Hur jag tolkar en detalj i en dröm som jag drömde sportlovet 1996

Alltså jag minns en dröm jag drömde sportlovet 1996. Och den drömmen var på det lilla sättet, att bruden som jag då var förtjust i var hemma hos mitt, då jag ju ännu bodde "hemma" (Hos pärona alltså) En brud som jag i realiteten inte hade den minsta lilla chans på, och bra så, för jag var inte kär i henne alls egenligen, men i bilden jag hade målat upp av henne i mitt sinne.

Nå iaf, jag drömde att hon var hos mitt och hade håret i hästsvans, något hon inte brukade ha. Hon påminde i drömmen om en snygg brud i en FIB-aktuellt tidning, som just hade håret i hästsvans. FIB-aktuellt hade ju andra juttun också och inte bara mjukporr och lättklädda och rentav nakna damer. Jag köpte en kasa porrisar 1991 av en från paralellklassen och i en av porrisarna fanns den snygga bruden som jag tyckte var extra snygg. Det var bara FIB-aktuellt om jag minns rätt som var i bunten jag köpte för 20 mark. Gamla FIB-aktuellt från 70 och 80-talet. Jag drömde faktiskt om honom nyligen. Att vi var i hans gamla rum då han bodde "hemma" ännu (hos sina päron) och vi såg på gamla FIB-aktuellt tidningar. Vi bläddrade igenom dom och visade brudarna där för varandra och frågade typ att Sku du stiga på där? visandes den nakiga brudn i tidningen. Så var nästa bild i drömmen den att jag körde en svarter bemare i full fart mot Ekenäs i nattens mörker tillsammans med han jag köpte tidningarna av, för jag och han sku fara ti Ekenäs och ragga brudar.

Den symboliken som jag tänker på är denna: I drömmen såg hon en Mars-chokladbatong som var min. Hon frågade mig: Får ja ta denhär? Så sade jag: Jåå, ta den bara!

Jag tolkar drömmen på det viset, att jag "gav bort" min manlighet då jag blev kär i henne och närde den illusionen att vi ännu kommer att bli ihop. (Och jag blev typ kär på det sättet att jag trodde på någon jävla Disney-fantasi om att ha "hittat den rätta".) Varför en sådan tolkning? Jo, Mars är ju krigets gud-motsvarigheten i vår egen mytologi är Tyr. Jag gav bort liksom det maskulina(krigets gud) då jag kära ner mig i en brud och trodde på en naiv Disney-aktig fantasi om att ha hittat den rätta, istället för att vara "Bad Boy" och liksom Ugh! och kar, och inte som en kär "herkkä runoilijapoika" som trodde på en Disney-fantasi. Det var det som det symboliserade tror jag nog, då jag sa åt henne att hon får ta min MARS-pötkö. Jag gav bort min manlighet till min egen fantasi om Disney-romantik "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Men är man 19 och oerfaren med relationer så kan man ju ha litet fixa idéer.

Jååå, jag kommer ihåg en UFO-juttu som jag läste från en bok just sportlovet 1996. Det var på det viset, att en japanes körde en kväll till ett högt berg för att prata med sin brorsa med en radiotelefon. Brorsan bodde i en avlägsen del av landet, så han for högt för att det sku vara kenttä att prata med radiotelefonen. Han hade sin 3-åriga dotter med sig i barnsätet.

Så då han hade avslutat samtalet så bländades han mittiallt av ett blåvitt sken överalltifrån. Han såg en humanoid som stod och såg in på honom från det öppna förar-sidofönstret. Humanoiden hade någon tratt från munnen och det kom något osammanhängade ljud från röret och det hördes som att man spelar prat snabbt från en bandspelare. Han var som förstenad och lyssnade på pratet han inte förstod något av. Sedan då det var över så körde han bara ner från berget, kom ihåg sin 3-åriga dotter, stannade och såg mot baksätet. Till sin stora lättnad hade hon bara sagt: Jag är törstig pappa! Det är ett påstått fall alltså. Säger inte att det har hänt just så och spekulerar inte vad det var eller inte var.

Jååå, det var en målning på det påstådda fallet i samma bok, och det såg jjjjJJJÄÄTTEkusligt ut me dendä humanoiden med tratten i munnen som med lysande runda ögon utan pupiller såg in rakt genom bilens sidofönster. Men det är roligt ibland att läsa om kusliga saker!

Jag kom mittiallt bara att minnas då vi i slutet av maj år 1990 var med hela vår klass (6A) I Golden och fick en stor glassportion var för pengarna som blev över av klassresan. Det var nice. Kerstin var ju också med. Det sku snart bli sommarlov och nästa höst skulle man börja i HÖGIS! Och förväntningarna var jättestora och livet var bra.

Jåå, jag tog glassen utan vispgrädde, för jag tycker int alls de passar in i glassportioner, som det var kutym den tiden att de serverades med vispgrädde, som ju annars också är uäk. Jag tog en Banana Split utan grädde minns jag. Den var god nog. Vi åt i Simpukka ofta 1992 glassportioner, och jag ska berätta i mitt nästa inlägg om "Syksyn Sävel kasiysi" jappen. En dabb som jag såg första gången i mitt liv i Simpukka onsdagen 12.2.1992.

Det allra värsta är ost! Jag avskyr ost. Det smakar blä och luktar vaginal svampinfektion. En lustig liten detalj är att Alexi Laiho lär ska ha avskytt ost också. Någon brud lär ska för att lite bråka med honom ha skjutsat honom till en ostbutik, "Juustoportti" och sedan kört därifrån, då hon visste att han avskydde ost. Det låter precis som om att någon skulle hitta på en likadan jekku åt mig också, då folk vet att jag avskyr ost.

Inte för att jag någonsin har diggat Children of Bodom och hade inte mycket till övers för det senare rockstjärne-levernet, glamour liv och så, men han diggade faktiskt hederliger musik också som Darkthrone och var tydligen rätt ödmjuk. Där skulle sådana som rynkar på näsan åt otekniskt spelande ha något att fundera på. Allu kunde spela gitarr tekniskt bra, men diggade ändå mindre tekniska bänd. Jag har aldrig förstått mig på teknik-snobberi. Det är ju förfan KÄNSLAN i musiken som borde vara huvudsak! Och Allu är ett exempel på att man behöver inte bara digga tekniska band "som kan spela!" bara för att man själv spelar tekniskt bra och tvärtom kan man också bra tänka, varför inte?Folk är så svartvita ofta och tänker så svartvitt. Det är "antingen eller" för folk i regel. Jag har aldrig förstått mig på varför man vägrar att digga ett band för att "de inte kan spela" eller "spelar amatörmässigt" då det är känslan som räknas som det främsta. Det finns de som tycks digga musik med kall logik och inte med känsla. Som bara diggar det tekniska i musiken och inte själva känslan. "Lärkullister" hör inte sällan till den ullen. Det har 2 oberoende av varandra också tyckt och sagt åt mig, innan jag har hunnit säga att så tycker jag också! Så jag är inte ensam med den iaktagelsen. Men visst-det finns väl olika sätt att digga musik på också och inte bara olika musiksmaker.

Hahahahahah, det är en kristen som var elev i Lärkulla och som nu är pastor i österbotten. Han frågade helt överraskande av mig våren 1995 att Sepultura, de tycker väl du om? Så fråga han mig: Nå va tycker du om Morbid Aingl då? Han uttalade alltså Morbid Angel så. Folk kan ibland överraska! =)

98-00 läste jag med nöje intervjuer av honom (Allu), då vi hade ganska mycket samma musiksmak och så sådär annars. Samma generation också fastän han var några år yngre än jag. Men han var liksom barn av samma tid så att säga. Han förstod sig på old school mentalitet, fastän han var "new school" ungarnas förebild, så att säga.

Sedan orkade jag inte följa med mera då det blev trendigare och trendigare,och mera och mera glamour och rockstjärne-aktighet. Han såg, bortsätt från de tidigaste åren, mer och mer ut som en plastisk rockstjärna sedan med lika plastisk musik. Men efter hans bortgång så har jag faktiskt börjat minnas att jag läste med nöje intervjuer av honom då just i tiderna. Han var ju nog liksom "The real thing" så att säga. Han var "på riktigt" fastän han spelade skit musik i mitt tycke och hade patetiska bändäre. =) På riktigt på det sättet att han faktiskt var någon och ingen posör eller wannabe. Jag har inte ägnat Allu en tanke sedan typ 2001, men sedan han gick bort så började jag minnas att jag läste intervjuer av honom förr just från Soundi och andra musiktidningar. Han var på riktigt, och fick ju brudar därför. Han kunde faktiskt föra sig mycket bra för att vara så ung som han var då. Jag såg på en intervju av honom i Youtube från 2000 och karn är mycket "sanavalmis" och får allt han säger att låta bra. Jag skulle förmodligen ha gått i lås om jag skulle ha vart i en liknande situation som 21. Och såg dessutom mycket lortaktigare ut än Allu då och långt efter jag hade blivit mera än 21. Och skitlångt hår som såg friskt och välväxande ut hade han.

Det känns så konstigt att typ nyligen var Allu och COB liksom Rising star, unga och ivriga. Sedan mittiallt är han borta och det gått 20+ år!! Det känns eländigt att tiden ska gå på dethär sättet. Men som det var någon som skrev, att bara väldigt få lever över 50 med ett sådant leverne. Ozzy med sin superlever och Lemmy är undantag. Ozzy drack 4 flaskor brännvin om dan på 80-talet under sin värsta festarperiod, men ändå är hans lever i prima skick! Lemmy igen kunde dricka 20 stop öl och vara helt normal och verka nykter trots det. Som vi spekulerade i Simpukka april 1998 jag och två kompisar vad som skulle hända om man skulle va å doka tisammans me Lemmy, så sade ena kompisen "Han sku antagligen supa oss under bordet och sen fara på jatkot".

Hahahahahah, jag minns en kompis fölsedag 1986. Jag ville inte komma till fölsedagskalaset, då jag visste att man brukar få gräddtårta på fölsedagskalas, som ju i mitt tycke är uäk. Jag frågade om det är gräddtårta man får? Så sade han att Nää, de e chokladtårta me liksom sylt mellan choklan! Så kom jag på hans fölsedagskalas och så var det gräddtårta. Jag sade ingenting, men han sade ba åt mig såhär: De va nu bara grädde!

Vetni va kräfta e på norska? Botntång! Hahahahah. Å vessapaper e rumpekrafs å banan e guleböy.

