Ansiktsmaskerna är inte en konspiration

Alltså för det första vill jag säga, att jag är inte som någon typ Yle, hesari, iltis, Hbl, Vasabladet etc. journalist, som börjar hoppa och skrika och dansa och rulla på golvet av ilska och frustration om folket tänker själva istället för att tro på journalister och lita på deras kraftiga uppmaningar, att man absolut inte ska tro på eller befatta sig med konspirationsteorier. För mig får folk tänka vad de vill oc komma med de slutsatser som de vill, jag är ingen journalist som vill sopa under mattan och som blir rasande om man inte tror på den officiella sanningen. Det finns journalister också som vill söka sanningen istället för att moralpredika om tex. feminism, åt folket. Jutta Rabe är ju en "god" journalist, så att säga. Även Ulla Appelsin är en "god" journalist, med vanligt sunt förnuft. De flesta journalister verkar ju vara hihhulin och fanatiker dock. :-/ Hahahahah, jag kom nu mittiallt bara att tänka på dendär politiskt korrekta talibanen, dendär skäggmurveln som skrev en lång artikel där han skällde på män, lol! Det var så plikttroget politiskt korrekt och trendigt/ytligt som det bara kunde bli. Och han såg arg och tosikkoaktig ut också. Precis som en vit, politiskt korrekt taliban, lol! Cool down, duuuude!

Det är ironiskt att oavsett om det är sanning i konspirationsteorier eller inte, så skulle makten och media förneka. Så den vanliga människan kan inte veta med säkerhet, såtillvida det inte är fråga om sjukt dumma konspirationsteorier som att jorden är platt (som ofta av någon anledning blandas samman och jämställs med mycket mycket sannolikare konspirationsteorier om typ Estonia och 9/11.) Om det nu inte ligger någon sanning i konspirationsteorier, så varför är då journalister så arga på folk som tror på dom och försöker sitt bästa med att göra narr av dom? Det är något ruttet i den danska staten, som det heter. Vem som helst kan ju ana ugglor i mossen av sånt. Skulle konspirationsteorier vara bull och makthavarna skulle veta det, så sku man ju tycka att inte journalister sku så bemöda sig med att vara rasande på folk som tror på dom och använda sig av all tänkbar psykologisk taktik till att göra narr av anhängarna och så.

Dessutom så tror jag att någon hemlig säkerhetstjänst kan ha förstorat denna "teori" om att jorden är platt, syftet skulle vara att de vill dra alla konspirationsteorier över samma kam och jämställa 9/11 med jorden är platt teorin, för den psykologiska propagandans skull. Man har alltid vetat att jorden är rund ska jag tala om för er. Det är bara en myt att man förrivärlden trodde att jorden är platt. Däremot trodde man allmänt att jorden är universums center och att solen snurrar runt den. Till nästa kanske säkerhetstjänsten börjar sprida en sådan konspirationsteori, som bara ett fåtal stendumma människor tror på? För att journalister sedan ska kunna säga typ: Hihihiii! Om du tror att Estonia sänktes, så är du en dum superhypernzisthögerextremist, som är en incel och bitter och i samma klass som de som tror att solen snurrar runt jorden. Och som nog är en weirdo. Hihihiii! Typ gnuggar sig i händerna av illmarighet, lol.

Nåväl. Om ansiktsmasker. Det är många som tror att makthavarna vill testa typ hur snabbt befolkningen lyder och så. Att det är en konspiration och att man är lydig systemet om man har ansiktsmask. Visst. Jag tror också att inte makthavare har rent mjöl i påsen så att säga, och det är mycket som folk i allmänhet skulle bli shockade av om de skulle veta allt om t.ex. EU och hans tankar som räknas som en av pionjärerna om tanken på EU (Richard Nikolaus von Coudenhove-Kalergi) men ursäkta nu, men jag tror inte faktiskt ansiktsmaskerna är någon konspiration. Det är helt logiskt sätt att skydda sig mot viruset. Det hindrar lite åtminstone en att andas in det luftburna corona-viruset om man t.ex. är i butiken och viruset svävar i luften där. Vad är det för konspiratoriskt med det?

Och nej, Covid-19 är inte "bara en flunssa" som folk ännu envisas med att tro. (för att trösta sig själva då de är rädda på riktigt? "Det som inte får vara sant, KAN inte vara sant" som skeptiker brukar tänka om paranormala fenomen, för att nämna ett exempel, då de också kanske i stor mån inte medvetet tror på t.e.x telepati och sanndrömmar för att de undermedvetet tycker det är så kusligt så det enligt deras medvetna tankevärld inte får vara sant?)

Nu sku någon journalist få itkupotkuraivarit om den skulle läsa detta, men det kan vara fråga om ett kinesiskt bio-vapen. Kanske slank det ut ur laboratoriet i Wuhan på misstag? Kanske är det medveten biologisk krigsföring mot USA? Kanske kommer det trots allt hoppade "naturligt" över från djur till människa i något skede? Då någon åt fladdermus-soppa? Vi vet inte. Jag vet inte. Men jag utesluter inte att det är fråga om ett biologiskt vapen. Jag är ingen journalist som låst frenetiskt fast mig vid en sanning(och som blir rasande om man inte tänker precis som journalisten själv tänker), jag försöker ifrågasätta.

Även fast det inte skulle vara fråga om ett biologiskt vapen, så är det ingen leksak. Det är ett dödligt virus för i helvete! Och kan ge massiva följdsjukdomar som stroke och hjärtfel och gudarna vet vad. Dessutom kan man vara sjuk i flera månader utan att det går tillbaka. Och man kan få det flera gånger igen. Vi vet inte ännu alla följdverkningar. Hur kan detta vara så svårt att förstå? Visst, man får tro vad man vill. Jag är ingen journalist som sagt, men jag blir bara så paff. Det krävs ju bara lite logiskt tänkande. Covid-19 är ingen bluff. Det är det som enligt mig känns konstigt, då detta virus är som designat för att vara så jävligt som möjligt... Nå folk gör som dom gör, men jag har mask om jag är i butiken eller kiosken. Chemtrails är också ett exempel på en konpirationsteori som i princip skulle kunna vara sann, men rent logiskt tror jag inte på den alls. Det finns betydligt enklare sätt att inympa kemikalier i folk en från flygplan. Så alla konspirationseorier är inte sanna, men alla är inte heller osanna. Jag är ingen journalist som säger att "Allt är ok, det finns ingenting att dölja och de som tror på konspirationsteorier är dumma vita straighta män, som nog säkert också är incels" som man sku kunna tänka sig att en YLE-journalist typ skulle tycka. (Att de sedan tror på konspirationsteorin om patriarkatet som en orubblig i sten skriven sanning är ju sedan en annan femma...)

Journalisterna brukar säga att det är farligt att tala om "vi och dom", men DOM borde ju vara de sista att säga något, som tjuter om hur hemska straighta vita män är! Så med tanke på hur dom gnäller och skriker, och VIA TIDNINGAR ännu till HELT OFFENTLIGT, så kan man nog med gott samvete dra ett skämt eller två om någon minoritet tillsammans i ett litet gäng, där man sku kunna tänka sig att ingen blir kränkt förutom någon politiskt korrekt tosikko som kanske skulle springa och tjalla till chefen i firman. VA-SI-KKA. Golare har inga polare. Stasi-spion! Som om att man inte i alla tider lite godmodigt skämtat om minoriteter, men folk är så lättkränkta nuförtiden och börjar typ gråta. Och sedan tjallar de fast det inte ens angår dem. Somliga iaf.

Jag börjar tänka på The Exploited låten "Police Informer" som handlar om tjallare. Eller typ som några Otto Ville Kuusinens som förråder sina egna och gör att dom hamnar i trubbel, för att fjäska för makthavarna.

