ha någon form av djupare betydelse. Inte att någon sminkare målar en med smink innan keikkan, som någo jävla Kiss :P Och sedan efter keikkan far dom och super och drar över groupies. Det är oseriöst och poser-aktigt. Det ska liksom vara PÅ RIKTIGT tycker jag.

Nåväl, mina predikningar igen en gång va :D Nåväl. . vi kom fram till hesa och jag hade långtråkigt då vi var i någon läktare och såg där folk fick magisters-papiret. Jag såg en snygg brud i publiken dock. Det var ju nice. Hon var 16-17, men jag var ju 21 då också och såg ännu yngre ut.

Sedan for vi med porukkan+en kusin och äta någonstans. Och syrran kom till Karis med oss över veckoslutet också. Jag satt uppe i mitt rum och surfade på nätet, som man sade då. Jag kom fram till Bathory-bandets inofficiella hemsida och började läsa. Nätet var nog mycket bättre då. Nu är allt även på webben så jävla centraliserat. Det var roligt med folks personliga hemsidor förrivärlden. typ just "Börjes hemsida" och liknande. Nu är ju Youtube som tv! Helt jävla meningslöst med en massa reklamer och censur av kontroversiella inlägg. Och det var ju just internets mening i barndomen att alla åsikter sku vara tillgängliga. Jävla blöjjor i dagens lättkränkta pk-samhälle!

Sedan i nåt skede smög jag ut på en röyk i mörknet. De andra märkte ingenting. Så jag rökte två Marlboron den dagen. Jag rökte nämligen inte speciellt mycket då jag rökte. Bara så mycket så det var lite mysigt med ett litet nikotinsurr nu och då längs dagens lopp. Nikotin i sig är en bra och koncentrationshöjjande  drog. Synd bara att cigaretter ska vara så skadligt.

Det var den dagen det. Det ät så länge sedan så det börjar kännas bara som minnen från en bort-tappad  ungdom. Blott ett svagt eko från det som en gång var. Känns vemodigt måste jag säga. Men på samma gång som ett definitivt avslutat kapitel. Tänk så mycket bättre ungdomen skulle ha kunnat vara dock, om man skulle ha veta allt då som man gör nu!

Nästa år var det höstlov samma tider. Jag lyssnade på Electric Wizard medan jag fick en textare av en lärare, av en såndän Kjell, där det stod såhär på: VECKA 45 ÄR INGEN TUNNELVECKA, UTAN VANLIG SKOLVECKA. HÄLSNINGAR: KJELL. Det var grått väder. Det hade varit lite oklarheter om tunnelveckorna.

Sedan 3.11.2000 var det en solig fredags-eftermiddag då jag gick vid Stinsen i Ekenäs med en såndän Peter som var på min klass. Vi hade varit och frågat företagare något om dendä H-Julia mässan. En lärare, Mariann kom med sin bil och parkerade på parkeringsplatsen då hon hade något asia dit och jag tyckte att dendä Stinsen-skylten var rolig på något sätt. Den är där fortfarande och påminner mig om år 2000 alltid då jag råkar se en skymt av den. På lördagen var jag sedan på Halloween fest i affes.

4.11.2001 spelade jag Red Alert 1 och läste om Dänikens teorier i en av hans böcker. Helt roliga, men inte trovärdiga.

Fredagen 1.11.2002 var jag i Lilla Hembageriet efter en banantårta och hade köpt två halvliters Koff och en citroncider och mumsade och drack medan jag lyssnade på ett svenskt band från 70-talet vid namn "Råg i Ryggen".  Det var gråblekt novemberväder där ute. Int underligt om man så småningom fick lite maga, då man kunde klämma i sig en hel banantårta själv på en kväll :P

Fan så onödig denna existens känns ibland! Man får väl hitta på något snart. Nya bekanta etc. Det är inte så lätt dock i denhär åldern mera :P Men man kan försöka sitt bästa. Borde man flytta till någon annan stad eller något? För här är bara stagnation. Någon Kariskärring kommer jag aldrig ändå att gifta mig med och föra min efterkomma till Bk-46 träningar :D Och köra omkring med en feter Kariskärring i stan med en bil med dendä bk-skjort maskoten i bilfönstret...   Det kommer aldrig att hända mig. Det skulle fan vara en klaustrofobisk tanke!!

