Då vi ställde till med Mini-Disco 2.2.1990

Jåå, fredagen 2.2.1990 sku vi ha minidisco med klassen för att samla in pengar till våran klassresa.  Vi tränade på det typ hela veckan innan fredagskvällen 2.2.1990 då vi sedan ställde till med disco i lågis festsal eller "lilla jumppasalen" som vi ungar bruka säga.

Alltså  ja minns från lågis då vi sku ha jumppa. Stora jumppasalen var otrevlig och fuktig och äcklig på nåogt sätt. Men det kändes jättefräscht att ha jumppa i lilla jumppasalen. Och fräschare och trivsammare omklädningsrum också. Vi blev alltid på bra humör om vi sku ha jumppa i lilla jumppasalen, för den var helt enkelt bäst.

Men iaf jag minns då vi sku ha minidisco.Vi skulle ha teater innan discot. Samma teater som vi hade spelat under julfesten, alltså Pippi Långstrump. Jag var en av eleverna i rollen. Jag minns fortfarande alla 3 fraser som hörde till min roll. Dessa var "Aldrig har man en ledig stund. Så fort man har lite roligt så ringer skolklockan!" och "Vad gör dom då i skolan?" och "Nu ljuger du!"

Och så började discot. Det spelades "Poison" av Alice Cooper minns jag. Det var helt okej fast en liten ongi från ettan spydde då han åt så mycket godis. Det var kind of mysigt att ställa till med minidisco den fredagskvällen i början av februari. Det var ingen vinter att tala om då heller den kvällen. Bart på marken och nära noll.

Hehe, en kompis sade alltid förut: Alice Kuker.

Då jag kom hem lyssnade jag faktiskt på Whitesnake. Fast jag aldrig diggat Whitesnake något större. Det var en live-Whitesnake LP jag köpte som begagnad från Ekenäs under januari 1990. Den har jag naturligtvis kvar bland mina skivor.

Sedan vårterminen 1990. Det kom Pulttibois på tv och det var jätteroligt. Jag minns då Apuvagobben kom första gången och han började ropa Apuva så tänkte jag att detdär kommer alla att börja ropa efter en tid! Då jag visste att man tog Nunnukkanunnukka från Hymyhuulet  och Ouuu stekk, stekk, stekk, stekk! från Hymyhuulet då jag var i fyran i lågis. En sak som inte fick något större genombrott var de roliga indianerna som b.la. kokade meskalin åt sig! De sade: Uuu, Haga haga haga! Uuu, Haga haga haga! Uuu, Haga haga haga! 

Och så "Rokko-tulipalo" på Bangatan i slutet av mars! :D Då det brann lite i ett hus och jag fick en släng av någon sorts rokko(?) en dag senare. Som jag berättat tidigare om som jag igen tänker berätta om då det är 30-årsjubileum av händelsen snart.

Och för 29 år sedan for jag en fredag i slutet av januari på upptäcksfärd till skogsdungen bakom skolan. Då var det spännande att gå i hela skogen och riktigt finkamma den. Nåja, det var ju ingen URSKOG precis! Det var spännande att vara uppe och smygröka där sedan på åttan några gånger. Då var tobak mycket populärare bland högisungar. Åldersgränsen för att köpa tobak var då 16 och det var mycket tolerantare då under den tiden iom att många inte frågade efter id fast dom såg yngre ut också.  Sedan visade en klasskaveri fuck åt mig 7.2.1991 i stan. Fast hon måste ha hört då jag sade åt en kaveri: Springer nu omkring å handlar i stan med sin morsa då man e 13!! Som om jag själv skulle ha vart nå hävare, haha! Men det kunde jag inte som en just fylld 14 åring med grandios självbild förstå :-/ (Självdiagnos som jag var då!!)

För 28 år sedan lördagen den första februari åt jag såndäna Suklis-flingor som man fick köpa då. Flingor med chokladkorn i sig. De var jättegoda. Sedan for jag ut och se på solen som sjönk och jag tänkte "Så nu är det februari!"  Så kom det en bil förbi. Det var en VW Golf och det var en flicka från min klass föräldrar. Flickan satt i baksätet. De körde sakta förbi. Jag undrade vad de har här att göra då de bodde i Lövkulla. Jag bodde alltså i Kila.

Jag läste jättemycket om både vinterkriget och fortsättningskriget då den tiden. Alltså i början av 1992. Jag tyckte det var jätteintressant och läste allt jag kom över krigen då, och lånade från bibban. Innan det visste man att det hade varit krig här i landet och de äldre släktingarna talade om fronten och om bombningarna, men man tyckte som liten det var så längesedan, så man inte alls kunde föreställa sig det. Man mognade till lite som 15 och förstod att inte var det så längesedan rent historiskt. Och för all del, nu är det ännu intressant att läsa om dessa krig nog.

Jag var så facinerade av krig att jag april 1992 kastade ämbarvis av hett vatten på den enda snödriva som fanns kvar på gården. På en timme fanns den inte mera. Jag lekte att jag hade invaderat något landsområde genom ett blixtkrig! Snödrivan var alltså landsområdet och ämbarna med hett vatten var luft och pansarangrepp. Det var jätteroligt att leka det! Jag var 15 och var djupt inne i denna lek, men jag brydde inte mig om att det kan ha vart barnsligt. Jag mådde bra av denna lek och tyckte det var jätteroligt.

Jag lekte också sommaren 1992 att dedä gråa juttuna från det som vart maskrosor, då man blåser på dom så svävar dom ner  mot backan.. jag lekte att det var fallskärmsjägare då jag lekte krig sommaren 1992. Det var kul. Så nog lekte jag då också som 15 bara att leken had ändra karaktär, haha. Jag lekte inte med bilar eller grävde i sandlådan typ.

Söndagen 31.1.1993 drömde jag på morgonen att det var en massa gymnasiebrudar uppe i vinden i syrrans rum. Och så kom 3 gymnasiebrudar ner och läsa och bläddra i skolböcker till vardagsrumsbordet. Vinden liksom hörde till gymnasiet, våran vind.

Sedan på kvällen (efter jag vaknat) så lyssnade jag på Black Sabbaths Mob Rules skiva, med Dio som sångare, från år 1981. Det var snöigt och mulet och kallt där ute. Innan det var jag med en annan kaveri hos en kaveri som bodde på samma gata. Vi var inne i deras lider och såg på någon Honda Monkey. Sedan for jag hem typ 70 meterifrån och lyssna på Black Sabbath, alltså just Mob Rules-skivan. Jag väntade på den stora dagen D då. Det vill säga då jag skulle gå ut högis den femte juni 1993. Jag var mycket förväntansfull. Men så stor juttu var det ju nog inte alls sist och slutligen, och en barnslig 16-årig lort var jag för det. Fast man trodde att 16 var halvvägs till vuxen då. Hur fan kunde man tro att man var så "stor" då?! Haha, vad jag hade romantiska visioner att vara ihop med en brud med korpsvartfärgat hår, blå ögon och blek hy och med svartvit Palestinaduk.. och vi skulle ha gosat med hennes typ marsvin eller dvärgkanin hos hennes. HAHA! Så romantiska idéer man har haft! :D Nåja, som 16..   Men va fan. Man visste ju vad man ville ha så att säga. =) Det var lite ego-aktigt också, att man sku ha visat upp en sådan flickvän typ.

Jåå, så var det 3 år senare likadant väder och före en söndagskväll då jag och en annan kaveri var i den tredje kaveris lider igen. Det blev så 1993 nostalgi då den kvällen 1996 att jag for hem och lyssna på..just det "Mob Rules" skivan av Black Sabbath!

1997 såg jag på Bondfilmen "Live and let die" i slutet av januari en lördagskväll. Den kom på tv.

I slutet av januari 1998 var jag hos en kaveri. Han rökte vid köksfläkten. Så kom hans morsa hem och hon gjorde det också. Alltså rökte vid köksfläkten. Jag berättade sedan åt kaveri då vi satt i hans rum att jag såg en brud med svart kappa och Emperor skjorta tillsammans med en kille med Marduk skjorta komma in i bibban för några dagar sedan. Vi undrade vad det kunde vara för några.

Inge illa menat. Men om en brud har bra musiksmak och känner till underground-musik, så är det OFTAST någon pojkvän som introducerat den musiken åt henne och hon känner till den och har börjat digga den därför. För vanligtvis lyssnar brudar bara på det som är mainstream och lättåtkomligt via radio och medier.(Och karar också för den delen, men mer karar vill leta efter underground musik än vad brudar vill) De gräver inte i undergrounden och kan ha fördomar mot "konstig" musik. Det finns undantag, det gör det. Men vanligtvis är det såhär. Det beror b.l.a på att kvinnor är mer kollektiva av sig och bryr sig mera om vad "alla andra" ska tycka och tänka och vill också oftare vara mera som "alla andra" än karar. Just saker som vad som är "konstigt" vs. "normalt" tycker jag att brudar brukar tänka åtskilligt mera på och grubbla åtskilligt mera om och ödsla åtskilligt mera tid att analysera än karar. Därför är det så mycket större grej för somliga unga brudar som kan elvistellä med att säga att dom inte är riktigt normala.. dom lever mera in sig i den rollen då. Karar bryr sig inte lika mycket om dylikt socialt spel. Speciellt unga brudar kan på ett rätt kantigt sätt leva in sig i en roll. Det tenderar att bli svartvitt och klichéaktigt-och inte komma naturligt. Vilket kan förklara att brudar just tänker så mycket ur den sociala dynamikens synpunkt-medan karar bara "är". Förstår ni hur jag menar?

Just det draget att dom ödslar så mycket energi att tänka på vad som är "konstigt" och vad som är "normalt" tycker jag är rätt icke-erotiskt måste jag säga. Lite turnoff faktiskt.

Karar är sedan mera individualistiska av sig och går sin egen väg och skiter i vad andra tycker och tänker. Det är klart att det finns undantag både bland kvinnor och karar, men jag snackar om hur det oftast är.  Och därför är det ju så jävla bra om en brud kläcker ur sig att hon diggar typ Necromantia eller något! Då blir man ju positivt överraskad.

Detta är absolut inte att jag skäller eller något. Har bara märkt detta och jag skriver vad jag vill. Jag fjäskar med ingen och har ingenting att förlora, därför skriver jag också vad jag tänker-vilket är hälsosamt och fräscht i dagens intoleranta och lättkränkta tider. Vafan. Rätt som det är dör man av det nya Corona-viruset och då kommer man isåfall att ångra att man inte skrev vad man ville! INGEN belönar en för att man är ynklig, snäll och politiskt korrekt. Varken andra människor eller universum själv. Och det är INGEN garanti för att "Om man är snäll och lydig och politiskt korrekt, så händer ingenting illa åt en i ens liv" Så varför då vara det om man inte vill vara det? Jag skiter blankt i vad andra vill tycka, man får tycka vad man vill,  men detta är min synpunkt

Karar har förresten också sina brister. Som brudar minsann också kan påpeka om! Och det är riktigt bra att dom också gör det. Vi är trots allt bara människor med våra brister, oavsett kar eller kvinna.

Lördagen 30.1 var det SMÄLLKALLT! Typ minus 27 eller något. Solen sken. Jag satt hemma på dagen och surfade litet. Webben var ju bättre på den tiden. Då det inte alls var lika centraliserat och inte alls lika mycket reklam som nu. Jag läste en två kapitels mycket intressant esse om asatro på webben så lyssna jag på lite musik från någon demo från ett svenskt band.

På kvällen kom en kaveri till mitt. Han hade en Bat&Ryyd Lp med som jag bandade till kassett. Den var rolig och munter och jag fick associationer till slutet av juli början av augusti 1992 då en annan kaveri spelade samma Bat&Ryyd på en bärbar mankka.

Jag satt vid köksbordet och åt morgonmål i början av augusti 1992 och man hör på lång väg då två kompisar kommer cyklande då de har mankkan med Bat&Ryyd på fullt.

Jag minns från januari 1999 då Batman och Ryydman sjunger att dom är i discot så sjunger dom: On nurkassa naapurin Elli, sekä Irma ja Esteri. Så sjöng vi alltid med: "On nurkassa naapurin Heli, sekä  Irma ja Esteri." Hehe.

På tal om Mob Rules Lp:n så är mina favoritlåtar från den "Country Girl" och "Falling from the edge of the world" Vilket kan låta märkligt om man tar det bokstavligt som moderna människor brukar ta metaforspråk bokstavligt, då de i regel inte förstår sig på analogier och metaforer och liknelser, utan tar allt förvånansvärt bokstavligt. Typ "Dio tror att jorden är platt! Höhö.."

Men man har alltid vetat att jorden är rund. Redan de gamla grekerna visste det. Det är en modern myt att man förrivärlden trodde att jorden är platt. T.om. i kyrkorna förkunnades det att jorden är rund. Det är skitenkelt att se jordens krökning då man ser ut mot kommande skepp i horisonten, så dyker skeppets mast alltid upp först. Och om man bara är i någon höjd så ser man ju planetens krökning. Samma om man är ute till havs. Jag förstår inte hur en sådan myt kunnat uppstå om man tar det i beaktande. Det var skitenkelt redan i gamla tider att förstå att jorden är rund. Däremot tvistades det om hur stor jorden var och om den rörde sig runt solen eller om solen rörde sig runt jorden. Men att jorden är rund har man alltid förstått.

Det var någon grekisk filosof som jag inte minns namnet på som några hundra år före vår tidsräkning menade att det finns flera världar uppe i rymden. Att det finns världar som har både flera solar och flera månar och att världar kan hastigt gå under genom att "krocka med en annan värld". (asteroider) Så man har vetat mycket förrivärlden också. Fast mycket gick förlorat då de kristna brände biblioteket i Alexandria och förstörde annan kunskap genom århundradens lopp. Mycket som kanske har hittat tillbaka till.