Jåååå, nu mindes ja mittiallt bara en fest hos en kompis i Lövkulla-ghettot lördagen 7.3.1998. Värden hade dokat kalja hela dagen, han hade börjat tidigt. Han ringde redan mitt på dagen åt mig och verkade ha bra nousu på gång. Jag var nu inte så i schicki fast jag hade faktiskt rysk St.Petersburg vodka som jag fått av farsan då han varit i Ryssland då. Köpt från ryska Alko och ingen skum kiosk, så det var rent och tryggt, men jag hade vett nog att inte bälja i mig det på kort tid, för jag avskyr yrjökrapula. Jag frågade om han vill höra japansker heavy? Och satt på Sabbat i luren åt honom. Det minns jag, men han satt på luren då han inte diggade sådan musik. Hahahhaha, det är humor då vokalisten ofta sjunger med en gäll asiatisk stämma liksom. Det är Blacking die hard Hamaguri metal, lol!

Jag drömde faktiskt natten innan festen att Sabbat had gett ut en live-skiva. Och man hörde någon från publiken, mellan två låtar, som skrek gällt: Haissani huuttanaa!!! De låter ju japanskt. De va däför som jag råkade lyssna på Sabbat då han ringde. Så drömde jag på samma gång att jag var på nåt ställe där det var en fönsterkupol i taket och jag såg på stjärnor via den. Det drömde jag samma natt.

Jag har faktiskt sett Sabbat live i hesa 2008. Det var jätteroligt! För Sabbat är ett humoristiskt band. Vad kan man vänta sig av band som har en skiva vid namn;: The Devils sperm is cold, lol!

Alltså det var nu en "fest" så att säga. Schacki satt vid köksbordet och gamla högistraumor dök upp och det skreks och argumenterades om vem som hade fittats med vem i högis. En kille drack nästan en hel flaska vodka på 20 minuter och for sedan till vessan och spydde och somnade en och en halvtimme. Sedan kom han ut, såg sömnig ut och var kritvit i ansiktet, men hade humor nog att ironiskt säga "Mera sprit! Vem bjur?" Men han for nog hem å sova direkt efter.

Så började vi alla sjunga i kör Eppu Normaali-sången "Baarikärpänen" där vi satt kring köksbordet: Ryyppämään, ryyppämään, joka aamu sännätään, ja kun päivä on ohi niin lisää kännätään. Tahdon olla juovuksissa aina sekä maanantaina, tiistaina, keskiviikkona, ja torstaina. Siis ryyppämään, ryyppämään... sjöng vi allihop riktigt i en fyllekör. Det var riktigt kul fest sedan ändå. Det kom upp sedan en enda brud, men hon var upptagen och kom upp med sin pojkvän där i nå skede. Jag minns då jag for till vessan å sku pissa, så stod det redan en som pissade där då jag öppnade dörren. Jag sade sori och satt fast dörrn. Så såg jag instinktivt mot sovrummet, som var intill vessadörrn. Det var bäckmörkt där och jag såg ingenting, men jag hörde en ynklig kararöst som sade: Nejnejnej, kom int hit nu! Och så var det dendär killen som var där med sin flickvän! Men jag såg faktiskt inte vad fan dom höll på med där i sovrummet, och ville inte veta heller, men jag tyckte det var roligt och började ba skratta fullt och ljudligt. Hans ynkliga och oroliga röst lät så rolig.

Heheh, nej alkoholism är nog bara tragiskt och patetiskt. Men är man ung så är sådant roligt. Och förresten, högis? ALLA fittades me ALLA i högis. Int ska man ha traunmor för det. Man fittas tibaka. De gjorde jag med å int fick ja nå traumor av högis. Men för all del, jag kan förstå att någon kan få traumor av det. Beror ju på också. Ingen SLOG mig i högis liksom, det var bara munhuggeri. Men de finns ju sådana som råkat illa ut i högis, det förnekar jag inte och det är tragiskt. Men litet är det också fråga om egen attityd också.Int för att det rättfärdigar att fysiskt gå lös på någon dock. Ofta blir folk i högis ännu fittigare på någon som inte fittas tibaka och ger sig ännu mera på en sådan person. Så det är därför som det är så sjukt då vuxna säger åt högiselever att man inte ska ropa tillbaka, att man tvärtom ska gå och tjalla åt lärare, och det är BIG nono... Man går aldrig till en lärare och tjallar. Det är grundregel nr1. för en högiselev. Man ska int va en golbög, utan man ska fittas tillbaka, och slå tillbaka om man blir slagen. Gör man inte det så blir det bara ännu värre. Och man ska inte vara rädd för att slå fast man kan bli slagen tillbaka. Ett knäckt näsben läker mycket snabbare än skändad ära, vilket man får om man inte ger tillbaka. naturligtvis är "bättre fly än illa fäkta" bättre ibland, om te.x ett helt gäng kommer på en eller så, men det förstår folk nog. Får dom fast en i en sådan situation så ska man göra så mycket motstånd som det bara går) Jag förstår inte vad vuxna tänker på ibland!! Har de glömt bort ALLT sedan de själva var tonåringar?! Tydligen går de så för de flesta, men jag har lovat mig själv att jag inte tänker göra det någonsin.

Jag hade ett paket knack-korv med till festen ifall jag skulle bli hungrig. Och så blev jag hungrig! Jag åt upp hela paketet, medan några skrattade åt mig då jag mittiallt tog fram paketet och tyckte jag var rolig.

Under dessa tider var jag arbetslös och icke-studerande ett varv. Alltså vårterminen 1998. Man förstod inte hur bra man hade det. Bodde "hemma" ännu, såg på Dallas-repriserna från tv:n på dagen och bara tog det lugnt. Jag satt bokstavligen hemma och såg på Dallas istället för att göra nån nytta. Nu var man liksom liiite latmask då just nog!

Nu är det 28 år sedan sportlovet 1993! Det var faktiskt ett tråkigt sportlov av nån anledning. Inte skit annar men långtråkigt. Minns inte därför så myki av de sportlovet.Jag minns att vi spela Sega Megadrive hos en kompis, ett motskarspel. Och en poliskonstapel me motskare som kunde komma och ge böter i spelet kallade vi för "Orunkle" för att han hette så konstigt. Han hette "O´Rourke" om jag minns rätt. Men det blev att säga, då vi mittiallt hörde den olycksbådande sirenen från Orunkles polismotskare några ögonblick innan den dök upp bakomifrån: Neeeej! Nu kommer Orunkle igen!!! Voi nu vittu ändå!!

Nu mindes ja mittiallt bara va dedä motskarspele hette! De hette Road Rash. Sedan var jag ju i hesa på fredagen 26.2.1993. Jag köpte Riistetyt, Tervet Kädet och The Exploited den gången. Det var en hc-betonad gång då. Jag hade länge suktat efter att köpa gamal finsker hc och ögonen typ lyste på mig då jag plockade upp Riistetyt och Terveet Kädet LP;na då den gången.

Jååå jag minns då jag var hemma efter skolan en dag våren 1994. Jag hade på klockradion och kanalen Radiomafia. Det kom en låt av Take That i radion och jag blev helt att Va?! Hur kan någon tycka att dedä e nå bra?! Jag blev uppriktigt sagt väldigt överraskad, för jag tyckte det var så skit så jag inte kunde fatta hur någon kunde digga det. Liksom så meningslös och dålig musik. Dåtida mainstream-flickors favoritmusik. Nu måste man ha paineita av att vara en mainstream-tonåring, då man måste vara så otroligt mån om att vara så "normal" som möjligt, lyssna på så "normal" musik som möjligt, ha så "normala" och politiskt korrekta åsikter som möjligt, klä sig så trendigt som möjligt...och ve den som avviker, ty då mobbar de "toleranta" mainstream-människorna den som avviker det minsta lilla från det "normala".

Det visade sig sedan nästa dag att kompisen hade hört precis samma låt från samma kanal under samma tid, då han körde hem till Svartå och hade på Radiomafia i bilradion, och så kom dendä Take That låten, och han hade tänkt likadant som jag att "Hur kan de vara så skit?" ungefär

Haha, jag mindes en lördagskväll tidigt på kvällen mars 1994. Jag gick med en kompis mellan Fokus och det som nu är Latvala, alltså på vägen där. Så for kompisen och sku hälsa på någon annan, jag bara mötte honom och talade med honom en liten stund. Sedan gick jag förbi Uncan, som då ju redan var i Villa-Haga. Det stod ett gäng på kanske 5-6 personer vid den högra dörren som ju är ingångsdörren. De glodde på mig och var alla skvatt-tysta. Så hörde jag bara en lågmäld röst som sa: Kom int hit!

Men int fick ja nå traumor av de, haha. Dedär e nu bara såndän allmän jargong bland tonåringar att man kan säga sådär om folk man inte känner och så. Int behöv man nu va så känslig så man tar på näsan av en sådan jargong sådär direkt. De var typ typiska Bk-46 ungdomar, något som jag varken hade att göra med eller kände. Så det var två olika världar trots att vi alla var samma stads barn. För Bk-46 är nog en "Stat i staten" så att säga, lol. Personligen förstår jag mig inte alls nöjet med att springa efter en boll! Men visst-jag kan förstå det familjära, mysiga och tidlösa med Bk-46 och att man supportar det och hela familjen typ far och se på matcherna och man minns i årtionden efter någon viss match. Sådant skapar trygghet och kontinuitet och människans psyke är sådant att det gillar kontinuitet. Fast jag tror inte att någon i Bk-46 eller någon supporter heller sådär djupsinnigt analyserar det hela som jag. Men det är inte min grej alls som sagt. Men, envar till sitt. Jag är mera musikmänniska.

Förresten var jag inte så mycket i Uncan, för det var långtråkigt där. Jag såg på Kummeli i Uncans tv-rum mars 1994 en mulen lördagseftermiddag tillsammans med en kompis. Det var sista gången som jag var i Uncan som tonåring.

Nåväl, i mitt nästa inlägg så ska ja berätta lite mera om Syksyn Sävel-89 jappen!

