3.7.1994

Jag mindes nu bara detta datum då jag tänkte här på 1994. Åtminstone första halvåret, eller fram till början av september 1994 kanske, var som ett "nyckelhål" i mitt liv. Det var upp till mig att vrida nyckeln till återstående ungdomen och på längre sikt hela vuxenlivet.. alla chanser var 50/50 då i mitt personliga liv. Eller så kändes det som iaf, och åtminstone nu såhär i efterhand.

Sommaren 1994 var lång och het, och eftersom jag var lat så hade jag inget sommarjobb utan levde som en prins. (Ja, det har alltid varit heta somrar nu och då. Det är inte något som beror på någon klimatförändring. Konstigt nog så verkar enligt somliga vara ren slump då det är en kyligare sommar, men så fort sommaren är lite hetare så börjar de gråta om klimatförändring. Det är inte riktigt så det går till. Väder och klimat är två olika saker. F.ö. har folk dåligt minne. Somrarna 1994 och 1997 tex. kändes som om de vore ÄNNU hetare, än senare heta somrar, då dessa somrar även var fuktigt heta, och det åskade mycket dessa somrar till följd av det. Och hårt. Inte grät då någon om någon klimatförändring bara för att man nu och då fick njuta av heta somrar. Och åskan här i trakterna har tvärtom minskat och blivit mildare under de senaste 10-15 åren, tvärtemot med somligas hotbilder om jjjjJÄÄÄÄTTTTE-STORA åskväder, till följd av klimatförändringen!!! Men visst, någon faktor beror det på att åskvädrena blivit sällsyntare och mildare till sin karaktär, åtminstone i Finland. Kanske det är Woke-folk och andra snowflakes som förbjudit det att åska så mycket, då de tycker det är kränkande då det åskar? Haha.

Nu tycker väl någon journalist att jag är "klimatförnekare" då jag skriver detta.

Detta ovanstående datum var en helt och solig söndag. Jag och en annan kompis skulle till en tredje kompis till Ingå till hans den dagen. Det var egentligen meningen att vi sku fara dit redan på lördagen, men "Ingåkompisen" ringde och förklarade för mig att nu är det så, att det är "Ingå-dagen" idag, och han vill fara ut till kyrkbyn och sii på program etc. Så vi kom överens om morgondagen, dvs söndagen. Men det passade bra det också. Det var lika soligt och hett även den dagen, som en stor del av sommaren 1994 var efter juni.

Så på söndagen fick jag skjuts till Ingå landsbygd av farsan, där kompisen som jag och andra kompisen skulle fara till bodde med familj. Jag kom in i köket med de två kompisarna 13-tiden, det är min nästa minnesbild, där kompisens morsa satt och pratade med någon bekant tant som var där på visit. Hon hälsade och jag hälsade. Så sade hon att ni får vetni höra på så myki musik ni vill nu, för blaablaabla.. minns inte vad hon sade, men kompisen hade hotat att vi ska lyssna fullt på musik hans (och mina) föräldrar inte alls förstod sig på.

Så ville de två andra kompisarna fara och simma. Landkrabba som jag är så hoppade jag inte sedan i plurret, men jag kom gärna med för att njuta av strandvädret och så. Det var en riktigt aito kunnon suomalainen suvi. En strålande sommardag. En så fin sommardag som det bara kan bli i Norden. Med andra ord en sådan dag, som det nuförtiden inte är pk att njuta av, enligt dagens ny-moralister.

Vi cyklade förbi en kyrka, som ser mera ut som typ en engelsk kyrka än finsk. Den är röd etc. Jag och ena kompisen visade fuck mot kyrkan då vi cyklade förbi den. (Jag och ena kompisen fick låna överlopss cyklar som fanns i hushållet)

Efter kanske 20-25 minuters cykeltur så kom vi fram till simstranden. Denna sjö är ganska gömd i skogen, så bara nästan lokala hittar dit. Det var ingen egentlig sandstrand heller vad jag kan minnas, men ändå en mysig plats. Egentligen mysigare än helt allmänna simstränder med massor av folk. De enda andra som var där, och var där redan innan vi kom, var några lokala gossar som var lite yngre än oss. Den ena gick i Karis högis och skulle börja nian i höst.

Vi hade mankka med och hörde på Sepultura där bla. Samt Paradise Lost. Både Sepulturas nyaste och PAradise losts nyaste hörde vi på där. Sedan hörde vi på en Black-metal demo jag hade beställt med posten och fått några dar innan i postlådan. Jåå, så hörde vi faktiskt också på Arise. För jag minns att vi hörde på sista låten på den skivan, då jag har en klar minnesbild att kompisen står i vattnet, med vatten till knäna ungefär, ser ivrig ut och viftar med ena nävan i takt med musiken och ropar fullt i takt med Max Cavalera: INFECTED VOICE!!

Då låten "Propaganda" av Sepultura kom igång så satt kompisen båda händerna som en kupa kring munnen, så det skulle eka, och sjöng med: "Why don't you get a life and grow up Why don't you realize that you're fucked up Why criticize what you don't understand Why change my words, you're so afraid You think you have the right to put me down Propaganda hides your scum Face to face you don't have a word to say You got in my way, now you'll have to pay Don't, don't believe what you see Don't, don't believe what you read No I know my ways, I'm here to stay I didn't start all this yesterday I'll prove you wrong all the way Life teaches me you're always alone"

Denna text passar bra hurdan hysteri och närapå förföljelse det var av ovaccinerade för några åt sedan. "You think you have the right to put me down, Propaganda hides your scum". Hela texten passar bra och är väldigt igenkännande för de som gnällde på de ovaccinerade för några år sedan.

Sedan hade vi en notski på gång där också. Han som skulle börja i nian stod framför notskin och visade "pirutecken" med båda händerna och sade attNu ska vi ha spiritism!! (han skämtade, alltså-som grabbar i den åldern ofta gör. f.ö. så "spiritism"? Då solen skiner, lol. Skulle han ha ha haft en utesittning vid en forngrav mitt inne i en djup skog hela natten, som enda person, skulle han förmodligen ha skitit på sig av bara tanken, lol. Enligt ockult tradition så ska solen ha gått ner innan man sysslar med liknande saker. Nåväl, som sagt så skämtade han friskt, som grabbar i den åldern gör.

Det var bra sedan hösten 1994 då vi hade otaliga "metal-kvällar" hemma hos mitt på fredagskvällar. Vi lyssnade alltså på en hel del bra musik under otaliga fredagskvällar tillsammans. Kompisen tänkte att Immortal är så bra så han tog en tekopp och höll i den med ena handen, satte andra handen som en kupa runt koppen, förde munnen mot koppen och sjöng in i den: UNSILENT STORMS IN THE NORTH ABYSS!! Så det bara ekade och lät nästan autentiskt med sångaren!

Jag har en minnesbild av att vi hörde och såg ett propellerplan som flög förbi där vi var vid stranden. Det var så nog, ja. Jag minns att vi blev lite nojiga då vi hade notski där, fast det var skogsbrandsvarning och förbjudet att elda. Just då vi hörde och såg planet som flög förbi. Att gobben i flygplanet skulle säga åt virkavalta typ.

Sedan då vi cyklade tillbaka så hände det kanske något åt en postlåda vid sandvägen. Men jag skriver inte mera om det något. Kanske såg jag, kanske inte, vad som hände, men jag säger inte desto mera.

Sedan cyklade vi hem (alltså kompisens hem) via en genväg, så vi hamnade att bära cyklarna genom skogen. Men det var kul. Vi pausade vid några forngravar faktiskt.

Så då vi var utanför kompisens familjs hus så började en såndän rödsvart humla jaga ena kompisen mittiallt. Han slog efter den med hand-duken så den blev ännu argare och börja attackera allt och alla där. Bla så störtdök den fullt flygande rakt på min nästipp och bet sig fast i den. Jag visste knappt ordet av så var den fast, surrandes vid min nästipp. Jag halvsprang bakåt och halvropade: Uöööööuu!! Och till sist hade jag sinnesnärvaro att slå bort humlan med flata handen. Den stack alltså inte, den bet. För jag kände det. En humla har stuckit mig engång då jag som liten dumt nog tog tag i en flygande humla, och det tog ganska ont det. Men detta tog inte egentligen ont alls, utan knep till litet bara. Dessutom var det ett pyttelitet riv i huden i nästippen av humlan märkte jag sedan.

