Jappen som skrinnade omkull framför plogtraktorn i Sahara och skrek som en stucken gris

Alltså ja börja minnas om dendä jappen som sjöng nidsånger om mig baserat på det var engång en båt låten som vi brukade sjunga i musan i lågis och som jag berättade om i förra inlägget.

Engång i fyran vårterminen 1988 så for vi till Sahara isrinken då det var jumppa för att skrinna. De flesta ville spela hockey och var i hockey-rinken som var isolerad, medan vi några andra som inte brydde oss om hockey, skrinnade omkring i resten av rinken. Han som sjöng nidsång om mig var också där och skrinna med oss, då han int heller brydde sig om hockey. Det var en såndän liksom gul och lång traktor. Hur ska man förklara? Dom har sina egna namn nog, men den är alltid utrustad med en plog. Heter det plogtraktor? Alltså det är int en såndän vakio gul "fet" donartraktor, och inte heller en bondetraktor.(Jag drömde 1984 att mommo ägde och körde omkring med en gul donartraktor btw, lol) Men liksom en såndän gul lång traktor. Ni vet nog en hurdan jag menar. En sådan traktor körde omkring i banan och plogade medan vi skrinnade där. Han som sjöng dendä nidsången om mig, så skrinnade omkring och for och skrinna framför traktorn. Det var meningen tydligen att han sku skrinna en loop och komma tillbaka, men han föll omkull pladask på isen med traktorn 10 meter framför honom som kom farande. Han skrek till med gäll röst i uppenbarlig panik och döds-skräck: ÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!

Traktorn stannade direkt. Den höll int så hög fart och han reste sig upp och skrinnade bort. Men jag och en annan klasskaveri såg det och gapskrattade åt hela situationen, då det såg så roligt ut. Vi skrattade med tårar i ögonen och en känsla av att magen höll på att spricka: uuAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHAAAA!!!!Aaahahahahahahaaa!!hahahaahah!!! Han som föll omkull var ju arg att vi skrattade åt honom, helt förståeligt. Nu kan man som lort vara rätt så elak nog, heh. Chili å Chester var å spela hockey med de flesta andra, så dom märkte ingenting.

Så var det engång vårterminen 1987 som en solig vinterlördag så åka ja med farsan i stan och han stannade vid korsningen vid Puttes kioskin och lät samma klasskaveris(som skrattade då i Sahara 1988) farsa med två bröder i pulkan efterdragande sig gå över skyddsvägen. Så trillade hans lillbrorsa rätt ut på gatan från pulkan och börja lipa. Sedan då han var på kyyti igen så fortsatte dom gå över skyddsvägen. Klasskaverin såg på mig och gapflabbade där han satt i pulkan, just över att hans lillbrorsa trillade från pulkan å börja lipa. Det var också komiskt, haha!

Dedä påminde mig om en dröm där jag drömde att min morbror körde med sin gamla Volvo Duett ute på landsvägen och jag var på kyyti. Mittiallt så hörde man PANGG!! En hård smäll. Och då man såg till vänster, så var framdörren till förarsätet borta och det var ett hål på golvet och min morbror satt ute på landsvägen med ratten i handen och såg förvirrad men arg ut.

December 1993 så promenerade mommo till lokala Siwa som hon brukade göra då hon sku gå ut och handla livsmedel. I Vasa. Så då hon var på väg att gå till Siwa en dag just i december 1993 så hörde hon hur det tutade till bakom henne. Då hon ser bakom sig så kommer det en traktor farande för att ploga trottoaren. Hon går åt sidan och pressar sig mot väggen då traktorn kommer farande bara typ 10 cent ifrån henne. Hon blev arg, men for till Siwa för att handla.

Då hon går tillbaka hem så ser hon samma traktor komma emot på gatan. Hon rusade ut på gatan och höttade med knytnäven åt traktorkusken.

Så sade hon det åt min morbor vad som hade hänt. Han blev arg och sade att han ska kippa över både traktorn å kusken. Men han ringde till traktorkuskens chef och berättade om vad som hade hänt. Det visade sig att samma kusk redan hade hunnit berätta sin chef om vad som hade hänt. Chefen frågade om min morbror vill föra det vidare, så sade han bara att nå, de e jultider nu, å även traktorkusken måste få fira jul i lugn och ro, så han bryr sig int om att föra vidare, men se till att de int upprepas, sade han.

Jag börja mittiallt bara att tänka på en sak. Och den saken var den, att en förfader till mig på 1800-talet som bodde i Voitby så bodde ute i landet och födde upp svin. En natt, de bodde ute på landet, så hörde han att svinen had ett jävla liv för sig. Då han såg ut från fönstret, så såg han en varg som försökte komma åt svinena. Han var bara klädd i pyjamas, tog sin yxa och rusade ut i natten mitt framför vargen och reste yxan och såg vargen rakt i ögonen. De såg varandra i ögonen flera sekunder och var helt stilla och sade ingenting. Till sist vände vargen och sprang ylande in i skogen.

Heheh. Tror att varje släkt har sin egen anekdot. Men detdär hörde jag då jag var liten och blev väldigt fascinerad och tecknade faktiskt en teckning över hela händelsen också som 7.

Jag såg ju en varg för några år sedan från några hundra meters håll. Den såg mot mig då jag ropade på den, då jag inte visste vad man sku göra. Jag ville liksom signalera den att jag är här och skrek: EEY! Jag fick ett sådant intryck att den tänkte att va skriker dendär för och även att den tänkte; Lämnar du mig ifred och respektar mig, så lämnar jag också dig i fred och respekterar dig. Man kände liksom så intuitivt på vibbarna, då den stannade upp och såg på mig på avstånd. Telepati eller inte. Mycket smarta djur är dom. Det råder ingen tvekan om den saken. Jag skulle personligen bli mycket räddare av att möta en lös rottweiler eller chäfer än en varg. Eller björn också för den delen, för dom verkar fumliga och "junttiga" av sig. Som en stor fet gobbe med dåligt ölsinne, och som druckit för mycket och vill strida typ. Vargen är helt i sin egen klass.

På tal om Volvo Duett. Engång på 80-talet då min morbror körde med den i snöyra så tappade han kontrollen och den for ut på åkern och hamnade över ända där. Min morbror klarade sig oskadd, kröp bort ur den och for till en närbelägen bensastation och ringde efter bärgningshjälp. Så satte han sig i caféet och tog en kaffe och tände en nortti. Det kom någon gammal gobbe in i bensastationen och sade åt personalen och kunderna att det ligger en Volvo Duett på ända där ute på åkern, men var är kusken? Så sade min morbror: Här sitter kusken! Dom frågade sedan typ att hur gick de? Att hon han e i skick och blablaabla. Han var helt i skicke nog.

Jag ska berätta en sak. Och den sakern är den lite samma som jag berättade för några veckor sedan i bloggen. Och den saken handlar om Alexi Laiho. Trots att jag aldrig diggat Children of Bodom det minsta lilla och inte bryr mig om hur bra tekniskt sätt någon spelar om det inte låtar bra för mig i öronen och så, och trots att jag tycker att rockstjärnementalitet är tråkigt och underground rules, så förstod jag då direkt nog redan 1998 att Alexi Laiho själv var seriös och diggade också mycket bra ug-musik och var inte trendigt klädd på många foton, utan hade en såndän blå farkkuväst utan ärmar som han hade trätt över sin prätkärotsi. Det som var helt out 1998. Allt det fick mig att förstå att jappen är "på riktigt" fast han spelade i mitt tycke skit musik i ett dåligt band med överpolerade mainstream-sound. Han var ändå "old school" fast han spelade "new school" så att säga. Senare blev han mer och mer rockstjärna, men det fick han bli för mig. Jag bara bryr mig int personligen om sådan mentalitet. Somliga saker som att han målade sina naglar svarta och sminkade sig förstod jag mig dock inte alls på, lol.

Fast jag int alls brydde mig om musiken, så brukade jag tycka att det var roligt att läsa intervjuer med honom i musiktidningar då back in 98-99. Det var roande och roligt att se att han hade ändå bra musiksmak och en hederliger attityd ändå på nåt sätt, fast jag inte brydde mig om hans musik det ringaste lilla och tyckte det var ytligt och meningslöst själva deras musik.

Senare då den nya metalboomen under 00-talet bara blev trendigare och trendigare så tappade jag dock helt intresset av att läsa intervjuer med honom. Jag förstod att 99% av hans bändäre som var kåta på honom bara var ytliga trend-nippertippor, som bara lyssnade på all mainstream-musik, och hade valt (mainstream) metal som deras musikstil-liksom dom hade köpt det i ett färdigt paket från medierna utan att gräva sig djupare, men kände inte alls till någo hederliga ug-bänd. Typiskt mainstream med andra ord. Det äcklade mig måste jag säga. Intet illa om Alexi Laiho alls, men det var lite som att dessa junttiga nippertippor-hans groupies-liksom fick mig att tappa intresset att följa med någo intervjuer av honom eller något alls. Jag ville inte befatta mig med något som hade med han eller hans bänd att göra då, då det var så löjligt. Det var värst just i mitten av 00-talet. Just unga groupies som bara för att de tyckte att Alexi Laiho och Ville Valo var snygga, så började de digga musiken och färga sitt hår svart klä sig i svart-men visste bara om mainstream musik, och var inte musikmänniskor eller musikdiggare på riktigt. Ibland hade de också ockulta symboler som pentagram-halsband och dylikt. Ett tips bara; Det lönar sig att förstå vad symbolerna man bär faktiskt betyder på riktigt-och inte ha det som någon sorts egocentrisk-kick och imagegrej. Då är det ju bara barnsligt. Visst, symboler kan betyda olika för olika människor-men man ska ändå bära symboler för att man känner det från sitt hjärta-och inte som en barnslig egocentrisk image-grej. "Sii hu tuff ja e! Ja går omkring me pentagram! Ja e hevimimmi å Alexi Laiho kanski sku kun bli kååter på mig!"

Då är ju t.om. kristna seriösare än dessa posörer och groupies, då det kommer till att bära symboler. De kristna bär sina korshalsband ofta, men för dem är det ingen imagegrej åtminstone. Inte för att jag alls supportar kristendom eller annan abrahamitisk religion, tvärtom, men ni förstår nog hur jag menar. Korset är förresten inte ursprungligen en kristen symbol, men en medelhavs-symbol på en man som sträcker ut sina armar för att hedra Moder Jord. Kristendomen har stulit väldigt mycket från andra religioner och kulturer och gjort det till sina egna saker.

Nåväl. Det är inte min sak vad folk bär på för symboler. Men min åsikt är den, att om man bär en symbol, så då ska den ha ett djupare värde än att vara någon pubertal imagegrej för personen som bär på symbolen. Det ska komma från hjärtat. Det ska liksom vara PÅ RIKTIGT.

Så jag hade varken ägnat Children of Bodom eller Alexi Laiho, bortsätt från någon intervju jag ännu lästen i början av 00-talet, en enda tanke sedan typ tidigt år 2000. Det var därför nu i efterhand sedan han kastade väven började tänka på intervjuerna jag läste då i tiderna, och jag drömde faktiskt år 1999 två gånger om något som hade med COB/Alexi Laiho att göra. Hösten 1999 drömde jag att jag och Alexi Laiho och hans flickvän Kimberly var i Karis. Så började Kimberly tala med mig och Alexi stod bredvid och såg neutral ut och sade ingenting.

Så minns jag en intervju i Soundi från typ 2001 tror jag. Då kunde jag ännu spontant läsa en intervju med honom. Han berättade att de var i jenkkina med Kimberly och han hade stött på King Diamond och skaka hand med honom där i någo skede. Så körde Alexi och Kimberly på en nattlig landsväg och var med om en UFO-aktig upplevelse. Jag minns inte exakt, men det var väl något metalliskt på himlen som ska ha följt dem eller något. Kimberly blev så skraj så hon börja gråta. Jaajaa, jag vet att den folkliga reaktionen till detta påstående är typ: Höhöhö, va had dom då dragi för kama? Höhöhö!

Alexi Laiho var nog ingen average Joe- människodomare, som pekade finger och kallade folk för konstiga eller något. Den saken är då klar.

Tänk att det är så otroligt länge sedan då COB var nousussa då, och hur de gick upp i raketfart 1998/1999. Då tyckte man att det var splitternytt bänd och musik, och så är det redan över 20 år sedan!! Det är ungefär som att man skulle ha tyckt att Eppu Normaali skulle ha vart ett nytt bänd 2001 eller någo! Man kan tänka sig att det måste ha känts mäktigt att stiga sådär då man är så purung 18/20. Att få stjärnstatus. Jag har som sagt inte velat bli någon rockstjärna, men om Laiho njöt av det var det ok och man kan förstå. Han fick ju brudar. Han hörde till den sista generationen av rockstjärnor skulle jag säga. Nu är sådant utdött.

Säkert var han enligt brudarna mycket snyggare än vad jag är i deras ögon och säkert så var han en rockstjärna som mötte stor acceptans och beundran. Men jag tror ändå att han var ödmjuk av sig-och kanske inte så "normal" av sig alltid.

Nu ska det förresten bli RUNKPAUS, så jag får mera energi. Alltså runkpaus som att jag ska undvika solosex alltså.