Dröm sportlovet 1996 om en "Februari pulkåkar-dag"

Alltså jag drömde sportlovet 1996 att jag for till en gammal närbutik som just hade stängt sina dörrar då. Då jag kom dit så frågade butikstanten om jag vill komma ner och åka "fastlagspulka"? Men först måddes vi springa runt omkring i butiken och sedan äta omelett innan hon tyckte att nu ska vi åka pulka! Jag gick nerför trapporna till butikens källare med henne och hon förklarade något åt mig hela tiden. Trappan var lång och brant var det rätta ordet. Sedan öppnade hon dörren till antingen en annan dimension eller sannolikare var det en teleport till något annat ställe i Finland, då det var en pulkbacka där och såg precis ut som någonstans i Finland. Jag tänkte att vaau!! Vittu så stil!! Då jag såg det nya landskapet och tänkte att man slapp till ett helt annat ställe från butikens källare! En teleport helt enkelt. Påminner mig om en dröm jag drömde 1995 om att man slapp till Sibirien direkt via ett rum uppe i våran vind och jag blev till mig att jag hade gått över ryska gränsen utan vare sig pass eller visum.

Så åkade jag pulka där nerför backan några gånger. Så kom det en bil och jag tänkte att vittu om dom siir att ja åker pulka så tror dom ju att ja e barnsli! Så kasta ja pulka i gömman i nå brakel då bilen kom förbi körnade. Men det kom fullt med brudar gående emot mig och jag blev nojig att dom sitt att jag åkade pulka. Så ändrade sig scenen och jag gick omkring i högis aulan med en massa andra schack runtomkring. Jag hade en Sepultura-skjorta på mig. Och så vaknade jag.

På tal om sportlov. Jag minns sportlovet 1994 också. Fredagen 18.2.1994 så lyste solen och jag var nöjd över att det var en hel ledig vecka!! Jag tog kaffekokaren till mitt rum som jag ibland brukade göra, då jag gillade aromen från den då den kokade kaffe, och kokade kaffe åt mig, som jag sedan drack tillsammans med Yankie-choklad som jag hade köpt från kiosken. (Väldigt god choklad btw, men sällsynt nuförtiden) Jag lyssnade på Rotting Christ-Lp;n "Thy mighty contract" och drömde om en fiktiv blackmetal-brud med långt korpsvartfärgat hår som jag älskade vilt med typ.

Då var mitt liv mera som ett oskrivet blad än det var 1996. Onsdagen 23.2.1994 så hade en kompis som bodde i Lövkulla bjudit mig dit en dag. Han hade bjudit mig och en annan kompis dit. Jag minns det nu bara. Solen lyste och det var köldgrader då jag gick från Kila till Lövis kanske 12-tiden på dagen. Jag var något förkyld men helt pigg och frisk annat än att jag hade lite snuva. Jag var mycket lindrigt förkyld och gick nöjt mot Lövkulla. Jag tyckte att det ska bli roligt att träffa nå kompisar, då jag då levde rätt isolerat. Inte lika isolerat som nu under pandemin, men ändå mer isolerat än de flesta 17-åringar.

Så vid landsbron så kommer det emotgående en brud som jag var förtjust i, men försökte (helt rätt av mig då) att bara glömma, då jag förstod att jag inte hade någon chans på henne(sedan under sommaren 1994 fick jag en fix idé att man ändå ska försöka på henne, fast det var helt dödfött. Men jag tänkte såpass logiskt då ännu februari 1994 så jag förstod då att man borde glömma människan och hitta någon ny att bli kär i.) Hon såg neråt och såg sur ut och hälsade inte. Det var ett rött pentagram sprayat på någon muuntaja-låda aktig juttu i närheten av bron minns jag då just samma gång.

Sedan så kom jag till kompisen. Båda kompisarna var där då och de lyssnade på Black Sabbath. Låten "Solitude" spelade just då jag kom, från Masters of reality skivan från 1971. Ozzy sjöng bara: The world is a lonely place, you´re on your own...

Kompisen som också var bjuden dit sade: Denhä låtn brukar ja lyssna på då ja e på dåligt humör! Vi skrattade lite typ att ja tänkte "Visst, det kan jag relatera till!" Haha, vad skulle man ta sig till utan Black Sabbath!?

Sedan så låtsades vi att vi skjöt med sinko mot kyrkan, som syntes bra från vardagsrumsfönstret. Vi formade våra armar och händer som att vi skulle ha hållit i en sinko och lekte att vi skjöt med sinko på kyrkan. Kompisen nördade in sig på vad för skador det sku bli på kyrkan om man skulle skjuta med ett sånt och sånt sinkoskott, eller om man skulle skjuta med en panzerfaust från 40-talet eller en modern sinko. Det var riktigt kul. Vi talade bla. att de sku va stil att bara se från fönstret hur kyrkotornet rasar och att det sku komma en rök-kaskad upp ur kyrkan och så.

Så minns jag att vi for ut och promenera. Jag for till Lövkulla kioskin och köpte tobak. Jag köpte en Camel och en röd Marlboro. Camel åt mig, och röd Marlboro åt kompisen, som inte vågade själv köpa tobak fast han hade ålder då, då åldersgränsen då ännu var 16. Slutade ju 1999. .

Men det var mycket tolerantare tider då. Det var en feeter kärring i Lövkulla kioskin då och hon SKRATTADE bara då ja sa att ja vill ha en Camel å en röd Marlboro. De va ingen moralpanik alls. Frågade inga henkkare eller nåt fast jag bergis såg yngre ut än mina 17 år då. Det var liksom en tolerant ilmapiiri där i kiosken då minns jag. En stor feeter kärring, men glad som fan å sålde tobakin utan att fråga henkkare.

Jååå, ja tyckte både om Camel å röd Marlboro å rökte dessa båda sorter då, men även Lucky Strike var gott och Colt. Och Winston som man fick från gamla Shell var också ett jättegott tobaksmärke då på den tiden man ännu rökte. Jag har aldrig förstått mig på de som säger att tobak smakar skit. Det är skitgött! Men det är så ohälsosamt, så det är därför man gör bäst i att inte röka. Men det är ju var och ens privatsak det också naturligtvis.

Så gick vi mot reningsverket på gång och cykelvägen, bara för att det var skönt att vara ute och promenera. Solen lyste bara och vi for upp till ett gamal rotiger ödestuga som fanns där då. Kompisen skrev på väggen där "Ahtisaari on alkoholisti" Polisen körde förbi med sin Saab-900 där nere på vägen såg jag. Så sade ena kompisen att han brukar åka pulka! Jag tyckte att gör du de. Så sade han: Jåå, de e stil! Och jag visste inte vad jag skulle tro och tänkte att tur att inga brudar hörde dedä! Haahaha! I den åldern är det ju barnsligt att åka pulka tyckte man. Det var tufft och karismatiskt att vara på typ nå kotibileet och dricka Lapin Kulta rakt ur flaskan, men okarismatiskt och barnsligt att åka pulka, lol! Jag skulle ha skämt ut mig om någon brud sku ha hört de, fast det inte ens var jag som sade det, men en kompis till mig.

Sedan så kokade kompisen kaffe då vi kom till hans igen och sade att morsan sa att ja sku bjuda på kaffe å kex! Så tog han fram goda Dominokex från skåpet och vi satt i köket och drack kaffe och åt kex med god aptit. Just då kom kompisens morsa hem från jobbet och hälsade och sade att Jaha, ni har hittat någo. Menandes då vi åt kex.

Sedan var klockan kanske 10 över fem och kompisen for hem med sin mopo först. Jag minns inte riktigt vad det var som var roligt, men jag var i kompisens rum och såg ut på de andra kompisarna och kompisens lillbrorsa såg också ut från fönstret och flinade. Kompisen som for hem med mopon vände sig mot mig och visade "tummen upp". Den gyllenne-februari solen lyste då rätt lågt på himlen och gav åt hela landskapet ett gyllenne intryck.

Sedan var det dags för mig med att gå hem. Jag drog en Camel medan jag vandrade nerför Lövkulla-backan. Det kom en f.d. klasskaveri från lågis förbi i en bil. Hon moinade. Jag hade inte prätkärotsin på mig då, men en liksom såndän blå vinter-farkkurock med såndänt vitt foder innanför. Ganska snygg rock. Och varm framförallt. Jag gick via pumpviken mot centrum sedan, för jag tänkte vara till Varuboden och köpa lite godis. Så gjorde jag det och gick sedan hem. Nyaste 91:an hade kommit med posten och pärona had kommit hem från jobbet båda två. Jag satte mig för att läsa 91:an. Det började med en riktig crazy seriesnutt där dom var ute i skogen på manöver och generalen hade skitun och var på tuppen och ropade hela tiden FURIIIIIR!! NY RULLE!!

Så på natten så spelade jag ett Commodore-64 spel vid namn Gryzor. Näsan rann åt mig och jag åt Vicks Blue medan jag spelade Gryzor. Men det var riktigt mysigt ändå.

Nu blev det mars 1994 feelis här mittiallt. För jag kom ihåg en gammal puli med glasögon som trodde jag var någon annan mars 1994 utanför Varuboden då jag gick förbi där, men stannade då han började tala med mig. Han höll just på att rulla en sätkä åt sig och börja tala med mig. Så fällde han toppan med tobak på trottoaren och sade: Nå Perkele! Och tog upp den och började tala med mig sedan glatt igen. Och sade att Ja kohta sulla kai on inttiin-meno edessä! Han trodde helt klart att jag var någon annan, men jag spelade med och låtsades vara dendär andra han trodde att jag var, lol. Det var utanför Varuboden.

Sedan några dagar senare så gick samma puli förbi vårt då jag kommit hem från skolan och var ensam hemma. Några ongar började provocera honom och skrek nåt åt honom, och han börja springa efter dom men gav efter ganska snabbt. Jag såg det från fönstret. Så kom det en ung kvinna med barnvagn. En nybliven mamma tydligen, gående. Hon kan ha varit en 25-30. Hon stannade upp vid korsningen och stod där i typ 5 minuter. Jag antar att hon tyckte att dendä pulin som gick framför henne var otäck och hon väntade på att han sku gå vidare. Ett sådant intryck fick jag.

Jag diggar 1994 just därför att livet var ett så oskrivet blad då och det skulle mycket väl ha kunnat vara en plattform till något riktigt nytt. Fast det inte hände just något 1994 på det sättet så hände det i mitt sinne massor med saker. Det var ett introspektivt år. Redan 1995 hade jag skjutit mig i foten totalt, då ja trodde att de bara var en tidsfråga innan jag sku bli ihop me dendä brudn, då jag hade börjat tänka positivt, LOL. Och jag hade gett upp gitarrspelet då i princip helt, som jag berättade om i mitt förra inlägg och yrkisstudierna också höll på att skita sig. Men är man en ung "tuhlaajapoika" så är man väl just det.. Men man måste lära sig från sina misstag. Den som inte gör det är en loser. Fast någon loser är jag verkligen inte, menar inte det, LOL. Loosers brukar man känna igen just av att de aldrig lär av sina misstag, skyller sina egna misstag på andra och som inte har några som helst hämningar eller självkontroll gällandes porr, skräpmat och alkohol och annat beroendeframkallande. Och som inte har ambitioner inför framtiden, och som inte har några kulturella eller andliga intressen whatsoever. Och som sitter hemma och är molokna bitterkukar. Det är låg-karisme, låg-energi människor liksom. Ledsen får man ju vara ibland. Men är man en moloken bitterkuk som skyller sina egna misstag på andra och skyller ifrån sig allt. Ja, då är det en helt annan sak.