Så kom kompisens farsa. Han hade varit och svetsat, sågat eller något, och hade öronskydd och skyddsglasögon på sig och frågade sedan vad som händer. Kompisen sade att dendär humlan har fel i huvu och pekade mot den då den flög omkring oss alla där.

Sedan gick vi därifrån alla utom kompisens farsa. Han sade att humlan sedan hade börjat angripa honom.

Nåja, tur att man blev "manglad" av en humla. Och inte av en 100 kilos engelsk skinhead/fotbolls-huligan då man skymfat fotislaget som han supportar, lol. Skulle kunna tänka sig att det sku vara samma mentalitet där. Liksom flyga rakt på bara, utan att tänka desto mera. Det påminner mig om en incident samma sommar. Jag sov ibland med mitt fönster uppe, då det var så hett då. En morgon, just efter jag vaknat, hörde jag ett ljud som ur en geting utifrån. Jag tänkte "Inte geting. Inte in." Och det VAR en geting. Och den KOM in. Den kom ända till min säng och jag slog den med dynan och schasade ut den. Fast engång så fångade jag en geting som kommit in med en tidning och glas och släppte ut den sedan då jag fört den på utsidan. Det var förmodligen inbillning, men jag kände som om att getingen skulle ha vart tacksam mot mig, då jag lät den flyga iväg. Den flög snett upp mot skyn och verkade vara lycklig av sin frihet. Inte ska man döda getingar i onödan.

Så bjöds det på god mat i köket, vi satt och åt tillsammans med kompisens föräldrar. God hemlagad mat med smörgås och saft på. Vi pratade med kompisens farsa bla om Ryssland och Zhirinovski. Jåå, Zhirinovski var ett allmänt samtalsämne i Finland då.

Sedan for vi upp till kompisens rum och snackade där en god stund, samt lyssnade på musik och pratade om Radiomafia. Då det närmade sig kväll så for jag och dessa två kompisar samt kompisens brorsa invid järnvägs-spåret, kanske 3-4 meter ifrån, och ställde till med notski. Vi byggde först ett "bras-ställe" med gamla gråa tegelstenar och så grillade vi lite korv där och åt invid järnvägsspåret. Då det for ett passagerartåg till Helsingfors så satt vi där och åt korv, utom kompisens brorsa, som stod mot vagnarna som rullade förbi, och visa fuck.

Sedan så kom det kol av notskin och ena kompisen ritade, helt på läppa bara, ett hakkors med en kolbit, på en av tegelstenarna. Så kom kompisens farsa gående. Han frågade något. Så såg han mot tegelstenarna och frågade lugnt: Jaha, å vem har rita hakkors här? Andra kompisen pekade bara på ena kompisen och flinade till bara. Inte sa sedan hans farsa nåt annat.

Jag tycker nog att man ska få rita urgamla symboler bäst man vill. Det behöver ingalunda ha någon politisk betydelse alls. Och fast det sku ha så bryr jag mig helt fan i vad folk ritar. Jag är ingen moral-petter och tiukkapipo. Om en brud är moralisk/tiukkapipo etc. så heter det i folkligt språk i Finland "hiekkapillu". Och det är inte något chauvinistiskt, för en massa brudar som jag märkt genom årtiondens lopp, kallar andra brudar till det.

Det är bara den jag tänker och är. Jag förmår inte att spela teater och låtsas att jag ska tänka som "alla andra". Jag är bara så ärlig som jag kan bli. Jag kan inte bli chockad och få moralpanik av sådana saker. Jag bara rycker på axlarna och tänker "big deal".

Om någon symbol skulle associeras till våld, så borde det ju vara det kristna korset, då vi vet hur kyrkan har härjat med oliktänkare och hela folk som varit motvilliga till att låta sig döpas, samt alla deras "heliga" krig etc.. men visst, det gäller inte bara det kristna korset...hur många symboler som helst skulle kunna orsaka negativa känslor om man börjat tänka. Men varför ska man vara så känslig för allt?

Och nej, kompisen som ritade hakkorset var inte "nazi". Utan han ritade det helt på läppä, som sagt. Ingen av oss var ett skvatt intresserade av politik.

Vad hände sedan den dagen, som nu hade hunnit gå mot kväll? Jo, kompisens farsa erbjöd oss att komma att ta en provtur med hans gamla sportbil. Minns inte om det var typ en Pontiac eller något, men någon lite äldre sportbil var det fråga om. Kanske från typ 1971 eller något. Vi åkade lite där längs med asfaltsvägen där någonstans i Inga käpphelvete. Jag satt i framsätet. Sedan vände vi och kompisens farsa pekade ner mot ett litet vattendrag/kärr nere vid skogen ett stycker från vägkanten, var det växte näckrosor i och kommenterade näckrosorna lite på humor. "Väldigt ovanliga näckrosor! Sådana har man aldrig sett förut"

Så minns jag att ena kompisen ringde efter hans förälder, och jag ringde till farsan sedan att han sku komma och hämta mig från Ingå. Så minns jag faktiskt inte mera av den dagen. Men det var en strålande sommardag i sommarens "hjärta" och tryggt back in 1994 då jag bara var 17 och allt skulle ha kunnat hända då ännu. Skulle jag få trycka på en resume-knapp så skulle jag trycka mig till dessa tider och börja om där med den vetskap jag nu har! Man förstod dock inte hur bra man hade det, utan hade sina tonåriga nojjor då också såklart, men det är ok som 17. På ett sätt är det som att eld alltid flödat i mitt blodomlopp dock. Alltså på ett positivt sätt. Just det där att jag aldrig varit någon konformist etc har jag inte fått hemifrån iaf. Kanske är det lite mera Loke i mig än hos många andra eller något? Jag uttrycker mig nu självklart i metaforspråk. Har alltid haft helt andra intressen och livsfilosofi än resten av familjen etc.

Med det menar jag inte att jag inte skulle ha gjort misstag i livet. Jag har. Vilket har fått konsekvenser i och med avbrutna studier, och till följd av det en massa tillfälliga jobb etc. Som lett till att jag aldrig stadgat mig, fått barn eller någt dylikt. Nåväl, jag utbildade mig senare, och har papper på det. Bättre sent än aldrig! Men som sagt. "Som man sår får man skörda" Men dessa misstag började jag göra först efter 1994. 1994 skulle det ha kunnat hända vad som helst ännu. Detta liv skulle ha kunnat få en annan vändning. Så, med 1994 som "tukikohta" så skulle man ha kunnat gå till ett lyckat storanfall mot "oturen", så att säga.

Aldrig har jag dock kännt någon dragning till missbruk och att leva på socialen, sjunka in i bitterhets-degeneration eller nåt dylikt. Pois se minusta. Jag har alltid haft såpass mycket självrespekt ändå. Aldrig har jag tänkt ge somliga fördomsfulla personer "rätt". Kanske det beror på min "Loke-mentalitet".

En brud är förresten engångs skull intresserad av mig på det sättet, att hon blev först intresserad av mig och "uppvaktade" mig på alla tänkbara sätt. Ringde åt mig etc. Hon ska komma till mitt igen här på veckoslutet. Vi ska bla kocka. Jag tycker det är riktigt sexigt att veta att någon brud är förtjust i mig, och först blivit förtjust i mig. Det är smickrande och roligt. Brudar är så vana vid uppvaktande karar, så det kanske inte skulle kännas helt likadant för dom. Jag är lite förvånad dock. Hon är inte typ någon rockigare brud, som brukar vara de som kan bli intresserade av mig, utan en helt "vanlig" brud, som lyssnar på pop. Det var jag som var lite skeptisk först, för jag tänkte att vi är så annorlunda varandra, men vafan.. huvudsaken är att man trivs tillsammans och att det är en trevlig och sund kvinna man har att göra med. Mitt hår är längre än hennes. Kanske lite ironiskt, ha ha.