Lyssnar nu just på Dissection "The past is alive" cd:n som jag köpte då jag var i Sthlm här i oktober. Väldigt bra! Det är demomaterial och sådant. Konstigt att jag inte skaffat den förrrän nu, då jag har sedan gammalt de andra Dissection-plattorna. Fan, tänker på 90-talet nu här igen då jag lyssnar på Dissection.. Jag minns alltid en intervju med Jon Nödtveidt i Metalliliitto (Radiomafia) nov-dec 1995 där han prata på svenska och Mr. Fleming, juontajan i Metalliliitto översatte vad han sade till finska efter det viktigaste. Men svenska är ju mitt modersmål, så.. :) Det var mycket intressant att lyssna på honom minns jag, fast jag inte hade hört eller läst en enda intervju av honom tidigare och visste inte vad han var "up to" utom att han spelade och sjöng i Dissection. Ingen vad jag minns gav i intervjuena i Metalliliitto ett lika lugnt, seriöst och liksom ett uppriktigt intryck som han då han talade. Liksom 99% av andra artister som intervjuades under årenas lopp hade liksom bara yeeahh! rocknroll, vi är tekoroliga!-attityd, så det var en så bra kontrast. Jag minns att jag uppskattade det då och tyckte att det var en intressant intervju. Man förstod direkt vad och hur han menade saker och ting och kunde relatera till somliga saker. Och han berättade och berättade väldigt "vilpittömästi" och detaljerat om sin världsbild och så. Som han sade i något sammanhang att: .. Det är ju en viss känsla man får, då man är ute i skogen mitt på natten Har inte bandat intevjun eller hört den senare, jag minns bara från huvudet. Man blev bara att Vau, han hade mycket att komma med!

Det är bra! Jag har alltid uppskattat folk som är på riktigt och inte är något eller säger något "kontroversiellt" bara för att dom ska vara coola och uppmärksamhetskåta.

I hälsocentralen hösten 1982

Jåå jag minns då jag och min dagmamma och hennes dotter for till hälsocentralen en eftermiddag efter lekis. Det var inte nåt akut, dagmamman had nu bara någo asia åt hälsovårdaren, en såndän tant vid namn Berit. Vi satt där en solig dag i typ oktober 1982 och Berit tala om sjukdomar b.l.a. det var alltså inte i läkargården, utan i samma hus som sparbanken då, där det var en lasten-neuvola.

Berit tala nåt: Blaablaablaablaablaablaablaa, Röda Hund

Jag visste att det var en sjukdom men jag såg framför mig en stor röd arg hund som kom emotspringandes på en sandväg. Jag såg det liksom i hjärnan då Berit sade nåt om röda hund. Röda hund är en helt ofarlig sjukdom, lindrigare än vattkoppor också. Det enda som kan ske är att om en gravid får röda hund så kan det gå illa för fostret. p.g.a den orsaken blir ALLA vaccinerade!!! Helt idiotiskt!! Om man nu nödvändigtvis ska vaccinera, så borde man åtminstone bara vaccinera brudar som fyllt 18 och som inte har haft röda hund.

Så frågade min dagmammas dotter om hon får en spruta av Berit, så hon kan vaccinera sina dockor. Berit gav en gammal spruta åt henne. Alltså utan nål. Som min dagmammas dotter tacksamt tog emot.