Det var någon sång som gick såhär: Det var på tuppen vi mötte varandra. Du satt i ena hålet och jag satt i det andra! Jååå, det har ju funnits utedass där det är två hål bredvid varandra som man kan sitta och uträtta sina behov. Jag kom nu mittiallt bara att tänka på den sången.

Faan, blir det någonsin normala tider igen så far jag ut och raggar på alla snygga brudar mellan 20 och 50!! Alltså det är allvarligt hur många käringar i 40-45 årsåldern ser gamla och ruggiga ut! Dom sköter int om sitt utseende alls, har "gett upp" och sminkar sig int och blir fetare och fetare och ser helt ut som gamla oattraktiva tanter som får kukin att slakna bara man tänker på dom. Usch. Om kvinnor vill göra det, så kan hon se attraktiv ut upp till 50 till och med. Det är sådana icke-bittra käringar som inte gett upp. Delvis är ju utseende genetiskt också men ofta är det så. Är en brud ful som 17 så är det rätt säkert att hon ser ut som en grå och ful tant vid typ 35. Gener fungerar ju så också, men MYCKET är upp till ens egen attityd och påsatsningar!!

Jepulis. Nu ska ja fortsätta göra armhävningar!

Julgobben i en dröm

Jag drömde alltså engång att jag såg den riktiga julgobben i en dröm! Och den drömmen var på det sättet, att en flicka från samma klass som mig i lågis sade att julgobben sitter dit borta! Vi var alltså vid gångvägen till "Etterkila" kullan. Så följde jag med henne då hon sku visa var julgobben var. Så pekade hon dit var julgobben satt och sade glatt att där är han! Och då jag såg dit vart hon pekade så satt julgobben på en stubbe, och täljde någo trä med en kniv och såg neråt och koncentrerad ut då han gjorde det. Han satt och såg ner på föremålet han täljde med kniven och var i full rödvit julgobbs-mundering. Jag var på väg närmare för att se närmare på honom, då blev han arg och röt till åt mig. Julgobben var alltså vresig och undvikande av sig.

Jag berättade drömmen åt mommo och hon sade att julgobben blev arg för att jag kanske kom för nära hans verkstad. Jag har några gånger faktiskt drömt om julgobben, en gång att julgobben slog mig. :P

Jag kommer ihåg i synnerhet i fyran av någon anledning, då vi had musa i lågis. Musasalen var då högst uppe dit i det innersta rummet med tackluckor på taket. Vi had musa med Bettan från 3:an till 6:an. Innan det hade vi Gunnel både i musa och alla andra ämnen. Hahah, man tyckte i ettan att Gunnel var en gammal tant, så var hon typ 50 då. Visst gammal, men inte nu ännu mommo-gammal som man tyckte hon var i ettan då.

Nå iaf. Vi sjöng alla möjliga sånger där, främst barnsånger som Jag vill ha en egen måne, Teddybjörnen Fredriksson, Ön som alltid är grön, Jag hade engång en båt. I den sången sjöng man b.la. om en stad och så sjöng man: Men så släppte man ner en bomb, och staden försvann. Svara mig nu, var är den nu. Jag bara undrar, var är den nu? Och han sjöng likadant bl.a. om en båt och en soldat. Jag hade engång en båt... Det var en gång en soldat..som kysste sin flicka farväl.. osv.

Det var en klasskaveri som började sjunga sånger, men istället för att sjunga som det var på riktigt, så gjorde han om så att det var pilasånger mot mig. Jag nämner inga riktiga namn här, men jag var lite förtjust i en flicka i klassen som vi kan kalla för Jenna. mig kan man kalla för Olof. (Fast han sjöng alltså med våra identiska namn. Så sjöng han dendär Jag hade engång en båt låten... Han sjöng bl.a. "Men så tappa Olof sin PITT och Jenna försvann. Var är hon nu? Jag bara unndrar, var är hon nu?"

Jag kunde inte ens bli arg, för det var så graazy liksom. Jag flinade snarare med honom. Han sjöng alltid just ordet PITT högst och tydligast. Nu kan ongar nog!

Alltså det fanns ett, eller snarare 2 svenska seriealbum som handlade om en högisklass på 80-talets andra hälft. Men vad fan hette den, det kan jag för allt i världen inte minnas.

Det finns på Yle-arenan nu den evigt gröna nostalgiska ungdomsserien 16 som jag såg på vårterminen 1993 då den kom på två första gången, samt på repris december 1995-januari 1996 samt så var den på arenan 2017. Nu har den varit sedan mars månad igen. Jag har nästan två månader tid att se på den och det tänker jag göra. Man kunde relatera bra till denna serie, då den har ett vanligt tempo som var vanligt förrivärlden. Nu ska allt bara vara så flasch-flasch och korta, hastiga clip och en helt hysterisk ADHD-aktig takt. Men detta har en realistisk takt, vilken ökar realismen i serien. Samt det faktum, att i ungdomsserien "16" följer vi med klassen 9D genom terminen. Jag gick också på 9D då serien kom på tv:n då vårterminen 1993! Och både eleverna och lärarna har helt realistiska personligheter!

Det är också mera feministisk indoktrinering nuförtiden än någo rento och rolig ungdomsserie för ungdomar från 90-talet. Men så var det på 60-70-talet också, att man sku väva in politik i allt. Allt skulle ses genom marxistiska glasögon på 70-talet. Medan 80 och 90-talet var fritt från sådant mer eller mindre. Men nu ska allt vara så feministiskt och politiskt korrekt som möjligt, och propagandan ska köras ner i strupen åt ungdomarna, därav också icke-rento och intoleranta ungdomsserier nuförtiden, som snarare är moralkakor än något annat. Och varje serie har sin feministiska hjältinna, haha. Den med den rätta ideologin ska glorifieras och hjälteförklaras, lol. Kvinnor som på riktigt är självständiga brukar inte kalla sig för feminister. Det har jag märkt. Feminism är mainstream och "man ska vara som alla andra" mentalitet. Väldigt originellt att vara just det som man tyrkyttär från varje håll och kant allra mest nuförtiden, lol.På 90-talet var det mycket vanligare att ungdomarna tvärtom revolterade.

För att inte tala om att man städar bort all alkohol och tobak från ungdomsserier nuförtiden. Men på det toleranta 90-talet så ansågs en 16-åring vara vuxnare än vad man i dagens tidsålder ser en 16-åring som. Så det hänger ihop med det. Man är så otroligt rädd att trampa någon på tårna nuförtiden.

Men till tv-serien "16" kan jag relatera verkligen bra till, och hur det var att vara på vårterminen i nian framförallt och med spänning och iver se framemot högis sista skoldag, då livet skulle börja på allvar. Trodde jag. Fast visst, jag var och är inte den enda som gick och går på nian som tror så. Att man på något magiskt sätt skulle bli vuxnare direkt då man gått ut nian, lol. Så är man ju bara en lort i den åldern i princip. Skådisarna i 16 är några år äldre än riktiga 16-åringar i själva verket.

Men en lärare påminner lite om Iris, en lärare påminner lite om Guru osv. Det är riktigt roligt att se 16 igen!

Jåååå, jag minns då jag såg sista avsnittet av 16 första gånge februari 1993. Det var fredagen den 27:nde februari 1993 och jag hade varit i hesa med farsan då vi for via hans jobb och så for jag och köpa några skivor. Jag köpte skivan "The Massacre" av The Exploited och skivan "Valtion Vankina" av Riistetyt Samt den första skivan av Terveet Kädet. Och jag diggade alla 3 skivorna fullt. Jag hade hört The Exploited förut då jag hade köpt en Speed Kills 5 speed/thrash samling i början av juli 1992. I den finns The exploited låten Sick Bastard. The Exploited är faktiskt väldigt bra med sina agressiva motorsågsriff och Watties arga sjungande, som är snarare skrikande. Och så som man tyckte var "tuffa" låtar då man köpte skivan som 16 som "Police Shit" Haha. De var liksom lite rebelliska mot skolan och vuxenvärlden tillika med sådana namn på låtar och det var ju coolt i den åldern.

Sedan åt jag goda svartvinbärs-kex hemma. Det började snöa mot kvällen då 16 kom på tv. Sedan den första mars 1993 var en solig och snöig måndag. Jag och en kompis gick tillsammans hem från skolan då vi hade samma väg. Vi gick på Kilabackan och kompisen tände mittiallt en Camel. Just då, så stannade farsan med bilen och morsan och farsan var i bilen och jag fick skjuts hem, då de var båda två lediga från jobbet av någon orsak den dagen. Morsan sade om min kompis att Ajjahah, hör han till dem som vill förstöra sina lungor med tobak? Jag sade int just något, tänkt för mig själv att dehär e grejjer som int föräldrar förstår sig på, lol.

Alltså vittu ja blir arg då folk hostar ännu och inte håller avstånd. Som idag då jag tog en promenad så var det någon jasse som kom fraför gående. Och så måddes han ju vända in i samma snöstig som jag gick på, han kom gående framför och jag hamna att gå flera meter till höger i en snödriva, bara för att daijun int brydd sig om avstånd och ingenting. Höh. Päron!

Jååå, och så har jag snart sett alla 12 avsnitt av en annan ungdomsserie vid namn Full House, som kom i början av år 1996. Och det är också nostalgi. Den serien handlar om lite äldre ungdomar i 20-årsåldern. Nå en är 17 men fyller 18. Den yngste av dem. Det är faktiskt en gammal Karisbo som är en av ungdomarna i serien. Dom bor alla tillsammans tillfälligt i en spelfirma. Jag upplever att jag hiffar seriens intriger och manus liksom bättre nu i fullvuxen ålder än jag gjorde då jag var 19. Jag njuter av serien mera nu än jag gjorde då jag var 19. Då tyckte jag att brudarna var för gamla i serien, lol. Men nu såg jag dom som unga jättesexiga brudar. Och den ena bruden ser man ganska lättklädd där många gånger. Och hon är faktiskt brunett men är den snyggaste bruden i serien, vilket är sällsynt då jag tycker att blonda brudar brukar vara snyggare. Hon jobbar som en strippa, vilket var ok att visa i en ungdomsserie under det toleranta och glada 90-talet men som det inte är ok i dagens intoleranta och ny-viktorianska stränga och konservativa tidsålder.

Vad är det för fel att jobba som strippa? Att vara i porrbranschen är värre, det kan jag förstå. Men jag tycker nog det är oskyldig ögonfröjd att dansa lättklädd och kan inte förstå mig på bajsnödiga moralister som tycker att det är något jättehemskt. Strippornna njuter ju själva ofta av att dansa. Det är bara feminister som försöker få det till en kvinnor mot män fråga-i själva verket så är det både kvinnor och män som tycker det är ok. Och man behöver varken strippa själv eller se på stripteasar om man inte tycker om det. Det är helt avigt, att det är ok att säga nuförtiden att män kan ha mens, men inte ok att säga att striptease är ok.

Och journalisterna i Hbl och Yles redaktion ropar väl typ: Hjälp! Hjälp! Sexism! Sexism! Och så sku de alla typ springa omkring kors och tvärs i HBL/Yle redaktionshuset med nerdragna byxor och kalsonger och skrika om hur hemsk sexism det är ända till kvällen. Somliga skulle skutta sig fram med nerdragna byxor, och andra av dem skulle klumpigt springa med nerdragna byxor, medan de sku ropa sig hesa om sexism och hemska vita straighta män. Nej men seriöst, man sku int laga sådana serier i dagens viktorianska och stränga,intoleranta tidsålder. Det för osökt tankarna till 1800-talets viktorianism, då man var så rädd för nakenhet, så man dolde bordsben med duk för att de påminde om nakna kvinnoben, tyckte de. Snart blir det väl så igen med tanke på hur rädda just bl.a många journalister och andra social justice warriors är för nakenhet.

Även under 1500-talet så var man Livrädd för den nakna kroppen och människans erotik. Så dagens moralpanik är besläktad med det och även med Talibanernas regler om att kvinnor måste bära typ cirkustält (Burkha) om dom går utanför hemmet. Det är besläktat med samma neurotiska rädsla för främst kvinnans nakna kropp även dagens moralhattar som gnäller om sexism om det är en stripshow någonstans. Eller bara lättklädda damer öht. Jag säger åt unga människor att tyck om vad ni vill tycka om, om ni tycker om strippare så ska ni se på stripshower och om man tycker om att strippa så ska man strippa. Bry er inte om vad gammmalmodiga konservativa och intoleranta moralhattar säger om det! Youth gone Wild! Ni är ungdomarna-så res upp era knytna nävar och visa att inte vuxenvärlden styr er!

Jååå, Youth Gone Wild är en bra Skid Row låt, fast jag annars inte bryr mig om det bandet, men den låtn är bra. Och så en såndän konstig Skidrow EP med covers var den bästa Skidrowen fast det inte är deras egna låtar. En kompis köpte den Ep:n januari 1993. Jag drömde faktiskt i början av 1993 att jag var på Skidrow keikka i ishallen. Och jag såg Sebastian Bachs långa lugg på scenen sedan minns jag inte mera.