Visst, det skulle ha lyckats fram till typ 1999 att metaforiskt sett göra en "Augusto Pinochet" mot sig själv. Att göra en statskupp mot sitt eget jag, utlysa "Martial Law" under en genomgångsperiod och skärpa sig mycket ordentligt...lära sig benhårt spela gitarr. Lära sig benhårt att på riktigt ragga brudar. Kastat ut romantiska illusioner ur mitt psyke med hård hand. Studera med hård hand och disciplin. Etc. Etc etc. Jag borde helt enkelt ha Man up. men 1994 sku det inte ens ha behövts en statskupp ännu. Det var ett så oskrivet blad livet och man var så ung och grön så det skulle ha gått lika bra med fredliga reformer då ännu och ett frivilligt maktskifte.

Och 15.2.1991 var en fredag och man hade sportlovet framför sig. 9 dagars ledighet från skolan! Jag och en kompis, den kompisen i drömmen som jag berättade om i mitt förra inlägg som i drömmen kom till mitt mitt på natten, hade bestämt oss för att göra fanstyg den kvällen. Jag lyssnade på Motörhead och drack Brazil-apelsinsaft direkt ur burken medan jag väntade på att han sku komma till mitt. Jag stod sedan i farstun kanske halvsex-tiden för att se då han kom, och han kom cyklande ivrigt och vi var jätteivriga och glada över att vi sku göra fanstyg den kvällen. "Fanstyg" var alltså ingenting annat än små grabbiga hyss som att ringa på folks dörrklockor och springa iväg och så samt lite annat smått och gott. Men man kände sig tom. tuff då som 14 att göra sådana saker, haha!

Vi gjorde hyss i Kila lekis-området och sedan for vi till Sisu-bostadsområdet och satt en gräsklippare utanför ens hemmadörr och liknande fåniga saker som vi gjorde, men som vi tyckte var roliga. Så öppnade vi kioskdörren till Kila-center kioskin som fanns då och kompisen ropade bara in i kiosken med full hals: VEM FES?! och så sprang vi till en busshållplats och smygkikade genom ett hål i busshållplatsens plåt då kioskkärringin öppnade kioskdörren och såg sig argt omkring, alltmedan vi stod vid busshållplatsen och tryckte. Man hörde bara då dörren öppnades först *klingelinng!* (då det var en klocka ovanför dörren som signalerade att det kom en kund då dörren öppnades) Och sedan: VEM FES?! Det var riktigt komiskt tyckte vi.

Så berättade kompisen hemma att vi hade vart i Kila och gjort hyss och kompisens morsa förbjöd kompisen att vara kaveri med mig för en tid, haha!

Augusto Pinochet-metaforen är så bra, så jag tror igen att jag ska visa 11.9.1973 då Pinochet-trogna förband hårdhänt tar makten från Salvador Allende (metaforiskt sätt min lata och svaga sida då kan man säga) Tar varken del hit eller dit politiskt sätt, lol. Men detta ska enbart tolkas metaforiskt som att jag borde ha gjort en likadan sträng och kompromisslös statskupp mot mitt eget jag på 90-talet. Och om jag sku ha lekt ett sådant kind of rollspel, att jag har gjort en statskupp och har kuri och disciplin-så sku det ha känts mycket roligare och meningsfullare att faktiskt ha kuri och disciplin med sig själv! Och att jag ska om-möblera mig själv, min personlighet och image. Det är psykologi.

Det om det förikväll faktiskt. Nu ska ja lyssna på nyaste Benediction-skivan igen. Den e kanonbra! Sånhär statskupp mot mitt eget jag borde jag alltså ha gjort:

Kiuruvesi Baby och lite om gitarrspel

Jåå, nu då ja har sitt på den gamla ungdomsserien "16" igen som kom januari-februari 1993 första gången då jag också var på nian, så kom jag ihåg en sak från mars 1993. Och den saken kanske är betydelselös i sig men jag mindes det nu ba. Det var så att jag satt i aulan i en innerast strax utanför matsalen. Jag satt där var man brukade sitta då, rakt bakom de stora fönstrena, med ryggen vänd mot skolgården alltså. Jag satt alltså där med prätkärotsin på mig å lekte väl vaaner. Det var en solig mars-vårdag. Iris Juntunen stod vid aulan och pratade med några flickor från samma klass jag gick på och hon sa mittiallt: Ser ni, de ser ut som om att slöjdsalstake brinner då solen smälter bort snön! Och jag såg dit också och snön bara ångade bort i solskenet och plusgraderna. Det såg faktiskt lite ut som rök. Haha, Stigustagu sku ha blitt i panik om det sku ha brunnit i slöjdalen på riktigt! Stigu= "*censurerat* med Hammer og Spik" LOL! Dedä va en inside juttu. Ni får gissa er fram vad han gjorde med "Hammer og Spik" i detta inside skämt. :D

Jåå, Iris Juntunen var vår klassföreståndare på nian. På åttan så var det en såndän Laila som var våran klassföreståndare, som sedan flyttade till Karjaan Yhteiskoulu 1992. Och på sjuan var det Kristiina Arhippainen, som ju flyttade till gymnasiet.

Hissalärarna ändrade också hastigt. Först på sjuan så hade vi en såndän Lars Back som var hissalärare. Han gick i pension dock efter några månader bara. Sedan så hade vi en såndän Sture, sedan på åttan så hade vi en såndän Barbro. Och slutligen på nian hade vi en helt glad liten lärarinna men tamme tuppen, då ja int kan minnas hennes namn! Jag minns bara att vi sku lämna tillbaka våra hissaböcker till henne maj 1993 då de sku gå i arv till nästa termins nior. Hon sade att vi ska gumma ut eventuellt klotter vi hade klottrat på sidorna. Hon inspekterade min hissabok sedan i nåt skede, bläddrade igenom den. Inte hade jag klottrat mycket, men skrivit med blyertspenna med feta bokstäver på en av sidorna såhär: BLACK METAL. Hon såg på det och sade: Dedär kan du ju gumma ut! Hon visste knappast då ännu vad det var för något, heh.

Av jumppalärarna så hade vi först på sjuan en såndän Ala-Viittala. Sedan så hade vi Åija på åttan och nian. Ja tyckte att han var bra typ, fast många int tyckte om honom. Sedan hade vi på åttan ibland hälsokunskap med flickornas jumppalärare Siwa. Hon som kom mittiallt in i Fokus café på en rast där det satt några från paralellklassen på tobak. Hon tjöt typ förfärat: Sitter ni här å röker?!!

Åija var tolerant, för han satt (efter skolan) tillsammans med en klasskaveri då vi var på åttan i Fokus café på kaffe med honom och de rökte båda två. Han rökte röd Marlboro kommer jag ihåg. Heheh, jag kommer ihåg då vi sku göra Cooper-test på åttan. Vi halvpsprang på gå och cykelvägen mellan Lövkulla och reningsverket och någon bil kom smygande förbi, och det var Åija som kyttade på oss för att se hur vi klarade oss.

Jag var redan i nian faktiskt och tyckte mera om "pimu"aktiga brudar än brudar som såg ut som små tanter även då och som var plugghästar och så. Jag minns att jag redan tänkte ironiskt i nian mars 1993 om duktiga flickor som är SÅ måna om att duktigt få bästa vitsord i allt! Inte avundsjukt men typ väldigt rento-aktigt typ ööhöhööhöh, tosikkon! jag kände mig som en rento och vaaner death/thrash-diggare, i kontrast till mainstream-flickorna som lyssnade på pop och pluggade och jag hängde med min prätkärotsi på mig och flinade åt sådana tempor. Så tänkte jag då, men i efterhand så förstår man ju att det var en point att studera då-man tränade inför kommande studier och det var på det sättet väldigt bra för dom-även om ingen arbetsgivare ser på grundskolans betyg. Alla förstår att man är en sådan lort som 16 och alla förlåter en om man råkar ha dåliga avgångsbetyg från grundskolan. Det är det som kommer efter det som räknas på allvar. Å INGEN bryr sig om någo imagen sedan då man väl är fullvuxen.

Man trodde att man var SÅ stor då man gick på nian. Och var förvånad då man märkte att inte äldre tog en på allvar trots allt, heh. Man tänkte att om man är 16 ÅR!! Så borde man nog ha en flickvän redan.

Alltså vittu nu mindes ja va dendä hissalärarn i nian hette! Hon hette Harriet. Haha ja minns att en Robbe frågade mig på åttan: Sku du fara me Barbro? Så sade jag att jåå-å, nu sku du ju du me fara me henna nog! Han svarade jakande. Så på nian så satt vi utanför matsalen på matrasten, då varken han eller jag brukade fara och äta. Så kom det en brud från gymnasiet ettan med violett rock. Robbe frågade: Sku du fara me hon där me dendä violetta rocken?! Så hörde hon det och såg på oss snabbt och smajlade bara lite. Hehe.

På vardagsmornarna vårterminen 1993 (Och fram till 1996) så vaknade jag till en klockradio som jag hade fått till julklapp 1992. Det var ganska stil att vakna till Radiomafia. Trots att en kompis hatade Radiomafia och kallade det för en "Socialistkanal". Snap! låten Exterminate brukade spela på mornarna i Radiomafia, och jag trodde först att det var Michael Jackson då jag tyckte det lät som det. Åtminstone rösten. Jååå, jag sku annars ha en klockradio nu också, men jag tappade lusten sedan jag hörde att det blev kortslutning i en klockradio på yrkisinternatet så den börja brinna. Nu e en gammal hederliger väckarklocka bäst. Dom börjar int brinna iaf :P

Ja drömde förresten som liten att grannens ena vägg stod i lågor och att det var någon som hade tänt eld på huset. Både farsan och morsan sade att det är Ööens-ööens-öö som hade tänt eld på huset. Pyromanen hette alltså så, LOL.