Jåå så minns jag oktober 1982 en solig dag då vi for till en såndän Märtha via lekis, som bodde i närheten av lekis. Hela vår grupp Blåsipporna promenerade dit med Märtha. Vi såg på hennes hund och så läste hon en sagobok för oss. Det var riktigt kul.

TÄNKA SIG, ATT BARA 10 ÅR SENARE VAR JAG  (trodde jag...) EN NIA OCH KOVA "RÄSSIKUNDI" OCH FOR PÅ MEGADETH-KEIKKA OCH RÖKTE EN LUCKY STRIKE UNDER PAUSEN AV KEIKKAN MELLAN PANTERA OCH MEGADETH OCH TÄNKTE PÅ BRUDAR!!!!! Så går tiden. Det känns jättesurrealistiskt då man tänker på det. Från en liten liten lort på 5 till en tuff nia på 15 på dryga 10 år!!

Samma med 1983 och 1993. På 10 år är man från en lekislort till en tuff nia som snart ska gå ut högis och som går klädd med typ prätkärotsi och lyssnar på Deicide och är förtjust i en brud som också var en lekislort för blott 10 år sedan!! Det känns liksom så konstigt så man utvecklar sig hastigt i den åldern. Det är inte alls som då man är vuxen.

Int för det. Jag tyckte om all hård och rockig musik som kom från radio och tv då jag var 4 redan. Det var mycket bättre än all barnmusik och sådan musik som lyssnades på i mitt barndomshem. Jag var jätteförtjust 1983-1984 i det typiska heavyskriket, alltså med gäll stämma: Ääääääää!!! Det lät så mycket bättre än någo barnmusik!

Jag var faktiskt ute och ta i går på onsdagen! Jag har ledigt några dagar så jag tänkte att vafan. Rätt sällan är jag ute på onsdagar. Jag var för ett år sedan senast ute på en onsdag. Det är fräscht på nåt sätt att vara ute på onsdagar. Man känner sig som

Jåå jag minns samma tider så var det en flicka som gick på lekis där båda föräldrana söp. Vi mött mamman till henne på Ekenäsvägen då vi gick där med dagmamman och dagmammans flicka en eftermiddag. Vi stannade upp och de vuxna pratade litet. Min dagmamma frågade: Var har du varit nu då..? Så sade pulimorsan: Ti läkarn.....Å ingen annanstans!

Ändå såg jag att hon bar på en plastkass med ölflaskor, så hon måste ha varit i butiken. Dessutom gick hon konstigt. Jag kommenterade det då hon gick vidare så sade dagmamman: Hon e full!

Hehe, vi var engång i skogen med flickan och dagmamman alltså flickan som kom från en pulifamilj. Vi åt lingon. Flickan sade: Dehär e nog godare än karkki! :D:D bara för att fjäska säkert, för om man ärlig, så nog är karkki ganska mycket jättegodare än lingon nog!! :D

Så kom jag nu mittiallt bara ihåg då vi ställde till med H-Julia mässa i handelsbyggnaden i Ekenäs. Själva mässan var 20-21.11.1999 alltså över ett veckoslut, men vi gjorde mycket jobb dagarna innan med. Det var en intressant upplevelse man fick för sitt liv. H-Julia 2 år 2000 var också ok, men bäst var det nog 1999. Nu är man så annorlunda som person så man sku se det på ett annat sätt än då. Man har utvecklats och blivit kar. Jag var bara en yngling då ju.
Jag drömde under natten till den 21.11.1999 att jag var i handels och i H-julia, dit jag sku upp igen några timmar senare. Så kom det en kärring med en spruta i handen och vi sprang skrattande undan henne då hon var någon sorts vårdare som ville ge sprutor. Så blev jag lucid också i drömmen.

Det påminde om då min blindtarm sprack 2017 och jag två gånger fick någon opioid i spruta  i sjukhuset. VAU! Säger jag bara!! :D Det var nice det, haha!

Det om det. Och på lördag ut och ta igen då det är HALLOWEEEEEEENNNN!!!