Många s.k. "metal-brudar" brukar dock vara väldigt egocentriska av sig, närmast narcissistiska. Det har jag märkt efter jag dejtat en hel del av dem. De gör ofta väldigt stort nummer med vad för band de diggar och vilka band de har sett live och vilka artister de känner eller har talat med. Och det är ett misstag att tro att inte de skulle vara ytliga av sig. De är det ofast. Dessutom har de den aspekten, att de inte bara diggar musiken, de blir även ofta kåta på artisterna. De är förvisso absolut normalt och endast biologiskt och det skulle vara orättvist att klandra dessa brudar för det, men det är en aspekt som helt saknas hos karar, och som man inte alls kan relatera till som kar. Det är två helt olika dimensioner. Ja, Om man nu inte som kar tänker på Joan Jett som ung eller något...där va r en brud, Joan Jett som ung, då hon spelade i The Runaways, som sku ha vart min drömbrud som 17. Och man sku ha blivit patetiskt förälskad i henne, hahaha.

Från sak till tredje. Nu angående terrorattentatet i Moskva, som antagligen ISIS faktiskt står bakom, så är det ironiskt att man i mainstream-media lite har vihjaillut att det kan vara en "false flag operation" av FSB. Och man spekulerar om attackerna mot höghus i Ryssland år 1999 var FSB som sprängde dessa hus, för att ha svepskäl att gå in i Tjetjenien igen, skyllandes på tjetjenska separatister. Jag är personligen nästan säker på att det var ISIS som stod bakom detta färska terrordåd, även om jag inte kan veta eventuell att FSB kanske visste på förhand etc. Det kan man inte veta. Likaså med höghus-sprängningarna 1999. Kanske var det tjetjenska separatister. Kanske var det FSB. Jag vet inte. Minns dock att åtminstone Helsingin Sanomat var skeptiska till att det skulle ha kunnat vara FSB 1999, men nu har skutan vänt av någon anledning, för hesari ska ha spekulerat vilt nyligen om det var FSB som stod bakom 1999-attackerna. Allt handlar bara om politik, dagstidningarna är inte minsann neutrala politiskt. Ot, men i husis stod det oktober 1999 minns jag angående Tjetjenien, att Ryssland har planerat att att upprätta en "sanitetskordong" runt tjetjenien. Det associerade jag som att trä en kondom över Tjetjenien, haha.

Det lustiga i kråksången är, att nu kan man nog spekulera utan att kalla det för "konspirationsteorier" vilket det onekligen är, men om man spekulerar på liknande sätt om Estonia eller 9/11 eller några andra saker som hänt och händer i väst så är journalisterna framme ögonaböj och börjar förklara hur det bara är konspirationsteorier av putinister och nazister, och att det kan jämföras med att någon tror att jorden är platt etc. etc. Snacka om hyckleri. Vem som helst borde ju kunna se hur genomsknligt det är, men är den random västliga småborgar-konformist faktist så naiv, så han inte ser igenom hyckleriet och paradoxen? Jag behöver inte börja förklara här något annat. Den som förstår vad jag menar förstår, och den som inte så förstår inte och kanske inte heller vill förstå. Det är tabu att spekulera om någon konspiration kring 9/11 men det är inte tabu att spekulera om någon konspiration kring terrorattacken i Moskva nyligen. Det säger jag utan att försvara Rysslands politik i sig självt, men eftersom jag inte är på någons sida, utan endast en betraktare, så märker jag enkelt av detta hyckleri och paradoxala, motsägelsefulla tänkandet. Och jag är som sagt inte heller någon konformist.

Kom ihåg också vad jag skrivit tidigare. Ordet konspirationsteori tycks ha tappat sin ursprungliga mening och betyder enligt journalister och lärare "något som inte har hänt men som de som fallit offer för disinformation tror på" Medan man kunde förut friare spekulera kring olika saker och ting i historien, utan att journalisterna hoppade på en på riktigt likadant sätt som de senaste 20 åren, och som bara eskalerat. Alla konspirationsteorier är inte sanna, men det finns hur mycket som helst äkta konspirationer i historien, och konspirationsteorier som visat sig vara sanna. Och man måste få spekulera utan att en svettig fanatisk journalist ska komma och lägga näsan i blöt och förklara hur fel folket har.

Till sist så tänker jag, utan att någonsin själv ha varit där, eller funnit intresse att någonsin ta mig dit, kritisera den sk. Finncon-mässan. Det är en scifi och fantasy mässa som anordnas årligen. Och där besökarna klär ut sig till Tomtar och troll, feér, aliens, trollkarlar, älvor, prinsessor etc. etc. Förmodligen är de alla på riktigt vulgärskeptiker av den populärvetenskaps-troende "I fucking LOVE science!!!1!!" falangen, och går omkring och tror på att denna fysiska verklighet är den ända möjliga, och bara det som kan upplevas med sinnen är sant ect, samt är vulgärskeptiker då det kommer till tex. varelser som troll inom folktron, helt ovetandes om att dessa väsen bara är ett metaforiskt begrepp för lägre stående "överjordiska" (eller, i detta fall, snarare underjordiska) entiteter, både inom och utom oss. Enligt ockult tradition iaf. För de har inget intresse att utforska sådant på riktigt. För dom är allt bara fantasy. Sorry, men jag tycker det är något paradoxalt. De får visst spöka ut sig till troll etc. men det har absolut ingen djupare innebörd, utan förefaller för mig att vara någon form av fetishism. Visst, säkert finns det folk som kan bli kåta av att spöka ut sig till muminpappan och lilla My i sovrummet. Men det bör ses för vad det på riktigt är, fetishism. Det är min åsikt iaf. Tack för ordet och godnatt.

En sak till. Vittu Sentenced är mestadels ett skitband. Alla skivor efter North from Here är skit, samt skivan innan North from Here är mindre skit, men rätt långtråkig typisk i början av 90-tals mass-death metal utan några överraskningar...men North from Here är en KANONbra skiva!! Teknisk deathmetal utan typisk deathmetal-sång.. den skivan om något är ett mästerverk.. men nej, folk ska tycka att Sentenced efter det är bra, fast det är långtråkig skit mainstream-metal som är usel och inte alls någe bra. Man kan riktigt se framför sig någo hevarflickor från 00-talet som alrig hört den skivan, men diggar annars Sentenced. Och Children of Bodom. Och HIM. Annat var det då jag var ung.

Nu tack för mitt ord!

ps. Dagen efter 3.7.1994, på en måndag alltså, var en lika het och solig dag. Jag promenerade till postkontoret efter ett paket från Spinefarm records, som jag beställt på postorder, innehållandes nyaste Darkthrone och Immortal på LP samt en Mayhem cd, "Live in Leipzig" innehållandes bla detta citat av Mayhems förre (svenske) vokalist "Dead" "Jag är inte en människa, Dethär är bara en dröm. Och snart vaknar jag. Det var för kallt och blodet levrades hela tiden" För en 17-åring var ju detta "coolt" haha. Och desto coolare kände jag mig, då jag gick till och från postkontoret med min Beherit- t skjorta. Jag var en muka "cool" wannabe, hahahaha! ps. 2. Jag har ännu kvar denna Beherit-skjorta, och brukar ha den på mig ibland på sommaren, främst för att det är 1994-nostalgi, och jag brukar ibland leka att det är 1994 fortfarande. Man trodde det var så simpelt. Man hade vissa kläder och lyssnade på viss musik så var man automatiskt "cool". Nu ger jag fan i någon coolhet givetvis. Men musiken är ännu bra. ps3. Kanske livet faktiskt är som en dröm? Kanske vi lever i en illusion? Så det är inte taget helt ur det blå.