Alltså då jag såg på dendä serien från 1996 så fick jag faktiskt mycket flashbacks från början av 1996. På ett sätt var det bättre än samma tidsperiod 1994 men på ett annat sätt var det sämre. Paradoxalt? Kanske, men ingenting är å andra sidan svartvitt. Men jag tror att jag tänkte barnsligare på ett sätt faktiskt 1996 än 1994. 1994 var jag liksom mer närvarande och varse om min egen situation. 1996 så trodde man ju att man var på väg in i vuxenlivet och man hade just börjat gå ut i krogen, vilket ju var jätte spännande och coolt i den åldern. Man tyckte att helt basic things var något jättestort och spännande. Så man överskattade verkligen det att tex. gå ut i krogen. Sure, det hör till åldern-och det är ju lite gollit på ett sätt--men ändå liksom! Kom igen för fan, säger jag åt mig själv år 1996.

Och så då jag trodde att jag sku bli ihop med en brud som inte kände någonting för mig. Hur kunde jag tro något så dumt den ena halvan av 1996? Jo, för att jag hade gått i fällan att "tänka positivt" och lyckats lura mig själv att vi snart ska bli ihop. Menar inte att man ska tänka negativt heller, men man ska tänka realistiskt och rationellt iaf gällande sådana saker.Och absolut inte sätta upp bruden på en piedestal som jag gjorde. Brudar är människor-inga gudinnor, fast dom onekligen ser ofta ut som gudinnor-men de är illaluktande människor med sina traumor och nojjor dom också! Vittu nu va man dabboger som 19 då man inte fattade det nog! Och att fortplantningsdriften är just en illusion.. för skulle den inte finnas så sku man tycka att det är äckligt med två kroppar som har intim kontakt med varandra

Så på det sättet var 1994 ett lugnt och meditativt enstöringsår. Och bättre än 1996. Men man tyckte att allt bara hände 1996 och det gjorde det i den andra halvan också. Så det var på det sättet bättre än 1994. Men skulle jag få en resume knapp och börja om, så skulle det vara mycket lämpligare att börja om från början 1994 än 1996-då saker och ting redan i mångt och mycket hade "hamrats fast i rälsen" så att säga.

Nåväl. Se på "16" på Yle arenan, det är nostalgi för fulla muggar!

"Har du äti Näkkileipä?" Lågisminne från fyran höstterminen 1987.

Alltså i fyran hösten 1987 så var det kutym att man sku fråga den ovetande som man inte hade frågat av, så personen ifråga inte visste vad det var fråga om att: Har du äti näkkileipä? Jåå-å! Har du nångång suta me cykeln? Jåå-å! Så skrattar personen och pekar på en och säger retfullt såhär: Näkki, Sultan! Näkki, Sultan! Det var en såndän Jocke som frågade så av mig hösten 1987 och flinade sedan och sade retfullt åt mig: Näkki, Sultan! Näkki, Sultan!

Så nu visste man ungefär vad kondom var redan innan "Den stora kondomvågen" i femman höstterminen 1988, då det blev modernt att stjäla kortsun från butiker och ta med dom i skolan och blåsa upp dom. Och visa dom skrattande åt brudarna. Jag blåste faktiskt upp några kondomer och bollade med dom förra vappen av rent nostalgiskäl.

Heheh, det är rikit lågishumor detta. med Näkki, Sultan. Jag kom att tänka på filmen Täältä tullaan elämä från 1980 som handlar om elever i en tarkkisluokka i hesa. Så säger en av eleverna, Pete, åt en annan elev, Hakkarainen, såhär: Hakkarainen! Käytä Juomunäkkiä, niin ei tuu niin äkkiä! Så blev Hakkarainen arg och sprang svärandes ut ur klassen medan de andra eleverna skratta fullt.

Jag tycker faktiskt att det började lukta kondom här nu då jag tänkte på kondomer, haha!

En annan "sanonta" eller vad man ska säga var då jag var i ettan. De stora pojkarna frågade: Har du karkki? Så då man sade nä så sade dom Håll käftn! De va å någo speciellt med det, då flera "stora pojkar" oberoende av varandra frågade samma sak av folk och vid nekande svar sade håll käftn! Vartifrån får ongana allt ifrån, lol!

Jåååååå, jag kommer ihåg fredagseftermiddagarna i Lärkkulla 93-94 efter matn så hade jag teknologilektion 45 minuter innan man slapp hem och fira veckoslut. Dvs 93-94. Teknologi gick ut på att vi satt nere i källarn i Lärkkullas studio, och en såndän Martin, som var lärare där då, berättade om studioarbete och tekniska detaljer och så. Vi satt hela gruppen där i den lilla studion och det var en mysig avslutning på skolveckan alltid kommer jag ihåg. Det var en snygg blond brud från Björneborg alltid med på teknologilektionen också och det var roligt att hon alltid också satt med, men det var mysigt annars också.

Januari 1994 minns jag framförallt då jag började få något hum av studioarbete då så var det enklare att följa med. Det var två fredagar efter varann då mulet och nollgradigt där ute, dock med snö. Men våt kramsnö. Från fredagen de fjortonde januari 1994 till fredagen dem 21-tonde var det sådant väder. Fredagen den 21sta januari var vi undantagsvis i ett klassrum med teknologigruppen istället. Vi satt och lyssna på nå LP-skivor som denna lärare Martin hade med sig. Vi sku lyssna på clip av skivor istället då av någon anledning. Jag minns att det stod i en skiva såhär: New Age Music. Jag hade ända sedan 1991 då jag läste om "New Age" musik som stilla elektronisk flytande musik kallades för på 80-talet främst tyckt att det lät intressant, och det lät intressant också där och då januari 1994 måste jag säga. Men jag koncentrerade mig bara på metal då just 17 år fyllda så det var ännu inte tid att börja koncentrera sig på elektronik musik. Den tiden kom nog men några år senare. Jag drömde ju också en dröm 1981 att jag hörde sådan musik, Tangerine Dream aktig musik då jag och min dagmamma och ett annat barn skulle åka till ett sagoland med en båt.

Det var typ elektronisk "sagolandsmusik" i drömmen medan det bar iväg till "sagolandet". Sedan var vi i vardagsrummet mittiallt, alltså i dagmammans vardagsrum och hon satte på en LP med samma "sagolandsmusik" Jag drömde så och visste att sådan musik fanns fast jag inte hade hört sådan musik på riktigt då! Det kollektiva medvetandet... Människan är inte bara sitt ego/jag, utan är en del i något annat än blott ett avskilt och autonomt väsen, som folk vanligtvis tror. Förstår ni hur jag menar? Allt i kosmos hör samman. Det går en geist över alla människor så människan är inte enbart sitt illusoriska "jag". Hjärnan är en slags "antenn" för denna "geist" eller hur man ska uttrycka det. Det förklarar bra saker som telepati. Jag talar inte om det akosmiska självet här, utan om det kosmiska kollektiva medvetandet. Även om jag har haft en personlig teori om att sanndrömmar, telepati och clairoyance kan kanske vara fråga om akosmiska impulser som tränger in i kosmos? Eller det ett rent kosmiskt fenomen. Mycket troligt det också, jag vet inte.

Nå iaf. En låt mindes jag länge, att det var någo kameraljud med i den flytande meditativa musiken i en låt. Likom *kli-klikk!* kli-klikk!* kli-klikk!* ! Jag tyckte att det passade väldigt bra in då liksom. Från den dagen till helt nyligen så har jag stundvis undrat vem artisten var, och nu efter lite detektivarbete häromdagen, så kan jag säga att det var Jean-Michel Jarre med låten Souvenir of China. Och jag som i nästan 27 års tid nu och då undrat vem artisten var. :)

Jag gillar dock mera den musiken från 70-talet. Riktigt djup och tung Kosmische Musik som tidig Schulze och Tangerine Dream (Från 1971-1973) allra bäst! Mycken sk. "New age" musik som Jarre och Kitaro etc låter alltför lätt och glättigt i mina öron. Och dessutom rätt ytligt. Men visst, all Klaus Schulze och Tangerine Dream från 70-talet iaf är bra, Inte bara den tidiga perioden fast den är bäst. Jag diggade iaf denna Jarre låt med "kamerorna som fotar" för jag tycker det lät bra tillsammans med den meditativa synthmattan. Man sku kanske inte tro att det synkkar, men det gör det och passar faktiskt bra som fan in!

Alltså både Tangerine Dream och Klaus Schulze var också med på den samlings-skivan, så antagligen hörde jag det redan då januari 1994 på samma gång, även om han växlade med att sätta på skivor och spelade någon del av en låt från någon skiva och så. Jag lärde mig på allvar om Klaus Schulze och Tangerine Dream då det stod i en flyer för den nyaste Neptune Towers-skivan att For fans of old Klaus Schulze and Tangerine Dream Och jag diggade synthprojektet Neptune Towers fullt och 1995 började en kompis tala om Klaus Schulze. Det skulle dock räcka till 1999 innan jag köpte mina två första Tangerine Dream skivor det året och den första Klaus Schulze skivan oktober 1999 (TD november 1999) Och 2000 så köpte jag alla gamla TD och Schulze-skivor. Det är mera "mogen" musik och mindre musik för tonåringar kan jag tro, så därför föll det sig naturligt att jag började fördjupa mig i det om 20+ även om jag hade potential att digga sådan musik absolut, sedan tidig, tidig barndom om man tänker på dendär drömmen jag drömde 1981 och jag tyckte det var bra då Jarre och några synthspår av Pink Floyd spelades på tv å typ 86-88. Så jag har alltid haft det i mig att digga den sortens musik nog.

Hihhulina störde inte för dom var på ungdomsledarlinjen och vi på musiklinjen behövde inte lyssna på någon kristendomspropaganda whatsoever, ja förutom att flickorna och någon av pojkarna kunde spontant sjunga en bordsbön innan :P Men det var för att många av flickorna var sångfåglar där och sjöng för minsta lilla orsak. Men det var disgusting att höra någon jävla bordssångbön till en främmande kulturs demiurg. Men ingen var så vitt jag vet hihhuli från musiklinjen då jag gick där.. Och flickorna som bodde på internatet var ständigt arga på varandra och talade skit bakom varandras ryggar, lol. Jag såg och hörde det själv otaliga gånger. Sådär lite skämtsamt kan man fråga sig att hur pratar somliga brudar om att ta upp kampen mot patriarkatet och vita straighta män då det råder sånt inbördeskrig kvinnor emellan? ;)

Däremot så var attytiden bland eleverna ofta just snobbig och de diggade musiken på ett sådant sätt, att de älskade ju mer tekniskt och skickligt något var, medan jag tycker om musik på det sättet, att jag mera bryr mig om själva känslan och atmosfären i musiken, än hur bra eller dåligt det är rent teknikt sätt. Samma med studioarbete också. De var fanin av det överdrivet polerade, kliniska och därmed också torra och sterila. Putsar man bort alla misstag i studion, så anser jag att musiken lätt tappar in charm och känsla av "hemmavävd" fiilis så att säga. Förstår ni hur jag menar?

Det fanns också sådana där som inte brydde sig om "populärmusik" utan spelade typ bastuba och trumpet och ville spela marschmusik i militären och sådant. Sedan fanns det jazz-snobbar.

Som jag har i en cd en Sarcofagus spelning från 1979. Och det är mycket mer charmant att dom inte putsat soundet. Det är charmant tex. då innan låten sätter igång hör man en röst som säger: Pyörii! Det ger just känsla av mysighet och "kotikutoisuutta" och just att man ser musik som ett roligt och mysigt intresse, och inte ha något behov att bli en rockstjärna och sell-out och göra precis som ens manager och skivbolag vill att man ska göra.

Alltså va va de riktit för en tecknad Pätkis-aktig serie som jag såg en gång som liten? Jag minns bara att det var ett lejon som röt till hotfullt och åt upp en glad mus. Sedan såg man lejonets ansikte som bara stod och glodde och man såg att musen rörde sig inne i lejonet från lejonets vänstra öga till högra öga så gick musen inne i lejonet. (intakt). Sedan såg man närbild där musen var inne i lejonets kropp och glatt bara spelade på lejonets någon inre kroppsdelar så det lät som en såndän xylofon. Liksom musen var en glad haratand vars ögon bara lyste då han spelade glatt med en påka på lejonets någo inre orgna: Kling, kling, kling, kling, KLING, kling, kling!!! Och lejonet hade svårt att vara och dansade runtomkring, då scenen igen utspelade sig utanför lejonets kropp. Var det månne på lejonets trumhinna som musen glatt spelade xylofon på?

HAHA! Det var en konstig typ i samma ålder som mig men som jag inte kände i Karis på 80-talet fram till 1995. Sedan dess har jag inte sett till honom. Han gick i det som nu är Karjaan Yhteiskoulu.  Han gick alltid omkring ensam överallt på gatorna och gav ett kind of udda intryck. Jag sade engång åt morsan då han kom gående förbi vårt april 1991 att se på han, han e lite märklig, eller någo liknande. Så såg vi på honom från vardagsrumfönstret medan han gick. Så sade morsan att inte tycker hon att han verkar konstig. Han verkar som en helt vanlig pojke i din ålder! Sade morsan. Men sedan stannade han mittiallt upp på gatan, och gjorde en juckrörelse i luften. Typ en knasrörelse i luften liksom. Då sa morsan direkt: JÅÅÅ! Han e FAKTISKT konstig!! :-D


Jåå, engång uppe i kiosken på 80-talet så kom han cyklande och kom in till kiosken och jag hörde att han sade såhär åt kiosktanten: Seitsemän ärttikarkkeja! Han sa nog irtokarkkeja antagligen, men jag hörde att han sade ärttikarkkeja. Så stod han vid disken och glufsade i sig löskarkkina där på samma gång direkt efter att han hade köpt dem. Sedan engång så spelade han flipper i kiosken och hans tunga bara hängde ut ur munnen då han var så ivrig på att spela. Han var nog lite lindrigt utvecklingsstörd eller något. Jag hörde på uppbådet att han ville bli laskuvarjojääkäri, lol!