Somliga påminner som småbarn i typ 3-5 årsåldern i sandlådan i lekis. Ropar typ: DUMMA,DUMMA!! DUMMA DUMMA VITA STRAIGHTA MÄN! ÄÄÄÄÄ!!!!!! ÄÄÄÄÄHÄÄÄHÄHHÄÄÄ!!!! Eller som en 4 åring som ligger på golvet i butiken och gråter då mamma inte köpte leksaken/godiset som barnet ville ha. Det har jag sett med egna ögon, hur ett litet barn ligger på rygg på golvet i butiken och gråter fullt: ÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄHÄÄ!!!! ÄÄÄÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄHH!!! Ungefär så barnsliga är journalister som gnäller om vita straighta män. De ger ett precis lika infantilt och skrattretande intryck. De beter sig typ likadant då det är någon som inte håller med dem.

Det är väldigt kontraproduktivt. De får bara de mest fanatiska hihhulina på sin sida med denna ensidiga propaganda. Bara de allra mest fanatiska hihhulina samt opportunisterna och de mest undergivna som vill vara undergivna alla mainstream fixa idéer. Sådana brukar ofta supa och knarka. Det har jag märkt. Leva i en ständig joint och rödvins-dimma. Inte underligt att man får fixa idéer då. Och så tror dom sig vara vidsynta och toleranta, lol! De borde läsa Voltaire, om de nu vet vem det var. Jag tvivlar.

Eva Bjådee.. Eva Bjaodett Frukt och viiin. Brännvin å gorkka! Haha, jag kom bara att tänka på att man uttalar säkert Eva Bjaudet sådär fint, men bara för att ja int bryr mig om sånt så brukar ja säga Eva Bjaodett. Precis som granibon säger såhär: Frukt och viiin. Så säger någon från "landet" såhär: Brännvin å gorkka!

Men ibland hamnar t.om. journalister att revidera sig. Inte för att de aldrig medger att de haft fel, men de säger bara att "informationen uppdateras" och tar inge ansvar över att de förut haft fel. För 10 år sedan lät det typ såhär om någon tog upp möjligheten att Estonia sänktes medvetet: NEJ! HJÄLP! VÄNTA! Det där är konspirationsteorier!!! Estonia förliste p.ga. STORMEN! Estonia förliste p.g.a. STORMEN! Och så försökte dom typ tysta den som sade något annat med att sätta handflatan framför deras munnar typ och ropar åt folk: Lyssna inte på honom! Lyssna inte på honom! Han är förvirrad! Och skrev bittra och konspiratoriska kåserier i tidningarna om dom som trodde på att Estonia sänktes.

Det var en meme som visade 90-talets ungdomar och gårdagens ungdomar. Två typ tvååringar symboliserade ungdomarna i allmänt under respektive tid. 90-talets ungdom symboliserades av en tvååring som ser stursk och stolt ut och visar fuck och ser ut att ha attityden att Eeey, FUCK YOU! Medan den andra tvåråringen symboliserade dagens lättkränkta ungdomar. Det var en bild å en tvååring som såg mycket känslig och gråtfärdig ut och var just på väg att börja gråta. Det beskriver nog situationen bra liknelsemässigt måste jag säga! Under 90-talet var ungdomarna ändå rebeller i mångt och mycket mer än dagens snälla och lydiga, gråtfärdiga lättkränkta ungdomar.

Och vad skulle jag vinna på att vara ödmjukare då journalisterna är vanligtvis väldigt sturska och arroganta av sig? Fight fire with fire. Jag blir triggad av att höra och läsa dom! Det är i själva verket roligt att se vad för dumheter de skiter ut sig. Man upphör dock aldrig att förvåna sig över hur de desperat försöker övertyga folk med sin ny-Lysenkoanska smörja och skumma rasteorier om vita män. Men det är roligt att skriva feedback åt dem och de svarar sällan, för att "Den som tiger, samtycker" som det ju heter.

Eller tror ni att jag är så naiv att om man är "snäll" så slutar journalisterna med att kasta skit? Nej, så fungerar världen inte.(Tvärtom, då blir dom triggade) Då kan man lika gärna tro att bara man är "snäll" och politiskt korrekt och lydig så är man en så god människa så man kan göra kullerbyttor nerför hela vattentornets betongspiral-trappa utan att skada sig. Eller baklänges volter nerför domkyrkans trappa i Helsingfors, utan att skada sig det minsta lilla, för att man ju är snäll! Eller att om man är snäll och pk så kan man utan att skämma ut sig springa nakin omkring i stan å ropa: Bluttböll!!Bubbebull!!Böjjetöll!!Kliaaaaughh!! Ja e CP-ÅKE! Eller varför inte hoppa med huvudet före nerför vattentornet och klara sig oskadd, som tack för att man är snäll och pk. Men serni världen fungerar inte riktigt så. Därför förstår jag inte varför man vill så fjäska för systemet, lol.

NÅVÄL. Dagens journalister och andra pk-folk är samma som gårdagens kristna. Det är fråga om samma sorts blomsterhatts-fenomen.

Jag köpte faktiskt två filmer av sådan klass som jag annars inte nuförtiden ser på, bara p.g.a. nostalgiskäl. Hollywood och amerikanska filmer ser jag inte just alls på i vuxen ålder, men undantag finns samt att man kan se på sådana filmer som man nu sku tycka är rena skitfilmer men tyckte var roliga då dom kom på tv som barn och tonåring. En av filmerna jag köpte är en amerikansk komedi från 1987 vid namn "Adventures in babysitting" och den kom på tv i slutet av juli 1992, för då såg jag på den. Jag köpte filmen igen för att få 1992-nostalgi och det fick jag faktiskt. Dagens moral-blomsterhattar skulle pissa och skita ner sig av panik dock p.g.a filmens stundvis politiskt inkorrekta skämt.

Scenen "Nobody gets out of this place before singing the blues" är jätterolig och det bästa i hela filmen. Jag tyckte det sommaren 1992 också, men hade helt och hållet glömt bort scenen innan jag såg den igen. Låt mig förklara. Det var så att en snygg brud som var babysitter, en flicka på kanske 10 och en pojke på 15 som var de ungar som hon skötte om en kväll, samt 15-åringens kaveri var också med. De körde bort ur huset för att babysittern ville rädda hennes kompis som ringde och sade att hon rymt hemifrån och hon är i en station bland en massa creeps och vill ha skjuts därifrån.

Sedan kommer de in i en blues-klubb då de är jagade av bovar. De hamnar in på scenen till blues-clubben där ett bluesband spelar, och avbryter dom. Gitarristen, en halvgammal negge som ser jätterolig ut, säger såhär: Nobody gets out of this place without singing the blues!

Och sedan så berättar helt sakligt och torrt barnsköterskan i micken (som muuten va en snygg brud) sitt namn och från vilken stadsel hon är. Efter hon berättat det så spelar neggen överraskande på gitarren några bluesiga riff, liksom Pudomm-pudömm-pömm! Och så fortsätter det så och till slut så sjunger alla Babysitting blues. Det är roligt som fan! Fast filmen annars nog är en keskitaso jenkkikomedi.

Jååå, ja börja nu mittiallt bara minnas fredagen 20.10.1995 då jag och ett par kompisar tog litet en fredagskväll. Vi var bara i Kila och hängde och tog lite och gick inte ut ti stan eller något, lol. Först satt vi vid bänken till korkträdet och tog lite och pratade om Satyricon minns jag. Sedan var vi uppe i Ekenäsvägen i en av busshållplatserna. Vi talar med en typ som vi kände lite. Han gick på nian i Karjaan yhteiskoulu. Han drack också en kalja med oss (Han hade en kalja i sin reppu, en burk Koff.) Han pratade om porrfilm och spiritism. Han hade haft spiritism men slutade då han blev så rädd så han börja se pentagram överallt som han förklarade nåt där, lol! Hans mun gick an som en kaffekokare och han babblade och babblade. Och så for han vidare till slut.

Sedan är vi i skolgården och "härjar" och dansade där och gjorde till oss då det kom två brudar gående uppifrån Ekenäsvägen nerför backan. Vi sade åt dom att umgås lite med oss, men de bara fnissade och fortsatte gå. Jag hade Darkthrone skjorta och prätkärotsi på mig och trodde väl ja va vaaner bara därför, lol.

