Jåå, dedä australienska UFO-fallet jag läste om i tidningen 1988 och såg på TV om 1997

Jag minns nu bara mittiallt att det vårterminen 1988 i husis var en juttu om ett australienskt UFO-fall som ska ha inträffat på en nattlig landsväg i södra Australien januari 1988.  Åtminstone 5 människor, varav det i en bil reste 3 söner och en mamma. Sönerna var 18, 21 samt 24.

Det enda tecknet på att något var konstigt först, var att bilradion började krångla en kvart innan iaktagelsen. Men annars var allt lugnt. Mittiallt ser dom något ljussken framför dem, och de skojade om att nu landar det säkert ett rymdskepp på vägen. Så så de närmade sig så flöt ett konstigt föremål ovanför landsvägen, det lyste och var format som ett ägg i en äggkopp. De höll nästan på att krocka med en combi-bil med släpvagn som kom från motsatta hållet då de undvek det egendomliga föremålet. Chauffören i den bilen har aldrig gett sig till känna-med tanke på vilket åtlöje folk som säger sig ha sett något dylikt-så förstår man att han inte vågade berätta-mer om det senare.

Föremålet började sedan jaga Combi-bilen. Familjen gjorde en U-sväng, för de ville stanna chauffören och frågade om allt var ok, då de ju nästan krockat, samt fråga om han såg föremålet, som nu jagade combi-bilen medan de höll på att köra ikapp den. Plötsligt sänkte det sig en kuslig och "mörk" känsla över familjemedlemmarna, och de stannade och gjorde en till U-sväng och fortsatte då de blev skrämda av känslan.

Då de kört någon kilometer så upplevde de att något tungt sänkte sig på taket, som pressade hela bilen så den blev svår att manövrera. De upplevde att de lyftes upp från landsvägen med hela bilen. Då tjöt de allihopa allt vad de kunde, men tjutena kom i slowmotion, som om man spelar en c-kassett i för låga varv. De tappa då allt grepp om tid och rum och visste inte hur länge situationen räckte. Mittiallt släpptes bilen dock ner så hårt att ena däcket exploderade. Det börja doka skit så satan och bilen täcktes med något svart damm. De sprang nu alla ut bakom en buske och gömde sig där en halv timme tills de böt däcket. Föremålet gav ifrån sig ett egendomligt surrande, och svävade en liten stund ovanför bilen innan det gav sig iväg då de gömde sig i busken. Det lät typ såhär detta surrande: HUmm! HUmm! HUmm! HUmm! HUmm! HUmm! HUmm!

De bytte däcket sedan då de vågade igen. Just då de hade bytt däcket så kom föremålet tillbaka. De körde i full fart med föremålet efterhängande 40km till närmaste bensinstation. Då försvann föremålet.

De for till polisstationen via en bensinstation. Polisen har dokumenterat skador på biltaket, svart damm(som man tog prover av. Visade sig vara typ likadant damm som ur fabriks skorstenar) samt att familjen var mycket upprörd. Dessutom hade en rekkakusk de talade med på bensistationen sett konstiga ljus i samma landsväg vid samma tider

Jag minns att på tisdagskvällar höstterminen 1997 kom det en dokumentärserie om paranormala fenomen med en skallig gobbe i 60-årsåldern som juontaja. The Extraordinary hette programmet, och var australienskt så vitt jag kan minnas. Så kom det just om den juttun jag läste om i husis 8 år tidigare, men sedan glömt helt bort. Inte läst eller hört om fallet tills 1997 igen då via The Extraordinary. Då jag märkte att det är om det fallet så mindes jag det och tänkte såhär: Jåå, där e om dedär UFO-falle som ja läste om i husis då ja va lort
Och då var jag 20. Då jag minns tillbaka så kände jag mig jättevuxen och jätteklok och jättebra på alla sätt helt enkelt dessa tider. :) Som man ofta gör i den åldern. Man är typ bäst , tror man då.
Minns att dom intervjuade rekkakusken. Det var något ljus som hade flugit ovanför honom och sedan dykt mot rekkahytten. Rekkakusken reagerade inte på det något speciellt, utan trodde det var en kängurujägare med helikopter, som hade beslutat att driva lite med honom och lekte med sin strålkastare och gjorde dykningar med helikoptern mot rekkan. Först då han en stund senare pausade på bensinstationen och mötte den chockade familjen så förstod han att det antagligen inte var fråga om en helikopter. Efter The Extraordinary kom Jyrki Spotlight, som jag såg på om det var någo bra, vilket det ibland kunde vara. Men det är ot.

Jag minns att det var en bild av mamman och de 3 sönerna i husis. Alla utom en av pojkarna ser gravallvarliga ut, utom en som ser lite gladare ut. Syrran sade direkt att dom ljuger, att där ser man hur han där lite skrattar då han inte kan hålla sig! Och pekade på den som råkade se lite gladare ut, men ingalunda ger något intryck att hålla sig för flin eller något. Ganska ironiskt liksom, då de andra ser gravallvarliga ut. Men för all del. Man ser det man vill se. Jag tänkte då redan att nu har dom varit med om något nog. Vad det var vet jag inte, men jag är rätt säker på att de inte ljuger.

Vi talade om det också i skolan med klassföreståndaren Kerstin om fallet, då hon också läst om det i husis, men minns inte vad hon kommenterade om det riktigt, annat än att hon nöjde sig med ett försökt till förklaring, dvs att det skulle ha varit "torrt åskväder".

Minns som sagt också att det var någon som sade i husis-artikeln att det kan ha varit fråga om "torrt åskväder" men vad är det? Är inte torrt åskväder bara åska utan regn? Hur kan det muka ge sådana verkningar som detta fallet? Kan det ha varit en helikopter trots allt? Sen när har åskväder gjort att bilar lyfts upp från marken? Ja, kanske en tromb säger ni väl nu, men på riktigt hej!! Tycker ni verkligen det skulle kunna vara fråga om ett simpelt åskväder?!? Ibland förvånas jag verkligen över skeptikernas förklaringar. Just typ som ett annat fall, att ett lysande klot ska ha farit lågt över nejden i full fart med hummande ljud. en skeptikers förklaring: Det var Venus! Liksom på riktigt?! Helt absurda förklaringar. Venus svävar inte lågt över trädtopparna i full fart. f.ö. är inte Venus någon liten mojäng som ger ifrån sig ett hummande ljud.

En helikopter med en stark magnet som lyfte upp bilen en stund? Eller något topphemligt militärt radiostyrt föremål med en stark magnet som gjorde ett experiment? Men varför? Den förklaringen är iaf mycket mer sannolik än att det skulle ha varit utomjordingar från en annan planet. Det tror jag inte alls på. Det är även mer sannolikt att det kom från en annan dimension, eller att det var något paranormalt, än att det var fråga om utomjordingar. Att resa mellan stjärnor måste vara enorma projekt för vem som helst. Om det nu ens är möjligt.  Tror inte att någon civilisation skickar ut äggformiga robotar hundratals, kanske tusentals ljusår genom rymden som reser hit under tusentals år minst, och så skrämmer bilister på en nattlig landsväg i australien?

Att vara skeptisk till detta är naturligt, även fast jag själv tror dom upplevde något och inte ljuger. Däremot att börja galenförklara folk som säger sig ha varit med om något sånthär, eller galenförklara bara av den anledningen, att man finner dylika fall spännande och fascinerande, ja då är man ute på hal is. Det är farligt att ha fördomar och "knäppgöks"-förklara folk för den sakens skull. Det är metaforiskt sätt som att jonglera med hammare, och en vacker dag tappar man kontrollen och alla hammare faller ner i huvudet på en och bankar en så det bara säger ding-dong. Med det menar jag, att de som knäppförklarar folk för den sakens skull, nog själva är lite knäppa och ding-dong, som är så fördomsfulla. Dessutom, undermedvetet är de säkert livrädda för UFO'n. Skulle de se något konstigt ljus uppe i himlen, så skulle de bli så rädda så de skulle pissa ner sig och springa hem under sängen och gömma sig och ynkligt säga: Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig!  Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig!  Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig! Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig! Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig!

Men skeptisk får man såklart vara. Man får tro vad man vill om saken i sig. Det bryr jag mig inte om.

Jag minns december 1990 då jag talade med en från grannskapet ute en kväll. Det var en från åttan. Han hade en röd monkey som han körde med. Det var stjärnklart och jag vet inte varför vi började tala om ufon, men han var väldigt aggressivt inställd just till sådana fenomen. Men han visste inte vad satelliter var för något. Han antog väl det med vara något "dabbot ufo-aktigt". Att vara intresserad av rymden räckte fullt och väl för vissa för att ge weirdostämpel. Att det var någo "dabbot" och inte som handboll, som var "normalt" typ.  Jag sade att de var inte ett flygplan, de var en satellit. Men han jankkade om flygplan. Så sade jag efter en stund igen att det var inte ett flygplan, det var en satel... blev avbruten då han skrek argt: KYSS FI***N, DÅ DE VA ETT FLYGPLAN!!!  Och ändå var det en satellit, men han visste ju inte vad satelliter heller var för något, så...

Jag har funderat, att är det kyrkan som har planterat i folk sådant hat och förakt mot då okända fenomen kommer på tal hos vissa? Det är som att dom undermedvetet skulle vara rädda för trolldom eller något. Något måste det bero på, då somliga reagerar så häftigt och dömer ut juttun och människor sådär utan att själva ha varit med om det, eller känner personerna ifråga. Det tycker jag är överraskande beteende, men det har nog någon sorts psykologisk förklaring, som att präster som har hjärntvättat folk att vara rädda för trolldom i generationer, så kanske det till slut har satt sig i det genetiska minnet eller något. Och därför reagerar man så med taggarna utåt. Jag menar, om någon predikar åt andra så förstår jag att man hastigt blir förbannad om man inte vill höra. Jag förstår att folk är arga t.e.x. på Jehova's vittnen. Men varför ska man knäppförklara folk som inte vill försöka övertyga någon, utan bara berättar vad han eller hon enligt egen åsago varit med om? Och ofta på ett aggressivt sätt, typ att "eey! såndäna bord nu saatan få på tåkkin!!!"