På samma sätt är det en modern (och kristen) myt att våra hedniska förfäder trodde på stora fysiska gudar och på att Heimdall vaktade en riktig bro och att det fanns ett riktigt fysiskt Valhall och att Yggdrasil var på riktigt ett fysiskt jätteträd, att ekorren Ratatosk var en riktig ekorre. Att Fenrir var en riktig fysisk varg som var fastkedjad av en fysisk kedja, att en fysisk rödskäggig gubbe red omkring i sin vagn dragen av bockar och kastande sin hammare bland molnen då det åskar etc. etc. etc. etc. Utan att ha ens en liten tanke, att myter om gudar är fråga om just liknelser, och inget man ska tolka bokstavligt. Klart att kyrkan blir kåt och ivrig och gnuggar sina händer ihop illmarigt och fnittrigt av att folk lever i den tron..men jag förstår inte ändå hur det kan vara så svårt att inse, om man lite tänker efter.

Det är metaforen och symboler över olika naturfenomen etc. Även teistiskt sätt är det ju fråga om metaforer. Det ska försöka utmåla symboliskt  eventuella aspekter av en teistisk kraft. De olika gudarna och väsendena då som som olika aspekter av det. -Yggdrasill är ju en liknelse av kosmos. Människan är gjord av trä(Ask och Embla), för att människan är en del av kosmos, alltså en del av Yggdrasill.

Den svarta draken Nidhögg som gnager på Ygddrasills rötter är "Kaoset" det rent andliga, som vill få den rena anden som är fastlåst i det materiella att uppgå i den rena anden igen. Inte någon riktig fysisk svart drake, utan en LIKNELSE och en gnostisk tolkning av den hedniska myten.

Sedan är det en annan sak att diskutera och ifrågasätta seriöst vad de olika myterna symboliserar och försöker förklara etc. Man får gärna ifrågasätta och komma med andra slutsatser och ha andra åsikter om vad myternas innehåll betyder. Men man måste isåfall komma ifrån det bokstavliga tänkandet.  Om jag säger åt någon att "Kasta ut ett öga genom fönstret" så menar jag inte att man bokstavligen ska kasta ett fysiskt öga genom fönstret, utan att man ska kasta en blick ut genom fönstret. Samma sak är det med myter. Att det ska vara så svårt att fatta för somliga.

Säger jag att "Kyrkan blir så ivrig så den far på skithuset då folk tolkar hedniska myter bokstavligt och konkret" så menar jag inte att en fysisk kyrka far på skithuset då, utan att kyrkans män tycker om det och blir ivriga utav det. Har jag skitun och säger att det känns som om jag skulle ha en tvättmaskin i min mage, så menar jag att magen känns svängig och dålig. Inte att jag helt konkret har en tvättmaskin i den. Jag kan även nämna andra exempel, men här var några. Och jag tror starkt på att olika människor kunde tolka myterna olika även för 1000 år sedan och mera-samt att många myter har dubbel betydelse. T.ex. en exoterisk och en esoterisk betydelse.

Nåväl, nog om teologiska diskussioner här igen.

Alltså jag minns en finsk film vid namn "Koskenkorva Cowboys"  Det är en ungdomsfilm och ganska kort film om några ungdomar i byn Koskenkorva som vill ha en flickvän och är kära i varsin brud från byn, om jag minns rätt och det gör jag nog. Den är från 90-91 och de gångerna jag sett den så har den kommit på tv två gånger. Sommaren 1992 och sommaren 1994 kom den på tv.

Sedan blir de till slut ihop med sin varsin brud. Brudarna hade glasögon minns jag. Så mot slutet av filmen då sluttexten börjar komma så hånglar de två paren med varandra stående vid en bro medan det spelar en låt där dom sjunger: "Elämä ei ole kossua!" Det skulle vara roligt att se den filmen igen.

Jåå, så minns jag från augusti 1994 riktigt i början av augusti en dag då det åskade. Jag och en kompis stod i farstun och såg ut i ösregnet. Mittiallt slog det ner nära någonstans och åskan lät typ såhär: BaBAAANG BANG! BABANG! BABANG!BABANG! BAAAAnnn!!! Det lät typ som om att blixten skulle ha slått ner på vårat plåttak och en kulblixt skulle ha pomppat längs med plåttaket ner på backan! Sånt intryck fick jag iaf då, haha. Just dedä BA-BANG! BA-BANG! BA-BANG! ljudet skulle ha varit kulblixten som pomppade ner längs med taket.

Jag mindes nu bara också en kvalmigt het maj-måndag 1984. Jag var i lekis i Dalgatans daghem och farsan hämta hem mig sedan på eftermiddagen, då han jobbade hemma på måndagarna. Farsan sade också att kanske det börjar åska då det är så hett. Mest på skoj, men ändå. Det var tidigt på eftermiddagen då.

Sedan såg jag avlägset mot öst några blomkålsformade moln. Men tänkte inte desto vidare på det. En halv timme senare blev det plötsligt mulet och fortsättningsvis kvalmigt. Det blev jättetryckande fiilis då jag var ute på gården ensam då de andra var inne. Jag tänkte att det är precis som om det sku börja åska eller någo...? Och blev lite orolig, då det blev en så otroligt tryckande stämning.

Jag gick uppför backan och var på väg att gå in då jag blev lite orolig/skraj av den tryckande fiilisen. Då hör jag bakom mig ett rätt avlägset åskmuller. Liksom *Bu-Ruuummble!* Jag såg bakom mig och upp mot molnen och tänkte typ att "Jåå, de va ju de ja tänkt!" Det var lite komiskt då man tänkte på det i efterhand. =)

Sedan kom det faktiskt en åskskur.

Sedan mot kvällningen så sken solen ännu och det var hett.

Detta är en vårig och drömsk låt på ett sätt. Det triggar på något igång barndomsminnen då man var typ 4 denna låt. Fast detta är ett nytt progebänd och fanns inte då. Jag diggar inte proge vanligtvis men vissa låtar är bra, som denna. "Ilmalaiva Italia" heter låten och den är solig och slutet av april-början på maj-aktig, tycker jag. Eller som då man var uppe på vattentornsberget en solig dag som 4 och känt den hemtrevliga doften av då fafa rökte cigarr och skulle ha sett en zeppelinare i skyn. Ilmalaiva Italia var en Zeppelinare från italien som susade ovanför Finland också på 20-talet.

Köpte skivan våren 2010, så det är lite 10-år sedan nostalgi i detta också onekligen.

Enjoy!
https://www.youtube.com/watch?v=8nXHiphSii8

20.1.2000-På resemässa//20.1.1996-Ute i några krogar och se oss omkring

Jåå, vi for på resemässa den dagen. Det var en torsdag och det var molnigt och snöigt. Det hade vräkt ner så tusan med snö under nattens lopp. Vi for dit med buss från Ekenäs handels-skola som jag ju då var i. Det var helt stil. Jag var vid Cubas bord och såg då någon rullade äkta Havanna-cigarrer för hand. Man sku ha haft möjlighet att köpa en också men dom var svindyra. I Cuba får dom åtminstone röka goda och kvalivativa Havanna-cigarrer och BILLIGT. Den fördelen har ju den kubanska socialismen åtminstone. De sku väl skratta åt någo torra och uäkä kioskcigarrer från typ ärrän här i landet. Dessutom är ju cigarr ett godare och hälsosammare alternativ till cigaretter, och vad jag förstått röks det nästan enbart cigarr i Cuba. Och man kan faktiskt också bara röka ibland, något folk inte verkar kunna förstå. Fidel Castro rökte ju alltid cigarr förut, men han slutade 1985.

Så tog jag åt mig en massa broschyrer från olika länders bord.

Sedan kom vi hem då det var ljust ännu. Minns faktiskt inte så mycket av den gången. Ja, vi såg iaf på Monthy Python i bussen och det var ganska kul. Alltså på vägen till mässcentret. Sedan några dagar senare var jag på dejt med en 17-årig brud i Shell, LOL! Nåja, inte såg ju jämnåriga nåt hos mig då. Jag skulle givetvis aldrig gå på dejt med en 17-årig brud mera, men en 23-årig brud skulle jag verkligen inte ha något emot. Då ungefär är en kvinna som vackrast tycker jag. Och det är ju smaksak. Någon annan kar kanske tycker att en 100-årig mommo är vackrast. Det är så smak och tycke detta. Konstigt nog är det politiskt korrekt om man tycker att en 100-årig mommo är vackrast, men inte alls pk om man tycker att en 23 årig brud är attraktivast och sexigast. Men jag är såpass tolerant så jag inte bryr mig. Och är såpass tolerant och openminded, så jag nog skulle kunna tänka mig att bli tillsammans med en 23 årig brud. Så fördomsfull och intolerant är jag inte, att jag skulle avböja en 23-årig brud. Och det kan gå hur bra som helst ett förhållande med stor åldersskillnad, tänk bara på Danny och Erika som har 50 års åldersskillnad! Erika är nog väldigt modig och tolerant. Hon bidrar till toleransen här i landet.

Och så tänkte vi fara ut lite på krogrunda lördagen 20.1.1996. Det var en kaveris gymnasiekaveri som var kusk, och alltså helnykter då. Jag drömde på morgonen att vi var i aseman och kaverin köpte någon sorts ananas-grogg. Det var ju förväntansfullt och spännande då i den åldern ännu då man just fyllt 19. Smaka på det numret. 19. Man pratar om Sweet 16. Men det borde vara Sweet 19. För i den åldern så upplever man magi så att säga.

Så kom sedan kaverina och vi for till aseman först. Inte tog vi nu något mycket. Kanske en grogg var där (utom kusken, som var uttråkad och läste någon tidning) Sedan så for vi igen och vi sku fara ti affes ett varv.  Jag frågade kusken för att skämta att "Nå, e du i skick å köra nu då?"

Sedan då vi for med bilen över bron så kom Svenkka gående. Alltså han från yrkis som var på min klass. Han gick hand i hand med sin flickvän. Svenkka var ju från Ekenäs men hans käring var från Karis. Jag minns att Svenkka hade fullt med fritsun på halsen engång vid samma tider då han kommit till skolan. Någon sade att han har använt dammsugarn bara för att få till dom. Då smajlade Svenkka lite, sugandes på en tändsticka, som han bruka ha i mun. Han hade en pilotrock och en bakåtvänd lippis som han brukade ha samt en ring i örat. Rätt yrkisaktigt mao.

Haha, i yrkis så skrev folk i sina häften. Kondomer e förbjudna, Å HÖR SEN!! Och ett förbjudsmärke på en kondom och så stod det under "Strängt Förbjudet!" HAHA!

Lärarna tyckte inte om att eleverna hade fritsun i yrkis, vilket gjorde mig mycket förvånad. Det var ju inte tal om 50-talet nu, utan 90-talet!! Det var lite konstigt måste jag säga. Men annars slapp vi ju religiös och politisk propaganda och vinkling i yrkis.

Vi var där en tid men drack inte så värst mycket där heller. En dabb ropade efter mig "Ei sul jätkä oo ikää olla täällä!" Int sade man tillbaka då, då var man nog ödmjuk då man var såpass ny med detdär med krogar och någon på typ 30 ropar så åt en. I själva verket var man osäker på om man gör bort sig eller inte då man var på krog då, att man var på något sätt på "fel sätt" där eller något, haha.

Konstigt att glesa typer ropar åt osäkra 19-åringar dylikt.  Han skulle ha ropat nåt glest åt nån kar i sin egen ålder istället, men det kanske han inte skulle ha vågat? Ynkrygg!

Sedan så for vi därifrån så småningom. Klockan var typ 2 på natten.  Det var kallt men mulet och snön låg på backan. Jag blev hemkörd först som bodde närmast. Vi åkar nerför backan/gatan mot var jag bodde. En gobbe och en käring i 60-årsåldern far nerför backan med sparkstötting. Ena kaverin skrattade då det såg roligt ut, då gobben sparkstöttade och käringen satt på kyyti. Han öppnade fönstret och sade mot dom såhär: Mimimimimimi!

Så körde kusken lite för långt istället för att vända till höger till gatan vart jag bodde jag sade åt honom, men så sade jag att inte gör de någo, att jag kan gå härifrån. Så gick jag hem från ändan av backan och gobben och käringen med sparkstöttingen kommer förbi mig medan jag går hem uppför backan. Dom såg kind of nykära ut, som att dom skulle ha hittat varandra på äldre dagar.

Morsan frågade att nå, hade ni roligt? Då jag kom hem. Då var det ju verkligen spännande ännu att fara ut på krog. Den känslan kommer aldrig att återvända och det känns ibland vemodigt då man ser osäkra 18-19 åringar som är på krogen. Man riktigt aistii att de är gröna och osäkra, och att de ofta är ödmjuka och försiktiga av sig på krogen. Visst finns det ungtuppar och spännare också, men de är sällsynta. Man känner så igen sig som man själv var en gång i tiden då detta med krog var något nytt och spännande. Då man typ just kommit ut ur barndomen. Typ för en tid sedan ett barn som var i lågis och var rädd för alkohol och tänkte att man aldrig själv ska börja dricka alkohol och nu var man mittiallt på krogen och drack alkohol!!!! Vuxenvärlden var så purfräsch, så purfärsk då den tiden. Aldrig mera i detta liv kommer man att få samma känsla mera, tyvärr.

Man förstod inte heller det att man var en efterkrigstida "Generation-X" kermapersekakara, som inte förstod hur bra man hade det  :P Man tog bara för givet att man fick stöd hemifrån, fast det är långtifrån så i alla familjer. Man var i princip som en fågelunge som satt i boet och väntade på att bli matad då man var 19. Men förstod man det själv då i den åldern? Nä.

Man skäms nästan nu att man inte hiffade det, och tyckte bara ens föräldrar var pinsamma-och såg det som en självklarhet att man fick mat, tvättade kläder, pengar och sådant, och fick bo "hemma" ännu.. fyfan så egoistiskt man tänkte då, så allt var ju inte bättre då. Men världen kändes så fräsch och vuxenlivet så nytt då. Den känslan längtar jag efter. Att allt är möjligt. Och inte som nu att man sitter här med facitet i hand. Dessutom är det ju som om att ödet gjort ett misstag med mig. Jag borde leva om på nytt dessa tider och forma dom som dom egentligen borde ha varit. Det finns teorier faktiskt om att man kan påverka inte bara framtiden, utan även det förflutna i viss mån. De är kontroversiella teorier, men det finns iaf. Det betyder isåfall, att tid som vi uppfattat det, inte egentligen finns. Vi är bara fastlåsta med fem sinnen i en köttkpapsel, men kan få glimtar. I vissa fall kan vi inverka på nornornas väv.