Om Palmemordet

Jag har nu igen efter en flera års paus läs och sett på många Youtube-clip om Palmemordet. Det är intressant men det är så många detaljer och vittnesmål så man blir helt yr av det. Jag tror personligen att det var en klick inom Säpo som mördade honom, möjligtvis uppbackat av CIA. En annan möjlighet är att det var CIA som genomförde hela aktionen. Den möjligheten bör man också ta i beaktande. En "Ensam galning" var det nog inte. Hur i fridens dagar skulle en ensam galning kunna veta att Palme skulle komma just där vid korsningen av Sveavägen och Tunnelgatan? Och hur fan skulle han ha haft en specialkula, som går igenom skottsäkra västar just då? Nej, det är nog så, att det är fråga om en konspiration. Fortfarande finns det dom som tror att det var Christer Pettersson, lol.

"Ensamma galningar" brukar förresten bli fast fort. "Ensamma galningar" tenderar att vara egocentriska och narcissistiska av sig också, och sedan gå omkring och skryta med vad dom gjort. Mycket annat motsätter också teorin om att det skulle ha rört sig om en "ensam galning"

Några exempel på det är Walkie-talkie männen som man har sett både innan och efter mordet. Walkie-talkie männen rörde sig bla vid tunnelbane-stationen som makarna Palme gick till då de tog Tunnelbanan till Bion, samt vid Tunnelgatan en halv timme innan dådet om jag minns rätt. Även någon minut efter så har vittnen oberoende av varandra sett Walkie-talkie män. Om jag minns rätt så en som med raska steg gick söderut från mordplatsen, samt någon taxichaufför hade vad jag minns mig ha läst en Walkie-talkie man som sprang bortåt typ en minut efter mordet. Minns inte hur nära själva mordplatsen det var.

Varför det inte var Christer Pettersson förstår vem som helst som nu bara lite tänker efter. Christer Petterssons fysik var inte den bästa, då han var missbrukare. Så han skulle inte ha kunnat sådär hastigt och lustigt och vigt försvinna ifrån mordplatsen. Om det nu var mördaren som sprang uppför trapporna, så blir vem som helst andfådd av den språngrutten. Det kan vara att det var ett vittne som blev rädd och sprang uppför trapporna, och mördaren for någon annanstans. Det vet man inte. Kanske det var den sk Skandiamannen som sprang uppför trapporna? Men inte var han heller mördaren. Det är jag bombsäker på.

Ett vittne såg mördaren springa förbi honom (Alternativt det rädda vittnet. (En naturlig reaktion om någon skjuter i närheten) som sprang uppför trapporna. Han kände till Christer Pettersson från förut och var helt säker på att det inte var han.

Att Lisbet Palme pekade ut CP betyder ingenting. Det finns två alternativ: Antingen så påminde Pettersson om mördaren och hon var personligen säker på att det var han (fast så inte ju var fallet) eller så visste hon att det inte var Pettersson, men ville ändå sätta dit honom, för att hon hade något att dölja, och att sanningen skulle ha varit obehagligare för henne, så hon ville sätta dit en oskyldig man. Jag säger inte att så behöver vara fallet, men det kan inte uteslutas. Dessutom pekade hon ut honom några år efter, och minnet kan svika. Det har hänt många gånger i historien att man pekar ut oskyldiga män, men som man är säkra på att det var personen man såg. Minnet och psyket fungerar nödvändigtvis inte så svartvitt alla gånger heller.

Varför skulle CP ha mördat Palme förresten? Det frågade han ju själv i förhören med honom också att "Varför skulle jag ha gjort det?" CP röstade ju på sossarna och tyckte om Palme. Så han hade inget motiv att mörda honom.

Och alla dessa Walkie-talkie män? Som många poliser och liknande har varit som journalister brukar vara, och avfärdat dessa iaktagelser som "inbillning" och att "Hjärnan vill hitta mönster, och därför sätter man ihop två skilda händelser" och liknande journalist och skeptikers förklaringar. Förklaringar som bla YLE och liknande instanser brukar föredra.

Dessutom sade Lisbet under de första förhören att mördaren hade en "ljus blick" vilket knappast kan stämma in på Christer Pettersson, då han ju var brunögd. Tvärtom, då CP blev arg så sade folk som kände honom att han fick en mycket mörk, nästan svart, blick.

CP var en sådan personlighet, att han inte kallt skulle ha mördat någon sådär bara och sedan nätt slunkit iväg utan att säga något. Nej, skulle han ha hatat Palme så skulle han ha ropat vid mordplatsen: SATAN JÄVLAR!! *PANG! PANG! PANG!* NU ÄR DIN SISTA STUND KOMMEN!!! *PANG! PANG! PANG! tömt hela magasinet i honom.

Efter Petterssons död så har man hittat vad han hade skrivit i sina anteckningar då han var häktad, om jag minns rätt. Han hade skrivit att han kan förlåta Lisbet om hon verkligen tror att det är han som mördat Olof, men om hon inte tror det på riktigt, så har han svårare att förlåta henne. Och han ska ha gråtit då han hörde om att Palme har mördats, känslomänniska som CP var.

Jag läste 2004 en bok som en polis hade skrivit om Palmemordet. Minns inte titeln på boken eller författarens namn, men den författaren var precis som en mainstream-media journalist. För det första skrev han typ att Jåååå, det var Christer Pettersson! Samt att han avfärdade alla iaktagelser om Walkie-Talkie män som "inbillning". Precis som man sku kunna tänka sig att typ en YLE-journalist skulle ha gjort! Och allt annat är bara "konspirationsteorier" som journalister nuförtiden sätter likhetstecken med att det inte är sant, fast ordet "konspirationsteori" hade en annan innebörd förrivärlden. Åtminstone var ordet inte automatiskt i likhetstecken med "inte sant" som nutidens journalister vill vrida det till.

Jag vet inte om detta stämmer, men för länge sedan läste jag, att det var radiotystnad i alla polisbilar i hela Stockholm city den kvällen. Jag säger varken bu eller bä om det, det är bara något jag läste för 20 år sedan och minns inga detaljer. Jag läste det visserligen ur en kommunistisk källa. Och jag vet inte varifrån dom hade fått en sådan information. Sedan läste jag också vid samma tider att någon hade sett hur en polisbil hade någon halvtimme innan mordet vänt in i tunnelgatan och två underliga män hade hoppat ur där från polisbilen.

Alla detaljer behöver ju inte automatiskt stämma, och folk kan komma med lögner samt det kan vara fråga om missförstånd. Men man vet aldrig. Att det var någon form av konspiration är jag däremot bombsäker på. Och jag tror att det antingen var Säpo eller CIA eller båda två som konspirerade tillsammans. Kanske de ville sätta dit Pettersson just därför. För att de ville dölja hur det är på riktigt och att alla duktiga småborgare inte kanske skulle ha varit så lojala och trott på journalister och officiella sanningar sedan mera? Kanske det är så bla med Estonia och 9/11 också? Det tror jag iaf. Helt oavsett fast det är tabu och icke-pk nuförtiden att tro på något annat än den officiella sanningen. Samt att journalister och duktiga vanliga småborgare sku kalla en för "foliehatt". Visst finns det småborgare också som är mera openminded och toleranta, men jag talar om kutymen. Nuförtiden kör ju journalister samt de som tror på allt som står i Iltalehti också med det, att man är Putinist om man inte tror på den officiella sanningen. Och för all del, Ryssland kan säkert utnyttja situationen nuförtiden, det vore naivt att tro något annat, men det ena utesluter verkligen inte det andra. Att "splittra och härska" är också journalister och makthavare i väst bra på. Tänk bara på hur de demoniserade de ovaccinerade för några år sedan. Skulle Palmemordet ha skett idag, så skulle förmodligen de som trott på en konspiration ha bland journalister och makthavare blivit avfärdade som putinister och foliehattar. Och som vanligt, skulle en mängd helt vanliga knegare, som tror på allt som står i tidningarna, "journalisternas stormtrupper" ha trott på det också, och pöbelaktigt och aggressivt skrikit om hur "bara foliehattar tror på konspirationer" Som de blev pöbelaktigt agressiva också mot de ovaccinerade, uppviglade av journalister och somliga julkkisar.