Det är dock roligt att veta, att just de är de som skulle bli räddast av alla om dom själva skulle se något konstigt fenomen :D Riktiga pisiliirun skulle de bli då. Då skulle de inte vara så arroganta mera. De sku bli så rädda så de pissa och skita på sig av skräck.

Vad var detta nu sen? Jag vet inte. Men det är fascinerande fall iaf man kan läsa om ibland. Detta fall är mer konkretare än vanligtvis, då de upplevde att UFOt lyfte upp hela bilen, samt att det gav ifrån sig ett rytmiskt elektriskt hummande detta vad det nu sedan var, typ: HUmm! HUmm!HUmm! HUmm!HUmm! HUmm!HUmm! HUmm!HUmm! HUmm! Samt att det var spår på biltaket av något, det var skadat.

Deras bilradio började ju krångla 15 minuter innan de först såg av ljusskenet. Det kan förstås ha varit ren slump, men mycket ofta har det rapporterats att bilradion får någo stärv vid ufo-observationer. Och konstigt nog inträffar ofta dylikt vid nattliga landsvägar. Något ännu okänt naturfenomen? Eller var tusan?! Jag tycker iaf det låter kusligt spännande, liksom energirikt fascinerande på något sätt!

Konstigt att en så intolerant, fördomsfull och trångsynt tidning som svenskfinlands Pravda HBL vågade skriva om detta fall!! Men det var ju tolerantare på 80-talet än det är nu, så det beror väl på det.
Det om det. Jag skriver om saker jag vill skriva om, så om detta nu.
Hahaha, så minns jag detdär att jag läste i en UFO-bok i lågis om ett kusligt Brasilienskt ufo-fall, där det stod bla såhär efter att en gobbe, Rivalino Mafra, stött på en kasa enmeters-gobbar som såg ut att vara i färd att gräva ner något, på sina vandringar. Så stod det såhär: Under kvällen flög två rödglödande klot över Mafras hydda. Samma natt såg de meterlånga skepnader smyga omkring utanför

Så berättade jag det i lågis, så tyckte en Johan bara att AJJAHAH, TVÅ RÖDGLÖDANDE KLOT HAR FLYGIT ÖVER MAFALDAS HYDDA! lol.

Och nu är det jjjjjJJÄÄÄÄÄTTTEKALLT! Gamla afrikanska gobbar nära ekvatorn anses härdade då de går ut då det är nuu kallare än har +40 grader kallt!!!! De har visserligenskinnmössa och päls på sig då, men jag har gott med SHORTS och T SKJORTa, fast det är JÄTTEKALLT! Bara lite över +30 grader!!! Hehe, nå skämt å sido, de har vart riktigt skönt väder på min ära. Sommarn ska vara sommar och då ska det vara jättehett, för annars är det ingen riktig sommar tycker jag nog. Det ska vara PRECIS lika hett som sommarn 1997 eller sommarn 2010 tycker jag! Lika länge och lika hett så är det sommar på riktigt.

Jag minns dessa tider veckan innan midsommar 1994. Morsan och farsan var på jobbet då och jag var hemma med katten och lyssnade på Perdition Hearse och Havohej och spelade Firequest på mn C64 och rökte Colt. Det var verkliga bra tider måste jag säga! Detta liv var ett så oskrivet blad då ännu, utan facit, och man visste inte vilken vändning det skulle ta eller om man skulle leva så länge detta liv som jag gjort ö.h.t.

Jag minns en solig eftermiddag just veckan innan midsommar juni 1994. Sovrumsfönstret var uppe så man hörde ett alarmfordon ute på stora vägen. Mittiallt så gavs öppet brandalarm med sirenen (Det var sista gången jag hörde öppet brandalarm. Sedermera kom en lag som gör att man får använda sirenen endast som test och farosituation--inte öppet brandalarm å frivilliga brandkåren) Jag tänkte att var brinner det nu? Och så hörde jag sirener som närmade sig, och for ut och se mellan Klockarsgatan och Läppgatan, och såg upp mot Ekenäsvägen. Det kom en brandbil förbi med blinkar, men mittiallt innan den susade förbi mina ögon så slog dom av sirenen och började prata i högtalarna istället. Det lät så grötigt så jag hörde inte vad dom sade dock. Varför i hela världen gjorde de så? Var det på misstag att deras interna radio kopplades till sirenerna eller vad? Konstigt.

Så läste jag i västis att en traktor hade börjat brinna i Bäljarshållet.

Vad är den bästa midsommarn jag vart med om? Ja, int iaf midsommarn 1999! För jag var i Svartå då och det var så instängd meininki där. Ok, jag var mycket yngre då och såg ut som 17 fast jag var 22 så det inverkar ju också. Men jag hörde argument av någon brud som att hon ska snart komma och "_Klippa håre ditt me Fiskars-saxn" och liknande. Ok, skämt kan jag nog tåla, så lättkränkt är jag inte. Men det var hela tiden något konstigt över atmosfären där denna midsommarafton. Så...nej, inte 1999 iaf! Då var 1998 bättre, för då cyklade jag omkring och var hemma och drack en flaska Pisang Ambon. Det var mysigare. Jag cyklade förbi Accept-brunnen då midsommarafton 1998. Jag kallar ett brunnslock som är dit format som en salmiak-karkki vid trottoaren på Ekenäsvägen för Accept-brunnen sedan 1997, för då hade jag "återupptäckt" Accept och associerade brunnslocket till 1982 för att jag lyssnade då 1997 mycket på Accepts Restelss and Wild-skiva, som kom ut 1982. Samt att jag gick förbi där med min dagmamma 1982. Och Accept-brunnen finns kvar där fortfarande, för jag såg den senast för några dagar sedan.

Jag hörde 1991 om en som hade jättelångt hår. Så sade bruden han var kär i att klipper du håret så kan vi bli tillsammans. Så klippte tollon sitt hår, och bruden sade ju naturligtvis: Hahah, ja skojade ba! Int vill ja heller bli ihop me dig! Sånt sku ju harma :P Typ att "Nu har du kort hår! Hihihihiii!"

Kerstin blandade förresten mellan "Humanoid" och "Asteroid". För då vi i klassen höstterminen 1989 pratade om humanoider så sade kerstin eller frågade mig att: Vetdu int att de en humanoid som rör sig ganska nära jorden? så var det en asteroid sm gjorde det, lol!

Hahahahah, för jag mindes nu bara mittiallt Dallas. Jag såg på avsnittet i våras då jag såg på alla avsnitt i putki och oktober 1991. Det var så, att JR och hans barnbarn var i Southfork och Jr matade barnbarnet, som var barn till en tidigare okänd son till JR, Alex. Han matade honom och sade att nu kommer det någon bil i munnen då han matade honom med gaffeln. Så sade barnet "Poo-poo" Så rättade JR honom och sade: No, "Papa". Som ju betyder typ fafa. Och han försökte rätta barnet några gånger som sade bara Poo-poo. Så sade JR till slut: Oh, no "Poo-poo!" och så hade barnet skitit i blöjan och JR blev helt i panik, haha det var humor!

Tööt Tööt-Skotern

Jååå, vid samma gata vid mitt barndomshem så bodde en gammal kärring och en gamma gobbe. Kärringen brukade cykla och gobben köra bil, men så mittiallt, sommaren 1989, så köpte både gobben och käringen en skoter var åt sig istället. Kärringen hade en såndän röd "Love" skoter, som jag tror att dom kallades. Det fanns en annan gammal kärring vid samma tider som också körde en röd love-skoter, och hon körde utan hjälm då hon brukade komma körandes till Fokus minns jag. Förrivärlden så kunde främst gamla gobbar köra gröna Pappa-Tunturin utan hjälm. Hahahahah, som jag retade i lågis en som retade mig och jag sade att han är "En grön pappamopo med glasögon".

Jag minns bland de första dagarna som de hade köpt varsin skoter åt sig. De hade tydligen varit ute och kört hela dagen, kanske någonstans på utfärd? För de kom mittiallt och vände in på gatan till barndomshemmet och körde förbi och hem till sitt båda två. Man hör bara då de kommer: NÖÖÖÖöönnn, NÖööööönn och sedan vänder de vänder in på gatan, så kör de förbi: NnnnnNNÖÖÖÖÖnn!!! NnnNNÖÖNNnnNNÖÖÖNN! Jag tänkte också för mig själv att kanske de har varit riktigt på utfärd nu då de köpte så fina skootrar åt sig?

Så började käringen alltid tuta oss då hon körde förbi med skotern. Sådär för att vara rolig liksom. Så börja vi alltid ropa åt henne att hon ska tuta då hon körde förbi och hon tutade. Det var därför som vi började kalla henne då hon kom med skotern för "Tööt-Tööt Skotern".

Hon hade en såndän potthjälm, så man såg att hon var en gammal kärring annars. En typisk gammal kärring med kort grått krulligt hår och glasögon. Engång då hon hade grupperat på Ekenäsvägen och väntade på att vända in på Klockarsgatan så stod vi ute vid trottoaren och begärde att hon sku tuta lite. Så skaka hon på huvu å ropa att ja kan int tuta nu, så inte bilisterna här tror att ja tutar åt dom!

Engång 1999 så drömde jag om Tööt-Tööt Skotern, hon hade då dött sedan två år tillbaka. Så knackade någon ovanligt tolerant blondi fullt på fönstre i drömmen då jag sprang förbi, för att hon ville ha sex med mig. I drömmen alltså.