Sedan drömde jag faktiskt samma morgon också en annan dröm. I den drömmen gick jag utanför Hälsocentralen i Karis mot skolhållet. Jag hade en Master's Hammer skjorta på mig (ett tjeckiskt band) Så kommer det en tjeckisk trevåningsbuss(sic!) från skolhållet. Det var fullt med tjeckiska ungdomar i den, som alla gapskrattar, pekar och visar fuck åt mig medan jag gick på trottoaren. Ganska konstig dröm, haha.

Jåå, jag hade den Master's Hammer skjortan på riktigt också som var i flitig användning 1995/1996. Jag använde den så mycket så den släts efter all tvätt och har inte haft den på länge. Den började gå sönder i limningarna och så också. Och var till sist rätt trasig. Det var en longsleeve skjorta. En såkallad "svetari".

Jag hade köpt Masters Hammer i en samling januari 1994. Men så kom deras första på nytryck och jag köpte den september 1995. Och diggade den fullt då dom sjunger på tjeckiska. Det låter liksom brutalt och exotiskt. Jag köpte faktiskt deras andra skiva "The Filemnice Occultist" januari 1996. eller bara den skivan beställde jag då per post i slutet av januari 1996.

Man kände sig liksom.. man förstod inte hur otroligt långtråkigt det är att vara fullvuxen på riktigt då. Det var så otroligt mycket mer spänning i luften under dessa tider. Man kände sig mindre ensam då också-det kändes som att folk jeesade mera och så då under dessa tider, vilket också kan bero på att 90-talet var bättre och det sista "riktiga" årtiondet.

Någon skrev att efter 1997 så har modet och subkulturerna varit det samma helt och hållet. Att det är svårt att se om det är 1997 eller 2020 idag, då det inte kommit något iögonfallande nytt och fräscht efter det, och där håller jag allt med. 50-talet var det Elvis och 50-tals rocknoll, 60-talet utmärktes av hippievågen, 70-talet av proge och punkvågen, 80-talet av hevare(visst heavy fanns på 60-70 talet också givetvis, men inte som någon självständig subkulturell grupp som "hevare" som började uppstå typ 1980) och synthare, 90-talet av grungefolk och "deffare" och "blackmetallare". Det var någon ny subkultur som utmärkte varje årtionde... utom 00-talet och 10-talet. Efter det har det bara varit tasapaksua. Samma subkulturer som recyclas nu och då. Ingenting nytt. Det är en anledning till att jag tycker att 90-talet var det sista RIKTIGA årtiondet. Allt efter det har varit postmodern stagnation, mer eller mindre. Det hände också väldigt mycket i musikväg framförallt på 70-90 talen.. det kom en massa olika stilar då, även om det började stagnera redan så småningom typ 1997 för att helt stanna av cirka 2000-2001.

Nuförtiden tycker tonåringar vad jag förstått att dylika subkulturella stilar är gubbigt&tantigt samt gammalmodigt. Rätt ironiskt, må jag säga. Och dagens 16-åringar vet ju knappast var en cd eller lp skiva är för något. Tragiskt. Måste uppriktigt säga att jag tycker synd om dom.

Kanske ungdomar till nästa börjar lyssna på klassisk musik liksom helt i mainstream. Dagens pop är ju fullkomligt fruktansvärd också om man tänker på legendariska låtar från 80-talet, tex Sandra, som faktiskt var bra och fastna eller 90-talets eurodance, som man visserligen skratta åt då, men som faktiskt var mycket fastnande melodiska då. Något sådant verkar inte göras mera. Dagens radiopop är tait från reven.

Fan också. Det borde faktiskt vara som i Back to the Future att en bil är lagad till en tidsmaskin, och man ställer bara in till vilken tid man vill fara tillbaka till. Just typ att man ställer in 20.01.1996, och  så far man tillbaka i full fart! Det sku vara faktiskt stil!

Fredagen 20.1.1995 så for jag till postkontoret efter ett postpaket från Spinefarm Records. Det var ett postpaket innehållande 6 st. cd:n som jag beställt några dagar tidigare. Dessa skivor var "The Shadowthrone" av Satyricon, "Frost" av Enslaved, "All the witches dance" av Mortuary Drape, "Non Serviam" av Rotting Christ "Pain Amplifier" av Mythos samt Rotting Christs första demo från 1989 i cd-.format.

Då jag for till postkontoret gåendes, det var mulet och kallt och snö på marken, så var det någon typ i kanske 45-50 årsåldern med en ljus poplinkappa på sig som stod utanför Kela. Man märkte att han var lite "pikkupilsnerissä" så att säga. Han fråga om jag har eld. Så tände jag hans halvrökta Marlboro Lights som han hade i mun åt honom. Så tog han ett bloss och frågade mig sedan: E de nå schack i affes? Jag sade att jag inte vet. Så sade han Aijjaa. Han måste ha sätt mig där då vi var nere i pubben och spela ganska ofta då den tiden på eftermiddagarna. Jag hade ingen aning vem det var dock, men jag antar att han tänkte att jag kom från affes eller någo då han nu fråga sådär av mig. Jag minns det som om det var igår. Jag minns också då jag gick till posten med ankomstavit och var ivrig att ha fått nya skivor med posten. Man var otålig att få vara hemma och redan öppna paketet fast man var på väg gående mot stan med ivriga steg minns jag. Nog är det ju rörande en sådan ivrig och ocynisk yngling man var då nog! :-)

Jåå, så åt jag ju Marabou-choklad sedan på kvällen, som jag brukade göra varje fredagskväll januari/februari 1995-äta en platta Marabou mjölkchoklad. Under vardagskvällar mars 1995 brukade jag till kvällsmål äta rostat bröd och dricka såndän Rybb&Deckers-apelsinsaft. Ibland grapesaft också av samma fabrikat.

Satyricon cd:n minns jag att jag bandade till kassett så att jag sku kunna lyssna på den med min Walkman kassettspelare.(med hörlurar) Jag somnade vid en sten med mossa i skogen då jag lyssnade på Satyricon minns jag april 1995. Typ för en kvart. Jag låg bara där och lyssna på Satyricon och kände mig ett med skogen och slumrade till. Ah, dessa minnen från det gyllenne 90-talet!! Ungdomsminnen från 90-talet och barndomsminnen från det gyllenne 80-talet. Värre skulle det kunna vara!

Alltså det känns jättekonstigt att man varit myndig under 25 års tid!!! Hur har det mittiallt gått 25 år sedan man blev 18!?`Och hur kunde man tro sig vara så mogen då man var 18? Man var nästan lite blyg över att fylla 18. Det var i husis då varje lördag i ungdomssidan som dom hade då ett kåseri om att fylla 18 som hette typ något som "Den stora dagen" eller "Den stora dagen D" elller något liknande. Menandes dagen då man fyller 18 år.. Det var samma logo på kåseriet. Nåt om att fylla 18 och så var det i sambnad med kåserilogon b.l.a. en bil och konturer av flaskor som såg ut som ölflaskor, menandes att nu får man köra bil och köpa öl! Det är en jättestor grej åt någon som är på väg att fylla/just har fyllt 18. Jag var redan som 17 lite generad över att snart fylla 18 och att man sku bli vuxen. Trodde jag.

För ska sanningen fram, så är ju en 18-åring endast halvvuxen. Inte fullvuxen. En valp helt enkelt.


Det om det, för ikväll.

Utskämning i slutet av 1990: "Alla andra har sett Poltergeist!"

Jåå, alltså jag minns en musikvideo som jag såg från tv:n typ 1986. Jag mins inte mycket av musiken, men musikvideon handlade om en pojke som gick omkring i någon hall som var full med roliga robotar som for omkring på olika sätt och blinkade med ögonen osv och pojken såg glad och fascinerad ut.

Så i slutet av musikvideon så kom det en stor "ond" robot som började långsamt jaga pojken. Pojken sprang fullt längs med korridorer och den "onda" roboten kom efter honom. Till slut hamnade pojken i en återvändsgränd och den onda roboten kom emot pojken som såg helt skräckslagen ut och började skika i panik (det hörde man inte, men såg på hans mun)

Sedan i sista stund så kommer det någon typ dit som "dödar" roboten och räddar pojken. Sedan står de båda två förundrat och ser ner på den rykande roboten.

Vet någon vilken musikvideo jag talar om? Det skulle vara stil att se den igen. Chansen är mycket stor att hitta den på Youtube tror jag, bara man skulle ens veta vad för band det var fråga om.

Sedan minns jag en inhemsk amatörmusikvideo som kom på någo ungdomsprogram. Det var en av videona jag minns, som en brud hade gjort. Det var Samantha Fox låt i bakgrunden och den typ 15 åriga flickan härmade Samantha Fox i en musikvideo, som vad gjord med självironi och med glimten i ögat.

Hon hade störa bröst och såg ut som Samantha Fox faktiskt. Musikvideon var inte att hon sjöng, utan Samantha Fox-låten var i bakgrunden, medan det var en självständig musikvideo som hon och några andra unga själva hade gjort.

Musikvideon började med att 3 högispojkar var i en högiskorridor och bollade lite på skoj med en fotboll. Så tappade ena av grabbarna fotbollen, så den rullade nerför trapporna. Då kommer just Samantha Fox-klonen uppför trapporna, och tar tag i fotbollen och kommer upp och fram till grabbarna med den och talar nåt och håller fotbollen i sina fingrar sådär elegant.

Då ser alla killar helt förvånade och förhäxade ut av hennes skönhet. Det är huvudbilden, så kommer det upp 3 separata små rutor vid sidan av huvudbilden, som visar deras förtrollade ansikten. Dom bara gapar där åt hennes snygghet.

Minns inte så mycket annat utom att vid slutet så pamar hennes bröst, som var bara ballonger och bruden såg ut att Shit! Nu blev jag ertappad! Det var humor. En sådan humor som det sku bli ett jävla liv av i dagens intoleranta samhälle kan jag tänka mig. Ändå var den gjord med humor och med glimten i ögat. Nåja, om karar får man skämta med hur man vill nuförtiden. Inte för att jag bryr mig, men det är skenheligt då det blir ett jävla liv om man lite skämtar med kvinnor i rollen också. Nuförtiden vill säga. Jag såg på programmet 1989.

Ett Eurodance-band som var på ropet i mitten av 90-talet, E-rotic. Gudars skymning sådant liv det skulle bli om samma band skulle ha varit en nyhet i dagens intoleranta tider! Radio och tv sku ha bojkottat deras videon och de ny-viktorianska högtalarna  skulle tjuta om "sexism" och att de känner sig kränkta. Fred, come to bed! Det är liksom SÅ 1995 då man tänker på E-rotic, haha!

Och sedan Sä oot mun Romeo, mä oon sun Juulia! är också riktigt senhöst 1995-yrkis-fiilare

Jåå, så minns jag att jag drömde vid samma tider, att elever i finskspråkiga högis så gärna skulle vilja ha ordna en festare på skolgården något veckoslut, så skolans egna band skulle få uppträda på festarn. Alltså i Karjaan Yhteiskoulus skolgård. Men de hade inte fått göra det, och var ledsna och arga över det. Så äntligen fick dom tillstånd att ställa till med en festare på skolgården! Dom var jätteglada, för jag var i drömmen på plats och såg på bändena. Det var en barnvänlig alkoholfri festare och dom spelade Suomi-rock och lite punkigt och new-wave aktigt stuff. Allt var dock sjunget på finska. Typ något i stil med någo poppigare punk och sådant. Som typ Pelle Miljoona, Sielun Veljet och Hassisen Kone och sådant stuk.

Publiken var på sandplanen, och scenen var vid jumppasalens högra hörn, ur publiken sett. Man riktigt såg att han var glad och ivrig tonårskillen som i ett skede höll välispiichin. Han sade glatt något att: Ja nyt tulee blaablaablaaa-blaablaablaa då han presenterade följande biisi. Jag drömde drömmen 1989. Man kunde riktigt vaistoa hur glada dom var, då de äntligen fick ställa till med sin festare och spela där.

Jag drömde en dröm sommaren 1992. I den drömmen hörde jag en låt som var lite poppigare stuk. Det var som en hitlåt. Jag har refräng-melodin i huvudet och det skulle säkert kunna bli en hit. I refrängen sjunger någon sångare: Your'e dancing with the Devil in the moonlight, youre dancing with ???  ?? ?? (Kommer inte ihåg slut-texten) Alltså det finns både en låt på riktigt som heter Dancing with the Devil samt en låt vid namn Dancing in the moonlight, men det låter inte alls som det jag hörde i drömmen. Refrängen saknas också, samt att detta är nyare alster än 1992.

Detta var lite som Giuseppe Tartini, en italiensk kompositör som levde mellan 1692-1770 som komponerade ett verk med fiol med namn "Djävulsdrillsonaten" efter en dröm han hade drömt att han gjort ett Faustianskt avtal med djävulen, som sedan vilt börja spela med en fiol. Och han hörde den ljuvligaste musik han någonsin hade hört i drömmen, då djävulen spelade.

Så fort han vaknade så greppade han sin fiol och försökte spela likadant och lika vackert som djävulen hade spelat i hans dröm, men det han lyckades komponera blev enligt Tartini själv bara en blek skugga av hur vackert djävulen själv spelade i drömmen. Hursomhelst blev kompositionen han komponerade då han försökte efterapa musiken han hade hört i drömmen "Djävulsdrillsonaten" en av hans bästa och berömdaste kompositioner någonsin.

Jag minns ett nolot minne från 7:an, haha. Det var på det lilla viset, att Poltergeist kom på tv hösten 1990 och jag såg inte på den för att den sku ha sluta så sent och jag visste att jag skulle ha varit sömnig följande morgon om jag skulle se på den. 2 från klassen hade sett den sedan, kom det fram.

Så gnällde jag hemma att jag sku vilja se på den. Jag sade att "Alla andra har sett den!"  Jag ville att jag sku få hyra den, vilket jag fick till slut från Evalds som hade filmuthyrning på den tiden.