Haha, det var någon lärare i Ekenäs högis på 90-talet som lär ska ha kallats för "Åkersorkkin". Har ingen aning om vem det är, men ganska roligt öknamn.

Jåååå, jag kom nu mittiallt bara ihåg en dröm jag drömde november 1992. Och den drömmen var på det sättet, att jag var helt ensam hemma nattetid för morsan och farsan var och resa någonstans eller något och syrran hade ju flyttat bort samma år. Det var en kuslig känsla. Mittiallt ringde telefonen i vardagsrummet och jag svarade så var det någon som sade med en klar barnröst först: Hej, dehär e djävulen!! Så sade han som ringde med Deathmetal-örina: Detta är djävulen!!! Jag tyckte det var kusligt och blev skraj i drömmen, och jag kände mig ensam och isolerad. Men så mittiallt kom det en kompis cyklande till mig, fast det var mitt på natten till en vardag. Han var alltid glad och rolig av sig och jag tyckte att det var avslappnande att den kusliga känslan försvann då han kom och sade glatt åt honom: De va tur att du kom!! Så gick vi ute på natten ifrån mitt och han cyklade glatt nerför Klockarsgatan och vände upp tillbaka mot mig och sade något. Jag hade sett på för många skräckfilmer tror jag, haha! Int för att jag diggade skräckisar i sig egentligen och blev inte rädd av dom, men det var "kova" att sii på sådana då man var 15-16 och höjde mitt ego att göra det, heh. Drömmen var kusligare först innan kompisen kom än någon skräckfilm jag hade sätt.

Jag ska berätta en sak. Och den saken är den, att jag tänker faktiskt också börja riktigt som eget nöje bara börja spela lite gitarr. Jag har ju min syna redan, men jag har fått himo att spela instrument. Jag behöver inte bli någon virtuos eller något sådant, absolut inte. För det första är det inte det tekniska som är huvudsaken. Huvudsaken är att det låter bra i öronen och att känslan är bra oavsett hur tekniskt eller otekniskt en gitarrist spelar. För det andra så är det som sagt bara för min egen glädjes skull som jag tänker spela. För jag har verkligen haft dåligt samvete nu och då då jag tänkt på saken.

Saken är nämligen den, erkänner jag här nu, att jag funderade mycket på att börja spela gitarr 92-93. Då var det dock inte seriöst tänkt, för jag drogs till imagen att vara något och vara gitarrist. Jag var mindre seriöst intresserad att faktiskt lära mig spela, men det förstod jag inte då. På julafton 1993 fick jag en elgitarr och förstärkare till julklapp av mina föräldrar. En svartvit modell Axtech. Jag jammade nog lite på ackord och så men jag fann inget sammanhang i det då och brukade januari-maj 1994 typ spela på skittan typ 5-10 minuter innan jag satt på någo Commodore-64 spel och spelade spel hela resten av kvällen, eller så satt jag på musik och lyssnade på musik istället för att verkligen spela, spela, spela, spela på min skitta och lära, lära, lära, lära-oavsett hur tungt det än skulle ha känts. Jag valde dessvärre den lata vägen då. Det är mycket latare och passivare att bara lyssna på musik naturligtvis.

Man borde ha kanske varit i nåt band. Men det förklarar heller inte allt. Jag var på samma gång blyg över det faktum att jag spelade somehow. Att inte leva upp till idealet som förväntas av en tonårsgrabb som spelar gitarr. Liksom det var blyg tonårs-noja över det hela. Ungefär att jag tänkte att folk tänker "Haha, han tror att han e cool å kan spela gitarr!" Ni förstår typ hur jag menar. Det gjorde mig ännu nervösare. Jag tänkte helt klart för mycket och var alltför egocentrisk och på ett sätt perfektionist faktiskt. Jag ville att allt sku vara så tip-top och ville ge ett likadant intryck själv liksom.

Jag minns inte att jag skulle ha spelats något mycket på min skitta sommaren 1994. Lite hösten 1994. Jag och en kompis gjorde faktiskt en hc-låt vid namn "The toilet" augusti 1994. Mest på skoj va. Han sjöng och jag spelade på skittan :P. Vi bandade in låten på c-kassett.

Sedan så spelade jag väldigt spontant fram till sommaren 1995 då jag började sjunga i ett källarband och på den vägen blev det ett och ett halvt år framöver ända till januari 1997 och jag rörde inte ens min skitta då under den tiden och inte efter heller. Jag tänkte att jag har hittar min plats som sångare. Men det var ju i princip ett barnprojekt, så.. med fyra personligheter helt annorlunda från varandra så blir det spänningar, LOL. Men vafan..det var ju roligt nog också, fast inte så seriöst som sagt. Och så ville gitarristen egentligen bara spela Hurriganes, haha. Nu som fullvuxen kam jag uppskatta mera det bandet fast det inte är my cup of tea, men som tonåring tyckte jag att Hurriganes bara var junttimusik för junttin. Typ klichéaktigt: JEE! JEE! JEE! ROCK! ROCK! ROCK! BABY! BABY! BABY! Det lät ungefär bara så i mina öron då. Junttit och meningslöst, LOL.

Och sedan sommaren 1997 så lånade en kompis min förstärkare som försvann sedermera i ett inbrott. Men det rörde mig inte i ryggen faktiskt alls, då det var en billig 15-watts förstärkare och jag spelade ju ändå inte. Jag har sett mig själv i spegeln och introspektivt granskat mig. Och kommit fram till att jag gjorde väldigt dumt. Först begärade jag en gitarr och förstärkare av mina föräldrar till julklapp. Visst, det var typ den billigaste gitarren och förstärkaren på marknaden köpt lokalt från Jerry's musik som fanns i Karis då, ett nybörjarset. Så ekonomiskt var det ingen stor skada-men jag har iaf haft dåligt samvete över att jag inte spelade. Ganska skamlöst mot sina föräldrar, som försöker peppa en till att göra nåt nyttigt och köper en elgitarr till julklapp-månges tonårsgrabbs dröm-som de sedan börjar spela på och lär sig...och så blev det bara sådär.

Vidare så är det roligt att kunna saker och ting. Jag behövde inte då heller bli någo virtuos eller rockstjärna-något sådant önskade jag inte heller-men nu sku jag ha lärt mig spela lite mera, bara jag skulle ha tränat nog. Någo rocketscience är det verkligen inte att kunna ens lite spela på en gitarr. Förresten tycker brudar det är sexigt då grabbar kan något praktiskt, och då grabbar brinner för något praktiskt intresse. Och alla vet vi ju att brudar brukar tycka att gitarristerna är de hottaste i ett band (med undantag för somliga sångare, visst). Så jag sku ha kunnat få brudar också.

Brudar tycker om då karn brinner för ett praktiskt intresse, medan det av någon anledning inte är viktigt för dom om karn vet teoretiskt sätt om saker och ting och är beläst. Det har någon biologisk/evolutionär förklaring det också.

Nåväl, ofta har de som har donar/bonde-bakgrund i släkten en attityd att det vad man kan göra praktiskt är det viktigaste. Typ att de säger: Va behööv man nu veta någo hit eller dit?! (menandes typ historia, sociologi, geografi och liknande allmänbildande ämnen) Man ska kuna göra någo me sina händer! De e de som räknas!! Och det kan vara allt från att meka och kuna med bilar, att vara rörmokare, elektriker, såväl som mera konstnärliga saker som att måla tavlor eller spela något instrument, bara "man kan göra någo med sina händer". Det är DET som väcker respekt hos folkligt folk. Inte att man vet om saker och ting.

Sist, men inte minst, så är det nostalgiskt att tänka sig att spela en elgitarr igen! Man minns med värme julafton 1993 och första halvan av 1994 då man tänker på det. Man ska inte sörja och känna melankoli och vemod i hjärtat som jag har gjort litet då jag tänkt på gitarren och att jag inte lärde mig. Man ska göra något åt det. Därför tänker jag köpa en ny elgitarr och förstärkare och börja spela varje kväll åtminstone 1-2 timmar. Det kan jag mycket väl göra då jag inte har någon familj. Istället för att deppa och sörja och känna sig melankolisk och nästan lipfärdig, så ska man göra något åt saken för fan! Man känner sig som ett litet barn som sörjer över och är ledsen då en leksak som gått sönder, men blir jätteglad då någon av föräldrarna köper en likadan hel leksak åt barnet igen, LOL. Så ja, gitarren och förstärkaren ska köpas. Annars står jag inte nästan ut med tanken att jag inte bemöda mig att lära mera och så bara sopade alltsammans under mattan framtill nu. Jag måste göra det för mitt eget samvetes och välmåendes skull också. Men allt blir bra. Jag ska börja spela och lära mig lite. Helt för eget nöjes skull. Int att va me i nå bänd å känna stress, eller att nån står bakom axeln å säger typ "Du kan int it!" Jag tänker spela riktigt i min egen takt och för mig själv. Förresten köpte jag just hela rubbet gitarr med förstärkare, plektran, väska å diverse tillbehör för 199,80 :) Och jag är redan mycket gladare faktiskt! Melankolin har gått över i iver. Hahahahah! Alltså menar inte att jag är manodepressiv, LOL. Men jag var naturligt ledsen och nere som man kan vara, speciellt då jag tänkte på allt detta.. och blev glad igen då jag beställde gitarren. Inge konstigare än så.

Och alltsammans är ingen annans än mitt eget fel att jag inte lärde mig naturligtvis. Fast då så skyllde jag på enskilda människor. Bla. en som sade just lördagen den 26.3.1994 en lördagseftermiddag då jag var med min skitta hos hans å spela och han spela på sin skitta: "Men sidu...du kan int it!" Men han hade spelat längre och tränat bättre. De va klart att han kunde bättre. Och han hade ju rätt. Istället för att bli sur och tänka att folk gör att ja int vill spela-så sku jag ha tänkt på att träna tills jag kan istället! Väldigt diplomatiskt att man säger "Men sidu...du kan int it!" Lol. Men det är iaf rakt på sak utan några krumelurer, och det brukar vara den bästa taktiken och sådant som jag också supportat i min blogg. Men som 17 tog man det på fel sätt. Jag sku ha gett mig fan på att lära mig då!!