Jag minns då vi engång på skojs skulle ringde på Tööt-Tööt Skoterns dörr och rusade därifrån. Det var juni 1991. Först ringde klockan normalt, sedan blev det typ nå larm då vi sprang iväg. Det började tjuta som en brandvarnare dit och vi tänkte att va nu fittan?! Så kom gobben ut på backan, och han glodde efter oss länge och såg arg ut. Han levde länge efter gumman och man såg han med skotern nu och då vid centrum på någon parkering och stå. Båda rökte. Jag minns inte vad gumman rökte för märke, men gobben rökte röd nortti. Det var alltså Tööt-Tööt Skoterns gobbe som engång sommarn 1991 då jag var uppe i kiosken sade åt kiosktanten: Två röda norttin. Å så en privat. Då han köpte tobak och en porris, haha! Det är nog legendariskt.

Så minns jag engång. Och den gången var också i första delen av juni 1991 en solig vardag. Farsan var på jobb men morsan had semester och syrran bodde hemma då ännu och mommo var här hos oss. Så hittade de på att de sku fara ut å shoppa. Syrran hade just fått körkort så hon var lite nervis med att köra men de körde nu bara till Karis centrum från Kila för att shoppa och jag kom med på skojs skull. Men jag hörde vid parkeringen nedanför Puttes att tvättmaskinen i källarn var på. Jag sade att varför tänkt ni int på att stänga den? Nu tänker ja gå hem å vakta att den int börjar brinna eller någo!

Den kan faktiskt börja brinna och man borde vara hemma medan den är på för att vakta ifall den börjar brinna. Jag påpekade engång samma sak lugnt åt en folkisbrud som bodde ovanför min kämppä för 9 år sedan, då jag hörde från vessan min att hon hade tvättmaskin på men hennes bil var borta. Hon kom hem senare. Hom verkade ta lite illa upp av att jag påpekade det för henne. Men inte ville jag vara otrevlig eller något, jag sade helt lugnt och sakligt att man borde inte lämna tvättmaskinen på om ingen är hemma. Fast hon var ju en känslomänniska- Hon kunde få världens gråtattacker och sedan skratt-attacker på en och samma kväll. Och jag hörde det.

Jag promenerade hemåt och då jag gick uppgående mot bron från det hållet som Lidl byggdes mycket senare, så kommer det uppgående från andra hållet och mot bron en såndän typ som jag visste lite och hade litet talat med honom och började känna mera sedan. Han var några år äldre än mig och hade en såndän blå farkkurock där han tagit bort ärmarna på. Hans långa raka hår blåste med vinden och blåste i ett skede hårböljan över ansiktet hans. Han rökte en tobak på samma gång han kom gående emot. Sedan såg jag då han hann först till bron att han hade lagat en röd Sepultura-logo i ryggen på rocken. Jag tänkte att sådär ska ja å bli då ja blir typ 17! För mig var han ju kova jätkä då, då han var några år äldre och lyssnade på "tuff" musik, haha. Jååå, Sepultura var ju kuuminta hottia dessa tider. Grabbarna från Brasilien. man tyckte det var coolt att ett band kom från något sådant ställe och inte typ USA eller Storbritannien.

Alltså vittu ja tänker ännu på dendär gången september 1991, då många päron trodde att Sepulturas första LP Morbid Visions från 1986 var den nyaste Sepultura skivan, då den just kommit ut på nytryck. De förstod inte, att det gör inte skivan till deras nyaste skiva, som då ju var Arise! Som det kom en fräknig gök och frågade min kompis i matsals-kön september 1991: Va heter nyaste Sepultura? kompisen svarade: Arise. Så frågade han med fräknar: Va? Kompisen sade igen: Arise. Så börja han med fräknar ropa och svära att det kommit en annan Sepultura skiva efter det. Vittus päron att de int fatta en så enkel sak! Han var inte den ända som trodde att Morbid Visions var nyaste Sepultura höstn 1991! Hur korkad i skåpet får man vara?!

Men Sarcofago är ett bättre gammalt legendariskt band från Brasilien. Det var den ursprungliga sångarn i Sepultura, Wagner Antichrist, som grundade Sarcofago sedan. Och Sepultura blev så politiskt och dabbot, något Sarcofago inte blev-och det förblev hårt som fan och blev inte mer kommersiellt soundat heller. Nog för att Sepulturas tidiga alster är så hårt så man undrar hur något kan vara så hårt och bra! Lyssna bara på deras Schizoprenia-skiva från 1987!! sådana riff, sådan megafart... huh-huh! Men det var innan det blev så dabbot politiskt och samhälleligt. Politik&samhällstexter har jag alltid tyckt att vart tråkiga och ointressanta i thrash och deathmetal-fastän musiken skulle vara bra.

Fan nu vill jag ha sex! Sommarn har gjort sitt. Man blir knullsker då de hett. Man vill helt enket ha käring mera än under vintenen. Främst yngre kvinnor, för kvinnor i egen ålder brukar vara så cyniska och sarkastiska av sig då det kommer till relationer och sex, typ "Har hört och sett allt". Svårflirtade. Inte alla, men ofta är det så. Att vara sådär cynifierad och bitter som många kan vara är inga erotiska drag, fast det kanske är lika bra för dom, för "int ork ja me karar!"-attityd som dom typ kan ha. Då är det väl bra för dom om karar ser på yngre brudar då istället? Men alltFÖR unga brudar är sedan så osäkra och flackande av sig ofta, fast det finns pärlor där, som är verkligen toleranta av sig på riktigt.

Jag tänker faktiskt fara på utfärd någon dag här, för det finns en såndän övergiven järnvägstunnel mot Pojo, och det är psykedeliskt att gå igenom den och lyssna på Tangerine Dream på samma gång, för det är passlig atmosfärisk musik för det ändamålet. Jag var där för 11 år sedan senast och då lyssnade jag på Tangerine Dream medan jag promenerade igenom tunneln. Sommarn 2010 alltså. Det känns inte alls som att det redan sku vara så länge sedan som för 11 år sedan!! Sommaren 2010 var iaf den hetaste sommaren sedan sommaren 1997!! Och det var med andra ord en verkligt het sommar.

Jag minns engång då ja int va med, men fick berättat. Sommarn 1989 så fällde två kompisar omkull ett av fotismålena vid Karjaan Yhteiskoulu. Johtaja, som böt bilar ganska ofta, hade just bytt ut sin blåa Saab-99 till en brun Ford Taunus. Han såg det då kompisarna välte omkull målet och kom efter med Taunusen och körde fullt in i fotisplan och kompisarna sträckte. Så kom Johtaja nerför Klockarsgatan med Taunusn. Ena kompisen sprang fullt till vår gård och gömde sig bakom lekstugan, men han fick fast andra kompisen vid Klockarsgatan. Han skrek åt honom fullt något att Saatana kun te heititte sen maalin nurin! Den andra kompisens fammo, han som for och gömma sig bakom våran lekstuga, satt ute på gården och såg och hörde det, men hon misstolkade det och var sedan arg på kompisarna och sade att Ni har vari å fällt omkull någo målarburkar! "Maali" och målfärg, så det kan ju misstolkas nog.

Jag minns däremot en lördagsförmiddag september 1990 då jag kom från närbutiken och var vid Ekenäsvägen ganska invid Klockarsgatan, då det vänder in en mörkgrön japansk bil och stannar vid Klockarsgatan, men häcken skymde bilen så jag såg inte den, men en mörk gobbe med med mustasch, polisonger, skallighetskrans och en såndän vit Uuno Turhapuro-skjorta skymtade under hans öppna rock kom gående upp några meter från Klockarsgatan och vände hotfullt upp på trottoaren på Ekenäsvägen några meter framför mig. Hans täta mörka lurviga brösthår stretade igenom nätskjortan, så det såg rentav parodiskt ut. Typ som någon 70-tals macho-wannabe typ eller något. Eller som wannabe-machon Hra47 i Pulttibois. "Olen MIESTENmies!"

Han öppnade sin mun och höll ena pekfringret uppe då han kom till mig. Lekte typ någon "nedtystare" eller annan hotfull gangster såg man helt tydligt, då han stannade sådär med bilen och sedan kom gående frontalt mot mig. Han hade nog sätt på alltför många amerikanska kriminalfilmer, lol! Typ en nedtystare som sku säga vid en likadan situation: Hör på karl. Om du alls bryr dig om dig och din familjs bästa, så se då till att dra tillbaka ditt vittnesmål!

Så stod han där och skrek åt mig i några minuter, och hans kärring kom också gående från bilen och stod där och såg på mig alltmedan hennes "uuuuh, vilken macho-kar" stod där och skrek på mig. Hon såg på mig typ att jag är en slyngel som borde uppfostras. Typ med en sådan blick glodde kärringin på mig.

Liksom vafan, gå och spänn till någon annan fullvuxen kar istället för att leka bad guy-gangster åt en 13-årig grabb förihelvete! Men det kanske inte pitt-trattn sku ha våga göra!

Vi hade bara ropat lite åt hans ungar, och de var de som började ropa!! Så vafan liksom, det var orättvist.

Heheheh, vi menade inte allvar men vi lekte med tanken, att man borde ha kastat en storer sten genom deras stora panorama-vardagsrumsfönster mitt på natten, haha! Alltså samma tider efter denna händelse. Men int sku han ha kunna bevisa något att det sku ha vart vi. Vi sku ha haft handskar på oss för att undvika fingeravtryck på stenen och sedan KRASCH, KLIRRR!! och ha sprungit så satan genom nattens mörker. Int sku han ha haft någo bevis. Och utan tekniska bevis eller ögonvittnen så sku vi aldrig ha erkänt något. Då är man ju en dumbom om man erkänner ändå och blir straffad, fast man vet att ingen kan sätta dit en utan tekniska bevis eller ögonvittnen, om man inte är så dum så man erkänner.

Klart man blev fittiger på gobben, för han hotade att "Ja gör någo värre åt er om int dehär får ett slut" Bara för att vi lite hade skrikit tillbaka och lite visat fuck åt hans ungar, fast det var dom som började. Jappen insinuerar att göra något våldsamt åt oss, åt några barn. Gobben hade problem med att tygla sin aggressivitet helt klart. En storer sten genom hans stora panorama-vardagsrumsfönster mitt på natten sku ha gjort att han sku ha tappa resten av av sitt hår av chock! Från skallighetskrans till helt skallig, haha! Nåja, det var han som gjorde fel, inte jag. Inte börjar man hota någo 13 åriga ongar och insinuera med våld inte. Det skulle jag aldrig göra oavsett hur krångliga 13-åringar det än sku vara fråga om. Jag sku förstå först och främst att de vill leka tuffa i den åldern, och vill pröva gränserna mot vuxenvärlden.