Så satt vi under den stora granen och pratade. Ena kompisen hade bäljat i sig kossu med Sprite i ett nafs och han börja må lite illa. Han blev bara där och sitta vid bänken under den stora granen. Jag och den andra kompisen beslutade oss för att gå till en annan kompis mommo och se om den andra kompisen är där. Sagt och gjort, vi gick de några hundra metrarna till den andra kompisens mommo och knacka på dörren. Ingen var dock hemma verkade det som, så vi gick bara tillbaka till skolgården där kompisen som börjat må skit satt ännu under dendä stora granen.

Inte alla journalister naturligtvis och blaablaablaa. Musikjournalister är ju en annan sak oftast. Som jag läste en briljant artikel december 1992 av Nalle Österman och som handlade om Death Metal. Jag läste den igen häromdan och artikeln var inte bara nostalgisk utan han räknar fram många bra band i artikeln som var åt stor hjälp åt mig då jag i tiderna började på allvar koncentrera mig för ug-musik. I högis kände ju kompisarna bara till de mest kändaste bänden som Sepultura etc. om man talar om "hårdare heavy" men jag ville gräva djupare än så. Så det var ett exempel på nåt väldigt positivt som en journalist har skrivit. Han kan verkligen skriva och har ordet i sin makt märkte man på den artikeln redan då, fast man inte kunde formulera sig lika vuxet då, men jag tänkte ungefär så. Det var lite annat än någon rödgrön moralpredikande Yle-journalist.

Jag började redan 1991 märka att mainstream musik som alla diggar är dålig mestadels, medan okänd ug-musik är bra. För att lite generalisera men ändå. Metallica var t.ex. inte alls lika bra som Venom, som var out då 1991. Och ug-thrash som jag köpte i loppisar och antikvariat och så år 1991-92 lät myyycket bättre än någo Anthrax och Metallica. Nåt okänt thrashband som Holy Terror slog det med hästlängder. (Kreator och Nuclear Assault var dock megahårt i mitt tycke och även mycket bättre än nå Metallica, Testament och Anthrax-som ju var kommersiell "verkkarthrash" 1991, lol.) Det var då som jag lite började inse att ug-musik är bättre än mainstream-musik, men efter att jag läst artikeln så bestämde jag mig för att koncentrera mig nästan enbart på ug-musik. Tack vare den briljanta artikeln som var i en "Hard&" Heavy" tidning inne i tidningen. Alltså en special tidning i... Suosikki! LOL. Jag satt vid vardagsrumsbordet en solig förmiddag och åt gröna UFO-karkkin medan jag läste artikeln i slutet av december 1992 på en vardag mellan juldagarna och nyår. Jag hade ju såklart jullov från högis och nästa termin skulle bli den sista terminen i högis. Vad jag såg framemot att GÅ UT HÖGIS!! Och bli stor och tuff på riktigt, hahahahaha.

Mycket hastigt så började jag sedan självständigt utveckla min musiksmak efter artikeln.. Den var för mig värd sin vikt i guld. En småstadsgrabb som visste att det fanns sådan musik men inte riktigt visste vart han skulle börja. Sedan började jag köpa Beherit, Darkthrone, Burzum och sådant 1993. Vilka tider och vilken nostalgi! Och hösten/vintern 1995 var en riktig Satyricon, Dissection, Samael, Enslaved, Storm, Neptune Towers etc höst!! Ah, vilken nostalgi då man var 18 också! Både sweet 16 och sweet 18.

Jag hade faktiskt höstlov sedan den inkommande veckan. Så var jag söndagen 29.10.1995 och se på Black Sabbath i Kulturhuset. Det var bra keikka. Tiamat spela som förbänd. Vi såg två jättesnygga brudar där bland publiken också. Den ena had Marduk-skjorta och den andra had Immortal-skjorta. Och nu måste dom ju vara typ lika gamla som jag är nu!! Det känns konstigt att tänka på.. hur månne dom ser ut nu..? Har dom blivit att se gamla ut, eller?

Nu var det tider alltid nog! Och två år tidigare såg jag Paradise Lost och Sepultura live där, vilket var en megahård keikka med.

Tillbaka till kompisen som satt under granen och väntade på att jag och den andra kompisen skulle komma tillbaka från en annan kompis mommo. Just då vi kom tillbaka så hörde jag ett djuriskt läte från granhållet och sade åt ena kompisen såhär: De lät som en hund! Förklaringen var att kompisen som satt under granen spydde. Man ska ta de lugnt me spriten! :-)

Nåväl. Det om det. För ikväll. ÖÖS-ÖÖS-ÖÖSELI-ÖÖS, ätin potatismos, de smakar som FASCHANS SKÄGGIGA FISKARTRÖJA!!

Konstig syn på stjärnhimlen och därpå följande natt en dröm om Felix-seriens (Följetång i EOS vårterminen 1987) UFO och humanoider

Men först ett lågiminnen från själva lågisbyggnaden och höstterminen 1984. Det var ju så, att det var och är en laatta i festsalen/lilla jumppasalen i högis för forna elever i skolan (?) som hade stupat i kriget och det stod överst såhär: "För fosterlandet". Jag var så liten då så jag inte förstod riktigt att det tydligen var 40 år sedan fortsättningskriget hade slutat hösten 1984, så därför tala dom en dag i veckan om de personer vars namn fanns på laattan, i ordningsföljd. Det märkte jag nog. Alltså lärarna eller någon präst som var där också i morgonsamlingen talade om en person per vecka i samma ordningsföljd som namnena stod i laattan. En präst talade om någon "Kai" minns jag och förklarade hur han var som person. Det var alltså så, att vi hade morgonsamling varje skoldag åtminstone de första åren. Men de talade om någon av personerna i laattan bara en dag i veckan.

Så talade en lärare i morgonsamlingen, Karin, en morgon om en Rolf Kock som jag hade sett namnet på i muistolaattan, med mekanisk röst typ: Blaablablaablaablblaaablaa, blaablablablablaa Rolf Kock!

Jååå, det var just Karin som i en dröm var den tanten som cyklade med stödhjul, lol!

Okej, till vad jag såg samt drömmen.

Jag var ute och gå 22-tiden i tisdags. Jag stannade i en skogsglänta och såg på stjärnhimlen och tyckte att, vad jag först tolkade det som, en avlägsen och ljussvag stjärna slocknade. Jag såg igen och den liksom diffust slocknade och syntes. Jag tänkte att det beror på oro i atmosfären, men så såg jag att den började blinka två gånger och slocknade. Två gånger och slocknade, två gånger och slocknade. Med något starkare ljus, men ännu som en avlägsen stjärna. Liksom "Bli-blink! Bli-blink!Bli-blink! Bli-blink!Bli-blink! Bli-blink! Så höll det på, för att en minut senare övergå bara till en blinks intervaller. Tills det bleknade helt. Det var på samma plats hela tiden och allt var över på mindre än 5 minuter. Det var så svagt, så det skulle inte förvåna mig om jag var den enda som såg det. Man märkte det inte om man inte skulle ha råkat se just på den spotten på stjärnhimlen som jag råkade se mot.

Jag stod och såg på det och tänkte att vau! Nu ser jag nog något märkligt! Men var glad över att jag gjorde det. Min spontana tanke är att det kanske var fråga om någon sorts spionage-farkost från USA. Obemannad med förmåga att inte synas på radarn och med förmåga att vara svävande på plats. Jag tror inte på invasion från världsrymden alltså, lol. Men folk ser konstiga saker och somliga av dem kan ha en paranormal-psykologisk förklaring eller också vara hemliga farkoster från någon stormakt. Som dendä konstiga lilla farkosten i Suomussalmi 1967. Jag är tämligen säker på att den kom från Sovjetunionen.

Nåväl, jag gick hem och var lite glad över vad jag hade sett. Även stjärnhimlen var vacker, och vintergatan syntes bra samt att jag såg en meteor också. En ganska ljusstark och gulaktig sådan. Vad jag än såg, så var det INTE en lennokki, för sådana har jag sett i mörker och dom är betydligt lägre och man hör ljudet av dom. Men här hördes inge ljud+ att det var mycket högre upp. Kanske var det en satellit som höll samma fart med jordens snurrning, men som snurra där uppe för sig själv så solen reflekterades på den? Men det låter orimligt, för hur skulle den kunna göra det rytmiskt, för att sedan inte snurra mera? Mene ja tiedä.