Men Walkie-talkie männen hade så många vittnen oberoende av varandra sett, så det kan man inte avfärda som "inbillning" oavsett hur mycket än mainstream-journalister och poliser så skulle önska.

Jag tror på teorin att Palme hade något hemligt att uträtta den kvällen och att han hade avtalat någon form av litet möte i Tunnelgatan. Det finns en del saker som tyder på det, men jag lämnar bort detaljer så jag inte rippar av författare vars böcker jag läst. Kanske det var de han skulle ha detta hemliga möte med som mördade honom? Kanske var det så, att klicken som konspirerade mot honom fick nys om detta hemliga möte och beslöt att slå till då? Jag vet inte. Men hursomhelst så är det nog något som är ytterst besynnerligt hela detta med Palmemordet.

En detalj, som kan tyda på att ett hemligt möte med Palme (Som makarna Palme alltså skulle ha varit fullt medvetna om) var planerat, men att mördaren på impuls skjöt, kan vara det, att det var två kvinnor i 20-årsåldern som hade gått på gatan (minns inte vilken gata, men någonstans i närheten rimligtvis) typ vid samma tidpunkt som mordet skedde, eller lite efter. Det kom mittiallt 3 karar springandes ur någon trappuppgång, 2 långa och en kort. Dom kom springandes snett mot dom. Dom blev rädda, för dom trodde att dom skulle bli överfallna av dessa män. Men dom sprang förbi och mot en svart bil som de sedan försvann med. Under tiden medan dom sprang förbi kvinnorna så sade den korte såhär: Han skulle ju för fan inte skjuta honom! Jag tror att det kan ha vart Walkie-Talkie män.

Så var det två finskor som gick vid hörnet av Tunnelgatan och Sveavägen en kort stund innan mordet. Ena finskan tyckte att hon kände igen en man som stod där. Som finne. Så hon frågade på finska vad klockan är. Han svarade inte utan såg bara butter ut. Han bar Walkie-talkie. Mittiallt plingade det till i Walkie talkien och en röst sade: Nu kommer dom! Varvid mannen svarade: Jag är igenkänd. Vad ska jag göra?Varvid rösten hade svarat: Skit i det. Gör det du ska! sedan gick dessa finskor och hörde sedan skott efter en liten stund. Kan det ha varit en finsk som samarbetade med Säpo eller CIA? Eller så kanske finskorna misttog honom som finsk? Men varför sade han då att han är igekänd?

Både kvinnorna som såg de tre männen och finskorna lär ska stå 100% bakom vad som sagt fortfarande. Men polisen har aldrig tagit dom på allvar. Varför? Det finns ju en liten möjlighet att det är mytomaner det är fråga om. Men åtminstone någondera av dessa kvinno"par" oberoende av varandra hade nog rätt. Inte är ju alla mytomaner heller. Eller var denne finne, om han nu var det, ute på helt andra brotssliga ärenden, men var där av en slump? Det finns ju även en sådan möjlighet. Saker och ting tycks dras samman till varandra. Liknande människor och händelser har en tendens att dras samman, till synes av en slump. Men jag spekulerar om det är någon okänd naturlag som gör att det ofta blir så?

Nuförtiden så är ju Skandiamannen han som officiellt är skyldig. Bullshit. Han passar bara bra in i bilden som en loser och ensam galning, så därför satt de dit honom efter hans död. Det är precis som om att de ännu skulle vilja dölja något. Nuförtiden säger väl mainstream-journalisterna och de som tror på allt som står i Iltalehti: Jåååå, det var Skandiamannen! Tror du annorlunda? Då är du nog putinist, du är nog en foliehatt. Tror du också att jorden är platt? Tror du också på att månen är gjord av ost? Journalistlogik, ni vet.

Jag tror nog att det skulle vara en wake-up call för de flesta, om sanningen om Palmemordet skulle komma fram. Kanske det inte alltid är en så god idé att blint lita på myndigheter och journalister? Därför vill myndigheter och journalister nu få oss att tro att det var Skandiamannen, som de ville sätta dit Pettersson i tiderna.

Hahah, jag har en idé på en bra meme. Det skulle vara att någon har avslöjat någonting stort och kommer med bevis och vill tala åt folket. Under tiden som en journalist försöker täppa till hans mun med handen och ser nervös ut och kallsvetten rinner, medan denne journalist sku ropa: Nej, lyssna inte på honom! Lyssna inte på honom! Han är förvirrad! Han är foliehatt! Han är putinist!

Jag minns då jag första gången hörde att Palme har mördats. Det var lördags-förmiddag och jag var i närbutiken med farsan. Morsan hade lördagstur på jobbet. Granntanten stod vid kassan och pratade med butikstanten. Så då vi kom fram till kassan, jag och farsan, så stod granntanten där ännu och pratade med butikstanten. Hon vände sig sedan om mot farsan då vi kom och sade ordagrant: Vetdu att Olof Palme har blivit mördad? Farsan blev lite häpen och sade att vi ska gå hem och sätta på radion. (på den tiden var det testbild i tv:n efter barnprogrammena som visades på lördag och söndagsmornarna) Jag minns inte vad jag hörde i radion eller om jag hörde på den. Däremot så såg vi hela familjen på nyheterna på kvällen och det minns jag bra.

Det om det. En sådant inlägg denna gång.

Vore intressant att höra eller läsa om det är någon som har haft sanndrömmar om Palmemordet innan det hände? Som fallet var med Estonia iaf.

Hehe, det skulle inte förvåna mig om CIA och Säpo kommer att läsa dett inlägg också! Men jag är bara en vanlig knegare, så jag utgör knappast någon fara för dylika instanser. Dom har säkert någon sorts automatik som gör att vartenda ett blogginlägg där man nämner "CIA" eller "Säpo" automatiskt kopplas till dom. Men skit i det. Ha en bra dag bara!

Då jag missade Derrick 12.3.-1994

Jag ska nu berätta om en sak. Och den saken är den, att jag 12.3-1994 var hos en kompis och spelade Commodore-64 spel. Det var en mulen typisk småköldig mars- lördag. Jag hade lånat några av mina gamla Commodore spel åt honom och han i sin tur lånade några Commodore spel åt mig, men som var hans morsas gobbes spel. Hela Commodore-64:an som var där tillfälligt var han bodde hos sin morsa, var hans morsas gobbes. En såndän Klas.

Så for jag hem ganska tidigt. Kanske 14 från hans. Och inte var det något mer med det egentligen just då. Hann inte spela dessa spel som jag lånade.

Under kvällen kom Derrick på TV och jag såg på Derrick. Hade sett på Kummeli tidigare under dagen, det var roligt och komiskt. Just medan jag ser på Derrick så ringer telefonen och det är åt mig. Kompisen är på linjen och låter frustrerad och säger att han han måste komma och hämta tillbaka spelen, då han hade lånat Klas spel åt mig utan lov. Om jag kan komma upp till Ekenäsvägen för att möta honom med cykeln då han kommer. Jag sade först att kan det inte vänta? Då skrek han frustrerat i telefon, men vittu perkele, nä!! Jag undrade vad i fridens dagar detta nu är frågan om? Så kommer hans morsa i telefon direkt efter och säger med lugn röst att kan du komma upp till Ekenäsvägen snart och möta denna kompis, så är saken ur världen? Jag lät mig övertalas av hans morsa och sade att okej då! (Fast jag fan missade Derrick)

Nu i efterhand harmar det. Inte hade jag någon som helst skyldighet att fara upp till Ekenäsvägen och missa Derrick bara för den sakens skull! Men jag lät mig övertalas av morsan hans. Det var helt dabbot egentligen. Jag for upp till Ekenäsvägen och det var så, att han fick direktiv hemifrån att omedelbart hämta spelena av mig som han hade lånat utan lov, och som var denna Klas spel. Jag minns att vi pratade där uppe en stund och en bil kom förbi och en som var lite äldre än mig, och som jag hade ropat "Fläskbobo" åt i lågis, sedan jagade mig runt hela skolgården på en rast, satt inne i baksätet och glodde på mig då han for förbi en av bilarna som kom på Ekenäsvägen då jag talade med denne kompis.