Jag kommer ihåg hur det gick till då vi börja kalla gårdskarn i Karis finskspråkiga skolor för Johtaja. Det var våren 1986 och jag och en såndän Janne tänkte att vi sku ha kul och fara någonstans och elda lite tidningspapper. Och jag undrade: Hmm,vart ska vi rikit fara å elda? Ska vi fara ner på din gård? Så sade Janne såhär: Nää, för då kommer mamma. JAg sade: Hmmm... nå, ska vi fara till skolgården då? Janne svarade såhär:Nää..för då kommer..Johtaja. och jag började skratta och sade typ: "Johtaja" Hahahah, dedä lät bra! Och Janne började skratta också. Jag förstod att han menade gårdskarn då han, i lite intellektuell lättnad sade johtaja, då han menade talkkaren och jag såg den gamla gårdskarn, som var snart i pensionsåldern framför mig i mitt sinne efter att han sade "För då kommer Johtaja" Jag såg honom i mitt sinne och han såg arg ut.

Det var alltså inte den unge Johtaja som kom 1988. Det var den "riktiga johtaja" Alltså han som kom senare. Det var med honom som Johtaja blev ett begrepp, och han var ung och energisk och skrek åt oss och jagade oss flera gånger. Han var som en stereotypisk gamla tiders talkkare som skriker åt och jagar ungar som stryker omkring och gör hyss. Han var som en Johtaja på riktigt liksom. Führer över skolområdet.

Jag minns engång sommarn 1986 då jag och en såndän Kimmen var i Karjaan Yhteiskoulus gård. En solig dag innan jag skulle börja triian i lågis. Så det var lite spännande att börja i tredje klass och få en ny klassföreståndare, Kerstin, istället för Gunnel. Man kände att man höll på att bli stor, haha. Det räknades som tur att A klassen fick Kerstin, då hon ansågs vara en bra lärare. Hennes syster BRITA blev sedan klassföreståndare för B-klassen. Jååå, i ettan och tvåan fanns det A, B och C klassen, men från 3:an till sexan bara A och B. I högis så ändrade det igen till F klassen ända vill jag minnas. Jag gick på D-klassen då jag var i högis. Det kom två nya elever, två flickor, till våran klass i åttan. En såndän Jonna, som ville byta till vår klass och så en såndän Ido, som flyttade hit till Karis september 1991. Hon sattes i våran klass.

Nå iaf, jag var med en kaveri, en såndän Kimmen, i Karjaan yhteiskoulus gård. Vi var vid en betongtrappa mellan ena högisbyggnaden och en betongvägg och hade tusch med oss och skulle skriva något där på väggen för att leka tuffa högispojkar. Så hör man mittiallt bara Brrrröm! brlömöm!brlömöm!brlömöm!brlömöm!

Och det kommer en gamal rotiger spyfärgad Saab-96, alltså en såndän semla, nerkörandes på backan. Betongmuren runt trappan skymde den först, men vi hör den först och såg den sedan då den sakta brummat förbi oss. Kimmen blev i typ panik och sade att nu kommer johtaja!! Och sträckte iväg så satan, och jag sprang efter honom så vi glömde våra tuschar där. Vet int varför han blev så skraj, men tuscharna var kvar där senare på dagen då vi hämtade dem, som tur ju var.

Och han var alltså rädd för "gamla johtaja" inte liksom typen som kom senare och som var "riktiga Johtaja". Förresten var det knappast "gamla Johtaja" som kom med bilen, för gamla Johtaja hade en röd Opel Kadett. Det minns jag klart och tydligt. Och vi hade aldrig några problem med honom, men det var innan vi börja göra ännu mera hyss. Han hade alltid en lippis och såg stram och allvarlig ut, och hade grått hår. Men gamla Johtaja och nya Johtaja var olika som dag och natt och först i och med nya Johtaja, så blev Johtaja ett begrepp. Ungefär som att det talades om "Heavy" och heavyrock i slutet av 60-talet då man menade band som Blue Cheer, Led Zeppelin och Iron Butterfly m.m. Samt även somliga fiilisar och tillstånd etc. Men först då Black Sabbath slog igenom och Deep Purple kom med deras "In Rock" skiva år 1970 så blev Heavy inom musiken ett stadgat begrepp. Förstår ni hur jag menar? Ungefär samma sak. Gamla Johtaja var en sorts proto-johtaja, så att säga Eller som att det är skillnad mellan 70-tas heavyn och den mera "Metal" heavyn som kom runt 1980-och som är det som främst räknas som heavy nuförtiden och inte 70-tals heavy som folk ser som "rock" enbart nuförtiden mer eller mindre. med undantag av Black Sabbath och Judas Priest kanske. Fast det är orättvist att inte kalla Deep Purple "In Rock" skivan från 1970 för heavy. För det är verkligen en milstolpe i tidig heavyrock denna briljanta skiva!

Så minns jag engång i början av hösten 1988. Jag och två kompisar hängde vid nya jumppasalen i karjaan yhteiskoulu, alltså utanför. En eftermiddag. Johtaja och någon annan gårdskarls-aktig typ som man såg där ibland satt på en bänk med en tredje gobbe. De satt där och snackade och rökte tobak. Kompisen far upp en stolpe ganska bredvid. Så ropar den gårdskars-aktiga som man såg ibland: ALAS SIELTÄ! Så kom han ner. Johtaja glodde också, men sa ingenting. Så skakade den gårdskars-aktiga på huvve och så sade han: Vaktmästare e arg ny! Som de som har finska som modersmål kan säga. "ny" istället för "nu".

Jag såg engång ett foto av han och Johtaja som någon tagit. De står ute på skolgården och den gårdskar-aktiga såg bäng och nojig ut typ med flit, på skojs skull, märkte man. Han såg liksom uuuöööööuu!!! ut med sina nappisilmät, svårt att förklara men det såg roligt ut. Typ som att han hade tagit någo typ Preludin eller någo liknande bantningstjack på misstag då han sku ta vitaminpiller eller någo. Johtaja stod brevid och såg in i kameran och flina sådär med en M.A. Numminen aktig min på sig. Sådär typ; mimimimimi!

Jåå, så minns jag från sommaren 1993 en tant i kanske 35-40 årsåldern. Och den tanten hade helt krulligt kort hår och glasare. Jag och en kompis satt och hängde vid en busskur på Ekenäsvägen utanför Karjaan Yhteiskoulus vita byggnad, då tanten kom gående förbi på trottoaren. Kompisen sade sakta: Hon har fått ström! menandes hennes krulliga hår, och jag börja fnissa och tanten vände sig om och blängde nojigt på oss.

Sedan såg vi ganska ofta hon som had fått ström. Hon brukade gå omkring i Kila. Engång då en kompis bodde i "Lingonsvatro" med sin morsa, ett höghus på Ekenäsvägen så sprutade han från balkongen med vattenpistol en stråle av vatten på hon som had fått ströms hyvu. Vi duckade ner på balkongen. Sedan en vecka senare ungefär så går hon på andra sidan av gatan, säkert för att inte riskera att få vatten på sig. Men kompisen tog en ännu tehogare vattenpistol och sköt en stråle vatten på hon som had fått ströms päron, fast hon gick på andra sidan av vägen. Hons stannade upp. Jag duckade, ena kompisen som sprutade duckade-men en stod där bara och såg på henne och ropade: De va int ja sen som spruta! Och hon som had fått ström ropade tillbaka såhär:Ja, ja förstår de!

Visst var det mycket barnsligt, och jag skämdes då också över det och ville känna tuffa människor och vara "på riktigt" då och hade mindervärdeskomplex över att jag var en 16-årig wannabe och inte på riktigt. Men vafan-som 16 är man ju det. Det är stor skillnad mellan att vara wannabe och poser. En wannabe vill vara något av hela sitt hjärta, men är inte det-medan en poser bara vill visa och passa in bara för sakens skull och för att något är en s.k. "tuff grej" och för att man vill vara cool och ta en cool roll åt sig för att visa, och inte för att man känner från djupet av sitt hjärta att "Ahaa, dehär e min grej!"

Det är den skillnaden det är mellan en "wannabe" och en "poser", som folk inte alltid förstår. Men vem bryr sig om sådant nu? Det är som ung man har sådana tankar-nu är det skitsamma.

Engång på 80-talets mitt så var jag och en kompis med syrran och hennes kompis och vi sku vänta med kompisen på gatan då syrran och hennes kompis for och ringa på potokällartantens dörrklocka och springa iväg. Så ringde de på hennes dörrklocka och så sprang dom först upp på potokällartantens backa och gömde sig där. Jag och och kompisen stod dumt nog mitt ute på gatan och talade med varandra medan vi väntade på min syrra och hennes kompis (Det var innan vi hade lärt oss ordentlig taktik i att vara ute och göra hyss)

Mittiallt hajjar vi till. Potokällartanten står vid fönstret och bara glor på oss. Hon står där och glor på oss typ två minuter. Hon trodde typ att det var vi som hade vart och ringt på hennes dörrklocka. Först. Mittiallt så kommer syrran och hennes kompis nerspringande över potokällartantens backa rakt framför ögonen på potokällartanten. Hon knackar på fönstret fullt bara, så sprang vi alla iväg. Det såg roligt ut då hon sluta att glo på oss och glodde ner på syrran och hennes kaveri istället och börja knacka på fönstret just då de sprang nerför hennes backa, haha!