Jåååå, jag såg på Gremlins2 av nostalgiskäl häromdan, då jag såg det sedan då under det gyllenne i början av februari 1994 då man var ung och grön just rätt nyligen fyllda 17. Jag tycker faktiskt att domdä Gremlinsana påminner mig om det påstådda fallet med UFO-gobbarna som skuttade runt en farm en kväll. Dom såg ut som Gremlins, var gröna och lika formade och så och ska ha skuttat omkring utanför farmens hus, klättrat i träden och uppe på takena till huset och uthusena, såg in via fönstrena och ska ha blivit rädda om man lyste med ficklampa mot dom och lyste bara upp om man skjöt mot dom men skadade inte sig. Det är alltså ett påstått fall av humanoider som ska ha gjort så i Kelly-Hopkinsville i USA på 50-talet. En kväll och natt. Kanske Gremlins filmerna tagit intryck av det påstådda fallet? :D Those crazy americans. Det var just det fallet som en tid efter den påstådda händelsen två jappar från orten virade in sig i aluminiumfolie vid en landsväg nattetid och lekte dessa humanoider och skuttade och hade sig på vägen då det kom bilar förbi. Dom fick böter.

Och såhä ska man ju göra då man vill charma på och ragga upp en brud, LOL. Som Helan och Halvan gör här under. Det sku int alls vara creepy på riktigt nej. :P Haha, tänk om jag sku tex. få för mig att ragga upp Kiuruvesi-brudn, en brud som jag blev kär i 2009 och såg senast 2009 då hon var så otroligt vacker och blond och smal och hade stora blå ögon och talade med en sexig savolax-dialekt. Riktigt en stereotypisk "Savon Tyttö".

Hehehe, rent på skämt säger jag detta, men tänk om jag skulle fara upp till Kiuruvesi med en medhjälpare och sedan börja uppvakta henne framför hennes hemdörr, som jag sku ha stalkat fram adressen på och sedan skulle jag göra precis som helan och halvan här, men jag skulle istället för Honolulu baby sjunga Kiuruvesi baby... Hahahahahaha!! Jo, SÅ ska man ju ragga upp en brud så skulle hon tycka det är romantiskt, LOL. Jag vet faktiskt en brud härifrån som jättemycket till utseendet påminner om Kiuruvesibrudn, men hon är blott 18...men ser äldre ut dock. Det måste kännas häftigt att som brud vara en ovanligt vacker brud. Om man sku vara 19-20 igen så sku man fan bli laskuvarjojääkäri eller något liknande kova och charma på henne och hon sku falla för en då antagligen. Eller behärska något instrument jättebra. Det sku också räcka väl. Beroende på hennes personlighet också. Känsliga diktarpojkar för inte kyssa vackra flickor.

Här kommer jag med min medhjälpare med taxi till Kiuruvesibrudn och spelar på minigitarren och sjunger framför hennes lägenhet: KIURUVESI BABY!! Hahahahahaha!!! Det sku va väldigt romantiskt, och inte aaaals nå creepy int, LOL.

Den jättekalla perioden riktit i början av februari 1994/3 Grundläggande saker som ateister brukar tänka

Jååå, början av februari 1994 var det sol och typ minus 20 grader flera dagar i sträck. Vi for till Shell på kaffe efter maten från skolan en dag då just. Solen bara lyste och det var jjjjJÄÄÄÄTTEKALLT! Jag hade just bestället från Spinefarm Records 3 stycken cd:n som kom till mig vid samma tider, och dessa cd:n var dessa: Mayhem-Deathcrusch, Burzum-Det som engang var samt Beherit-The oath of black blood, varvid Burzum var absolut bäst och magiskast av dessa cd:n.

Jag och 3 andra for till Shell/Simpukka då alltså efter maten då det var håltimme. En Janne huttrade och marrade om att de e kallt så satan! Då vi promenerade mot bilen. Hans kompis sade åt honom ordagrant såhär: Tänk på en varm kopp kaffe! (Då vi ju var på väg till Shell på kaffe. Det var mysigt att vara i Shell på kaffe då dessa tider efter matraster och vid håltimmar. Vi var några gånger även i Golden hösten 1994 på kaffe samt engång i Fokus Caféet också faktiskt. Då vi var i Fokus caféet så talade skolkompisen om att han läst om nå bänd vid namn Telephone och tyckte det var ett lustigt namn för ett bänd. Nåja, Radiopuhelimet är också ett mysko namn och ett sådant bänd finns också. Och det är ett bra bänd, jag har sett dom live engång. Det finns andra gamla band med konstiga men roliga namn. Te.x. det tyska bandet Din A Testbild.

Men Simpukka var nog vår favoritplats då. Samt även några år senare hela 1996 då jag brukade hänga där med helt andra schack och på kvällarna istället för på dagarna. Simpukka får dom inte riva! Då dom rev Fokus så ska nog Simpukka hållas! Fast man inte kan fara dit på kaffe så länge pandemin varar såklart. Dessutom är det inte lika roligt att gå dit som då det jobbade en jättesnygg brud där ännu år 2017.

Nå iaf då vi for till Shell/Simpukka den iskalla dagen så drack vi kaffe med socker i Simpukka. Vi talade om band och King Diamond minns jag. Bl.a. om låten "No presents for Christmas" som kompisen mindes som att den sku ha hetat bara "Father Christmas". Sedan så körde han med bilen till där var Axxell är nu och var VR hade en lastramp förrivärlden, även 1994 ännu. 2 hoppade av och tog den enas bil, som var en såndän Semla. Alltså en Saab-96. Konstigt, men jag har två gånger drömt om att jag äger en Semla och kör omkring med den, lol!

Då just 1994 (I synnerhet första halvåret av 1994. Men även det andra halvåret) hade livet på ett sätt gått in i ett skede av kontemplation och introspektion. Man liksom, metaforiskt menat, rustade upp inför Guerillakrig. Jag tyckte förvisso inte om det då just-men jag borde ha insett att då var det sunt och det ända rätta som kunde hända efter högis för mig! Man mognade då i detta vakuum efter högis. Då det gamla är ruinerat, så kan det uppstå något nytt "puhtaalta pöydältä". Man kan jämföra att det var många kreativa tankar som ploppade upp i Weimar-republikens kaos efter Kejsartidens ordning och trygghet, samma som det var ett likadant skede i Ryssland på 90-talet efter Sovjetunionens fall och som det var för mig efter Högstadiets slut. På ett sätt är kaos faktiskt kreativare än ordning, så att säga. Då en grund har raserats, så kan det uppstå något nytt efter en mellanperiod av vakuum, så att säga. Sedan tenderar dock det nya att stagnera och cirkeln går om och om igen... universum är cykliskt.

Jag har förstått att många unga i Ryssland har börjat beundra 90-talet och ser det som en period av kreativitet och så-trots att landet var bankrupt och många led då. Men å andra sidan-lidande ökar kreativiteten. Via Dolorosa. Men den äldre generationen längtar inte till Gorbatjov-Jeltsin eran. Putin var kanske bättre också i början av 2000-talet. Nu har han blivit en ny Breznjev så att säga. Det är en sorts pysähtyneisyyden aika i Ryssland. Tryggt och stabilt- år ut och år in är samma sak-men stagnativt.

Jag gjorde dock det stora misstaget 1994, att jag beslutade mig för att försöka bli ihop med en brud som jag insåg innan att jag inte skulle ha någon chans på, men juni 1994 så tänkte jag att POSITIVT! Man ska tänka POSITIVT så händer det positivt, och att vi kommer ännu att bli ihop. Jag tänkte att jag ska kämpa ända tills jag blivit ihop med henne. Hahahahahaha, så jävla barnsligt och lortaktigt tänkande!!! Tji fick jag för att jag tänkte "positivt" lol. Ännu i maj förstod jag att det inte lönar sig och att jag hellre borde söka någon annan brud någon annanstansifrån, men så läste jag en artikel om hur positivt det är att tänka positivt och man kan inverka på universums krafter om man tänker positivt och om man tänker positivt, så då får man vad man önskar och liknande som någon tanttadaara skrev i husis då. Hon skrev så övertygande så jag gick på det :P men inte kan man begära så mycket av en 17-åring, som innerst inne var kär i just den bruden som både logiken och intuitionen sa åt mig att det inte lönar sig--så det ingav hopp så att säga. Men..Hurraaa, så det är positivt att hoppa med huvudet före nerför vattentornet!!

Men det var ändå mycket kontemplation och introspektion och isolering även hela andra halvan av 1994 dock.

Heheh. På tal om att många i min åder ser ut som tanter. Ja, jag säger bara en sak; Hellre är jag singel än tillsammans med någon som ser ut som en gammal medelålders tanttadaara, lol. Den sku aldrig stå åt mig i sängen med någon som ser ut som en stereotyp medelålders tant. Så är det bara. Det är mycket upp till en själv också. Kvinnor kan hålla sig någorlunda fräscha ibland fast till 50 om dom så vill! För det är en blond kvinna på 50 som är ljus och smal och vacker och sminkad och använder inga glasare eller något annat åldrande och jag sku kunna dra över henne om jag sku få. Hon är inte härifrån dock--så ingen idé för er att börja gissa vem jag menar. :D

Jag drömde för någon vecka sedan att jag var nära att dra över henne. Vi hånglades med kläderna på i en dubbelsäng i Sjundeå. Så vaknade jag kåt som fan och beslutade att ha solosex och fantisera att jag drog över henne innan jag hoppade upp ur sängen och satt på kaffe. (Well, först hoppade jag upp och for efter lite hushållspapper..) Jag som själv ser mycket yngre ut än mina 44, passar nog att vara tillsammans med antingen väldigt ungdomliga brudar eller så betydligt yngre brudar. Men jag började med att kasta blickar åt henne och tala med henne. Till slut så börja hon smajla och såg mig hastigt men djupt i ögonen stundvis. Så det var sexuell attraktion, men hon var ju gift så..

Och jag som sku ha runkpaus! Men vad gör man då man har hög libido och sexdrift. Man tänker på sex nästan hela tiden ju. Mina testosteronvärlden är betydligt högre än hos de flesta jämnåriga. Så var det iaf för två år sedan då jag undersökte saken. Då en kar får ongar så sjunker testosteronvärlden, och karn rupsahtar på samma gång inte sällan, om han är över 35 och får ongar. Men i mångt och mycket är det ju på det lilla sättet, att kvinnor åldras som mjölk och karar åldras som whisky. Det att jag blivit och tänkt bara på sex har väl även den psykologiska faktorn, att alltid då man försöker vara romantisk med en brud, så blir hon inte sällan cynisk och sarkastisk, medan bruden blir attraherad om man är en kåt fucking ORI! Människan är ett djur och inte tror andra djur heller på romantik. Menar naturligtvis inte att man ska vara creepy eller elak med kvinnor-men kåt med glimten i ögat eller hur man ska förklara. Fast kanske kvinnor inte vill medge det, så följer ju det ett mönster-då jag både har egen erfarenhet av det och hört vad andra sagt. Logiskt sett är det ju så. En kompis och sex. Så ska man se en flickvän som. Romantik finns inte på riktigt.