På tal om det som hände i Usa. Stormningen av Capitolium och så. Det lär ska ha hänt för 200 år sedan också. Sett ur en neutral, sociologisk synpunkt, så händer såntdänt i historien, har alltid hänt och kommer alltid att hända. Big deal. Man ska bara förväntas så emotionellt och känsloladdat ta ställning emot nuförtiden för att vara en "god människa". Märkväl så tycker jag också att det var pöbelmentalitet av junttin att de stormade capitalium, men sådant händer. Mig rör det inte i ryggen i sig. Det enda som följer på detta är att vänsterradikala och journalister kommer desto mera att gråta och förbittra sig över vita straighta män och hur hemska dom är. (Märkväl-de som gör det är alltsom oftast vita själva. Så det är rasism mot dom själva så att säga. Och så brukar de ha sina seliseli-argument att de inte hatar vita straighta män, men... Sedan lyser deras förakt bara igenom. "nejnej, vi hatar inte vita straighta män. Vi hatar bara vita straighta män" Och om man säger emot eller bara skrattar åt deras inskränkta rasism så är man i deras ögon "butthurt")

Så dom gjorde både sig själva och andra en björntjänst. Men som sagt-sådant sker i historien och kommer att ske. Vänsterradikalism är f.ö. precis lika mycket pöbelmentalitet som Trumpanhängarna som stormade Capitaloum. Så det är två sidor av samma mynt. Jag har sett youtube-clip på rasande social justice warriors i jenkkina och dom är minst lika fanatiska som de mest hängivna Trump-anhängarna.

Sedan har man börjat tala om unga personer som "snowflakes" som är så lättkränkta och gråtiga av sig så de är lika sköra som skört porslin och känner sig kränkta för minsta lilla sak. Jaa-a, nu är det i allmänhet mycket kraftfullare virke i generation X som jag tillhör nog!

Jag tar ingen sida alls. Både Trump och Biden som alla andra amerikanska presidenter är bara marionetter ändå. Den enda bra mannen som varit USAS president är Kennedy. Som skjöts för att han var "för bra". Det är som att välja mellan pest och kolera. Det som jag tycker är lite roande dock är så påverkade folk är av media att vara liksom personligt arga på Trump och uttalar sig emotionellt och känsloladdat om honom fast det inte ens är vår president. Som sagt, jag tycker inte heller om Trump och han är helt säkert rotten to the core, men det är Biden också precis som nästan alla andra amerikanska presidenter i historien. Det är som att vanligt folk här i landet älskar att ha någon att hata helt enkelt och att de projicerar sin ingrodda ilska och sitt hat, som egentligen beror på andra saker, på en man som det är "okej" att hata och man inte behöver få dåligt samvete över att hata-nämligen Trumpen. Det är psykologi och i mina ögon ett helt klart exempel på projektion.

Ur en neutral och objektiv synvinkel säger jag detta. Förresten så ändrar val i princip ingenting. Sku val kunna ändra ett samhälle på riktigt, så skulle det vara förbjudet att rösta. Återigen säger jag detta ur en objektiv och neutral synvinkel-som en betraktare, och inte som någon som har en politisk agenda. Det är Loke-mentaliteten i mig som kommer med obehagliga sanningar tror jag. ;) Fastän någon manisk journalist säkert skulle få mig att vara Trumpanhängare, eller "högerradikal" bara för att jag inte vill sälla mig i gänget som skriker och svär om hur dum Trump är. Det är OCKSÅ pöbelmentalitet förresten. Men visst-jag tycker inte heller om honom men tänker djupare och läser inte bara vad journalisterna spyr upp och är sedan efter det journalisternas marionettdocka som säger och tycker precis som dom vill att jag ska säga och tycka.

Jag är varken höger, mitt eller vänster. I själva verket så realpolitik suger. Dock är det roligt att reta politiskt korrekta, då de är lika känsliga för att göra narr av dom, som kristna är om man gör narr av deras "religion" eller döda skäggmurvel på pinne. Lika bajsnödiga är det oftast båda två, lol.

Förresten så är det på det sättet, att media tenderar att bara rapportera om ena sidans fanatiker och överslag men inte andra. Av någon konstig anledning. Kan det vara för att dom sympatiserar med den andra sidan och inte har hjärta att rapportera negativt om dom "Quod licet jovi, non licet bovi" (Det som Jupiter får göra, får inte oxen göra) Klart att journalisterna själva inte medger såndäna saker om man frågar dom. Det är mänskligt, men dumt. De skulle tjäna mycket mera på att vara ödmjukare av sig. Men det är också att de måste vara lojala mot sina arbetskamrater och chefer. Ponera att man frågar ut en kille från något procentgäng. Inte kan han heller uttala sig negativt om gänget, fast han kanske i hemlighet kan hålla med om vissa saker och tycka att det är bra argument. Samma sak är det med journalister. Eller vilken som helst personal i en butik tex. Man håller ihop och är lojala varandra, fast man VET att den utomstående kan ha rätt. Det samma gäller journalistkåren. Fast det finns utan tvekan en del aggressiva och maniska journalister som direkt hittar på någo halmdockor att det är fråga om "högerradikala element" eller något om folket frågar helt sakliga frågor. Jag har märkt att sådana journalister av någon anledning ofta har glasögon och en iskall plirig blick. Det är bara min personliga betraktelse dock.

Detta att journalister bara koncentrerar sig på ena sidans överslag, men helt och hållet ignorerar tex. det faktum att Antifa är en våldsbejakande organisation och gjort sig skyldig till otaliga våldsdåd, kallas för hyckleri Skenhelighet, med andra ord. Det är ungefär som då krista korsfarare trodde att de fick döda och tortera i deras guds namn, men själva trodde de att de var JÄTTESNÄLLA och moraliska då de var kristna. Det "goda" våldet tycks dessa journalister inte bry sig om att rapportera om. Man får den känslan, att de äntligen inte är emot våld som de ger ut sig för att vara, bara det är "de snälla" som använder våld och inte "de dumma".

Jag kommer i allmänhet bra överens med enskilda människor oavsett om dom är svarta vita gula eller gredelina. Så där föll det argumentet och journalisternas våta önskedröm, att jag skulle vara så inskränkt så jag inte skulle kunna ha icke-vita kompisar. Jag bara försöker så ärligt och neutralt som möjligt se sanningen bakom allehanda fenomen. Det skulle aldrig falla mig in att mobba någon för att han råkar ha en annan hudfärg än mig. Eller någon öht. Men jag kan nog vara elak tillbaka om man är elak mot mig. Jag är inte kristen och har inga fejk-nobla värderingar att vända andra kinden till.

Journalister skulle kunna se sig själva i spegeln och fundera över varför man kritiserar dem, istället för att genast göra sig till offer och anklaga de som kritiserar för än det ena, än det andra.

Sedan brukar allehanda "experter" ofta synas i debatter i statliga YLE och annan systemtrogen media nuförtiden. Det är ganska ironiskt detta med självutnämnda "experter". Då experter ska uttala sig neutralt och objektivt så brukar dessa "experter" uttala sig med em agenda i bakhuvudet istället för att vara sakliga och neutrala. Te.x. då det är någon "expert" på högerextremism (Vad som definieras som det är ju ingen enkel och svartvit fråga, som journalister tycks tro. I somligas ögon är det enbart fråga om amerikansk råkapitalism och imperialism och organisationer som Kontra) så då man lite gräver och tar reda på, så ser man att denne "expert på högerextremism" är vänsterpartist. Eller att någon "expert på satanism" som uttalade sig ofta i medier på 90-talet oftast var mycket troende kristna , antingen inom statskyrkan eller någon helluntai-seurakunta. Mycket neutrala och objektiva "experter", huh?! LOL!

Som det var dendä USA-kännaren och talade i TV-nytt efter att pöbeln hade stormat Capitolium. Sådana borde ju vara så sakliga och neutrala som möjligt. Men GUDARS SKYMNING hur han höll ett riktigt emotionellt och känsloddat BRANDTAL där i TV-nytt studion! Killen blev bara hätskare och hätskare. Munnen bara gick på honom och han blev rödare och rödare i ansiktet ju mer han hetsa upp sig själv där. Han talade tom och somliga Trumpanhängare som "fascister". Okej, han använde det högst troligen som ett känsloladdat skällsord, då han personligen var så upprörd över det som hade hänt-men folk som kallar sig för experter och kännare borde inte sjunka till den nivån, att man kommer med känsloladdade invektiv. De borde tänka logiskt istället. Fascism är politik som Mussolinis Italien förde-och man borde inte kalla något annat för fascism. Och jag tvivlar starkt på att det finns äkta fascister inom Trumpanhängarna. Men visst-jag har också nångång själv använt det på det sättet- om man tex. talar om hälsofacism etc. eller kyrkans fascistoida fördomar mot olika sorters musik. Men det är bara skällsord-riktig fascism har det bara funnits i Mussolinis Italien. Som expert borde man fatta det.

Jag skulle ha haft lust att säga åt honom: Tagga ner grabben. Gå och pissa så kanske det lättar! Om du ännu är ledsen efter att du varit å pissa, så ska du få en muffins och en Trip i caféet

Hehe. Efter detta så kommer jag att kalla honom för "Propagandamegafonen" ty han var verkligen som en propagandamegafon i Tv-nytt den gången! Alltid då han är i Tv-nytt efter detta så tänker jag typ att "Aj sidu, propagandamegafonen!"

En sak till som jag märkt med journalister och slika människor, är att de älskar fina titlar som att någon är "Professor" "Doktor" eller något liknande som låter fint. Och de intervjuar ofta sådana med fina titlar,och som tänker precis som journalisterna själva. Och journalisterna myser och pyser över att de med så fina titlar tänker precis som dom Och så kan de ibland få skrämselhicka och förfära sig över att någon "som är professor" och ändå tänker så "fel"!!!

Visst är det bra med att orka studera och så. Men man ska inte ändå gömma sig bakom fina titlar och elvistellä med dom och se ner på random-folk för det. Just att journalister och slikt folk tycks tycka att fina titlar är så otroligt viktigt så tycker jag att luktar lite klassförakt måste jag säga, för att vara ärlig.

Visst finns det bra journalister också, som tex. Ulla Appelsin och Jutta Rabe, som verkligen inte verkar driva en agenda men som har sunt bondförnuft. Och lokala tidningars journalister tenderar inte alls att vara lika maniska och fanatiska som större tidningars journalister. Västis är en het jordnära tidning tex. Det samma kan man verkligen inte säga om "Svenskfinlands Pravda" HBL. Det är nästan lika mycket propaganda som det är nyheter i den tidningen nuförtiden. Och jag har jämfört, för jag vet ett ställe i webben med fullt med gamla husisar över årtiondena och förrivärlden var det inte alls en lika fanatisk tidning.

En sak till. Det är inte underligt att somliga blir arga om media gnäller och pekar ut folk. Det är självklart att folk känner sig missförstådda då media talar skit om dem som grupp och de inte har möjlighet att försvara sig i stor mån från mediernas smutskastning. De får inte sin röst hörd, men det får däremot medierna. Sådant skapar frustration hos vem som helst. Återigen skulle journalisterna kunna se sig i spegeln och försöka tänka lite djupare. Det är minst lika mycket deras fel att världen blivit så polariserad jämfört med vad den var på det toleranta 90-talet. Är du inte för oss, är du emot oss-sådan mentalitet råder överallt nuförtiden. Inte bara hos ,enligt journalisterna, "de dumma". Vem vet, om 10 år kanske jag inte är i stånd att skriva såpass fritt som jag gör nu, utan att riskera att bli åtalad?

Nåväl. Här alltså dendä Jarre-låten med dedä foto-klickandet som jag hörde i Lärkkulla på teknologilektionen efter lunch och den sista lektionen för dagen 21.1.1994 Det blev januari 1994 fiilis då jag häromdagen hörde låten första gången på nästan 27 år!!

Engång i Vasa i början av juni 1989 då vi trodde för en stund att det var gasalarm

Jag var hos mommo en mulen dag i början juni 1989. Vi satt i köket jag och syrran och mommo pynjade med sitt. Så hörde jag mittiallt ett konstigt: tTTTUUUUUUUUUUUT!!! Och så var det tyst. Vi undrade vad det kunde vara. Syrran gissade på en mistlur från en båt. Så hörde vi det igen. En signal, sedan tystnad. Jag for ut på trappan för att se lite och hörde en tut till. En av mina kusiner stod ute på trottoaren med några ongar från grannhuset. De undrade över datum och klockslag, de såg på sina armbandsur och man hörde bara någo mutinaa om mikä päivämäärä tänään on..viides päivä? så hörde jag något från min kusin som fick mig att skraja till. Han sade rätt upprört åt ongana såhär: Mut sittenhän on kaasuhälytys!