Alltså potokällartanten anklagde oss sedan oskyldigt för saker och ting. Man borde ha beställt flera rekkalaster med potis och dumpat det på hennes backa, haha. Jag kastade faktiskt en potatis på hennes backa engång, då det ju var potokällartanten så tyckte jag att det passade bra. Som jag drömde engång att jag gjorde inbrott i hennes potokällare. Så kom hon mittiallt in i källarn och jag blev tagen på bar gärning och hon tyckte med en hysterisk och gäll röst: mitä,mitä, mitä MITÄ SÄ TÄÄLLÄ TEET!!! och jag var nologer som fan och rädd för konsekvenserna i drömmen.

Det var inte som Sylvi. Åt henne vågade vi inte göra hyss med för vi trodde nästan på riktigt att hon var en häxa! Jag drömde ännu hösten 2005 en kuslig dröm att hon glodde argt på mig med gul-lysande ögon. Sylvi bodde i ett vitt kråkslott, nr. 13 på samma gata som mitt barndomshem, Och jag fick kusliga vibbar rent intuitivt då jag promenerade förbi där med min dagmamma eller någon annan vuxen där redan typ 1981. Fast jag inte hade hört något om henne, men det var som att huset utstrålade någon sorts kuslighet. Hon hade tex. engång kommit smygande vid det lilla skogspartiet vid sidan av hennes och skrämt någo ungar, kommit med en gammal gummas gång med hårduk sådär gammalmodigt över huvudet och rytit till: VÅGAR NI PLOCKA BLÅBÄR I MIN SKOG?! Då de plockat blåbär. Hennes skog var det int, det var nog stadens skog och är. eller "skog" och skog, men en liten skog. Hon ägde också en stor chäfer som ylade mot månen såg jag engång då jag var liten då jag promenerade förbi med med morsan där en kväll. Hon hade en förtrollande liksom motsatt karisma på något sätt, man hade rent intuitivt stor respekt för henne på samma gång man var lite rädd för henne.

Jååå, ja ska snart lyssna på en skiva av ett band vid namn Chronical Diarrhoea. Jag köpte skivan augusti 1993 från Oskun Divari. Det är ganska roligt band. Och det var jättelänge sen jag lyssnade på skivan. Blir lite 1993-fiilis! :) Jag blev intresserad av bandet i tiderna då det enligt en flyer var "Hyperfast thrashcore from Germany" Och det lät hårt. Blir lite 1993-nostalgi!

1994 är nog det år som jag skulle fara tillbaka till om man skulle få trycka på en resume-knapp och forma detta liv på nytt. Till början av januari 1994. Med facitet i hand sku man kuna åstadkomma mirakel! Tyvärr omöjligt dock. Men fan 1994 var nog ett mysigt år på ett sätt. Man var så purung som 17 då och allt verkade mer spännande innan internets genombrott, trots dess fördelar..men ändå. Allt var mycket mer magiskt då på ett sätt-beroende delvis på att man var så ung också givetvis. Jag tycker synd om dagens 17-åringar då de int alls lever i lika unika tider. Allt är uppfunnet+att samhället ställer ännu högre krav på dagens skidin att man måste vara på ett visst sätt och tänka på ett visst sätt. Nåväl det om det för ikväll. Chronical Diarrhoea nu!

2.6.1993-I skolan dagen efter dendä Metallica-keikkan i Åggelby

Altltså jag var i Åggelby och sii på Metallica 1.6.1993 då halva högis från Karis var där, så att även rektorn Ove sade i centralradion att alla som har biljett får fara på Metallica-konsert utan att meddela på förhand eller någo liknande vad han sade.

Sedan nästa dag var det cirkus då de populära brudarna i klassen började småjävlas med mig sedan då vi satt i klassrummet angående att jag, JAG en OPOPULÄR kille, kunde vara på Metallica keikka. De frågade bla: Va du ensam där? (Nej, jag var med en kompis) Med vem va du med då? Köpt du dendär skjortan därifrån? Och liknande frågor som de började fråga. Och en av dem frågade också: Hur e du så röd? (Då jag blev lite solbränd i keikkan då man satt ute där hela dagen på läktaren, från morgon till kväll. Jag åt faktiskt ingenting alls på hela dagen. Först efter keikkan köpte jag en Hotdog med ketchup och senap och en Pepsi åt mig från ett STÅND på området. Jag åt inte som tonåring något mycket alls-därför var jag hälsosamt nog smal som en sticka då. Jag tyckte jag såg en från Pojo där på området också, men det kan int ha vart han, för han var inte på den keikkan hörde jag av honom senare. Det var någon som liknade honom fullt)

Ungefär att jag int ska få relatera till något eller känna gemenskap med något, att jag int ska tro någo sådant alls. Jag ska inte få känna folk andra än nördar och nynnyn typ. Att jag är typ posör och fejk och borde inte ha något med sådant att göra, att fara på keikkor eller lyssna på "coola" band, då jag inte är "cool" på riktigt och det var därför som de var arga över att jag hade en Metallica-skjorta på mig. Haha, så tänkte jag typ att dom tänkte. Förstår ni hur jag menar? Sådana funderingar man kan få om man är alltför egocentrisk, vilket man ju är då man 16. Ungefär som då jag och två kaverin drack 3-Lapin Kulta per man i stan vid Köpmansgatan fredagen 10.7.1992 på kvällen. Då ett gäng brudar från klassen gick förbi (bla samma som korsförhörde mig om Metallica-keikkan 2.6.1993) och såg det, och blev så förvånade så dom höll på att tappa ögonen som de glodde på oss. Typ: VA? Hur kan de opopulära dricka öl? Vi måste genast ringa och sammankalla politbyrån till ett krismöte! Int får ju DOM dricka öl int!! Vi måste omedelbart vidta motåtgärder!

Typ att vi ska vara nynnyn som inte får festa, klä oss coolt eller lyssna eller ens känna till cool musik. Och inte få relatera till något "coolt" eller "normalt" öht förresten. Inte mainstream, inte ug, ingenting. Utan bara weirdo och nördskap, typ.

Hehe, inte fullt så bokstavligt men ditåt. Och det är faktiskt sant att diviga småbrudar kan faktiskt tänka på ett liknande sätt då de sätter folk i fack!! Typ "Han är ju bu, int får han då göra bä!" Jag snackar nu just om småbrudar i högisåldern. Så kanske det låg trots allt något i mina små överdrifter som jag tänkte för mig själv. Det blir Syntax Error i småbrudars hjärnor, om någon som de satt i en viss kategori sedan handlar på ett helt annat sätt än deras förväntningar och fördomar. Det har jag sett från nära håll, så.. Jag menar nu inte fullt sådär jätte bokstavligt vad jag skriver, men det är svart humor och sarkasm och övedrift, men man får sådan humor då man lyssnade på klassens mainstream/yuppie-brudar i högis! Men det är väl så att pojkar vill vara tuffa och starka och flickor vill vara viktiga och fina.

Jag diggade faktiskt inte Metallica så som de flesta andra, förutom Ride the lightning skivan. Jag sökte mig till mycket hårdare musik, som nästan ingen annan i högis förstod sig på. Hårdare samt också mer mystisk underground-musik. Men jag fick nu ett infall och köpte dendä Metallica-skjortan. Och till Metallica keikkan for jag för att typ halva skolan for dit. Det var kanske rentav lite grupptryck, för jag var nu inte så mån om att se på just Metallica. Jag tyckte att ett av förbändena, Suicidal Tendencies, drog en bättre keikka en Metallica. Det var mera potku i Suicidal Tendencies. Dock började Metallica med en av deras starkare och bättre låtar i mitt tycke, Creeping Death.

Jag faktiskt ritade en pilabild av en käring från min klass som sade börja han mittiallt att skratta?,(som hon frågade en annan brud angående mig då dagen efter Metallica-keikkan, för att göra narr av mig) och så tänkte hon i pilateckningen såhär på samma gång: Vi måst göra allt för att han inte ska bli populär! Dvs det var både en pratbubbla och tänkbubbla ovanför hennes huvud. Sedan efter några månader så tänker hon i pilabilden såhär med ett hånleende: Haha, vi har lyckats! (dvs då jag ännu räknas som "opopulär") Återigen min humor. Inte var jag så nojig att jag trodde så bokstavligen.

Man inbillade sig att man var SÅ stor och vuxen då man sku rikit gå ut nian inom några dagar (Jååå, skolavslutningen var lördagen 5.6.1993) Och Iris Juntunen våran klassföreståndare sade Lycka till nu i framtiden! åt oss elever. Jag hade dock en kylig känsla av tomhet under avslutningen. Jag kände tomhet och osäkerhet inför framtiden.

Jag kom att tänka på en dröm jag engång drömde att folkis var mycket större, typ lika stort som Pentagon. Och jag var och satt i någon bänk vid någon lång inomhus-gatu-kulvert som det lär ska finnas i Pentagon som en cirkel runt hela pentagon. Går man tillräckligt länge så kommer man tillbaka till utgångspunkten. Jag drömde alltså att folkis var så och det kom emot mig en jämn ström av folkisbrudar förbigående hela tiden, den ena folkisbruden snyggare än den andra. Det var en jättebra dröm måste jag säga!! Folkisbrudar var ju kända för att vara snygga brudar då förrivärlden iaf. "Folkisbrudar" var ett begrepp liksom då förr och man associerade än sådan med snygghet och "vild tolerans" så att säga...

Och för 20 år sedan 9.6.2001 så var jag och en kompis på väg ti Affes och stod utanför affes på Bangatan och tala med en "lortbitch" på skojs skull som var 16. Jåå, vi kallade brudar i den åldern för "lortbitchar" då för 20 år sedan. Hon frågade oss bla. att onx jossain bileet?! och var ung och ivrig, men till affes försökte hon int ens komma då hon int hade ålder.

Då var vi ännu fullt för folkisbrudar och vi typ väntade på nästa hösttermin och då satt vi sedan i Serendi och såg på de nya folkisbrudarna. Det var roligt. Tyvärr så kom sedan den politiska vågen, som ännu förbittrar och radikaliserar mången ung bruds sinne, men det var på de gamla goda tiderna, som saker och ting inte var lika stränga och intoleranta som de är nu. Och då folkisbrudarna var toleranta på riktigt.