Sedan under jullovet på sjuan vilket btw var 1990, var en klasskaveri hos mig. Farsan frågade nolot nog, om klasskaverin har sett på Poltergeist? Han svarade nekande så sade farsan, nolot nog, att han tänkte bara, då jag sagt att alla andra har sett den! Farsan fick nog höra av mig efter det, för det var nolot som fan.

Så lånade han en film av mig, Gremlins, på samma veva.

Sedan, runt halvett-tiden på natten till nyårsdagen så for jag och farsan och syrran ut och gå lite runt kvarteret. Alltså runt hemknutarna. Vi går förbi Borgkila.  Vid Borgkila är det fest och klasskaverin som lånade Gremlins är där med sina föräldrar. Han råkade vara utanför Borgkila just då och hade filmen som han lånat och gav den tillbaka åt mig på samma gång. Antar väl att han hade tänkte komma en vända lite senare och hämtat filmen då, om han inte skulle ha sett att jag gick förbi med farsan och syrran.

Sedan i Ekenäsvägen var det en annan kaveri som "på skojs" skull visa fuck åt mig från gården.

Sedan i början av januari 1991 hade vi pojkar Hantta i skolan. För alla pojkar sku ha lite hantta samt alla flickor sku ha lite slöjd. Klasskaverin som hade lånat Gremlins undrade vad min farsa menade när han sade att jag sagt att "alla andra" sett på Poltergeist? Så sade han: Du sa det, bara för att du själv sku få se på Poltergeist!  Så var det ju, och det var nolot som fan då den tiden, hehe.

Jåå, så minns jag måndagen 13.1.1992. Den dagen var jag i tandläkaren, och behövde komma om kontroll först om ett år igen. Sedan, då jag kom hem från skolan, så var jag JÄTTEhungrig. Jag laddade upp med bröd och alla världens pålägg, men det fattades SMÖR. Jag beslutade mig för att gå upp till budjun och köpa ett paket smör. Som tur var fanns det då en närbutik, som efter 1996 har fungerat b.l.a som ett dagcenter för separe, samt Hurja Piruettis utrymmen, loppis etc.

Sedan hem i hungern igen och så åt jag och sköljde ner smörgåsarna med limppare. Det satt faktiskt bra. Ute var det grådyster januari-eftermiddag då man satt och åt och såg ut på trädtopparna där ute, men det var mysigt.

Torsdagen 16.1.1992 kom "In the heat of the night" på tv. Nej, inga softcore eller nåt sådant :P Utan en amerikansk polisserie. Såg mycket på amerikanska filmer och serier i mina lägre tonår, precis som de allra flesta andra tonåringar, innan jag började inse att 95% av dessa bara är krapel. Och att det inte är något coolt med USA. Tvärtom är det mainstream-massornas favorit land som de dyrkar utan att ha något hum av hur påverkade de är av amerikansk propaganda. Den Europeiska kulturen är sannerligen en mycket rikare kultur, än en 300-årig hihhulistisk kapitalist "kultur". (Vad jag har förstått så blev allsköns kristna fanatiker utkastade från Europa för några hundra år sedan. Därför finns det än i dag så mycket hihhulistiska fanatiker just i USA.)

Efter den serien var slut så kom Pulmuset. Love and Marriage, love and marriage.... (glad musik i början, alltmedan alla i huset begär en peng av pappan som sitter på soffan och ser bitter ut och uppgivet bara ger en sedel åt sina 2 ungar, sin hustru, och till sist kommer även familjens hund och ska ha pengar så sätter pappan en sedel i hundens mun.)

Då Pulmuset slutade 23:45 den kvällen så for jag till köket och åt en såndän kam innan jag borstade tänderna och for och lägga mig. Alltså en såndän bull-aktig sak.

Så nästa dag var en fredag. Solen sken och vi hade modda med Dan Johansson i ett av C-trappans översta rum under de två sista timmarna.

Sedan promenerade jag hem. Månen låg ganska lågt på himlafästet mot öst då jag gick hem.

Så sku vi fara till en familjebekant här i Karis under kvällen, vi var bjudna dit. Jag sku bara vara en stund sedan ville jag att farsan skulle köra hem mig, men vi återkommer till det.

Just då vi sku fara kanske 19-tiden på kvällen så kom en såndän Dicken förbigående på gatan. Han sade åt farsan;  "Ja e halvfull!" Han sade att han tänkte komma och hälsa på faktiskt en vända innan han gick hem (Han bodde då i närheten) farsan sade att vi e just på väg bort!

Så åt vi gott. Det var en annan familjebekants familj på besök där också. Och pojken i lågisåldern satt i en av familjebekantas söners rum och läste Kalle Anka. Jag sade att morjens! Han svarade bara lågt :moi. Han var arg, för att det var en såndän Paul som hade bråkat med honom.

Jåå, det var så att det var en familj från England som bodde här i byn typ 5 år kanske. Innan dom flyttade tillbaka till England. Det var meningen att dom sku vara här den tiden, då farsan i huset hade nåt jobbprojekt i Finland. Dom hade inga andra band till Finland såvitt jag förstått. Pojken hette just Paul och så hade dom en yngre dotter vid namn Sara. Hon verkade vara lugn och behärskad av sig. Paul var typ ett år yngre än mig. Dom gick i våran skola, alltså högis respektive lågis. Dom kom hit 1989.

Så såg jag en Schweppes-kork i rummet och tänkte att de har bra smak om de dricker Schweppes! Jag satt där sedan och läste Kamratposten. Bl.a. en artikel om pesten som jag läste första gången i lågis och blev så fascinerad så jag sedan drömde att jag hade pest :-D

Sedan skulle farsan hämta syrran och hennes kompis från järnvägs-stationen , då de hade varit i hesa och jag åkade hem på samma gång. Syrran hade glömt sina nyköpta Levisar i en kass i tåget. Så dit for Levisarna till Åbo! Jag har aldrig glömt något sådant på tåget och är rätt nojig av mig att tappa bort saker och ting, så jag ser och känner rutinmässigt till flera gånger om dagen att jag har nyckelknippan, plåmsan och telefon med mig ännu.

Då jag kom hem drack jag Cokis i burk och lyssnade på bra musa och var på typ Jeee! Thraassh! humör. Jag lyssnade b.l.a. på ett band vid namn Holy Terror. (Givetvis borde man bojkotta Cokis om man tycker att USA suger, men då tänkte jag inte ännu på det sättet. Mycket sällan dricker jag Cokis dock i dag. Cokis är ENBART gott om det är ur en traditionell burk-cokis, som är iskall, som man dricker)

Januari 1993 minns jag att torsdagen 14.1 kom "The Shining" på tv på kvällen. Och det hörde ju till att man sku se den. Underförstått var det så, att bara typ hihhulin, cp-nynnyn, nördar och mamisar som klädde sig som och såg ut som små barn och aldrig hade smakat på tobak och alkohol fast de var på nian, inte ser på "The Shining" om den engång kommer på tv. Ingen sade det rakt ut, men alla förstod nog andemeningen. Det var liksom "coolt" att se på en kult-skräckis på tv. Och nu var vi alla på nian, och inte i början på sjuan, som bara två från klassen hade sett på Poltergeist då den kom på tv. Så det var helt andra tider. Varje termin var helt annorlunda i högis skulle jag säga, inte bara varje årskurs-utan varje termin. Det var så snabb utveckling då. Det var motsatsen till stagnation.

Personligen tyckte jag bara den var långtråkig. Dendä neggen är ju iaf rolig. Haha, jag drömde engång  att en bil stannade utanför köksfönstret. Eller jag såg bara att den stod parkerad där, och det var den f.d. cykelreparatörens ljusblåa Volvo Amazon farmarmodell. Det är faktiskt en psykedelisk bil om något!

Så kom den f.d. cykelreparatören in i tamburen tillsammans med just neggen från The Shining. Så stod de framför varandra och klappade på händerna i luften två gånger och klappade sedan deras handflator mot varandra. De stod i tamburen och höll på så, så man hörde bara Klapp, klapp! Fapp! Fapp!  Klapp, klapp! Fapp! Fapp!  Klapp, klapp! Fapp! Fapp!  Klapp, klapp! Fapp! Fapp!  och såg glada ut. Alltmöjligt drömmer man nu å.

Alla talade sedan om The Shining i skolan nästa dag. Överskattad film tycker nu jag iaf. Men det var ju "coolt" att se på den då, så.. och inte ville jag vara sämre jag heller. Tänk så mycket helt banala saker man tycker att är "coolt" att göra i den åldern! :D Men om man väl är i den åldern så tänker man inte så, man tänker bara på att det är just coolt.

Jåå, så kom den finlandsvenska tv-serien "16" då också som jag tyckte var jättebra. Den kom på fredagskvällar och i repris under söndagar. Det skulle bli världens moralpanik om den sku visas på tv i dagens intoleranta, ny-viktorianska samhälle. Ungdomarna rökte och drack i serien, vilket man nuförtiden skulle censurera. Men det blir ju mer verklighetstroget om man visar den nakna sanningen. Även om dagens ungdomar inte alls mera tycker det är lika coolt att röka och dricka som när jag var i högis.

Man trodde ju sig faktiskt vara stor och mogen då man redan var 16!! LOL! Jag minns engång en vardagskväll då jag kom hem från en kompis. Vid ett litet skogsparti så stannade jag en stund och såg upp mot stjärnorna och tänkte att jag är redan 16 ÅR!!! Man tyckte att hela världen stod öppen för en och skulle ta emot en med öppna armar och att allt var möjligt... och då man väl gick ut nian så skulle man bli respektabelt stor på riktigt. Trodde jag.

Men det går inte att beskriva den känslan man hade då. På ett sätt är det helt underbart att vara en tonåring.

Jååå, detdär påminde om en dröm som jag drömde typ 2014. Jag drömde om två tjejer på 16 bast som just gick på nian under mars månad innan slutbetyget från högis. De bodde i typ Jönköping, Norrköping, eller kanske Göteborg även eller Vänersborg. Någon medelstor/större stad i Sverige men inte Stockholm. Det var liksom en svensk ungdomsfilm på samma gång som jag själv var en av tjejerna i huvudrollen, LOL. Drömmar är ju sådana att de kan hoppa lite.

De hade beslutat sig för att skolka nästa dag från skolan och den ena tjejen hade sagt att hon sku vara över natten hos den andra tjejen åt sina päron, medan den andra tjejens päron var i södern på semester, så hon var ensam hemma. Liksom samma frihetliga känsla. Samma känsla av att allt är möjligt. Samma förväntningar inför framtiden. Samma frihetliga känsla av att allt var möjligt.

De var ute och gå natten till en vardag, då de skolkade från skolan nästa dag så kunde det göra det det. Så pausade de i nåt parti av den sovande staden och klockan var typ 2:30-3:00 och ena bruden gungade i en sorts gunga. Hon gunga långsamt och såg upp mot stjärnorna och hade likadana känsla som då jag såg upp mot stjärnorna februari 1993 och tänkte likadant.

10.1.1994 så drömde jag att min Darkthrone-skjorta hade blivit vit. Så vaknade jag och for och se på den. Nog var den svart alltid. Sedan orkade jag inte gå till skolan då jag hade så konstig fiilis, som om att jag drömde ännu lite. Och lite frusin kände jag mig. Så jag vände hem tillbaka. Det var måndag efter jullovet.

Fredagen den 13:tonde januari 1995 så vaknade jag. Det var en kall och solig morgon där ute. Då jag gick till skolan så kom 2 brudar emot mig. Dom var väl på väg till finskspråkiga gymnasiet antar jag. Det var ungefär där var "pikku pappila" e som dom kom emot mig dit i Kroggård/Råckers på Ekenäsvägen. Den ena hade en svart läderkappa och långt rakt vinrött hår. Jag tänkte att va va dedär för en brud? För hon var snygg nog. Tänka sig, att den bruden nu också måste vara 40+!!!

Sedan kom jag hem också tidigt. Jag hade gått sent till skolan och kommit hem tidigt då det var fredag. Solen sken ännu och jag såg på en Sex Pistols film, "The great rock'n'roll swindle" som är en sorts komedi som handlar om Sex Pistols. Jag hade köpt den redan november 1991 men upplevde att jag förstod humorn mycket bättre nu (1995) än vad jag hade gjort då jag såg den senast 1992.

Så ringde en kaveri under kvällen och skulle komma till mitt. Jag väntade och väntade men han kom inte förrän om en och en halvtimme, då han hade börjat strida med sin lillbrorsa och det hade blivit fullt slagsmål och hans morsa blanda sig i och det blev typ familjegräl-så han kom sedan då allt lugnat ner sig lite till mitt sedan.

Alltså jag började minnas hösten 1995 i yrkis. Senhösten/november 1995. Det var nog på ett sätt gyllenne tider dessa tider må jag säga! Vi hade jumppa i den då rätt nya och ganska fräscha jumppasalen under måndagsmornar. Vi började veckan med jumppa. Vi hade ofta jumppa tillsammans med flickorna. Förutom att flickorna var i en grupp och pojkarna i en annan då vi hade någo korgboll eller liknande. Så blev en Mårten engång jättearg på en såndän Svenkka i jumppan då Svenkka fittades med honom. Jag minns det som igår. Svenkka backade nog då men flinade där och hade sig. Men det gick om lika hastigt som det kom. Svenkka var en sådan att han tyckte lite om att bråka med folk. Han körde ihjäl sig i Ekenäs sommaren 1998 så RIP förresten.

Ah så man var ung då! Man rökte Colt på rasterna i yrkis, som jag hade köpt från närbudjun vid Kanaltorget, alltså Colt-asken, och sedan for man dit ti budjun dagligen och köpte typ 10 Da Capon till lunch, då jag inte åt någon lunch i yrkis matsal och på fredagskvällarna i november kom Stephen Kings tv-serie som baserade sig på hans bok "Pestens Tid" på tv, som handlar om en modern digerdöds-aktig epidemi av ett pestaktigt virus vid namn "Captain Trips". Dödligheten är 99.99 och symtomen är böldpest, lunginflammation, mycket kraftig feber etc. etc.Somliga är immuna och blir inte smittade, men alla som får smittan dukar under. Jättebra serie var det! Jag tänkte mig engång en fredagskväll december 1995 då jag gick hem att en ny digerdöd har svept igenom världen och allt ligger öde överallt! Jag är en en överlevande som vandrar över att tomt och dött Karis, där nsätan alla dött i pesten.... snön knarrade under mina fötter.