Jag blev att vaaaa!!? Kaasuhälytys?! Ongana sprang hem och jag och min kusim halvsprang till min kusins familj som bodde vägg i vägg med mommo i samma hus. Under tiden vi halvsprang nervöst så kom det en till ljudstöt. *TUUUUUUUUT!* Vi rände in i tv-rummet där min morbrors fru satt med en barnbok i handen och minsta kusin låg och såg sömnig ut i soffan med tutten i mun. Hon sade att vi ska vara tysta, då min minsta kusin ska sova dagslur. Vi frågade om signalen och hon skrattade bara och sade att det är första måndagen i månaden man testar sirenerna. Det hade nyligen kommit till system och min kusin hade tänkt på det gamla datumet. Hon frågade om vi blev skraja? Så kan det gå :-)

Det var samma tider som kinesiska trupper öppnade eld mot demonstranterna på Himmelska fridens torg. Som det blev massaker. De vuxna bara GAPADE, då de såg på TV-nytt och scenerna som utspelade sig på det Himmelska fridens torg då minns jag. Haha, som Viemäri-tv parodiserade sedan en kines som sade: Emme tee kapinallisille mitään pahaa, nihaaau. Litistämme heidät vain panssalivaunujen alle, ja sen jälkeen taljoamme heille helkullisia KEVÄTLULLIA! Nihaaauu!!! Enligt vittnesmål så körde faktiskt pansarvagnarna rakt mot folkmassorna, så det var flera som blev mos på det sättet där, medan de också skjöt rakt in i folkmassorna. Konstigt nog försöker många sk. "humanister" och "toleranta" i väst fortfarande sopa det under mattan och förringa det.

Jååå, dom hade (och har) en annan sorts siren i Vasa. Det är en typ lur som brukar vara kutymen i Sverige. Som ger tuuut-tuut ljudstötar istället för en gamla tiders siren, eller nutida högtalare, som ju är båda en stigande och sjunkande signal som annars är likadana bara att den gamla är analog teknik och den nya sirenen digital teknik, så den gamla sirenen lät betydligt mer organisk och levande än den nya sirenen som låter sterilt och robotaktigt digitalt. Jämför med analoga och digitala synthar, varvid analoga synthar har ett betydligt varmare och mer organiskt sound. Är en stolt ägare av en analog synth nuförtiden :)

Alltså det var 7 sekunder signal och 14 sekunders tystnad sekunder signal och 14 sekunders tystnad sekunder signal och 14 sekunders tystnad sekunder signal och 14 sekunders tystnad under några minuter, ty så var den allmänna farosignalen förrivärlden. Nu är den 7 sekunder stigande och 7 sekunder sjunkande signal. Alternativt med larm med "mistlur" modell 7 sekunders ljudstötar och sju sekunders tystnad. Flyglarm är med typ 3 sekunders mellanrum om jag minns rätt-så den signalen är ännu mer "hysterisk". Med "mistlur" typ sekundlånga hysteriska ljudstötar.

Så minns jag att jag var i centrum med min kusin i Vasa då. Någon gammal käring pratade om någon postlåda. Min kusin hörde att hon sade: "Du ska int sätta din fafa i postlådan"

Jag minns jultider 1982. Grannarnas julgran syntes genom deras vardagsrumsfönster, eller det var en palm i storlek av en gran som de hade dekorerat som en julgran. En "julpalm" alltså. Kreativt. :) Anyway, jag svamlade nåt hemma om grannarnas julgran, så sade morsan såhär: Näää, de int en julgran, de e en pall! Dom sa "Palm" men jag misstolkade det som "Pall" eller hörde alltså "Pall". Stackars mig som liten, jag kunde inte bara få det ihop att det sku vara en pall, lol.

Alltså jag kommer ihåg en såndän Tomppi som jag var kompis med sommarn 1990. Det var nog lite töntigt då hans föräldrar hade en porrfilm VHS i vardagsrummet fullt synlig för alla då jag var där. I hyllan, men fodralet vänt så man såg så tydligt som möjligt typ fordralet där en käring..hmm.. suger på en manlig lem. Jag tänkte då redan att det var konstigt som fan! Det är en sak om vuxna väljer att se på porr, men att den var het synligt framme där var nog att ta i ordentligt, med tanken på att de hade två barn på 11 och 13... men de flyttade för att folk ville ha bort dom från huset. Och farsan hade suttit i fängelse för otaliga inbrott och keikkor, och allt de verkade göra, var att dagarna i ända sitta i Kap Horn, som Norris hette då, eller Affes pubben på kalja. Eller så i Golden. Och pojken planerade inbrott och keikkor redan och jag vet att han och en annan söndra ett fönster i Sannäs lekis och sprang iväg ifall någon sku ha hört och for sedan tibaka inom en halv timme för att stjäla 500 mk från lekis kassa. Sedan for de till Malmbergs närbudju som då fanns i dedä vita huse nedänför Tallmo-höghusena och köpte godis och betala med 500-lappen så att de nästan åkte fast. Inga fiffiga tjuvar precis.

Pojken i huset som jag var kompis med var också extremt intresserad av alkohol och tobak. Han hade knyst några öl och lite vin och tobak någonstansifrån-eller köpt av nån-minns inte riktigt. Så sade han att han någon dag, om det är vackert väder, tänker bara ligga slött i sandgropen och röka och dricka hela dagen och inte göra något annat. En 13-åring parvel sade så. Någon psykolog skulle ha säkert sagt att han "mådde dåligt". Eller så tog han intryck hemifrån helt enkelt. Men han var ju nog onormal på ett normalt, karismatiskt sätt och tidig i utvecklingen. Jag trodde att han var 15 innan jag börja känna honom och så var han 13 och några månader yngre än mig också. Jag minns då någon barnfamilj stannade till sommarn 1990 och vevade ner fönstret och frågade var Lystiland är? Så förklarade han väldigt vuxet,sakligt och logiskt var Lystiland var åt mamman i bilen som frågade honom.

Jååå, Alexi Laiho har ju kastat väven här för en liten tid sedan. Alltså C.O.B. gitarristen och solisten Diggar varken deras musik, eller det moderna soundet som finns på deras cd:n. För mig låter det ihåligt och sterilt helt enkelt, utan djup. Menat åt mainstream-metal fans, som ändå inte brukar uppskatta ett "necrot" underground sound. Det är smaksak helt enkelt vad man föredrar. Inte något man tycker att är tufft och elvistelee med. Och visst var han ytterst skicklig rent tekniskt sett på att spela gitarr. Det kan man ju inte ta från honom. Men man måste tycka det är känsla i musiken och digga den också. Vilket många gjorde men inte jag. Fair enough? Jag sätter faktiskt hellre på Sex Pistols än Children of Bodom om man måste välja. Men visst. Man kan väl digga musik på flera olika sätt också- Somliga får kicks av att lyssna på tekniskheten allena, medan andra föredrar själva känslan och atmosfären i musiken. Förstår ni hur jag menar?

Det finns de som älskar Yngwie Malmsteens spelande tex. Men för mig låter det bara som långtråkigt tekniskt gitarr-runk. Jag sku hellre lyssna på en cementblandare än Yngwie Malmsteens tekniska gitarr-runk. Ty för mig sku det vara mer atmosfäriskt och trans-aktigt att lyssna på det monotona ljudet av en cementblandare.

Inget emot Laiho i sig, i motsats till de flesta av sina fans, så lyssnade han också på skitiger ug-metal som Darkthrone och keikkor, så han var nog mycket mer öppen för olika musikstilar än någon mainstream-metal diggare från 00-talet(Som lyssnade på HIM och COB typ. Och om dom trodde sig digga blackmetal så gjorde dom inte det på riktigt, utan diggade istället Cradle of filth och Dimmu borgir) eller någon s.k. "allätare" som tror dom diggar allt bara för att all mainstream-musik som man spelar i radion smälter åt dom, vare sig det är pop techno hip hop eller metal, men blir typ oroliga och häpna om någon sätter på gammal eller underground-musik och vet inte vilken fot dom ska stå på då dom sedan hör nåt så "konstigt." Sådana brukar nämligen s.k. "allätare" vara! :D Inte ha grävt djupare och nördat in sig i musiken, utan passivt lyssnat på allt radiovänligt bara. Men Laiho var nog en musikmänniska "på riktigt" fast han spelade mainstream-musik. Kanske han föredrog och ville vara rockstjärna och leva sådant liv? Det är ju också fråga om smak och tycke, men jag har aldrig velat bli någon rockstjärna eller sett upp på "rockstjärnor" då undergrounden är så annorlunda än någo sådant. Ja, kanske då jag var pre-pubertal så ville man bli rockstjärna kanske någongång men det var då. Det är rätt så ytlig livsstil om man inte har något annat man brinner för än att vara "rockstjärna". Leve undergrounden! Hur kommer morgondagens rockstjärnor att vara? Iaf tycks sådant vara helt OUT bland ungdomarna och de har vloggare som idoler istället.

Och nej, till skillnad från vad någon normie skulle kunna tro, så är det inte fråga om "avundsjuka" lol! Så kan dom tro, för att dom utgår från sig själva och själva sku bli avundsjuka vid samma sitiation. Det är bara så, att undergrounden är mycket mer jordnära och mysig och man lagar i mitt tycke bättre musik inom undergrounden. Men som sagt, Laiho var mycket skicklig på att spela sin gitarr. I mångas öron lät det bra och i andras öron torrt och sterilt som i mina. Det är fråga om smak och tycke och vad man prioriterar.

Laiho var väl mycket karismatisk direkt i högis och så och "kunde" ragga och visste hur man skulle göra för att vara "på riktigt" på det sättet, då han fick sin första flickvän då han gick på sjuan, som var ett år äldre och börja dricka öl i den åldern och så. Helt enkelt "onormal på ett normalt, karismatiskt sätt" som även folk som Juha Valjakkala, AndymcCoy, Clark Olofsson och liknande julkkisar ju har varit som unga, till skillnad från de som är "onormala på ett onormalt, okarismatiskt sätt" som klär sig som små barn fast de är i högis på nian och aldrig har smakat på tobak och alkohol fast de är på nian. Förstår ni hur jag menar? Sådana som är onormala på ett normalt och karismatiskt sätt och är inga normies, lätkäjunttin eller Bk-46 schack eller annars bara normala, de skiljer sig från normies absolut-men de gör det på ett förtroendefyllt sätt och ger direkt känslan av att vara "The real thing" och inga wannabes eller posers. De har liksom den elektriska utstrålningen, karisman av att vara "på riktigt". Och de som är onormala på ett onormalt sätt tycker flickorna i den åldern inte sällan att är creeps fast de är jätteblyga och tillbakadragna och snälla och inte har sådana tankar, medan de som är onormala på ett normalt sätt är kraftigt sexuellt inriktade.

Nu är jag i den åldern att man bryr sig inte om att tänka så mycket på dessa saker, men jag ser detta ur ett ungdomsperspektiv. Av ett perspektiv av att vara 16-24 år gammal. Till skillnad från någon separaktig, som är onormal på ett onormalt, okarismatiskt sätt. Eller som ger sådant intryck. Det är ledsamt att säga, men några av dom blir så desperata, eller har blivit så desperata och valt en så avig väg så de blir någon jävla skolskjutare, istället för att "man up". Och göra sitt bästa för att komma ifrån deras roll som de uppenbarligen hatar då de blir så bittra så de börjar göra skolattentat. Men visst-man ska ha i åtanke att många separ-aktiga onormala på ett onormalt sätt människor kan trivas i sin roll med och inte bryr sig så mycket. Bara en promille av dem blir någo skolskjutare. Om någon fittas med dom, så borde dom istället slå den som fittas på käften-men inte fan behöver man skjuta folk för det, isynnerhet inte oskyldiga människor, som skolskjutare ju gör.

Men absolut. Om det i högis finns 3 huvudkategorier bland eleverna: Normies, onormala på ett normalt., karismatiskt sätt och de som är onormala på ett okarismatiskt sätt, så är det definitivt de som är onormala på ett karismatiskt sätt de intressantaste människorna och de kreativaste människorna.

Inte för att jag brukar följa med julkkisar och så, men jag får hem Soundi-tidningen en gång i månaden och nu har jag faktiskt i några års tid tyckt att Alexi Laiho har varit liksom sjukligt askgrå i ansiktet och såg ut som ett benrangel annars också. Inte fan har karn sett frisk ut på länge! Fast jag inte har brytt mig om honom eller hans musik någonsin, så nu har jag märkt på bilder att han inte alls ser frisk ut mera. Och han har ju haft hälsoproblem, blödande magsår redan 2011 till följd av allt supande. Dessvärre tror jag att han gick samma väg som b.l.a Juice Leskinen gick. Musikerns yrkessjukdom i Finland: Alkoholism. Det är då det smakar så otroligt bra och man inte bara vill minska me dendär alkoholen tillräckligt mycket. Så tror jag det gick till iaf.