Sedan så föll jag i sömn så småningom efter att jag for och lägga mig 4 timmar senare. Bara för att vakna en och en halvtimme senare efter att jag hade drömt en kuslig dröm om ufon! Och inte vilka ufon som helst, men om 3-ögda varelser som kom i ett Ufo i gömman av en meteorit till jorden i serie-följetången "Felix och Rymdvarelserna" tror jag den hette som kom i EOS våren 1987. Ufona såg också kusliga ut i denna serie, med deras "slang" som ändan såg ut som 3 kameralinser. Slangen kunde sträcka ut sig långt och skjuta dödsstrålar och sa såhär: "OA, OA, OA, OA,OA, OA, OA, OA"

Så drömde jag att ett sådant rymdkepp kom till Tallmo en natt! Jag var med en såndän Toffe i Tallmo mitt på natten i drömmen och Toffe var närmare ett "Felix" Ufo då det landade, alltså likadant ufo som i Felixserien i EOS 1987. Jag såg den kusliga slangen och det blixtrade till om "kameralinserna" i ett blåvitt sken så trädena lystes upp och man hörde då på samma gång ett kusligt ljud som lät ungefär såhär: LLoyd, Bliitzz!!

Och det var en JÄTTEKUSLIG dröm! Dedär ljudet som lät Lloyd bliitz! lät också jättekusligt. Jag talade med Toffe och frågade att sa di någo? Va hände? Så sade han att dom sade att dom har ett budskap till "Sveriges folk" och så vaknade jag. Jag steg upp och åt jordnötter och drack vichy och lyssna på radio en halvtimme innan jag for och lägga mig igen. Det är skönt att vakna och göra så då man drömt något kusligt! Men roligt iaf att man drömmer kusliga drömmar. Det brukar va snärtigt och spännande. Jag måste medge att jag såg ut genom fönstret också, haha. Bara för sakens skull. Men natten såg fullkomligt normal ut där ute, fast jag drömde att samma ställe lystes upp av ufots "stråle" från de tre linserna.

Nu är det ju på det lilla viset, att tavisar, normies, random Helly Hansen-folk ofta brukar bli jättearga om någon talar om Ufon. Nävorna börjar ungefär vifta och de börjar skrika och bråka. Av någon märklig anledning är det just ufon av alla omstridda fenomen som får folk att bli tokiga om någon talar om dom, fast de själva ofta hör till en organisation som tror på jungfrufödsel! (kyrkan) och gifter sig snällt där, döper sina barn och tvingar dom att konfirmera sig då de är 14-15 sedan. De är typ "goda borgare" som snällt och moraliskt följer massan. Det kanske är avundsjuka det är fråga om då de blir så arga?Avundsjuka över folk som kan tänka fritt och som inte är bundna vid oskrivna regler. Men varför blir de så upprörda just då det är fråga om ufon?! Det har jag då svårt att fatta. Folk är konstiga. Isynnerhet tavisar har alla världens konstiga ryck och märkvärdiga traumor för en massa små skitsaker.

Eller så är de undermedvetet så rädda för ufon, så de blir arga på det bara för att trösta sig själva. De reagerar psykologiskt då med ilska, fast de själva säkert skulle bli så rädda så de sku pissa och skita ner sig av skräck om de sku vara med om något ovanligt och ufoaktigt. Det är besläktat med fenomenet att skeptiker förnekar t.ex. sanndrömmar, för att de undermedvetet är så rädda och tycker det är så kusligt och oförklarligt, så det inte helt enkelt får vara sant i deras tankevärld. De använder då den skepticistiska ideologin som psykologisk tutt och snuttefilt för att trösta sig själva, precis som kristna använder deras skäggmurvel på pinne som psykologisk tutt och snuttefilt.

Som det var i sjuan engång då jag talade med en från nian så talade vi lite om stjärnhimlen och jag sa att jag såg en satellit. Så trodde han från nian att "satellit" var något ufo-aktigt och att det inte finns sådant, lol! Så sade jag igen att de var en satel.. så blev jag avbruten då han skrek med mopohjälmen på sig: KYSS FITTAN DÅ DE VA ETT FLYGPLAN!! Sådana tycker att allt sådant som har med rymden att göra, även ren astronomi både i estetiskt och matematiskt syfte-är något som är "konstigt och ufo-aktigt" kan jag tänka mig! Det är enligt dem mycket normalare att supa, röka hasch och dra över en ny brud varje veckoslut.

Jååå, ja lyssna på min Motörhead-kassett som jag köpte vårvintern 1987 från Jerry's musik i bilen häromdagen. Alltså Orgasmatron, som då var deras nyaste skiva. Det är nog min favorit Motörhead, och det var långt innan normies och junttin hade kuppat Motörhead och gjort det till sitt eget band att digga, samt att de har gjort Lemmy till en fånig idol och ikon. 1980 var Motörhead det hårdaste man kunde tänka sig i musikväg, men det var bara en liten tid, för det började hända saker och ting de åren.

Men jag tycker mest om Orgasmatron-skivan faktiskt. Fast den bästa låten är Ace of Spades så är Orgasmatron den bästa helheten. Det är deras tyngsta och "heavygaste" skiva med minst "rocknroll" element och mera "heavy" element tycker jag. Och den är rolig också, för Lemmy sjunger så roligt och "mimimimi-aktigt" i en av låtarna, The Claw. Han är ännu relativt ung och i mycket gott skick här på denna skiva. Men spriten och rökandet gjorde sitt. Först diabetes flera år sedan cancer. Men karn var ju överraskande länge frisk med tanke på att han drack en flaska whisky varje dag och rökte två askar Marlboro om dagen och hade börjat röka då han var 11. Dessutom drog han ju amfetamin mer eller mindre kontinuerligt. Men han rörde aldrig heroin och det var väl det som avgjorde det att han levde till 70. Han hatade heroin, för han var ju en speedfreak. Bah! Nu blir jag också Lemmy-besatt här, lol!

Motörhead var faktiskt mitt favoritband från 3:an till 6:an i lågis. På 80-talet associerade man detta band främst till teinin och hevare. Det var först senare man började associera det till bikers samt typ psychobilly och raggarbrudar. Sådant intryck har jag iaf fått.

Hahahahaha, jag frågade föräldrarna vad Orgasmatron betyder, så sade det att det betyder "Gastanten" lol! Och jag trodde på det. Som det var någon som skrev i Stara tidningens insändarspalt 1988 att "Mielummin katson Samantha Foxin vartaloa kun Lemmyn karvaista turpaa"

Vårvintern 1987 vid samma tider som jag köpte den Motörhead-kassetten så var det en konstig geggamoija av snö och slask i en bassäng vi hade i trädgården då vi vakna en mulen och plusgradig söndagsmorgon. Det var precis som om att det sku ha varit nåt kulblixtliknande fenomen eller något som gjort det någon natt, för jag har läst om UFO-aktiga fall senare, där man sett konstiga ljus och sedan har snön smultit i området på liknande sätt! Väldigt konstigt att det hade smultit så över en natt. Det har varken hänt förr eller senare. Det var nästan som "Kuusamon tiskivesi" eller något, som hade samband med konstiga ljus man såg 1971 tror jag. Minns inte nu om det var samma fall, som folk redan på eftermiddagen hade börjat höra något som påminde om telefonens upptaget-ton från himlen, och sedan såg man alla möjliga konstiga ljusfenomen mot kvällen.

Jag var nog väldigt fascinerad av dendä Felix-serien då 1987. Så inte underligt att man drömde om den 33 år senare. Och jag var också väldigt fascinerad av tv-serien "Tripodernas tid" som kom då. Och även "Professorin Lentobussi" och sedan kom första gången sedan hösten 1987 Susikoira Roi, som också var en bra serie. Inhemsk.