Kompisen berättade att hans morsa hade sagt att så kommer du genast hem då du hämtat spelena! Så hade han sagt åt sin morsa: Jåå, om ja int tar itsemurha! Så hade hans morsa sagt att sådär säger man int här hemma! Frid över hans minne förresten. Han gick bort i somras. Vet faktiskt inte orsaken heller, men hade inte just någon kontakt med honom mera. Men överraskande var det. Jag körde förbi hans i somras och där stod han ute på mattbalkongen och rökte. Vet ej om han såg men jag moinade åt honom. För sista gången, något som jag inte hade det minsta aning eller varsel om. Han var förvisso helt uppgiven de sista gångerna vi talades vid per telefon. Jag försökte vara rolig ovh berättade komiska saker för att muntra upp honom men det varkade som om han sku ha "gett upp". Svårt att beskriva liksom. Jag skickade även några gamla humoristiska foton från 1994 per telefon.

Hehe, jag minns att han kallade Commodore för CommoDåre. Då 1994.

Jag drömde annars häromnatten att jag var i Stockholm och rörde mig någonstans i någon gata där mitt på natten. Det var nästan så mörkt så man knappt kunde se handen framför sig. Mittiallt hör jag en vresig röst. Och så är det Christer Pettersson som kommer emot mig och förklarar något. Han var livs levande i drömmen. Samma vresiga typ, som inte tog någon skit, som han ju var. Det var ganska överraskande dröm, att helt mittiallt drömma om Christer Pettersson. Jag sörjde faktiskt Christer Pettersson. Aldrig sörjt någon icke-anhörig annars, men honom sörjde jag. Systemet försökte sätta dit en oskyldig man. Det borde ju bli skandal.

Inatt drömde jag annars något om kondomer. :p Har inte drömt om kondomer såvitt jag minns på 31 år. För 1993 drömde jag att det var liksom en tecknad film av Kronblom. Och Kronblom var med händerna i fickorna och hade sitt gemytliga kisande leende på sig och frågade Malin: Har vi några kondomer? Och Malin böjde sig ner och sökte i någon hylla och svarade: Jo, jag söker just Kronblom frågade liksom med utdragen röst: Har vi några kondoooomer?

Haha! Det var någon jappe på Lunarstorm i tiderna, som hade "Kondom" som sitt nick. Och så en brud som kallade sig för "Lyssa" och hon såg helt manisk ut. Lyssa är raseriets och vansinnets gudinna i den grekiska mytologin och hon såg manisk ut utan att spela teater!

Jag tror nog jag vet varför jag drömde om kondomer förra natten. Det var säkert för att jag lyssnade på Youtube på en tokrolig punklåt vid namn "Runka med kondom".

På tal om Svenska Yle och deras dille på konspirationsteorier etc. Bara en stilla undran: Är det inte ganska naturligt att känna skepticism och misstro mot rika miljärdärer med makt? Är det inte sunt och naturligt att känna misstro mot Klaus Shwab, Bill Gates etc? Yle tycks då inte göra det. Men de kan nog ojja och voijja sig över "vita straighta män" De kan ojja och vojja sig över hårt arbetande vita straighta män, de kan ojja och vojja sig över mig och dig, vanliga donare. Men ve den som vågar kritsera eller vara misstrogen mot miljärderer som Bill Gates. Då är man "konspirationsteoretiker" enligt Yle! It makes no sense. Men visst, kör på Yle. Eran skenhelighet bara skiner som solen på himlafästet.

Då de nu gnäller om konspirationsteorien vid namn "patriarkat" så varför synar de då inte tex. Bill Gates i sömmarna? Varför synar de inte män med mycket stor makt och miljardärer i sömmarna? Svaret är för att de har makt, och de vågar inte, ironiskt nog, granska vita män med makt på riktigt. Eller så när de en naiv tro på att de är någon sorts rättfärdighetens stora män. Alltså figurer som Klaus Shwab etc. N¨väl, Donald Trump älskar de ju att hata, för all del. Han ärverkligen inte bra han heller, men inte pga något journalistiska moraltants-skäl, men han är absolut ingen frälsare av USa. Dendär Kennedy sku va allra bäst om han sku bli president. Andra personer som journalister älskar att hata och att "syna i sömmarna" är ju för all del också Elon Musk. Men han är iaf inte för censur. Så därför hatar de honom. Han är inte för Woke-ideal, totalitarism och censur.

Deras juttun om "konspirationsteorier" är taget helt ur kontext. De låser sig fast på detaljer och förstorar dessa detaljer, samt använder sig av "strawman" och "guilt by association" taktik. Men visst, journalister är lite som skådespelare. Deras jobb är att överdriva, dramatisera och gärna försöka göra skandal av något. Det borde finnas journalister som är objektiva istället.

Och så gör de sig ofta till martyrer om man kritiserar dem eller vad de skrivit. Jag skickade för 3 år sedan till svenska Yle en vänlig förfrågan angående en artikel. Jag var milt ironisk, men höll en vänlig ton. Tanten som svarade mig var mycket kylig och ovänlig av sig. Jag var vänlig och önskade henne sedan en god fortsättning på våren. Det önskade hon inte mig tillbaka. Hon förblev tyst. Jaja, där ser man.

Jonas Jungar iaf skrev ett sakligt svar tillbaka i slutet av 2020, då jag skrev ett mail åt svenska yle. All ära åt honom för det, fast vi inte är av samma åsikt om saker och ting.

NÅVÄL. Moraltanter är moraltanter. Det kommer man inte ifrån.

Det verkar tom helt plötsligt att vara tabubelagt att vara kritisk mot Nato. Vart i fridens dagar är vi riktigt på väg? Och all kritik så avfärdas som "rysk desinformation" ungefär på samma sätt som kristna pratar om "falska profeter" vart är vi på väg?

Ps, jag är på ingens "sida" Varken på Rysslands eller Usa:s. Ryssland anföll Ukraina, visst. Och jag tycker man borde förhandla istället för att anfalla. Men jag är inte någon Putinist pga av det. Men oavsett hur jag försöker förklara så tycks journalister redan ha den fixa idÈn att man är det. Det räcker med att inte vaccinera sig mot Covid så tror deras paranoida hjärnor att man är putinist. De tror säkert att Putin skickar portföljer med rubler åt mig nu då jag skrivit detta också!

Nej, en asteroid eller supervulkan skulle lösa allt. "Det medicinen inte läker, läker elden" som de gamla Romarna sade. Folk skulle ju naturligtvis tycka det skulle vara något fruktansvärt och att man är "dum" om man skulle tycka detta vore något bra. Men det är bara naturen som har sin gång. Naturen skiter i om någon moralist gråter då.

Nåväl, lite kevennystä. Jag jobbade i Hangö 2019. Det var en brud på 29 som jag tyckte var snygg som skötte om kontorsarbete i samma byggnad som jag jobbade i. En gång augusti 2019 så gick jag föbi i gången mellan arbetsrum, där folk gjorde kontorsarbete, hade sina egna rum där. Så gick jag förbi ett rum var dörren var uppe. Det var dendä snygga 29-åringens rum. Där satt hon vid skrivborden framför datorn då jag gick förbi. Hon hade någon proteiinipatukka eller nåt dylikt, hela patukkan i munnen medan hon skrev på datorn. Hon hade antagligen just satt den i mun och höll den fast med sina tänder medan hon skrev på datorn. Sådär som man ibland kan göra. Mittiallt kom jag förbi och hon ser upp med proteiinipatukkan i munnen. Jag säger: Hej! Och hon svarar: ghei! Då hon inte kunde tala så bra med proteiinipatukkan i mun. Det såg komiskt ut och gav ett komiskt intryck. Det insåg nog också hon, för jag hörde hur hon började fnittra då jag gått förbi hennes rum. Hehe.