Visst man får ha roligt och festa och dricka-men går det till övderdrift så tenderar det att gå sådär förr eller senare...förutom för Ozzy som läkarna har sagt att han har en "superlever" då han tålt så myky i tiderna utan att gå under. Han håller inte på med något nuförtiden men han är inte "odödlig" som folk har börjat säga om honom. Innan Lemmy dog så hette det ju att "Bara kackerlackorna och Lemmy överlever ett atomkrig" man trodde att Lemmy var typ odödlig också men det var han naturligtvis inte. Visst-jag tror på reinkarnation, men ens ego och jag upplöses vid dödens inträde. Så det finns ingen Lemmy i någon andevärld så att säga. Från den synvinkeln sätt har man "bara ett liv" om man tänker på det nuvarande egot man har, som är genuint-men det är ju bara illusionärt ändå och energin formar inom tiden ett nytt ego, tror jag. Om man inte uppnår befrielse från reinkarnationcykeln, som är mycket svårt, men dock inte omöjligt, att uppnå. Och då uppgår I Moksha/Kaos/Nirvana/Ginnungagap-som är den ultimata friheten. Jämför med en dator. Hårdskivan som egot och strömmen som "själen". hårdskivan förstörs vid dödens inträde, men inte strömmen bara för att den kopplas bort ur egot så att säga. Man kan säga att döden är mikrokosmos gravitation. Detta "bortom det kosmiska, bortom tid och rum" är ingen plats-Det är ett tillstånd som inte kan förstås med våra 5 sinnen.

Hahahaha, jag ser framför mig hur det sku vara om just någon sen i utvecklingen-onormal på ett onormalt sätt separ-mamis skulle börja kalla sig för "Wild Child" och nynna: Booorn to be wiild!! i korridorerna och ragga på brudar och helt enkelt bete sig som någon som är onormal på ett normalt sätt, lol! Men vafan. Det skulle kunna vara det första steget till något för en högis-mamis.

Men konstigt att Laiho var för en tid sedan endast (98-08 typ) en teinaridol åt skrikande hysteriska tonårsflickor och sedan blev han hos de flesta tonårstjejer en bortglömd 40-åring. Fyfan vad kusligt det känns! Den ljuva ungdomen räcker en så kort stund!! Var och en i den åldern borde inse hur genuint det är att vara ung istället för att ha alla världens traumor...och inse hur trist vuxenheten är i kontrast till ungdomen och inte vilja bli fullvuxen så snabbt som möjligt...

Samma med Ville Valo också. Vilken 17-årig tjej är kåt på honom nuförtiden? Kanske någon, för all del, men inte är det samma sak som då han hade en massa hysteriska tonårstjejer som var kåta på honom. Allt är så flyktigt och tillfälligt i detta liv. Jag talade med en kvinna i min egen ålder sommaren 2019 och hon sade att I hennes ungdom så var ju Ville Valo SÅ "Ihqu", Lol! Det blev tal om honom då hon hade en gammal affisch på Ville Valo på sin klädgarderob i hennes jobb som jag var och besöka för jobbsaker. Hon visste knappast min riktiga ålder då hon sade så. Det känns konstigt att tiden hunnit ifatt en såhär. Att man talar om Ville Valo tex. som något "som var då" Att det är typ nostalgi och retro nu. :-/ Och så är brudarna knappast lika toleranta mera heller so, de var på 90-talet och tycker inte lika mycket om långhåriga män mera som under det toleranta 90-talet. Eller sådant tenderar de att glömma-alla fysiska ideal glöms hastigt bort, bara mannen har karisma.

Det är lustigt att säga, men för mig är band som HIM och COB fortfarande "nya" band, haha! Det är väl så det är att bli gammal :-/

Jag såg en gammal bild av Laiho och hans dåvarande flickvän Kimberly tillsammans. Bilden är från 98-99 och jag minns att jag såg samma bild i någon musiktidning i slutet av 90-talet. Laiho var klädd i en såndän farkkuväst ovanför prätkärotsin, som verkligen inte var någon 90-tals grej, utan en kraftig 80-talsgrej. Jag minns att jag reagerade på det då den tiden och tänkte att Laiho måste ju ha något hum om saker och ting iaf och inte bara vara en trendipelle, fast musiken är modern mainstream-metal med överpolerat sound. Han var ju nog "The real thing" på det sättet, det kan man inte ta från honom fast jag som sagt aldrig diggat deras musik eller mentaliteten inom dessa "moderna metal-diggare" överlag. Men jag skäller mera på hans fans och bändäre än på honom själv alltså. Han höll i en burk Lapin Kulta och i hans ena bröstficka skymtade man en tillskrynklad mjuk ask röd Marlboro. Det var ju tolerantare då ännu så sådana bilder var inte alls tabu på samma sätt som i dagens ny-viktorianska tidsålder med lättkränkta blomsterhattar. Myndigheterna och ministeriets tanttadaaror sku väl få nåt hysteriskt utbrott av en sådan bild nuförtiden. Hehe, det borde komma en liknande bild i dagens läge så skulle det stå med fetstiltad rubrik såhär: Ministeriön tanttadaarat eivät meitä pysäytä! Lol! Rekommenderar inte rökning, men som fullvuxen borde man få avgöra själv utan att bli stigmatiserad och moralpredikning.

Men på samma gång känns det så surrealistiskt. Att det verkligen är över 20 år sedan denna bild togs!! Och då var det splitternytt liksom. Jag minns det som igår. En kompis berättade vårvintern 1998 att han såg Alexi Laiho på någon krog i hesa ett v-slut dom tiderna. Dom råkade båda två ha likadana bandskjortor med samma band och motiv och kom emot varandra. Alexi Laiho börja bara flina fullt men sa ingenting, berättade kompisen åt mig. Det var vid samma tider som jag såg på Jyrki en dag och de intervjuade honom. Jag tyckte inge speciellt men tyckte de var lite lustigt att han var mejkkad, lol!

Jåå, dendä Kimberly kallade honom tydligen sådär "gollit" för Allugator. De kan man tänka sig att någon brud kallar någon kar för som har karisma och som är "på riktigt". Det låter liksom så, tycker jag. Ungefär på samma sätt som Juha Valjakkala lär ha kallats för "Hanoi" några år innan händelserna i Åmsele. Smeknamn som "Allugator" och "Hanoi" är riktit smeknamn som man kan tänka sig att karar som är onormala på ett normalt, karismatiskt sätt har. Ännu en sak om COB, den andra skivans skivfodral som kom våren 1999 med det gröna norrskenet är snyggt som fan! Helt tydligt inspirerat av Sentenceds jättebra skiva innan det blev trendigt skit "North from Here" från 1993. North from Here är deras bästa och den från 1992 deras nästbästa-sedan blev det bara trendigt skit med Amok-skivan 1995. Boring and uninteresting helt enkelt. Sentenced blev sedan bara trendigt skit som många lyssnade på under 00-talets kliniska metalboom.

5.1.1996 var en legendarisk fredag, för då for jag efter min skoldag i yrkis till postkontoret efter 7 cd;n som var och är fortfarande jättebra. Då nyaste Necromantia, som är ett mästerverk, då nyaste Isengard, då nyaste Mortiis, första Sentenced-skivan som är death metal och helt annorlunda än vad de sku bli (tråkig och steril 00-talets mainstream-metal i typ samma kategori som HIM, Nightwish och COB) Första Absu skivan, Macabre sunsets av bandet Nightfall, Emperor/Enslaved-split cdn. Anagga så det var legendariskt då! Har hört på Isengard, Necromantia och Mortiis skivorna som jag köpte för 25 år sedan för att fira 25-årsminnet av att jag köpte dom! Still going strong med dom skivorna verkligen! Jag diggade dom på riktigt då och diggar dom på riktigt nu ännu. Det var ingen "tuff grej" för mig, där man säljer sina skivor efter några år och börjar lyssna på helt annan musik bara-som många andra. Det är naturligtvis bra att udvidga sin musiksmak-det har jag också gjort sedan dess..men ni förstår väl hur jag menar? Lyssnar man på någon musik bara för en image-grej så brukar man "växa förbi" både den fasen och musiksmaken-då man aldrig på riktigt diggat musiken utan bara köpt en image åt sig som tonåring och pressar sig för att digga musiken bara för att den är "tuff" fast man i själva verket inte gillar den. Inte undra på att man "växer förbi" någon musiksmak då inte!!

Och det var legendariska 90-tals tider, för det var åratal innan(den nya, polerade och poppiga) metalboomen med just Him, COB och liknande. Det var inte alls som det sku bli redan 98 och framåt. Isynnerhet band som Nightwish och HIM är ju i princip pop.

Och så drömde jag i början av januari 1996 att jag åka tåg från Karis. Tåget for långsamt. En kompis väntade vid en järnvägsövergång med mopo och hjälmen på sig. Så mittiallt spårade tåget ut! Man hörde bara BAAAANGG!!! KRAAANGGG KRAAASCH!!!! och nästa minnesbild var att jag vaknade på sjukhuset med hjärnskakning ( i drömmen). Det var en som jobbade i Lärkkulla som också var i sjukhuset och skämtade friskt. Så kom jag hem mitt på natten och såg typ 2 på natten en Mötley Crüe-musikvideo på TV, som handlade om en gobbe som försökte få tag på en pilbåge. Så drömde jag att det var Vietnamkrig och 3 (vietnamesiska) brudsoldater gjorde någon krigshandling och sprang och tog skydd i någon "lokero" vid en pansarvagn.

Det allra bästa var nog, angående soldater i drömmar, var då jag envist drömde positivt om en brud jag inte hade någon chans på under hela 1996, från tidig januari till november 1996. Jag började tröttna på dessa "bedrägeri-drömmar" som för det första gav falskt hopp åt mig under vårterminen 1996 (försökte på henne sommarn 1996 men blev inte ihop med henne, däremot blev jag för en tid ihop med en punkbrud från Pojo karisnattn 1996. Jag tänkte till slut att nästa gång jag drömmer en falsk hopps-dröm om henne, så ska militären komma och slå ner denna dröm!

Så kom det november och jag är i Bulevarden vid gräsmattan utanför lågis och är varm i hjärtat då jag tänker på dendä brudn och jag "vet" att känslorna är ömsesidiga. Med ens kom jag ihåg min föresats att militären ska komma och slå ner alla sådana drömmar! Och DÅ.. vid nästa ögonblick så kommer det körande fullt med militärfordon på Bulevarden. De kommer körandes och stannar och det kommer utspringandes en massa soldater med vapnena i högsta hugg från fordonena och där försvann drömmen och jag vaknade! Jag lyckades! Militären kom till undsättning och slog ner den drömmen! Och efter det drömde jag aldrig mera falska-hopp drömmar om henne! Och jag var helt neutral om jag såg henne tex i affes efter den drömmen.

JAg drömde alltså ofta innan att det var helt som på riktigt och jag tänkte: Och jag som trodde att jag aldrig sku bli ihop med henne! Och att folk tänkte att :Jaha, dom blev ihop nu. Det var ju väntat. Och liknande bedrägeri drömmar.

1996 var ett rikt år för mig personligen måste jag säga! Det hände saker och ting då! 1994 var också ett legendariskt år, men det var mera ett meditativt kontemplationsår och "rusta upp för gerillakrig" år. Hoppfullt det också på sitt sätt men mer stagnativt och helt annorlunda än 1996, då saker och ting bara sade Whooooshhh!! Och allt verkade vara möjligt. 1993 igen började väldligt hoppfullt men stagnera, men som 16 är man så purung så det spelade ingen roll då. Dessutom kan man inte tala om äkta stagnation då man är tonåring då man utvecklas hela tiden då. Det kan kännas så-men i själva verket är det inte alls så.

Nåja, alla år under 90-talet var bra och unika på sina egna sätt. Man var så ung då, fast man 1990 var lort och 1999 tekniskt sätt fullvuxen, men ändå.

Jag ska berätta en dröm nu från mina gamla "drömpapper" från 1996 som jag lite grävde i just (förvarar dom i skrubben) Jag drömde att vi skulle ta hos en kompis som bodde på samma gata (och bor igen nu) Så kom det alla möjliga schack dit. Det blev full kalabalik av någon anledning. En tjockis som också kom på besök dit välte omkull fammos gamla mankka/radio på golvet (Som var hos kompisen av någon anledning) och en annan bekant började lipa fullt, alltmedan en tredje bekant med fräknar sade såhär: De e nog bäst att sluta nu, för det måste både vara rock och roll och inte bara rock. Två snutar stod i farstun och kyttade bängt och smygande mot oss via farstudörrens fönster. Jag såg i min tur söderut via vardagsrumsfönstret ner mot Läppträsk-skogarna, som syntes bra dit ända i drömmen. Jag tror nästan att jag ska fota vad jag skrev på ett A4 papper vad jag hade drömt det datumet som det står där och sätta det hit på bloggen. Ty jag ritar ibland också enkla teman från drömmen, och detta tema är från drömmen jag berättade om här ovan! Kanske man får en inblick i kalabaliken som det blev i drömmen hemma hos kompisen?