Jag börja nu bara komma ihåg ett minne från januari 1985 då jag var på ettan. Det var på det lilla viset, att jag var på födelsedagskalas hos en såndän Susanna. Jag såg på hennes föräldrars skivor i vardagsrummet, alltså vinyler. Jag minns att dom hade en ABBA-skiva. Så lekte jag och Susannas brorsa och en annan typ med pistoler och gevär. Alltså leksaks. Haha, hon slog mig först i början av ettan då jag talade med henne, men sedan blev vi kompisar. Minns inte varför hon slog mig, men jag sade något så hon blev arg. Man är så spontan i den åldern, börjar bara oblygt prata med flickor som att det sku vara världens naturligaste sak.

Så var det på det sättet att det hade vart spysjuka hos en familjebekants familj i ett lite tidigare skede och dom skulle komma på visit till oss samma dag som jag var på fölsedagskalas hos Susanna. Jag sade hemma att jag vill inte att dom ska komma, för jag kan ju få smitta! Så sade morsan att dom har redan haft spysjuka och dom är friska nu, förresten e du ju på födelsedagskalas då! (då dom är hos vårt)

Sedan var det överenskommet på det sättet, att Susannas morsa skulle föra hem de som hade vart på födelsedagskalas. Sedan då vi vände ner till gatan var jag bodde så såg jag ändå de familjebekantas bil utanför vårt! Alltså de som hade haft spysjuka nästan alla. Så sade jag typ: NEEEEEJJ!!! Di e hos vårt ännu!! Jag blev rädd att jag sku få smitta och lite besviken också över att de ännu var hos oss.

Sedan sade dom att ingen e sjuk mera! Typ. Och en av deras flickor, Katarina, spelade Donkey Kong elektronspelet som jag fått till julklapp i mitt rum.

Nåväl. Ingenting hände då. Ingen smitta. Men frun i huset ringde först några månader senare til vårt och sade att hon inte har vågat ringa på länge för hon tänkte att om dom smittade ner oss, för Katarina, den enda som inte hade vart sjuk tidigare då de andra i familjen hade haft magafiru, hade spytt natten efter visitet hos oss.

Vilken tur att jag inte fick smitta! Där ser man att min intuition och magkänsla sällan sviker. För jag hade en stark känsla av att faran inte var över, trots att de vuxna påstod det.

Jåå fölsedagskalas var roliga då man var i lågis. I sexan blev det dock på det sättet, att alltfler tyckte att det var barnsligt att ordna fölsedagskalas och några flickor ordnade "hippa" istället. Fölsedagskalas brukade antingen vara på fredagseftermiddagen direkt efter skolan (mysigt) och födelsedagsbarnets ena förälder brukade hämta en hel kasa ungar från skolan och sedan köra hem en hel kasa med ungar efter kalaset. Inte sällan var det så att födelsedagsbarnets både morsa och farsa rouda på ungarna i varsin bil. Jag hade själv fölsedagskalas sista gången då jag gick på femman. Det var en flicka från klassen som frågade om hon får komma med på mitt kalas så sa ja typ att sure!

Så ringde sedan en annan brud, hennes kompis som skulle komma till mitt på fölsedagskalas, till mig. Hon frågade att om hon å for komma på mitt kalas, då hon som jag hade bjudit då hon ville bli bjuden inte ville vara den enda flickan på mitt fölsedagskalas. Jag tvekade först, men hon sade med vädjande ton: Pleaaaaaase!! Så tänkte jag nåja, ok då! Och så kom också hon på mitt fölsedagskalas. Jag fyllde hela 12.

Hon gick på finskspråkiga skolan men jag visste om henne nog från förut. Rätt ironiskt är det, att hon senare var en sådan brud som räknades som en mycket snygg brud, en 10:a liksom.. att hon har med vädjande ton sagt Pleaaaase!! i telefon åt mig. Det tyckte jag i högisåldern att var riktigt kul och ironiskt att tänka på! :D

Lyssna på hela Motörhead Orgasmatron skivan igenom! Det är en väldigt bra skiva måste jag säga, och man får en bra musikupplevelse av det.

Nästa veckas fredagskväll tänker jag leka att det är höst 1994 och då ska jag lyssna på The Magicians birthday skiva av Uriah heep! Var det något som var bra med hösten 1994 så var det dendä känslan av sissisota liksom. Man strök omkring varje kväll i alla Kilas kvarter och skogsdungar och kunde fara till centrum också ibland.. det var inte minst MYSIGT. Framförallt under fredags och lördagskvällar. Först inne hos mitt och lyssnar på typ Darkthrone och Uriah Heep och så ut i oktobermörknet i Kila. Det var najs att inte var helt fullvuxen men ändå nästan halv-vuxen. Trots att barndomen var helt annorlunda..men man hade ändå ett naivt hjärta och en massa förhoppningar som man trodde på hösten 1994 ännu. Man tänkte sig ibland som att man var en partisan/frihetskrigare som gömde sig i oktobermörknet. Alltså rent liknelsemässigt bara naturligtvis. Inte konkret. Måste säga det, då det alltid finns tosikkon.

Så läste jag mycket om fornnordisk mytologi/religion just hösten 1994. Lånade från bibban både seriösa och icke-seriösa böcker som behandlade ämnet. Det var också mysigt och man lärde sig ju även grunderna i vår mytologi då åtminstone.

Det om det gott folk. Jag tänker faktiskt fortsätta läsa en bok nu, vid namn "Märk värden" Den är rätt intressant.

Lågisminne: En "kinesisk" spelare i Kila Lågstadium

Jååå, jag minns engång i lågis vårterminen 1987 då jag gick i 3:an så var det en såndän Claus och en Robert nere vid gungorna och bollplanket som fanns där då. De bollade med en fotboll och Robert började tala "kinesiska" eller något som lät som kinesiska i vilka fall som helst. Han sade sedan: Claus, du e en kinesisk spelare!

Robert verkade leka att han var en kinesisk tränare han. Han pratade "kinesiska" med Claus som bollade på bollväggen och lekte att han kritisera lite och förklara för Claus. "Den kinesiske spelaren". Så tröttnade Robert på det och for och leka med någon annan rätt hastigt. Claus ropade efter Robert besviket. Så kom den en såndän Tobias, och han och Claus började leka istället. Det minns jag.

Karis svenskspråkiga lågis hette faktiskt officiellt Kila Lågstadium, fast skolan inte var i Kila. Det hade något att göra med att skolorna böt någongång i tiden. Ännu fram till typ 89-90 så hette det Kila Lågstadium. Jag tyckte i fyran bara att det var ett typ psykedeliskt namn, fast jag inte hade hröt talas om psykedeli då eller visste vad det var. Men nu skulle jag se det som psykedeliskt, precis som de psykedeliska "lågisdrömmarna" jag hade i lågis. Som den levande dockan som levde i dolda rum och tunnlar i lågis innandöme, eller drömmen då ambulansen kom till lågis med blinkar och sirener på och brankisschacki sprang flinande in i klassrummena med stormgevär till lågis då det börja åska, för att skydda eleverna då det åska, och scenen blev som typ Chile 1973 eller något då Pinochets styrkor stormade presidentpalatset efter bombningen av den.

Jag minns en rast i lågis vid gungorna, då det flög en MIG förbi skolan på låg höjd, så var det en dabb från tvåan som sa att de e gjort av plåt, att bara planet sku gå sönder om de sku krocka me jumppasalsväggen, lol! Jag var i triian då och det var vårterminen 1987.

Och jag minns det gyllenne 1988 här igen. Det blev gyllenne april 1988 skulle jag säga. Innan det var det ganska random, typ kontinuation av fiilisen som det var 1987. Nu var det också ett nostagliskt barndsomsår, men 1988 blev sedan riktigt gyllenne p.g.a. man växte lite till och utvecklades och så hände det jännä saker tycker jag då och jag fick nya kompisar sedan i början av femman hösten 1988.