 Tänk om man finge uppleva samma känsla som purung ens på något sätt ännu under detta liv!

Svenkka muttrade engång åt mig i yrkis: Du å dina jävla Da Capon! :-D Jååå, det var just Svenkka som kallade några typer som alltid gick tillsammans i yrkis för "Hubba Bubba ja Tohtori Esinahka"

Så minns jag engång att jag gick hem då det var lunchrast och sedan håltimme innan kemman började. Det var november 1995 och det hade kommit ett ganska tunt lager snö, men det var vitt överallt. Jag rökte på en Colt och en typ som jag kände lite kom vid det vita radhuset på Landsbrovägen emot och fråga mig om han får jämät. Jag svarande jakande. Han sade: Vi far lite hit åt sidan att int morsan siir från fönstre! Så for vi lite åt sidan. Han frågade om jag köpt någon ny "dödarmusik" som han kallade det för. Han sade att han hade köpt Satyricon, och att han diggade det. Jåå, det var väl programmet "Metallväktarna" i Radio X som gjorde att sådan musik blev känd även bland helt "normala" människor här i byn. Typ även vanliga Bk-46 Karisgrabbar typ. Till min stora förtret, hehe.

Fan man borde uppfinna en tidsmaskin så skulle man kunna resa omkring i tiden! Eller få trycka på en "resume" knapp nu med facitet i hand, så skulle man med den visdom man nu har, resa tillbaka i tiden och justera ens eget liv till precis det hur det borde vara! Jag diggar fullt Back to the Future filmerna, speciellt den första, då de leker med tanken i den filmen. Det är verkligen en huippufilm! Tänk om man bara sådär skulle kunna resa tillbaka till just typ 1995. Tänk om det skulle vara så enkelt som i Back to the future! Jag skulle se till att jag är den mest karismatiske typen i yrkis om jag skulle få börja om från början. En veritabel Bad Boy! :-D I den åldern är det just det som lönar sig om man vill ha käringar omkring sig. Det är enkel psykologi och biologi. Även i djurvärlden "spänner" ju karn ofta, och kvinnorna tänder på det även i djurvärlden, så.. och människan är ju ett djur rent biologiskt sätt.

Jag har bara liksom en så konstig känsla av att ödet har gjort ett misstag med mig. Svårt liksom att förklara den, men jag bara har en sådan känsla.

Jååå, ja drömde att jag var hos pärona mitt på natten. Så kom det en ljus flicka i 18-20 årsåldern förbi, som var klädd som om att hon sku ha vart från 1800-talet, samt håret i dylika flätor också. Hon var snygg så jag såg på henne. Hon såg att jag såg på henne via farstufönstret och börja stirra på mig fullt. Så öppnade hon mittiallt farstudörren och såg på mig medan hon sjöng någon "häxig" transaktig sång med gäll röst. Så hoppade hon på mig och börja hångla med mig på hennes initiativ. Så märkte jag mittiallt att flickan var en jättekatt som rev mig i ryggen fullt och jag vaknade!

Det var en kuslig med nice dröm. Kuslig, då hon kom förbi mitt på natten och såg direkt att jag såg på henne och såg mig i ögonen och då hon öppnade farstudörren och sjöng den "häxiga" sången med gäll röst. Det var kusligt, men nice.

Jåå och så drömde jag då för 25 år sedan januari 1995 att det var bakom en dörr till den "riktiga" vinden hemma i mitt barndomshem, eller till "öppna vinden" som finns på riktigt, så var en teleport till Sibirien. Jag öppnade dörren och var mittiallt i Sibirien! Och jag hade kommit dit via dörren uppe i vinden till "öppna vinden". Jag gick fascinerat omkring där en stund innan jag gick tillbaka mot dörren och var hemma i våran vind igen. Sedan blev jag till mig att typ VA? Ja har varit i Ryssland utan pass eller visum!! Ja gick faktiskt över ryska gränsen idag!!" Att det var en teleport uppe i vinden via en dörr som ledde till Sibirien var i drömmen inte alls nåt konstigt!! :-D

Januari 1995 brukade jag köpa en Marabou-original platta som fredagsmys. Den är god nog. Dock inte lika bra som Fazers blå, men man kan ibland varva med Marabou, fast det inte alls är den vemodiga smaken av Fazers blå , som är helt annorlunda. Fazers blå smakar Paradise Lost och Noitalinna Huraa! medan Marabou nu bara är Marabou och jättegott ibland, fast den är god på ett ytligare sätt. Jag tänker köpa en platta Marabou original åt mig till fredag och ha lite 25-årsjubileum här från att det var januari 1995. Inte för att det hände nåt speciellt då. Det var en stillsam period i mitt liv. Först augusti 1995 blev det andra bullar då jag började i yrkis.

Jag började tänka på Radiomafia. Det var jättebra program där som Anssi! Som man kunde ringa till. Han skrek bara i radion. Det var en sån juontaja och det var hans varumärke. Det var jätteroligt. Något dylikt skulle väl censureras i radio nuförtiden.

Jååå, jag minns i början av februari 1995 en lördag. Jag och en kaveri går över stationsbron på väg ner till stan. Det är lördagskväll och mörkt. Mittiallt hör vi bakom oss: Kundit hei! Kundit hei! Så vänder vi oss om och det är någon "gobbe" som är kanske i 45-årsåldern eller något. Han sade att han har sluppit ut från Kakola idag och skulle hem till hesa. Han sade att Ekenäs e bekant å Hangö e bekant, men inte Karis. Han hamnade i Karis och for ti asemaravintolan å drack upp sina pengar så han inte slapp hem ti hesa. Han frågade om det finns någon "seurakunta" i byn eller någo liknande så han kunde fråga därifrån om dom hjälper honom. Vi promenerade och visade honom till Betel, LOL! Han sade "En muuten oo uskovainen, mutta jos seurakunnan porukka auttaa rahan ja safkan kans niin mikäpä siinä!"

Det var folk i Betel, för det lyste där. Han tackade så mycket och gick mot Betel hållet medan vi fortsatte rakt fram på Köpmansgatan.

Detta är annars ur filmen jag såg på då fredagen den 13:tonde eftermiddagen jag kom hem från skolan. Jag började se på den typ halvett, för solen sken ännu då jag slutade att se på den minns jag. Det var kallt och fräscht väder och solen stod lågt. Det är sådär Crazy-rokrolig humor. Just sån humor som jag tycker om!

Man må tycka vad man vill om Sex Pistols eller punkfenomenet (Jag tycker bara det är ironiskt att nutida "punkare" typ demonstrerar mot Brexit är feminister och annars bara undergivna systemet och politiskt korrekta och är ingalunda några rebeller! :D Men punken har vart död i typ 35+ år ändå så.)  Men dethär är en så jätte-tokrolig film så man gapskrattar hela filmen igenom! Faktiskt ren komedi! Nästan lika bra som Pulttibois!! Här är slutet på filmen. Här var det ingen jävla världsförbättrar-hihhulism minsann inte!! :D

https://www.youtube.com/watch?v=XvsdlIY9sJw

1.4.1996// Om incels och förcels

Jåå, jag minns den dagen. Det var ett mulet väder och jag drömde att jag fick komma in till grannarnas hus och att granngobben kom gående nerför trapporna och hälsade på mig. Nickade på huvudet. Så var det någon som påta i elskåpet så det blev kortslutning och jag hade Isengard på som spelade i mitt rum så man hörde musiken ändä in till grannarna och jag tänkte att Shit! Hör man musiken hit ända??

Så drömde jag att jag var i Egypten.

Sedan vaknade jag. Det var e normdag. Till yrkis gick jag, var jag studerade då. Gick in via metall och trälinjens lilla "aula" eller vad man ska kalla det för som jag brukade. Alltså inte via huvuddörren men sidodörren inifrån dendä gatan vad den nu heter. Det var en såndän Johan som satt där vid trappan och några andra. Han sade MORJENS! Och jag svarade MORJENS!! Sådär yrkisaktigt liksom. Typ: Öööjöjöjöjöj!!!! vräkande. Ganska roligt och det är nu sådär folkligt.

Då jag gick hem efter dagen så träffade jag på ingen annan än granngobben jag hade drömt om vid gatan utanför hans hus. Han sade: Mä oon nähny et sä poltat Marlboroa, mut otapa sikari! Se on vähemmän haitallista terveydelle kuin savukkeet! Så bjöd han en cigarr åt mig. Jag gick vidare hem rökande på en god cigarr och tänkte att hyggliga grannar man har! Det var riktigt vänligt måste jag säga. Jåå, jag rökte ju cigaretter då från 93-99.

Sedan engång sommaren 1997 så bjöd han in mig till trädgården. En hans kompis från hesa som jobbade som spårakusk men hade semester var också där. Dom bjöd på en kalja åt mig så bjöd spårakusken på tobak. Han fråga om jag vill ha röd LM eller nortti? Så tog jag LM. Det var riktigt hyggligt det också. Så skämtade grannen med honom typ om något att haista jätkä vittu! ku blaablaablaablaa!! Men det var godmodigt nog. Det var hur stil som helst. Jag hade en Onslaught-skjorta på mig då, som jag hade beställt från Sverige.

Sedan for jag till stan igen och till postkontoret, för det hade kommit ett ankomstavi åt mig från Swamp Music. Jag hade beställt 3 cd:n som jag fick med paketet. En Mayhem-live bootleg "The dawn of black hearts" samt nyaste Darkthrone och en Enslaved/Satyricon-split cd. Det var riktigt trevligt.

Ajaj, frissalinjens brudar var nästan alla snygga. Bortsätt från 2. Frissalinjens brudar var ett begrepp då som ung. Precis som Folkisbrudar. Jag hade fördomar mot dom först och tänkte att frissalinjens brudar är snobbiga och yuppieaktiga, men dom var mera punk/rockaktiga faktiskt!

Tänk att det är så länge sedan nu! Och vilken snorvalp man egentligen var då!! Fast man trodde och inbillade sig något annat. En som är 20 nu var inte ens född då! Och då man ser hurdan pikkukundi en 20 åring är och vilken pikkupimu en 20 årig brud är nu.... huh-hu! Vuxna är dom inte iaf. Halv-vuxna är vad dom är.

Och april 1996 drömde jag vid påsktider att jag var i Radiomafia studion och såg från sidan då juontajan Claus Fleming som drev Metalliliitto-programmet, skulle spela "Wrath of the tyrant" av Emperor. Introt börjar med gitarr, och då trummorna kom in i bilden några sekunder senare så börja Clasu vispa grädde i en skål med en elvisp, för att "förstärka" effekten av trummorna liksom. Men det sket sig, för grädden strittade över instrumentbordet, hans fejs hår och kläder och hela studion. Han stängde av både vispeln och låten och skakade på huvudet där han satt i studion. Han skakade på huvudet utan att säga något men tänkande att "mikä sotku! tää meni pieleen!"

Jag började just minnas här även fredagen 5.1.1996. Då var man så ung och grön.. jag hämtade från posten några skivor jag beställt från Spinefarm Records den dagen, bla mästerverket som fortfarande är en väldigt bra skiva i mitt tycke, en av de bästa skivorna jag hört faktiskt "Scarlet Evil, Witching Black" av det grekiska blackmetal-bandet Necromantia. Samt bl.a. "Ånden som gjorde upprör" av Mortiis. Som var en helt lysande ambient skiva. En strålande bra skiva det också helt enkelt.

Man var så ung då och hade hela framtiden framför en och det var så spännande att vara på väg in i vuxenlivet. Livet kändes dynamiskt, eldigt och spännande. Varje dag väntade man sig att det kunde komma en stor positiv överraskning. Det kändes helt enkelt fascinerande att leva då. Och man var något av en romantiker tror jag. Jag tänkte alltid att den rätta bruden är något helt speciellt, och att det är bättre att vänta på en sådan än att ragga omkring med flera brudar på engång och flirta med flera brudar på engång osv. Det går inte att med ord beskriva hur fascinerande livet egentligen var då.

Nu är det skit-trist att vara fullvuxen.

Det som är ironiskt är att man tänkte att man ska vara mera sig själv och mindre leka kova med brudar då. Att man ska hitta en enda käring att dela resten av detta livet med, och att det vore det bästa och nåt att sträva efter.. Ironiskt nog så är jag singel och familjelös, medan de som betedde sig som jerks, knarkade och petti sina käringar de hade etc etc, alla fick käringar och är gifta nu typ, Och sedan undrar de varför karar spänner och spelar teater med kvinnor och inte är sig själva! Ok, det är lite förenklat...men det tycks inte löna sig att vara sig själv på ett sätt, speciellt inte i den åldern-och även nu om man ärligt säger åt somliga brudar ärligt och rättframt vad man tycker och vill vara lite trevlig-så då tolkas det direkt skeptiskt och halvkyligt. Medan en man som är lite småfräck upplevs som mycket sexigare. Det gäller inte alla brudar, så jag drar inte alla över samma kam-men ändå.

Som det var en som sade 2002 helt korrekt att om man i affes pratar helt normalt och sakligt med obekanta brudar och är sig själv och är ärlig och inte spelar något-så då förstår inte brudar hur dom ska tolka det. Det är främst DÅ som från förut obekanta brudar som sett på för många skräckfilmer kan börja misstro att man är en creepy yx-psykopat som ska stympa en, eller en creepy traktor-psykopat med lippis som jagar brudar med en gammal avotraktori medan han flinar psykopatiskt.

Medan en som på riktigt är psykopat kan tala så vackert så alla brudar faller för honom utan att tänka en enda kritisk tanke. Är det inte ironiskt?

Dom vet inte hur dom ska ta det. Dom har sett på för många skräckfilmer, och tror man är någon psykopat.-creep som halshugger och stympar en sedan vid första bästa tillfälle, medan, ironiskt nog, en kar som på riktigt är psykopat är så bra på att tala, så kvinnan bara ser upp till honom som förhäxad och blir förälskad i honom så det bara säger: FjjUUPP!