Vad gjorde jag lördagen den 9.3.1996? Jo, jag och två kompisar var ute och ta då. Vi satt på aseman. Det var ju annorlunda där då, mera som en "vuxenkrog" så att säga. Vi drack salmare och kossujuice bla. Det var "kympin illat" och man fick det för en kybä bara. Sedan gapskrattade vi och slog på bordet med nävan då vi tyckte det var så roligt vad vi talade om, så de gamla spuggena där började kytta mot vårt håll. Och en blond "täti" som jobbade där började också glo på oss från bardisken. Kaverin sade, så hon hörde det, "Ja tror att dendä tätin där vill kasta ut oss!" men inte gjorde hon det. Det var meininki. Jag var såpass i skicki ändå att jag senare på natten strök omkring i en närbelägen skogsdunge en stund med några andra kompisar, efter att jag kommit hem. Vi pratade om Mortiis minns jag.

Men 1994 var ändå bättre. Det var så i början då och det hade inte hunnit hända alltmöjligt skit. Det var inte iaf som en blandning av skräckfilm och svart komedi, som ens livs manuskript skulle se ut som senare än 1994 :p Fast det var långtråkigare i princip 1994 så var det ändå bättre. Men visst, bra stunder har det alltid funnits. Och man var ju trots allt väldigt ung ännu hela 90-talet.

Det om det, nu ska jag höra på Black Sabbath! Låten CHILDREN OF THE GRAVE passar åter igen in på denna tidsålder. Första gången då jag hörde låten, då den kom igång efter introt, så tyckte jag att gitarren lät som ett skumt och dunkelt propellerplan!

Då Tor jagade oss hösten 1988

Alltså det var på det lilla sättet att jag och en såndän Jan var, en mörk höstkväll, vid Kila lekis. Alltså vi for in på lekisområdet. Vi kastade lite papater där, och kastade dom över på andra sidan av staketet till vart lågis vaktmästare Tor bodde tillsammans med Värna. Vi tyckte att Tor var en gammal gobbe då, fast han fyllde 60 1989 minns jag, så han var 59. Men för oss ongar så var han en liten gammal gobbe med lippis och glasare. Eller han hade en såndän mera traditionell lippis, så det gav ett ännu gobbigare intryck.

Nå, vi kastade nu våra papater där och hade kul. Mittiallt så kommer Tor smygande i höstmörknet från deras gård. Han kommer liksom smygande emot oss och har en fast blick på oss och ser arg ut. Eller egentligen så såg han ut som en kuslig humanoid som kom smygande, då gatlyktorna och annat ljus liksom reflekterade i hans glasögonlinser. Vi sprang därifrån, sprang över staketet mot Borgkila och upp mot Ekenäsvägen där det var en telefonkiosk och karta förrivärlden och var det är flaggstänger kvar ännu. (Det var en liten kiosk där som låg öde flera år, den togs bort 1988 tror jag. Den kuskades till Snappertuna. Jag var där med fammo och åt glass 1981 iaf, så då var den ännu i bruk.)

Vi stod på den spottn en liten stund och tänkte inte så mycket på att Tor hade kommit. Mittiallt, så plötsligt som han kom emot oss på gården, så kom han uppåtgående mot oss på trottoaren, med samma gång och samma arga/kusliga-humanoid aktiga look på sig. Jag och Jan springer upp fullt på Kilavägens högra trottoar. Då vi är ett steg ifrån Tor, kanske 70 meter typ, kanske 10-20 meter innan Selcast, så ser vi neråt. Eller rättare sagt så ser jag neråt och rekognoserar terrängen. Jan märkte ingenting, men jag såg att Tor hade sett att Jan ämnade att gå neråt igen, och trodde säkert att jag också sku göra det. Så jag såg då Tor gömde sig bakom en buska för att vänta på oss då vi kommer ner igen. Jag ropade åt Jan att han står ju dit å bara väntar på att vi ska komma ner igen! Jan trodde inte på mig, men kom ändå med mig då vi tog en omväg ner till Kila tillbaka.

Sedan lite senare sade Värna åt oss att gräset här e snustorrt! Ni ställer snart till med eldsvåda med era bomber! Hon sade "bomber" faktiskt, haha! Int va de nu sedan så mycket annat.

En gång, mycket senare, så dök Tor upp ungefär likadant. Det var sommaren 2003 då jag och en kompis var ute på picknick ovanför var dom bodde, en liten bergig skogsglänta. Vi satt och åt skinksemla och drack lite mörkt tjeckiskt öl i solskenet. Mittiallt hörde jag ett väldigt sagta liksom *bum* som att någon stängde en dörr. Jag tänkte för mig själv att "Nu e de väl Tor som kommer hit" Och så kom han faktiskt inom några minuter. Man såg bara hur han smygande dök upp till vänster var vi satt. Man såg först bara hans hyvu där han kom gående (Då det ju är en kulla, så dolde terrängen) Och så hela han. Han sade bara: Ni städar väl efter er pojkar? Vi sade bara joo, joo, klart de. Han sade Bra! och for igen.

Alltså, vi hade varit där kanske 20-30 minuter vid det laget. Han kan möjligen ha sett oss komma, men varför kom han och kolla på oss såpass mycket senare? Eller hörde han våra röster och deras fönster var uppe och han kom därför för att se vilka vi var? Inte vet jag.

Han krocka engång 1984 med farsan med sin Moskwitch. Bara en plåtkrock men ändå. Så minns jag engång i skolan efter dessa tider då jag kom med andra ongar in från rasten, så var han utanför matsalen, kom gående. Han vände sig ner mot mig och frågade med en röst len som sammet: Har din pappa fått bilen från verkstan ren?

Det har hänt mycket på den "spottn" där den kiosken var förut, och var telifonkiosken var. En annan gång, också 1988 en mörk höstkväll, så var det full kalabalik. Det var jag, en jappe från åttan, samt Jan och en såndän brud vid namn Maarit, som gick i finskspråkiga lågis, men var i samma ålder som jag. Jag tyckte inte hon var så snygg, men det tyckte Jan. Så han bruka bråkflirta med henne.

Det var full kalabalik där den kvällen alltså. Det började med att Jan bråkflirta med Maarit hela tiden och han från åttan sku hacka mig, sa ha, då jag hade lite retat honom. Så jag flina bara och höll fast i ett trafikmärke vid mittövergången. Alltså på "väntplatsen" för fotgängare mitt på vägen. Jag höll i det kombinerade skyssvägs-och "pil" trafikmärket undertill. Jag klamrade mig fast vid den stången och bara flinade då han från åttan rev och ryckte i mig, då han sku hacka mig. Han sade "Kom me här nu!" alltmedan han försökte riva mig loss. (Var hans syfte att föra mig till skogen för att hacka mig där, där inga vittnen fanns eller? Haaha!) Detta alltmedan det körde (säkert en del förundrade) bilister förbi i en strid ström.

Jan och Maarit höll fullt på runt och inne i telefonkiosken. Fast jag kunde inte följa så bra vad dom sysslade med just då, förståeligt nog. Men jag hörde i bakgrunden hela tiden något nojs därifrån.

Mittiallt hörde man bara: KLANG KLÄNG, KRAASCHH!!! Jag såg inte vad som hände, men jag hann tänka bokstavligen Vafan, knasar di omkull hela telefonkioskin!?

Det var på det lilla sättet, Att Jan hade föst Maarit in i telefonkiosken och stängt dörren och hållit emot dörren så Maarit inte slapp ut, fast hon hela tiden försökte. Till sist sparkade hon fullt på dörren med följden att undre glasrutan gick sönder i ett jävla ljudligt klirr.

Vi var allihopa lite förvånade en stund. Stannade upp helt tyst allihopa. Till slut så sa Maarit: Ja nyt lähettiin karkuun! OCh började springa så hennes långa ljusa lugg bara fladdrade. Typ en sekund senare så följde vi alla hennes exempel. Även han från åttan gav upp sina intentioner att hacka mig. Han sade bara att jag ska se till att int fittas me honom mera. Jag tycks ha förmågan att reta upp folk ibland.