Hehe. Om en kvinna skriver om sex, så då är hon en "fri, modern modig och stark kvinna". Och om en man skriver om sex, så är han ett svin och creep. Ungefär så går det. Men det blir så, då man i moderna tider har demoniserat mannens sexualitet. Bara för att man förut ("Man" snarare kristendomen) demoniserade kvinnans sexualitet, så är det primitivt att typ "hämnas" och nu demonisera den manliga sexualiteten.

Man får skriva vad man vill, det är inte det. Det är bara att det känns som om att man fjäskar och förlöjligar kvinnor, som man gör med småbarn-om man hela tiden stup i ett ger dylika komplimanger och fjäskerier och smicker åt kvinnor. Det kanske har ett bra syfte-men det blir kontraproduktivt sedan i nåt skede. Undermedvetet börjar folk tänka att kvinnor är som barn som jämt och ständigt måste peppas och överösas med komplimanger. Det börjar kännas liksom falskt till slut, skulle man tycka.

Och tycker någon att jag är "konstig" som skriver så här, så har jag och många andra märkt en sak. Och den saken är den, att de som till synes allra ivrigast pratar om kärlek, jämlikhet och tolerans-är inte sällan de som är de värsta och intolerantaste och allra narcissistiska mobbarna i själva verket(ofta också knarkare)-och just sådana som pekar finger, gormar och skäller och anklagar folk för att vara "konstiga" (Och di är ju så normala, huh?! Hur definierar man förresten "konstig". Det är i själva verket ett väldigt vagt och subjektivt begrepp...mera hjärnspöken i överhettade suvakkihjärnor än något annat. Det är ett känslomässigt argument, som i de flesta fall grundar sig på Fördomar okunskap och inbillning helt enkelt.)

Det att man har förmågan att tala så vackert, ädelmodigt och till synes godhjärtat-men att man är det rakt motsatta-är inget nytt i historien. Den Sovjetiska grundlagen under Stalins period lär just ska ha varit en sådan grundlag som kallades för "världens vackraste" som känsligare personen typ fick en tår i ögonen av att läsa då det var en så vacker grundlag som pratade om broderskap, jämlikhet och kärlek--och alla vet vi, eller borde veta, vilket skräckvälde Sovjet under Stalin i själva verket var!

Och så då dessa brukar tala sig varma över hur alla är så unika och genuina(Har just en hyper-individualistisk syn som de flesta nutidsmänniskor i regel har-att den enskilda människan/enskilda mänskliga egot är blott ett autonomt väsen isolerat från andra- och inte en del av något större) om hur bra det är att vara den man är, och att man ska vara sig själv! Och att det är år 2021!! Och att man under sådana moderna tider då int ska vara fördomsfull mot folk (Men man får int vara "konstig", eller som kar ha en betydligt yngre flickvän!!!) Ursäka-det finns kanske de som känner sig orättvist utpekade-Jag menar inte att vara taskig mot dom. Men jag går till stormangrepp mot skenheligheten, som jag minsann både sett och fått känna i eget skinn här i detta liv. Nåväl. Jag citerar August Strindberg än engång: Det är synd om människorna. För det är ju mycket förvirrade individer som är såhär skenheliga. Innerst inne är de bara styrda till att tänka på ett visst sätt, vilket de inte själva förstår.

Jipppiii!!!! Vittu så rankka, för vetni va för film som jag såg att finns på Youtube? Jo, den finska filmen "Koskenkorva Cowboys" som jag sett två gånger i mitt liv: September 1992 samt juni 1994!! Då kom det på tv båda gångerna. Till råga på allt så beställde jag Gremlins 2 från Discshop. Inte för att jag annars bryr mig om Gremlins, men bara för att jag såg Gremlins tvåan i början av februari 1994 på tv:n så beställde jag den, för att jag tänker faktiskt sii på den och få 1994 fiilis av den med! Jag tänker sii på Koskenkorva Cowboys på fredagskvällen- Hihihii, va de ska bli mysigt och nostalgiskt och 1994-aktigt! =)

Alltså jag kunde inte mera ha att jag söker även kvinnor på 45 och över i Tinder, för det kom en en massa gamla trötta medelålders tanttadaaror. Det var bara att hela tiden svischa till vänster. Jag vill ha snygga raffiga brudar, inga tanter. Om alternativet är gamla tanter, ja då är jag mycket hellre singel. Jag sku inte kunna dra över en gammal oattraktiv tanttadaara. Dessutom sku man inte ha NÅGOT gemensamt-med någon som ser ut som en stereotypisk medelålders tant. Dom kan istället skaffa politiskt korrekta karar åt sig, som vill ha gamla och fula tanter. Och det är ju så individuellt också. Någon tycker att en 100-årig mommo är vacker och attraktiv och en annan, som jag, tycker att en 25-årig blondin är attraktiv. Det är bara i dagens värld kränkande och icke-pk om man finner den 25-åriga bruden som vackrare och mer attraktiv. Som det var en som skrev ironiskt i ett forum såhär: Jag är politiskt korrekt, jag vill ha en gammal och ful brud!

Heh. Det påminner mig om ett Dallas-avsnitt våren 1991. Då J.R. hade skrivit in sig på mentalsjukhus av någon anledning för en tid så var det sedan en gemensam fest för den manliga och kvinnliga avdelningen, fast som var så isolerade från varandra respektive avdelningar, så att dom inte hade sett varandra från förut. J.R. var intresserad av om det fanns någo snygga kvinnor på den kvinnliga sidan, då han var singel igen efter att ha gjort slut med Kelly tror jag att hon hette. Så kom kvinnorna från kvinnoavdelningen. Och dom var alla gamla och fula träskmonster, och deras utseende var förstörda av psykmediciner. Det blev närbild på Jr:s face och han såg besviken ut och fnyste till typ: Tsah! då dom var så gamla och fula. Haha, jag sku också tänka och göra precis som JR vid en sådan situation, LOL.

Låter jag cynisk? Vet inte. Men det ÄR ett faktum att kvinnor som även är äldre kan göra något åt sitt utseende också. Om man har en profil på Tinder, så kan man göra något annat åt sitt utseende, än att se ut som en grå gammal tråkig och fet medelålders tanttadaara då man är typ 43. Man kan banta, sminka sig vackert och byta om till piilare tex. Förresten så kritiserar nog kvinnor karar och karars utseende så det bara ryker om det. Varför skulle då inte jag få va? Förresten är jag bara ärlig, och ärlighet vara längst. Brudar är mycket attraktivare om dom har "pimu" stil än om dom har "tant" stil, helt oavsett ålder. En som ser ut som en tant och är i min ålder är precis lika oattraktiv för mig såväl nu som då jag var 14-15. Vill inte vara taskig mot någon, men så är det bara. Jag vill inte vara elak och fräck, utan bara vara kompromisslöst ärlig utan några vita lögner. Jag har även analyserat mig själv på samma sätt-och det har stundvis varit väldigt hårt och tungt att se obehagliga sanningar i vitögat-men det har absolut varit värt det!! Det är då man lär, inte om man lever i en lögn. Det är förnekelse som jag tror ger psykiska problem hos folk. En modern form av förnekelse är s.k. "kroppspositivism" som gör att dom med gott samvete kan hämningslöst utan någon som helst självkontroll proppa i sig chips, kaka, godis, skräpmat, choklad, cider och annat-istället för att leva hälsosammare.

Nådlös ärlighet är faktiskt rena terapin! Att man säger hur saker och ting är på riktigt.

Jag såg för några år sedan "Conspiracy of Silence" en tv-serie från Kanada som kom februari-mars 1994 samt en film "In broad daylight" som kom mars 1994 såg jag faktiskt på youtube under jultider. Det var nostalgiskt. En bra film jag såg hösten 1993 på tv var Fire with fire från 1986. Det finns en nyare film med samma namn, men den är inte den filmen jag talar om. Det finns bara lite clip av den på youtube och jag tror inte den har kommit som dvd. Det är en film som handlar om en som rymmer från ett ungdomsfängelse med en brud som rymt från en klosterskola och de är kära som fan i varann, och är faktiskt en jättebra film! En romantisk film :P

Nå ännu en sak från en fredag i början av februari 1994, alltså den jättekalla perioden. Jag och morsan var hemma cirka 16 på eftermiddagen och solen sken där ute och det var megakallt. Mittiallt hörde man en mycket skarp knäpp från vardagsrumsväggen. Morsan trodde att jag slängde nåt på väggen och fråga att va gör du riktigt?! Så sade jag att Int gjord ja någo! Det var antagligen från skorsstensgången. Det kom konstiga ljud från skorstensgången under vintern och vårvintern 1994. Det var knäppar och det var rassel och andra ljud. Det var antagligen något djur som orsakade detta.

Och så såg jag på Hugo då det kom alltid dessa tider. Det var ett ganska mysigt spel som man kunde spela via telefonen. Ringa dit ti studion och spela via telefon och styra Hugo-trollet. Och så var dendä juontaja-brudn så satans snygger å. Hon var snygg som fan och glad av sig, så henne såg man på med nöje.

På tal om "toleranta" som i själva verket är de som ofta brukar vara de som är allra intolerantaste och mobbar-aktiga av sig så en liten dikt:

Först hämtade dom icke-feministerna, och jag protesterade inte för jag var feminist Sedan hämtade dom alla karar som hade yngre flickvänner, och jag protesterade inte för jag var politiskt korrekt och hade en jämnårig flickvän Sedan hämtade dom dom konstiga, och jag protesterade inte för jag var normal. Sedan hämtade dom mig, och då fanns ingen kvar att protestera.

Hälsningar bara till en rödhårig "tolerant" en, LOL.

Och nu är det snart 30 år sedan då en brud från samma klass visade fuck åt mig 7.2.1991. Fast jag fick skylla mig själv då jag muttrade åt kompisen att hon far ti butiken med sin morsa som en lite beibi så hon tydligen hörde det, lol! Det är sådär då man är 14. Man ska vara så kova då som fjortis-och allt som har med föräldrar att göra är "banrsligt" Lapsikullat. :D

Och 28 år sedan dendä Runebergsmatinén i skolan fredagen 5.2.1993 den soliga dagen efet lunch då vi dansa i festsalen några timmar och så slapp tidigare hem för dagen. Och då det var somriga skurmoln och det kom några snöskurar mellan varven och solen lyste mellan varven. Och vackra Janina från åttan som jag såg på..tänk att det redan är 28 år sedan! Men det känns nog inte som igår dock. Det ÄR längesedan faktiskt.