Detta tåldes att upprepas! För det är så ironiskt! :D

Det känns nog rätt så platt; om man värdesätter en kvinna och ger komplimanger så är det något misstänksamt direkt. Varför är det så? Man måste ge ett kallare och neutralare "hard to get" intryck för att kvinnor ska bli intresserade i regel. Man behöver inte vara en jerk, naturligtvis inte men man ska tänka att käring som käring-det finns ingen speciell käring. Det har jag nog lärt mig nu ännu engång. Bara hon inte är bitter fet eller för ofräsch så är det käring som käring. Ger man dom ärliga komplimanger  så är det tyvärr ofta så att dom tappar intresset. Inte alla såklart, men flera bekanta kvinnor medger detta. Att så länge dom inte har förtroende för karn, så blir det konstigt med komplimanger. Kanske det är förståeligt, men det känns ändå rätt platt-då man själv menar väl.

Men, precis som att man inte ska bli bitter på hela kvinnokönet som man, så är det lika viktigt att inte som kvinna bli bitter på hela manskönet, för då är man mycket förvirrad och ignorant; hjärntvättad av extremfeministernas hatpropaganda.

Men incel-rörelsen "Men going their own way" är inte heller något bättre än extremfeministernas fixa idéer och ny-Lysenkoanska trams.

Jag har sagt det förut, och jag säger det ännu. Eller jag citerar vad jag tidigare skrivit om Incels och Förcels:

Åter igen skyller jag inte på någon, som incels gör som beskyller på brudar att de inte har någon brud och folk som är besläktade med hur incels tänker, som automatiskt tror att det är något fel på karn, om han inte får till det med brudar. Båda grupper har ett sorts patologiskt behov av att peka finger och skylla på någon. Detta med brudar är ingen kristen rättegång, så jag förstår inte varför de måste skylla så och anklaga till höger och vänster. Den ena gruppen skyller på kvinnorna och den andra gruppen skyller på och får fördomar mot män som inte får till det. (Kallar den te.x. för "konstiga" och så) Men båda två är de neurotiska på ett mycket liknande sätt. Incels och Förcels kanske man kan kalla den andra gruppen, den gruppen som skyller på singelmännen som inte får till det, då de brukar vara fördomsfulla mot dom sedan ännu till. Förcels, efter "fördomar". Men samma skrot och korn är det ju egentligen. Men det att de har fördomar säger mycket mera om incelsena och förcelsena själva än om kvinnorna och singelmännena som haft lite dålig säkä. Konstigt att man ännu kan ha sådana fördomar som incels och förcels har om kvinnor och singelkarar som inte får till det ÅR 2019!! :-/

Förcels är alltså sådana invivider, som automatiskt får fördomar mot män som lever ofrivilligt i celibat och tror att dom är incels, bittra, psykopater, kvinnohatare och drar dom alla över samma kam. Det är ironiskt att både förcels och incels liksom egentligen är besläktade med varandra och är samma sak-bittra och fördomsfulla invivider, som tänker som de gör i brist på kunskap och under influens av media eller forum för incels. Förcels är inte ett skvatt bättre och mindre fördomsfulla än vad incelserna är.

Alltså om vi tar ett exempel. Om en  kvinna har fördomar mot en man som är t.e.x. 30-40 och aldrig fått till det och aldrig har sällskapat, och har fördomar om honom just därför och anser att han är en incel-så blir hon ju automatiskt själv en förcel, som är egentligen samma skrot och korn som incelsena är!! Just att man är bitter och anklagande av sig och har fördomar-istället för att inse att det också kan vara fråga om ren och skär otur i livet-och var sig bero på kvinnor eller män. Både incels och förcels har ju fördomar och pekar anklagande finger mot folk. Men ändå är dom i grund och botten så likadana!

Det är som att både den tyska nationalsocialismen och den sovjetiska bolsjevismen var diktaturiska rörelser. Och till synes annorlunda, men i grund och botten likadana att de båda vara totalitära stater. På samma metaforiska jämförelse så är incels och förcels i grund och botten likadana. Förstår ni hur jag menar? (Varvid nationalsocialismen räknas som hundratriljarder gånger värre än kommunism fast kommunism mördade 10-tals miljoner mer, och ställde bl.a. till med medveten svält i Ukraina på 30-talet etc. Segrarn skriver historien. Men det är ot här iofs)

Incels och Förcels. Ingendera känner till sunt förnuft och folkvett. Varför måste så många vara så fanatiska och förvirrade nuförtiden? *Suck!* Såväl incels som förcels är fanatiska och förvirrade.

Incels och Förcels har fördomar och tror att det t.e.x. är mannens fel, om han är singel, och i värsta fall att han är en incel, bara därför. Enligt samma logik skulle en kvinna vara en slampa så fort hon sätter foten i en krog! Det kan jämföras, för det är lika absurda påståenden båda två.

Det är en affisch från Folkpartiet, alltså Sveriges folkparti från 30-talet där en man med kvast sopar bort ett hakkors och en hammare och skära ut ur huset. Andemeningen är att ska sopa bort varje strävan efter diktatur från folkhemmet. Tanken är den samma liksom. Nationalsocialism&Kommunism=Diktatur och Incels&Förcels= fördomsfullhet, bitterhet och anklagande finger. Förstår ni hur jag menar?

Planchsen är ett så bra exempel, så jag tror nästan att jag laddar ner den här, så ni också ska få se;

Detta skulle vara en propaganda-affisch för sunt och logiskt tänkande och det skulle stå: Bort med varje tendens till fördomar och anklagelser könen emellan!  Ha sunt förnuft istället!! Och så istället för hakkorset och hammaren&skäran skulle han sopa ut en incel och förcel istället. Typ en stereotyp nörd som är bitter på kvinnor och tror det är kvinnors fel att han är singel, samt en kvinna, som tror automatiskt att det är något fel på alla karar som är ofrivilligt singlar, eller att det är eget fel om karar som inte fått till det som 30-40, eller att det är något fel på dom. De är liksom, incels och förcels, båda två samma skrot och korn. Samma fördomsfulla, anklagande individer. Dom har det gemensamt, att de anklagar och riktar anklagande finger. Medan en med sunt bondförnuft förstår, att det kan vara fråga om ren och skär otur med. Det är faktiskt främst incels som inte får till det, MEN INTE ALLA som inte får till det är incels-och det är något som förcels inte förstår. Men som sagt-de är ju likadana som incels, så varför skulle dom då fatta något.

Det går inte att försöka förklara något för fanatiker. Varken åt incels, förcels eller Isis. Låt dom förgås i sina egna bittra uppstötningar. Endast dom själva kan rädda sig genom att börja TÄNKA. Ingen annan kan göra det för dom. Därför är det så viktigt att försöka undvika att hamna i klorna på incels och förcels-tankar. En förcel behöver ingalunda vara en manshatare i sig, det räcker med att hon eller han också för den delen har fördomar mot män som lever i ofrivilligt celibat, och anser dom är incels och att det automatiskt är deras eget fel. Med andra ord fördomsfulla anklagare, precis som incels är mot kvinnor. Men de är båda två, både incels och förcels, fördomsfulla anklagare.

Jag gör vad jag kan och vädjar till det sunda förnuftet hos varenda en av oss; Låt inte fanatismen och fördomarna få grepp om era sinnen! Försök se in i själens djup. Försök se ditt själv i dina egna ögon och fråga dig: Varför? Är det verkligen värt att vara fördomsfull? Vad grundar sig mina fördomar egentligen på? Mina egna trauman?

Detta är viktigt om man börjar bli bitter på kvinnor om man inte får till det som man, eller om man som man eller kvinna märker, att man börjar få fördomar mot någon kar som aldrig får till det och att man aldrig ser honom med brudar. Det är speciellt i dessa tidiga skeden som jag vädjar till det sunda förnuftet hos var och en av oss-ty då har man inte kommit långt ner i incel eller förcel-träsket och det finns ännu hopp.

Sedan, på tal om allt detta, Det kan vara ganska ironiskt om man tänker på karar som inte får till det trots att dom kämpar och försöker utan att vara bittra eller desperata eller något dylikt.. att först blir dom nobbade-och sedan undrar samma kvinnor som nobbat dom-varför dom aldrig har en flickvän! . Det är ju ett Moment 22. En paradox.

Svaret finner ju dessa kvinnor hos sig själva. Dom borde då fråga sig själva varför de nobbat honom då-och inte förundra sig över att han inte har någon flickvän!! Dom borde då se sig själva i spegeln och fråga att varför nobbade jag honom? De hittar svaret hos sig själva. Jag menar inte att det är deras "fel" för dom får nobba om dom vill, men de måste söka svaret i sig själva varför de nobbade honom, istället för att junttit undra varför han är singel, om de engång varit med och nobbat honom!

Sedan är det ett fenomen också, att först duger inte karn åt nån kvinna alls. Sedan om han råkar få en kvinna, så är det ett helt annat ljud i skällan. Då står det typ kvinnor i rad som ska försöka vampa honom till sig. Allt detta får mig att tro att det inte finns nån "kärlek" bara biologi och fortplantningsdrift.

Här är en till affisch, som skulle lika bra kunna handla om en incel och en förcel:

Istället för Nazism och Kommunism skulle det stå Förcel och Incel istället.  Annars är tanken och andemeningen den samma. Att förcel och incel är ett tvillingpar. Förcels och Incels-samma sak egentligen.

Jag ska citera vad jag skrivit tidigare i min blogg igen:

"Nu mindes jag en sak. Jag säger alltså inte att kvinnor får skylla sig själva eller menar inte det, men detta kan ändå vara tänkvärt. Jag följde engång med en diskussion på suomi24 eller vauva.fi eller nåt, minns inte riktigt. Där kvinnorna skällde på karar som inte sällskapat på länge eller det var väl främst fråga om relationsmässigt ganska eller helt oerfarna män i i typ 30-40 årsåldern, att om dom skulle veta det så skulle det inte bli till något, för att citera vad en kvinna skrev hur hon skulle reagera om hon skulle höra att någon kar skulle vara relationsmässigt oerfaren i typ 40, så skrev hon såhär: Silloin alkaa kyllä hälytyskellot soida!

Hehe. Det var bara ganska bra, då det kom några karar och skrev dit sedan efter vastaväitteitä. Så skrev någon att On se kummaa, kun nuo naisten hälytyskellot soi että maa tärisee, jos kyseessä on herttainen, ja kaikin puolin kunnollinen mies, jolla nyt ei vaan satu olemaan kokemusta suhteesta, mutta jos kyseessä on psykopaatti ja naistenhakkaaja, niin sitten ne naisten hälytyskellot ovan ihan hiirenhiljaa. Ei kilausten kilausta niistä naisten hälytyskelloista silloin. Silloin on niin hiljaista että kuulee nuppineulan putoamisen lattialle

Ingen av kvinnorna kommenterade till det. då blev det nog tyst. Hehe. Alltså det är allvarliga saker naturligtvis psykopater och kvinnomisshandlare, säger inte att det är kvinnornas fel om dom stöter på sådana karar. Men säger ändå att ibland skulle de kunna vara lite mindre fördomsfulla mot karar som inte förtjänar att mötas av fördomar-och mer fördomsfulla mot de som förjänar det. Sori nu, men jag kan riktigt se framför mig någon söt men fördomsfull pimu som storögt och med melodramatisk röst säger: Silloin alkaa kyllä hälytyskellot soida! Hehe, det är ju lite gulligt nog iofs.

Man kan tycka att dessa "naisten hälytyskellot" fungerar lite ologiskt då enligt denna teori, då det är tyst som i graven då klockorna har verkligen skäl för att larma, men då det är en ok man så då larmar de så det blir typ jordbävning.

Karar har sen andra fördomar igen. Det är allmän-mänskligt att man just har dylika irrationella fördomar."

Men, hon som skrev om att "silloin alkaa kyllä hälytyskellot soida!" var ju ingenting annat än en typisk förcel! En sådan som är som en tvilling till en typisk incel. Samma skrot och korn, egentligen.

Jååå, ja kommer ihåg sommarn 1996 då en kaveri blev ihop med en brud från Bäljars. Som bodde i en kämppä med sin morsa och storbrorsa. Hennes farsa bodde i Uleåborg och hade nyligen hängts sig, så ungarna ärvde en massa pengar av honom minns jag att kaverin berättade. Då hon var över natten hos kompisen så bjöd kompisens morsa på kaffe och smörgåsar på moronen åt henne vid frukostbordet. Kompisens flickväns morsa och lillbrorsa reagerade helt annorlunda då han var hos dem hos henne. Morsan var iskall och lillbrorsan pekade mot dörren och sade åt honom: "Ulos mun talosta!"

Sådär olika kan det vara minsann!

Jag var där engång hos henne också, då jag var ihop med en såndän rödhårig brud från Pojo som var hennes kaveri augusti 1996.

Jepp. Det om det nu för tillfället!

Årtiondekrönika 10-talet.

Så är ett årtionde förbi åter engång! Äh, vafan. Personligen längtar jag till 90-talet. Jag avskyr att vara fullvuxen. Började det nya året med en flaska skumppa i hemmets lugna vrå. Så såg jag på Led Zeppelin filmen "The song remains the same" på Youtube. Jag diggar inte annars Zeppelin värst mycket, utom den hippieshejkkande erotiska "Whole Lotta love" heavy- biisin från 1969, den är kanon, man känner sig som en 20-årig spinkig karismatisk typ med långt hår, polisonger och bellbottoms och 60-tals paksupohjaiset skor som raggar fullt på brudar, och får brudar, i en solig park i San Fransicso då man lyssnar på den låten, men annars såg jag på den för att den kom på tv nyårsafton, eller snarare nyårsdagen 1996, då den kom efter tolvslaget. Nostalgi liksom. Och 1996 var ett förändrignens år, så jag hoppas att det sku bli förändring, och positiv sådan. Men alltid kan man hoppas. Jag vill bryta stagnationen. Loke framom Balder alla gånger. Märkväl, jag talar i metaforspråk.