Maarit och vi andra handlade rätt. Att ta sig mycket hastigt ifrån brottsplatsen var ju logiskt.

En annan gång vid samma "spot" det var vårterminen 1989, under en lördag. Så var jag Jan och en annan och gå omkring i Kila. Vi hade fått för oss att samla på tomflaskor för att föra upp till kiosken (Kila Center, som lagades om till bostad(bostäder?) 1999-2000) och köpa karkki för pantten. Så vi gjorde just det. Efter en stund då vi samlat ihop några flaskor så gick vi tvärsöver Borgkila gården Det var några betongplattor där på gräsmattan och så for det en trappa upp mot telefonkiosken. På misstag så tappa en av kompisarna en halvliters cokisflaska (som ju var glas på den tiden) på ena stenplattan, så den for sönder i kanten. Kompisen blev arg och kastade hela cokisflaskan fullt mot betongplattorna så den for i tusen bitar. Hur vettigt det nu sedan var är ju en annan femma såklart, men..

Sedan bara hängde vi där vid telefonkiosken. Vi stod och hängde bara där och pratade om nåt. Vi hade kanske stått där typ 10 minuter, då dörren till bostaden i Borgkila plötsligt öppnades och det kommer en jappe ut springades helt rakt mot oss. Under tiden som han springer ropar han: SATANS ONGAR VA TROR NI ATT NI HÅLLER PÅ ME?!!

Det var liksom så konstigt. Hur kom han inte ut meddetsamma då han hörde att flaskan krossades. För jag antar att det var därför som han var arg som ett bi. Satt han på skithuset och kunde inte komma ut meddetsamma, eller varför var det så fördröjd reaktion? Det har hänt konstiga saker, och man förstår inte alltid sig på folk och fä. Vi sprang ju fullt utan att han fick fast oss. Det är typ som att man sku kasta sten på en bikupa och ingenting händer. Och först 10-minuter senare kommer det ett moln av arga bin emot en. Bin är värre då dom blir arga. Bin är lika disciplinerade som Wehrmacht och mobiliserar en liten svärm om 70-100 bin som jagar efter en, till skillnad från getingar. Bin har bara inte sitt bo att försvara, men även sin honung. Så därför.

Det är nog mycket äventyr man var med om i den åldern och på det glada 80-talet. Som då den gången mars 1989, då vi tänkte att vi skulle lite undersöka folks gårdar i Kila. Helt på skojs skull va. Man får sina infall. Vi hade egentligen gjort det nu och då sedan januari 1989. Smög omkring som sissin på folks gårdar i vinterns mörker. Man måste ju ha spänning i livet liksom. Då vi inte var några BK-46 barn så skaffade vi våra kicks på våra egna sätt. Inte alla reagerade likadant som den som jag här nedan kommer att berätta om. En gobbe glodde bara förvånat ur fönstret då vi strövade på hans gård under samma tider, utan att han knackade eller kom ut.

Vi går på en gård nere i nedersta Kila. Det är en mulen lördagseftermiddag mot slutet av mars. Vi pratar och har skoj. Helt plötsligt, då vi är på väg att gå ut ur gården, så hör vi alla 3 ett helt groteskt läte åt höger om oss, som låter som om den sku komma ur en rasande gorilla. UUUH!!! Jag skymtar en mörkskäggig gobbe vid dörren till höger om mig.. Vi börjar springa. KOM TILLBAKA! Jumalauta!-fortsätter rösten, då vi reagerade med att börja springa.

Vi springer som Ben Johnsson allihopa nerför gatan. Sedan springer vi in på någon annans gård och vidare ner mot en liten skogsdunge. Vi är på huk där och ser därifrån hur den skäggiga gobben hade tagit upp jakten på oss och körde med bilen. Han körde in i Fannysgränd nedanför Högvalla-kullan. Vi kunde alla se det från vår plats. Det skulle ha vart den logiska flyktvägen för oss, om vi skulle ha flytt längs med gatorna, men sissin som vi var så sprang vi in på någon annans gård och via därifrån till skogsdungen hur vi kunde se den skäggiga gobbens patetiska försök att få fast oss. Jag blev ju fan arg där och då. Jag kände ilskan komma. Varför fan skulle det ha varit så allvarligt att vi gick lite på hans gård? Jag tyckte det hela var patetiskt, att han blev SÅ förbannad över vad några ongar gjorde. Det är ok att fråga vad man gör på nåns gård, alright, men att leka polis och börja söka efter en med bilen tyckte jag att var patetiskt. Fast visst, det finns en hel del personer som tror sig vara någon Konstapel Stånd vid liknande situationer.

Men det var ju ett äventyr, och nuförtiden, eller hela mitt vuxna liv har jag bara varit tacksam över skäggiga gobben, Johtaja, Killen med glasögonen, Tor, och andra som jagade oss då under dessa tider. Det bidrog till fantastisk spänning. Och det bidrog till fantastiska barndomsminnen!

Visserligen hörde jag senare, att ena kompisen försökte ta den skäggiga gobbens frisbee, som lojui ute på hans gård. Jag råkade inte se det, då jag gick framför honom, men var det månne därför som han blev så arg? I vilket fall som helst, så tog vi ju inte hans frisbee, för kaverin slängde instinktivt bort den, då vi hörde det groteska "rasande gorilla" aktiga lätet. Vi kröp igenom en åker ifrån området sedan, så vi alla såg ut som några träskmonster efter det, då det var vått och plusgradigt...

Det går inte att med ord beskriva detta läte som den skäggiga gobben hade. Men det var, för att försöka sig på en beskrivning, som en testosteronstinn, rasande gorilla. Att han på riktigt var arg, och inte spelade, det blev man direkt varse om. Det var allvar.


Det är mycket sexigare med brudar som visar vad dom vill. Dom har en het erotisk energi över sig. Och automatiskt snyggare av sig. Tandlösa tigrar och "kalla fiskar" (brudar som är snörpiga) är direkt en turn-off för mig åtminstone. Tandlösa tigrar är o-erotiskt kramiga av sig, medan kalla fiskar direkt visar sitt ointresse, så på det sättet är tandlösa tigrar ännu mer irrationella och icke-erotiska av sig. Då de är kramiga, men energin man får av dom är helt icke-erotisk. Kalla fiskar kan jag ännu förstå. Men tandlösa tigrar....Det sku va myky bättre om hon sku säga åt mig: FUCK OFF! jag är inte intresserad. Men orka med nån teater.

Jag tänker starta en ny offensiv som börjar vid vårdagsjämningen nu efter en tre veckor. Jag är redan medlem i Tinder och Badoo. Jag tänker igen gå med i Facebook-dating och sedan gå med i Bumble och Boo och Be2 samt Okcupid. Så tänker jag börja gå ut på krog igen. Jag är potent och känner mig som 29. Och libidon är det inget fel på. JAg är alltid knullsker av mig. Därför fortsätter kampen. Och jag har valt att kämpa. Orka med att vara sinkku mera. Visst, brudar kan vara väldigt besvärliga av sig, men jag föredrar hellre det än att vara sinkku. Det blir så sjuttons enformigt. Och så att förlita sig på sin hand då man ska ha sex då man kan ha det med en brud liksom, som är det naturliga. Det är inte så värst naturligt att runka skulle jag våga påstå. Det enda naturliga sättet för en man att ha sex på, är att ha det med en kvinna. Inte med sig själv. JAg kan garantera, att den brud som vill ha med mig att göra "på det sättet", kommer att gå sköna stunder i sängen.

Jag var på ett seminarium idag (igår) som handlade om forntida bosättning vid Läppträsket etc. Mycket intressant, speciellt som Läppträsket har en viktig plats i mitt hjärta, för att uttrycka sig romantiskt. Sedan for jag till Alko och köpte en flaska vin, då jag inte druckit någon alkohol på två månader, så var det riktigt nice med det. Nu är vinflaskan tömd och inlägget skrivet. Håll till godo och godnatt. :)