Alltså det blev gyllenne 1988 skulle jag säga april 1988 typ vid samma tider som det kom dedä avsnittet med McGyver på tv där det var någon som fått nåt sorts gift i sig och blev en gammal kärring på typ 30 minuter och dog sedan och hela fabriken exploderade men McGyver å dendä feta gobben med skallighetskrans som var hans arbetskompanjon klarade sig ut nätt och jämt. Va hette han nu igen? Pete? Anyway, då började jag känna att det är vår och snart sommarlov och kände mig lycklig som fan av nån anledning! 1988 var ett magiskt år. Mitt livs bästa år skulle jag säga. För man var barn ännu, men började ändå lite inse saker och började lite tänka själv och så. Dessutom var det roligt då man fick en Commodore-64 april 1988. Man fick vara ett barn ännu och hade snälla föräldrar som tog hand om en, samt en snäll mommo och fammo, bortom vuxenlivets råhet, hårdhet,brutalitet och ensamhet. Innan man var kösnmogen så fick man vara barn på ett annat sätt. Efter man blir könsmogen så tar hormonerna över på ett helt annat sätt. Man måste som vuxen lära sig den hårda vägen att den lyckliga barndomen var en illusion-då livet är som det egentligen är och att om man inte ständigt och jämt är på sin vakt så hyppii folk silmille och försöker utnyttja en bäst det går.

Det jag lärde mig från hem och skola har jag omvärderat flera gånger. Ja, en total omvärdering av lärda värden har jag haft i min egen hjärna. Redan som tonåring började jag inse själv saker och ting. Och att inte föräldrar, lärare och journalister alltid har rätt om allt. Trots att föräldrar vill en ens bästa och försöker det så betyder inte det att de inte skulle kunna ha fel. Men jag skyller inte på dem eller någon annan. Det var mitt eget ansvar att befria mig från deras tankevärld och börja tänka självständigt om saker och ting. Dock insåg jag rent intuitivt som liten grabb redan, att det är något som inte stämmer i mycket vad dom säger. Och det är klart, ty något av min egen varelse var också med redan hos mina avlägsna förfäders tankar och handlingar. Det är fråga om genetiskt minne. Att minnas vad dom tänkte. Trots att vi alla är barn av vår tid så stämmer detta. Och mina föräldrar tillhör 68-generationen då världen också såg annorlunda ut, och det hänger fortfarande kvar hos dem. Jag var skidi och ung på 80/90-talet, vilket är en mycket stor skillnad. Det är klart att det också har påverkat mig kraftigt. Som sagt, vi är alla barn av vår tid.

Sedan sommaren 1988 var den heta och soliga "Juha Valjakkala-sommaren", då de hände dedä i Åmsele och jakten på han och Marita. -jag var i Pojo i Pohjan Baari och spela flipper ett varv medan farsan väntade utanför i bilen augusti 1988 under sommarlovet. En gammal kärring som handlade nåt därifrån stirrade på mig som fan så att glasögonlinserna höll på att typ ploppa ut ur glasögonskalet då hon såg mot mig då ja spela flipper. Hon stirrade så på mig då hon var i färd att gå ut efter att hon handlat. Rikit som dendä drömmen jag drömde mot slutet av 1991 att jag cyklar nerför mastbackan å har mankkan i pakethållaren och lyssnar på Venom. Låten Countess Bathory spelade då just då jag cyklade ner, så man hörde bara COUNTEEEEES BATHORY!!! Och en gammal mommo kommer upp gående nerför backan emot mig och glor på samma sätt som kärringen i Pohjan Baari augusti 1988.

Jååå, det fanns en bar i Pojo också som hette "Ankkuri". Där fanns det också flipper och andra kolikkopelin. Där var jag också sommaren 1988. Just efter att jag hade varit i Ankkuri så kom det två giisar i kanske 15-årsåldern förbi. En ena av dem ser arg och upprörd ut. Den andra frågade honom: Hei, mennnäänks sinne Ankkuriin? Så ropade den med argt utseende upprört såhär: EEEEEEIII!!!! Så sa den andre: Okei, ei mennä.Ei mennä Ankkuriin. Det kan ju också ha varit bröder. Någonting sade mig det. Sådär kan bröder fungera, men kompisar brukar inte fungera sådär med varandra. Den sociala interaktionen är annorlunda då.

Sedan var vi i Amos Anderssons sommarresidens i typ Kimito eller nåt sommarn 1988 med morsan, farsan, syrran och mommo. Och i juli var vi i Köpenhamn och jag drömde ett halvt år efter att det var sommar 1988 och det var soligt och det stod en kleinbus ute i trädgården som var nåns som var på besök. Alltså en riktig kleinbus av "hippiemodell". Int nå modernt skit. Alltså en riktig psykedelisk 60/70-tals Volkswagen-kleinbus.

Och så då det var november 1988 en solig lördagsförmiddag. Två kompisar, som jag vanligtvis inte umgås med, frågar ut mig. Jag skulle äta först. Jag åt spaghetti med maletkött och ketchup. Satt vid köksbordet och åt medan de två väntade på gatan utanför. Morsan hade lördagstur, så farsan kokade mat åt mig och syrran var hos en kompis. Jag förstod vad de ville, för det var just den tiden i femman i lågis då folk hade börjat stjäla tobak och kortsun från butiker.

Så var det så. Vi for bakom finskspråkiga lågis och de hade en mjuk ask röd Marlboro och de tände en och rökte (eller rökte och rökte, de tog påskare som alla som experimenterade med tobak i femman gjorde) De bjöd åt mig först, men jag empi först och tvekade. Jag såg på då de två rökte först.

Sedan gick vi mot vattentornsskogen hastigt. Solen lyste och det var kallt och fint och snöigt. Där så tände jag också en Marlboro men hostade inte eller något och började inte må skit eller något då jag ju bara tog påskare. Det var gott och spännande tyckte man bara. Så föreslog en av dom att jag ska andas röken in efter ett bloss. Jag hade ingen aning om vad som skulle ske och jag gjorde det, och fick världens hostattack och slängde instinktivt iväg cggen under tiden jag hostade. Hehe. Man fick liten oppitunti. Fast man några gånger ännu tog påskare rökandes uppe i vattentornsskogen mot slutet av 1988 så smaka man på tobak i högis nästa gång, och först i åttan drog man in om man rökte. Fast cigaretter ska man undvika. I den åldern kan de vara roligt, sedan är det bara onödigt. Vill man ha nikotin så är snus/nikotindynor ett bättre alternativ. Och även cigarr och pipa. Och måtta med allt. Ingen har tvinga en att använda nikotin dagligen. Det borde hos folk vara en avslappnande drog som man tar bara ibland, som med alkohol och jointtar. (Ingen idé att låtsas att det är bara hippien eller knarkare som brukar sådant. Det är ju helt folkligt och varit det i över 20 år) Det ligger bara i våran kultur och huvud att man ska använda niktotin dagligen, fast det inte alls skulle behöva vara så. Dock är nikotin i sig både stimulerande och avslappnande på samma gång, fokuserande och har antidepressiv verkan-om man använder det nu och då.

Jååå, så for vi efter att vi had vari i vatntornsskogin som man säger på kariska ner till ena kompisen och spelade på hans dator. Hans morsa eller farsa var inte hemma och vi var uppe i hans rum och spela. Det var mysigt. Vi spela H.E.R.O. Ett legendariskt och psykedeliskt spel. Och kompisen visade en ask grön Belmont som han hade kuppat av sin morsa och gömde i en skrubb. Innan vi for bort från skogen så åt vi karkki för att dölja lukten av tobak.

Sedan for vi till skogen igen och rökte varsin grön Belmont från dedä pakete som kompisen hade kuppat av sin morsa. Eller som vi tog påskare på. Pipa och cigarr ska man ta påskare på, men cigarett ska ju inhaleras. Fast sure, mycket bättre att dra påskare på cigaretter också såklart. Men det är meningslöst om man inte är 11 år och tycker det är spännande att smygröka.

Sedan for jag hem. Solen höll just på att gå ner men det var bara eftermiddag, men det var ju i november.

Typ ett eller två lördagar tidigare var det också soligt och jag vaknade och såg att det fanns vallmobröd en lördagsmorgon. Och jag blev alltid lite glad och sprallig i kroppen bara av åsynen av vallmobröd. Nu förstår jag att det beror på att det ändå innehåller en aningens morfin, haha. Tillräckligt mycke för att det ska ge utslag i knarktest. Men då förstod jag inte varför bara associationen av vallmobröd var mysig, haha.