Jag ska berätta kort om 10-talets år.

2010
Detta år var ett stort stagnationsår. Januari var smällkall och mörk. Jag såg en skinhead som kom gående emot på gatan i Karis. Ovanligt, han måste ha vart någon annanstansifrån. Det var så ovanligt så jag minns det ännu idag. Alltså det finns hyr mycket som helst yrkis-aktiga typer här i byn som är typ som en blandning av "rockabilly-aktighet och skinhead-aktighet" men en stereotyp skinhead var något så ovanligt så jag minns det ännu.

Så var jag uppe i päronas lidertak och mokade snö. Det var ett halv-meters snölager där. Den vintern kom det ju megamycket snö. En riktigt barndoms-aktig vinter var det..

Lördagen den 13:tonde mars såg jag ett konstigt ljussken i päronas grannes TV-antenn upp på deras tak. Farsan såg det också då jag ropade på honom. Det var ett rött ljus vid antennets spröten, som sedan försvann uppåt. Jag och en kompis såg samma sak augusti 1990 i Bäljars. Och det kan inte ha varit solen vid någondera gång, för solen hade sjunkit för länge sedan. Det var dock klart väder båda gångerna, och stjärnklar då mars 2010. Vad kan det ha varit för något? Det lyste alltför starkt för att vara en reflektion av en bil, och vi hörde inga bilar. Inte heller en laserlampa duger som förklaring, för jag och farsan testade sedan med att lysa med en laserlampa mot antennen och det såg inte alls likadant ut. F.ö. så fanns det inga laserlampor på den kommersiella marknaden 1990 då jag såg fenomenet första gången.

Det bör tilläggas att farsan är väldigt skeptisk av sig till sitt sinneslag, och tror inte alls på någo ufo-aktiga saker etc. Och ändå såg han också vad jag såg! Nåväl, antagligen finns det en jordnära förklaring till detta? Kanske något okänt naturfenomen?

April 2010 så började jag jobba inom Suomen Luonnonsjuoleluliitto. Stopp ett tag. Det var inte alls så fint som det låter. Jag ska förklara.

Jag hade tagit ett sabbatsår från arbetslivet i slutet av 00-talet efter att jag hade blivit lite kypsä med mitt jobb som postiljon. Så jag studerade lite Sociologi och psykologi samt turism året innan 2010.  Sedan fann jag mig vara arbetslös efter studierna! Så jag tänkte att något måste jag hitta på, inte kan man ju bli och drischa heller.

Sagt och gjort, jag for till Te-byrån och fick ett såkallat "jobb" som var deltid på Suomen Luonnonsjuojeluliitto som "naturvårdare" Vad var mina arbetsuppgifter från april till oktober 2010? Jo, att kitkeä lupiner i det eviga samt en massa annat bokstavligen skitjobb, som att böka omkring i en fårhage med en massa fårskit. Samt även jordgetingar fanns det överallt. Dom stack min arbetskompis, och försökte sticka mig också engång. Men dom fick inte fast mig, för jag sprang som fan! Rätt åt de jävlana att de inte fick fast mig!

Och man fick en pytteliten lön för det!! Det var helt vanvettigt. Man kände sig som en svart slav i typ Missisippi år 1864, som slava på för någon stor greve eller baron i hans ranch och majsfält. Vilket var väldigt ironiskt, då jag råkar veta att Suomen Luonnonsuojeluliitto eller folket där var vänsterpartister. Och låtsades vara på typ de arbetlösas sida och stå för rättvisa, (detta sk. "jobb" var enbart menat för arbetlösa) så deltog de själva, i maskopi med TE-byrån, sådär i työttömien riistämistä och utnyttjande. Men för all del, människan är ett skenheligt djur.

Och sedan så stod det ironiskt "Tervetuloa Töihin!" i en lapp man fick hem med posten, då jag hade blivit (på tvång) "antagen" till detta såkallade "jobb". Som om att detta skulle ha varit ett riktigt jobb, ett seriöst jobb. Och som att man skulle ha varit så dum att man inte skulle ha fattat det.

Men, jag har redan förlåtit Hanna-Leena, som var våran lokala chef där ute på fältet.  Jag har förlåtit och glömt. Det tjänar ingenting till att vara arg på gamla saker som är hänt och farit.

Det är dock ganska skrattretande, att varken TE-byrån eller Suomen Luonnonsjuoleluliitto litade på att vi var ute på fältet och jobbade. De gjorde "stickprov" alltså Hanna-Leena kunde mittiallt dyka upp. Eller någon annan. Engång en het och solig dag då vi jobbade med att kitkeä lupiner i Billnäs ute i en brant vid kraftverket så kom det en underlig motorcyklist med långfärdsutrustning ner-puttrandes längs med den smala vägen ner till kraftverket. Vi var ganska bredvid uppe vid branten alltså. Han stannade, såg mot oss . Han satt och såg mot oss en stund utan att ta bort hjälmen.

Sedan då han vände och var i färd med att köra uppför backan igen så tänkte jag att va nu fan! Va e du egentligen för en gök? Och började glo på honom. Då vände han huvudet mot mig en sista gång och stirrade på mig för några ögonblick som en humanoid som fått elsschock eller något innan han körde vidare igen. Typ som det påstådda fallet Betty och Barney Hill då en humanoid skulle ha sett Barney Hill rakt i ögonen från Ufo-fönstret, då Barney såg på det genom kikare! :D

Det är lätt att bli paranoid om man har med TE-byrån att göra och det må låta bängt, men då man läst så mycket om hur de spionerar på deras klienter och många oberoende av varandra säger det, så började jag fundera om denna motorcyklist var någon sorts agent för Te-byrån eller Suomen Luonnonsuojeluliitto. Jag vet, det kan låta roligt och skrattretande :-D Men man BLIR och fundera vid dylika situationer. Speciellt som helt rationella och jordnära människor som inte är paranoida eller något säger att personal från TE-byrån har spionerat på dom, då dom har varit och gratisjobba i någon butik eller något liknande. Nåja, det kan ju bara ha råkat sig också.

Det var en såndän Alma (namnet fingerat) som sade också helt lugnt och sakligt att ne kyttälee mua! Menandes personalen i TE-byrån då dom kom upp och låtsades handla i samma loppis som hon gratisjobbade i Så sade hon ironiskt att dom säger såhär: Nyt mennään katsomaan kun työttömät tekevät työtä!

Hon tyckte dock att det bara var patetiskt. Att det är så de hamnar att göra via deras jobb. Hon tog det inte personligt.

Jag talade lite med henne ibland, och hon visste att berätta att någon i SAC hade sagt att dom har en massa fördomar om klienterna i TE-byrån, och att dom samarbetar med arbetsgivare. Att någon arbetsgivare ringer direkt till TE-byrån och frågar att vågar vi anställa den och den människan. Är han i era listor? Så säger dom i TE-byrån att jåå, han är vår klient! Anställ inte honom! Och så förblir han arbetlös. Så berättade Alma iaf. Och hon visste nog vad hon talade om, då hon varit politiskt aktiv med.

Så såg ja en annan gång jag var i loppiset och handla då dendä Alma var där.  Så såg jag en käring som jag visste att jobbade i TE-byrån. Hon liksom kröp längs med väggarna och undvek ögonkontakt med mig. Det såg faktiskt ut som en stereotyp nervös agent! :-D Jag viskade sedan åt Alma att täällä on taas joku työkkärin ämmä joka hiipii pitkin seiniä! Så sade Alma: Nå just! Jag tänkte att jag skulle förvarna henne då Alma inte hade sätt henne ännu. Och denna Alma var en väldigt rationell och jordnära människa. En typisk "donar-sosse" varken mer eller mindre. Av henne hörde jag mycket som TE-byrån egentligen sysslar med under samma tider då 2010.

Jag lärde mig nog att hålla näsan borta från TE-byrån (och arbetlöshet, fast det var ju inte frivilligt) Jag utsattes för ett veritabelt jävla STASI-förhör i TE-byrån januari 2010. Det var anklagande och jätte-osakligt. Jag blev b.l.a anklagad för att "spela teater" fastän personalen i TE-byrån om någon, brukar ta på sig en tuff roll då de har att göra med sina klienter. Nåväl. Jag skrev sedan senare ett brev dit. Och en tjänsteman ringde och bad mig om förlåtelse om jag tyckte att det hade varit osakligt, men han ursäktade sig och sade att vi har att göra med så många arbetsskygga och smitare så det blir så det blir att vi får fördomar..men du är ju en fifig typ! Sade han.

Och nu är det ju lite så, att om man blir kallad till ett förhör, fast man vet att man är oskydlig, så sätter man på sig slips och kavaj och lite visar upp sig och kan ha en vass tunga. Om det är att "spela teater" så okej då. Man känner sig typ lika trotsig som då Christer Pettersson anklagades för Palmemordet. Eller som en i fängelseromanen Grundbulten, som misstänktes för mord fast han var oskyldig. Hamnar man i en dylik situation, så identifierar man sig som någon dylik oskyldigt anklagad. Det är psykologi.

Och arbetsvalspykologer är bara kvacksalvare. Ingenting annat. Så TE-byrån är ett enda stort humbugeri. Det är ens eget ansvar att skaffa jobb, så TE-byrån är helt jävla onödig. Dom gör ingenting vettigt, sitter bara på sina breda arslen och ger karens och dömer ut folk. Skriver osakligheter i deras personliga papper om klienterna.

Nåväl, nog om det.

2010 blev ett stagnationsår. Man kan säga att 10-talet för mig började i stagnation, och slutade i stagnation. Men det var inte stagnation längs med hela årtiondet.

2011 började jag åter igen jobba som postiljon då. Liksom stiga upp 5 på moron och vara på jobbet klockan 6. Jag. Great. Jag kom dock aldrig sent eller något och sov nog bra, men det var ändå smärtsamt åt mig som Nattuggla. Men jag jobbade på posten ganska lång tid. Det var ju jobb. Mycket bättre än TE-byråns jävla slavjobb (Som kallas för arbetsprövning etc.)och ändå är man officiellt arbetslös och stämplad fast man jobbar utan en donares rättigheter! Bu för Te-byråns slavjobb! Minst sagt. Hållin er långt borta från TE-byrån. Det är Stasi2. Nog för att jag inte kunda tåla spännaren och den lägre chefen på posten. Något Napoleonkomplex eller något verkade han ha då han börja fittas med mig.

Om 2010 ännu så sade en arbetskaveri då jag var på Suomen Luonnonsuojeluliittos slavjobb att han hade sett då han var sjuk något från fönstret, och det var precis som om att Hanna-Leena skulle ha varit och ringt på min dörrklocka eller något. Så sade han. Men jag vet inte. För att kolla om jag pinnade från slavjobbet eller något, vilket jag inte gjorde. Han sade så, då han bodde i grannhöghuset den tiden. Men Alma sade också, då jag berättade det åt henne då jag var i loppiset och se efter vinylskivor engång och började tala med henne, att det kan vara fullt möjligt, för dom litar inte alls på sina arbetare, så jag vet inte. Men jag utesluter inte att så var fallet, fast det må låta lite konstigt. Och detta var inte något jag själv såg. Låter kanske lite nojigt, men vafan. Han påstod att hennes bil var parkerad utanför och hon gick in i min trappuppgång.

Nåväl. 2011 var jag och se på Raseborgs sommateater med min kusin och syrra. Det var helt ok. Det var Trollkarlen från Oz. Det var första gången jag hade varit på Raseborgs sommarteater sedan 1991 då jag var där med pärona och såg på nåt ganska kul sketchaktigt. Pjäsen hette "Äppelkriget" då 1991. Det var någon skäggig gobbe som hade hittat på nåt betär stetoskop i pjäsen och sade ut åt publiken: Jag är nog den första människan som sett daggmaskarna knulla!

Sedan började det åska fullt under natten då jag var hemma. Det var ett fint skådespel utifrån min balkong. Blixtarna bara ljungade.

Men 2011 var stagnation. Som vardagslivet i östtyskland. Inget dramatiskt och en grundtrygghet, men gråblekt och långtråkigt.

2012. Vad gjorde jag då? Jag böt jobb och började jobba i kassa igen. Så var jag i Umeå under sommaren och såg att någon hade skrivit på en dörr: Den som går in här är bäng! och jag flinade åt det. Men int hände de något mycket då heller detta år, fast det var en viss förbättring med stagnation och så.

2013. Våren var ganska tråkigt. Jag blev kaveri, tyvärr, med en creepy revelus innan jag förstod att han betedde sig som en creepy revelus med brudar och att han helt enkelt var, på folkligt språk, ding-dong. Vem fan, för att nämna ett exempel, cyklar runt i en cirkel runt en full obekant brud som går på trottoaren mitt på natten och frågar: Annatsä pillua? om int just en creepy revelus och någon som kort och gott är Ding-Dong. Sådana människor behöver inte jag i mitt liv. Han kan smörja in sig i piss och dränka sig i ett gammalt förfallet utedass. Cykla nu omkring en full brud och fråga annatsä pillua. Vilken jävla dåre.

2014 dog mommo under februari och jag var på begravning. Jag började må illa. Inte för något annat, men jag hatade dendä kristna smörjan av hela mitt hjärta. Sedan var det vemodig men avslappnad stämning efter begravningen som det ju brukar vara. Hon var gammal och sjuk, så döden kom nog som en benådare åt henne. Jag kom att tänka på Kreator-låten "Death is your Saviour". Och vem vill leva i en gammal och sjuk kropp för evigt. Nej, själen far vidare, jag tror på reinkarnation och att det är universums lag. Karma däremot tror jag är något som människan själv hittar på. Det är bara det tillfälliga egot som upplöses vid dödens inträde. Ingenting annat. Det är ingenting att frukta liksom. Tvärtom. Själen är bunden i kosmos materialistiska, fysiska fängelse. Nirvana är något som buddhister eftersträvar till och det är att förenas igen med det oskapade. Urkaoset. Det rent andliga. Den yttersta friheten, vad man än vill kalla det för. Men reinkarnationen är naturens lag tror jag. Och det är mycket svårt att frigöra sig från reinkarnationens kretslopp, men inte omöjligt om man är tillräckligt upplyst.