Årskrönika 2020

Januari

Januari månad började långtråkigt förra året. I början av januari försökte jag få en brud sen det länge förflutna på kaffe, haha. Det är förvisso dödfött projekt att försöka få brudar på kaffe som man inte har nåot att göra med etc. och som man vart förtjust i för 20 år sedan..men å andra sidan så tycker jag att man inte ska tillåta sig själv att bli cynisk. Man kan ändå ha en magisk och förväntansfull känsla någonstans i förvar. (lättare sagt än gjort, men man ska sträva till det) Man kan alltid fråga. Det skadar ingen. Och jag är glad att jag gjorde det. Fast i fortsättningen ska man bekanta sig med brudar som, känner mig som den jag är nu. Det var andra och sista gången jag frågade henne :-)

Sedan for ja ner till Evalds samma lördagskväll fast ja drack bara Jaffa och kaffe där och snacka med stamkunderna där. Skvallerfarbröder! :D Rikit ok och hederligt schack, men inte har man just nå gemensamt med dom om vi säger på det sättet.

Sedan började rapporter om ett "nytt Sars-aktigt" virus komma och redan då började jag oroa mig lite och tyckte att alla världens myndigheter var jättedumma då de inte stängde gränserna mot Kina, utan bara satt huvudet i sanden och sade att risken att det blir någon pandemin är jättelåg och att viruset inte är luftburet och allt annat skit. Varför är det så att det just är myndigheter som brukar prata skit och sopa under mattan? Men så har det i alla tider varit. Skulle jag ha ha varit världens kung, så skulle det aldrig ha blivit någon pandemi-om folk gjort som jag sagt. Säger inte detta för att jag är egocentrisk, ,men åtminstone sku jag ha förstått att stoppa pandemin mycket bättre än WHO och andra myndigheter.

Jåå, jag var å äta i Kinarestaurangen å i ett skede i Ekenäs under januarimånad. Jag tänkte då också att vågar man nu äta här i denna restaurang? Tänk om dom just varit i Kina å sprider dedä Sars-aktiga viruset nu just? Maten var fabulös dock. Och det var rent och hygieniskt där, något man inte kunde säga om Kinarestaurangen i Karis i tiderna.

Jag började då redan hamstra och gardera mig inför en eventuell pandemi. Som ju kom.

Februari

Det började långtråkigt och gråblekt och från första till sista februari kom det mer och mer och sämre och sämre nyheter om Coronan. Coronan blev ett begrepp. Det var det nya kusliga "Sars-aktiga" viruset. Det var typ "Sars-Lights" eller "Blå Sars" om den gamla Sarsen var Röd Sars, om man jämför med cigaretter.

Jag började köpa hand-desi i massor. Och var arg då myndigheterna bara gnällde om att man ska tvätta sina händer istället för att stänga gränserna. Yeah right. Hur undviker man att bli smittad av sjukdomar? Jo, tvätta händerna! Haha!! Det hjälper kanske bara 5% och resten blir man smittad via aerosoldroppar i luften då manm ät tex. i butiken. Mycket hjälper det sedan att tvätta händerna. Och det finns folk som gått med mask och tvättat sina händer och undvikit folk och som ändå fått smitta. Så att undvika butiker helt och hållet är en mycket bra idé. Om man inte köper en gasnaamare och far till duschen med både kläder och gasnaamare på sig alltid efter man varit i butiken och inte öppna butikskassarna på flera dagar och torka dom med handsprit sedan då man väl gör det. Man måste vara så extremt försiktig för att inte ens på misstag få smitta.

Man blir så arg då man tänker att detta kanske är fråga om ett kinesiskt bio-vapen! MAkter kan göra vad som helst för pengar och ekonomins skull. Jag vet inte om det är ett kinesiskt bio-vapen, men det skulle inte förvåna mig alls.

Jag var sedan i tandläkaren den 27.2 och for därefter till hälsokostaffären och köpa 7 flaskor fläderbärssaft, då jag läste att det är antiviralt. I syfte att dricka det om man känner de första symtomen på Covid-19..

Sedan var jag i Abc och äta en härlig lövbiff tillsammans med ljuvliga franskisar och ett gott stort glas med kotikalja fredagen den 28.2 en solig pch vårig eftermiddag efter distansjobbet jag jobbade med hemma. Det kändes som den första vårdagen verkligen efter en lång vinter. Jag körde från Tallmo längs med landsvägen den några kilometer långa sträckan till ABC. Det var en flicka i typ 18-årsåldern där som satt vid grannbordet och hennes kompis och det framgick att hon hade varit i något skidcenter i norr och skida under sportlovet och det hänt en olycka..men hörde inte så noga sedan. Int angick det mig och jag är ingen Stasi-stalker :P

Det var ganska litet folk för stunden där och jag tänkte för mig själv då jag satt och väntade på maten att är man nu trygg här måntro? (med tanke på coronan) Flickan började tala med någon tant som kom dit och hade en typ 11-årig pojke med sig som snålt stod och såg då jag åt medan tanten talade med bruden. (De var tydligen bekanta) De började tala om Coronan. Bruden sade: Siihen ei ole mitään lääkkeitä, eikä siihen ole mitään rokotusta.... och hon lät lite orolig. Typ en vecka innan drömde jag min första dröm som jag minns om Coronan. Att det var kusligt och jag var på päronas gård en morgonnatt och en som gick i paralellklassen i högis sade att han har fått "det" av den och den. Då den tiden så tänkte jag ännu om coronan som "Den nya Sarsliknande sjukdomen" eller "Sars Lights" eller "Blå Sars". Snart kommer det väl fan "Ebola Lights" också som en världsomfattande pandemi. :P

Då tänkte jag iaf i drömmen redan och efter att jag vaknat, att det dröjer väl inte länge så har vi de i Karis också!

Det var hittills sista gången jag varit ute och äta! Och det är synd, för jag tycker att det är gott och mysigt att vara ute och äta.

Mars.

Jag slutade helt att fara till butiken efter att jag hade hamstrat. Sedan beställde pärona hem med mat-transport och beställde åt mig också som jag betalade för, så jag behövde inte gå till butiken och var inte i en enda butik på 4 månader, från mars till juli. Jag var i budjun sista gången på fyra månader lördagen den 14:tonde mars. Då var jag både i ABC, S-Market, K-Market och Ärrän. Sedan vågade jag inte gå till några butiker mera. Men jag lyckades hamstra ganska bra dock. Det som mest harmade var att jag inte mera då hade möjlighet att se en jättevacker ljus kvinnlig väktare som brukade vara i S-Market på jobb (och är ännu tydligen?)

I början av mars kändes surrealistiskt. Det var Corona-info tillfällen i nätet av regeringen och så. Det var corona hit och corona dit. Det var "Vårskymning" som det ju är i början av mars alltid, men en verkligen märklig vårskymning. Unik i mitt liv. Helt unik! Den överskuggades helt av en ny och kuslig farsot som höll på att få ordentlig fart och sprida sig pandemiskt. Den kom. Pandemin kom som väntat-men jag hade inte väntat mig att den trots allt kom så hastigt över oss-fast jag var förberedd på att det skulle bli katastrof då myndigheterna så klåpade och underskattade detta virus. Men ärligt talat trodde jag under januari-februari att det skulle dröja mot höstkanten innan pandemin kom, men den kom mycket snabbare.

Heh i början av mars då jag var i K-Market så var det en kassabrud som skämtsamt sade något innan hon for hem för dagen åt en annan kassabrud. Någo blaablaablaablaa, JA MÄ SAAN KORONAVIRUKSEN!!! (sarkastiskt) Jag vände mig nojigt om och såg fullt på henne att har du smitta eller vad?! Haha.

Jag var ute och gå i motionsslingan en solig fredagseftermiddag i mars dvs 6:tte mars. Den sjunde mars gjorde jag en fräsch kvällspromenad till Ärrän och köpa lite godis. Det var en "Under the Stars" promenad som jag kallar stärnklara promenad-aftnar för.

Sedan var jag uppe i "Kullan" fredagen den 20:nde mars. Och gå. Det var mysigt. Dvs Högvalla. Jag var i ett ställe där som jag inte hade varit på 5 år. Jag tog ett självporträtt med min kamera av mig själv då med pilotrock och solbrillor och försökte sii vaaner ut, haha! Mut hei: Ennen mua pelotti, nyt mul on pilotti! :D:D:D Alltså för 5 år sedan. Innan det så var det

Innan det så var jag faktiskt senast just på den platsen där den första juni 1996. Så det är 90-talsnostalgi. Vi tog "coola" blackmetal-aktiga foton där då 1996. Ett foto från mars 1996 där jag står i det snöiga landskapet med armarna i kors och svarta kläder med pentagram-halsband och försöker se SÅ vaaner ut, heheh. Nåväl, mycket bättre det än att man sku ha sjungit i kyrkokören eller något, lol! Man ville ju se ut som killarna i alla Fanzines(underground papperstidningar som fanns förrivärlden innan internet slog igenom) man läste och såg på i skivfodralen då dessa tider. Eller blev kraftigt inspirerad. Inge fel i det dock. Som 19 tänker man rätt svartvitt. Ändå var jag och bodde hemma och blev försörjd av pärona då :P Och såg det som en självklarhet att ta Hob-Nob kex som fanns då från köksskåpet och koka kaffe och ha mysigt utan att behöva betala ett penni. Jag var ju fan som en fågelongi som blev matad och inte vågade flyga själv :P Och jag sku vara så cool och blackmetal, yeah right. Ganska nolot då man tänker på det, haha! Inte mera dock...men ändå man var ju nolo då i den åldern. Och otacksam var man också. Pärona skulle ha kunna kasta ut mig och säga att nu är du myndig och får klara dig själv! Men dom var snälla och försörjde mig och jag bodde hos dem. Och fattade inte ens att vara tacksam. Nolooot!! En av saker man har dåligt samvete över verkligen.

Nåja, som jag läste någonstans att de flesta som var "blackmetal" och försökte tuffa till sig då med det, kom till skillnad från andra subkulturer som punkare och hiphoppare som kom från donarfamiljer mera, så kom "bm" typer mera från trygga och ofta akademiska medelklasshem och hette typ Måns och Mats och Johan, åtminstone I Sverige, haha. Ett sociologiskt fenomen det också för all del, och något beror ju det på också.

Det var mycket tolerantare på 90-talet. Nu skulle social justice warriors få någo fel av att läsa en blackmetal-zine från 90-talet. Ty då fick man ännu fritt ge uttryck för åsikter som idag är helt tabu. Det var en del av bm kulturen på 90-talet. Att man fick fritt och utan att be om ursäkt fick ha kontroversiella åsikter. Visst, saker och ting har två sidor. Å andra sidan så blev det mycket svartvitt i ett skede inom kretsarna hur man fick tänka, klä sig, lyssna på för musik etc. etc....Det behövde väldigt lite "fel" åt nåndera hållen, så var man en "poser". Så det var två motpoler inom detta. Men som allt i livet, så är ingenting svartvitt. Å andra sidan så var alla så otroligt unga då-så väldigt få hade något hum om saker och ting riktigt, utom att man gjorde bra och atmosfärisk musik. Bm-band som medlemmarna är närmare medelålders eller medelålders och ännu är seriösa-så har ett avsevärt mycket större grepp om deras tankevärld och så. Naturligt nog, då man mognar som äldre-hur man än tänker och vad man än har för tankevärld. Som mycket ung är man oftast mycket svartvit och inte så ödmjuk om vi säger så.

Men nu är det alltså mars 2020 jag ju sku skriva om. I slutet av mars köpte jag lite gammal brasiliansk thrash från 80-talet på cd. Bla. någo Sarcofago-låtar jag inte hört förut. (en samling från Cogumelo-records) Vittu så bra liksom!! Sarcofago är det hårdaste bändet som någongång kommit från Brasilien!! Jag blev intresserad av Sarcofago då jag läste 1991 att det är som Sepultura, bara att det är ännu hårdare! Och så deras jättehårda och brutala skiva INRI som slutar med att någon skiter och så spolar vessabyttan, haha! Fast den köpte jag redan (så sent som) januari 2001. Det är lite som motsatsen till Carnivore skivan, där det börjar med intro låten "Jack Daniels and Pizza" där man hör att någon hastigt kommer in i vessan och spyr så in i helvete och till slut spolar i vessabyttan, varvid den första egentliga låten "Angry Neurotic Catholics" sätts igång.

Sedan vad hände april 2020? Inge speciellt. Jag såg en snygg städerskabrud som hälsade åt mig då hon kom från huset hon städat i.

Maj Den sjunde maj var jag på utfärd i Läppträsket, eller i naturstigen kring Läppträsket med andra ord. Det var en solig vårdag och jag njöt för fulla muggar. Verkligen behagligt!

Sedan läste jag en rad gamla husisar från 1900-talet via nätet. Allt från 20-talet till 90-talet, som någon laddat upp. Jätteintressant. Husis var inte alls en sådan propagandatidning förrivärlden som den är nuförtiden. Nu är det ju bara av dålig kvalitet och en finlandssvensk version av Pravda med en massa blomsterhattstanter som moralpredikar och som blir arga om inte läsarna tänker precis som dom (journalisterna) själva. Rabiata, manshatanade feminister och hysteriska kulturmarxister, som kopierar alla fixa idéer de är anhängare av direkt från den rikssvenska eliten och nomenklaturan,är kutymen i HBL nuförtiden. Så börjar de gråta och pirra om hur farligt det är och hur kränkta de känner sig om man kritiserar deras funderingar det minsta lilla. Och hur dumma de som gör det är. Dumma, dumma, dumma, dumma idiotiska vita lågutbildade straighta män untermenschen!! Typ. Och så hoppar de och dansar och springer och skuttar omkring av och an som pendlar med nerdragna byxor och kalsonger, då de är så arga på vita straighta män. Typ springer omkring med nerdragna byxor och kalsonger kors och tvärs i sitt hem ända till kvällen, skrikandes och svärandes och spottandes, då de är så arga på vita straighta män. Eller springer så fort de kan med nerdragna byxor... Ganska ironiskt angående den rikssvenska nomenklaturan. Det är "No-men" klaturan, då de ju brukar hata vita straighta män, lol!