Sedan var man mittiallt 23 och till farstun av ens vuxna liv så att säga!! Vittu tiden gick hastigt trots att den kändes så oändlig då man var i lågis. Då man är 18-20 så är man nog inte "fullvuxen" på riktigt...

Alltså vittu så rankka! För jag hittade en samling av gamla flaskor som jag sparat i päronas lider och som jag inte säkert sett sedan 90-talet!! Jag hittade dendä Koskenkorva Pink Cat flaskan jag köpte från Viking Line sommaren 1996, en Exotic Vodka Cocktail flaska b.l.a samt 3 flaskor Kiwi-limppare från slutet av januari/början av februari 1994, som jag köpte från närbutiken som fanns då. Jag for alltid lite före stängningsdags (17.00 stängde dom på vardagarna) och köpa lite smått och gått samt då den perioden just brukade jag köpa en flaska Kiwi-limppare hem, och det var Jättegott!! Det är ett typexempel på en produkt som smakar jättegott och som dom helt frankt slutar att tillverka, medan något som är uäck tillverkar de gladeligen år ut och år in. Det är inte alltid så, men rätt ofta. Jaffa är ett exempel på något de har fortsatt tillverka, fast det är gott. Men det tycks ofta vara någon sorts naturlag att man slutar tillverka det som är jättegott medan man gladeligen tillverkar något som är uäk årtionde ut och årtionde in.

Jag var ensam hemma i min ensamhet sedan och brukade känna en kuslig liksom närvarande ensamhet och tomhet (pärona var på jobb, syrran utflugen sedan två år. Well, katten hade jag som sällskap dock, såtillvida den inte var ute å tassa nånstans.) och lyssnade på Burzum cd:n "Det som engang var" som var splitterny då. Musiken gav mig sedan en otrolig själslig kraft och upplyftning och jag kände mig mycket mindre ensam då jag satt på den skivan dessa tider. Det var helt otroligt bra!! Det var en väldigt skön eskapism. Låtar som Naar Himmelen Klaarner och Han som reiste..huh sådana mästerstycken! Majestätiskt. Kan riktigt se mig sitta på någon bergsklack och man ser vyn av skogen och himlen. framför och över mig molntrasorna av låga moln som far med vinden då det varit mulet hela dagen och himlen klarnar mot kvällen. Sådan fiilis ger denna instumentala låt. Och så den briljanta sångstycket av låten Key to the gate. "Why did I come to this world of sorrow. Why is this true" Liksom det var så jätte överraskande bra beskrivet, att någon annan beskrev precis sådana tankar man hade ibland då den tiden. Man blev att vau!! Just sådär har ju jag med tänkt!!

Då visste jag inte om något internet ännu eller något- Så allting var mystiskare och hemlighetsfullare då på ett positivt sätt mestadels. Fast det är bra med nätet att man har tillgång till information som annars skulle ha varit mycket besvärligare att komma åt.

Men man hade just fyllt 17 då och allt kändes trots allt möjligt då på ett helt annat sätt! Livet skulle ha kunna ta vilken vändning som helst då upplevde man det som. Jag tänkte att jag kanske har en flickvän innan sommaren. Någon cool brud med typ korpsvartfärgat hår, haha.

Nåja, slutbabblat. Här iaf några foton från en av flaskorna som jag fotade just och som väcker direkta minnen till sen januari/tidig februari i mitt liv. Varför jag kände mig ensam? Jag upplevde att föräldrarna inte förstod någonting, så hade jag nog vänner men rätt få och de var alla outsiders mer eller mindre som jag och vi hann inte umgås så ofta då de var i gymnasiet och hade läxor hela tiden. Samt att jag ville ha en flickvän då jag närde naiva, romantiska drömmar om flickor fast flickor är människor och inga prinsessor. Alltså jag har aldrig blivit mobbad eller något. Jag bara upplevde att omvärlden var ytliga och oförstående. Mestadels. Jag var sällan te.x. i Uncan och hänga, då jag avskydde allt som var trendigt och ytligt.

Jepp, här bilder på flaskan. Vittu de sku va stil om man sku få Kiwi-limppare igen!!! "Ser man på denna flaska, så far man i sitt sinne tillbaka till början av år 1994"

Klocka i barndomshemmet som associerade till Romerska riket

Jååå, det var en väggklocka, en gulbrun visarklocka som hängde på väggen i vardagsrummet under barndomstider hemma hos vårt. Den fungerade gammalmodigt att man skruvade upp den, istället för med batterier. Jag associerade faktiskt denna klocka med det Romerska Riket! Jag vet inte varför jag gjorde det, jag gjorde det nu bara.

Så drömde jag engång att jag frågade någon gobbe något som han inte visste svaret på. Så sade han: Kysy kellolta! som om att klockan levde. Så frågade jag just denna klocka som hängde i vardagsrummet då jag var liten. Så dröjde svaret en liten stund, men man hörde från klockans innandöme ett lågt, som om att det sku ha kommit långtbortifrån, men ett vålnadsaktigt rop som svarade: En minä tiedä! Så klockan visste inte heller svaret på min fråga. Sku jag bara minnas var frågan var, men minns det inte nu. .

Jag läste faktiskt att under antikens tid så sken Sirius i rött, för alla antika källor beskriver Sirius som röd. Det är ganska jännä kuriosa. Det hade jag i.nte vetat om "Lokabrenna". Lokabrenna är det fornnordiska namnet på Sirius, och det betyder Lokes eld. Det har jag dock vetat om i flera år. Det berodde antagligen på ett stort kosmiskt damm-moln mellan Sirius och jorden att den sken i rött. .

Alltså det är höst! Jippii.. Jag tycker att de mysigaste höstarna i mitt liv var 1992, 1994 och 1999. På något sätt var det de bara. 1995 också och 1996 också men på ett annat sätt mysigt. Svårt att förklara då det är så personligt. 1992 var jag ju en lort på 15, men det började kännas som att man blev lite äldre då man hade börjat nian och så. Och i den åldern räknades ungdomar som vuxnare tidigare än under dagens nyviktorianska blomsterhatts-tant tidsålder. .

1994 igen kändes som att jag rustade upp för gerillakrigföring. Gömde vapen i skogen och samlade män till en kamp. Alltså liknelsemässigt! Inte att jag på riktigt samlade vapen i skogen! Men det kändes som att man i det fördolda rustade upp för gerillakrig någonstans djupt inne i en mörk skog, då jag tänkte att jag ska kämpa för att få en brud som jag var kär i som flickvän så småningom. Jag tänkte positivt då och tänkte att "Vi kommer ännu bli ihop!" och att om jag kämpar modigt och tappert, så då får jag henne. Hehe, skulle det ha vart fullt så enkelt! Alltså vittus bloggreform som dom har gjort!! Man får inte ens smileyn automatiskt mera!! Varför ändra på något som funkar bra!? .

Jag hade läst någon naiv artikel som handlade om någon naiv kvinna i husis, där hon sade nåt new age aktigt att om man tänker positivt, så händer det positivt. Nå, jag tänkte positivt och ändå blev jag inte ihop med henne fast jag tänkte positivt och att vi kommer att bli ihop. Så var hon ännu till otrevlig mot mig, fast jag var positiv och hade satt upp henne på en piedestal- vad lärde jag mig av detta? Jo, att man inte ska vara naiv och tro på alla världens new age-tanttadaaror att om man tänker positivt, så kanaliserar man positivtet i sitt liv och det blir positivt. Men nåja, jag var 17. Vem är nu inte naiv då? Värree var det med tanten som säkert var 50 och trodde på det ännu! :D .