Heh, blev lite teologiskt dethär minsann!

Så var jag i Umeå lite senare igen. Jag for dit ensam från Vasa! :D Det var roligt och avslappnande att bara dalla omkring där för sig själv, sina egna tankar, en dag. Och sedan komma tillbaka till Finland med kvällsfärjan. Det var kallt, så jag frös och trodde jag hade feber då jag kom till Vasa under natten. Morsan sade också att jag ser febrig ut. Men det gick över då jag drack två halvliters burkar Norrlands Guld-öl jag köpte från Sverige och mådde bra sedan och somnade 5 på moron. Fast jag började dricka dom klockan ett på natten.

Sedan hände det år 2014 inte något speciellt precis. Utom en sak. Och den saken var den, att jag såg en ung brud som jag tyckte att var kanonsnygg. Hon kom i en Golf till K-Markets parkering på samma gång jag kom. Och jag tänkte direkt: Där! Hon där e någo speciellt!

Så gick det några veckor. Jag körde upp till Tallmo och mittiallt vid Kanaltorget kommer hennes Golf från vänster. Hon hade triangel, men jag märkte att hon var på väg att köra ändå, så jag stannade till. Hon hade ett Steelface på sig och vände in mot centrum. Jag tänkte att henne borde man seriöst försöka bekanta sig med!

Bekantade mig aldrig mer desto vidare med henne, men hon började märka mig nog märkte man på henne.

Hon liknade faktiskt The Dogs sångerska rätt mycket faktiskt. Hon längst till vänster. Den enda flickan i bändet alltså:
https://www.youtube.com/watch?v=Yf9iYbxE7u4

Så drömde jag december 2014 att hon kom emot körande med solbrillor på sig, och steelface på och så kom hon emot körande med solbrillor på sig och steelface-look emot mig maj 2005!

Så började jag jobba i skolkök 2015. Det var helt kul nog. Men det var ett stressig jobb. Så det var bara jobb, jobb, jobbelijobb år 2015 för mig. Man var så utpumpad efter jobbet så man inte hann med mycket annat. 2016 förlyttades jag till lågis och fick lågisnostalgi då jag jobbade där.

Seda spelade Black Sabbath en bra keikka i Kaisaniemen-puisto under början av juli 2016.

Så 2017 var det lite förändring i luften. Jag drabbades av blindtarmsinflammation i slutet av mars det året. Jag minns lördagen då det lite började. Jag tog en promenad till R-kiosken och köpte lite godis och en smurfdricka. Inga problem. Men sedan då jag kom till Tallmo och var ute vid Tallmon och såg på stjärnorna innan jag gick in till mitt så kände jag plötsligt att det värkte i magen och högra sidan vid revbenena. Jag tänkte att varför ska musklena nu börja värka för? För jag trodde det var muskelvärk först..

Jag tog en Burana 400 och öppnade en flaska rödvin och började lyssna på det grekiska blackmetal-bandet Cult of Eibon. Då gick det över. Inga problem under hela kvällen eller natten.

Sedan på morgonen vaknade jag av att jag kände mig extremt uppblåst. Jag hade vidare samma känsla som november 1991 och november 1988 då jag också antagligen hade blindtarmsinflammation som gick över av sig själv, då det var precis samma känsla. Blindtarmsinflammation gör oftast det. Går om av sig själv nämligen.

Haha, jag minns att jag klagade 1991 åt morsan att jag behöver morfin! Då jag blir vuxen tänker jag köpa morfin hem att ha om jag känner likadant! morsan sade att behöver du sådant för minsta lilla smärta så är det nog svagt! Hon trodde bara det var tonårstrots då 1991. Tur att det gick om av sig själv både 1988 och 1991, för jag tyckte inte riktigt om sjukhus och läkare då.

Så kom Åjja då 1991 i aulan emot mig och sade: Vart var du i torsdags! Vi undrade alla vart du va? Så sade jag att jag har haft maginfluensa. Åjja var alltså jumppalärarn. Jag var hemma i värken och drack gul Jaffa och såg på musikvideon då 1991 och var indeed en trotsig tonåring. Det lättade att duscha i hett vatten också. Vilket jag gjorde mycket såväl 1991 som 2017, då jag duschade nattetid med min brustna blindtarm. Fast jag inte fattade att den hade brustit innan jag var i sjukhuset. 1988 hade jag värk från fredagskväll till lördags-eftermiddag. Tur att det lättade då. För pärona hade börjat undra om dom ska föra mig någonstans till någon läkare :P

Ja sedan har jag berättat allt om det i tidigare inlägg. Varsågod och sök här om ni vill ha mer detaljerad beskrivning av min blindtarm som brast och sjukhusvistelse.

2018 var så igen ett jävla stagnationsår. Boooooooooring. Fuck. Deep Purple hade dock en bra keikka i Ekenäs under sommaren. Det var riktigt huippu! Sommaren 2018 var som sommaren 2006. Het och torr och åskfattig. Det ska vara fuktig hetta för åskväder, som somrarna 1997 och 2001.

ääähh, det är långtråkigt att tala om 2018 och 2019 då det varit stagnationsår som fan!! ! Så jag skriver om nåt annat istället.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg en UFO-aktig juttu. Och det hände i Sverige någongång på 60-talet. Det var två typer som stod och väntade på bussen i en ödslig busshållplats  på en ödslig landsväg ute i vischan en smällkall och stjärnklar vinterkväll. De kände inte varandra från förut. Så såg de något ljussken i skyn som gjorde konstiga manövrar och sedan försvann bakom träden. Helt ljudlöst. Så frågade den ena om den andra gobben också såg det? Så sade att han ja! Så sade gobben som först frågade: Tänk om det är fråga om flygande tefat, du vet, rymdvarelser från en annan planet? Så sade den andra gobben såhär: Ja, usch så hemskt! 

Då ville den ena gobben protestera och han tänkte säga vad det som är så hemskt med det? Men så hörde de då bussen kom och de förblev tysta och steg på bussen sedan och talade inte med varandra sedan dess. Han fattade i bussen att han hade tyckt att situationen med ljusskenet var skitkuslig ute på busshållplatsen nyss, så han hade tänkt fråga vad det är som är så kusligt med det, bara för att trösta sig själv. Att det inte är så kusligt, fast det egentligen var skitkusligt. Det är ett psykologiskt fenomen att man vill rationalisera bort något kusligt, bara för att trösta sig själv. Det är allmänt då folk drömmer sanndrömmar, då det strider så mot mångas verklighetsuppfattning. Då blir den skeptiska professorn som typ en präst som bringar tröst åt svaga själar. Och de läser typ Richard Wisemanns böcker som en kristen som läser bibeln. Det är också fråga om machoilua att förneka alla omstridda fenomen. Liksom machoilua åt karar som inte har tillräckligt med muskler. Så fittas dom med logik istället för att hävda sig.Eeey!! Ja e KAR! Ja tror int på toko dä käringaktiga saker!!. Men... har man själv varit med om sanndrömmar t.e.x. kan man inte förneka det. Och varför skulle det egentligen  vara så omöjligt? Vad vet vi? Vi är så begränsade med våra fem sinnen. Men man kan inte tvinga någon att tro på något. Som världsreligionerna vill tvinga folk och alltid har velat göra det.

Humbugeri och att försöka få pengar är sedan en helt annan sak. Bioressonans eller vad det heter tror jag också är humbugeri. Men jag vet inte. Det erkänner jag. Men det låter som humbugeri alltid då pengar är med i görningen. Men jag menar att man inte ska kasta ut barnet med badvattnet.

Vad det nu sedan var för ljussken var en annan fråga, men knappast utomjordingar :-D  Kanske en kulblixt eller annat okänt naturfenomen? Men nu förstår jag att man kan tycka ett konstigt ljussken på en öde väg är kusligt nog. Speciellt om man har läst om kusliga UFO-juttun folk säger sig ha varit med om.

Det ända som varit positivt med 2019 är att jag jobbat i Hangö!!! Och det är en bra stad. Hangöbor rules! För dom är mera som mig än vad Karisbor är. I regel. Intet illa menat, men så är det. Känner mig hemma i Hangö och kan tänka mig att flytta dit.

Men det är nog annars att jag är lite skeptisk mot begrepp som att "Tänka positivt och det blir positivt" och "Man är sin egen lyckas smed". Eller så är det den semantiska  aspekten som går en förbi. Att folk menar annorlunda än vad man själv tolkar dessa begrepp som? Jag vet inte. Men jag skulle säga att det är både ja och nej. Man ska inte bli bitter eller något. Det är alltid kontraproduktivt. Jag menar inte det. Men jag menar att man måste vara realist också. ALLT som händer och sker och som påverkar en själv är inte ens eget fel. Det är på ens eget ansvar på hur man reagerar över motgångar, om man ger upp eller fortsätter att kämpa-men det är helt naturligt att man blir ledsen om man, oavsett hur hårt man än kämpar-inte får önskat resultat. Då låter nog saker som "Man är sin egen lyckas smed!" som prutthurtigt. Och orättvist, om det blir ett anklagande och insinuerande begrepp att man själv har gjort något fel. Men man ska inte heller låta sin ledsenhet gå ut över andra. Man ska vara glad och vänlig med folk, så länge folk är det åt en själv.

Som det heter att det kommer inga stekta sparvar flygande i mun om man inte bemödar sig att göra sitt bästa. Men om man BARA kämpar och kämpar, och verkligen GÖR sitt bästa, och det inte ger önskat resultat? Ja, då har man åtminstone kämpat och försökt-det kan ingen ta ifrån en. Men om det aldrig eller sällan ger resultat så blir man ju ledsen och utled till sist. Det kan ibland kännas att oavsett hur mycket man än kämpar-så verkar ödet vela ha ett sånthärt manuskript. Ibland är man till synes maktlös inför ödets stormar.

Som det var någon dansk psykolog som sade att man tenderar i dessa tider få allt som händer i livet till ens eget fel, och att det är ett ganska brutalt tankesätt.

Ofta är det så också, att om man bestämt sig för att i år ska målet vara det och det, och i år så ska jag kämpa just för det målet!! Så skiter det sig, oavsett hur hårt man än kämpar. Sedan, om man inte bryr sig alls, så då brukar förhållandena sedan ofta vara helt andra!! Samma om man tänker positivt eller om man tänker neutralt. Inför år 2000 för 20 år sedan försökte jag tänka positivt som fan hela året-och det blev inge vidare positivt år-medan jag andra år tänkte mycket neutralare, och då har det plötsligt kunna börja hända positivare saker.

Så har man förresten prövat både Tinder under ett års tid, och det är bara humbugeri tyvärr. Jag har inte använt betalfunktionen dock. Det skulle bara fattas det att någon skulle tjäna pengar på kärlekskranka singlar. Det är en sådan imbalans, då brudar får hundratals träffar av karar om dagen i Tinder och de kan välja och vraka. Jag tror att det är på det lilla sättet, att det är större chans att vinna huvudvinsten på Lotto än att träffa någon på Tinder. För att träffa någon på Tinder måste man vara brud eller bög. För en vanlig kar så är det väldigt svårt. Men det är biologi. Det är inte brudarnas fel att det är på det sättet. Det är allmänt kännt, att kontaktannonser är kvinnornas marknad, där de kan välja och vraka.

Och så är det väldigt vanligt att man bara blir ghostad efter några skriverier tillsammans, om någon brud nu skulle råka laikka en. Och att brudar bara tar bort en från sina träffar helt hux flux och liknande. Det är nog mycket bättre att träffa någon rl än Tinder. T.o.m .krogen är bättre än Tinder. Tinder är humbugeri. Men, jag har testat det nu iaf-och vet vad det är.

Sedan finns det ju ett new age-aktigt tänkande att bara man är hejsan svejsan hoppsan poppsan glad och positiv hela tiden, så hör universum en och ger gladhet och positivitet tillbaka!! :D HAHAHAHAH! Sku det fungera på det sättet!! Även jag som inte har en mekanistisk världsbild förstår att detta är bara önsketänkande!! Universum är alltför stort för att bry sig om något enskilt illusionärt ego, som vill ha positiva upplevelser i sitt liv. Det är bara att vara med glimten i ögat och försöka sitt bästa och kämpa utan att kämpa alltför desperat som gäller-samt ren tur, vilket inte är fråga om positivt tänkande, utan realistiskt och logiskt "försöker man inte så kan man inte vinna" tänkande. Men att man sku kunna få positiva saker i ens liv om man tänker positivt så är ju bara naivt att tro.

TUPPA - KLARA ROPAR POSITIVT!!! HURRAAAAAAA!! DEt är JÄTTEPOSITIVT ATT HOPPA MED HUVUDET FÖRE NERFÖR VATTENTORNET!!  HU-RAAAAAAaaaaaa!! *pläts* (blir till mos då typen som hoppade med huvudet före nerför vattentornet landar på marken)

Det är liksom sådär som somliga verkar tänka! Just då man vid varje situation ska vara jätteglad och positiv, och vad man än gör så blir det glatt och positivt, bara man tänker positivt. Som om att jag borde ha tänkt då min blindtarm brast, att mina symtom inte berodde på någon sjukdom, utan en FRISKDOM, vid namn Friskelismus Positivismus och att jag mådde egentligen JÄTTEbra, bara jag skulle ha tänkt positivt!!

Jag tänkte som 17 första gången hösten 1994 att jag ska tänka positivt, då jag blev påverkad av en husisartikel över hur fantastiska gåvor man får om man lär sig att tänka positivt. Jag tänkte att man ska tänka positivt, att flickan jag är förtjust i är nog förtjust i mig med! POSITIVT! Tror ni att hon var det, när allt kom omkring? Trots att jag tänkte positivt? :-D Nåja, som 17 är man nästan bara barnet ännu-så man fattar inte att vara kritisk då på samma sätt som fullvuxen. Men redan då insåg jag efter ett tag att dylikt är bara bullshit.

Här är en prutthurttig PÅSSE POSITIV!!! HURRAA VAD LIVET ÄR POSITIVT.. HURRAA VAD ALLTING ÄR POSITIVT!!!-låt

https://www.youtube.com/watch?v=2EWYau-lguo