Det var visserligen ett ganska roligt kåseri som lite moralisera, men det angrep inte enskilda människor som dom nu gör i husis utan de angrep mera makthavarna då. En artikel från 1957 där dom skrev ungefär: BlaaBLAAAblaablaablaa Atomkrig! BlaaBLAAAblaablaablaa Atomkrig! BlaaBLAAAblaablaablaa Atomkrig! BlaaBLAAAblaablaablaa Atomkrig! I lite moraliserande tonläge. Men inte aaaals som nuförtiden, där de vill förbjuda åsikter och angriper folket och oliktänkare.

Sedan så kom det en bok, en ny esoterisk bok, som jag beställde. I den stod det också samma sak som jag tänkt på men inte direkt läst någonstansifrån, ända till jag läste boken och där stod det också om att förändra sitt kosmiska öde, alltså nornornas trådar som de trätt åt ens öde, metaforiskt menat alltså, med hjälp av akosmiska krafter. Dvs trolldom. Mycket intressant på min ära. Där ser man det kollektiva igen! En tanke som jag tänkte läser jag om ett halft år senare i en bok utan att ha direkt läst så förut!! Folk får skratta år det hur mycket som helst och ingen behöver tro på nåt dylikt mot sin vilja, natrrligtvis inte, men jag finner tanken intressant. Men vad jag inte förstår mig på är att man vill predika sin egna tro på andra. Som de abrahamitiska religionerna alltid ju velat och gjort med våld och hot om våld och sadism. Vem gagnar det?

Tex., logiskt tänk om detta, om det kosmiska ödet har tex. förutbestämt att man inte ska hitta någon att dela livet med-så är tanken den att man i princip kan ändra på detta kosmiska öde med hjälp av akosmiska krafter. Med hjälp av Kaoskrafter. Är det inte en härlig tanke? Kruxet är att man måste ha yttersta respekt och ödmjukhet inför dylika saker. Och det är farligt att handskas med dessa om man inte vet vad man gör och är till 100% lojal. Det måste genomsyra en själv med andra ord. Man måste frammana dessa makter i sig själv lika mycket som utbördes. Det är inte fråga om något naivt new-age strunt som Wicca och liknande fjanteri och man kan inte vända ryggen bara efter man frammanat Loke och andra Thursar (metaforiskt menat). Jag är ingen expert, men ungefär sådär skulle jag säga. Jag tror varken bu eller bä om något. Jag vet inte och tror inte, men tanken är mycket intressant och jag har ett öppet sinne till denna tanke. Men jag förstår att någon kan skratta åt det. Men det finns forum där vuxna, balanserade och högutbildade människor talar om dessa saker. I forum för esoteriker och ockultiser. Och det är ett alibi nog för mig. Men de försöker inte pracka på någon annan vad de tror på, som kristna och muslimer bl.a. vill så gärna göra. De(esoteriker) accepterar att man skrattar åt det och inte tror på det. De sku inte kunna bry sig mindre. Det är en sådan attityd som är sund och självförtroende-fylld attityd.

Alltså menar inte klassförakts-aktigt att de är högutbildade, men på det sättet att de tänker över saker och ting (de som inte är hjärntvättade av sin höga utbildning)

Å andra sidan, trots att Oden-aspekten också är en viktig metafor för ens eget jag, i synnerhet om man är ockultist, schaman eller något liknande-då han är en sökare, blandar blod med Loke och reser ner till olika världar och så och vill söka den yttersta sanningen.. så är han också ofta en väldigt orättvis gud. Han kan låta fegisen vinna över hjälten och trots att en krigare kämpat, offrat allt och gjort sitt yttersta-så kan Oden bara ge ännu mera elände och misär åt denna krigare som tack. Det kritiserade Loke honom för i Loketrätan. Bla det. Märkväl. Jag talar inte om gudar i Abrahamitiska ordalag, utan mera som metaforer för bl.a krafterna, som finns överallt, även i oss själva. "Oden" och "Loke" är metaforer. De är inga riktiga skäggiga gubbar. Naturligtvis inte. Jag känner igen Odens orättvisa aspekt i mig själv också- Oavsett hur hårt jag än kämpat så har jag nästan 3 år haft otur i . Så det kan vara en aspekt av Odens orättvisa. Man ska inte kräva något av "gudar"-det är abrahamitiskt att göra. Gudarna hjälper de som hjälper sig själva-, men är det inte bara en demiurg som vill ge meningslöst lidande för att pröva ens lojalitet? För ett lidande som inte mera gör en starkare, utan börjar tära på hela ens väsen? Det är sådant som Loke-flamman rebellerar mot. Loke-flamman är lika med frihet.

Men Oden och Jahve kan endast jämföras som skapargudar.(Dvs de är skaparna av det fysiska, inte det rent andliga oskapade Kaos/Moksha/Ginnungagap/Nirvana) Annars är de myclket olika varandra. Såväl kulturellt som andligt. Oden är ju en sökare också och börjar söka bortom sin skapelse(Han fick den mörkare aspekten ännu mera sedan han blev Lokes blodsbroder), något inte Jahve gör. I Ragnarök så låter sig Oden slukas i Fenrirs gap frivilligt, utan motstånd. Så det är som att han sku inse något då, att det inte lönar sig att kämpa emot. Att kretsloppet mellan kosmos och kaos måste fortsätta kompromisslös-medan Jahve enligt myterna inte förstår något utan är bara en sinnessjuk och mycket tyrannisk demiurg.

Detta är inte något som jag själv kommit på, utan som jag läste i ett esoteriskt forum för åratal sedan, där man diskuterade den "mörka och befriande sidan" av fornseden. Så jag tar inte äran åt mig att ha kommit på dessa saker själv-men jag finner dem intressanta.

Juni Jag fick lite hosta och det kliade i halsen under två dagar i början av juni och jag tänkte att int har ja väl fått corona? Men jag mådde bra och kände mig inte alls förkyld och det gick över. Jag tror att det var pollen i luften bara då just. Men man blir ju lite till sig i dessa tider. Hade ju inte ens varit i butiken och inte träffat någon annan än pärona, så väldigt osannolikt att det var något annat än pollenallergi.

Innan midsommaren så såg jag på en jättebra film vid namn Gran Torino. Rekommenderar den varmt åt alla. Så åskade det litet innan midsommarn några dagar. Jag vaknade av en extremt tryckande och kvävande känsla 5 tiden en morgon. Beslutade att ta en "läskande" promenad ute. Sagt och gjort. Jag tog en liten promenad i Tallmo-åsen medan åskan mullrade nere mot havet. Och for in och lägga mig igen. Det berodde nog på åska i luften denna kvävande känsla! Det lättade betydligt då jag hade varit ute och gå dock. Annars åskade det som vanligt väldigt lite 2020. Som 2019, 2018, 2017, 2016...

Sedan efter midsommaren så var det 70-tals känsla då jag körde mot stan och i centrum och hade Tangerine Dreams Zeit skiva från 1972 fullt på i bilen. Låten "Origin of Supernatural probalities" bara ekade i bilen då. Jag hamnade att stanna vid butikskorsningen då jag körde ner mot Bangatan, då det var en blond ung brud med vägdonarhalare och vägdonar-hjälm på sig som höll uppe en "Förbjuden körriktning" skylt då dom gjorde vägjobb där just och jag skulle vänta med bilen. Och hon såg faktiskt sexig ut med munderingen på sig och annars också. Det var en fröjd för ögat att se på henne medan jag väntade på min tur. Jag såg på henne med ett litet "vargleende" hela tiden.

Sedan for vi till ett stup i Kroggård några gånger i juli. Där jag senast hade varit 2016. Och innan det senast 2003 och innan det senast 2001. Jag började träffa några kompisar först i sommar igen. Innan det vågade jag inte för Coronan.

Augusti. Jag såg på två inhemska gamla filmer, Palava Enkeli och Kissan Kuolema. 90-talsnostalgi. Sedan var jag och tvättade min matta med farsan i matttvättar stället. En blond brud såg på mig där och jag såg tillbaka. Det var hett och fuktigt och en vacker blond brud som ser på en.. September Inge speciellt. Var i Pumppisön och en okarismatisk typ satt ensam och drack pussikaljat på andra sidan vid parkbänken. Han hajjade genast till såg jag där då jag var i holman och sade hans efternamn åt kompisen. Det är ett fenomen att man urskiljer ens eget namn i ett tyst sorl eller genom en pratande folkmassa där man inte annars hör vad folk säger.

Oktober. Jag fick bra skivor, bla Isengards "nygamla" skiva med posten. Sedan gjorde jag varje lördag hela oktober till december "Isengard-utfärder" till vattentornsskogen och lyssnade på den cd:n i bilen då jag for upp dit med bilen varje lördag. Det var 1994-aktigt och mycket trevliga små lördagsutfärder! Det tänker jag fortsätta med nästa höst. Slutet av oktober var också 1994-aktig en lördag då jag såg på en film Tuhlaajapoika, som jag såg på oktober 1994 också. För att inte tala om början av oktober då jag hittade 3 gamla Kiwi-limpparflaskor från päronas lider (tomma) som jag köpt från Närbudjun i slutet av januari/början av februari 1994!!!! Ack, vilken 1994 nostalgi!! Nu är dom i mitt köksskåp i tryggt förvar. Jag sparade dessa tomflaskor inför framtiden 1994 och fann dom igen 2020.

November Isengard-uftärderna forsatte under lördagarna. Varken mer eller mindre.

December kom å gick. Svårt at skriva om något så nära i historien.

Nu är jag lite full. Men det är nyårsafton så vem bryr sig liksom. Jep. De är detta Jag såg på en dvd som kom som serie 1996. Det var "Lihaksia ja Luoteja" Kummelis polisserie, lol! De var alla möjliga Roliga vempaimia från 50-70 talet med i bakgrunden samt att jag såg Hob-nob kex i en blå förpackning då dom var i butiken. Man fick verkligen 1996 nostalgi då man såg på detta må jag verkligen säga! Liksom yrkis och vårvinter 1996 då man var ung som fan och att ödet egentligen hade som avsikt något annat, men att det gjorde ett misstag och det blev som det blev. Äh. Sanningen var att jag var en känslig och blyg teinare som var som 16 fastän jag var 19. :P Jag ville vara något, som jag inte var "på riktigt" då ännu till. En posör helt enkelt. Eller kanske snarare en Wannabe, för skillnaden mellan en wannabe och en posör är att en posör vill vara något, för att det är "tufft" och man vill slicka röv och bli accepterad av de andra i gänget av folk som man vill vara som, medan en wannabe är att man faktiskt vill vara något från hjärtat, men inte är det och ger ett skrattretande och fejkigt intryck ändå. Det är något som fattas helt enkelt, och man ger inte ett trovärdigt intryck. Förstår ni hur jag menar? Det kan vara att man inte känner och har nätverk av "likeminded" människor eller något liknande. Samt liknande saker man tycker är nolot som tonåring. Eget fel och ansvar är ju det också mycket. Då borde man ha skaffat brevvänner och liknande och varit aktiv- samt kanske lärt sig att spela gitarr på allvar och så, men man var liksom omedveten ändå på det sättet hur mycket det är upp till en själv-och det p.g.a. omognad. Varken mer eller mindre. Man mognar så olika i tonåren. En 15 åring kan vara i princip betydligt mognare än en 18 åring och så. Det är så stora individuella skillnader på mognadsnivå i den åldern. Men det räcker inte att lyssna på "tuff" musik, vara klädd i prätkärotsi och med ölflaskan i nävan för att bli kova och tidig i utvecklingen och berömd, lol.

November Nåväl, detta är inte ett vuxenproblem för mig iaf. Detta var ett tonårsproblem och nu är jag inte alls egocentrisk heller mera, då jag tror att egot är illusionärt-så det faller sig naturligt att man inte försöker hit eller dit vara något eller ge intryck hit eller dit. Man bara är vad man är. Tycker någon att man är si så bra, tycker någon man är så så är det bra. Jag bryr mig inte.

November Jag ska berätta en sak. Och den saken är den, att det nu år 2021 alla datum och dagar matchar med 1993 hela året!! Därför så tänkte jag ordna på det lilla sättet, så att det i största möjliga mån ska vara precis så, som det var 1993! Främst på det sättet att jag ska lyssna på samma musik samma dagar 1993 som jag köpte de och de skivorna och så. Och fira att jag går ut nian 5.te juni och så. Eller fira minnet av det.

Nu börjar ja bli full...men ett FITTIT gått nytt år åt alla mina läsare!!!! Så syns vi sedan igen i nå skede