Det var samma kväll som "Lilla skalliga pulin" var i affes. Det var första gången och sista gången jag såg honom, för jag har aldrig sett honom varken förr eller senare. Han var en smal och kort puli, kanske 160. Han hade skallighetskrans och tyckte i jämrande tonläge åt någon "Minä blaablaablaablaa..." Han var kanske 60-65. Så tyckte en annan tagarkar om baari"mikkon" Todella kaunis nainen! Vi pratade bla om Klaus Schulze sedan inne i affes.

Och så dendä gången natten till 9.6.1996 då vi skämde ut oss inför två brudar då vi kom från Serendi och assan och affes och for till en kompis och vi hade samma väg som dom upp till Lövkulla och vi svamlade bara väldigt barnsligt på om olika saker och i nervositeten så skämde vi ut oss istället! Fast man kan bara skratta åt det nuförtiden, lol! Och det hör väl till att man ska skämma ut sig som ung. Det är en naturlig del av utvecklingen. Jag lyssnade på en Ulver-skiva sedan då jag kom hem, Kveldssanger, och jag kunde inte lyssna på den Ulver skivan på flera år efter den natten, då jag associerade skivan till utskämning. :P

Sedan drömde jag en krapuladröm följande morgon. Att jag, två kompisar och den ena bruden som kom till Serendi och slog följe med oss, satt bredvid dendä gång och cykel tunneln utanför Lövkulla. Vi var alla helt tysta, vi satt på Frisbee-golfbana sidan alltså. Så var det en pissoar uppe i en lyktstolpe. Och hela tiden då jag försökte röra mig, så började pissoaren spruta vatten på mitt ansikte uppifrån lyktstolpen. Fy fan, jag associerar ännu denna dröm till att ha gjort bort mig! :D Int haittar det idag, men som 19 så var man ju rädd för att skämma ut sig, och så gjorde man det! Jag sku int kuna bry mig mindre nuförtiden. Man ger folk makt över en om man börjar bekymra sig över vad andra tänker. Jag berättade förresten "pissoar-drömmen" åt en helt annan kompis juni 1998 och han börja gapskratta åt den.

Så börja ja nu nu bara att mittiallt minnas engång. Och den gången var november mitt 1998. Jag och en kompis stod på en tisdagskväll vid stationsberget för att se på meteorer, då dom had lova att de sku koma meteorer som fan--men själva duschen kom sedan typ 4 på morgonen, då jag sov.. så. Vi såg inte en ända meteor då och en mamma kom med några småbarn och frågade oss om vi sett någo meteorer. Så tände hon en tobak. Så frågade barnet att vad flammade liksom upp? Så sa mamman att "De var bara jag som tände cigaretten!"

Så kom det två flygplan som liksom cirklade på hög höjd över Karis i 10 minuters tid innan dom fortsatte. Vi tänkte att de va typ någo ruuhka i Helsingfors-Vanda eller någo, så dom måddes flyga sådär en stund innan dom fortsatte.

Kompisen hade gjort hemmalagat vin och ville fara hem å dricka vin, så for jag hem sedan också. Jååå, jag var ledig från skolan, för vi hade nå tunnelveckor ända fram till julen då, och det var ju jävla stil!

Efter den gången så drömde jag en jättestil å psykedelisk dröm vid samma tider! Jag drömde att vi vaka för att sii på meteorer. Drömmen började med att det var sent på kvällen och jag talade med en kompis något om lögnpropaganda om Black Metal. Det var någon okänd käring hos mitt (dvs ung brud, inte gammal käring) Hon gick och vi for sedan ut och se på meteorer. Först såg vi bara en satellit som sakta rörde sig över stjärnhimlen. Mittiallt så började det dock spraka loss jättefina och ljusa gröna norrsken och vi beundrade skådespelet. Sedan blev det en underlig ljus skymning medan norrskenet ännu pågick. Vi satt på gräsmattan och tala. Jag tänkte i drömmen skrattande att dehär e ju typ som en LSD-tripp eller någo E de såhär de känns om man tar en lapp?! (Jååå, det var mycket om och men om "LSD-lappar" i media då under den tiden, så därför fastnade det-då det var lockande bilder i lapparna som mumintroll etc som kunde locka barn och ungdomar att ta det, oroade sig de vuxna för)

Därefter hade jag ett falskt uppvaknande att jag hade sovit i 6 timmar. Solen lyste ute med ovanligt fina och ljusa strålar strålar som lyste in i vardagsrummet och spred ett harmoniskt ljus över hela rummet, men strålarna bländade inte. Dörren till vardagsrummet såg i drömmen ut som dörren till ett buddhist-tempel märkte jag. Så vaknade jag och det var mörkt och natt ute fortfarande. Varför drömmer man så sällan så stil drömmar som denna!? Jag sku vilja börja drömma klardrömmar och färgranna drömmar igen! Måste börja träna upp den förmågan. Fast det beror också på att man blivit äldre antar jag. Det känns lite lika spännande mera att utforska sitt inre som det kändes då.

Jag drömde dock en rolig dröm för några veckor sedan. Alltså jag mindes i drömmen då jag höstn 1989 läste en bok vid namn "Nya skämt" eller nå dylikt att där var ett skämt som gick såhär: "Hur vet man att det är en japansk elefant i kylskåpet? Det står en Honda utanför!"

Så tänkte jag på det skämtet och drömde att jag sov i sängen, så hörde jag *bank, bank!* från köket i drömmen och tänkte att det är en elefant i kylskåpet, som sparkar innifrån mot kylskåpsdörren. Jag vaknade med ett ryck och hjärtat bankade, fast det ju var komiskt på samma gång! Bara för sakens skull steg jag upp ur sängen och till köket och öppnade kylskåpsdörren. Ingen elefant där minsann, lol!

Jag har engång tidigare drömt om två elefanter hemma i barndsomshemmet, om en elefant pappa och ett elefant-barn som pratade svenska som människor med oss andra. Och de var hemma hos oss, och det var int alls någo konstigt i drömmen. Elefant-pappan hade något form av budskap och började prata.

Drömmen om elifanten i kylskåpet påminde om Viemäri-TV då huvudpersonen som satt framför tv:n i vardagsrummet blev hungrig och for till köket och öppnade kylskåpsdörren...så då han öppnade, så stod det en typ med ett maniskt utseende inne i kylskået och satt en länk-korv i handen åt typen som var hungrig. Sådär att flätsh! Sedan gick han dit ett ögonblick senare, så hade den maniska typen en senapsburk, som han sprutade senap på länkkorven med, alltmedan han såg clownaktigt manisk ut. Det var humor, haha! Det om det. Nu såg jag lite på Metallica keikkan på youtube. Oulunkylä 1.6.1993. Creeping Death är fantastiskt då dom börjar med det. Nackhåren reser sig..men sedan så jumitti keikkan ganska hastigt efter den låten tycker jag.

Angående Yles dokumentär om pandemiförnekarna

För det första så är ju skepticism mot coronavaccinet och pandemiförnekning två skilda saker, något som Yles journalister av någon anledning gärna vill glömma. Jag talar inte bara om dokumentären här, men jag blev triggad att skriva detta inlägg efter att jag såg på statliga yles vinklade dokumentär.

Om Corona-vaccineringen. Jag har den linjen, att jag är tolerant och liberal. Jag accepterar att folk tar vaccinet, eller låter bli att ta det. Det är helt och hållet folks ensak om de tar vaccinet eller inte tar det. Jag väljer dock att inte ta det. Bla. för att det är så lite undersökt, och att jag är förbluffad att folk helt och hållet verkar ha glömt bort svininfluensa-vaccinet och biverkningarna av det. Faktum är, att vi inte vet vad för långtida-effekter coronavaccinet kan har. Om man tar vaccinet och blir sjuk av det, så får man ju ångra sig mycket bittert. Och vaccinationsföretagen är befriade från ekonomiskt ansvar om man insjuknar p.ga. vaccinet. Antagligen skulle det bli ett jävla byråkratkrig också om man skulle insjukna p.ga. vaccinet. Vi vet inte, som sagt. Därför tänker jag inte ta vaccinet, även om coronan är verklig och ett farligt och obehagligt virus. Men det kan man försöka undvika efter bästa förmåga. Men vaccinet undviker man ju inte, om man vaccinerar sig.

Dessutom har folk fått två sprutor och på köpet har de också insjuknat i corona! Sku de int harma lite? Och även vid svininfluensan så sade myndigheterna att vaccinet är riskfritt. Sedan då folk ändå blev sjuka, så försökte de först förneka orsaks-samband, sedan då även orsaks-sambandet bekräftades, så sade de till sitt försvar bara typ: Int kond vi veta it!! Jag är orolig för att samma sak återupprepar sig. Har vi inte lärt oss något sedan det?! Jag minns helt klart och tydligt att en minister då vid svinifluensa-pandemin vaccinera sig framför tv-kamerorna i propagandasyfte.

Jag har alltid kört mitt eget race och gått min egen väg, och det samma gäller detta vaccin. Men jag hoppas på ömsesidig respekt och tolerans. Att vi alla ska acceptera våra egna personliga val angående att ta vaccinet eller ej. Visst skulle det vara bra om det vore på detta sätt? Jag accepterar folks personliga val angående detta utan att marra eller döma ut. Jag förstår att det inte är någon enkel fråga hos folk.

Vad jag däremot inte förstår mig på, är att jag har hört att folk har sagt att sådana som inte tänker ta vaccinet är "dabboga" "har fel i hyvu" och liknande invektiv som utdömande folk kommit med. (Pga. avundsjuka?) Det är MINSANN inte fråga om ömsesidig respekt där inte!! Och varför skulle jag då respektera dessa individer som säger sådant? Nåväl, det är alltid en pöbel av folket som brukar gå på häxjakt mot kättare och dissidenter, och detta är inget undantag. Inte för att jag personligen förstår mig på folk som lägger näsan i blöt i andras val och blir så frustrerade så de börjar hoppa, skrika och dansa om någon har en annan åsikt eller gör annorlunda än majoriteten. Eller som det heter på finska, de får "Itkupotkuraivarit". Fast jag har börjat kalla itkupotkuraivarit för "Pisiliiru-dansen". För man är en pisiliiru om man håller på sådär.