Men det var mysigt hösten 1994. Jag hade 3 kompisar som också var sådana att de då inte rörde sig i någon ungdomsgårdar etc. Eller brankkisdisco eller något sådant- Jag hade varit i Halli-Disco och i Uncan 1993 samt några hemmafester, men 1994 blev ett sådant år att man inte rörde sig mycket annat än att var i hesa och köpa skivor, samt att man rörde sig hela tiden ute i skogen och i ödsliga gator. Det var helt mysigt nog, men för att tänka logiskt borde jag ha rört mig i uncan och så föratt komma i kontakt med bruden jag tyckte om. Inte för att det sku ha lönat sig-hon tyckte inte om mig, men iaf. Jag skulle kanske ha kommit i kontakt med andra brudar och inte levt i en naiv tro, att man "kämpar" och typ solen, månen, mörka skogar där vinden susar och alla naturens element skulle ha bidragit mig och varit på min sida i min heroiska kamp för att bli ihop med henne! Inte fullt så, men ganska romantiskt och naivt tänkte jag nog då, haha. Så är det bara pangpongsex! Och att man i nerverna på varandra och upprepa några gånger samma. Alltså det är det det är fråga om på riktigt. Men då man är ung och naiv så tror man att det är fråga om kärlek på riktigt då man sällskapar, haha! Det är creepy att tro något sådant, eller att bara vilja binda sig till en brud. Men som ung så fattade jag inte hur obehagligt och creepy brudar tycker att sådana tankar är. .

Vi gjorde t.om. lite barnsliga fanstyg ännu hösten 1994 för nostalgins skull då redan. Som att vi ringde på folks dörrklockor på fredags och lördagskvällar och sprang iväg i oktobermörknet. Och jag var september en fredagskväll vid skymningen och rökte röd Marlboro och drack Cokis och lyssnade på Isengard i min Walkman på kassett samtidigt som jag såg mot Ekenäshållet och tänkte att om jag inte blir ihop med den kärringen som jag skulle försöka bli ihop med, så kanske det finns någon intressant kärring mot Ekenäshållet. Så mindes jag att jag tänkte. Så jag var inte främmande för tanken att ha en annan brud. Men jag koncentrerade mig mest på en enda brud som jag tänkte att jag sku "försöka bli ihop med". Det tänkandet ändrades, då jag hjärntvättade mig själv till att tänka positivt, väldigt snart till det att "Vi kommer ännu att bli ihop! Det är ödets vilja!" Där ser man så dabbot det är att tänka positivt. Man ska tänka logiskt och realistiskt i sådanahär saker, inte överdrivet negativt. men sannerligen inte "positivt" för då blir det pannkaka av alltsammans, vilket detta exempel visar. .

Nåja. "Den som inte knaa-aa-rkar, han får ringa på folks dörrklockor och springa iväg!" Om man inte är en knarkare, så då får man. Typ så tänkte jag då, haha. .

Det var mysigt iofs för att man lite isolerade sig och jag väntade på den dagen då jag sku bli ihop med henne och blev riktigt varm om hjärtat då jag föreställde mig det. Så i stunden kunde det vara roligt att tänka positivt, men man är såpass realist, och blev hastigt efter det, att sådant inte har varit för min del möjligt på 20+ år att tänka. Det är ett jävla spel man måste ha med kärringar bara för att få ens pussy. Och så säger dom att man ska vara sig själv! Lol! Sanningen hör ni av mig. Jag har ingenting att förlora, så jag vågar skriva vad andra knappt vågar tänka. .

Och så vi jultider typ några dagar innan julafton då jag hade semester så var det två gobbar hemma hos oss som installera en ny juttu i proppskåpet. En digitalklocka istället för den analoga klockan som var i proppskåp förrivärlden. Dom gjorde det åt alla skåp i hela landet vad jag förstod. Nu är det ju helt annan meininki. Jag minns ännu klockan i proppskåpet hemma innan dom installera en ny klocka. Elmätaren börja ha något konstigt noise. Sedan tickade den en minut typ och slutade upp med att ticka typ Tick!tickticktick. Så blev det tyst. Det var psykedeliskt som fan nu då man minns det!! Vittu så rankka! Inte för att skälla på brudar,men jag har märkt att de flesta brudar inte förstår sig på såndäna små vardagliga psykedeliska saker. Dom säger bara Nej hohho! eller "nej herriågud!" om man talar om sådant för dem. .

Det var som att kvaliten på trådtelefonerna också var bättre förrivärlden. Soundet var liksom mer organiskt och bättre i trådtelefonerna förrivärlden. Jag har haft fullt sjå med att hitta dedär kolikkospelet som var uppe i kiosken 1987 men som jag tyvärr inte minns namnet på. Och det är konstigt, då jag sökt genom alla Capcom, Konami och liknande spelfirmor, men icke sa nicke. Har inte hittat det. Alltså dedä spele där man är en robot på en planet. Det är först dagtid och roboten man är är i framgrunden. Det är flera rader med småkratrar framför i landskapet, där en massa småtroll påmppar i och kommer långsamt emot en. Det var som att en gobbe i 60-årsåldern, eller så lät det, då trollena påmppade. Det lät såhär och som att en gobbe i 60-årsåldern skulle ha sagt det: Djing, djang, djong, djeng, djing, Djang, djong, djong, djing, djeng,djing, djing, djang, djong,djong,djong, djing, djeng, djang!! .

Så blev det natt. Det var samma troll och kratrar, bara att det var natt och man såg trollena inte lika bra då. Men det var samma Djing, djang, djong, djeng, djing, Djang, djong, djong, djing, djeng,djing, djing, djang, djong,djong,djong, djing, djeng, djang!! Djing, djang, djong, djeng, djing, Djang, djong, djong, djing, djeng,djing, djing, djang, djong,djong,djong, djing, djeng, djang!! .

Man kunde ändå rädda sig fast man inte lyckats skjuta alla troll, för dom kom från vänster sedan emot en, och då kunde man hoppa. Fast det kunde bli svårt om man inte skjutit tillräckligt många av trollen. .

Jåå, jag minns att det kom en klasskaveri som bodde i Bäljars och kikade in då jag spelade engång hösten 1987 en liten stund. Han kommenterade att de fittigare då de e natt i spele, då man int siir trollena lika bra! Han höll två mjölkburkar i handen och jag förmodade att morsan hans hade skickat honom till kioskin och köpa lite mjölk. .

Sedan vid sista banan så var det ju bara en jättekrater och man hörde en kuslig creepy musik och "något" kom långsamt upp ur kratern. Man såg bara lite av hyvu som kom upp först, sedan ögonen och sedan hans mun. Det var ett stort troll, som såg jätte-argt ut och hade huggtänder. .

Den kusliga musiken fortsatte medan jättetrollet närmade sig långsamt. Man skulle skjuta sönder hans huggtänder. Lyckades man inte så hörde man sedan då han närmat sig tillräckligt såhär: PåDÅM, PåDÅM! Han tog ett par jättehopp och åt sedan upp roboten, man hörde bara krunsh! kruncsh! kruncsh! då trollet tuggade på roboten och såg mot en själv och såg fortfarande arg ut. .

Hahaha! sedan då jag spelade Section-Z riktigt i början av 1988 och då jag dog bara på andra banan fast jag försökte så desperat komma till flera banor (det var ett svårt spel) Då jag cyklade hem så höll jag mig för lipen och så hemma så lipade jag fullt. Typ Uäääää!!!! Bara för att jag dog redan på andra banan av Section-Z, lol! Sedan sade morssan att man ska passa sig för "speldjävulen" då hon trodde jag spelade spel man kan vinna pengar på, men farsan förklarade att man vinner int pengar på de kolikkospelen jag spelade. Patetiskt att börja lipa för sådant! Nu var man ju stundvis en välfärds-samhällets kermapersekakara nog! Vittu mina förfäder växte stundvis upp med krig och svält och jag lipa för att jag förlorat i spel!! "Pjasalappin!" sku nog någon ha kunnat med fog kalla mig för just den gången iaf! Pjasalappin bruka min mommo säga då hon typ menade någon typ nirsoger eller så. .
Såhär såg det ut ungefär då trollet kom upp ur kratern. De första ögonblicken iaf. Och en liknande creepy, kuslig musik fram till. "Kratern och trollet" är från 0:50 och den liknande kusliga musiken är från 0:50 till 1:06. Detta är liknelsemässigt det mest lika jag sätt men ändå inte. -men det är likartat indeed.