Förresten. Man får vara precis vad man vill. Jag är varken ateist eller kristen (Då gemene man ofta bara ser det ur den synvinkeln) Men jag tycker att ateister gör 3 grundläggande fel. Och nu talar jag inte i religiösa ordalag så att säga, utan i vardagliga, konkreta ordalag. Me här är dessa i mitt tycke grundläggande misstag de gör:

1.) De drar alla religioner över samma kam. Inte bara de Abrahamitiska religionerna, som är de slavreligioner som har orsaka de allra största skadan, har dödat och torterat det allra största antalet människor och har den allra naivaste religiösa uppfattningen om tingens ordning. Jag läste engång att Buddhistiska munkar blev förvånade då de mötte kristna första gången, då de kristna trodde att deras EGON sku överleva döden!! Egot upplöses vid dödens inträde för att bereda plats inför något nytt så att säga-men de var förvånade över att kristna var så otroligt egocentriska, att de trodde, eller ville tro, att själva EGOT/JAGET överlever döden antingen i himlen eller helvetet, LOL Att man är som man är nu, bara i himlen eller helvetet, ROFL.

Många ateister tycks inte förstå sig på de gradskillnaderna. De ser alla religioner, såväl abrahamitiska religioner som buddhism, folk och natur-religioner och alla andra rörelser också (gnostiker, olika andra formers ockultism och schamanism och dylikt) som samma "irrationella vidskepelse". Och tänker liksom överdrivet svartvitt att vilken gud är nu sedan är den rätta, fastän själva filosofin och andligheten skiljer sig enormt mellan tex. hedendom och abrahamitiska religioner. De förstår sig inte ofta på en helt vanlig sociologisk (märkväl, inte religiös) diskussion, om gradskillnader i olika religioner. Utan kastar ut barnet med badvattnet. De får göra det och komma fram med de slutsatser de vill-men det är ett drag jag inte förstår mig på hos de flesta ateister.

2.) De anser att alla omstridda fenomen är så osannolika, så de praktiskt taget är omöjliga och "kan inte" finnas. Och det har urpsprungligen inte något att göra med ateism, som bara ju betyder en avsaknad av tro på gudar och inte "övernaturliga" omstridda fenomen som telepati och sanndrömmar. Men de allra flesta ateister finner det osannolikt att det finns på riktigt, då de tycker att det är så "fantastiska" påståenden och det inte finns några absoluta bevis för det. Och att "Fantastiska påståenden kräver fantastiska bevis" som de upprepar som mantran p.ga. någon populär var det fysiker som uttalade sig någongång så.

Men det är ju nog en definitionsfråga vad som räknas som "fantastiskt" och vad som inte gör det. Jag ser telepati och sanndrömmar som högst verkliga fenomen, men inte tycker jag det är "fantastiskt" för det-utan något som bara är. Universum tycks bara fungera så-och vi med det, som vi ju är en del av. Sure, sku man kunna styra det helt viljemässigt och medvetet, då sku det kanske vara fantastiskt, men nu är det ju inte så-utan dessa fenomen är väldigt spontana. Sure, de får dra den slutsatsen-men märkväl, det i sig har ingenting att göra med ateism per se. Däremot tänker många ateister så.

3.) De, som de flesta andra nutidens människor, tolkar myter och mytologi helt bokstavligt och konkret. Som kristna också alltid har gjort-ironiskt nog så är det ur kristendomen ateisten har lärt sig detta tankesätt. Hur skulle de kunna vara insatta eller förstå sig på andligt tänkande-eller försöka sätta in sig hur andra exakt tänker-då de inte har förmågan att tolka saker och ting metaforiskt och symboliskt? Forna gudar är en metafor för teistiska krafter och kan också tolkas helt symboliskt-tex. Freja som soligt och varmt majväder då allting blommar ut. Då är det ju metaforiskt som att Freja skulle dansa parningsdans i naturen-men en sådan symbolik förstår de sig inte oftast på. För dom är Freja en fysisk blond kärleksgudinna, som man helt konkret och fysiskt skulle kunna dra över om man är en annan gud eller jätte.

För dom symboliserar inte Tor åska regn och gravitation-för dom är det en konkret fysisk rödskäggig gud som rider runt bland åskmolnena i sin fysiska kärra och sina fysiska bockar då det åskar. Och så då han kastar hammaren efter Loke (blixten) så mullrar den rent konkret och fysiskt där uppe bland skyarna, och det är åskan. De hiffar inte att det är symboliskt att Loke är blixten och Tor är åskan!! Utan dom tror att man har trott helt bokstavligt att det är så. Och att Tor kastar en fysisk hammare på Loke uppe i skyarna då det åskar och det är det som låter. Hur kan ma vara så naiv egentligen så man tror att någon har trott så? Då man förstår hur bra dessa två fenomen under ett åskväder symboliserar Lokes respektive Tors egenskaper.

Jag har alltid varit förvånad, ända sedan 13-årig parvel då vi lärde lite om asatro i rellan, över hur man tolkar saker och ting så konkret. Jag förstod intuitivt att tex. Yggdrasill inte var på riktigt ett fysiskt jätteträd eller att den svarta draken Nidhögg som tuggar på Yggdrasills röttet inte är något riktigt fysikst vidunder, utan är en metafor för något.

Ateister brukar tro helt konkret att folk har trott att tex. urkon Audhumbla var en riktig fysisk jätteko eller att Muspelsheim är en eldig fysisk plats på riktigt och att Nifelheim är ett fysiskt köldens rike etc. etc. etc.

Lärde och lärde i skolan förresten, inte lärde man ju det rätt då de ju var ur en kristen synvinkel, men ändå prata vi lite om vår egna kulturs gudar om omväxling till dendär främmande demiurgen vi annars talade om stup i ett. Det var den enda Ljuspunkten i all kristen gråblekhet under rellatimmarna i grundskolan. Sedan blev det bara före och efter gråblek deprimerande kristendomsskit.

Ett annat exempel på fenomenet att folk oftast tolkar allt så bokstavligt och konkret, och förstår sig inte på symbol och metaforspråk, förstår sig inte på liknelser: Jag var engång i Affes och talade med en snubbe. Samtalet gled in på astronomi och Pioneer och Voyager-sondena. Jag sade att Jåå, de e rikit rymdens flaskpost! Då jag tänkte på att de har en LP-skiva med och ristade bilder på människan i Pioneer 10 och så. Ifall att någon civilisation skulle hitta dom i rymden någongång-fast den chansen är så oerhörd liten så det hade närmast symbolvärde bara.

Då var det färdigt. Jappen började förklara åt mig som om jag skulle ha varit lite enkel att det inte alls kan jämföras med någon flaskpost, att rymden är så otroligt mycket större än världshavena och blaablaablaa. Som om jag skulle ha varit så dum att jag inte fattat det! Där åter igen ett exempel på någon som inte förstod sig på metaforer och symbolik, utan tolkade allt väligt bokstavligt och konkret.

Detta känns lite... enkelfuntat faktiskt om ni frågar mig. Inte menar man ju heller att det brinner i någons reve om man frågar någon som håsar att "Har du eld i reven?" Hur kan det vara så svårt.

Förresten-ateisterna använder ju sig ofta av den s.k. "Ockams Rakkniv" men nu förstår de då nog att det symboliserar något och inte är en konkret fysisk rakkniv som ägs av en gobbe vid namn Ockcam. Hur kan det vara så svårt att fatta att detta gäller även myter och sagor?

Jag tror jag förstår varför. Kanske. Det var något kyrkomöte på 300-talet där de kristna röstade och argumenterade om att om man ska tolka deras myter konkret eller metaforiskt. Den falangen av de kristna som ville tolka myterna bokstavligt och konkret vann. Sedan dessa så har det varit kyrkans och de kristnas kutym tills riktigt moderna tider-då de har gått bort ur det bokstavliga tänkandet och tagit åt sig det hedniska tankesättet att myterna är metaforer och symbolik och inte konkreta saker. Då de har hamna att göra detta-då vetenskapen motbevisat dom så många gånger. Just att skapelsen inte skedde på sex dagar på riktigt etc. etc. etc.

Ateisterna har rätt då de säger att vetenskapen har tvingat dom till det. Men de har dragit en helt fel slutsats av det-den slutsatsen att alla myter och all religion historien igenom bara är konkret och bokstavlit tänkande utan någo metaforer eller symbolik, utan att ha bemöda sig att ta reda på tex. detta kyrkomöte eller att djupare försöka förstå våra egna nordiska myter tex. Kanske det är därför som de inbillar sig att metafortänkande är något nytt-då de kristna har tagit åt sig sådant tänkande på sistone? De borde läsa på mera och förstå mera innan de säger vad som helst.

Fast jag argumenterar mycket hellre med än ateist än med en kristen dock. Ateister kan man i bästa fall få till att förstå hur man menar, om man tålamodigt och logiskt förklarar åt dom så bra man bara kan, medan kristna är hopplöst fastlåsta i sin egen tankevärld och religion. Kanske de första kristna också tänkte mycket mer symboliskt? Det att Jesus förvandlade vatten till vin kanske var en metafor att han lyckades på något sätt förhäxa de som satt vid samma bord som han med en bra talförmåga och karisma? Och att folk blev "som berusade" av honom? (fast de drack bara vatten) Inte att han helt konkret och bokstavligt förvandlade vatten till vin? Kanske var det senare som de kristna började tänka så jättebokstavligt?

Nåväl. Det är inte min avsikt att säga åt folk hur de måste vara och tänka. Men detta är ett tips bara.

Jåå, ja lyssna faktiskt lite på Din A Testbild på youtube! Riktigt intressant musik måste jag säga. Första gången jag lyssnat på detta band. Se på Koskenkorva Cowboys här! Copypasta, annars funkar det inte om jag försöker sätta länken att "smälta" hit. Sedan tyckte man som 15 och 17 att de va stil som fan att de fick varsin flickvän till slut. =) Man trodde att allt sådant skulle vara så okomplicerat i den åldern liksom.

https://www.youtube.com/watch?v=V9cjEFMPM_Q