Jag blir dock bara ännu mer övertygad om att jag gör rätt då folk skäller, klagar och marrar på att man inte tar vaccinet. Det är ju deras egen skam om de är så aggressiva och fördomsfulla. Det är ju dom som drar skam över sig med sitt beteende, inte jag.

Och så då somliga börjar noralpredika om samhälleligt ansvar åt de som inte vill vaccinera sig! *fniss!* Det låter ju så sjuttons skrattretande och barnsligt att börja svamla om något samhälleligt ansvar hit eller dit. Det låter som en ivrig parvel som bor i Sovjetunionen typ och är jättefrälst och bugar varje morgon inför den sovjetiska flaggan innan han går till skolan för att "sköta sitt ansvar som en god sovjetmedborgare. Och är en "informer" som tjallar direkt åt myndigheter om han sku råka höra sovjetkritiska röster.

Det känns säkert psykologiskt bra och meningsfullt, och man kanske upplever att man får en kontinuitet och mening i livet och tillvaron, om man rakryggat och med bröskorgen spännnade utåt och med huvudet högt tänker på saker som "Samhälleligt ansvar!" "För samhällets bästa!!" Det känns säkert tröstfullt i ett kallt och osäkert liv och samhälle att ha en sådan ideologi som en psykologisk tutt och snuttefilt. Det förnekar jag inte att det inte skulle göra. Men jag menar att det är just därför de har blivit så "samhällsfrälsta" för att det är en psykologisk tutt och snuttefilt åt dom i en osäker värld.

Hehe. Jag kan riktigt se framför mig en affisch med sovjetpropaganda från Sovjetunionen. Det är en bild på ett ungt par i 25-årsåldern av en atletisk ung man och en vacker ung kvinna som putande med bröskorgarna och med huvudet högt ser mot framtiden. Så står det under dom med ryska och kyrilliska bokstäver såhär: Vårt Samhälleliga ansvar är Ditt Samhälleliga ansvar. Ta Corona-Vaccinet!

Och så en annan propagandabild på en gammal men stolt babushka som kavlar upp ena ärmen och visar stolt märket efter vaccineringen. Och under så står det såhär: Jag tog corona-vaccinet. Gör det du också!

Man kan ju bli hur ironisk som helst då folk talar om samhälleligt ansvar, lol! Och i värsta fall kan det bli farligt, för det är just totalitära rörelser som alltid har svamlat om samhälleligt ansvar. Somliga blir så "Samhälleligt ansvariga" så de blir på tok för bajsnödiga av det! Dom är SÅ måna om att "rädda världen" och blir SÅ arga, om någon skrattar åt dom.

Nu malar ju YLE också på med sin egen propaganda, fastän dom ju inte medger det. Det är klart att de inte gör det. Då skulle de ju tappa ansiktet totalt. Är det en dålig sak nu också att själv ta reda på saker och ting? Som de antydde att var dåligt i något skede där i programmet. Ska man blint lita på statsägda YLE och inte tänka en enda kritisk tanke, då YLE alltid står för den ultimata sanningen, eller hur menade dom? Sanningen är att allt är politiserat nuförtiden, och det YLE-journalister brukar tycka att är något kontroversiellt och häpnadsväckande, är ofta bara fråga om folkliga sanningar som folket inte vill dramatisera, men nog moralisterna och journalister. Men det är så, att vanligt folk är fullt upptagna med sina egna liv, istället för att "rädda världen" som journalisterna verkar vilja. Folk bryr sig inte vanligtvis och tar inte allt på så blodigt allvar, så jag förstår inte hur journalister orkar alltid stå där med sina politiskt korrekta pekpinnar och försöka "uppfostra" fullvuxna människor. Så om någon kritiserar dom, så brukar dom göra sig till martyrer. Ungefär som JR Ewing i Dallas-serien, som först säger riktigt elaka saker och så gör sig till martyr om någon är elak tillbaka.

Och ännu angående de som tycker att folk som inte vill ta vaccinet är "dabboga" etc. Grinar de sedan om det skulle visa sig, att corona-vaccinet kan ha groteska långtidseffekter på hälsan? Det sku va intressant att veta hur de sku reagera på det. Om de själva sku bli sjuka av vaccinet? Vad skulle de då säga åt folk de varit fittiga mot, för att de inte tog vaccinet?

Förresten så brukar dom inte veta något om smittsamma sjukdomar när allt kommer omkring. De flamsar på om att "vattkoppor är en sjukdom som kommit tillbaka då tillräckligt många inte vaccinerat sig" och liknande dumheter, som var och en som vet lite om sjukdomar, vet att det bara är gallimatias. De förstår inte, att vattkoppor har man aldrig vaccinerat ens bort här i landet eller i något annat land. Man har först på senare år börja ge vattkopps-vaccinering åt ungarna, om föräldrarna vill det. Det tycks förväxla vattkoppor med smittkopor, lol! Det är fullkomligt jävla skrattretande att lyssna på deras flams och flum.

De vet inte sällan ens skillnaden mellan bakterier och virus, utan alla smittämnen är i deras tankevärld bara "bobbor". Det blir verkligen komiskt och ibland har man lust att skratta dom rakt upp i ansiktet! Det låter så löjligt då fullvuxna människor talar beibispråk som just "bobbor". Och med det menar både virus och bakterier, då de inte ens vet skillnaden mellan dem.

Jag är absolut ingen coronaförnekare som sagt. Jag är rädd för viruset och det är ett farligt och obehagligt SARS-virus,som inte är något att leka med. Och jag förstår mig inte på att folk kan tro att pandemin är en bluff. Jag får obehagliga vibbar av folk som förnekar pandemin och virusets farlighet, men jag fick också kalla kårar och obehagliga vibbar av Yle-journalisterna i programmet och pandemiförnekarna som kom på tv häromdan. Jag tycker att journalisterna verkar väldigt stränga och konservativa av sig, som hysteriska moralister-som typ någo amerikanska kyrkotanter eller något. Eller så som någo sådana som ska "rädda världen".

Även om Christoffer Weiss och några andra även sade bra saker fast jag inte håller med dom att coronan är överdriven, eller att andnings-skydd är farliga eller sådant. Det är ett farligt SARS-virus, som kan vara ett hemligt kinesiskt bio-vapen. Och även om det inte är det, så är detta virus verkligen ingen leksak. YLE-journalisterna får ju hepulit även av teorin om ett biovapen, och säger typ att det är vidskepelse och kan inte alls stämma och verkar bli upprörda i att folk spekulerar om dylikt, men det är deras problem. Vi som kan spekulera med ett öppet sinne gör det utan att vara rädda för de politiska konsekvenserna av att kritisera Kina. Även fast jag inte alls är av samma åsikt som Weiss att pandemin är överdriven och det är inget att vara rädd för, så har han ju rätt till sin åsikt. Det är bara patetiskt nu om skolor tex. ger portförbud till han att komma och tala om helt andra saker enbart för sina åsikter skull. Det är så man gör i totalitära stater. Då blir det ju bekräftat att detta samhälle inte är på det sättet iaf bättre än tex. DDR. Även fast lärare och journalister skulle efter bästa förmåga försöka seliseli-bort detta faktum och istället mena att det är de som minsann står för "sann yttrandefrihet"

Och jag står inte i någon tacksamhents-skuld till samhället. Jag har klarat mig för att jag utbildat mig och själv alltid sökt jobb.. och i tiderna jobbat reven av mig i skitjobb med en massa hysteriska gamla käringar som skällt och klagat på mig oavsett hur hårt jag har jobbat och hur bra jag har försökt, och även junttiga gobbar som jag fått skäll av, trots att jag slitit i mitt anletes svett och verkligen kämpat.. och jag har tom jobbat gratis och utan donarens rättigheter åt samhället-så varför skulle jag muka stå i någon tacksamhetss-skuld till samhället? Tvärtom har jag kämpat så hårt i mitt liv, så jag om någon förtjänar att vara ovaccinerad kan man ju säga. Jag är en ensamstående hårt arbetande man, så jag förtjänar förmåner på det sättet. Det att jag även jobbat gratis i TE-byråns praktikjuttun har gjort att jag aldrig kommer att känna någon tacksamhets-skuld åt samhället, för det var ett brott i mina ögon. Slavarbete är ju förbjudet också. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna så står det i kapitel 4 såhär: Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.

Och ändå har jag blivit satt i Te-byråns praktik-slaveri några gånger, där man jobbar i sitt anletes svett som alla andra donare-men ändå räknas som arbetslös officiellt, och har inte strejkrätt, inte rätt till lön, inte rätt till arbetshälsovård, ingen strejkrätt, inte rätt till betald semester, har ingen förtroendeman som står bakom en etc etc etc. Jag står verkligen inte i någon tacksamhets-skuld till ett samhälle som har satt mig till något sådant, fastän det är länge sedan- om jag inte får en officiell ursäkt och ekonomisk ersättning. Jag kommer att minnas denna oförrätt till mitt sista andetag-även om jag inte är hämndlysten på TE-byråns tanttadaaror. Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra.

Jag har aldrig varit någon flockmänniska som automatiskt gjort allt som alla andra-och det är ju bra att gå sin egen väg, säger ju samhället också! (Utom om det är saker som att ta vaccinet, då är det mittiallt annat ljud i skällan. "Think outside the box-bara du inte går emot några av samhällets mest grundläggande tabun och offficiella sanningar" typ. Så i princip vill samhället att man ska vara samhällets lydstat, trots propagandan om självständighet. Ungefär, liknelsemässigt, som lydstaterna till Sovjet förrivärlden. Som Polen, Tjeckoslovakien etc som officiellt var helt självständiga, men i princip var det Moskva som alltid hade det sista ordet. Och Om man tänker själv alltför mycket och alltför mycket går sin egen väg, så blir det som invasionen i Tjeckoslovakien 1968...

Eller som då ja inte ville lägga mig fast det var kväll engång då jag var 5. Så sade jag att det är jag som bestämmer! Så sade morsan åt mig: Ja, men då bestämmer du att du går och lägger dig!" Det är ungefär på detta sätt samhället säger att man ska vara sig själv. (Bara du tar corona-vaccinet etc etc etc)Förstår ni hur jag menar? Typ: Society: Be yourself! Society: No, not like that Eller som någon sade, att först basuneras det ut från höger och vänster att man ska "vara sig själv"-men sedan då man är sig själv, så blir man hatad för det. Man ska "vara sig själv" inom de ramar som samhället har accepterat, betyder det i praktiken.

Jag kan och vågar inte ta corona-vaccinet. Jag känner det så ur mitt hjärtas djup. Ska jag då gå emot vad jag känner och vaccinera mig? Nej, verkligen inte. Där kan jag verkligen relatera till detta Society: Be yourself! Society: No, not like that

Faktum är det, att folk och journalister sätter i samma bunt både pandemiförnkare och de som är seriöst är kritiska mot vaccinationen eller spekulerar om coronavirusets uppkomst... även om journalisterna alltid lyckas vinkla saker och ting ur den synpunkt, att fenomen eller människor de inte tycker om-avbildas i ett så oseriöst, omyndigförklarande och skrattretande ljus som möjligt. Det är journalister experter på.

Eller så demoniserar de sina motståndare. Det ser och hör man ju med egna ögon från deras egna källor! Jag har inte ens varit inne på någo alternativ fakta sidor för att inse det. Det inser man om man följer med lite på Yles sidor. Inte är de ju alltid och skriver om sådana saker, men det följer absolut en röd sådan tråd. Inte bara Yle utan även husis och andra etablerade media. Och sedan får ju inte så sällan vita heteromän en känga, bara för att de är vita heteromän. (Och för att det tydligen finns inom journalistkåren folk som har skumma och dunkla rasteorier om den vite mannens genuina ondska. Man kan fråga sig om de hatar lika mycket sin pappa eller brorsa också)

Och journalister borde inte gnälla om konspirationsteorier alls, då de själva ju ofta tror på konspirationsteorin om patriarkatet som om det vore i en sten inristad sanning. Och statliga Yle är ju aaaaltid objektivt, eller?! Lol, det är klart att dom påstår sig vara objektiva och inte har någon agenda, men i praktiken är det ju nog inte så.

Jag för ingens annans agenda än min egen. Och jag får inga pengar av det, som Yle-journalisterna får för sitt jobb. Och jag är inte "statlig" heller, lol. Och nej, jag får inga kappsäckar med rubler skickade till mig av Putin, som kanske någon paranoid journalist skulle kunna få för sig.

Men visst, alla har rätt till sina åsikter. Skillnaden är den för journalister, att dom borde inse lite sitt anvsvar och inte hetsa upp folk i folkuppviglingskampanjer i media och inte vinkla allt till det yttersta.

Och det är klart att statliga Yle inte tycker om myndighets-skepticism, men jag tycker det är ett friskt och sunt tecken på att vara kritisk mot auktoriteter. Alla kan inte heller vara lydiga och undergivna av sig. Det måste finnas rebeller som ifrågasätter tingens ordning också. I en uppdaterad bok i boken om "Gonattsagor för rebelltjejer" kanske man kan skriva om den tuffe och modige rebelltjejen, som inte tog coronavaccinet? Tänk nu hur tråkig världen skulle vara, om alla skulle vara undergivna politiskt korrekta marionettdockor. Det behövs rebeller också.

Och dom skulle göra allt i sin makt till att försöka efter bästa förmåga bortförklara även vad jag skriver här. De skulle analysera sönder denna text och försöka komma med alla tänkbara sarkasmer och alla andra tekniker att omyndigförklara, demonisera, vinkla och göra narr av någons åsikter. Ty, det om något är de experter på. Men det struntar jag i, jag har sagt min åsikt så är det upp till andra om folk mera tror på mina argument, elelr journalisternas argument.

Redan under 90-talet så började jag ju märka, att journalister vrider och vänder och vinklar allt In Absurdum. Så detta är då inget nytt för mig personligen. Då hade de allierat sig med hysteriska prästaer, och malade på om Blackmetal. Idag har journalisterna andra fixa idéer. Jag har sparat en artikel från HBL om blackmetal från 1999 och den är så otroligt flummig, lögnaktig och missuppfattande och vinklad artikel, så man tänker att har journalisten varit hög på PCP då han skrivit artikeln, eller vad? Som ett trollslag slutade journalisterna med den fixa idén av en eller annan orsak. Helt mittiallt sedan i början på 00-talet.

Det journalisterna de pratar om att "Folk, allt från new age folk, högerextremister och Anti-Eu anhängare till Putin-troll" är med i demonstrationerna, visar bara deras egna intoleranta tankevärld, som baserar sig på fördomar och okunskap. För det första så tror jag att det är alla möjliga mer grupper där, men de bara pratar om grupperna som de själva avskyr och vill dehumanisera. Och för det andra, vad är det som är så fel med att vara tex. Anti-EU? Nu har politiskt korrekta marionettdockor även gjort att vara anti-eu till att vara något fult, och så var det ändå inte ännu på 90-talet. Folk får vara vad dom vil för mig och jag förstår mig inte på journalister som vill dramatisera, smutskasta och dehumanisera dissidenter. Det är fråga om rena häxjakten. Samma folk som idag har dylika fördomar, skulle antagligen ha bränt häxor och kättare på bål för hundratals år sedan.

Sedan är det typ ynkliga och ser ynklga och ser ynkligt framåt med stora runda naiva ögon och en tår i ena ögonvrån, sugande på tummen och frågar: M...m...m..men varför föraktar folk journalister? De spelar helt oskyldiga och oförstående sedan. Visst finns det individuella skillnader journalister emellan, beroende på deras personligheter och hur fanatiska de är i sin politiskt korrekta tankevärld, men det följer helt klart ett mönster.

Jag är verkligen provocerad också av anti-corona demonstrationer, men journalisterna kan nog verkligen reta upp en mera, fastän vi också är på samma linje på det sättet, att både jag och journalistkåren är av åsikten att corona-pandemin är en verklighet och ingen bluff. Där kan vi samsas. Men sedan så är vi typ osams i allt annat. Då journalister försöker göra skandal av helt banala saker. De försöker alltid orsaka stormar i vattenglas. Men de kan vara i lugn och ro, tvärtom vad de kanske tror vad jag tänker, så har de rätt till sina åsikter och skriva vad de skriver och säga vad de säger, så länge de inte ljuger. (vilket också har hänt, antingen omedvetet eller medvetet) Men deras skriverier bidrar väldigt mycket till missuppfattningar och polarisering i samhället. Och de är mästare på att hetsa upp folket och fungera som folkuppviglare. Varifrån har folk detta, att de är arga på de som inte vill vaccinera sig, om inte från journalisterna, som malat på om ansvar hit och dit. Ibland tror man faktiskt att nazitysklands propagandaminister Joseph Goebbels skulle bri grön av avund, om han skulle läsa något alster av några journalister.

Men folk borde förstå att de vinklar, vrider och vänder på saker in absurdum, och att det oftast beror på deras egna rödgröna agenda. Vill man ha neutrala nyheter så ska man inte lyssna på dem. Problemet är att de har så mycket makt över folks tankevärld, och de borde känna sitt ansvar och inte låta deras egna fördomar och okunskap spegla på deras dokumentärer och nyheter, som ju nu igen har hänt. Någon borde alltid också granska "granskarna" och det borde komma ut i etern lika mycket som Yle själv. Och jag tror att de gör en björntjänst, coronaförnekarna kommer att vara ännu mer stadiga i sin tro, då de återigen sätt hur journalister vrider, vinklar och vänder på saker och ting istället för att vara neutrala. Och kanske blir några rentav coronaförnekare p.g.a. dessa journalister.

Nåväl. Nu ska vi inte tänka mera på Yle-journalister och andra fanatiska tosikkon som ska "rädda världen". Nu ska jag göra något annat. Jag visar bara en bild här ännu, som är en sovjetisk propagada-affisch. Just såhär ser tosikkon ut, som talar om "Samhälleligt ansvar" oooj, oj, oj, oj, oj, oj så bajsnödiga ni måtte vara!! "Samhälleligt ansvar" Lol! Man kan riktit tänka sig, att någo donare sku sii ut just såhär som på bilden efter de stängt sina käftar då de skällt på de som inte vill ta corona-shotten och har svamlat om "ansvar" och "samhälle" hit och dit, haha Och så känner de sig som duktiga och plikttrogna samhälls-ansvariga individer, som ALLTID står samhället till tjänst, och ALLTID lyder vad auktoriterna säger, och ALDRIG tänker själv!

Men visst, det är jättebra att det finns bloggar etc. som säkerhetsventil. Journalister ska inte lämnas oemotsagda då de bedriver propaganda och "vinkel-verksamhet".

Förresten helt från sak till annat. En som man kan rösta på i lokalvalet som ställer upp för sossarna i Raseborg, ser precis ut som någon figur från Grundbulten-fängelseromanen, eller så någon figur som figurerade i Christer Petterssons rättegång!! Ni kan ju gissa vem. Här propaganda-affiscen på samhällsmedvetna och plikt-trogna (bajsnödiga) medborgare som jag talade om! De ser ut som vilken som helst typ finlandssvensk tosikko-donare, som dömer ut och skäller på de som inte tar coronavaccinet. Om det sku vara en propaganda-affisch för corona-vaccinet skulle det säkert stå typ: Såväl pliktmedvetna arbetare som pliktmedvetna bönder känner sitt ansvar och vet att samhällets bästa går före allt annat. De har tagit sitt corona-vaccin, och det ska du som en pliktrogen sovjet-människa också göra.